Med anledning av motion om företagsleasad bil för privat bruk

SkU 1977/78:48

Skatteutskottets betänkande 1977/78:48

med anledning av motion om företagsleasad bil för privat bruk Motionen

I detta betänkande behandlas motionen 1977/78:951 av Mats Hellström m. fl. (s) vari hemställs att riksdagen hos regeringen begär förslag i syfte att minska möjligheten till skattebrott genom att företagsleasade bilar används för privat bruk utan att detta anges till skattemyndigheterna.

Gällande bestämmelser m. m.

Arbetsgivare är enligt 37 § 1 mom. taxeringslagen (1956:623) skyldig att lämna kontrolluppgift till ledning för de anställdas inkomsttaxering. Kontrolluppgiften skall avse såväl kontant lön som naturaförmåner av olika slag. Om arbetsgivaren tillhandahållit bil för privat bruk skall således kontrolluppgiften innehålla upplysning om att en sådan förmån utgått. De närmare uppgifter som erfordras för värderingen lämnas av arbetstagaren i hans självdeklaration. Värderingen sker enligt särskilda regler i 42 § kommunalskattelagen (1928:370) med tillhörande anvisningar och enligt särskilda anvisningar och föreskrifter som utfärdas av riksskatteverket.

För flmansföretag och deras delägare finns särskilda bestämmelser i 20 §, 30 § och 42 § 4 mom. TL som innebär en mer vidsträckt uppgiftsskyldighet.

Beskattningsmyndigheterna har möjlighet till viss rutinmässig kontroll genom att inhämta uppgifter om företagens bilinnehav genom bilregistret. Uppgifterna kan givetvis i det enskilda fallet kontrolleras också genom taxeringsrevision hos företaget och den skattskyldige.

Bilregistret innehåller f. n. uppgift endast om fordonets ägare. Leasingutredningen har i sitt betänkande (Ds K 1975:11) Bil-Leasing föreslagit att hyresmannen skall registreras i bilregistret vid långtidshyming av bil. Detta förslag tas upp i prop. 1977/78:137, som kommer att behandlas av trafikutskottet under innevarande riksmöte. Avsikten är att såväl fordonets ägare som hyresmannen skall registreras i bilregistret fr. o. m. den 1 januari 1979.

Kontrollfrågorna behandlas närmare i det yttrande från riksskatteverket (RSV) över motionen som fogats såsom bilaga till betänkandet.

Beträffande beskattningen av bilförmåner gäller som redan nämnts numera särskilda regler i 42 § KL med tillhörande anvisningar. Dessa regler infördes hösten 1977 (prop. 1977/78:40, SkU 1977/78:19)och tillämpas första gången vid 1979 års taxering. Reglerna ansluter nära till de anvisningar som

1 Riksdagen 1977/78. 6 sami. Nr 48

SkU 1977/78:48

2 RSV tidigare utfärdat i frågan.

De nya reglerna innebär att värdet av förmånen bestäms enligt en schablon på grundval av genomsnittliga faktiska kostnader för bilar i skilda pris- och årsklasser vid olika årliga körsträckor. Den privata körsträckan skall tas upp till minst 1 000 mil om året, om inte den skattskyldige kan göra sannolikt att den varit mindre. Om det kan antas att bilen helt eller huvudsakligen anskaffats för den skattskyldiges privata bruk skall förmånen tas upp till ett belopp som motsvarar hela eller huvudsakliga delen av bilkostnaderna, dock lägst till värdet enligt schablonen. Beträffande företagsledare i fåmansföretag och honom närstående personer innebär de nya reglerna i detta hänseende inte någon egentlig ändring av nuvarande principer i RSV:s anvisningar. Om bilförmånen avsett en betydligt dyrare bil än vad som kan anses erforderligt med hänsyn till företagets verksamhet, skall man i dessa fall öka värdet enligt schablonen med ett belopp som kan anses motsvara merkostnaderna för den dyrare bilen.

RSV skall i fortsättningen utfärda särskilda föreskrifter rörande värderingen av bilförmånerna. Nya föreskrifter och anvisningar har redan utfärdats (RSV Dt 1978:10) för inkomståret 1978 med delvis nya regler. De belopp som skall tas upp för olika typer av bilar kommer dock att anges först i slutet av året.

Genom de nya reglerna kommer större hänsyn än tidigare att tas till exempelvis bilens årsmodell, bilens utnyttjande i tjänsten och körsträckan mellan bostad och arbetsplats. De nya reglerna syftar bl. a. till en utjämning i förhållande till vad det kostar att hålla sig med egen bil. Förmånsvärdet för nya bilar (årsmodell 1977 eller senare) kommer att bli högre än för något äldre bilar.

Den privata körsträckan kommer att grundas på den skattskyldiges egna uppgifter. Om han fört godtagbara löpande noteringar om bilens nyttjande kommer taxeringsmyndigheterna normalt att godta dessa uppgifter. Saknas tillförlitligt underlag för beräkning av den privata körsträckan skall denna enligt föreskrifterna uppskattas till lägst 1 000 mil. Högre schablonmässig körsträcka, 1 500 mil, kommer dock att förutsättas om bilen inte regelmässigt används i tjänsten.

Förmånsvärdena skall i princip motsvara vad det kostar att hålla sig med en bil av motsvarande storlek.

Förmånsbeloppen vid 1979 års taxering kommer övergångsvis att beräknas efter något försiktigare grunder. Bortsett från det ökade kravet på utredning om körsträckor m. m. kommer för nya biiar av medelstorlek (årsmodell 1977 eller senare) höjningarna i förhållande till 1977 års förmånsvärden att bli ca 15-30 %. För större bilar kan höjningen bli något större.

För äldre bilar (årsmodellerna 1972-1976) kommer förmånsbeloppen att bli obetydligt högre jämfört med de förmånsvärden som gällde vid 1978 års taxering.

SkU 1977/78:48

3 Förmånen av fri bil värderas vid 1978 års taxering enligt RSV:s anvisningar Dt 1977:10. Vid en normal privat körsträcka av 1 000 mil värderas förmånen till 6 300 kr. i prisklassen 25 000 kr. (t. ex. Volvo 66), till 6 700 kr. i prisklassen 36 000 kr. (t. ex. Volvo 343), 9 000 kr. i prisklassen 40 000 kr. (t. ex. Volvo 244), 12 100 kr. i prisklassen 60 000 kr. (t. ex. Volvo 264) och 16 600 kr. i prisklassen 85 000 kr. (t. ex. Mercedes 280).

Problem rörande leasingbilar har uppmärksammats i olika sammanhang.

Som framgår ovan kan det förväntas att ett nytt registreringsförfarande vid långtidsuthyrning - minst ett år - kommer att genomföras fr. o. m. årsskiftet 1978-1979.

Det har blivit alltmer vanligt att idrottsföreningar ställer leasingbilar till sina medlemmars förfogande. Konsekvenserna härav för inkomstbeskattningen, mervärdebeskattningen och reklambeskattningen har uppmärksammats inom RSV bl. a. genom en kartläggning av denna verksamhet. I en skrivelse från verket den 6 april 1977 till samtliga skattechefer i länen behandlas vissa frågor rörande inkomstbeskattningen av de medlemmar som erhåller bilförmåner. Av skrivelsen framgår bl. a. att dessa förmåner skall beskattas i vanlig ordning och att särskild ersättning som kan ha utgått för reklam på bilarna utgör skattepliktig inkomst.

Utvecklingen av systemet med tjänstebilar för privat bruk kan ha påverkats av skattereglernas utformning. Förutom vad som gäller beträffande värderingen av denna förmån kan nämnas att de arbetsgivaravgifter som normalt utgår på kontanta löneförmåner inte tas ut på naturaförmåner av detta slag. Företagsskatteberedningen har i sitt betänkande (SOU 1977:86) Beskattning av företag föreslagit en ändring på denna punkt. Vidare har mervärdeskatteutredningen i sitt betänkande (DsB 1977:6) Översyn av mervärdeskatten Del lil föreslagit att frågan om avdragsrätten för ingående mervärdeskatt regleras beträffande leasingbilar m. m. så att avdragsrätten bestäms till 40 % av ingående skatt som belöper på hyra av personbil eller motorcykel.

Yttrande från riksskatteverket

Av RSV avgivet yttrande över motionen fogas som bilaga till betänkandet.

Utskottet

1 motionen 951 anför motionärerna att det i vissa fall förekommit att företag hy r bilar som de anställda får disponera utan att skattemyndigheterna erhåller uppgift härom. Motionärerna yrkar att riksdagen begär förslag från regeringen i syfte att minska möjligheterna att utnyttja systemet med leasingbilar till skattebrott av detta slag.

SkU 1977/78:48

4 Utskottet vill först konstatera att det blivit alltmer vanligt att den anställde erhåller förmån av fri bil. Utskottet saknar anledning att här gå in på de olika orsaker som kan ha föranlett denna utveckling. I detta sammanhang bör emellertid framhållas att de beskattningsregler som har betydelse för denna fråga delvis har ändrats nyligen och delvis föranlett utredningsförslag som f. n. är under prövning. De nya föreskrifter och anvisningar som RSV utfärdat rörande värderingen av bilförmån grundar sig på särskild lagstiftning hösten 1977 och syftar till att gradvis närma förmånsbeloppen till de faktiska kostnaderna för egen bil för privat bruk. De aktuella utredningsförslagen berör i första hand arbetsgivaren och innebär att förmånen av bil skall ingå i underlaget för arbetsgivaravgift på samma sätt som andra löneförmåner och att avdragsrätten för ingående mervärdeskatt på leasingbilar regleras. Av den tidigare redogörelsen framgår också att vissa särskilda frågeställningar rörande leasingbilar som idrottsföreningar tillhandahåller medlemmar föranlett särskilda åtgärder inom RSV och skattemyndigheterna i länen.

De beskattningsregler som gäller för bilförmåner är desamma oavsett om arbetsgivaren tillhandahåller egen bil eller en förhyrd bil. Arbetsgivarens skyldighet att lämna kontrolluppgift beträffande bilförmåner påverkas inte heller av denna fråga. Det kan också framhållas att såväl arbetsgivaren som arbetstagaren gör sig skyldig till skattebrott om de i samförstånd underlåter att lämna uppgift om bilförmånen i syfte att undandra skatt.

Som framgår av RSV:s yttrande över motionen har beskattningsmyndigheterna viss hjälp i kontrollarbetet genom uppgifter från bilregistret som tillhandahålls beträffande fåmansbolag och dess delägare samt i vissa andra fall där bilförmåner erfarenhetsmässigt föreligger. Denna kontrollmöjlighet har hittills inte förelegat beträffande leasingbilar. Som RSV framhåller innebär leasingutredningens förslag (Ds K 1975:11 - Bil-Leasing) att bilen i vissa fall registreras på hyresmannen en förbättring i detta hänseende. Detta förslag behandlas i prop. 1977/78:137, som hänvisats till trafikutskottet. Enligt vad utskottet inhämtat är avsikten att såväl ägaren som hyresmannen fr. o. m. årsskiftet 1978-1979 skall antecknas i bilregistret vid långtidsuthyrning under minst ett år.

Enligt utskottets uppfattning är syftet med motionen i allt väsentligt tillgodosett genom det utökade registreringsförfarande som kommer att genomföras inom kort och genom den uppmärksamhet som ägnas åt dessa frågor inom RSV och i det praktiska taxeringsarbetet. Utskottet finner att några särskilda åtgärder med anledning av motionen inte f. n. kan anses påkallade och avstyrker således bifall till densamma.

Utskottet hemställer

att riksdagen avslår motionen 1977/78:951.

Stockholm den 18 april 1978

På skatteutskottets vägnar ERIK WÄRNBERG

SkU 1977/78:48

5 Närvarande: Erik Wärnberg (s), Alvar Andersson (c), Valter Kristenson (s), Stig Josefson (c). Tage Johansson (s), Nils Hörberg (fp), Rune Carlstein (s), Tage Sundkvist (c), Olle Westberg i Hofors (s), Kurt Söderström (m), Curt Boström (s), Karin Ahrland (fp), Bo Lundgren (m), Ingemar Hallenius* (c)och Eric Marcusson (s).

* Ej närvarande vid betänkandets justering.

SkU 1977/78:48

6 Bilaga

Riksskatteverkets yttrande över motionen 1977/78:951 av Mats Hellström m.fl. (s) om utnyttjande av företagsleasad bil för privat bruk

Utskottet beslöt 1978-02-07 att inhämta yttrande från RSV beträffande motionen 1977/78:951 av Mats Hellström m. fl. (s). RSV får med anledning härav anföra följande.

För värdering av förmån av fri eller delvis fri bil finns numera särskilda regler angivna i skatteförfattningarna (42 § KL med anvisningar). Dessa regler, som gäller fr. o. m. inkomståret 1978, har kompletterats med föreskrifter och anvisningar från RSV. Reglerna innebär i princip att förmånsvärdet skall motsvara vad det annars skulle ha kostat den skattskyldige om han själv skulle ha ägt en bil av motsvarande storlek. Förmånsvärdet beräknas utifrån bilens prisklass och den körsträcka bilen använts för privat bruk. En viss åtskillnad görs mellan nya och något äldre bilar inom varje prisklass. Om den skattskyldige inte kan visa omfattningen av det privata nyttjandet kommer detta att schablonmässigt uppskattas.

Som generell lägsta körsträcka anges i 42 § KL 1 000 mil (inkl. resor mellan bostad och arbetsplats).

RSV har för bilar som inte regelmässigt används i tjänsten anvisat en något högre schablonmässig utgångspunkt för värderingen i dessa fall, nämligen 1 500 mil. Om bilen i betydande omfattning används för resor mellan bostad och arbetsplats anges särskilda gränser som i vissa fall väsentligt överstiger ovan nämnda körsträckor.

Den fråga som aktualiseras genom motionen 1977/78:951 gäller dock främst kontrollaspekterna.

Rent allmänt får konstateras att bilförmåner liksom alla andra förmåner faller under den allmänna skyldigheten för arbetsgivare och uppdragsgivare att på kontrolluppgift ange samtliga förmåner m. m. som utgått. Som förutsättning för en sådan skyldighet gäller givetvis att en skattepliktig förmån faktiskt förelegat.

Det kan inte uteslutas att man i många fall underlåter att lämna kontrolluppgift i sådana fall där frågan om skatteplikt kan diskuteras. Det är RSVs uppfattning att denna underlåtenhet i många fall även kan ha karaktär av skatteundandragande och som i stor utsträckning kan ske obemärkt beroende på svårigheterna att erhålla kontrollmaterial.

I vissa fall kan dock frågan om skatteplikt eller inte vara tämligen svår att avgöra. Det är dock RSVs uppfattning att sistnämnda svårighet till stor del kommer att kunna bemästras genom de numera utökade föreskrifterna och anvisningarna för denna värdering.

Vad gäller kontrollmöjligheterna har dock en ökad kontroll kunnat ske genom de uppgifter från bilregistret som numera tillhandahålls taxeringsmyndigheterna. Dessa uppgifter har framförallt kunnat utnyttjas i samband med kontroll av fåmansaktiebolagen och dess ägare samt i vissa andra fall där s. k. bilförmåner erfarenhetsmässigt föreligger. Uppgifterna har med andra ord givit taxeringsnämnderna en viss vägledning för att bedöma i vilka fall ytterligare uppgifter borde inhämtas från skattskyldiga eller företag.

Vid 1978 års taxering lämnas uppgifter om bilinnehav m. m. för bl. a. följande kategorier.

Aktiebolag

Handelsbolag

SkU 1977/78:48

7 Fysiska personer som taxeras i särskild nämnd

Fysiska personer som ej finns på skatteband

Uppgifterna om fordonsinnehav är avsedda att användas i taxeringsnämndernas arbete - förutom för bilförmånsvärdering - även för exempelvis kontroll av avdrag av bilkostnader, för kontantberäkningar och för förmögenhetsvärderingen.

Av förklarliga skäl föreligger inte denna kontrollmöjlighet ifråga om förhyrda bilar. Uppgifterna om bilinnehav kommer i dessa fall att redovisas hos ägarna, dvs. som regel uthyrningsföretagen.

I detta sammanhang kan nämnas att leasingutredningen har föreslagit att vid långtidsuthyrning (1 år eller mer) skulle bilen även registreras på hyresmannen. Om detta förslag genomförs skulle således även förutsättningarna för kontroll av eventuella förmåner förbättras. Detta förslag kan därför sägas i viss mån tillgodose motionärernas hemställan.

Vidare bör även påpekas att de nya reglerna för fåmansföretag innebär en ökat uppgiftsskyldighet för såväl företaget som ägarna (20 §,30 §,42 § 2 mom TL). Detta innebär också att man i dessa fall har väsentligt större möjlighet till kontroll av sådana förmåner jämfört med tidigare. Betydelsen av ytterligare kontrollmaterial i form av exempelvis bilregistreringsuppgifter kan därför anses ha minskat i motsvarande mån.

Även om sådana registreringsuppgifter om bilinnehav för förhyrda bilar inte föreligger framgår det som regel av räkenskapsutdrag o. d. att bilkostnader belastat företaget. I de fallsamgranskning förekommer,dvs. integrerad taxering av företag och ägare, är det som regel möjligt att kontrollera förekomster av dylika förmåner. Sådan samgranskning sker numera beträffande flertalet fåmansägda aktiebolag.

RSV vill därmed inte ha sagt att kontrollen i dessa avseenden skulle vara tillfredsställande. Enligt RSVs uppfattning visar de av motionärerna framförda synpunkterna snarare på ett av många problem när det gäller möjligheterna att kontrollera förekomsten av naturaförmåner av detta slag.

Enligt RSVs mening skulle det krävas ett betydande kontrollarbete att följa upp ingångna leasingavtal för att därigenom få material för kontroll av eventuella bilförmåner. Ett sådant kontrollarbete kan enligt RSVs bedömning för närvarande inte anses motiverat. Vidare synes det lämpligt att något avvakta resultaten av den utvidgade uppgiftsskyldigheten för fåmansföretag liksom leasingutredningens förslag.

Beslut i detta ärende har fattats av undertecknad generaldirektör, skattedirektör K-E Nord, skattedirektör Olle Roos och avdelningsdirektör John Larsson, föredragande.

Gösta Ekman

John Larsson

GOTAB 57964 Stockholm 1978