Med anledning av propositionen 1977/78:109 om förskott på studiemedel m. m. jämte motioner
SfU 1977/78:32
Socialförsäkringsutskottets betänkande 1977/78:32
med anledning av propositionen 1977/78:109 om förskott på studiemedel m. m. jämte motioner
Propositionen
I propositionen 1977/78: 109 (utbildningsdepartementet) har regeringen föreslagit riksdagen att
1. antaga inom utbildningsdepartementet upprättat förslag till lag om ändring i studiestödslagen (1973: 349),
2. bemyndiga regeringen att vid centrala studiestödsnämnden inrätta en ordinarie tjänst för överdirektör med beteckningen p.
Propositionen behandlar ett förslag som lagts fram av en arbetsgrupp inom utbildningsdepartementet om införandet av ett förskottssystem i studiemedelssystemet. I propositionen föreslås att förskott skall kunna utgå till en studerande som efter sin ansökan väntat på beslut om studiemedel längre tid än fyra veckor.
I propositionen föreslås vidare inrättandet av en tjänst som överdirektör vid centrala studiestödsnämnden samt en begränsad omorganisation av nämndens kansli.
Det i propositionen intagna författningsförslaget är följande.
Förslag till
Lag om ändring i studiestödslagen (1973: 349)
Härigenom föreskrivs att i studiestödslagen (1973: 349)1 skall införas en ny paragraf, 9 kap. 4 §, av nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
9 kap.
4 §2
På studiemedel enligt 4 kap. kan förskott utgå enligt föreskrifter som meddelas av regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, av centrala studiestödsnämnden.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1978.
1 Lagen omtryckt 1975: 359.
2 Förutvarande 4 § upphävd genom 1975:166.
1 Riksdagen 1977/78.11 sami. Nr 32
SfU 1977/78: 32
2 Motionerna
Med anledning av propositionen har följande motioner väckts, nämligen: motionen
1977/78: 1879 av Sven Aspling m. fl. (s) vari hemställs att riksdagen beslutar
1. att ge regeringen som sin mening till känna vad i motionen anförts om återbetalningen av förskott på studiemedel m. m.,
2. att ge regeringen som sin mening till känna vad i motionen anförts om justering av förskottsbeloppet,
motionen 1977/78: 1880 av Rolf Hagel (apk) och Alf Lövenborg (apk) vari hemställs
1. att riksdagen beslutar anvisa 300 000 kr. till driftkostnader för förskottssystem åt studerande,
2. att riksdagen hos regeringen anhåller att studiestödsutredningen får direktiv att lägga fram förslag så att de nuvarande långa behandlingstiderna för studiemedelsansökningar elimineras,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i övrigt anförts i motionen.
Utskottet
Under hösten 1977 påbörjades en övergång till ett nytt utbetalningssystem för studiemedel som baserar sig på automatisk databehandling. Samtidigt ökade antalet studiemedelsansökningar kraftigt. Till följd härav förlängdes tiden för behandlingen av ansökningarna på ett sätt som inte ansågs acceptabelt, och ett provisoriskt system för förskottsutbetalningar av studiemedel genom postverkets eller banks försorg måste tillgripas. För att få ett till det nya utbetalningssystemet bättre anpassat förskottssystem, som i första hand skulle kunna användas under hösten 1978, fick en arbetsgrupp inom utbildningsdepartementet i uppdrag att utarbeta regler för ett sådant system.
Propositionens förslag grundar sig i allt väsentligt på arbetsgruppens förslag, som redovisats i departementspromemorian Ds U 1977: 23, Förskott på studiemedel. Förslaget i propositionen innebär att i de fall en ansökan om studiemedel inte hunnit slutbehandlas av studiemedelsnämnden inom fyra veckor ett förskottsbelopp på studiemedlen skall kunna utgå med 2 500 kr. Detta skall avräknas när studiemedlen betalas ut. Rätten till förskott är begränsad genom att det endast skall utgå till studerande, som ansökt om studiemedel — och förskott därpå — för en termins heltidsstudier. Förskott skall dock inte kunna utgå till utländska studerande som väntar på prövningen av sin principiella rätt att få studiemedel och inte heller till svenska studerande utomlands. Förskott skall vidare kunna vägras om studiemedelsnämnden finner sökanden vara uppenbart oberättigad till studiemedel. För att inte för -
SfU 1977/78: 32
skott skall utgå till personer, som inte påbörjat eller som avbrutit sina studier, skall mottagaren i samband med utbetalningen av förskottet avge en försäkran om att han bedriver studiemedelsberättigande studier.
Motionärerna i motionen 1880, Rolf Hagel och Alf Lövenborg, anser att även deltidsstuderande, utländska studenter och svenskar som studerar utomlands bör ha rätt till förskott på studiemedel.
Det föreslagna förskottssystemet har utformats så att det — samtidigt som det skall vara enkelt att administrera och möjliggöra snabba utbetalningar — inte skall leda till ett stort antal felaktiga utbetalningar. Risken för sådana utbetalningar måste bedömas vara väsentligt mindre när det gäller ansökningar från de grupper heltidsstuderande förslaget avser än i fråga om dem, som uteslutits från systemet, med hänsyn till att det främst är de senare ansökningarna som kan medföra ett komplicerat och tidsödande utredningsförfarande. Utskottet anser det därför rimligt att begränsa rätten till förskott på sätt som skett i propositionen. Utskottet avstyrker följaktligen bifall till motionen 1880 i motsvarande del.
I motionen 1879 av Sven Aspling m. fl. erinrar motionärerna om att förskottsbeloppet 2 500 kr. kan komma att behöva justeras med hänsyn till prisförändringar, och de anser att regeringen bör få rätt att göra detta utan att frågan underställs riksdagens prövning. Utskottet kan helt ansluta sig till denna uppfattning. Något särskilt tillkännagivande härom till regeringen är dock inte erforderligt, eftersom riksdagen genom att anta den föreslagna lydelsen av 9 kap. 4 § studiestödslagen överlämnar verkställigheten av lagen till regeringen. Någon riksdagens åtgärd med anledning av motionsyrkandet är därför inte motiverad.
Som tidigare nämnts är avsikten att uppburet förskott skall avräknas i samband med utbetalningen av de studiemedel, på vilka förskottet utgått. I de fall studiemedel inte beviljas eller beviljas med lägre belopp än som motsvarar förskottsbeloppet skulle enligt den tidigare nämnda arbetsgruppens förslag återkrav av förskottet ske enligt samma regler som gäller när studiemedel uppburits obehörigen, dvs. beloppet skulle — om inte anstånd medgavs — förfalla till betalning omedelbart och ränta tas ut med två procent över normallåneräntan för statens utlåningsfonder. Enligt propositionen skall ett förskott som inte motsvaras av studiemedel kunna återkrävas, men räntan har begränsats till belopp motsvarande normallåneräntan. Dessutom skall anstånd kunna beviljas med återbetalningen på samma sätt som vid återkrav av studiemedel.
I motionen 1879 framhåller motionärerna att det av sociala skäl inte bör ifrågakomma att återkräva ett förskott som i god tro uppburits och förbrukats för den studerandes uppehälle. De menar också att det från administrativ synpunkt är olämpligt att ha ett annat system för återbetalning av förskott än för studiemedel. Förskotten i fråga bör
SfU 1977/78: 32
därför enligt motionärerna omvandlas till studiemedel och återbetalas enligt samma regler som gäller för dessa.
Som nämnts är avsikten att förskottssystemet skall vara enkelt att administrera och möjliggöra snabba utbetalningar samtidigt som felaktiga utbetalningar skall undvikas. Om det skulle finnas möjligheter att få förskott på samma förmånliga återbetalningsvillkor som gäller för studiemedel skulle detta sannolikt uppmuntra till ansökningar om förskott i en mängd fall där vederbörande inte är berättigad till studiemedel. Inte minst administrativa skäl talar mot en sådan ordning. Utskottet anser sig därför böra biträda departementschefens förslag, som i sig innefattar ett socialt hänsynstagande genom reglerna om räntebefrielse och om anstånd med återbetalning. Utskottet avstyrker följaktligen bifall till motionen 1879 i denna del.
Arbetsgruppen beräknade kostnaderna för utvecklingen av förskottssystemet till ca 100 000 kr. och driftkostnaderna vid en ärendevolym om 10 000 ärenden till 50 000 kr. Mot beräkningen har riktats viss kritik vid remissbehandlingen, och departementschefen uppger därför i propositionen att han avser att ge centrala studiestödsnämnden i uppdrag att göra detaljerade kostnadsberäkningar såväl när det gäller utvecklandet av systemet som i fråga om driftkostnaderna.
Riksdagen har nyligen (prop. 1977/78: 100, bil. 12, SfU 1977/78: 18, rskr 187) anvisat ett förslagsanslag av 34 036 000 kr. till anslaget Centrala studiestödsnämnden m. m. Från anslaget bestrids administrationen av bl. a. studiemedlen. Mot denna bakgrund bör ett yrkande i motionen 1880 om att riksdagen skall anvisa 300 000 kr. i driftkostnader för förskottssystemet inte föranleda någon riksdagens åtgärd.
Motionen 1880 innehåller slutligen ett yrkande om att studiestödsutredningen (U 1975: 16) skall få i uppdrag att lägga fram förslag i syfte att eliminera nuvarande långa behandlingstider för studiemedelsansökningar och att riksdagen skall uttala att målsättningen för studiefinansieringen bör vara att studiemedlen görs icke återbetalningspliktiga genom att bidragsandelen successivt ökas.
Studiestödsutredningen har i sitt principbetänkande SOU 1977: 31, Studiestöd — Alternativa utvecklingslinjer, lagt fram olika förslag till en utformning av det framtida studiestödet. Betänkandet har remissbehandlats, och enligt vad som angivits i budgetpropositionen är avsikten att utredningen inom kort skall få tilläggsdirektiv för sitt fortsatta arbete. Utskottet, som vid ett flertal tillfällen, senast i betänkandet SfU 1977/78: 18, uttalat att riksdagen inte bör föregripa studiestödsutredningens arbete, utgår från att dessa direktiv även kommer att beröra frågor av den art som aktualiserats i motionen 1880. Motionen bör därför inte heller i denna del föranleda någon riksdagens åtgärd.
Mot de delar av propositionen som inte berörts ovan har utskottet ingen erinran.
SfU 1977/78: 32
5 Utskottet hemställer att riksdagen
1. avslår motionen 1977/78: 1879, yrkandet 1,
2. avslår motionen 1977/78: 1879, yrkandet 2,
3. avslår motionen 1977/78: 1880,
4. antar det i propositionen 1977/78: 109 framlagda förslaget till lag om ändring i studiestödslagen (1973: 349),
5. bemyndigar regeringen att vid centrala studiestödsnämnden inrätta en ordinarie tjänst för överdirektör med beteckningen p.
Stockholm den 3 maj 1978
På socialförsäkringsutskotlets vägnar SVEN ASPLING
Närvarande: Sven Aspling (s), Per-Eric Ringaby (m), Gillis Augustsson (s), Arne Magnusson (c), Helge Karlsson (s), Britta Bergström* (fp), Doris Håvik (s), Maj Pehrsson* (c), Allan Åkerlind* (m), Ralf Lindström (s), Elis Andersson (c), Barbro Engman-Nordin (s), Lars-Åke Larsson (s), Christina Rogestam (c) och Marianne Jönsson (c).
* Ej närvarande vid betänkandets justering.
Reservation
av Sven Aspling, Gillis Augustsson, Helge Karlsson, Doris Håvik, Ralf Lindström, Barbro Engman-Nordin och Lars-Åke Larsson (alla s) vilka beträffande återbetalningen av förskott på studiemedel (mom. 1 i utskottets hemställan) anser
dels att det avsnitt av utskottets yttrande på s. 4 som börjar med ”Sorn nämnts” och slutar med ”denna del” bort ha följande lydelse:
Såväl sociala som administrativa skäl talar enligt utskottets mening för att man har samma återbetalningsregler inom förskottssystemet som inom studiemedelssystemet. Återbetalningsreglerna inom det senare bygger på ett långtgående hänsynstagande till den studerandes betalningsförmåga vid olika tidpunkter, och endast när rätten till studiemedel missbrukas kan det bli aktuellt med återkrav av studiemedlen under pågående studier.
De studerande som skall komma i fråga för förskott — heltidsstuderande under minst en termin — torde i hög grad vara hänvisade till att finansiera studierna med studiemedel. Ett återkrav av förskottsbeloppet i kombination med att studiemedel vägras för studieperioden kommer sannolikt att försätta flertalet av dem i en ohållbar ekonomisk situation, som i sin tur kan leda till att studierna måste avbrytas. En sådan
SfU 1977/78: 32
konsekvens är till nackdel inte bara för den studerande utan även för samhället som upplåtit en utbildningsplats. Enligt utskottets mening torde den regel om återkrav i missbrukssituationer, som finns inom studiemedelssystemet, vara fullt tillräcklig för att motverka ett missbruk av förskottsmöjligheten.
Erfarenheterna från förskottsutbetalningarna under 1977 tyder på att det kommer att röra sig om ett begränsat antal studerande — kanske några hundratal — som genom det föreslagna förskottssystemet kommer att få förskott utan att ha rätt till studiemedel. Mot denna bakgrund anser utskottet det än mer omotiverat med ett särskilt återkravssystem för studerandegruppen i fråga, eftersom det kommer att ytterligare betunga administrationen av studiemedlen.
Med det anförda ansluter sig utskottet till vad som förordats i motionen 1879 om återbetalning av förskott på studiemedel. Detta bör ges regeringen till känna.
dels att utskottet under 1 bort hemställa
1. att riksdagen med bifall till motionen 1977/78: 1879, yrkandet 1, ger regeringen till känna vad utskottet anfört om återbetalningen av förskott på studiemedel,
NORSTEDTS TRYCKERI STOCKHOLM 1978 780051