Med anledning av motioner om alkoholpolitiska frågor

SkU 1977/78:27

Skatteutskottets betänkande 1977/78:27

med anledning av motioner om alkoholpolitiska frågor

■

Motionerna

I detta betänkande behandlas motionerna

1977/78:233 av Wiggo Komstedt (m) och Bo Lundgren (m) vari hemställs att riksdagen hos regeringen begär förslag om utökning av rätten att tillverka vin i enlighet med vad som i motionen anförs;

1977/78:234 av Bo Lundgren (m) och Wiggo Komstedt (m) vari hemställs att riksdagen hos regeringen begär en översyn av reglerna för beskattning av vin i enlighet med vad som anförs i motionen;

1977/78:659 av Per-Erik Nisser(m) vari hemställs att riksdagen beslutar att vin skall få tillverkas här i landet även med hjälp av extrakt eller koncentrat av druvmust eller annan fruktsaft;

1977/78:660 av Per-Erik Nisser (m) vari hemställs att riksdagen beslutar undanröja tillståndstvånget för

1. servering av öl i personalmatsalar,

2. servering av alkoholhaltiga drycker vid slutna, privata fester - t. ex. personalfester - i personalmatsalar;

1977/78:939 av Karin Ahrland (fp) och Jörgen Ullenhag (fp) vari hemställs

1. att riksdagen hos regeringen begär en översyn av lagen om dryckesskatt såvitt gäller beskattningen av vin, samt

2. att riksdagen hos regeringen begär en översyn av alkohollagstiftningen i syfte att minska byråkratiseringen och bättre klargöra när alkoholhaltiga drycker får serveras och försäljas;

1977/78:965 av Joakim Ollén m. fl. (m) vari hemställs att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändringar i lagen om handel med drycker i enlighet med vad som anförts i motionen;

1977/78:968 av Magnus Persson m. fl. (s) vari hemställs att riksdagen hos regeringen begären översyn av nuvarande lagstiftning, i syfte att underlätta rätten att servera öl i personalmatsalar;

1977/78:970 av Birgitta Rydle (m) och Georg Danell (m) vari hemställs

1. att riksdagen antager följande förslag till ändring av 2 § Lagen om tillverkning av drycker

1 Riksdagen 1977178. 6 sami. Nr 27

SkU 1977/78:27

2 Föreslagen lydelse

Med spritdryck dryck. Sådan

sprit kan dock med hänsyn till alkoholstyrka, vedertagen internationell klassificering eller andra omständigheter hänföras till vin i enlighet med

vad regeringen närmare föreskri ver.

2. att riksdagen beslutar att 10 § LTD omskrivs så att extrakt eller koncentrat av druvmust eller annan fruktsaft fortsättningsvis skall få användas vid tillverkning i hemmet för eget behov,

3. att riksdagen beslutar att tillståndstvånget för ölservering i samband med heminackordering i kollektivhusmatsal och i personalmatsal upphävs.

1977/78:1460 av Margaretha af Ugglas m. fl. (m) vari hemställs att

riksdagen måtte besluta att tillägg görs till 56 § i Lagen om handel med

drycker med följande lydelse: ”Denna bestämmelse gäller för s. k. personalmatsalar och militära mässar endast under ordinarie arbetstid.”

Gällande bestämmelser m. m.

Tillverkningsfrågor (motionerna 233, 659 och 970)

I propositionen 1976/77:108 om alkoholpolitiken föreslogs med viss ändring av alkoholpolitiska utredningens (APU:s) förslag till ny vindefinition att med vin skulle förstås dryck som är framställd genom jäsning av saft från färska druvor eller andra färska bär, färsk frukt, rabarber eller russin och som innehåller mer än 1,8 viktprocent men högst 22 volymprocent alkohol. Bestämmelserna, som togs in i förslaget till lag om tillverkning av drycker (LTD) kompletterades med föreskrifter om begränsningar i rätten att tillsätta socker eller honung vid vintillverkning utöver vad som tidigare gällt.

Vidare skulle spritdryck med hänsyn till alkoholstyrka, vedertagen internationell klassificering eller andra omständigheter kunna hänföras till vin i enlighet med vad regeringen närmare föreskrev.

I sitt betänkande med anledning av propositionen - SkU 1976/77:40 - vartill hänvisas i det följande om annat inte anges, anförde utskottet följande beträffande definitionsfrågan:

Den i 3 § LTD intagna vindefinitionen i förening med reglerna i 10 § om begränsning av tillsatserna av socker och honung vid vintillverkning bygger i huvudsak på APU:s förslag. De nuvarande reglerna har tolkats så att saft av druvor, bär, frukt eller andra växtdelar skall vara det huvudsakliga extrakt - givande ämnet vid vintillverkning. Förslaget i LTD innebär vissa begränsningar i den nu medgivna råvaruanvändningen. Socker eller honung skall inte få användas vid tillverkning av vin på russin. Annan torkad frukt skall över huvud taget inte få användas vid vintillverkning, och vid tillverkning av

Nuvarande lydelse

Med spritdryck förstås sprit som är avsedd att förtäras som dryck.

SkU 1977/78:27

vin på färsk frukt får endast tillsättas socker och honung till en mängd som motsvarar en tredjedel av den använda fruktens vikt. Extrakter och koncentrat får inte användas. Syftet med den föreslagna skärpningen uppges vara att undvika gränsdragningsproblem mellan otillåten sprittillverkning och tillåten hemtillverkning av vin samt att klarare markera att hemtillverkningen främst avser-tillvaratagande av överskott av frukt.

Enligt utskottets mening har de nuvarande bestämmelserna inte medfört några alkoholpolitiska olägenheter. De gränsdragningsproblem som påtalats torde i huvudsak kunna elimineras genom viss korrigering av nu gällande definition.

Frågan, som alltså inte är av brådskande natur, synes vara av den arten att den lämpligen bör kunna närmare prövas av nämnden för alkoholärenden innan något definitivt beslut fattas. Med hänsyn härtill förordar utskottet att lagstiftningen bibehålls i huvudsak oförändrad på sätt framgår av utskottets hemställan och att frågan om ändrade regler för hemtillverkning av vin överses på nytt om så erfordras.

Beträffande den föreslagna fullmakten att få klassificera spritdrycker som vin framhöll utskottet följande:

I 2 § LTD görs ett tillägg som inte har någon motsvarighet i nuvarande bestämmelser. Enligt förslaget skall spritdryck med hänsyn till alkoholstyrka, vedertagen internationell klassificering eller andra omständigheter kunna hänföras till vin i enlighet med vad regeringen närmare föreskriver. Av specialmotiveringen framgår att sådan föreskrift kan aktualiseras exempelvis beträffande aperitifen Campari, som har en alkoholhalt (21,5 volymprocent) som understiger den högsta tillåtna för starkvin (22 volymprocent). I andra länder klassificeras den som vin. Nuvarande förhållanden har enligt specialmotiveringen lett till upprepade missförstånd och stor irritation vid tullbehandling av resenärer från utlandet.

Förslaget innebär i sak att man skall kunna bortse från tillverkningssättet och uteslutande bedöma drycken efter alkoholhalten.

Enligt utskottets mening kan de angivna skälen inte motivera en dispensmöjlighet av angivet slag. Utskottet förordar alltså att denna bestämmelse utgår.

Utskottet biträdde ett i propositionen föreslaget förbud mot användningen av essenser och extrakter vid hemtillverkning av vin. Den nya vindefinitionen och socialstyrelsens i anslutning därtill meddelade verkställighetsföreskrifter har följande lydelse:

3 § Med vin förstås dryck som är framställd genom jäsning av saft från druvor, bär, frukt eller rabarber och som innehåller mer än 1,8 viktprocent men högst 22 volymprocent alkohol.

Vin kallas lättvin om det har en alkoholhalt av högst 15 volymprocent och starkvin om alkoholhalten överstiger 15 men ej 22 volymprocent.

För att en dryck skall betecknas som vin måste den dels vara framställd genom jäsning av angivna safter, dels ha en viss alkoholhalt. Om det brister i någon av dessa förutsättningar anses drycken inte som vin. Det gäller t. ex. aperitifen Campari, som inte uppfyller kravet på framställningssätt. Den anses därför inte som vin utan som spritdryck.

Vid vintillverkning får användas saft som t. ex. pressats, lakats eller ångkokats ur druvor, bär, frukt eller rabarber. Extrakt eller koncentrat av

1* Riksdagen 1977/78. 6 sami. Nr 27

SkU 1977/78:27

sådan saft får däremot inte användas, jfr 10 § forsta stycket.

Maskrosor omfattas inte av de råvaror som får användas vid tillverkning av vin. En dryck gjord på maskrosor anses därför inte som vin.

Eftersom vin skall vara framställt genom jäsning får destination inte äga rum vid tillverkningen.

Vid hemtillverkning av vin får enligt rättspraxis socker och honung tillsättas. Den sammanlagda vikten av socker och honung får inte överstiga vikten av saften. 1 kg färska druvor, bär, frukt eller rabarber skall anses ge 0,8 kg saft, 1 kg russin, torkad frukt eller torkade bär skall anses ge 4 kg saft.

Beskattningsfrägor (motionerna 234 och 939)

Skatten på spritdrycker och vin utgår med en grundavgift och en procentavgift.

Grundavgiften utgör per liter i fråga om

1. spritdrycker 65,5 öre för varje hel volymprocent alkohol,

2. starkvin 7 kronor 75 öre,

3. lättvin 2 kronor 80 öre.

Procentavgiften utgör för spritdrycker 50 % och för vin 36 % av detaljhandelspriset.

Med detaljhandelspriset förstås det pris som detaljhandelsbolaget tillämpar vid försäljning över disk, exkl. beloppet av skatt enligt lagen (1968:430) om mervärdeskatt.

Beskattningssystemet i förening med höjda inköpspriser har gjort att priserna på vissa kvalitetsviner kommit att öka betydligt mer än vad spritpriserna ökat.

Utgår man från konsumentprisindex 1/1 1962 framgår ökningseffekterna fram till 1/11 1977 av följande exempel:

Renat Ballantine Rioja Bourgogne

vieux

K-indexökning 164 % 164 % 164 % 164 %

Prishöjning 185 96 126 96 207 96 325 96

Försäljningsfrågor (motionerna 660, 939, 965, 968, 970 och 1460)

Beträffande de i motionen 965 behandlade frågorna om inköpsåldern i systembutik, tiderna för ölförsäljning och om servering av alkoholdrycker i teaterfoajé erinras här endast om att de behandlades under våren 1977 och att de nu gällande reglerna, som redovisas i utskottsbetänkandet, antogs av en praktiskt taget enhällig riksdag. 1 fråga om det i samma motion framförda yrkandet om att bestämmelser om alkoholfria drycker bör utmönstras ur alkohollagstiftningen kan här erinras om att tidigare bestämmelser om alkoholfria drycker och om försäljning av öl var meddelade i särskilda författningar, som nu sammanförts i lagen (1977:293) om handel med drycker (LHD).

SkU 1977/78:27

5 Ölservering i personalmatsalar

Vid ikraftträdandet av LHD upphör de s. k. fria ölrättigheterna enligt 10 § ölförsäljningslagen, dvs. rätten att utan särskilt tillstånd servera öl i heminackorderingar, kollektivhusmatsalar och personalmatsalar. Hit hör även de militära mässar som avses i kungörelsen (1961:161) om utskänkning av öl på militära mässar. I fortsättningen krävs tillstånd för all ölservering. Undantaget från huvudregeln är endast servering i militär mäss ombord på örlogsfartyg, 34 § LHD. (Enligt 4 § LHD gäller lagen ej vid servering av öl till passagerare på tåg i internationell trafik.)

Riksskatteverkets alkoholbyrå har i skrivelse till länsstyrelserna den 29 september 1977 i denna fråga bl. a. framhållit följande:

Servering av öl i personalmatsalar o. d. har enligt RSV:s erfarenheter i det stora flertalet fall inte vållat några olägenheter. Vanligtvis sker ölserveringen enbart i samband med lunch och under begränsad del av dagen. (Se även prop. 1976/77:108 s. 74.) Då antalet serveringsställen av här aktuellt slag är stort och då tiden för behandlingen av ansökningar är knapp bör handläggningen av ärendena därför anpassas till resp. myndighets erfarenheter av riskerna för olägenheter med serveringsformen i fråga. En ingående formell prövning torde behövas endast i undantagsfall, särskilt med hänsyn till att det i de flesta fall kommer att röra sig om lokaler där den fria rättigheten har använts under lång tid.

Prövningen av tillståndsfrågorna har föranlett framställningar till byråkratiutredningen, som med anledning härav vänt sig till nämnden för alkoholfrågor vid socialstyrelsen och i en skrivelse den 8 februari 1978 bl. a. anfört följande:

Byråkratiutredningen kan konstatera att såväl föredragande departementschef i propositionen 1976/77:108 om alkoholpolitiken som den av honom tillsatta beredningsgruppen för frågor avseende alkoholpolitiken i sin rapport Ds S 1977:1 framhållit att det inom alkoholpolitiken bör finnas restriktioner, främst som ett led i skyddet av ungdomen. Dessa restriktioner bör dock begränsas till sådana som av en bred allmänhet kan uppfattas som meningsfulla. Alkoholpolitiska utredningen anser i sitt betänkande (SOU 1974:90-93) Alkoholpolitik att detaljregleringen bör undvikas och åtgärder i stället inriktas på att få bort serveringar som medför olägenheter av alkoholpolitisk betydelse.

I tidigare gällande bestämmelser hade gjorts undantag från kravet på tillstånd för servering av öl i kollektivmatsalar och i personalmatsal. I propositionen om alkoholpolitiken uttalades att undantagen från tillståndstvånget saknade större praktisk betydelse. Vid en avvägning mot intresset av att skapa enhetliga regler för samtliga alkoholdrycker ansågs inte dessa undantag vara motiverade.

Byråkratiutredningen ifrågasätter om de administrativa konsekvenserna av tillståndstvånget för t. ex. personalmatsalar, motsvaras av en sådan alkoholpolitisk viktig princip att byråkratin kan anses berättigad. Saken utgör ett exempel på hur viktigt det är att administrativa konsekvenser av ett reformbeslut redovisas redan i förslaget.

Med de allmänna utgångspunkter byråkratiutredningen har för sitt arbete

SkU 1977/78:27

finnér vi det angeläget att till nämnden för alkoholfrågor föra vidare de synpunkter som kommit till utredningen. Enligt vår uppfattning finns det skäl att ompröva lagen snarast i bl. a. den del som tagits upp ovan.

Servering av vin och spritdrycker i personalmatsalar

Tiden 1/7 1953-31/12 1977 fick servering av rusdrycker (starköl, vin och spritdrycker) äga rum i personalmatsalar, undantagna från tillståndstvång. Enligt LHD gäller tillståndstvång för all servering av alkoholdrycker och inget undantag för personalmatsalar från förtärings- och förvaringsförbuden. I ett lunchrum kan en sammankomst efter arbetstidens slut med servering av alkoholdrycker inte ske utan länsstyrelsens tillstånd. APU hade föreslagit särskilda undantagsregler för firmafester o. d. men detta förslag underkändes av en praktiskt taget enig remissopinion.

Övriga frågor (motionen 939)

Som exempel på svårtolkade regler i den nya lagstiftningen anförs 12 och 41 §§ LHD.

Enligt 12 § är det förbjudet att i större omfattning tillhandagå annan med att anskaffa alkoholdrycker medan det enligt 41 § krävs att lagad mat utgör en betydande del av rörelsen för att alkoholdrycker skall få meddelas.

Specialmotiveringen till dessa bestämmelser lyder:

12 §

Paragrafen innehåller förbud i vissa fall mot att anskaffa alkoholdrycker åt annan.

Förbudet i första punkten motsvaras av 20 § första stycket Rfl och 22 § fjärde stycket Öfl. Stadgandet i andra punkten motsvaras av 20 § andra stycket Rfl.

Enhetliga regler har ställts upp för samtliga alkoholdrycker. Härigenom har det i Rfl intagna förbudet mot att i större omfattning tillhandagå annan med att anskaffa rusdrycker gjorts tillämpligt även i fråga om öl. I övrigt innebär den nya lydelsen ingen ändring i sak.

41 §

Första stycket innehåller regler för tillståndsprövningen i fråga om kravet på mathållning. Sådana regler finns inte i gällande lagstiftning. Enligt fast praxis meddelas dock tillstånd endast i rörelser som har ett förhållandevis omfattande och allsidigt utbud av maträtter. Kravet i fråga om mathållning har varit mindre strängt då det gällt ansökan om rätt till servering av enbart öl. Det föreslagna stadgandet avses återspegla rådande praxis. De regler som föreslås gälla för tillstånd till servering av öl innebär att kravet på tillgång till lagad mat kan frångås om särskilda skäl föreligger. Tillämpning av undantagsbestämmelsen bör förutsätta att garantier kan vinnas för att olägenheter i nykterhetshänseende inte uppkommer, varvid det särskilt bör beaktas om rörelsen har sådan karaktär att den är attraktiv främst för ungdom.

Beredningsgruppen framhåller att de detaljrestriktioner som i dag finns i form av förbud mot servering av alkoholdrycker i samband med dans eller varieté och förbud mot servering från drinkbar vid danstillställning har vållat

SkU 1977/78:27

stor irritation. Genom de dispenser som har medgivits har förstnämnda förbud urholkats kraftigt. Beredningsgruppen anser i likhet med APU att ett generellt förbud är föga meningsfullt. Även förbudet mot servering från drinkbar bör enligt beredningsgruppen utgå med hänsyn bl. a. till den obetydliga alkoholpolitiska effekt som förbudet har. APU har föreslagit att detta förbud avskaffas.

Jag har anslutit mig till beredningsgruppens bedömning och har således inte tagit upp någon motsvarighet till de angivna detalj restriktionerna i den nya lagstiftningen. I likhet med beredningsgruppen vill jag dock framhålla att det kan föreligga en risk för att restauratörerna än mer satsar på dansverksamhet och att den egentliga restaurangverksamheten kommer i bakgrunden. För att motverka detta bör givetvis tillses att restauranger som har alkoholserveringsrättigheter även fortsättningsvis behåller sin karaktär av matställen. Övervakningsmyndigheten för här en viktig uppgift då det gäller att tillse att ett avskaffande av dessa restriktioner inte leder till alkoholpolitiska olägenheter. Speciell uppmärksamhet bör riktas på restauranger med en ungdomlig kundkrets. Skulle missförhållanden uppstå kan länsstyrelsen föreskriva att servering av alkoholdrycker inte får ske vid de tillfällen då dans anordnas i restaurangen.

Utskottet

Allmänna alkoholpolitiska frågor

De motioner utskottet behandlar i detta betänkande berör i huvudsak vissa följdfrågor till 1977 års alkohollagstiftning, som inte innebär några mera avsevärda ändringar av de materiella reglerna. Ett par yrkanden om översyn av vinbeskattningen har dock annan bakgrund.

De väsentligaste nyheterna i 1977 års riksdagsbeslut gällde en ökad satsning på information och ändrad central organisation. I anslutning till att socialstyrelsen blev centralmyndighet för alkoholfrågorna tillskapades en särskild nämnd för alkoholfrågor med företrädare för folkrörelseorganisationerna m. fl. Nämnden skall bl. a. ta initiativ till åtgärder med alkoholpolitisk anknytning och förbereda socialstyrelsens ställningstaganden i frågor som rör alkoholpolitiken. Det är enligt utskottets mening av vikt att nämnden för alkoholfrågor redan från början får den centrala roll inom alkoholpolitiken som riksdagen och regeringen avsett. Med hänsyn härtill anser utskottet det angeläget att nämnden också uppmärksammar och behandlar problem som tas upp i riksdagsmotioner och föreslår de lagändringar nämnden därvid finnér påkallade.

En del av de frågor utskottet behandlar i det följande är som nämnts följdfrågor till 1977 års lagstiftning, som trädde i kraft vid 1978 års ingång. Då erfarenheterna från den nya lagstiftningen således är begränsade, finnér utskottet inte anledning att nu förorda några ändringar, men utskottet förutsätter att nämnden för alkoholfrågor följer utvecklingen även i fråga om de mera detaljbetonade spörsmål som behandlas i några av motionerna.

I motionen 965 tas upp en del frågor som alla avgjordes 1977 av en praktiskt

SkU 1977/78:27

taget enhällig riksdag. Motionärerna vill bl. a. sänka inköpsåldern på systembolaget, tillåta servering av alkoholdrycker i teaterfoajé och försäljning av öl på sön- och helgdagar.

Med hänsyn till att frågorna nyligen prövats och att riksdagen då med överväldigande majoritet avslog dessa krav finnér utskottet inte anledning ta upp någon förnyad diskussion i dessa ämnen utan avstyrker bifall till motionen 965.

Frågor om tillverkning av vin m. m.

I motionen 233 begärs förslag om utökad rätt att tillverka vin för eget behov. Motionärerna avser i första hand att tillverkning av s. k. maskrosvin skall tifiåtas. Till stöd för yrkandet åberopas att maskrosor är en råvara som traditionellt använts vid hemtillverkning av vin.

Det är riktigt att det bl. a. i pressen förekommit recept på s. k. maskrosvin, men det innebär inte att sådan tillverkning någonsin varit laglig. En dryck framställd enligt dessa recept är över huvud taget inte att betrakta som vin i alkohollagstiftningens mening. Förutsättningen för att vintillverkning skall föreligga är nu såväl som tidigare att fruktsaft, innehållande förjäsningsbara sockerarter, skall vara det huvudsakliga råämnet vid tillverkningen, vilket inte är fallet beträffande maskrosor. Det är alltså möjligt att göra ett äppelvin som man smaksätter med maskrosor, men vid bedömningen av vinets laglighet skall därvid bortses från maskrosorna. Använder man däremot en blandning av vatten, socker, jäst och maskrosor blir varan att anse som spritdryck, om alkoholhalten överstiger 1,8 viktprocent. Tillverkaren riskerar förutom böter eller fängelse också att fö betala straffskatt med 75 kr. per liter, dock minst 300 kr. Den nya lagstiftningen innebär alltså inte någon ändring i fråga om s. k. maskrosvin, utan det enda som hänt äratt socialstyrelsen i syfte att förtydliga bestämmelserna talat om att tillverkning av vin på maskrosor inte är ett lagligt förfarande. Om man i likhet med motionärerna helt bortser från om råvarorna är tjänliga för vintillverkning, blir konsekvensen att varje form av mäskberedning skulle kunna godtas. En sådan ändring skulle avsevärt försämra möjligheterna att beivra hembränning. Utskottet finnér således inte skäl förorda någon form av legalisering av tillverkning av s. k. maskrosvin, men uppgifterna om att tillverkningen av denna dryck skulle vara förhållandevis vanlig föranleder utskottet att ifrågasätta om inte en ökad information på detta område är motiverad. I samband med behandlingen av vintillverkningsbestämmelserna förra året uttalade utskottet att nämnden för alkoholfrågor närmare borde studera dessa frågor. Bakgrunden till uttalandet var att utskottet motsatte sig den skärpning av vintillverkningsreglerna som regeringen föreslagit och därför ansåg att det lämpligen borde ankomma på nämnden att föreslå åtgärder, om de av utskottet förordade tillverkningsreglerna framstod som otillräckliga. Utskottet anser sig kunna förutsätta att nämnden i sådant sammanhang också tar ställning till frågan om vidgad

SkU 1977/78:27

information rörande tillverkningsbestämmelserna. Med det anförda avstyrker utskottet bifall till motionen 233.

En annan fråga rörande hemtillverkning av vin behandlas i motionerna 659 och 970. Motionärerna anser att extrakt och koncentrat bör få användas vid sådan tillverkning.

Som framgår av den inledningsvis lämnade redogörelsen biträdde utskottet regeringens på APU:s rekommendation förordade förbud mot sådan användning. Motionärerna hävdar att detta förbud närmast skulle vara odemokratiskt med hänsyn till att det endast skulle göra det möjligt för fruktodlare att bedriva hemtillverkning av vin.

Ett av de grundläggande motiven för att vintillverkning i hemmet är tillåten är att man därigenom vill göra det möjligt att ta till vara överskott av frukt. Detta innebär att även andra än fruktodlare bör ha möjlighet att goda fruktår kunna köpa billig överskottsfrukt för vintillverkning. Däremot kan det inte anses vara förenligt med denna målsättning att tillåta hemtillverkning på importerade s. k. snabbvinsatser, som genom bl. a. en effektiv gratisreklam i pressen nådde betydande försäljningsframgångar före förbudets ikraftträdande vid årsskiftet. På sikt kan det inte vara tillfredsställande, om kommersiella intressen skulle lyckas åstadkomma en nämnvärt ökad konsumtion av hemtillverkat vin, vilket skulle strida såväl mot den alkoholpolitiska målsättningen att begränsa den totala konsumtionen som mot statens fiskala intressen. Utskottet är på denna grund inte berett att förorda några lättnader i förbudet mot extrakter och koncentrat vid vintillverkning. I stället anser utskottet att socialstyrelsen och dess nämnd för alkoholfrågor med uppmärksamhet bör följa den fortsatta utvecklingen när det gäller försäljning av beredningar för vintillverkning och föreslå därav påkallade åtgärder. I enlighet med det anförda avstyrker utskottet alltså bifall till motionen 970 i denna del och till motionen 659.

I motionen 970 tas också upp en annan fråga som berör tillverkningsområdet, nämligen hur drycken Campari skall klassificeras. Regeringen begärde fullmakt att få klassificera drycker av denna typ som vin med hänsyn till bl. a. att alkoholhalten inte översteg 22 volymprocent, som är den övre gränsen för vin, och till att varan internationellt ofta klassificeras som vin. De svenska bestämmelserna hade skapat irritation i samband med resandes införsel av varan. Utskottet ansåg sig inte på de angivna grunderna kunna tillstyrka en sådan fullmakt, och riksdagen beslutade i enlighet härmed. Motionärerna för åter fram det i propositionen förordade fullmaktsförslaget.

Utskottet vill med anledning härav förtydliga sitt tidigare ställningstagande. Med hänsyn till att spritdrycker beskattas hårdare än vin skulle en rättighet för regeringen att förklara vissa spritdrycker för vin inte stå i god överensstämmelse med de grundlagsfästa bestämmelserna om riksdagens beskattningsrätt. Härtill kommer att de skäl som åberopades endast gällde resandes införsel men att fullmakten också skulle avse den inhemska försäljningen. Utskottet är berett att pröva förslag om att resande skall kunna

SkU 1977/78:27

fl införa Campari och eventuella därmed jämförliga drycker inom ramen för medgiven vininförsel men är inte berett att tillstyrka möjligheter till omklassificering av varan. I den mån yrkandet 1 i motionen 970 inte är tillgodosett genom vad som anförts avstyrker utskottet bifall till detsamma.

Beskattningsfrågor

Med hänvisning till den förhållandevis stora prisökningen under senare år på viner och i synnerhet på vissa kvalitetsviner yrkas i motionerna 234 och 939 översyn av vinbeskattningen. Motionärerna anser att beskattningens utformning motverkar den av riksdagen godtagna målsättningen att en övergång till alkoholsvagare drycker bör främjas.

Att prisbildningen är av betydelse vid konsumentens val av alkoholdrycker har visats i olika undersökningar, men resultaten är bara entydiga när det gäller valet av dryck inom samma grupp. Huruvida en vinkonsument vid stigande vinpriser skulle välja spritdrycker eller starköl i stället för det billigaste vinet är osäkert. Individuella vanor, konventionella värderingar och därmed jämförliga förhållanden spelar härvidlag ofta lika stor roll som priseffekterna, såvida de senare inte är av chockartad natur. Ser man på vinpriserna i ett längre alkoholpolitiskt perspektiv kan hävdas att prisrelationen mellan vin och spritdrycker under vissa tider i hög grad gynnat vinkonsumtionen. Detta förhållande har inte endast medfört en övergång från spritdrycker till vin utan har också bidragit till den ökande vinkonsumtionen och därmed också den ökade totalkonsumtionen.

Räknar man om Systembolagets försäljning till liter hundraprocentig sprit svarar vinet för drygt en fjärdedel av denna kvantitet, medan starkölet vid en sådan beräkning endast utgör en obetydlig del. Vinkonsumtionen har ökat praktiskt taget oavbrutet under tiden efter motbokens avskaffande och även under 1977, trots att vinpriserna då höjdes dels i samband med en skatteskärpning under våren och kort därefter genom höjd mervärdeskatt, dels ytterligare i samband med devalveringen. Några säkra slutsatser av försäljningen under detta år är emellertid svåra att dra med hänsyn till att avvecklingen av mellanölet kan antas övergångsvis ha påverkat vinkonsumtionen. Försäljningen av spritdrycker har under 1977 gått något tillbaka. Mot denna bakgrund synes det inte motiverat att från alkoholpolitiska utgångspunkter förorda en generell sänkning av vinbeskattningen. Motionärernas invändningar riktar sig emellertid i första hand mot att vissa kvalitetsmässigt bättre viner, exempelvis bourgogne, stigit oproportionerligt i förhållande till andra viner och ännu mer i förhållande till spritdryckerna. Denna utveckling är emellertid mera ett resultat av en ökande efterfrågan på världsmarknaden och på grund därav stigande priser i producentledet än av beskattningens utformning, som dock uppenbart förstärker sådana effekter genom att procentavgiften räknas på utförsäljningspriset. En sänkning eller avveckling

SkU 1977/78:27

av procentavgiften skulle leda till ett skattebortfall som enligt utskottets mening måste kompenseras. Att på denna grund skärpa spritbeskattningen framstår inte som motiverat. Därför återstår endast möjligheten att låta de billigare vinerna bära en skattehöjning som motsvarar sänkningen av skatten på kvalitetsvinerna. Utskottet har svårt att tro att någon bredare opinion skulle stödja kravet på att flytta över exempelvis en del av skatten på champagne till de billigaste rödvinerna. Procentavgiften kan betecknas som en i alkoholbeskattningen inbyggd lyxskatt som alltid slår hårdast mot de dyraste varorna. Dessa verkningar gäller i lika hög grad spritdryckerna, där man i fråga om vissa cognacsorter nått priser som gör att varorna inte längre framstår som överkomliga för vanliga konsumenter. Detta hindrar inte att varorna bör finnas att tillgå för den som är beredd att betala vad de kostar.

Utskottet förutsätter att nämnden för alkoholfrågor kommer att uppmärksamt följa frågor om beskattningens betydelse för alkoholkonsumtionens fortsatta utveckling och att nämnden därvid också föreslår de åtgärder som kan betingas av icke önskvärda förskjutningar mellan olika varugrupper inom alkoholdrycksområdet. Primärt måste dock beskattningen alltid vara det främsta instrumentet för att förverkliga den av riksdagen fastställda målsättningen för alkoholpolitiken att begränsa den totala konsumtionen.

Utskottet finner inte att motionärerna kunnat åberopa tillräckligt vägande skäl för en särskild utredning om vinbeskattningen. Då de inte heller anvisat någon godtagbar väg för genomförande av en skattesänkning, avstyrker utskottet bifall till motionen 234 och motionen 939 i denna del.

Försäljningsfrdgor

Den nya försäljningslagstiftningen innebär sakligt sett obetydliga ändringar i förhållande till vad som gällde tidigare. Den enda mera väsentliga ändringen är att det s. k. oktrojsystemet för serveringsrättigheterna avvecklats. I samband med att de olika försäljningsförfattningarna för drycker sammanfördes till en lag genomfördes en del sakliga detaljändringar för att skapa såvitt möjligt enhetliga regler på serveringsområdet. I sådant syfte har införts ett i princip generellt krav på tillstånd från länsstyrelsen för rätt att servera alkoholdrycker. Härigenom kommer även tidigare från tillståndstvånget undantagna personalmatsalar m. fl. att få vända sig till länsstyrelsen för att få servera öl, och denna ändring har gett anledning till invändningar.

Sålunda yrkas i motionerna 660, 968 och 970 åtgärder för att avveckla tillståndstvånget för personalmatsalar. 1 motionen 939 åberopas bestämmelserna som grund för en utredning i syfte att minska byråkratiseringen inom alkoholområdet. I detta sammanhang kan vidare nämnas att byråkratiutredningen i särskild framställning till nämnden för alkoholfrågor förordat avveckling av tillståndskravet.

SkU 1977/78:27

12 Utskottet är medvetet om att ifrågavarande bestämmelser lett till praktiska komplikationer och vållat en del irritation. Orsaken härtill torde bl. a. varit att personalmatsalarna nåddes ganska sent av informationen om de ändrade reglerna, vilket i sin tur medförde att länsstyrelser och kommunala organ fick begränsad tid för handläggningen före årsskiftet. Dessa förhållanden i förening med en i vissa fall onödigt formalistisk behandling torde vara de främsta anledningarna till klagomålen. Utskottet vill mot bakgrund av det inträffade beklaga att utskottet inte tog initiativ till övergångsbestämmelser som kunde ha förenklat förfarandet i samband med den nya lagens ikraftträdande. Som situationen nu är finns det enligt utskottets mening emellertid inte anledning att ändra bestämmelserna. Praktiskt taget alla personalmatsalar, som ansökt härom, torde ha fått tillstånd som gäller tills vidare. Att uppehålla någon skillnad mellan en personalmatsal och en lunchrestaurang i övrigt synes inte vara motiverat, särskilt som personalmatsalar ofta står öppna även för andra än de vid företaget eller institutionen verksamma.

Med det anförda avstyrker utskottet bifall till motionerna 660, yrkandet 1, 968 och 970, yrkandet 3.

1 motionen 660 tas i yrkandet 2 upp en annan fråga som gäller personalmatsalar, nämligen slopandet av kravet på tillstånd för servering av starkare alkoholdrycker än öl vid slutna tillställningar i sådana lokaler. Samma fråga behandlas i motionen 1460.

Som utskottet tidigare framhållit är tillståndskravet i detta fall främst motiverat av önskemålet om enhetliga regler för hela serveringsområdet. Utskottet finner det förståeligt att ändringar av denna art kan uppfattas som onödigt krångel just i samband med ansökningsförfarandet. Å andra sidan torde bekymren vara ur världen i och med att tillstånd erhållits. Det förtjänar att erinras om att APU föreslog ett särskilt undantag för personalfester o. d. men att regeringen mot en praktiskt taget enig remissopinion, som avstyrkte sådant undantag, inte ansåg sig böra lägga fram något förslag härom. Utskottet finner inte anledning till någon ändrad ståndpunkt i frågan och avstyrker alltså även yrkandet 2 i motionen 660 samt motionen 1460.

Övriga frågor

I motionen 939 begärs i yrkandet 2 en särskild översyn av alkohollagstiftningen i syfte att minska byråkratiseringen och att förtydliga lagstiftningen. Motionärerna åberopar vissa exempel till stöd för yrkandet, nämligen förutom den tidigare behandlade frågan om öltillstånden också formuleringar gällande det s. k. mathållnings kravet vid servering m. m.

Utskottet finner inte de anförda exemplen utgöra någon påtaglig belastning för alkohollagstiftningen. Att man inte i en lagstiftning kan exakt ange hur mycket och vilken sorts mat som skall tillhandahållas i en serveringsröreise för att där skall få serveras vin eller spritdrycker anser utskottet uppenbart.

SkU 1977/78:27

13 Tillståndsprövningen för servering måste alltid bygga på olika värderingar, som närmast skall vara uttryck för kommunal opinion. Lagstiftningen anger endast ramama för tillståndsgivningen. Det går inte heller att i några tillämpningsföreskrifter precisera begreppet ordning, nykterhet och trevnad, som ändå är det grundläggande villkoret för att servering av alkoholdrycker skall få äga rum. Utskottet finnér att talet om krångel i alkohollagstiftningen är överdrivet. De förtydliganden som kan erfordras åligger det socialstyrelsen att utfärda. I den mån lagstiftningen innehåller något krångel, skall den pågående byråkratiutredningen uppmärksamma detta och lägga fram förslag om ändringar. Utskottet finner således inte skäl att förorda den i motionen 939 begärda utredningen, varför utskottet avstyrker bifall också till yrkandet 2 i denna motion.

Utskottet hemställler

1. beträffande allmänna alkoholpolitiska frågor att riksdagen avslår motionen 1977/78:965,

2. beträffande frågor om tillverkning av vin m. m. att riksdagen avslår

1. motionen 1977/78:233,

2. motionen 1977/78:659,

3. motionen 1977/78:970, yrkandena 1 och 2,

3. beträffande beskattningsfrågor att riksdagen avslår

1. motionen 1977/78:234,

2. motionen 1977/78:939, yrkandet 1,

4. beträffande forsäljningsfrägor att riksdagen avslår

1. motionen 1977/78:660,

2. motionen 1977/78:968,

3. motionen 1977/78:970, yrkandet 3,

4. motionen 1977/78:1460,

5. beträffande övriga frågor

att riksdagen avslår motionen 1977/78:939, yrkandet 2.

Stockholm den 28 februari 1978

På skatteutskottets vägnar ERIK WÄRNBERG

Närvarande: Erik Wärnberg (s), Alvar Andersson (c), Valter Kristenson (s), Stig Josefson (c), Tage Johansson* (s), Nils Hörberg (fp), Rune Carlstein (s). Tage Sundkvist (c), Olle Westberg i Hofors (s), Hagar Normark (s), Johan Olsson* (c), Karin Ahrland (fp), Bo Lundgren (m), Bo Forslund (s) och Sixten Pettersson (m).

*Ej närvarande vid betänkandets justering.

SkU 1977/78:27

14 Reservationer

1. beträffande beskattningsfrdgor

av Valter Kristenson (s), Nils Hörberg (fp), Karin Ahrland (fp), Bo Lundgren (m) och Sixten Pettersson (m) som

dels anför följande:

Till stöd för ett avstyrkande av kraven på översyn av vinbeskattningen hänvisar utskottet främst till att vinkonsumtionen stadigt stigit, medan konsumtionen av spritdrycker visat nedgång under 1977. Vidare anser utskottet att en skattelättnad nödvändigtvis skulle medföra ett skattebortfall som måste kompenseras genom höjd beskattning av de billigare vinerna. Utskottets uppfattning i båda dessa frågor kan i hög grad kan diskuteras. Vad först gäller konsumtionen gör utskottet en reservation för 1977 års siffror på grund av att mellanölets slopande kan ha påverkat vinsiffrorna. Denna reservation synes i hög grad befogad med hänsyn till att vinaperitifen Kir, som lanserades under 1977, svarar för praktiskt taget hela konsumtionsökningen, medan i övrigt skett en successiv övergång till billigare vinsorter. I fråga om den under 1977 sjunkande spritdryckskonsumtionenbör man också hålla i minnet att spritpriserna steg avsevärt. Från olika håll har dessutom gjorts gällande att minskningen i systembolagets försäljning skulle kunna förklaras genom att hembränningen ökat. Om det är fallet kan vi inte finna att försäljningsminskningen kan inkasseras som en alkoholpolitisk vinst utan snarare som ett symptom på en mycket oroande tendens. Härtill kommer att försäljningssiffrorna ger en mycket dålig bild av totalkonsumtionen, i vilken också bör inräknas resandeinförseln, som svarar för betydande kvantiteter. Om man kan påvisa att hembränningen ökat i nämnvärd omfattning, talar sannolikheten för att smugglingen visar samma utveckling. Vi vill med dessa synpunkter framhålla att den nuvarande vinbeskattningen innebär påtagliga risker för oönskade biverkningar och att den nuvarande tekniska utformningen gynnar spritdryckskonsumtionen på vinernas bekostnad. Dessa effekter förstärks också av den metod som används för att beräkna systembolagets handelsvinst på vinförsäljningen. Verkningarna kommer att bli ännu mer märkbara vid sådana höjningar på vinpriset som man måste räkna med snart uppkommer i producentländerna. Vi tänker på kostnadshöjningar som kan bero på exempelvis ökad efterfrågan på världsmarknaden och höjd levnadsstandard i producentländerna. För att bara ta ett exempel vill vi nämna att om alla grundpriser skulle fördubblas i dag skulle utminuteringspriset på Explorer Vodka stiga med 16 96, Vin Rouge d’Algérie med 56 96 och ett relativt gott vin som Bourgogne Vieux med 83 96. Det är helt uppenbart att ett sådant skattesystem uppvisar alltför stora negativa effekter.

En ändrad utformning av vinbeskattningen behöver inte leda till ett skattebortfall. Den kan däremot främja en övergång till alkoholsvagare drycker. En översyn av vinbeskattningen och beräkningen av handelsmar -

SkU 1977/78:27

ginalen finner vi därför önskvärd. Översynen behöver inte nödvändigtvis ha formen av en särskild utredning utan kan med fördel ske inom budgetdepartementet. För att snabbt bryta de snabba prishöjningarna för vissa viner anser vi det angeläget att översynen sker utan dröjsmål.

Vi vill slutligen understryka att vårt förslag inte innebär något avsteg från principerna bakom 1977 års alkoholpolitiska beslut.

dels anser att utskottet under moment 3 bort hemställa

att riksdagen med bifall till motionerna 1977/78:234 och 1977/ 78:939, yrkandet 1, begär översyn av vinbeskattningen i enlighet med vad som anförts i reservationen.

2. beträffande Jorsäljningsfrägor och övriga frågor

av Karin Ahrland (fp), Bo Lundgren (m) och Sixten Pettersson (m) som

dels anför följande:

Vi kan inte finna att de skäl utskottet anför för att bibehålla tillståndskravet för att få servera öl i personalmatsalar verkar övertygande. Det har aldrig gjorts gällande att den tidigare tillståndslösa ölserveringen i personalmatsalar skulle ha medfört några negativa alkoholpolitiska effekter. Denna rätt till ölservering gällde under hela den tid mellanölet fick säljas. Det måste därför för den som driver en personalmatsal framstå som helt omotiverat att man efter mellanölets slopande skall behöva tillstånd för att servera en väsentligt svagare maltdryck till samma gäster, som tidigare fick serveras mellanöl. Utskottets tal om enhetliga bestämmelser på serveringsområdet kan vi endast finna bärande i de fall det finns en saklig motivering för en skärpt byråkratisering. Några sådana skäl har utskottet inte åberopat. Inte heller anser vi att det förhållandet att åtskilliga personalmatsalar redan fått serveringstillstånd skulle vara en anledning att bibehålla tillståndskravet.

Även när det gäller kravet på tillstånd för servering av alkoholdrycker vid slutna tillställningar i personalmatsalar m. m. åberopar utskottet kravet på enhetlighet, som tydligen enligt utskottets mening också i detta fall gör en saklig motivering överflödig. Vad man kommer att skapa är en mängd onödiga lagöverträdelser. När det tidigare undantaget tillkom var det just i syfte att avkriminalisera ett förfarande som var allmänt förekommande men som det saknades alkoholpolitiska motiv att söka beivra. Resultatet av de nu införda tillståndskraven blir därför ökade lagöverträdelser, som sällan kommer att upptäckas, och för de laglydigas del en ökad byråkratisering.

Byråkratiutredningen har i en skrivelse till Nämnden för alkoholfrågor bl. a. anfört följande:

”Byråkratiutredningen ifrågasätter om de administrativa konsekvenserna av tillståndstvånget för t. ex. personalmatsalar motsvaras av en sådan alkoholpolitiskt viktig princip att byråkratin kan anses berättigad. Saken utgör ett exempel på hur viktigt det är att administrativa konsekvenser av ett reformbeslut redovisas redan i förslaget.

SkU 1977/78:27

16 Med de allmänna utgångspunkter byråkratiutredningen har för sitt arbete finner vi det angeläget att till nämnden för alkoholfrågor föra vidare de synpunkter som kommit till utredningen. Enligt vår uppfattning finns det skäl att ompröva lagen snarast i bl. a. den del som tagits upp ovan.”

I regeringsförklaringen den 8 oktober 1976 anfördes vidare:

”Byråkratiseringen av vårt samhälle måste brytas. Kraftfulla insatser skall göras mot krångel, onödig centralstyrning och svårbegripligt myndighetsspråk. ”

Vi anser för vår del att kravet på enhetlighet inte får leda till en sådan utformning av alkohollagstiftningen att den av en bred allmänhet inte uppfattas som meningsfylld.

dels ansett att utskottet under momenten 4 och 5 bort hemställa

att riksdagen med anledning av motionerna 1977/78:660,968,970, yrkandet 3, 1460 och 939, yrkandet 2, begär att regeringen skyndsamt lägger fram förslag om slopande av de tillståndstvång för servering av alkoholdrycker som behandlas i motionerna.

Särskilt yttrande

av Karin Ahrland (fp), Bo Lundgren (m) och Sixten Pettersson (m):

I motionen 233 yrkas att riksdagen hos regeringen begär sådant förslag att tillverkning av s. k. maskrosvin legaliseras.

Som motionärerna anför är framställning av vin i hemmet med maskrosblommor som råvara en traditionell metod, trots att den i de flesta fall är olaglig. Förutsättningen för att tillverkning av vin definitionsmässigt skall föreligga är att fruktsaft innehållande förjäsningsbart socker skall utgöra det huvudsakliga råämnet. En blandning av vatten, socker, jäst och maskrosor blir således att anse som spritdryck när alkoholhalten överstiger 1,8 viktprocent.

Maskrosor kan i och för sig tänkas innehålla förjäsningsbart socker, men inte i tillräcklig utsträckning för att kunna utgöra den huvudsakliga råvaran enligt nuvarande definition för vintillverkning. För att uppnå en viss balans från smaksynpunkt förekommer det att tillverkning av s. k. maskrosvin sker med annan råvara bestående av frukt eller bär som huvudbeståndsdel till vilken sätts maskrosor. I detta fall uppfylls villkoren för vintillverkning.

Enligt vår mening bör det emellertid övervägas om, mot bakgrund av förekomsten av sådan hemtillverkning av vin, inte också den metod där ”maskrossaften” i sig är det huvudsakliga råämnet bör tillåtas. Oavsett ställningstagandet till denna fråga rör det sig här om avvägningsfrågor som förutsätter en förbättrad information till allmänheten om vad som är att anse som tillåtet och icke tillåtet när maskrosor används som råvara vid vintillverkning.

SkU 1977/78:27

17 Vi förutsätter därför att nämnden för alkoholfrågor i samband med de överväganden rörande tillverkningsfrågorna som nämnden väntas göra också uppmärksammar den i motionen 233 behandlade frågan om tillverkning av s. k. maskrosvin.

GOTAB 57609 Stockholm 1978