Med anledning av propositionen 1977/78:79 om ändrade beskattningsregler för koncernbidrag m. m. jämte motioner
SkU 1977/78:20
Skatteutskottets betänkande 1977/78:20
med anledning av propositionen 1977/78:79 om ändrade beskattningsregler för koncernbidrag m. m. jämte motioner
Propositionen
Regeringen (budgetdepartementet) föreslår i propositionen 1977/78:79 att riksdagen antar vid propositionen fogade förslag till
1. lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370),
2. lag ändring i förordningen (1960:63) om rätt till förlustutjämning vid taxering för inkomst.
I propositionen föreslås en ändring i bestämmelserna om kommunal beskattning av koncernbidrag. F. n. gäller att koncernbidrag, som utges för att täcka förlust hos det mottagande företaget, i vissa fall inte får avräknas mot förlusten vid den kommunala taxeringen. I stället beskattas det mottagande företaget kommunalt för hela bidraget. Nu föreslås att regeringen skall få möjlighet att medge att sådana koncernbidrag får kvittas mot förluster i särskilt angelägna fall, t. ex. när förlustföretagets verksamhet har väsentlig betydelse för sysselsättningen på en eller flera orter. Sådant medgivande avses kunna lämnas i fråga om koncernbidrag som har utgivits under år 1976 eller senare år.
Vidare föreslås att regeringen på ansökan skall kunna föreskriva att statligt stöd, som utgår till företag i vissa krisdrabbade branscher eller som utges av regionalpolitiska skäl i form av lån med s. k. villkorlig återbetalningsskyldighet, vid inkomsttaxeringen skall jämställas med statsbidrag. Detta innebär inte att den avtalade skyldigheten för mottagaren att återbetala erhållna medel rubbas. Den nya bestämmelsen avses kunna tillämpas på stöd som har beviljats under år 1977 eller senare.
Slutligen föreslås att tiden för skattemässig förlustutjämning skall förlängas för aktiebolag och ekonomiska föreningar från sex till tio år. Förlängningen skall omfatta förluster för vilka avdrag annars skulle ha kunnat medges senast vid 1977 års taxering.
Författningsförslagen har följande lydelse.
1 Riksdagen 1977/78. 6 sami. Nr 20
SkU 1977/78:20
1 Förslag till
Lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370)
Härigenom föreskrives att 57 § 3 mom. och anvisningarna till 19 § kommunalskattelagen (1928:370) skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
57 §
3 mom.1 Hava i annat fall än i 43 § 1 mom. sägs näringsidkare, mellan vilka intressegemenskap råder (moder- och dotterföretag eller företag under i huvudsak gemensam ledning), vid affärer sinsemellan genom åsättande av högre eller lägre pris än de i allmänhet gällande eller andra liknande åtgärder åstadkommit, att inkomst av deras verksamhet /' icke oväsentlig mån redovisats inom annan kommun än den, där inkomsten skulle redovisats, om intressegemenskap icke förefunnits, skall såsom beskattningsort för den näringsidkare, hos vilken för hög inkomst sålunda redovisats, beträffande skälig del av hans inkomst gälla den kommun, där den andre näringsidkaren skulle utgjort skatt för inkomsten, om dylika åtgärder icke vidtagits.
Har koncernbidrag som avses i 43 § 3 mom. föranlett att inkomst redovisats inom annan kommun än den, där inkomsten skulle redovisats om bidraget icke lämnats, äga bestämmelserna i första stycket motsvarande tillämpning på den, som mottagit bidraget. Lämnas sådant bidrag för att täcka underskott i förvärvskälla avseende verksamhet som bedrives av det mottagande företaget, kan regeringen, om synnerliga skäl därtill föreligga, medgiva att bidraget får avräknas mot underskottet även i de fall då förutsättningar för sådan avräkning eljest icke föreligga.
Anvisningar
till 19 S2
Socialhjälp, begravningshjälp samt underhåll, som lämnats fånge eller patient å hospital, m. m. dyl. är icke att hänföra till skattepliktig inkomst. Detsamma gäller i fråga om till föreningar influtna medlemsavgifter.
1 Senaste lydelse 1965:573.
2Senaste lydelse 1977:279.
Har koncernbidrag som avses i 43 § 3 mom. föranlett att inkomst redovisats inom annan kommun än den, där inkomsten skulle redovisats om bidraget icke lämnats, äga bestämmelserna i första stycket motsvarande tillämpning på den, som mottagit bidraget.
SkU 1977/78:20
3 Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Med skadeståndsförsäkring forstås försäkring, enligt vilken den försäkrade äger utfå ersättning för skadestånd vartill han är berättigad på grund av personskada (överfallsskydd o. d.).
Ersättning till följd av personskada som utgår i annan form än periodisk utbetalning(engångsbelopp)och avser förlorad inkomst av skattepliktig natur utgör skattepliktig intäkt såvida icke annat följer av övriga bestämmelser i denna lag.
Om engångsbelopp, som utgår till följd av personskada, utgör ersättning för framtida förlust av skattepliktig inkomst, skall dock 40 procent av beloppet avräknas såsom icke skattepliktig del. Uppbär skattskyldig två eller flera sådana engångsbelopp till följd av samma personskada, skall vad som nu har sagts gälla varje sådant belopp. Vad som avräknas från ett eller flera engångsbelopp under beskattningsåret får emellertid - i förekommande fall tillsammans med vad som avräknats tidigare år - för samma personskada sammanlagt icke överstiga femton basbelopp enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring. Härvid skall avräknad del av ett engångsbelopp uttryckas i det basbelopp, som har fastställts för januari månad det beskattningsår under vilket engångsbeloppet blivit tillgängligt för lyftning.
Utbytes sådan livränta eller del därav, som utgår till följd av personskada och utgör skattepliktig intäkt enligt 32 § 1 morn., mot engångsbelopp, gälla bestämmelserna i föregående stycke beträffande sådant engångsbelopp. Utbytes annan livränta eller del därav, som utgör skattepliktig intäkt enligt 32 § 1 morn., mot engångsbelopp, skall hela engångsbeloppet upptagas såsom skattepliktig intäkt. Sker utbyte, helt eller delvis, av annan livränta än nu sagts mot engångsbelopp, skall beloppet anses utgöra icke skattepliktig intäkt.
Lön, som utgår från arbetsgivare i sådana fall, då denne på grund av 3 kap. 16 § andra eller tredje stycket lagen (1962:381) om allmän försäkring äger uppbära arbetstagaren tillkommande ersättning från allmän försäkringskassa, är skattepliktig intäkt. För arbetsgivaren är den av honom i nämnda fall uppburna ersättningen från försäkringskassan ävensom annan därifrån uppburen ersättning i anledning av kostnad för den anställdes räkning att betrakta som skattepliktig inkomst, dock att ersättningen icke är skattepliktig för arbetsgivaren, därest den till den anställde utbetalda lönen eller den för honom havda kostnaden utgör för arbetsgivaren icke avdragsgill utgift i förvärvskälla. Ersättning, som annorledes än i form av pension eller annan livränta utbetalas av arbetsgivare vid yrkesskada eller arbetsskada i de fall, då arbetsgivaren står s. k. självrisk enligt lagen (1954:243)om yrkesskadeförsäkring eller lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring, räknas till skattepliktig inkomst enligt de grunder som skulle hava gällt vid försäkring enligt sistnämnda lag.
Skatteplikt föreligger icke för bidrag från stat eller kommun, vilka enligt av
SkU 1977/78:20
4 Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
regeringen eller av statlig myndighet meddelade bestämmelser utgå, i samband med utbildning eller omskolning, till arbetslösa och partiellt arbetsföra samt med dem i fråga om sådana bidrag likställda i den mån bidragen avse traktamente och särskilt bidrag. Skatteplikt föreligger ej heller för bidrag som utgår enligt förordningen om bidrag till vanföra ägare av motorfordon.
Statsbidrag, som utgår till näringsidkare för hans näringsverksamhet, är icke skattepliktig inkomst, om bidraget använts för att bestrida kostnad för vilken rätt till avdrag icke föreligger vare sig direkt såsom omkostnad eller i form av årliga värdeminskningsavdrag. Har bidraget använts för att bestrida sådan kostnad i verksamheten som är på en gång avdragsgill vid taxeringen, utgör bidraget skattepliktig intäkt. Är den kostnad för vilken bidraget utgår avdragsgill vid taxeringen för tidigare beskattningsår än det då bidraget skall upptagas som intäkt, får den skattskyldige i stället åtnjuta avdrag för kostnaden vid taxeringen för det år då bidraget upptages som intäkt. Yrkande härom skall göras i deklarationen avseende det beskattningsår då yrkande om avdraget eljest enligt denna lag först skolat framställas. Återbetalas bidrag, som upptagits som intäkt, får den skattskyldige göra avdrag för det återbetalade beloppet. Har bidraget använts för att anskaffa tillgång, för vilken anskaffningskostnaden får avdragas genom årliga värdeminskningsavdrag, skall vid beräkning av värdeminskningsavdrag såsom anskaffningskostnad anses endast så stor del av kostnaden som icke täckts av bidraget. Är bidraget större än det taxeringsmässiga restvärdet för tillgången, skall ett belopp motsvarande skillnaden utgöra skattepliktig intäkt för mottagaren. Återbetalas statsbidrag, som påverkat beräkningen av anskaffningskostnaden i nu avsett hänseende, får tillgångens avskrivningsunderlag ökas med vad som återbetalats, dock med högst det belopp varmed beräkningen påverkats. I den mån statsbidrag enligt vad nyss föreskrivits utgjort skattepliktig intäkt, färdén skattskyldige vid återbetalningen tillgodoföra sig avdrag för den del som sålunda utgjort skattepliktig intäkt. Har bidraget använts för att anskaffa tillgångar avsedda för omsättning eller förbrukning (lager), utgör bidraget skattepliktig intäkt, men skall å andra sidan vid tillämpning av 41 § och anvisningarna till nämnda paragraf den del av lagret för vilken anskaffningskostnaden täckts av bidraget icke medräknas vid värdesättningen av tillgångarna. Återbetalas statsbidrag, som använts för anskaffande av lagertillgångar, får den skattskyldige göra avdrag för det återbetalade beloppet. Tillgångarnas anskaffningsvärde skall därvid anses ökat med det återbetalade beloppet. Vad som ovan sagts i detta stycke äger motsvarande tillämpning för statsbidrag i form av amorteringsfritt lån (avskrivningslån). Omställningsbidrag enligt arbetsmarknadskungöreisen (1966:368) och kontant arbetsmarknadsstöd utgör skattepliktig intäkt.
SkU 1977/78:20
5 Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Lämnar slaten slöd lill förelag i form av lån, för vilket ålerbetalningsskyldighelen är beroende av företagets framtida resultatutveckling eller annan liknande omständighet, kan regeringen, om synnerliga skäl därtill föreligga, pä ansökan av företaget besluta att bestämmelserna i föregående slycke om statsbidrag, som användes för alt bestrida pä en gång avdragsgilla kostnader, skola äga motsvarande tillämpning ifråga om länet. I beslutet skall anges om länet i sin helhet skall utgöra skattepliktig intäkt under det beskattningsår då länet ställes till företagets förfogande eller om utbetalat lånebelopp skall utgöra skattepliktig intäkt under beskattningsår till vilket utbetalningen är hän/örlig.
Skatteplikt föreligger icke för engångsbidrag som utgår i samband med arbetsplacering som utgör led i arbetsmarknadsstyrelsens omhändertagande av flyktingar.
Skatteplikt föreligger ej heller för bidrag, som stiftelsen Dag Hammarskjölds Minnesfond till fullföljande av sitt ändamål utgiver för mottagarens utbildning.
Enligt 46 § 2 mom. första stycket 4) föreligger viss rätt til! avdrag för bidrag till barns underhåll. Sådant underhållsbidrag skall icke hänföras till skattepliktig inkomst.
Denna lag träder i kraft en vecka efter den dag, då lagen enligt uppgift på den har utkommit från trycket i Svensk författningssamling.
1. De nya bestämmelserna i 57 tj 3 mom. tillämpas i fråga om bidrag som har lämnats under beskattningsår för vilket taxering sker år 1977 eller senare år.
2. De nya bestämmelserna i anvisningarna till 19 § tillämpas i fråga om lån som har beviljats under år 1977 eller senare år.
SkU 1977/78:20
2 Förslag till
Lag om ändring i förordningen (1960:63) om rätt till förlustutjämning vid taxering för inkomst
Härigenom föreskrives i fråga om förordningen (1960:63) om rätt till förlustutjämning vid taxering för inkomst dels att i 1 och 11 SS ordet ”förordning” skall utbytas mot ”lag”, dels att illS ordet ”Konungen” skall utbytas mot ”regeringen”, dels att rubriken till förordningen samt 3 och 10 SS skall ha nedan angivna lydelse.
Lag om rätt till förlustutjämning vid taxering för inkomst
Nuvarande lydelse
Förlustavdrag må utnyttjas senast det beskattningsår, för vilket taxering sker sjätte kalenderåret efter det, då taxering för förluståret ägt rum. Förlustavdraget må, om den skattskyldige så önskar, fördelas på två eller flera år inom den nyss angivna tidsperioden. Hinder möter ej att med olika belopp erhålla förlustavdrag vid taxering till statlig och till kommunal inkomstskatt.
Föreslagen lydelse
Förlustavdrag må utnyttjas senast det beskattningsår, för vilket taxering sker sjätte eller - såvitt galler förlustavdrag som yrkas av aktiebolag eller ekonomisk förening - tionde kalenderåret efter det, då taxering för förluståret ägt rum. Förlustavdraget må, om den skattskyldige så önskar, fördelas på två eller flera år inom den nyss angivna tidsperioden. Hinder möter ej att med olika belopp erhålla förlustavdrag vid taxering till statlig och till kommunal inkomstskatt.
Rätten till förlustavdrag bortfaller, om den skattskyldige för förluståret åsatts taxering, vid vilken beskattningsbar inkomst fastställts. Vad nu sagts har dock ej avseende å fall, där fastställandet av den beskattningsbara inkomsten berott på att investeringsfond, särskild nyanskaffningsfond eller fond för återanskaffning av fastighet återförts till beskattning eller, såvitt fråga är om taxering till kommunal inkomstskatt, garantibelopp för fastighet upptagits såsom skattepliktig inkomst.
Har skattskyldig försatts i konkurs Har skattskyldig försatts i konkurs och har konkursen icke blivit ned- och har konkursen icke blivit nedlagd på grund av att borgenärerna erhållit full betalning, må den skattskyldige vid taxering för det beskattningsår, varunder beslut om konkursen meddelats, och för senare år icke åtnjuta avdrag enligt denna förord -
lagd på grund av att borgenärerna erhållit full betalning, må den skattskyldige vid taxering för det beskattningsår, varunder beslut om konkursen meddelats, och för senare år icke åtnjuta avdrag enligt denna lag för
1 Senaste lydelse 1967:753.
SkU 1977/78:20
7 Nuvarande lydelse
niny (or förlust, som uppkommit under konkursen eller tidigare.
Har skattskyldig eller vanligt handelsbolag eller kommanditbolag, vari han är delägare, erhållit ackord utan konkurs, må i förlustavdrag, som enligt denna förord ni ny medgives vid taxering för det beskattningsår, varunder ackordet beviljats, eller för senare år, icke inräknas under förstnämnda beskattningsår eller tidigare uppkommet underskott i sådan förvärvskälla, till vilken efterskänkt skuld varit att hänföra.
Föreslayen lydelse
förlust, som uppkommit under konkursen eller tidigare.
Har skattskyldig eller vanligt handelsbolag eller kommanditbolag, vari han är delägare, erhållit ackord utan konkurs, må i förlustavdrag, som enligt denna lay medgives vid taxering för det beskattningsår, varunder ackordet beviljats, eller för senare år, icke inräknas under förstnämnda beskattningsår eller tidigare uppkommet underskott i sådan förvärvskälla, till vilken efterskänkt skuld varit att hänföra.
Sker genom uislay av Kunyl. Maj:t eller kammarrätten eller genom beslut av prövninysnämnd ändring i taxering till statlig eller kommunal inkomstskatt av beskaffenhet att inverka på rätten till förlustavdrag eller på beräkningen av storleken av sådant avdrag, må - utan avseende å att lagakraft åkommit taxering, vid vilken förlustavdraget utnyttjats eller ägt utnyttjas - besvär, under yrkande om den ändring i sistnämnda taxering som föranledes av förenämnda utslag eller beslut, anföras av skattskyldig, taxeringsintendent och, såvitt angår taxering till kommunal inkomstskatt, vederbörande kommun.
Besvären skola anföras av skattskyldig elier kommun inom sex månader och av taxeringsintendent inom åtta månader från den dag det besvärsgrundande utslayct eller beslutet meddelades.
Enligt denna paragraf anförda besvär må ej företagas till avgörande.
Sker genom dom av reyerinysrätten eller kammarrätt eller genom beslut av skatterärt ändring i taxering till statlig eller kommunal inkomstskatt av beskaffenhet att inverka på rätten till förlustavdrag eller på beräkningen av storleken av sådant avdrag, må - utan avseende å att laga kraft åkommit taxering, vid vilken förlustavdraget utnyttjats eller ägt utnyttjas - besvär, under yrkande om den ändring i sistnämnda taxering som föranledes av förenämnda dom eller beslut, anföras av skattskyldig, taxeringsintendent och, såvitt angår taxering till kommunal inkomstskatt, vederbörande kommun.
Besvären skola anföras av skattskyldig eller kommun inom sex månader och av taxeringsintendent inom åtta månader från den dag besvärsgrundande dom eller beslut meddelades.
Enligt denna paragraf anförda besvär må ej företas till avgörande,
SkU 1977/78:20
8 Nuvarande lydelse
förrän den taxering, som med förenämnda utslag eller beslut avses, slutligt avgjorts.
I fråga om besvär, som här avses, skall vad i 103 och 104 §§ taxeringslagen stadgas äga motsvarande tilllämpning. Jämväl i övrigt skola, där ej annat framgår av vad i denna förordning sägs, taxeringslagens föreskrifter äga motsvarande tillämpning.
Föreslagen lydelse
förrän den taxering, som med förenämnda dom eller beslut avses, slutligt avgjorts.
I fråga om besvär, som här avses, skall vad i 103 och 104 §§ taxeringslagen stadgas äga motsvarande tilllämpning. Jämväl i övrigt skola, där ej annat framgår av vad i denna lag sägs, taxeringslagens föreskrifter äga motsvarande tillämpning.
Denna lag träder i kraft en vecka efter den dag, då lagen enligt uppgift på den har utkommit från trycket i Svensk författningssamling. De nya bestämmelserna i 3 § första stycket tillämpas i fråga om förlust under beskattningsår för vilket taxering har skett åren 1971-1977 eller sker senare år.
Motionerna
Med anledning av propositionen har väckts motionerna
1977/78:952 av Erik Hovhammar m. fl. (m, c) vari hemställs att riksdagen med anledning av propositionen 1977/78:79 beslutar
1. att förlänga förlustutjämningsperioden till tio år för aktiebolag och ekonomiska föreningar samt för fysiska personer som redovisat förlust på grund av underskott av jordbruksfastighet eller rörelse,
2. att medge riksskatteverket rätt att då skäl härför föreligger ge fåmansbolag tillstånd att utnyttja förlustavdrag trots att förutsättningar härför enligt 8 och 9 §§ förordningen om förlustutjämning inte föreligger,
3. att hos regeringen hemställa om utredning beträffande fämansbolagens rätt att göra förlustavdrag;
1977/78:976 av Lars Werner m. fl. (vpk) vari hemställs att riksdagen beslutar avslå regeringens proposition 1977/78:79 punkten 2 vad avser ändring i förordningen (1960:63) om rätt till förlustutjämning vid taxering för inkomst;
1977/78:978 av Erik Wärnberg m. fl. (s) vari hemställs att riksdagen avslår propositionens förslag till lag om ändring i förordningen (1960:63) om rätt till förlustutjämning vid taxering för inkomst.
SkU 1977/78:20
9 Utskottet
I propositionen föreslås vissa ändringar av bestämmelserna om beskattning av koncernbidrag och statliga lån med s. k. villkorlig återbetalningssky Idighet samt av reglerna om förlustutjämning vid inkomsttaxeringen. Ändringarna syftar till att eliminera eller lindra vissa för företagen i nuvarande konjunkturläge särskilt påtagliga negativa effekter av beskattningsreglerna. 1 det följande behandlar utskottet de olika förslagen var för sig.
Beskattningen av koncernbidrag
Beskattningsreglerna om öppna koncernbidrag ger i princip samma möjligheter till resultatutjämning mellan verksamheter som bedrivs av olika företag inom en koncern som om verksamheterna hade bedrivits av ett enda företag. I enlighet med de allmänna principer, som gäller för bestämmande av kommunernas beskattningsunderlag, får det mottagande företagets underskott vid den kommunala taxeringen avräknas mot koncernbidraget endast när företagens verksamheter är så nära integrerade, att verksamheterna skulle ha ansetts ingå i samma förvärvskälla, om de hade bedrivits av ett och samma företag. Föreligger inte sådan integration mellan koncernföretagens verksamheter, (år det mottagande företagets underskott inte kvittas mot koncernbidraget. 1 stället skall det mottagande företaget beskattas för hela koncernbidraget i det givande företagets kommun.
Bestämmelserna om kommunal beskattning av koncernbidrag medför att bidrag, som utgår för att täcka förluster hos det mottagande företaget, i många fall måste utges med betydligt större belopp än som motsvarar förlusten för att också kompensera förlustföretaget för den statliga och kommunala inkomstskatt som belöper på koncernbidraget. För att underlätta utgivandet av koncernbidrag till förlustdrabbade företag föreslås i propositionen en uppmjukning av bestämmelserna, som innebär följande. Har koncernbidrag lämnats under år 1976 eller senare år för att täcka underskott i det mottagande företagets verksamhet, skall regeringen - om synnerliga skäl föreligger - kunna medge dispens från förbudet mot kvittning, när det givande och mottagande företaget är verksamma i olika kommuner och verksamheterna inte är integrerade. I propositionen uttalas att dispens skall kunna medges endast om det mottagande företagets verksamhet har väsentlig betydelse för sysselsättningen på en eller flera orter eller om det i övrigt från samhällsekonomisk synpunkt är angeläget att företagets fortlevnad tryggas. Dessutom bör omständigheterna vara sådana att det kan antas att kvittningsförbudet kan komma att innebära en väsentlig ekonomisk olägenhet för koncernen och därigenom medföra risk för att förlustföretagets verksamhet inte kan upprätthållas. Föredragande departementschefen framhåller också, att de kommunala intressena skall beaktas vid dispensprövningen.
Med hänsyn till angelägenheten av att beskattningsreglerna inte hindrar från samhälls- och företagsekonomisk synpunkt önskvärda vinstöverfö -
SkU 1977/78:20
ringar mellan koncernföretag, tillstyrker utskottet den föreslagna ändringen av bestämmelserna om beskattning av koncernbidrag. Det bör emellertid framhållas att förslaget i propositionen innebär ett avsteg från vedertagna principer för den kommunala beskattningen. Dispens bör därför endast medges i angelägna fall i överensstämmelse med de riktlinjer för tillståndsgivningen som redovisats i propositionen. Utskottet förutsätter vidare att dispensregeln omprövas i samband med det slutliga ställningstagandet till företagsskatteberedningens nyligen avlämnade slutbetänkande.
Beskattningen av statliga lån med villkorlig äterbetalningsskyldighet
Under senare tid har statsmakterna beslutat om betydande arbetsmarknads- och regionalpolitiska stödåtgärder till krisdrabbade branscher och enskilda företag bl. a. i form av lån, för vilka återbetalningsskyldigheten är villkorad med hänsyn till det låntagande företagets framtida vinstutveckling eller annan liknande omständighet.
Enligt nuvarande bestämmelser utgör ett uppburet lånebelopp inte skattepliktig intäkt och återbetalning av lånet är inte avdragsgill vid taxeringen. Detta gäller även lån med villkorlig äterbetalningsskyldighet. Statsbidrag utgör däremot i princip skattepliktig intäkt, om det använts för att bestrida kostnader, som är avdragsgilla antingen direkt som omkostnad eller i form av årliga värdeminskningsavdrag.
För att de nu aktuella lånen, som uppgår till betydande belopp, skall få avsedda redovisningstekniska och skattemässiga konsekvenser har krav framförts på att lånen vid inkomstbeskattningen i princip skall kunna behandlas på samma sätt som statsbidrag. Med anledning härav föreslås i propositionen, att anvisningarna till 19 § kommunalskattelagen (KL) skall kompletteras med en bestämmelse av innebörd att, om staten lämnat företag lån med villkorlig äterbetalningsskyldighet, regeringen skall - om synnerliga skäl föreligger - på ansökan av företaget kunna besluta, att bestämmelserna om statsbidrag, som används för att bestrida på en gång avdragsgilla kostnader, skall tillämpas i fråga om lånet. Avsikten är att dispens endast skall medges företag, vars verksamhet har avgörande betydelse för sysselsättningen inom en eller flera regioner eller i övrigt har väsentlig betydelse från samhällsekonomisk synpunkt. Vidare fordras att lånet behövs för att trygga företagets fortsatta verksamhet. I beslutet skall anges om lånet i sin helhet skall beskattas i anslutning till att det ställs till företagets förfogande eller om beskattningen skall ske i takt med att lånet kontant betalas ut.
Innebörden av förslaget, som utskottet tillstyrker, är att - om dispens medges - det utbetalade lånebeloppet skall tas upp som skattepliktig intäkt och avdrag medges för återbetalat belopp. Låntagaren har rätt till avdrag för de kostnader, som lånet använts till, enligt de allmänna avdragsreglerna i KL och således inte enligt de speciella regler som gäller för statsbidrag. Detta framgår inte helt klart av författningsförslaget, varför utskottet föreslår en viss ändring av författningstexten.
SkU 1977/78:20
11 Förlustutjämning
Fysisk eller juridisk person, som för visst beskattningsår redovisar förlust, kan enligt förordningen (1960:63) om rätt till förlustutjämning vid taxering för inkomst få avdrag för förlusten under en sexårsperiod efter förluståret. På grund av det ansträngda läge som företag i flera branscher f. n. befinner sig i finns det risk för att många företag inte kommer att kunna utnyttja rätten till förlustutjämning under den föreskrivna sexårsperioden. I propositionen föreslås därför att tiden för förlustutjämning skall förlängas till tio år för aktiebolag och ekonomiska föreningar. Förlängningen föreslås omfatta förluster, för vilka avdrag skulle ha kunnat medges senast vid 1977 års taxering.
I motionerna 1977/78:976 och 978 yrkas avslag på den föreslagna förlängningen av förlustutjämningsperioden för aktiebolag och ekonomiska föreningar, medan motionärerna i motionen 1977/78:952 yrkar, att tiden för förlustutjämning skall förlängas till tio år för aktiebolag, ekonomiska föreningar och fysiska personer, som redovisat underskott av jordbruksfastighet eller rörelse.
En förutsättning för att ett yrkande om förlustavdrag skall kunna prövas är, att det deklarationsmaterial som avser förluståret finns tillgängligt. Normalt bevaras deklarationsmaterialet under en sexårsperiod, räknat från taxeringsårets utgång. För aktiebolag och ekonomiska föreningar bevaras dock taxeringsmaterialet till dess sex år förflutit efter utgången av det år, under vilket bolaget eller föreningen blivit upplöst. En förlängning av förlustutjämningsperioden till tio år för andra skattskyldiga än aktiebolag och ekonomiska föreningar förutsätter således antingen en förlängning av tiden för bevarande av deklarationerna eller införandet av en möjlighet att fastställa förlustens storlek innan deklarationerna förstörs. Båda dessa åtgärder medför stora administrativa svårigheter och kan därför inte förordas. Som framhållits i propositionen torde det endast i undantagsfall förekomma, att fysiska personer och andra juridiska personer än aktiebolag och ekonomiska föreningar är i behov av en längre förlustutjämningsperiod än sex år. Skulle det visa sig uppstå sådant behov bör frågan omprövas.
Av det ovan anförda framgår att kravet på tillgång till deklarationer och annat taxeringsmaterial, som avser förluståret, inte utgör något hinder att förlänga förlustutjämningsperioden för aktiebolag och ekonomiska föreningar. För företag, som drivs i sådan form, kan det vara av stor betydelse för företagets framtida utveckling att förlustavdrag inte går förlorade.
Med hänvisning härtill tillstyrker utskottet den i propositionen föreslagna förlängningen av förlustutjämningsperioden för aktiebolag och ekonomiska föreningar och avstyrker bifall till motionerna 1977/78:976 och 978 samt till motionen 1977/78:952 i denna del.
Enligt bestämmelser i förlustutjämningsförordningen har fåmansföretag rätt till förlustavdrag endast om ägarförhållandena i företaget är väsentligen desamma vid förlusttillfället som då förlustavdraget skall utnyttjas. Detta
SkU 1977/78:20
krav anses uppfyllt, om aktierna eller andelarna vid dessa tillfällen helt eller så gott som helt ägs av samma personer eller av någon eller några som på grund av arv, testamente eller bodelning trätt i dessa personers ställe. Liknande regler gäller vid fusion.
1 motionen 1977/78:952 begärs utredning om fämansföretagens rätt till förlustavdrag. 1 avvaktan härpå yrkar motionärerna, att riksskatteverket skall få rätt att, då skäl därtill föreligger, medge fåmansföretag dispens från de nyssnämnda begränsningsreglerna i förlustutjämningsförordningen.
De av motionärerna åberopade bestämmelserna har tillkommit för att förhindra att likvidations- eller konkursmässiga företag utbjuds till nya ägare, som avser att påbörja eller till företaget överföra vinstgivande verksamhet. I dylika fall bör självfallet de nya ägarna inte få utnyttja företagets tidigare förlust. Risk för missbruk av bestämmelserna har i första hand ansetts föreligga när det gäller fåmansföretag. Utskottet vill inte förneka att det i enstaka fall vid ägarbyten kan förefalla rimligt att förlustavdrag får utnyttjas. Med hänsyn till risken för missbruk av beskattningsreglerna är utskottet emellertid inte berett att utan närmare utredning tillstyrka den av motionärerna förordade provisoriska ändringen av bestämmelserna. Utskottet förutsätter emellertid att frågan kommer att prövas i samband med ställningstagandena till företagsskatteberedningens förslag.
Med det anförda avstyrker utskottet bifall till motionen 1977/78:952 även i dessa delar.
Utskottet hemställer
att riksdagen med avslag på motionerna 1977/78:952,976 och 978 antar vid propositionen fogade förslag till
1. lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370) med den ändringen att anvisningarna till 19 § erhåller följande såsom utskottets förslag betecknade lydelse:
R egeringens förslag Utskottets förslag
Anvisningar till 19 §
Socialhjälp, begravningshjälp influtna medlemsavgifter.
Med skadeståndsförsäkring (överfallsskydd o. d.).
Ersättning till denna lag.
Om engångsbelopp, för lyftning.
Utbytes sådan skattepliktig intäkt.
Lön, som sistnämnda lag.
Skatteplikt föreligger av motorfordon.
Statsbidrag, som skattepliktig intäkt.
SkU 1977/78:20
13 R egeringens förslag
Lämnar staten stöd till företag i form av lån, för vilket återbetalningsskyldigheten är beroende av företagets framtida resultatutveckling eller annan liknande omständighet, kan regeringen, om synnerliga skäl därtill föreligga, på ansökan av företaget besluta att bestämmelserna i föregående stycke om statsbidrag, som användes för att bestrida på en gång avdragsgilla kostnader, skola äga motsvarande tillämpning i fråga om lånet. I beslutet skall anges om lånet i sin helhet skall utgöra skattepliktig intäkt under det beskattningsår då lånet ställes till företagets förfogande eller om utbetalat lånebelopp skall utgöra skattepliktig intäkt under beskattningsår till vilket utbetalningen är hänförlig.
Skatteplikt föreligger Skatteplikt föreligger Enligt 46 §
Utskottets förslag
Stödsom staten lämnar till företag i form av lån, för vilket återbetalningsskyldigheten är beroende av företagets framtida resultatutveckling eller annan liknande omständighet, skall inte anses som skattepliktig inkomst. Regeringen kan dock, om synnerliga skäl därtill föreligga, på ansökan av företaget besluta att lånebeloppet skall anses utgöra skattepliktig intäkt i företagets näringsverksamhet. 1 beslutet skall anges om lånet i sin helhet skall utgöra skattepliktig intäkt under det beskattningsår då lånet ställes till företagets förfogande eller om utbetalat lånebelopp skall utgöra skattepliktig intäkt under beskattningsår till vilket utbetalningen är hänförlig. Återbetalas län, som i enlighet med beslutet upptagits såsom skattepliktig intäkt, får företaget göra avdrag för det återbetalade beloppet.
av flyktingar.
mottagarens utbildning.
skattepliktig inkomst.
2. lag om ändring i förordningen (1960:63) om rätt till förlustutjämning vid taxering för inkomst.
Stockholm den 9 februari 1978
På skatteutskottets vägnar ERIK WÄRNBERG
Näivarande: Erik Wärnberg (s), Alvar Andersson* (c), Stig Josefson (c). Tage Johansson (s), Rune Carlstein (s), Tage Sundkvist (c), Olle Westberg i Hofors (s), Kurt Söderström (m), Hagar Normark* (s), Johan Olsson (c). Curt Boström (s), Bo Lundgren* (m), Bo Forslund (s), Wilhelm Gustafsson (fp) och Börje Stensson* (fp).
*Ej närvarande vid betänkandets justering.
SkU 1977/78:20
14 Reservation
av Erik Wärnberg (s), Tage Johansson (s), Rune Carlstein (s), Olle Westberg i Hofors (s), Hagar Normark (s), Curt Boström (s) och Bo Forslund (s), som
dels anfort följande:
Som framhållits i motionen 1977/78:978 har företag inom flertalet branscher under åren 1974 och 1975 redovisat stora vinster, som givit möjligheter till resultatutjämning i maximal omfattning. Mot den bakgrunden finns det anledning anta, att hittills outnyttjade förlustavdrag i huvudsak är hänförliga till förluster, som uppkommit efter år 1975. Eftersom förlustavdrag enligt gällande bestämmelser för utnyttjas under en sexårsperiod efter förluståret, kvarstår rätten till förlustutjämning för förluster, som uppkommit under de två senaste åren, under minst fyra år. Det bör även framhållas, att den skattskyldige har möjlighet att fördela förlustavdraget på flera år inom den angivna tidsperioden. Med hänsyn härtill och då det från konkurrenssynpunkt är angeläget att förlustutjämningsreglema är enhetligt utformade för alla skattskyldiga avstyrker vi bifall till den i propositionen föreslagna förlängningen av förlustutjämningsperioden för aktiebolag och ekonomiska föreningar till tio år.
dels ansett att utskottet beträffande ändringarna i förlustutjämningsförordningen bort hemställa, att riksdagen med bifall till motionerna 1977/78:976 och 978 samt med avslag på motionen 1977/78:952 antar det vid propositionen fogade förslaget till lag om ändring i förordningen (1960:63) om rätt till förlustutjämning vid taxering för inkomst med den ändringen att 3 § erhåller följande såsom reservanternas förslag betecknade lydelse:
Utskottets förslag Reservanternas förslag
3 §
Förlustavdrag må utnyttjas senast Förlustavdrag må utnyttjas senast det beskattningsår, för vilket tax- det beskattningsår, för vilket taxering sker sjätte eller - såvitt gäller ering sker sjätte kalenderåret efter
förlustavdrag som yrkas av aktiebolag det, då taxering för förluståret ägt
eller ekonomisk förening - tionde rum. Förlustavdraget må, om den
kalenderåret efter det, då taxering för skattskyldige så önskar, fördelas på
förluståret ägt rum. Förlustavdraget två eller flera år inom den nyss
må, om den skattskyldige så önskar, angivna tidsperioden. Hinder möter
fördelas på två eller flera år inom den ej att med olika belopp erhålla förnyss angivna tidsperioden. Hinder lustavdrag vid taxering till statlig och
möter ej att med olika belopp erhålla till kommunal inkomstskatt,
förlustavdrag vid taxering till statlig och till kommunal inkomstskatt.
Rätten till skattepliktig inkomst.
Har skattskyldig eller tidigare.
Har skattskyldig att hänföra.
GOTAB 57510 Stockholm 1978