Med anledning av motioner om avdraget för väsentligen nedsatt skatteförmåga
SkU 1977/78:44
Skatteutskottets betänkande 1977/78:44
med anledning av motioner om avdraget för väsentligen nedsatt skatteförmåga
Motionerna
1 detta betänkande behandlas motionerna
19.77/78:658 av Blenda Littmarck (m) och Karl Leuchovius (m) vari hemställs att riksdagen hos regeringen begär översyn av reglerna om avdrag för nedsatt skatteförmåga vid långvarig sjukdom.
1977/78:973 av Kurt Söderström m. fl. (m) vari hemställs att riksdagen antar följande:
Förslag till
Lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370)
Härigenom förordnas att 50 § 2 mom. kommunalskattelagen (1928:370) skall ha nedan angivna lydelse:
50 §
2 mom. För fysisk kronor, bortfaller.
Finnes skattskyldigs skatteförmåga under beskattningsåret hava varit nedsatt till följd av långvarig sjukdom, olyckshändelse, ålderdom, underhåll av andra närstående än barn, för vilka den skattskyldige ägt tillgodonjuta allmänt barnbidrag, eller annan därmed jämförlig omständighet, må efter taxeringsnämndens eller, om besvär anförts eller ock särskild framställning därom gjorts senast den 30 juni året näst efter taxeringsåret, skatterättens beprövande den skattskyldiges taxerade inkomst minskas, förutom med kommunalt grundavdrag, med ytterligare ett efter omständigheterna avpassat belopp, dock högst 10 000 kronor. Har skattskyldig på grund av jämkning av beräkning av sjömansskatt åtnjutit avdrag för nedsatt skatteförmåga, skall avdrag, som avses i detta stycke, minskas med det belopp, varmed jämkning medgivits.
Om skattskyldigs motsvarande tillämpning.
Skattskyldig, vars detta stycke.
Vad härefter beskattningsbar inkomst.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1979. Äldre bestämmelser äger dock alltjämt tillämpning vid 1979 års taxering samt eftertaxering för år 1979 eller tidigare år.
1 Riksdagen 1977/78. 6 sami. Nr 44
SkU 1977/78:44
2 Gällande bestämmelser m. m.
Allmänna regler
Enligt gällande principer vid beskattningen medges avdrag vid inkomstberäkningen för samtliga omkostnader för intäkternas förvärvande och bibehållande, medan däremot levnadskostnader och därtill hänförliga utgifter, såsom kostnader på grund av sjukdom eller handikapp, i allmänhet inte är avdragsgilla i annan form än såsom extra avdrag för nedsatt skatteförmåga i ömmande fall.
I speciella fall kan emellertid vissa utgifter för den handikappade ha sådant omedelbart samband med hans förvärvsarbete att utgifterna kan hänföras till avdragsgill omkostnad, t. ex. för hjälpmedel med karaktär av arbetsredskap. Ett annat exempel är att den som på grund av hög ålder, sjukdom eller handikapp är nödsakad att använda bil för resor till och från arbetsplatsen får avdrag för bilkostnaderna även om avståndet är förhållandevis kort och tidsvinsten är liten. Avdrag medges i sådana fall - i den mån detta är fördelaktigare än den schablon som tillämpas i allmänhet - med den del av de faktiska bilkostnaderna som belöper på körningar till och från arbetsplatsen (RSV Dt 1976:26). Kostnader av allmän natur - t. ex. för batterier till hörapparat, som i och för sig kan anses som nödvändigt hjälpmedel för en hörselskadad telegrafexpeditör i hans förvärvsarbete - anses däremot som en ej avdragsgill kostnad.
Enligt 50 § 2 mom. andra stycket kommunalskattelagen (1928:370)-KL - har den, som fått sin skatteförmåga väsentligen nedsatt på grund av långvarig sjukdom, olyckshändelse, ålderdom, underhåll av andra närstående än barn, för vilka han åtnjuter allmänt barnbidrag, eller annan jämförlig omständighet, möjlighet att erhålla extra avdrag med högst 10 000 kr.
Vidare kan extra avdrag på grund av existensminimum medges den som på grund av nedsatt skatteförmåga, långvarig oförvållad arbetslöshet, stor försörjningsbörda eller annan därmed jämförlig omständighet haft lägre inkomst efter avdrag för skatt än vad han kan anses ha behövt till underhåll för sig själv och för make och oförsörjda barn. Beloppsgränsen gäller inte i existensminimifallen.
Även för folkpensionärer gäller särskilda regler.
Riksskatteverket (RSV) utfärdade år 1976 särskilda anvisningar rörande det extra avdraget för väsentligen nedsatt skatteförmåga på grund av sjukdom m. m. (RSV Dt 1976:7) att tillämpas fr. o. m. 1976 års taxering. Dessa anvisningar har därefter omarbetats och innehåller i sin nuvarande lydelse (RSV Dt 1977:16) i korthet följande.
Om den skattskyldige gör sannolikt att han haft betydande merkostnader på grund av kronisk sjukdom eller handikapp bör extra avdrag normalt medges vid måttliga inkomster enligt särskilda tabeller. Utgifter under 300 kr. bör i regel inte beaktas. Vidare påpekas i anvisningarna att utgifterna varierar såväl mellan som inom olika sjukdomsgrupper och att avdragsrätten får bli
SkU 1977/78:44
beroende av en bedömning i varje enskilt fall. Det framhålls också att utgifterna får medräknas endast till den del som inte ersätts av försäkringskassa eller på annat sätt, dvs. att endast nettokostnaden får beräknas.
Även utgifter för barn får beaktas. 1 så fall beräknas avdraget med utgångspunkt i föräldrarnas och barnets gemensamma inkomst- och förmögenhetsforhål landen.
Beträffande ökade utgifter, som diabetiker m. fl. har för inköp av särskild kost och som kan vara svåra att styrka, har anvisningarna schablonbelopp som uppgår till 1 000 kr. för den som behöver glutenfri kost, 1 500 kr. för diabetiker och 3 000 kr. vid en speciell form av handikapp.
Det extra avdraget bör normalt kunna beräknas med ledning av följande tabell.
Ensamstående skattskyldig
Om inkomsten uppgår till Extra avdrag medges normalt med belopp
motsvarande
högst 25 000 kr
mer än 25 000 kr men inte över 35 000 kr mer än 35 000 kr men inte över 40 000 kr över 40 000 kr
2 ggr beräknade merutgifter
beräknade merutgifter
hälften av beräknade merutgifter
hälften av den del av beräknade merutgifter
som överstiger 1/10 av inkomsten
Gift skattskyldig
Om makarnas sammanlagda inkomster Extra avdrag medges normalt med belopp
uppgår till motsvarande
högst 40 000 kr
mer än 40 000 kr men inte över 50 000 kr mer än 50 000 kr men inte över 60 000 kr över 60 000 kr
2 ggr beräknade merutgifter
beräknade merutgifter
hälften av beräknade merutgifter
hälften av den del av beräknade merutgifter
som överstiger 1 /20 av inkomsten
Som gifta räknas också sammanboende, som tidigare varit gifta med varandra, samt sammanboende, som har eller har haft gemensamt barn.
Om den skattskyldige haft hemmavarande barn under 16 år bör ovan angivna inkomstgränser i resp. tabell ökas med 5 000 kr. för varje sådant barn.
Förmögenhet bör beaktas i överensstämmelse med vad som sägs i RSV:s anvisningar om avdrag för nedsatt skatteförmåga för folkpensionärer (RSV Dt 1977:15).
SkU 1977/78:44
4 Utskottet
I motionen 658 begär motionärerna en översyn av reglerna om avdrag för nedsatt skatteförmåga vid långvarig sjukdom i syfte att utöka de avdragsmöjligheter som föreligger t. ex. vid vård av handikappade i hemmet. Ett likartat syfte har lagstiftningsyrkandet i motionen 973 som innebär att extra avdrag i detta hänseende skall kunna medges även om förhållandena inte medfört att skatteförmågan blivit väsentligt nedsatt.
Som framgår av den tidigare redogörelsen anses kostnader för sjukdom eller handikapp som sådana levnadskostnader eller därmed jämförliga utgifter, som i allmänhet inte är avdragsgilla vid beskattningen. Till den del utgifterna inte täcks av sjukvårdsersättning e. d., handikappersättning eller sociala bidrag av olika slag kan de emellertid i viss utsträckning beaktas i form av avdrag för väsentligen nedsatt skatteförmåga med högst 10 000 kr. efter särskild prövning med hänsyn till kostnadernas storlek och den skattskyldiges situation i övrigt. Till vägledning för taxeringsmyndigheternas bedömning av denna fråga har rik sskatteverket utfärdat särskilda anvisningar.
Utskottet har vid sin återkommande behandling av motionsyrkanden om vidgade avdragsmöjligheter i detta hänseende framhållit att reglerna bör bedömas bl. a. mot bakgrund av det sociala stöd i olika former som utgår vid sjukdom och handikapp. Detta stöd har fortlöpande byggts ut, och det är givetvis angeläget att denna utveckling fortsätter i den takt som tillgängliga resurser medger. Samtidigt har utskottet framhållit att väsentliga förbättringar torde kunna åstadkommas redan genom en bättre samordning av olika stödformer. Enligt utskottets uppfattning tillgodoses syftet med motionerna på ett bättre och enklare sätt genom åtgärder på det sociala området än med en svårbedömbar avdragsrätt vid beskattningen.
Utskottet vidhåller sin uppfattning att kostnader för sjukdom eller handikapp hos den skattskyldige själv eller hans familj bör medges endast inom ramen för avdrag för nedsatt skatteförmåga och att avdrag bör komma i fråga endast om skatteförmågan blivit väsentligen nedsatt. Som utskottet anförde förra året tillgodoser RSV:s anvisningar inom ramen för gällande bestämmelser så långt möjligt önskemålen om en mer enhetlig och generös bedömning av möjligheterna till sådant avdrag.
Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet de föreliggande motionerna.
Utskottet hemställer
att riksdagen avslår
1. motionen 1977/78:658,
2. motionen 1977/78:973.
Stockholm den 28 mars 1978
På skatteutskottets vägnar ERIK WÄRNBERG
SkU 1977/78:44
5 Närvarande: Erik Wärnberg (s), Valter Kristenson (s), Stig Josefson (c), Tage Johansson (s), Nils Hörberg (fp), Tage Sundkvist* (c), Olle Westberg i Hofors (s), Kurt Söderström (m), Hagar Normark* (s), Johan Olsson (c), Curt Boström* (s), Margit Odelsparr (c), Bo Lundgren (m), Bo Forslund* (s) och Wilhelm Gustafsson (fp).
* Ej närvarande vid betänkandets justering.
Särskilt yttrande
av Kurt Söderström (m) och Bo Lundgren (m):
Som framhålls i motionen 1977/78:973 drabbas ofta många människor med nedsatt skatteförmåga av en extra hög progressiv beskattning därför att deras skatteförmåga icke anses vara väsentligen nedsatt. Detta är enligt vår mening icke tillfredsställande och upplevs av dem som drabbas som orättvist. Eftersom 1972 års skatteutrednings slutbetänkande nu är föremål för remissbehandling och senare kommer att övervägas inom budgetdepartementet har vi emellertid icke funnit anledning att nu yrka bifall till motionen utan avvaktar att förslag i positiv riktning skall komma.
GOTAB Stockholm 1978