Betänkande 1977/78:SkU50

SkU 1977/78: 50

Skatteutskottet betänkande 1977/78: 50

med anledning av propositionen 1977/78:136 om ändrade regler för skattetillägg m. m. jämte motioner

Propositionen

Regeringen (budgetdepartementet) föreslår i propositionen 1977/78: 136 att riksdagen antar vid propositionen fogade förslag till

1. lag om ändring i taxeringslagen (1956: 623),

2. lag om ändring i lagen (1968: 430) om mervärdeskatt,

3. lag om ändring i lagen (1959: 92) om förfarandet vid viss konsumtionsbeskattning,

4. lag om ändring i vägtrafikskattelagen (1973: 601),

5. lag om ändring i lagen (1959: 552) om uppbörd av vissa avgifter enligt lagen om allmän försäkring, m. m.,

6. lag om ändring i uppbördslagen (1953: 272),

7. lag om ändring i stämpelskattelagen (1964: 308),

8. lag om ändring i lagen (1976: 298) om statsplombering av utsäde och om växtförädlingsavgift.

I propositionen föreslås ändringar i det administrativa sanktionssystemet på skatte- och avgiftsområdet. Förslagen avser alltså skattetillägg m. m. enligt taxeringslagen (1956: 623), lagen (1968: 430) om mervärdeskatt, lagen (1959: 92) om förfarandet vid viss konsumtionsbeskattning, vägtrafikskattelagen (1973: 601) och lagen (1959: 552) om uppbörd av vissa avgifter enligt lagen om allmän försäkring m. m. Förslagen innebär i allt väsentligt lättnader för de skatt- och avgiftsskyldiga.

Förslagen innebär i huvudsak följande. Nivån på skattetillägg enligt taxeringslagen sänks från 50 till 40 % i normalfallen och från 25 till 20 % i de fall den oriktiga uppgiften kunnat rättas med ledning av visst kontrollmaterial. För hela skatteområdet avses oriktig uppgift i skattemål kunna föranleda skattetillägg. Reglerna om eftertaxering och efterbeskattning anpassas till detta förslag. Möjligheterna att efterge skattetillägg och avgiftstillägg föreslås få en mer vidsträckt tillämpning. Den skattskyldige resp. den avgiftspliktige får betydligt längre tid för att yrka undanröjande eller nedsättning av särskild avgift. Taxeringsintendent får rätt att föra talan om särskild avgift om han kvittningsvis för talan om den skattskyldiges taxering.

1 Riksdagen 1977/78. 6 sami. Nr 50

SkU 1977/78: 50

2 Enligt gällande rätt skall fråga om eftertaxering ha avgjorts inom viss tid. För att undvika vissa administrativa problem föreslås att sådan beskattningsåtgärd får vidtas, om ansökan kommer in före utgången av samma tid. Prövning får dock inte verkställas senare än ett år efter den dag då ansökan senast skall vara inkommen.

I propositionen lämnas också vissa förslag som rör avräkning från svensk inkomst- och förmögenhetsskatt på grund av att skatt erlagts i utlandet. Enligt förslaget skall beslut om sådan avräkning kunna ändras om den utländska skatten nedsätts.

De nya bestämmelserna i taxeringslagen skall i huvudsak tillämpas första gången i fråga om 1978 års taxering. Motsvarande regler om ikraftträdande föreslås på skatteområdet i övrigt och beträffande lagen om uppbörd av vissa avgifter enligt lagen om allmän försäkring, m. m.

Författningsförslagen har följande lydelse.

SkU 1977/78: 50

1 Förslag till

Lag om ändring i taxeringslagen (1956: 623)

Härigenom föreskrivs i fråga om taxeringslagen (1956: 623)1 dels att 114—116 j §§ skall ha nedan angivna lydelse, dels att i lagen skall införas nya bestämmelser, 31 § 3 morn., 101 §

3 morn., 116 k—116 t och 121 §§ av nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

31 §

3 mom. Har skattskyldig erhållit avräkning av utländsk skatt från sin inkomstskatt eller förmögenhetsskatt enligt bestämmelse i dubbelbeskattningsavtal eller enligt 24—28 §§ lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt och nedsätts härefter den utländska skatten, är han skyldig att anmäla

detta till skattechefen. Anmälan skall göras inom tre månader från det att den skattskyldige fått del av det beslut genom vilket den utländska skatten nedsatts och skall avfattas på formulär som fastställts av regeringen eller myndighet, som regeringen bestämmer. Till anmälan skall fogas beslutet eller bestyrkt kopia av detta.

101 §

3 mom. Har anmälan enligt 31 § 3 mom. gjorts eller har på annat sätt framkommit att beslut meddelats om nedsättning av utländsk skatt, för vilken skattskyldig erhållit avräkning, må taxeringsintendent inom tid, som angives i 100 §, anföra besvär med yrkande om sådan ändring av avräkningen som kan föranledas av beslutet.

114 §2

Har skattskyldig i uppgift eller Har skattskyldig i uppgift eller upplysning, avgiven till ledning vid upplysning, avgiven till ledning vid

1 Lagen omtryckt 1971: 399. Senaste lydelse av lagens rubrik 1974: 773.

2 Senaste lydelse 1972: 83.

SkU 1977/78: 50

4 Föreslagen lydelse

hans taxering, lämnat oriktigt meddelande och har meddelandet följts eller har eljest meddelandet föranlett att skatt enligt uppbördslagen (1953:272) på grund av taxeringen påförts den skattskyldige eller hans make eller, vad angår förmögenhetsskatt, annan med honom samtaxerad person med för lågt belopp, skall rättelse ske genom eftertaxering. Sådan rättelse skall också ske, när skattskyldig har lämnat oriktigt meddelande i mål om sin taxering. Eftertaxering må dock ej åsättas, om den skatt som icke påförts är att anse såsom ringa.

Föreligga sådana omständigheter att eftertaxering skall åsättas och kan på grund av vad sålunda och i övrigt förekommit antagas att av den skattskyldige lämnade uppgifter icke varit av beskaffenhet att kunna läggas till grund för en riktig taxering, skall eftertaxeringen åsättas med tillämpning av 21 §.

Vad ovan sagts skall, äga motsvarande tillämpning, om skattskyldig, ehuru uppgiftspliktig, underlåtit avlämna uppgift eller infordrad upplysning.

Nuvarande lydelse

hans taxering, lämnat oriktigt meddelande och har meddelandet följts eller har eljest meddelandet föranlett att skatt enligt uppbördslagen (1953:272) på grund av taxeringen påförts den skattskyldige eller hans make eller, vad angår förmögenhetsskatt, annan med honom samtaxerad person med för lågt belopp, skall rättelse ske genom eftertaxering. Eftertaxering må dock ej åsättas, om den skatt som icke påförts är att anse såsom ringa.

116 § första stycket3 Fråga om eftertaxering prövas, efter framställning från tåxeringsintendent eller, i fråga om kommunal inkomstskatt, från kommun, av den skatterätt, som haft att upptaga besvär rörande den skattskyldiges taxering det år framställningen avser. Sådan framställning skall, med angivande av yrkande och grunder för talan, ha inkommit två månader före utgången av den tid, inom vilken fråga om eftertaxering enligt 115 § senast kan prövas av skatterätt.

115 § första stycket Eftertaxering må icke ske med mindre fråga därom prövats inom fem år efter det år, då taxeringen rätteligen bort verkställas i första instans. Har den skattskyldige avlidit, åsättes eftertaxering hans

115 §

Fråga om eftertaxering prövas av skatterätt efter ansökan av taxeringsintendent. Kommun får ansöka om eftertaxering i fråga om kommunal inkomstskatt. Ansökan om eftertaxering upptages till prövning av den skatterätt som har haft att upptaga besvär rörande den skattskyldiges taxering det år ansökan avser.

Ansökan om eftertaxering skall ha kommit in till skatterätten inom fem år efter det år, då taxeringen rätteligen bort verkställas i första instans. Ansökan om eftertaxering på grund av oriktigt med 3

Nuvarande lydelse av 116 § andra stycket se vid föreslagen lydelse av 116 §.

SkU 1977/78: 50

5 Nuvarande lydelse

dödsbo, dock att sådan eftertaxering icke må ske med mindre fråga därom prövats inom två år efter utgången av det kalenderår, under vilket bouppteckning efter honom blivit ingiven för registrering.

115 § andra stycket Har skattskyldig åtalats för skattebrott som avser hans taxering må, även efter utgången av den i första stycket angivna tiden, eftertaxering ske för det år, som åtalet avser. Eftertaxering må dock icke ske med mindre fråga därom prövats före utgången av kalenderåret efter det då åtalet skett. Har den skattskyldige avlidit, skall fråga om eftertaxering av dödsboet prövas inom sex månader från dödsfallet. Bifalles åtalet ej till någon del, skall den med stöd av detta stycke åsätta eftertaxeringen undanröjas av skatterätten.

115 § tredje stycket Andra stycket äger motsvarande tillämpning i fall då den som har företrätt juridisk person åtalats för skattebrott som avser den juridiske personens taxering.

Föreslagen lydelse

delande i taxeringsmål får dock upptagas till prövning, om den har kommit in inom ett år från utgången av den månad då dom eller slutligt beslut i målet vann laga kraft. Har den skattskyldige avlidit, skall ansökan om eftertaxering av hans dödsbo ha kommit in inom två år efter utgången av det kalenderår, då bouppteckning efter honom gavs in för registrering.

Har skattskyldig åtalats för skattebrott som avser hans taxering, får ansökan om eftertaxering för det år som brottet avser upptagas till prövning även efter utgången av den i andra stycket angivna tiden. Detsamma gäller, om eftertaxering medför att den skattskyldige enligt 12 § skattebrottslagen (1971: 69) är fri från ansvar för sådant brott. Ansökan skall i fall som har sagts nu ha kommit in före utgången av kalenderåret efter det då åtalet väcktes eller åtgärd som avses i 12 § skattebrottslagen vidtogs. Har den skattskyldige avlidit, skall ansökan om eftertaxering av dödsboet ha kommit in inom sex månader från dödsfallet. Eftertaxering, som har åsatts efter åtal mot den skattskyldige, skall undanröjas av skatterätten, om åtalet ej bifalls till någon del. Detta gäller dock ej, om åtalet ogillas med stöd av 12 § skattebrottslagen.

Tredje stycket skall tillämpas också i fall då den som har företrätt juridisk person åtalats för skattebrott som avser den juridiske personens taxering eller är fri från ansvar för sådant brott på grund av 12 § skattebrottslagen.

SkU 1977/78: 50

6 Nuvarande lydelse

116 § andra stycket Föreskrifterna i denna lag om besvär angående taxering skola i tillämpliga delar gälla i fråga om besvär rörande eftertaxering.

116 a § första stycket Har skattskyldig i självdeklaration eller annat skriftligt meddelande, avgivet till ledning vid den skattskyldiges taxering, lämnat oriktig uppgift, påföres honom särskild avgift (skattetillägg) med femtio procent av den inkomstskatt eller förmögenhetsskatt som till följd av avvikelse från den oriktiga uppgiften, utöver vad som eljest skulle ha utgått, påföres den skattskyldige eller hans make eller, vad angår förmögenhetsskatt, annan med honom samtaxerad person. Skulle den oriktiga uppgiften, om den följts, ha föranlett att skattskyldigs make erhållit skattereduktion enligt 2 § 4 mom. uppbördslagen med för högt belopp, påföres den skattskyldige skattetillägg med femtio procent av det belopp med vilket skattereduktionen nedsättes till följd av avvikelsen.

116 a § andra stycket5- 6 Avgiftsberäkning enligt första stycket sker efter tjugofem pro -

Föreslagen lydelse 116 §*

Eftertaxering får ej ske, om fråga därom ej har prövats av skatterätten inom ett år från den dag ansökan om eftertaxering senast skall ha kommit in.

Föreskrifterna i denna lag om besvär angående taxering skall i tillämpliga delar gälla i fråga om besvär rörande eftertaxering.

116 a §

Har skattskyldig i självdeklaration eller annat skriftligt meddelande, avgivet till ledning vid den skattskyldiges taxering, lämnat uppgift som befinnes oriktig, påförs honom särskild avgift (skattetillägg). Detsamma gäller när skattskyldig skriftligen har lämnat sådan uppgift i mål om sin taxering.

Skattetillägg enligt första stycket utgår med fyrtio procent av den inkomstskatt eller förmögenhetsskatt som, om den oriktiga uppgiften hade godtagits, ej skulle ha påförts den skattskyldige eller hans make eller, vad angår förmögenhetsskatt, med honom samtaxerat barn. Skulle den oriktiga uppgiften, om den följts, ha föranlett att skattskyldigs make erhållit skattereduktion enligt 2 § 4 mom. uppbördslagen (1953: 272) med för högt belopp, påförs den skattskyldige skattetillägg med fyrtio procent av detta belopp. Vad som enligt det föregående gäller när skatt ej skulle ha påförts samtaxerad make tillämpas även i det fall då dödsbo samtaxerats med annan skattskyldig.

Avgiftsberäkning enligt andra stycket sker efter tjugo procent i

* Nuvarande lydelse av 116 § första stycket se vid föreslagen lydelse av 115 § första stycket.

5 Senaste lydelse 1977:118.

6 Nuvarande lydelse av 116 a § tredje—sjätte styckena se vid föreslagen lydelse av 116 b—116 e §§.

SkU 1977/78: 50

7 Nuvarande lydelse

cent i stället för femtio procent om oriktig uppgift har rättats eller hade kunnat rättas med ledning av taxeringsavi, den skattskyldiges självdeklaration för det nästföregående beskattningsåret eller uppgift enligt denna lag som arbetsgivare eller annan än taxeringsnämnd utan anmaning skall lämna till ledning för annans taxering och som har kommit in till vederbörande myndighet innan den årliga taxeringen har avslutats.

116 a § tredje stycket7 Skattetillägg påföres även då avvikelse skett från självdeklaration med stöd av 21 §. 1 sådant fall beräknas tillägget på den skatt som till följd av uppskattning utgår utöver skatt på inkomsten eller förmögenheten enligt deklarationen. Därvid äga bestämmelserna om avgiftsberäkning i första och andra styckena motsvarande tilllämpning.

116 a § fjärde stycket8 Har inkomst eller förmögenhet uppskattats med stöd av 21 § på grund av utebliven självdeklaration, påföres skattetillägg. Tillägget beräknas på den skatt som utgår på grund av taxeringen med motsvarande tillämpning av bestämmelserna om avgiftsberäkning

Föreslagen lydelse

fall då den oriktiga uppgiften har rättats eller hade kunnat rättas med ledning av kontrollmaterial, som normalt är tillgängligt vid taxering, såsom taxeringsavi, den skattskyldiges självdeklaration för det nästföregående beskattningsåret eller uppgift, som det enligt denna lag åligger arbetsgivare eller annan att utan anmaning lämna till ledning för annans taxering. Vad angår annat kontrollmaterial än taxeringsavi och självdeklaration för det nästföregående beskattningsåret gäller vad som har sagts nu endast om materialet varit tillgängligt för taxeringsnämnden före utgången av taxeringsperioden. Som normalt tillgängligt kontrollmaterial anses icke meddelande från annan taxeringsnämnd.

116 b §

Har självdeklaration lämnats men avvikelse skett från denna med stöd av 21 § påförs den skattskyldige skattetillägg. Tillägget beräknas på den skatt som till följd av uppskattning påförs den skattskyldige utöver den skatt som annars skulle ha påförts honom. Vid beräkningen skall i övrigt bestämmelserna i 116 a § andra stycket tillämpas. Till den del uppskattningen innefattar rättelse av oriktig uppgift från den skattskyldige skall skattetillägg utgå enligt bestämmelserna i 116 a §.

116 c §

Har inkomst eller förmögenhet uppskattats med stöd av 21 § på grund av utebliven självdeklaration, påförs skattetillägg, om självdeklaration ej kommit in trots att anmaning sänts ut till den skattskyldige. Tillägget beräknas på den skatt som till följd av upp -

7 Senaste lydelse 1977:118.

8 Senaste lydelse 1977:118.

SkU 1977/78: 50

8 Nuvarande lydelse

i första stycket. Om den skattskyldige lämnat skriftlig uppgift om inkomst eller förmögenhet till ledning för taxeringsnämnden, beräknas tillägget på den skatt som på grund av uppskattningen utgår utöver skatt på inkomsten eller förmögenheten enligt uppgiften. Därvid äga bestämmelserna om av giftsberäkning i första och andra styckena motsvarande tillämpning.

116 a § femte stycket9 Beslut om tillägg enligt fjärde stycket skall undanröjas av skatterätten, om deklaration inkommit inom två månader efter det den skattskyldige fått del av beslutet, dock senast innan skatterätten avgjort besvär över beslutet eller taxeringen. Inkommer deklaration avseende fysisk person före utgången av året efter det då tillägget beslutats, skall skattetillägg som nu avses av skatterätten bestämmas till tio procent av det tillägg, som skulle ha utgått enligt fjärde stycket med tillämpning av bestämmelserna om avgiftsberäktiing i första stycket, och till högst 10 000 kronor; gör den skattskyldige sannolikt, att han icke fått kännedom om storleken av skattetillägget inom tid som nu sagts, skall nedsättning ske om deklarationen inkommit inom två månader efter det han erhållit sådan kännedom. 1 fråga om skattetillägg, som ingår i tillkommande skatt, skall nedsättningen dock beräknas endast på belopp som påförts utöver tidigare beslutat tilllägg av förevarande slag. Taxeringsintendenten anmäler till skatterätten fall som avses i detta stycke.

116 a § sjätte stycket10 Vid tillämpning av första—fem -

Föreslagen lydelse

skattningen påförs den skattskyldige utöver den skatt som skulle ha påförts enligt de skriftliga uppgifter, som den skattskyldige har lämnat till ledning vid taxeringen. Vid beräkningen skall i övrigt bestämmelserna i 116 a § andra stycket tillämpas. Till den del uppskattningen innefattar rättelse av oriktig uppgift från den skattskyldige skall skattetillägg utgå enligt bestämmelserna i 116 a §.

116 d §

Beslut om skattetillägg enligt 116 c § skall undanröjas av skatterätten, om deklaration kommit in till skatterättens kansli eller lokal skattemyndighet inom två månader från det den skattskyldige fått del av beslutet.

Har deklaration avseende fysisk person kommit in efter utgången av den i första stycket angivna tiden men före utgången av året efter det då skattetillägg enligt 116 c § beslutades, skall skatterätten sätta ned tillägget till tio procent av det tillägg som skall utgå enligt lagrummet. Gör den skattskyldige sannolikt, att han icke fått kännedom om skattetillläggets storlek inom sist angiven tid, skall tillägget undanröjas, om deklaration har kommit in inom två månader från det han erhållit sådan kännedom.

116 e §

Vid tillämpning av bestämmel -

9 Senaste lydelse 1977:118.

10 Senaste lydelse 1977:118.

SkU 1977/78: 50

9 Nuvarande lydelse

te styckena skall meddelande, som lämnats för skattskyldig som är juridisk person, anses avlämnat av den skattskyldige, om det icke var uppenbart att uppgiftslämnaren saknat behörighet att företräda den skattskyldige.

116 b §

Skattetillägg utgår ej i den mån avvikelse innebär rättelse av uppenbar felräkning eller misskrivning. Skattetillägg utgår ej heller i den mån avvikelsen avser bedömning av i skriftligt meddelande framställt yrkande, såsom fråga om yrkat avdrag eller värde av naturaförmån eller tillgång och avvikelsen icke gäller uppgift i sak.

Har skattskyldig frivilligt rättat oriktig uppgift utgår ej skattetillägg.

116 c §n

Har skattskyldig underlåtit att avlämna självdeklaration, som skall avgivas utan anmaning, eller avlämnas sådan deklaration först efter utgången av den i 34 §

1 mom. eller med stöd av 34 §

2 mom. föreskrivna tiden, påföres honom särskild avgift (förseningsavgift). Sådan avgift påföres annan skattskyldig än aktiebolag med en procent av den högsta beskattningsbara inkomsten vid taxeringen av den skattskyldige för inkomst i kommunen, samt med tre tiondels procent av den vid taxeringen fastställda skattepliktiga förmögenheten i den mån den överstiger skattefritt belopp som tillkommer den skattskyldige vid förmögenhetsbeskattningen, dock med högst 300 kronor för en skatt 11

Senaste lydelse 1972: 764.

Föreslagen lydelse

serna om särskild avgift skall meddelande, som lämnats för skattskyldig som är juridisk person, anses avlämnat av den skattskyldige, om det icke var uppenbart att uppgiftslämnaren saknat behörighet att företräda den skattskyldige.

116 f §

Skattetillägg utgår ej i samband med rättelse av felräkning eller misskrivning, som uppenbart framgår av deklaration eller annat skriftligt meddelande från den skattskyldige.

Skattetillägg utgår ej heller i den mån avvikelse avser bedömning av i skriftligt meddelande framställt yrkande, såsom fråga om yrkat avdrag eller värde av naturaförmån eller tillgång, och avvikelsen icke gäller uppgift i sak.

Har skattskyldig frivilligt rättat oriktig uppgift utgår ej skattetillägg.

116 g §

Har skattskyldig underlåtit att avlämna självdeklaration, som skall avgivas utan anmaning, eller avlämnas sådan deklaration först efter utgången av den i 34 §

1 mom. eller med stöd av 34 §

2 mom. föreskrivna tiden, påförs honom särskild avgift (förseningsavgift). Sådan avgift påförs annan skattskyldig än aktiebolag med en procent av den högsta beskattningsbara inkomsten vid taxeringen av den skattskyldige för inkomst i kommunen, samt med tre tiondels procent av den vid taxeringen fastställda skattepliktiga förmögenheten i den mån den överstiger skattefritt belopp som tillkommer den skattskyldige vid förmögenhetsbeskattningen, dock med högst 300 kronor för en skatt -

SkU 1977/78: 50

10 Nuvarande lydelse

skyldig vid en och samma taxering. Aktiebolag påföres förseningsavgift enligt detta stycke med 500 kronor.

Har skattskyldig trots anmaning icke avgivit självdeklaration inom föreskriven tid, bestämmes förseningsavgiften till två gånger det belopp som utgår enligt första stycket, dock lägst till 100 kronor för annan skattskyldig än aktiebolag.

Har skattskyldig inom föreskriven tid avlämnat deklarationshandling, som ej är behörigen undertecknad, utgår förseningsavgift endast om handlingen icke fullständigas med underskrift inom tid som föreskrives i anmaning. I sådant fall beräknas avgiften enligt andra stycket.

116 d § första och andra12 styckena Skattetillägg må helt eftergivas, om felaktigheten eller underlåtenheten med hänsyn till den skattskyldiges ålder, sjukdom, bristande erfarenhet eller den oriktiga uppgiftens särskilda beskaffenhet eller därmed jämförlig omständighet är att anse som ursäktlig, eller

om det belopp som kunde ha undandragits genom felaktigheten eller underlåtenheten är att anse som ringa.

Första stycket gäller i tillämpliga delar beträffande förseningsavgift.

116 d § tredje13 och fjärde styckena

Föreslagen lydelse

skyldig vid en och samma taxering. Aktiebolag påförs förseningsavgift enligt detta stycke med 500 kronor.

Har skattskyldig trots anmaning icke avgivit självdeklaration inom föreskriven tid, bestäms förseningsavgiften till två gånger det belopp som utgår enligt första stycket, dock lägst till 100 kronor för annan skattskyldig än aktiebolag.

Har skattskyldig inom föreskriven tid avlämnat deklarationshandling, som ej är behörigen undertecknad, utgår förseningsavgift endast om handlingen icke fullständigas med underskrift inom tid som föreskrivs i anmaning. I sådant fall beräknas avgiften enligt andra stycket.

116 h §

Särskild avgift får helt eftergivas, om felaktigheten eller underlåtenheten kan antagas ha sådant samband med den skattskyldiges ålder, sjukdom, bristande erfarenhet eller därmed jämförligt förhållande att den kan anses ursäktlig. Detsamma gäller om felaktigheten eller underlåtenheten framstår som ursäktlig med hänsyn till den oriktiga uppgiftens beskaffenhet eller annan särskild omständighet, som rör annat än vad som sägs i första meningen.

Skattetillägg får helt eftergivas även i fall då det belopp som kunde ha undandragits genom felaktigheten eller underlåtenheten är att anse som ringa.

116 i §

Särskild avgift får icke påföras sedan den skattskyldige har avlidit.

12 Senaste lydelse av 116 d § andra stycket 1973: 367.

13 Senaste lydelse av 116 d § tredje stycket 1972: 764.

SkU 1977/78: 50

11 Nuvarande lydelse

Har skattskyldig avlidit, äger 75 § 1 morn. kommunalskattelagen (1928: 370) motsvarande tillämpning i fråga om befrielse från skyldighet att erlägga skattetillägg eller förseningsavgift.

Vid tillämpning av 72 § 2 mom. kommunalskattelagen, 20 § 2

mom. lagen om statlig inkomstskatt eller 20 § 2 mom. lagen om statlig förmögenhetsskatt må regeringen meddela befrielse från avgift som avses i 116 a eller 116 c §.

116 e § första stycket14

Fråga om avgift som avses i 116 a eller 116 c § prövas, såvitt gäller taxeringsnämndens beslut, av den lokala skattemyndigheten i det fögderi där beskattningsorten är belägen. I fall som avses i 24 § 2 mom. prövas dock fråga om sådan avgift av den lokala skattemyndighet som länsstyrelsen bestämmer.

116 g § första stycket15

Skatterätten beslutar om avgift som avses i 116 a eller 116 c § vid eftertaxering. Talan mot lokal skattemyndighets beslut om avgift föres genom besvär hos skatterätten.

116 e § andra—fjärde styckena

Lokal skattemyndighet skall pröva fråga om avgift före den 1 oktober taxeringsåret. I särskilda fall må beslut fattas senare, dock ej efter den 15 december taxeringsåret.

Innan beslut fattas om påföring av avgift, skall den skattskyldige

Föreslagen lydelse

Har skattskyldig avlidit sedan särskild avgift påförts, skall 75 § 1 mom. kommunalskattelagen (1928: 370) tillämpas i fråga om befrielse från skyldighet att erlägga avgiften.

Vid tillämpning av 72 § 2 mom. kommunalskattelagen, 20 § 2

mom. lagen (1947: 576) om statlig inkomstskatt eller 20 § 2 mom. lagen (1947:577) om statlig förmögenhetsskatt får regeringen meddela befrielse från särskild avgift.

116 j §

Fråga om särskild avgift prövas, såvitt gäller taxeringsnämndens beslut samt vid rättelse av taxering enligt 72 a §, av den lokala skattemyndigheten i det fögderi där beskattningsorten är belägen. I fall som avses i 24 § 2 mom. prövas dock fråga om sådan avgift av den lokala skattemyndighet som länsstyrelsen bestämmer.

Skatterätten prövar fråga om särskild avgift vid eftertaxering.

116 k §

Lokal skattemyndighet skall pröva fråga om särskild avgift före den 1 oktober taxeringsåret. I särskilda fall får beslut fattas senare, dock ej efter den 15 december taxeringsåret. Har rättelse enligt 72 a § beslutats, skall den lokala skattemyndigheten utan hinder av vad nu sagts besluta om härav föranledd avgift eller ändring av beslut om avgift.

Innan beslut fattas om påföring av avgift, skall den skattskyldige

14 Senaste lydelse 1972: 83. Nuvarande lydelse av 116 e § andra—fjärde styckena se vid föreslagen lydelse av 116 k §.

15 Jfr föreslagen lydelse av 116 1 §.

SkU 1977/78: 50

12 Nuvarande lydelse

beredas tillfälle yttra sig, om ej hinder möter häremot. Om så finnes påkallat, må yttrande inhämtas från taxeringsnämndens ordförande.

Har rättelse enligt 72 a § beslutats, skall den lokala skattemyndigheten utan hinder av andra stycket besluta om härav föranledd avgift eller ändring av beslut om avgift.

116 f §1G Lokal skattemyndighets beslut i fråga om avgift som avses i 116 a eller 116 c § skall, med angivande av skälen för beslutet, tillställas den skattskyldige i den ordning som föreskrives i 69 § 4 mom. andra stycket beträffande underrättelse om avvikelse från självdeklaration.

116 g § första stycket17 Skatterätten beslutar om avgift som avses i 116 a eller 116 c § vid eftertaxering. Talan mot lokal skattemyndighets beslut om avgift föres genom besvär hos skatterätten.

116 g § andra stycket Skattskyldigs besvär skall vara inkomna till skatterättens kansli inom två månader efter det han erhållit del av beslutet.

Föreslagen lydelse

beredas tillfälle yttra sig, om ej hinder möter. Om det anses påkallat, får yttrande inhämtas från taxeringsnämndens ordförande.

Lokal skattemyndighets beslut om särskild avgift skall tillställas den skattskyldige i den ordning som föreskrivs i 69 § 4 mom. andra stycket beträffande underrättelse om avvikelse från självdeklaration.

116 l§

Talan mot lokal skattemyndighets beslut i fråga om särskild avgift förs genom besvär hos skatterätten.

116 m §

Skattskyldigs besvär över lokal skattemyndighets beslut om särskild avgift skall ha kommit in till skatterättens kansli inom två månader från det han erhållit del av beslutet.

Utan hinder av bestämmelsen i första stycket skall skattskyldigs yrkande i fråga om särskild avgift prövas, om den taxering som avgiften avser icke har vunnit laga kraft. Detsamma gäller sådant yrkande av taxeringsintendent till förmån för skattskyldig. Om yrkande som har sagts nu framställs först hos regeringsrätten eller kammarrätt, kan domstolen förordna att målet om särskild avgift skall

16 Jfr föreslagen lydelse av 116 q §.

17 Jfr föreslagen lydelse av 116 j § andra stycket.

SkU 1977/78: 50

13 Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

upptagas och vidare handläggas av skatterätt.

116 g § tredje stycket Taxeringsintendent äger hos skatterätten yrka påföring eller ändring av avgift. För taxeringsintendent talan i fråga om taxering eller eftertaxering, skall talan om avgift föras i samband därmed.

116 n§

Taxeringsintendent får hos skatterätten yrka påföring eller ändring av särskild avgift.

För taxeringsintendent talan i fråga om taxering eller eftertaxering, skall därav föranledd talan om avgift förås samtidigt. Detsamma gäller när taxeringsintendent kvittningsvis framställer invändning mot skattskyldigs yrkande om nedsättning av taxering. Yrkande om särskild avgift i fall som har sagts nu får ej prövas, om taxeringsintendentens talan beträffande taxeringen ej upptages till prövning.

Har skriftlig uppgift, som skattskyldig lämnat i mål om taxering, ej godtagits efter prövning i sak eller ej prövats, får taxeringsintendent hos skatterätten föra därav föranledd talan om skattetillägg inom ett år från utgången av den månad då dom eller slutligt beslut i målet vunnit laga kraft.

116 o §

Har beslut om skattetillägg vunnit laga kraft, får den skattskyldige genom besvär i särskild ordning föra talan mot beslutet, om detta blivit oriktigt på grund av felräkning, misskrivning eller annat uppenbart förbiseende. Detsamma gäller, om den skattskyldige kan åberopa tidigare ej framförd omständighet eller nytt bevis till stöd för yrkandet och det framstår som ursäktligt att han ej i annan ordning åberopat omständigheten eller beviset. Besvär som nu har sagts får föras även av taxeringsintendent till den skattskyldiges förmån.

Taxeringsintendent får genom besvär i särskild ordning föra ta -

SkU 1977/78: 50

14 Nuvarande lydelse

116 i §

Finnes vid prövning av besvär i taxeringsmål att taxering skall nedsättas, skall därav föranledd ändring av avgift beslutas.

116 f§18 Lokal skattemyndighets beslut i fråga om avgift som avses i 116 a eller 116 c § skall, med angivande av skälen för beslutet, tillställas den skattskyldige i den ordning som föreskrives i 69 § 4 mom. andra stycket beträffande underrättelse om avvikelse från självdeklaration.

116 h§19 Avgift som avses i 116 a eller 116 c § påföres sorn slutlig eller tillkommande skatt enligt uppbördslagen och tillfaller statsverket.

Föreslagen lydelse

lan om höjning öv skattetillägg, om beslut i fråga om tillägg blivit oriktigt på grund av felräkning, misskrivning eller annat uppenbart förbiseende. Beslutas på grund därav höjning av skattetillägg enligt 116 c § med anledning av utebliven självdeklaration, gäller bestämmelserna i 116 d § i fråga om undanröjande eller nedsättning av tillägget.

Besvär som avses i första eller andra stycket får föras hos skatterätt. Besvären skall ha kommit in till skatterättens kansli inom fem år från utgången av det taxeringsår som skattetillägget avser.

116 p§

Bestämmelserna om eftergift skall beaktas även om yrkande härom ej framställts, i den mån det föranleds öv vad som förekommit i ärendet eller målet om särskild avgift.

Finnes vid prövning av besvär i taxeringsmål att taxeringen skall nedsättas, skall även vidtagas därav föranledd ändring i beslut om särskild avgift.

116 q §

Beslut om särskild avgift skall innehålla skälen för beslutet, tilllämpligt lagrum, den procentsats efter vilken avgiften skall beräknas, underlaget för avgiftsberäkningen samt, beträffande förseningsavgift, avgiftens storlek.

116 r§

Särskild avgift påförs som slutlig eller tillkommande skatt enligt uppbördslagen (1953:272) och anges i helt krontal så att öretal bortfaller. Avgift eller det samman -

18 Jfr föreslagen lydelse av 116 k § tredje stycket.

19 Senaste lydelse 1977:118.

SkU 1977/78: 50

Nuvarande lydelse

Påföres någon vid en och samma taxering eller eftertaxering skattetillägg, som skall beräknas efter såväl 25 procent som 50 procent, gäller följande. Först uträknas skatten på summan av de belopp som skola utgöra underlag för avgiftsberäkningen. Denna skatt fördelas sedan vid tillämpningen av de olika procentsatserna efter den kvotdel som underlaget avseende varje procentsats utgör av det sammanlagda avgiftsunderlaget. Vad nu föreskrivits gäller även vid beräkning av skattetillägg som påföres utöver tidigare påfört skattetillägg för samma taxeringsår.

Avgift anges i helt krontal så att öretal bortfaller. Avgift eller för en och samma taxering utgående avgifter, som ej uppgå till 100 kronor, påföras ej.

116 j §

Om icke annat följer a v 116 d— 116 i §§ gäller bestämmelserna i denna lag i tillämpliga delar beträffande avgift som avses i 116 a eller 116 c §.

Närmare föreskrifter om påföring av avgift och befrielse från avgift meddelas av regeringen el -

15 Föreslagen lydelse

lagda beloppet av vid en och samma taxering utgående avgifter, som ej uppgår till 100 kronor, påförs ej. Särskild avgift tillfaller statsverket.

Skall någon vid taxering till statlig inkomstskatt påföras skattetilllägg, som skall beräknas efter såväl fyrtio som tjugo procent uträknas först skatten på summan av de undanhållna beloppen. Skatten fördelas sedan vid tillämpningen av de skilda procentsatserna efter den kvotdel som vart och ett av de undanhållna beloppen utgör av de sammanlagda undanhållna beloppen.

Bestämmelserna i andra stycket skall tillämpas också, när någon i annat fall än som avses där skall påföras skattetillägg efter skilda procentsatser.

116 s§

Vad som föreskrivs i 116 a— 116 r §§ om taxering eller taxeringsmål och särskild avgift i samband därmed gäller, om ej annat framgår, även mål om eftertaxering och om särskild avgift i sådant mål.

116 t §

Om ej annat framgår av vad som föreskrivs i 116 a—116 s §§ gäller bestämmelserna i denna lag, med undantag av 100 §, 101 §, 105 § 1 mom. första stycket tredje och fjärde meningarna, samma moment andra och tredje styckena samt 114 §, i tillämpliga delar i fråga om särskild avgift.

SkU 1977/78: 50

16 Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

ler myndighet, som regeringen bestämmer.

121 P°

Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet underlåter att inom föreskriven tid göra anmälan enligt 31 § 3 mom. skall dömas till böter.

1 ringa fall skall ej dömas till ansvar enligt första stycket.

1. Denna lag träder, såvitt avser 31 § 3 moni., 101 § 3 mom. och 121 §, i kraft den 1 juli 1978 och i övrigt dagen efter den dag, då lagen enligt uppgift på den har utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

2. I fråga om eftertaxering på grund av oriktigt meddelande i taxeringsmål tillämpas 114 § första stycket och 115 § andra stycket i den nya lydelsen, om det oriktiga meddelandet har lämnats efter ikraftträdandet. Har meddelandet lämnats före ikraftträdandet, tillämpas fortfarande 114 § första stycket och 115 § första stycket i den äldre lydelsen.

3. I fråga om eftertaxering av skattskyldigs dödsbo, när den skattskyldige har begått skattebrott, tillämpas 115 § tredje stycket i sin nya lydelse, om dödsfallet har inträffat efter ikraftträdandet. Har dödsfallet inträffat före ikraftträdandet, tillämpas fortfarande 115 § andra stycket i sin äldre lydelse.

4. De nya bestämmelserna i 116 a—116 d §§ samt 116 h och 116 i §§ tillämpas första gången i fråga om skattetillägg vid 1978 års taxering och eftertaxering för samma år. De nya bestämmelserna tillämpas dock även i fråga om skattetillägg vid taxering eller eftertaxering för tidigare år på grund av felaktighet eller underlåtenhet efter ikraftträdandet.

I fråga om sådant tillägg gäller i övrigt äldre bestämmelser i 116 a § och 116 d §.

5. I fråga om eftergift av förseningsavgift tillämpas de nya bestämmelserna i 116 h § första stycket första gången vid 1978 års taxering. Beträffande förseningsavgift vid 1978 års taxering tillämpas därjämte 116 d § första stycket andra ledet samt andra stycket i den äldre lydelsen. I fråga om förseningsavgift vid taxering för år 1977 eller tidigare år tillämpas fortfarande 116 d § första och andra styckena i sin äldre lydelse.

6. Den nya bestämmelsen i 116 n § andra stycket andra meningen gäller endast då den skattskyldiges yrkande framställts efter ikraftträdandet.

20 Förutvarande 121 § upphävd genom 1971: 70.

SkU 1977/78: 50

2 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1968:430) om mervärdeskatt

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1968: 430) om mervärdeskatt1 dels

att 38, 40, 51, 64 a—64 h samt 76 §§ skall ha nedan angivna lydelse,

dels att i lagen skall införas fyra nya paragrafer, 64 i—64 1 §§, av nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

38 §

Har skattskyldig i deklaration eller på annat sätt lämnat oriktig uppgift till ledning för fastställelse av skatt eller underlåtit att lämna deklaration eller infordrad uppgift samt har detta föranlett att skatt icke fastställts eller fastställts till för lågt belopp eller medfört att skatt återbetalats med för högt belopp, sker efterbeskattning.

Har skattskyldig i deklaration eller på annat sätt lämnat oriktig uppgift till ledning för fastställelse av skatt eller underlåtit att lämna deklaration eller infordrad uppgift samt har detta föranlett att skatt icke fastställts eller fastställts till för lågt belopp eller medfört att skatt återbetalats med för högt belopp, sker efterbeskattning. Detsamma gäller när skattskyldig har lämnat oriktig uppgift i mål om skatt.

Efterbeskattning får icke ske om det belopp som den skattskyldige skulle ha att erlägga är att anse som ringa eller det med hänsyn till omständigheterna framstår som uppenbart oskäligt att efterbeskattning sker.

Kan uppgift som den skattskyldige lämnat icke läggas till grund för en tillförlitlig beräkning får efterbeskattning ske efter skälig grund.

40 §2

Efterbeskattning får ske först sedan slutligt beslut om fastställelse meddelats eller sådant beslut föreligger enligt 36 § tredje stycket och endast om fråga om efterbeskattning prövats senast under sjätte året efter utgången av det kalenderår under vilket redovisningsperioden gått till ända.

Efterbeskattning får ske först sedan slutligt beslut om fastställelse meddelats eller sådant beslut föreligger enligt 36 § tredje stycket och endast om fråga om efterbeskattning prövats senast under sjätte året efter utgången av det kalenderår under vilket redovisningsperioden gått till ända. Efterbeskattning på grund av oriktig uppgift i mål om skatt får dock ske inom ett år efter utgången av den månad då dom eller slutligt beslut i målet vunnit laga kraft.

1 Lagen omtryckt 1969: 237. Senaste lydelse av lagens rubrik 1974: 885.

2 Senaste lydelse 1971: 71.

2 Riksdagen 1977/78. 6 sami. Nr 50

SkU 1977/78: 50

18 Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Har den skattskyldige avlidit, påföres efterbeskattning hans dödsbo. Sådan efterbeskattning får ske endast om fråga därom prövats senast under andra året efter utgången av det kalenderår under vilket bouppteckning efter den skattskyldige lämnats in för registrering.

Har skattskyldig åtalats för skattebrott som avser mervärdeskatt för honom får, även efter utgången av den i första eller andra stycket angivna tiden, efterbeskattning ske för det år som åtalet avser. Efterbeskattning får dock ske endast om fråga därom prövats före utgången av kalenderåret efter det under vilket åtalet skett. Har den skattskyldige avlidit, skall fråga om efterbeskattning av dödsboet prövas inom sex månader från dödsfallet. Bifalles åtalet ej till någon del, skall den med stöd av detta stycke åsätta efterbeskattningen undanröjas av länsstyrelsen.

Tredje stycket äger motsvarande tillämpning i fall då den som har företrätt juridisk person åtalats för skattebrott som avser mervärdeskatt för den juridiske personen.

51 Talan mot slutligt beslut enligt 36 § första stycket eller mot beslut att icke meddela slutligt beslut eller mot beslut om efterbeskattning, skattskyldighet, redovisningsskyldighet eller restavgift föres hos länsskatterätten genom besvär.

Har skattskyldig åtalats för skattebrott som avser mervärdeskatt för honom får, även efter utgången av den i första eller andra stycket angivna tiden, efterbeskattning ske för det år som brottet avser. Detsamma gäller, om efterbeskattning medför att den skattskyldige enligt 12 § skattebrottslagen (1971: 69) är fri från ansvar för sådant brott. Efterbeskattning som har sagts nu får dock ske endast om fråga därom prövats före utgången av kalenderåret efter det under vilket åtalet väcktes eller åtgärd som avses i 12 § skattebrottslagen vidtogs. Har den skattskyldige avlidit, skall fråga om efterbeskattning av dödsboet prövas inom sex månader från dödsfallet. Efterbeskattning som har åsatts efter åtal mot den skattskyldige skall undanröjas av länsstyrelsen, om åtalet ej bifalls till någon del. Detta gäller dock ej, om åtalet ogillas med stöd av 12 § skattebrottslagen.

Tredje stycket skall tillämpas också i fall då den som har företrätt juridisk person åtalats för skattebrott som avser mervärdeskatt för den juridiske personen eller är fri från ansvar för sådant brott på grund av 12 § skattebrottslagen.

§3

Talan mot meddelat slutligt beslut eller mot beslut att icke meddela slutligt beslut eller mot beslut om efterbeskattning, skattskyldighet, redovisningsskyldighet eller restavgift förs hos länsskatterätten genom besvär.

3 Senaste lydelse 1974: 885.

SkU 1977/78: 50

19 Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Mot beslut om skatterevision eller mot länsstyrelses beslut i fråga om registrering eller föreläggande av vite får talan ej föras.

Talan mot länsstyrelses beslut i övrigt enligt denna lag föres hos riksskatteverket genom besvär. Mot riksskatteverkets beslut får talan ej föras.

64 a § första och andra styckena4.5

Har skattskyldig i deklaration eller annat skriftligt meddelande, avgivet till ledning vid fastställelse av hans mervärdeskatt, lämnat oriktig uppgift påföres honom särskild avgift (skattetillägg) med tjugo procent av det skattebelopp, som till följd av avvikelse från den oriktiga uppgiften utgår eller ej skall tillgodoräknas honom.

Skattetillägg utgår även då mervärdeskatten uppskattats med stöd av 30 § tredje stycket eller 38 § tredje stycket. Tillägg beräknas härvid på den skatt som på grund av uppskattningen utgår utöver skatt enligt vad den skattskyldige uppgivit i deklaration eller i skriftligt meddelande till ledning vid länsstyrelsens beslut i fråga om skatten.

64 a §

Har skattskyldig i deklaration eller annat skriftligt meddelande, avgivet till ledning för länsstyrelsens beslut om hans skatt, lämnat uppgift som befinnes oriktig, påförs honom särskild avgift (skattetillägg) med tjugo procent av det skattebelopp, som ej skulle ha påförts eller som felaktigt skulle ha tillgodoräknats honom om den oriktiga uppgiften godtagits. Detsamma gäller när skattskyldig skriftligen har lämnat sådan uppgift i mål om skatt.

Har deklaration lämnats men avvikelse skett från denna med stöd av 30 § tredje stycket eller 38 § tredje stycket, påförs den skattskyldige skattetillägg med tjugo procent av den skatt som till följd av uppskattning påförs den skattskyldige utöver vad som annars skulle ha påförts eller ej tillgodoräknats honom. Till den del uppskattningen innefattar rättelse av oriktig uppgift från den skattskyldige skall dock skattetillägg utgå enligt första stycket.

Har uppskattning skett med stöd av 30 § tredje stycket eller 38 § tredje stycket på grund av utebliven deklaration, påförs den skattskyldige skattetillägg med tjugo procent av den skatt som påförs honom till följd av uppskattningen utöver den skatt som skulle ha påförts enligt de skriftliga uppgifter han har lämnat till ledning för beskattningen. Till den del uppskattningen innefattar rät -

4 Senaste lydelse 1971: 71.

5 Nuvarande lydelse av 64 a § tredje och fjärde styckena se vid föreslagen lydelse av 64 b och 64 c §§.

SkU 1977/78: 50

20 Nuvarande lydelse

64 a § tredje stycket6

Skattetillägg enligt andra stycket, som länsstyrelse påfört med anledning av att den skattskyldige ej avlämnat deklaration, skall undanröjas av länsstyrelsen, om deklaration avlämnas senast inom en månad från den dag då han fått del av beslutet om skattetilllägget.

64 a § fjärde stycket7

Vid tillämpning av första—- tredje styckena skall meddelande, som lämnats för skattskyldig som är juridisk person, anses avlämnat av den skattskyldige, om det icke var uppenbart att uppgiftslämnaren saknat behörighet att företräda den skattskyldige.

64 c § första stycket8> 9

Har skattskyldig frivilligt rättat oriktig uppgift, utgår icke skattetillägg. Sådant tillägg utgår ej heller i den mån avvikelse från vad den skattskyldige uppgivit innebär rättelse av uppenbar felräkning eller misskrivning.

64 b §10

Har skattskyldig, som har att

Föreslagen lydelse

telse av oriktig uppgift från den skattskyldige skall dock skattetilllägg utgå enligt första stycket.

64 b §

Skattetillägg enligt 64 a § tredje stycket skall undanröjas om deklaration kommit in inom en månad från utgången av den månad då den skattskyldige fått del av beslutet om skattetillägg.

64 c §

Vid tillämpning av bestämmelserna om särskild avgift skall meddelande, som lämnats för skattskyldig som är juridisk person, anses avlämnat av den skattskyldige, om det icke var uppenbart att uppgiftslämnaren saknat behörighet att företräda den skattskyldige.

64 d §

Skattetillägg utgår ej i samband med rättelse av felräkning eller misskrivning, som uppenbart framgår av deklaration eller annat skriftligt meddelande från den skattskyldige.

Skattetillägg utgår ej heller i den mån avvikelse avser bedömning av i skriftligt meddelande framställt yrkande, såsom fråga om yrkat avdrag eller värde av uttag, och avvikelsen icke gäller uppgift i sak.

Har skattskyldig frivilligt rättat oriktig uppgift, utgår icke skattetillägg.

64 e§

Har skattskyldig, som har att

6 Senaste lydelse 1971: 71.

7 Senaste lydelse 1971: 71.

8 Senaste lydelse 1971: 71.

9 Nuvarande lydelse av 64 c § andra och tredje styckena se vid föreslagen lydelse av 64 f §.

10 Senaste lydelse 1971: 71.

SkU 1977/78: 50

21 Nuvarande lydelse

avge deklaration för mervärdeskatt utan anmaning, underlåtit att inom föreskriven tid fullgöra denna skyldighet, påföres honom särskild avgift (förseningsavgift) med 100 kronor.

Har i fall som avses i första stycket den skattskyldige antingen anmanats att lämna deklaration men icke fullgjort denna skyldighet inom föreskriven tid eller underlåtit att avge deklaration inom föreskriven tid även för någon av de tre närmast föregående redovisningsperioderna, bestämmes förseningsavgiften till 200 kronor.

Skattskyldig, som varit skyldig avlämna deklaration endast efter anmaning, påföres förseningsavgift, om han underlåtit att lämna deklaration inom tid som föreskrivits i anmaning. Avgiften utgår med 200 kronor.

64 c § andra och tredje styckena11

Skattetillägg får helt eftergivas,

om felaktigheten eller underlåtenheten med hänsyn till den skattskyldiges ålder, sjukdom, bristande erfarenhet eller den oriktiga uppgiftens särskilda beskaffenhet eller därmed jämförlig omständighet är att anse som ursäktlig, eller

om det belopp som kunde ha undandragits genom felaktigheten eller underlåtenheten är att anse som ringa.

Andra stycket gäller i tillämpliga delar beträffande förseningsavgift. Sådan avgift får även nedsättas.

Föreslagen lydelse

avge deklaration för skatt utan anmaning, underlåtit att inom föreskriven tid fullgöra denna skyldighet, påförs honom särskild avgift (förseningsavgift) med 100 kronor.

Har i fall som avses i första stycket den skattskyldige antingen anmanats att lämna deklaration men icke fullgjort denna skyldighet inom tid som föreskrivits i anmaningen eller underlåtit att avge deklaration inom föreskriven tid även för minst en av de tre närmast föregående redovisningsperioderna, bestäms förseningsavgiften till 200 kronor.

Skattskyldig, som varit skyldig avlämna deklaration endast efter anmaning, påförs förseningsavgift, om han underlåtit att lämna deklaration inom tid som föreskrivits i anmaning. Avgiften utgår med 200 kronor.

64 f §

Särskild avgift får helt eftergivas, om felaktigheten eller underlåtenheten kan antagas ha sådant samband med den skattskyldiges ålder, sjukdom, bristande erfarenhet eller därmed jämförligt förhållande att den kan anses ursäktlig. Detsamma gäller om felaktigheten eller underlåtenheten framstår som ursäktlig med hänsyn till den oriktiga uppgiftens beskaffenhet eller annan särskild omständighet, som rör annat än vad som sägs i första meningen.

Avser skattetillägg oriktig uppgift som beror på felräkning, missskrivning eller annat uppenbart förbiseende i ej avslutad bokföring, får tillägget helt eftergivas, om det framstår som uppenbart obilligt att påföra tillägget.

Skattetillägg får helt eftergivas även i det fall då det belopp som kunde ha undandragits genom fel -

11 Senaste lydelse 1971: 71.

SkU 1977/78: 50

22 Nuvarande lydelse

64 e §12

Fråga om avgift som avses i 64 a eller 64 b § prövas av länsstyrelsen.

Har skattskyldig hemställt om befrielse från beslutad avgift, meddelas nytt beslut i avgiftsfrågan även om hemställan icke bifallits.

64 f §«

Finnes vid prövning av besvär i mål om mervärdeskatt att skatt skall nedsättas eller återbetalas,

12 Senaste lydelse 1971: 71.

13 Senaste lydelse 1971: 71.

Föreslagen lydelse

aktigheten eller underlåtenheten är att anse som ringa.

Särskild avgift får icke påföras sedan skattskyldig har avlidit.

64 g §

Fråga om särskild avgift prövas av länsstyrelsen. Fråga om skattetillägg på grund öv oriktig uppgift i mål om skatt prövas dock av skatterätten på talan av allmänt ombud. Sådan talan får föras, om den oriktiga uppgiften ej har godtagits efter prövning i sak eller ej har prövats i målet, och skall väckas inom ett år från utgången av den månad då dom eller slutligt beslut i målet vunnit laga kraft.

Har skattskyldig hemställt om eftergift av beslutad avgift, meddelas nytt beslut i avgiftsfrågan även om hemställan icke bifallits.

Utan hinder av vad som eljest föreskrivs om besvär, skall skattskyldigs yrkande i fråga om särskild avgift prövas, om beslut om skatten för den redovisningsperiod som avgiften avser icke har vunnit laga kraft. Detsamma gäller sådant yrkande av allmänt ombud till förmån för skattskyldig. Om yrkande som har sagts nu framställs först i regeringsrätten eller kammarrätt, kan domstolen förordna att målet om särskild avgift skall upptagas och vidare handläggas av skatterätt.

64 h §

Bestämmelserna om eftergift skall beaktas även om yrkande härom ej har framställts, i den mån det föranleds av vad som förekommit i ärendet eller målet om särskild avgift.

Finnes vid prövning av beslut om skatt att skatten skall nedsättas eller tillgodoräknas med ytter -

SkU 1977/78: 50

23 Nuvarande lydelse

skall därav föranledd ändring av skattetillägg beslutas.

64 g §14

Avgift som avses i 64 a eller 64 b § anges i helt krontal så att öretal bortfaller. Avgift eller för en och samma redovisningsperiod utgående avgifter, som ej uppgår till 50 kronor, påföres ej.

Föreslagen lydelse

ligare belopp, skall även vidtas därav föranledd ändring i beslut om skattetillägg.

64 i §

Särskild avgift anges i helt krontal så att öretal bortfaller. Avgift eller för en och samma redovisningsperiod utgående avgifter, som ej uppgår till 100 kronor, påförs ej.

64 j §

Bestämmelserna i 64 a—64 i §§ gäller i tillämpliga delar även den som oriktigt har uppgivit sig driva verksamhet som medför skattskyldighet enligt denna lag.

64 k §

Om ej annat framgår av vad som föreskrivs i 64 a—64 j §§ gäller bestämmelserna i denna lag, med undantag av 38—41 §§ och 76 § första stycket, i tillämpliga delar i fråga om särskild avgift.

64 h §ls första stycket

I fråga om avgift som avses i 64 a eller 64 b § gäller i tillämpliga delar, om ej annat följer av 64 c—64 g §§, bestämmelserna i denna lag om skatt.

Närmare föreskrifter om påföring och befrielse från avgift meddelas av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer.

64 d §16

Avgift som avses i 64 a § utgår icke i de fall mervärdeskatt fastställes och uppbäres vid införsel.

Avgift som avses i 64 b § utgår i fråga om sådan mervärdeskatt enligt bestämmelserna i 40 a § tulllagen (1973: 670).

76 §«

Föreligger synnerliga skäl kan regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer medge nedsättning av eller befrielse från mervärdeskatt.

Medges befrielse från eller ned- Medges befrielse från eller nedsättning av mervärdeskatt får sättning av mervärdeskatt får

medgivandet avse även avgift som medgivandet avse även särskild

avses i 64 a eller 64 b §. avgift.

64 l§

Bestämmelserna om särskild avgift enligt denna lag tillämpas icke i de fall skatt fastställs och uppbärs vid införsel.

14 Senaste lydelse 1971: 71.

15 Senaste lydelse 1974: 885.

16 Senaste lydelse 1974: 986.

17 Senaste lydelse 1974: 885.

SkU 1977/78:50

1. Denna lag träder i kraft två veckor efter den dag, då lagen enligt uppgift på den har utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

2. I fråga om efterbeskattning på grund av oriktig uppgift i mål om skatt tillämpas 38 § första stycket i den nya lydelsen, om den oriktiga uppgiften har lämnats efter ikraftträdandet. Har uppgiften lämnats före ikraftträdandet tillämpas fortfarande 38 § första stycket i den äldre lydelsen.

3. De nya bestämmelserna i 64 a, 64 b och 64 f §§ tillämpas i fråga om skattetillägg, som påförs genom beslut av beskattningsmyndighet efter ikraftträdandet. I övrigt tillämpas fortfarande de äldre bestämmelserna i 64 a § och 64 c § andra stycket.

4. I fråga om eftergift av förseningsavgift tillämpas de nya bestämmelserna i 64 f § första stycket första gången för redovisningsperiod som gått till ända efter ikraftträdandet. I fråga om förseningsavgift för redovisningsperiod som gått till ända före ikraftträdandet tillämpas fortfarande 64 c § andra och tredje styckena i den äldre lydelsen.

SkU 1911/1%: 50

3 Förslag till Lag om ändring i lagen (1959: 92) om förfarandet vid viss konsumtionsbeskattning Härigenom

föreskrivs i fråga om lagen (1959: 92) om förfarandet vid viss konsumtionsbeskattning1

dels att 20, 21, 37 a—37 g och 46 §§ skall ha nedan angivna lydelse,

dels att i lagen skall införas tre nya paragrafer, 37 h—37 j §§, av nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

20 §

Har skattskyldig i deklaration Har skattskyldig i deklaration eller annorledes lämnat oriktig eller annorledes lämnat oriktig

uppgift till ledning vid fastställan- uppgift till ledning vid faststäl de

av skatt och har uppgiften lande av skatt och har uppgiften

följts eller har uppgiften eljest följts eller har uppgiften eljest

föranlett, att skatt ej fastställts el- föranlett, att skatt ej fastställts

ler fastställts till för lågt belopp, eller fastställts till för lågt belopp,

skall beskattningsmyndigheten ge- skall beskattningsmyndigheten genom beslut om efterbeskattning nom beslut om efterbeskattning

fastställa skatt som tillkommer. fastställa skatt som tillkommer.

Efterbeskattning må dock ej ske, Detsamma gäller när skattskyldig

om det tillkommande skattebe- har lämnat oriktig uppgift i mål

loppet är att anse som ringa eller om skatt. Efterbeskattning må

det med hänsyn till omständighe- dock ej ske, om det tillkomman terna

framstår som uppenbart de skattebeloppet är att anse som

oskäligt att efterbeskattning sker. ringa eller det med hänsyn till

omständigheterna framstår som uppenbart oskäligt att efterbeskattning sker.

Föreligga sådana omständigheter att efterbeskattning skall äga rum och kan på grund av vad sålunda och i övrigt förekommit antagas att av den skattskyldige lämnade uppgifter icke varit av beskaffenhet att kunna ligga till grund för en tillförlitlig beräkning av skatten, skall efterbeskattningen ske med tillämpning av 18 §.

Vad ovan sagts skall äga motsvarande tillämpning, om skattskyldig underlåtit att avgiva deklaration eller icke rätteligen fullgjort vad som åligger honom enligt 7, 8 eller 9 §.

21 §2

Efterbeskattning må icke ske, Efterbeskattning må icke ske, med mindre beskattningsmyndig- med mindre beskattningsmyndigheten meddelat beslut därom heten meddelat beslut därom in inom

fyra år efter utgången av om fyra år efter utgången av den

den i 19 § första stycket stadgade i 19 § första stycket stadgade ti -

1 Senaste lydelse av lagens rubrik 1974: 863.

2 Senaste lydelse 1971: 72.

SkU 1977/78: 50

26 Nuvarande lydelse

tiden för fastställande av skatt. Har den skattskyldige avlidit, åsättes efterbeskattningen hans dödsbo, dock att sådan efterbeskattning icke må ske med mindre beskattningsmyndigheten meddelat beslut därom inom två år efter utgången av det kalenderår, under vilket bouppteckning efter honom blivit ingiven för registrering.

Har skattskyldig åtalats för skattebrott som avser hans skatt må, även efter den i första stycket angivna tiden, efterbeskattning ske för det år som åtalet avser. Efterbeskattning må dock ske endast om fråga därom prövats före utgången av kalenderåret efter det under vilket åtalet skett. Har den skattskyldige avlidit, skall fråga om efterbeskattning av dödsboet prövas inom sex månader från dödsfallet. Bifalles åtalet ej till någon del, skall den med stöd av detta stycke åsätta efterbeskattningen undanröjas av beskattningsmyndigheten.

Andra stycket äger motsvarande tillämpning i fall då den som har företrätt juridisk person åtalats för skattebrott som avser den juridiske personens skatt.

Föreslagen lydelse

den för fastställande av skatt. Efterbeskattning på grund av oriktig uppgift i mål om skatt må dock ske inom ett år efter utgången av den månad då dom eller slutligt beslut i målet vunnit laga kraft. Har den skattskyldige avlidit, åsätts efterbeskattningen hans dödsbo, dock att sådan efterbeskattning icke må ske med mindre beskattningsmyndigheten meddelat beslut därom inom två år efter utgången av det kalenderår, under vilket bouppteckning efter honom blivit ingiven för registrering.

Har skattskyldig åtalats för skattebrott som avser hans skatt må, även efter den i första stycket angivna tiden, efterbeskattning ske för det år som brottet avser. Detsamma gäller, om efterbeskattning medför att den skattskyldige enligt 12 § skattebrottslagen (1971: 69) är fri från ansvar för sådant brott. Efterbeskattning som har sagts nu får dock ske endast om fråga därom prövats före utgången av kalenderåret efter det under vilket åtalet väcktes eller åtgärd som avses i 12 § skattebrottslagen vidtogs. Har den skattskyldige avlidit, skall fråga om efterbeskattning av dödsboet prövas inom sex månader från dödsfallet. Efterbeskattning som har åsatts efter åtal mot den skattskyldige skall undanröjas av beskattningsmyndigheten, om åtalet ej bifalls till någon del. Detta gäller dock ej, om åtalet ogillas med stöd av 12 § skattebrottslagen.

Andra stycket skall tillämpas också i fall då den som har företrätt juridisk person åtalats för skattebrott som avser den juridiske personens skatt eller är fri från ansvar för sådant brott på grund av 12 § skattebrottslagen.

SkU 1977/78: 50

27 Nuvarande lydelse

37 a § första och andra styckena3.4

Har skattskyldig i deklaration eller annat skriftligt meddelande, avgivet till ledning vid fastställande av hans skatt, lämnat oriktig uppgift, påföres honom särskild avgift (skattetillägg) med tjugo procent av det skattebelopp, som utgår till följd av avvikelse från den oriktiga uppgiften.

Skattetillägg påföres även då skatten uppskattats med stöd av 18 §. Tillägg beräknas härvid på den skatt som på grund av uppskattning utgår utöver skatt enligt vad den skattskyldige uppgivit i deklaration eller, såvitt avser beskattningsmyndighetens beslut om skatt, i annat skriftligt meddelande till ledning vid fastställande av skatten.

Föreslagen lydelse 37 a §

Har skattskyldig i deklaration eller annat skriftligt meddelande, avgivet till ledning för beskattningsmyndighetens beslut om hans skatt, lämnat uppgift som befinnes oriktig, påförs honom särskild avgift (skattetillägg) med tjugo procent av det skattebelopp, som ej skulle ha påförts om den oriktiga uppgiften godtagits. Detsamma gäller när skattskyldig har lämnat sådan uppgift i mål om skatt. I sistnämnda fall påförs dock ej skattetillägg, om uppgiften ej prövats med hänsyn till att besvären kommit in för sent.

Har deklaration lämnats men avvikelse skett från denna med stöd av 18 §, påförs den skatt skyldige skattetillägg med tjugo procent av den skatt som till följd av uppskattning påförs den skattskyldige utöver vad som annars skulle ha påförts honom. Till den del uppskattningen innefattar rättelse av oriktig uppgift från den skattskyldige utgår dock skattetillägg enligt första stycket.

Har deklaration ej lämnats och uppskattning skett med stöd av 18 §, påförs den skattskyldige skattetillägg med tjugo procent av den skatt som påförs honom till följd av uppskattningen utöver den skatt som skulle ha påförts enligt de skriftliga uppgifter han har lämnat till ledning för beskattningen. Till den del uppskattningen innefattar rättelse av oriktig uppgift från den skattskyldige utgår dock skattetillägg enligt första stycket.

3 Senaste lydelse 1971: 72.

4 Nuvarande lydelse av tredje och fjärde styckena se vid föreslagen lydelse av 37 b och 37 c §§.

SkU 1977/78: 50

28 Nuvarande lydelse

37 a § tredje stycket5

Skattetillägg enligt andra stycket, som beskattningsmyndigheten påfört med anledning av att den skattskyldige ej avlämnat deklaration, skall undanröjas av beskattningsmyndigheten efter anmälan av allmänna ombudet om deklaration avlämnas inom en månad från den dag då den skattskyldige erhållit del av beslutet om skattetillägg.

37 a § fjärde stycket6 Vid tillämpning av första—tredje styckena skall meddelande, som lämnats för skattskyldig som är juridisk person, anses avlämnat av den skattskyldige, om det icke var uppenbart att uppgiftslämnaren saknat behörighet att företräda den skattskyldige.

37 c § första stycket7> 8 Har skattskyldig frivilligt rättat oriktig uppgift, utgår icke skattetillägg. Sådant tillägg utgår ej heller i den män avvikelse från vad den skattskyldige uppgivit innebär rättelse av uppenbar felräkning eller misskrivning.

37 b §9

Har skattskyldig, som är skyldig att avgiva deklaration utan anmaning, underlåtit att inom föreskriven tid avgiva deklaration, påföres honom särskild avgift (förse -

Föreslagen lydelse 37 b §

Skattetillägg enligt 37 a § tredje stycket skall undanröjas av beskattningsmyndigheten, om deklaration kommit in inom en månad från den dag då den skattskyldige fått del av beslutet om skattetillägg.

37 c §

Vid tillämpning av bestämmelserna om särskild avgift skall meddelande, som lämnats för skattskyldig som är juridisk person, anses avlämnat av den skattskyldige, om det icke var uppenbart att uppgiftslämnaren saknat behörighet att företräda den skattskyldige.

37 d §

Skattetillägg utgår ej i samband med rättelse av felräkning eller misskrivning, som uppenbart framgår av deklaration eller annat skriftligt meddelande från den skattskyldige.

Skattetillägg utgår ej heller i den mån avvikelse avser bedömning av i skriftligt meddelande framställt yrkande och avvikelsen icke gäller uppgift i sak.

Har skattskyldig frivilligt rättat oriktig uppgift, utgår icke skattetillägg.

37 e§

Har skattskyldig, som är skyldig att avgiva deklaration utan anmaning, underlåtit att inom föreskriven tid avgiva deklaration, påförs honom särskild avgift (förse -

5 Senaste lydelse 1971: 72.

6 Senaste lydelse 1971: 72.

7 Senaste lydelse 1971: 72.

8 Nuvarande lydelse av 37 c § andra och tredje styckena se vid föreslagen lydelse av 37 f §.

9 Senaste lydelse 1971: 72.

SkU 1977/78: 50

29 Nuvarande lydelse

ningsavgift) med 100 kronor.

Har i fall som avses i första stycket skattskyldig antingen anmanats att lämna deklaration men icke fullgjort denna skyldighet inom föreskriven tid eller har han underlåtit att avgiva deklaration inom föreskriven tid för någon av de tre närmast föregående beskattningsperiodema, bestämmes förseningsavgiften till 200 kronor.

37 c § andra och tredje styckena10, 11

Skattetillägg må helt eftergivas, om felaktigheten eller underlåtenheten med hänsyn till den skattskyldiges ålder, sjukdom, bristande erfarenhet eller den oriktiga uppgiftens särskilda beskaffenhet eller därmed jämförlig omständighet är att anse som ursäktlig, eller om det belopp som kunde ha undandragits genom felaktigheten eller underlåtenheten är att anse som ringa.

Andra stycket gäller i tillämpliga delar beträffande förseningsavgift. Sådan avgift må även nedsättas.

37 d §12

Fråga om avgift som avses i 37 a eller 37 b § prövas av beskattningsmyndigheten.

Innan slutligt beslut fattas om

Föreslagen lydelse

ningsavgift) med 100 kronor.

Har i fall som avses i första stycket skattskyldig antingen anmanats att lämna deklaration men icke fullgjort denna skyldighet inom tid som föreskrivits i anmaningen eller underlåtit att avgiva deklaration inom föreskriven tid för minst en av de tre närmast föregående beskattningsperioderna, bestäms förseningsavgiften till 200 kronor.

37 f §

Särskild avgift får helt eftergivas, om felaktigheten eller underlåtenheten kan antagas ha sådant samband med den skattskyldiges ålder, sjukdom, bristande erfarenhet eller därmed jämförligt förhållande att den kan anses ursäktlig. Detsamma gäller om felaktigheten eller underlåtenheten framstår som ursäktlig med hänsyn till den oriktiga uppgiftens beskaffenhet eller annan särskild omständighet, som rör annat än vad som sägs i första meningen.

Skattetillägg får helt eftergivas även i det fall då det belopp som kunde ha undandragits genom felaktigheten eller underlåtenheten är att anse som ringa.

Särskild avgift får icke påföras sedan skattskyldig har avlidit. Har avgift ändå påförts, skall den eftergivas efter anmälan av dödsboet.

37 g §

Fråga om särskild avgift prövas av beskattningsmyndigheten. Fråga om skattetillägg på grund av oriktig uppgift i mål om skatt

10 Senaste lydelse 1971: 72.

11 Nuvarande lydelse av 37 c § första stycket se vid föreslagen lydelse av 37 d§.

12 Senaste lydelse 1971: 72.

SkU 1977/78: 50

30 Nuvarande lydelse

påföring av avgift, skall den skattskyldige erhålla tillfälle yttra sig, om ej hinder möter däremot.

37 e §13

Finnes vid prövning av besvär i mål om fastställande av skatt att skatt skall nedsättas, skall därav föranledd ändring av skattetillägg beslutas.

37 f § 14

Avgift som avses i 37 a eller 37 b § angives i helt krontal så att öretal bortfaller. Avgift eller vid en och samma beskattningsperiod utgående avgifter, som ej uppgå till 50 kronor, påföras ej.

Föreslagen lydelse

prövas dock av kammarrätten på talan av allmänt ombud. Sådan talan får föras, om den oriktiga uppgiften ej har godtagits efter prövning i sak eller ej prövats i målet, och skall väckas inom ett år från utgången av den månad då dom eller slutligt beslut i målet vunnit laga kraft.

Utan hinder av vad som eljest föreskrivs om besvär, skall skattskyldigs yrkande i fråga om särskild avgift prövas, om beslut om skatten för den beskattningsperiod som avgiften avser icke har vunnit laga kraft. Detsamma gäller sådant yrkande av allmänt ombud till förmån för skattskyldig. Om yrkande som har sagts nu framställs först i domstol, kan domstolen förordna att målet om särskild avgift skall upptagas och vidare handläggas av beskattningsmyndigheten.

37 h§

Bestämmelserna om eftergift skall beaktas även om yrkande härom ej framställts, i den mån det föranleds av vad som förekommit i ärendet eller målet om särskild avgift.

Finnes vid prövning av beslut om skatt att skatten skall nedsättas, skall även vidtagas därav föranledd ändring i beslut om skattetillägg.

37 i §

Särskild avgift anges i helt krontal så att öretal bortfaller. Avgift eller för en och samma beskattningsperiod utgående avgifter, som ej uppgår till 50 kronor, påförs ej.

13 Senaste lydelse 1971: 72.

14 Senaste lydelse 1971:72.

SkU 1977/78: 50

31 Nuvarande lydelse 37 g §is

I fråga om avgift som avses i 37 a eller 37 b § gälla i tillämpliga delar, om ej annat följer av 37 c —37 f §§, bestämmelserna i denna lag om skatt.

Närmare föreskrifter om påföring av avgift och om befrielse från avgift meddelas av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer.

46 §16

Regeringen eller den myndighet regeringen förordnar äger, när synnerliga skäl därtill äro, medgiva befrielse från eller återbetalning av skatt. Vad i denna lag stadgas om besvär skall icke gälla beslut som meddelas av beskattningsmyndighet med stöd av förordnande som nu sagts.

Medgives befrielse från eller Medgives befrielse från eller återbetalning av skatt, må medgi- återbetalning av skatt, får medgivandet avse även avgift som avses vandet avse även särskild avgift, i 37 a eller 37 b §.

1. Denna lag träder i kraft två veckor efter den dag, då lagen enligt uppgift på den har utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

2. I fråga om efterbeskattning på grund av oriktig uppgift i mål om skatt tillämpas 20 § första stycket i sin nya lydelse, om den oriktiga uppgiften har lämnats efter ikraftträdandet. Har uppgiften lämnats före ikraftträdandet, tillämpas fortfarande 20 § första stycket i sin äldre lydelse.

3. De nya bestämmelserna i 37 a, 37 b och 37 f §§ tillämpas i fråga om skattetillägg som påförs genom beslut av beskattningsmyndighet efter ikraftträdandet. I övrigt tillämpas fortfarande de äldre bestämmelserna i 37 a § och 37 c § andra stycket.

4. I fråga om eftergift av förseningsavgift tillämpas de nya bestämmelserna i 37 f § första stycket första gången för redovisningsperiod som gått till ända efter ikraftträdandet. I fråga om förseningsavgift för redovisningsperiod som gått till ända före ikraftträdandet tillämpas fortfarande 37 c § andra och tredje styckena i den äldre lydelsen.

Föreslagen lydelse 37 j§

Om ej annat framgår av vad som föreskrivs i 37 a—37 i §§ gäller bestämmelserna i denna lag, med undantag av 20 och 21 §§ samt 46 § första stycket, i tillämpliga delar i fråga om särskild avgift.

15 Senaste lydelse 1971: 72.

16 Senaste lydelse 1974: 863.

SkU 1977/78: 50

4 Förslag till Lag om ändring i vägtrafikskattelagen (1973: 601)

Härigenom föreskrivs att 24, 27 och 28 §§ vägtrafikskattelagen (1973: 601)1 skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

24 §

Beskattningsmyndigheten skall genom beslut om efterbeskattning fastställa tillkommande vägtrafikskatt om skatt undandragits genom att

1. fordon brukats i strid mot vad som är föreskrivet om registrering och avställning av fordon,

2. föreskriven anmälan till registreringsmyndigheten ej gjorts,

3. i anmälan eller ansökan till registreringsmyndigheten lämnats oriktig uppgift,

4. fordonet ej undergått föreskriven registreringsbesiktning efter ändring som avses i 13 eller 19 §.

Tillkommande skatt fastställs genom beslut om efterbeskattning även när vägtrafikskatt har undandragits genom att oriktig uppgift har lämnats i mål om skatt.

Vid efterbeskattning enligt förs- Vid efterbeskattning enligt första stycket äger 23 § tredje stycket ta eller andra stycket äger 23 §

motsvarande tillämpning. tredje stycket motsvarande till lämpning.

Beslut om efterbeskattning meddelas även om skatt fastställts enligt 23 § eller tid som sägs i 23 § andra stycket löpt ut men får ej meddelas senare än fem år från utgången av det skatteår skatten avser. Om sådant beslut gäller i övrigt 21 § första stycket andra punkten samt andra och tredje styckena lagen (1959: 92) om förfarandet vid viss konsumtionsbeskattning.

27 §

Vid efterbeskattning påför beskattningsmyndigheten den skattskyldige skattetillägg med tjugo procent av det skattebelopp som tillkommer.

Skattetillägg som påförts vid ef- Har skattskyldig i mål om skatt

terbeskattning på grund av under- skriftligen lämnat uppgift som belåtenhet att lämna föreskriven finnes oriktig, påförs honom skat uppgift

skall undanröjas av be- tetillägg med tjugo procent av den

skattningsmyndigheten om uppgif- skatt som ej skulle ha påförts, om

ten lämnats inom en månad från den oriktiga uppgiften godtagits,

den dag, då den skattskyldige er- Skattetillägg utgår dock ej, om

hållit del av beslutet om skatte- uppgiften ej prövats med hänsyn

tillägg. till att besvären kommit in försent.

1 Senaste lydelse av lagens rubrik 1974: 869.

SkU 1977/78: 50

33 Nuvarande lydelse

I fråga om skattetillägg äger 37 c—37 e §§ lagen (1959: 92) om förfarandet vid viss konsumtionsbeskattning motsvarande tillämpning. Uppgår skattetillägg eller sammanlagda beloppet av flera samtidigt till fastställelse föreliggande skattetillägg ej till 50 kronor, påföres ej tillägg.

Föreslagen lydelse

I fråga om skattetillägg skall 37 d och 37 f—37 h §§ lagen (1959: 92) om förfarandet vid viss konsumtionsbeskattning tillämpas. Uppgår skattetillägg eller sammanlagda beloppet av flera samtidigt till fastställelse föreliggande skattetillägg ej till 50 kronor, påförs ej tillägg.

Fråga om skattetillägg prövas av beskattningsmyndigheten. Fråga om skattetillägg på grund av oriktig uppgift i mål om skatt prövas dock av kammarrätten på talan av allmänt ombud. Sådan talan får föras, om den oriktiga uppgiften ej har godtagits efter prövning i sak eller ej prövats i målet, och skall väckas inom ett år från utgången av den månad då dom eller slutligt beslut i målet vunnit laga kraft.

28 §

Lämnas ej inom föreskriven tid vederbörlig uppgift om körsträcka för kilometerskattepliktigt fordon, påför beskattningsmyndigheten den som ägde fordonet, när fristen utgick, förseningsavgift med 100 kronor.

Har i fall som avses i första stycket ägaren anmanats att lämna uppgift men ej efterkommit anmaningen inom föreskriven tid eller har uppgift ej lämnats inom föreskriven tid vid något av de tre närmast föregående uppbördstillfällena, bestämmes förseningsavgiften till 200 kronor.

I fråga om förseningsavgift äger 37 c och 37 d §§ lagen (1959: 92) om förfarandet vid viss konsumtionsbeskattning motsvarande tilllämpning.

3 Riksdagen 1977/78. 6 sami. Nr 50

Har i fall som avses i första stycket ägaren anmanats att lämna uppgift men ej efterkommit anmaningen inom tid som föreskrivits i denna eller underlåtit att inom föreskriven tid lämna uppgift om fordonets körsträcka vid minst ett av de tre närmast föregående uppbördstillfällena, bestäms förseningsavgiften till 200 kronor.

Fråga om förseningsavgift prövas av beskattningsmyndigheten. I fråga om förseningsavgift skall 37 f § första och tredje styckena, 37 g § andra stycket samt 37 h § lagen (1959:92) om förfarandet vid viss konsumtionsbeskattning tillämpas. Utöver vad som föreskrivs i nämnda 37 f § första stycket gäller att förseningsavgifter

SkU 1977/78: 50

34 Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

avseende samma fordonsägare för en och samma skatteperiod får nedsättas till 500 kronor eller, i fall som avses i andra stycket, 1 000 kronor.

1. Denna lag träder i kraft två veckor efter den dag, då lagen enligt uppgift på den har utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

2. De nya bestämmelserna i 24 § tillämpas om den oriktiga uppgiften har lämnats efter ikraftträdandet. Har uppgiften lämnats före ikraftträdandet tillämpas fortfarande de äldre bestämmelserna.

3. Den nya bestämmelsen i 27 § andra stycket tillämpas i fråga om oriktig uppgift som har lämnats efter ikraftträdandet. Hänvisningen i 27 § tredje stycket till 37 f § lagen (1959: 92) om förfarandet vid viss konsumtionsbeskattning skall, i fråga om skattetillägg som påförts genom beslut av beskattningsmyndighet efter ikraftträdandet, avse sistnämnda lagrums lydelse enligt lagen (1978: 000) om ändring i lagen (1959: 92) om förfarandet vid viss konsumtionsbeskattning. I fråga om annat skattetillägg skall hänvisningen i de äldre bestämmelserna i 27 § tredje stycket till 37 c § förstnämnda lag fortfarande gälla och avse detta lagrums ursprungliga lydelse.

4. I fråga om förseningsavgift för skatteår eller skatteperiod som gått till ända efter ikraftträdandet skall hänvisningen i 28 § tredje stycket till 37 f § första stycket lagen (1959: 92) om förfarandet vid viss konsumtionsbeskattning avse sistnämnda lagrums lydelse enligt lagen (1978: 000) om ändring i lagen (1959: 92) om förfarandet vid viss konsumtionsbeskattning. I fråga om förseningsavgift för annat skatteår eller annan skatteperiod skall hänvisningen till 37 c § förstnämnda lag fortfarande gälla och avse lagrummets ursprungliga lydelse.

5. Den nya bestämmelsen i 28 § tredje stycket om nedsättning av förseningsavgift tillämpas i fråga om avgift för skatteår eller skatteperiod som gått till ända efter ikraftträdandet.

SkU 1977/78: 50

5 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1959: 552) om uppbörd av vissa avgifter enligt lagen om allmän försäkring, m. m.

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1959: 552) om uppbörd av vissa avgifter enligt lagen om allmän försäkring, m. m.1 dels att 14, 15, 26 a, 43 och 45—49 §§ skall ha nedan angivna lydelse, dels att i lagen skall införas sex nya paragrafer 43 a—43 d §§ samt 49 a och 49 b § § av nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

14 §

Har arbetsgivare i uppgift eller upplysning, avlämnad till ledning för beräkning av avgiftsunderlag, lämnat oriktigt meddelande och har meddelandet följts eller har eljest meddelandet föranlett att avgiftsunderlag för honom icke blivit bestämt eller blivit bestämt till för lågt belopp, skall riksförsäkringsverket bestämma det avgiftsunderlag, som genom berörda förfarande undandragits. Sådant avgiftsunderlag må dock ej bestämmas om vad som undandragits är att anse såsom ringa.

Föreligga sådana omständigheter att avgiftsunderlag som avses i föregående stycke skall bestämmas och kan på grund av vad sålunda och i övrigt förekommit antagas att av arbetsgivaren lämnad uppgift eller upplysning icke varit av beskaffenhet att kunna läggas till grund för en riktig beräkning av avgiftsunderlaget, skall avgiftsunderlaget bestämmas med tillämpning av 10 §.

Vad ovan sagts skall äga motsvarande tillämpning om arbetsgivare, ehuru uppgiftspliktig, underlåtit avlämna uppgift eller infordrad upplysning.

Avgiftsunderlag som avses i denna paragraf må icke bestämmas efter utgången av sjätte året efter utgiftsåret. Har arbetsgivaren avlidit, påföres avgiftsunderlaget hans dödsbo, dock att sådan påföring icke må ske med mindre fråga därom prövats inom två år efter utgången av det kalenderår, under vilket bouppteckning efter honom blivit ingiven för registrering.

Har arbetsgivaren åtalats för Har arbetsgivaren åtalats för skattebrott som avser hans arbets- skattebrott som avser hans arbetsgivaravgift må, även efter utgång- givaravgift må, även efter utgången av den i fjärde stycket angivna en av den i fjärde stycket angivna

tiden, avgiftsunderlag bestämmas tiden, avgiftsunderlag bestämmas

för det utgiftsår, som åtalet avser. för det utgiftsår, som brottet av Avgiftsunderlag

må dock icke be- ser. Detsamma gäller, om bestäm stämmas

med mindre fråga därom mande av avgiftsunderlag medför

prövats före utgången av kalen- att arbetsgivaren enligt 12 § skat deråret

efter det då åtalet skett. tebrottslagen (1971: 69) är fri från

Har arbetsgivaren avlidit skall frå- ansvar för sådant brott. Avgifts ga

om påföring av avgiftsunderlag underlag som nu har sagts må

för dödsboet prövas inom sex må- dock icke bestämmas med mind -

1 Lagen omtryckt 1974: 938. Senaste lydelse av lagens rubrik 1974: 938.

SkU 1977/78: 50

36 Nuvarande lydelse

nader från dödsfallet. Bifalles åtalet ej till någon del, skall det med stöd av detta stycke påförda avgiftsunderlaget undanröjas av riksförsäkringsverket.

Femte stycket äger motsvarande tillämpning i fall då den som har företrätt juridisk person åtalats för skattebrott som avser den juridiske personen påfört avgiftsunderlag.

Föreslagen lydelse

re fråga därom prövats före utgången av kalenderåret efter det då åtalet väcktes eller åtgärd som avses i 12 § skattebrottslagen vidtogs. Har arbetsgivaren avlidit skall fråga om påföring av avgiftsunderlag för dödsboet prövas inom sex månader från dödsfallet. Avgiftsunderlag som påförts efter åtal mot arbetsgivaren skall undanröjas av riksförsäkringsverket, om åtalet ej bifalles till någon del. Detta gäller dock ej om åtalet ogillas med stöd av 12 § skattebrottslagen.

Femte stycket skall tillämpas också i fall då den som har företrätt juridisk person åtalats för skattebrott som avser den juridiske personen påfört avgiftsunderlag eller är fri från ansvar för sådant brott på grund av 12 § skattebrottslagen.

15 §

Underrättelse om beräkning av avgiftsunderlag som icke överensstämmer med arbetsgivaruppgift eller som bestämts utan ledning av arbetsgivaruppgift ävensom sådan anmaning enligt 7 §, vari vite förelagts, skall delgivas vederbörande, om det ej är känt att han icke kan anträffas. Motsvarande gäller beslut enligt 5 § andra stycket som går sökanden emot.

Underrättelse om beräkning av avgiftsunderlag som icke överensstämmer med arbetsgivaruppgift eller som bestämts utan ledning av arbetsgivaruppgift ävensom sådan anmaning enligt 7 §, vari vite förelagts, skall delgivas vederbörande, om det ej är känt att han icke kan anträffas. Motsvarande gäller i fråga om beslut enligt 5 § andra stycket som går sökanden emot och då det annars anses vara av betydelse att erhålla bevis om att anmaning eller annan handling kommit vederbörande till handa.

26 a §

Bestämmelser i denna lag som avse arbetsgivares avgift skola i tilllämpliga delar gälla beträffande särskild avgift, ränta på överskjutande preliminär avgift, respitränta och anståndsränta.

I belopp, varå särskild avgift el- I belopp, varå särskild avgift eller ränta skall beräknas, inräknas ler ränta skall beräknas, inräknas

ej avgift som avses i 43 eller 44 §. ej avgiftstillägg eller förseningsav gift.

SkIJ 1977/78: 50

37 Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Påföres arbetsgivare tillkommande avgift eller sker ändring eller rättelse av debitering skall ny beräkning av särskild avgift eller ränta göras. Motsvarande skall gälla då eljest avgift som legat till grund för påförande av särskild avgift eller ränta ändras. Särskild avgift eller ränta skall därvid beräknas till belopp, som skulle ha utgått om beräkningen gjorts vid det ursprungliga bestämmandet av den särskilda avgiften eller räntan, eller, om sådant bestämmande icke ägt rum, vid den årliga avgiftsdebiteringen för det utgiftsår avgiften avser. Leder sådan beräkning till att arbetsgivaren skall utgiva ytterligare särskild avgift eller utgiva eller återbetala ränta, äga bestämmelserna om tillkommande avgift motsvarande tillämpning.

Riksförsäkringsverket må, om synnerliga skäl föreligga, besluta att särskild avgift skall utgå med endast tre procent på den kvarstående avgiften.

43 § första stycket2

Har arbetsgivare i arbetsgivaruppgift eller annat skriftligt meddelande, avlämnat till ledning vid beräkning av hans avgiftsunderlag, lämnat oriktig uppgift, påföres honom avgiftstillägg med tjugo procent av arbetsgivaravgift, som genom den oriktiga uppgiften undandragits eller, om uppgiften följts, skulle ha undandragits.

43 § andra stycket

Avgiftstillägg utgår även då avgiftsunderlag med avvikelse från arbetsgivaruppgift uppskattats med stöd av 10 §. I sådant fall beräknas tillägget på det avgiftsbelopp som påföres utöver avgift enligt uppgiften.

43 § tredje stycket

Har avgiftsunderlag uppskattats med stöd av 10 § på grund av att arbetsgivaruppgift ej avlämnats, påföres avgiftstillägg beräknat på hela avgiftsunderlaget eller, om

43 §

Har arbetsgivare i arbetsgivaruppgift eller annat skriftligt meddelande, avlämnat till ledning vid beräkning av hans avgiftsunderlag, lämnat uppgift som befinnes oriktig, påföres honom avgiftstillägg med tjugo procent av den arbetsgivaravgift som ej skulle ha påförts om den oriktiga uppgiften godtagits.

43 a §

Har arbetsgivaruppgift lämnats men avvikelse skett från denna med stöd av 10 § påföres arbetsgivaren avgiftstillägg med tjugo procent av det avgiftsbelopp som till följd av uppskattningen påföres arbetsgivaren utöver den avgift som eljest skulle ha påförts honom. Till den del uppskattningen innefattar rättelse av oriktig uppgift från arbetsgivaren skall dock avgiftstillägg utgå enligt bestämmelserna i 43 §.

43 b §

Har avgiftsunderlag uppskattats med stöd av 10 § på grund av att arbetsgivaruppgift ej avlämnats, påföres avgiftstillägg, om arbetsgivaruppgift ej inkommit trots att

2 Nuvarande lydelse av 43 § andra—fjärde styckena se vid föreslagen lydelse av 43 a, 43 b och 49 b §§.

SkU 1977/78: 50

38 Nuvarande lydelse

arbetsgivaren lämnat skriftligt meddelande till ledning vid riksförsäkringsverkets beräkning av avgiftsunderlaget, på det avgiftsbelopp som på grund av uppskattningen utgår utöver avgift enligt meddelandet. Riksförsäkringsverkets beslut om sådant avgiftstilllägg skall undanröjas av myndigheten, om arbetsgivaruppgift avlämnas senast inom tre veckor från den dag då arbetsgivaren fått del av beslutet om avgiftstillägget.

45 § första stycket 3

Har arbetsgivare frivilligt rättat oriktig uppgift, utgår icke avgiftstillägg. Sådant tillägg utgår ej heller i den mån avvikelse från vad arbetsgivaren uppgivit innebär rättelse av uppenbar felräkning eller misskrivning.

45 § andra och tredje styckena Avgiftstillägg må helt eftergivas, om felaktigheten eller underlåtenheten med hänsyn till arbetsgivarens ålder, sjukdom, bristande erfarenhet eller den oriktiga uppgiftens särskilda beskaffenhet eller därmed jämförlig omständighet är att anse som ursäktlig, eller om det belopp som kunde haundandragits genom felaktigheten eller underlåtenheten är att anse som ringa.

Föreslagen lydelse

anmaning utsänts till arbetsgivaren. Tillägget beräknas till tjugo procent av det avgiftsbelopp som till följd av uppskattningen påföres utöver den avgift som skulle ha påförts enligt skriftliga uppgifter, som arbetsgivaren lämnat till ledning för riksförsäkringsverkets beslut om avgiftsunderlag. Till den del uppskattningen innefattar rättelse av oriktig uppgift från arbetsgivaren skall avgiftstillägg utgå enligt bestämmelserna i 43 §.

43 c §

Beslut om avgiftstillägg enligt 43 b § skall undanröjas av riksförsäkringsverket, om arbetsgivaruppgift inkommit inom tre veckor från den dag då arbetsgivaren fått del av beslutet.

43 d§

Avgiftstillägg utgår ej i samband med rättelse av felräkning eller misskrivning, som uppenbart framgår av arbetsgivaruppgift eller annat skriftligt meddelande från arbetsgivaren.

Har arbetsgivare frivilligt rättat oriktig uppgift, utgår icke avgiftstillägg.

45 §

Avgiftstillägg och förseningsavgift må helt eftergivas, om felaktigheten eller underlåtenheten kan antagas ha sådant samband med arbetsgivarens ålder, sjukdom, bristande erfarenhet eller därmed jämförligt förhållande att den kan anses ursäktlig. Detsamma gäller, om felaktigheten eller underlåtenheten framstår som ursäktlig med hänsyn till den oriktiga uppgiftens beskaffenhet eller annan särskild omständighet, som rör annat än vad som säges i första punkten.

3 Nuvarande lydelse av 45 § andra och tredje styckena se vid föreslagen lydelse av 45 §.

SkU 1977/78: 50

39 Nuvarande lydelse

Andra stycket gäller i tillämpliga delar beträffande förseningsavgift. Sådan avgift må även nedsättas.

Föreslagen lydelse

Avgiftstillägg må helt eftergivas även i fall då det belopp som kunde ha undandragits genom felaktigheten eller underlåtenheten är att anse som ringa.

46 §

Fråga om avgift som avses i 43 Fråga om avgiftstillägg eller eller 44 § prövas av riksförsäk- förseningsavgift prövas av riksförringsverket. säkringsverket.

Innan fråga om avgiftstillägg avgöres skall arbetsgivaren beredas tillfälle yttra sig, om ej hinder möter däremot.

47 §<

Arbetsgivares yrkande beträffande avgiftstillägg eller förseningsavgift skall, oavsett vad som eljest föreskrives om besvär, prövas om beslutet om avgiftsunderlaget icke vunnit laga kraft.

48 §*

Avgiftstillägg eller förseningsavgift må ej påföras efter utgången av den tidrymd som i 14 § föreskrives i fråga om arbetsgivaravgift. Detsamma gäller vid rättelse av avgiftstillägg eller förseningsavgift som ej påförts eller beräknats till för lågt belopp på grund av felräkning, misskrivning eller annat uppenbart förbiseende.

Avgiftstillägg eller förseningsavgift må ej påföras sedan arbetsgivaren avlidit.

49 §8

Bestämmelserna om eftergift skola beaktas även om yrkande härom ej framställts i den mån det föranledes av vad som förekommit i ärendet om avgiftstillägg eller förseningsavgift.

47 §7

Finner riksförsäkringsverket vid Om avgiftsunderlag eller arbetsprövning av ansökan om rättelse givaravgift nedsättes, skall även

eller eljest att avgiftsunderlaget vidtagas därav föranledd ändring

4 Nuvarande lydelse av 47 § se vid föreslagen lydelse av 49 § andra stycket.

5 Nuvarande lydelse av 48 § se vid föreslagen lydelse av 49 a §.

6 Nuvarande lydelse av 49 § se vid föreslagen lydelse av 49 b § andra stycket.

7 Senaste lydelse 1978: 38.

SkU 1977/78: 50

40 Nuvarande lydelse

eller arbetsgivaravgiften skall nedsättas, skall därav föranledd ändring av avgift som avses i 43 eller 44 § beslutas.

Föranleder försäkringsdomstols prövning av besvär ändring i överklagat beslut, skall därav föranledd ändring av avgift beslutas.

48 §

Avgift som avses i 43 eller 44 § anges i helt krontal så att öretal bortfaller. Avgiftstillägg under 50 kronor påföres ej.

Avgift tillfaller statsverket.

43 § fjärde stycket Vid tillämpningen av första— tredje styckena skall meddelande, som lämnats för arbetsgivare som är juridisk person, anses avlämnat av arbetsgivaren, om det icke var uppenbart att uppgiftslämnaren saknat behörighet att företräda arbetsgivaren.

49 §

7 fråga om avgift som avses i 43 eller 44 § gäller i tillämpliga delar, om ej annat följer av 45— 48 §§, bestämmelserna i denna lag om arbetsgivares avgift.

Föreslagen lydelse

i beslut om avgiftstillägg eller förseningsavgift.

49 a §

Avgiftstillägg och förseningsavgift angivas i helt antal kronor så att öretal bortfaller. Avgiftstillägg under etthundra kronor påföres ej.

Avgiftstillägg och förseningsavgift tillfalla statsverket.

49 b §

Vid tillämpningen av bestämmelserna om avgiftstillägg och förseningsavgift skall meddelande, som lämnats för arbetsgivare som är juridisk person, anses avlämnat av arbetsgivaren, om det icke var uppenbart att uppgiftslämnaren saknat behörighet att företräda arbetsgivaren.

Om ej annat framgår av 43— 49 a §§ skola bestämmelserna i denna lag om arbetsgivares avgift i tillämpliga delar gälla även beträffande avgiftstillägg och förseningsavgift.

1. Denna lag träder i kraft dagen efter den dag, då lagen enligt uppgift på den har utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

2. De nya bestämmelserna i 43—43 c och 45 §§ samt 48 § andra stycket tillämpas första gången i fråga om avgiftstillägg som avser utgiftsåret 1977. De nya bestämmelserna tillämpas dock även i fråga om avgiftstillägg för tidigare utgiftsår på grund av felaktighet eller underlåtenhet efter ikraftträdandet. I fråga om sådant tillägg gäller i övrigt äldre bestämmelser i 43 och 45 §§.

3. I fråga om eftergift av förseningsavgift tillämpas de nya bestämmelserna i 45 § första stycket första gången i fråga om utgiftsåret 1977. Beträffande förseningsavgift avseende utgiftsåret 1977 tillämpas därjämte 45 § andra stycket andra ledet samt tredje stycket i den äldre lydelsen. I fråga om förseningsavgift för utgiftsåret 1976 eller tidigare år tillämpas fortfarande 45 § andra och tredje styckena i sin äldre lydelse.

SkU 1977/78: 50

6 Förslag till

Lag om ändring i uppbördslagen (1953: 272)

Härigenom föreskrivs i fråga om uppbördslagen (1953: 272)1 dels att i 1 § första stycket, 2 § 3 mom. första stycket, 13 § första stycket, 27 § 3 mom. andra stycket och 32 § andra stycket orden ”avgift som avses i 116 a § eller 116 c § taxeringslagen” skall bytas ut mot ”skattetillägg eller förseningsavgift enligt taxeringslagen”, dels att i 2 § 4 mom. femte stycket orden ”förseningsavgift enligt 116 c § taxeringslagen” skall bytas ut mot ”förseningsavgift enligt taxeringslagen”,

dels att 49 § 5 morn., 68 § 4 mom. och 87 § skall ha nedan angivna lydelse.

'Nuvarande lydelse

5 m o m. Bestämmelserna i 1—

4 mom. gälla i tillämpliga delar beträffande beslut om påföring av avgift som avses i 116 a eller 116 c § taxeringslagen.

(Se vidare anvisningarna.)

Föreslagen lydelse §

5 mom. Bestämmelserna i 1 —4 mom. gälla i tillämpliga delar beträffande beslut i fråga om skattetillägg eller förseningsavgift enligt taxeringslagen.

(Se vidare anvisningarna.)

68 §

4 morn.- Häftar den, som enligt 1 eller 2 mom. är berättigad återbekomma erlagt skattebelopp eller som är berättigad till ränta enligt 69 § 1 mom. för restförd skatt, äger han utfå allenast vad som överstiger det oguldna beloppet jämte därå belöpande restavgift. Återstoden skall gottskrivas honom till gäldande av den oguldna skatten jämte restavgift och i förekommande fall tillställas annan länsstyrelse med motsvarande tilllämpning av bestämmelserna i 3 mom.

Vad i föregående stycke stadgas skall äga motsvarande tillämpning då skattskyldig, vilken enligt 1 mom. är berättigad återbekomma erlagd preliminär skatt eller ränta enligt 69 § 1 morn., har att gälda tillkommande skatt, som debiterats på grund av taxering för inkomst för det år vartill den preliminära skatten hänför sig. Har, då återbetalning enligt 1 mom. skall ske, den tillkommande skatten icke påförts men kan med fog antagas, att sådan skatt kommer

Vad i föregående stycke stadgas skall äga motsvarande tillämpning då skattskyldig, vilken enligt 1 mom. är berättigad återbekomma erlagd preliminär skatt eller ränta enligt 69 § 1 morn., har att gälda tillkommande skatt, som debiterats på grund av taxering för inkomst eller förmögenhet för det år vartill den preliminära skatten hänför sig eller på grund av sådant beslut om skattetillägg eller förseningsavgift enligt taxeringslagen som avser samma taxering. Har,

1 Lagen omtryckt 1972: 75. Senaste lydelse av lagens rubrik 1974: 771.

2 Senaste lydelse 1975:1179.

SkU 1977/78: 50

42 N uv ar ande lydelse

att påföras på grund av beslut av skatterätt om höjd taxering eller om eftertaxering eller av länsstyrelse om höjd debitering eller av lokal skattemyndighet om rättelse av taxeringslängd eller höjd debitering, må den preliminära skatten eller räntan innehållas i avbidan på att tillkommande skatt påföres.

Föreslagen lydelse

då återbetalning enligt 1 mom. skall ske, den tillkommande skatten icke påförts men kan med fog antagas, att sådan skatt kommer att påföras på grund av beslut av skatterätt om höjd taxering eller om eftertaxering eller avgift som nyss sagts eller av länsstyrelse om höjd debitering eller av lokal skattemyndighet om rättelse av taxeringslängd eller höjd debitering, må den preliminära skatten eller räntan innehållas i avbidan på att tillkommande skatt påföres.

87 §3

Besvär över beslut enligt denna lag eller över taxering inverkar icke på skyldigheten att erlägga den skatt, som besvären rör.

Åtgärd enligt denna lag skall verkställas oavsett att det beslut eller utslag som föranleder åtgärden icke vunnit laga kraft. Beslut eller utslag i taxeringsmål, där taxeringen fastställts till lägre belopp än taxeringsintendenten yrkat eller medgivit, får dock icke föranleda restitution om taxeringsintendenten anmält hinder härför. I sistnämnda fall må länsstyrelsen på ansökan medgiva restitution, varvid bestämmelserna i 49 § 2 mom. sista stycket om ställande av säkerhet tillämpas.

Bestämmelserna i andra stycket Bestämmelserna i andra stycket

om restitution äga motsvarande om restitution äga motsvarande

tillämpning i mål där allmänt om- tillämpning i mål där allmänt ombud har besvärsrätt. bud har besvärsrätt samt i mål om

skattetillägg eller förseningsavgift enligt taxeringslagen.

Denna lag träder i kraft två veckor efter den dag, då lagen enligt uppgift på den har utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

3 Senaste lydelse 1974: 771 (ingressen).

SkU 1977/78: 50

7 Förslag till Lag om ändring i stämpelskattelagen (1964: 308)

Härigenom föreskrivs att 41 a och 56 §§ stämpelskattelagen (1964:

308)1 skall ha nedan angivna lydelse. Nuvarande lydelse

41 I fråga om stämpelskatt, som fastställes av riksskatteverket, gälla bestämmelserna om särskilda avgifter i 37 a—37 f §§ och 37 g § andra stycket lagen om förfarandet vid viss konsumtionsbeskattning.

Föreslagen lydelse

a§

I fråga om stämpelskatt, som fastställes av riksskatteverket, gälla bestämmelserna om särskild avgift i 37 a—37 i §§ lagen (1959:92) om förfarandet vid viss konsumtionsbeskattning.

56 §*

Regeringen eller den myndighet regeringen förordnar äger, när synnerliga skäl äro därtill, medge befrielse från eller återbetalning av stämpelskatt.

Medgives befrielse från eller Medgives befrielse från eller

återbetalning av skatt, må medgi- återbetalning av skatt, får medgi vandet

avse även särskild avgift vandet avse även särskild avgift. som avses i 41 a §.

Vid beslut om återbetalning av skatt, som meddelas med stöd av första stycket, ankommer det på regeringen eller myndighet, som där sägs, att förordna i vad mån ränta skall utgå på skattebelopp, som återbetalas. Räntan må dock ej beräknas efter högre räntefot eller för längre tid än i 47 § andra stycket stadgas. I övrigt skall beträffande återbetalningen i tillämpliga delar gälla vad i 47 § är för motsvarande fall föreskrivet.

Vad i denna lag stadgas om besvär skall icke gälla beslut, meddelat av beskattningsmyndighet med stöd av förordnande som sägs i första stycket.

Denna lag träder i kraft dagen efter den dag, då lagen enligt uppgift på den har utkommit från trycket i Svensk författningssamling. Den nya lydelsen av 41 a § tillämpas dock endast i fall då deklaration skall lämnas efter ikraftträdandet. I annat fall tillämpas fortfarande 41 a § i sin äldre lydelse.

1 Lagen omtryckt 1971: 454. Senaste lydelse av lagens rubrik 1974: 864.

2 Senaste lydelse 1974: 864.

SkU 1977/78: 50

8 Förslag till Lag om ändring i lagen (1976: 298) om statsplombering av utsäde och om växtförädlingsavgift

Härigenom föreskrivs att 6 § lagen (1976: 298) om statsplombering av utsäde och om växtförädlingsavgift skall ha nedan angivna lydelse.

Föreslagen lydelse

6§

Nuvarande lydelse

Om växtförädlingsavgift gäller i tillämpliga delar lagen (1959: 92) om förfarandet vid viss konsumtionsbeskattning utom såvitt avser 37 a—37 g §§. Beskattningsmyndighet är statens centrala frökontrollanstalt. Annan som utför statsplombering av utsäde skall debitera och uppbära avgiften för centrala frökontrollanstaltens räkning. Vite förelägges och utdömes av lantbruksstyrelsen. Till allmänt ombud utses tjänsteman hos lantbruksstyrelsen.

Varje plomberingstillfälle utgör sådan beskattningsperiod som avses i lagen om förfarandet vid viss konsumtionsbeskattning. Vid tillämpningen av 19 § nämnda lag har verkställd debitering samma verkan som där angivet preliminärt beslut. Avgiften skall i sådant fall erläggas inom den tid som bestämmes av den som utför statsplombering.

Om växtförädlingsavgift gäller i tillämpliga delar lagen (1959: 92) om förfarandet vid viss konsumtionsbeskattning utom såvitt avser 37 a— 37 j §§. Beskattningsmyndighet är statens centrala frökontrollanstalt. Annan som utför statsplombering av utsäde skall debitera och uppbära avgiften för centrala frökontrollanstaltens räkning. Vite förelägges och utdömes av lantbruksstyrelsen. Till allmänt ombud utses tjänsteman hos lantbruksstyrelsen.

Denna lag träder i kraft två veckor efter den dag, då lagen enligt uppgift på den har utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

SkU 1977/78: 50

45 Motionerna

Till utskottet har hänvisats de med anledning av propositionen väckta motionerna

1977/78:1868 av Joakim Ollén (m) vari hemställs att riksdagen beslutar att skattetillägg ej skall utgå utan ersättas av en särskild ordningsavgift på maximalt 200 kr. vid de skatteförseelser som angetts i motionen; 1977/78:

1869 av Olof Palme m. fl. (s) vari hemställs att riksdagen beslutar 1.

att avslå propositionens förslag om sänkning av sanktionsnivåema för skattetillägg enligt taxeringslagen,

2. att i enlighet med vad som anförts i motionen införa de föreslagna jämkningsreglerna i fråga om skatte- och avgiftstillägg med det undantag i jämkningsregeln enligt taxeringslagen som har angetts i motionen,

3. att skattetillägg inte skall påföras för oriktig uppgift i skattemål, när besvären såsom för sent anförda inte tas upp till prövning,

4. att den skattskyldiges kvittningsrätt vid beräkningen av undandragen inkomst utsträcks i enlighet med skattetilläggsutredningens förslag;

1977/78: 1870 av Tage Sundkvist (c) vari hemställs att riksdagen

1. beslutar i enlighet med skattetilläggsutredningens förslag beträffande s. k. kvittningsrätt i förvärvskälla,

2. uttalar att skattetilläggsutredningen i sitt fortsatta arbete bör vara oförhindrad att pröva det skatteadministrativa sanktionssystemet i dess helhet.

Yttrande från socialförsäkringsutskottet m. m.

Socialförsäkringsutskottet har avgivit yttrande över propositionen 1977/78: 136 jämte motioner. Yttrandet fogas till detta betänkande som bilaga.

Med anledning av propositionen har till utskottet ingivits en gemensam skrivelse från Lantbrukarnas riksförbund, Sveriges köpmannaförbund och Sveriges industriförbund.

Utskottet

Det administrativa sanktionssystemet på skatte- och avgiftsområdet infördes 1971. Samtidigt reformerades reglerna om skattebrott genom en ny lag, skattebrottslagen. Avsikten med reformerna var att ersätta det tidigare åtals- och domstolsförfarandet vid mindre allvarliga förseel -

SkU 1977/78: 50

ser med ett system, som var enklare och effektivare samtidigt som det gav möjligheter till mer differentierade sanktioner. Det nya sanktionssystemet med särskilda avgifter i form av skatte- och avgiftstillägg samt förseningsavgifter tillämpas i fråga om skatter enligt taxeringslagen (TL), lagen om mervärdeskatt (ML), lagen om förfarandet vid viss konsumtionsbeskattning (FFL) och vägtrafikskattelagen (VL) samt i fråga om avgifter enligt lagen om uppbörd av vissa avgifter enligt lagen om allmän försäkring, m. m. (AVGL).

På grundval av skattetilläggsutredningens delbetänkande (SOU 1977: 6) Översyn av det skatteadministrativa sanktionssystemet 1 föreslås i propositionen bl. a. en sänkning av skattetilläggsnivån enligt TL, bestämmelser som ger större möjligheter att nedsätta och efterge skatteoch avgiftstillägg och ändringar i det processuella förfarandet i ärende eller mål som avser de ifrågavarande sanktionerna. Därutöver innehåller propositionen förslag, som inte har direkt samband med det administrativa sanktionssystemet, utan avser reglerna om eftertaxering och avräkning av utländsk skatt.

Erfarenheterna från den praktiska tillämpningen av det nya sanktionssystemet på skatte- och avgiftsområdet har i stort sett varit goda. Det finns emellertid vissa brister i den nuvarande utformningen av bestämmelserna. Sålunda har i bl. a. riksdagsmotioner och JO:s ämbetsberättelser framförts kritik mot att påföljderna i vissa fall varit för hårda. Möjligheterna att nyansera skatte- och avgiftstilläggen har vidare ansetts vara alltför begränsade. Även besluts- och besvärsförfarandet har kritiserats. Utskottet, som vid flera tillfällen framhållit angelägenheten av att de påtalade bristerna i sanktionssystemet snabbt blir avhjälpta, vill uttala sin tillfredsställelse över att skattetilläggsutredningen behandlat dessa frågor med förtur.

I det följande behandlar utskottet endast de förslag i propositionen som föranlett yrkanden om ändringar eller särskilda uttalanden från riksdagens sida.

Sanktionsnivån för skattetillägg enligt TL

Enligt nuvarande bestämmelser utgår skattetillägg enligt TL med 50 % av den skatt som skulle ha undanhållits, om den oriktiga uppgiften följts. Har den oriktiga uppgiften kunnat rättas med ledning av visst kontrollmaterial utgår skattetillägg med 25 %.

I propositionen föreslås att avgiftsnivån skall sänkas till 40 resp. 20 %. Departementschefen uttalar, att — om detta förslag antas — de nya procentsatserna bör ligga fast och att skattetilläggsutredningen därför inte bör överväga den frågan i sitt fortsatta arbete.

Ett yrkande om avslag på förslaget om sänkning av avgiftsnivån i TL framställs i motionen 1869. Motionärerna anser, att några bärande skäl inte anförts härför och att det saknas anledning att föregripa utred -

SkU 1977/78: 50

ningens kommande bedömning av denna fråga. Avslagsyrkandet bör även ses mot bakgrund av motionärernas yrkande om införande av möjligheter till hälfteneftergift av skattetillägg. Motionären i motionen 1870 accepterar den föreslagna sänkningen av avgiftsnivån men begär ett riksdagsuttalande om att utredningen bör vara oförhindrad att ompröva bl. a. denna fråga.

Socialförsäkringsutskottet har i yttrandet till skatteutskottet anslutit sig till de synpunkter som framförts i motionen 1870.

Den föreslagna, relativt måttliga sänkningen av nivån för skattetilllägg enligt TL bör enligt utskottets mening inte betraktas isolerad utan bör ses tillsammans med övriga föreslagna åtgärder för att tillgodose de framförda kraven på förbättringar av sanktionssystemet. En annan åtgärd i detta syfte är förslaget om skärpta krav på den utredning och bevisning om lämnade oriktiga uppgifter som åvilar det allmännas företrädare. Genom förslaget om ökade möjligheter att efterge särskild avgift kommer vidare vissa felaktigheter, som f. n. medför avgiftspåföring, att undantas från sanktionsområdet. Dessutom föreslås en utvidgning av området för tillämpning av reglerna i TL om skattetillägg efter den lägre procentsatsen, när den oriktiga uppgiften kunnat rättas med ledning av visst kontrollmaterial.

Storleken av skattetillägget måste givetvis vara avpassad med hänsyn till de förseelser som påföljden generellt avser att träffa. Åtskilliga remissinstanser har delat uppfattningen att sanktionerna i många fall är alltför hårda i förhållande till den begångna felaktigheten eller den lämnade oriktiga uppgiften. Mot bakgrund av övriga i propositionen förordade ändringar av sanktionsreglerna finner utskottet den föreslagna skattetilläggsnivån enligt TL i nuläget väl avvägd. Utskottet kan därför inte biträda det förslag om ytterligare sänkning av avgiftsnivån som framförts i den till utskottet ingivna skrivelsen från vissa näringslivsorganisationer. Som framhållits vid remissbehandlingen och i propositionen talar däremot vissa skäl för att införa en spärregel mot beloppsmässigt särskilt höga skatte- och avgiftstillägg. Utskottet delar departementschefens uppfattning att skattetilläggsutredningen bör överväga denna fråga.

Av det anförda framgår att utskottet tillstyrker propositionen i denna del och avstyrker bifall till yrkandet 1 i motionen 1869.

Erfarenheterna av de nu aktuella ändringarna i sanktionssystemet liksom skattetilläggsutredningens överväganden rörande storleken av avgifterna enligt ML, FFL, VL och AVGL kan leda till att skattetillläggsnivån enligt TL behöver omprövas. I likhet med socialförsäkringsutskottet och motionärerna i motionerna 1869 och 1870 anser skatteutskottet därför, att utredningen bör vara oförhindrad att i sitt fortsatta arbete ompröva avgiftsnivån enligt TL. Utskottet tillstyrker således bifall till yrkandet 2 i denna del i motionen 1870.

SkU 1977/78: 50

48 Skattetillägg efter den lägre procentsatsen enligt TL

Enligt förslaget i propositionen skall skattetillägg utgå med 20 %, om oriktig uppgift kunnat rättas med ledning av normalt tillgängligt kontrollmaterial vid taxeringen. Annat kontrollmaterial än taxeringsavi och självdeklaration skall ha varit tillgängligt för taxeringsnämnden före utgången av taxeringsperioden. Meddelande från annan taxeringsnämnd anses inte som normalt tillgängligt kontrollmaterial.

Motionären i motionen 1868 anser, att skattetillägg inte bör utgå, när felaktiga uppgifter i deklarationen kunnat rättas med ledning av tillgängligt kontrollmaterial, utan att det bör vara tillräckligt att ta ut en särskild ordningsavgift i dessa fall med 20 % av den skatt som belöper på det undandragna beloppet, dock högst 200 kr.

Av skattetilläggsutredningens betänkande framgår att vid 1976 års taxering, då bestämmelser om skattetillägg efter den lägre procentsatsen saknades, påfördes 47 412 skattetillägg enligt TL på grund av oriktig uppgift. Av dessa avsåg 18 763 ett undandraget inkomst- eller förmögenhetsbelopp på 1 000—2 000 kr., 18 960 2 001—5 000 kr. och 9 689 belopp som översteg 5 000 kr. Av propositionen framgår att antalet fall, där den lägre procentsatsen tillämpats för oriktig uppgift, som lämnats av fysisk person vid 1977 års taxering, utgör drygt hälften av samtliga påförda skattetillägg.

En fysisk person med en i deklarationen redovisad taxerad inkomst av 70 000 kr., som genom oriktig uppgift undanhållit ett inkomstbelopp på 5 000 kr., vilket kunnat rättas med ledning av tillgängligt kontrollmaterial, skall enligt förslaget i propositionen vid en kommunal utdebitering med 28,65 kr. påföras skattetillägg med 691 kr. Enligt nuvarande bestämmelser skulle i exemplet skattetillägg ha påförts med 864 kr., och enligt motionärens förslag skulle påföljden ha blivit en ordningsavgift på 200 kr.

Syftet med skattetillägget är bl. a. att understryka kravet på noggrannhet vid uppgiftsskyldighetens fullgörande. Utredningens undersökningar visar, att ett behov av lämpligt avvägda sanktioner föreligger för att detta krav skall kunna tillgodoses. Från preventiv synpunkt är det enligt utskottets uppfattning nödvändigt att påföljden står i rimlig proportion till det undandragna skattebeloppet. När stora belopp undanhålls, kan det för övrigt ifrågasättas om slarv eller annan mindre försummelse föreligger från den skattskyldiges sida. Med anledning av vad som anförts i motionen vill utskottet också hänvisa till sitt ovan gjorda uttalande om att skattetilläggsutredningen i sitt fortsatta arbete bör överväga möjligheten att införa en spärregel vid beloppmässigt höga skattetillägg.

Av det anförda framgår att utskottet tillstyrker propositionen i denna del och avstyrker bifall till motionen 1868.

SkU 1977/78: 50

49 Eftergift av särskild avgift

Som ett led i strävandena att ytterligare nyansera sanktionssystemet föreslås i propositionen ökade möjligheter till avgiftseftergift inom hela sanktionsområdet. Förslagen innebär att skatte- och avgiftstillägg samt förseningsavgift skall kunna efterges helt dels om felaktigheten eller underlåtenheten kan antas ha sådant samband med den skattskyldiges ålder, sjukdom, bristande erfarenhet eller därmed jämförligt förhållande att den kan anses ursäktlig, dels om felaktigheten med hänsyn till underlåtenheten framstår som ursäktlig med hänsyn till den oriktiga uppgiftens beskaffenhet eller annan särskild omständighet. Dessutom föreslås att skatte- och avgiftstillägg skall kunna efterges helt om det belopp, som kunde ha undandragits, är att anse som ringa.

För att åstadkomma ytterligare nyanseringar av sanktionssystemet yrkas i motionen 1869, att bestämmelserna om hel eftergift i överensstämmelse med skattetilläggsutredningens förslag skall kompletteras med en regel om att särskild avgift får efterges med hälften, när sådan omständighet, som skall beaktas vid befrielse föreligger, men inte är så uttalad att avgiften bör efterges helt. Motionärerna framhåller bl. a., att utredningens förslag om hälfteneftergift godtagits av det helt övervägande antalet remissinstanser och att farhågorna för att en sådan jämkningsregel skall medföra tillämpningssvårigheter är betydligt överdrivna. I motionen 1870 begärs ett riksdagsuttalande om att utredningen bör vara oförhindrad att ompröva frågan om hälfteneftergift. Näringslivsorganisationema anser i sin skrivelse, att utredningen bör få i uppdrag att skyndsamt lägga fram förslag till bestämmelser om hälfteneftergift.

I socialförsäkringsutskottets yttrande tillstyrker majoriteten de i propositionen föreslagna eftergiftsbestämmelserna men anser i likhet med motionären i motionen 1870, att utredningen bör kunna ompröva frågan om jämkning av skatte- och avgiftstillägg. Utskottets s-ledamöter tillstyrker däremot förslaget i motionen 1869 om hälfteneftergift.

Skatteutskottet delar uppfattningen att befrielsegrunderna har tilllämpats med större återhållsamhet än vad som varit avsett vid lagstiftningens tillkomst. Det är därför angeläget att möjligheterna till avgiftsbefrielse utökas på det sätt som förordas i propositionen. Vid ställningstagandet till de föreslagna reglerna om hel eftergift måste beaktas dels den av utskottet ovan tillstyrkta generella sänkningen av avgiftsnivån i TL och dels att bestämmelserna blir så enkla och lättillämpade som möjligt. Kravet på enkelhet och likformighet blir än mer accentuerat, när handläggningen av avgiftsärendena fr. o. m. 1979 års taxering överflyttas från ca 120 lokala skattemyndigheter till ca 3 000 taxeringsnämnder.

Flera av de remissinstanser, som i och för sig är positiva till förslaget om hälfteneftergift, har framhållit, att jämkningsregeln kommer att

4 Riksdagen 1977/78. 6 sami. Nr 50

SkU 1977/78: 50

försvåra rättstillämpningen. Även utredningen har varit medveten härom. Enligt utskottets mening kan man inte heller bortse från att en jämkningsregel av så generell räckvidd, som den utredningen och motionärerna förordar, kommer att medföra att särskild avgift kommer att påföras med reducerat belopp i många fall, då hel befrielse kan medges enligt de i propositionen föreslagna bestämmelserna. Resultatet skulle sannolikt inte endast bli en viss skärpning av bestämmelserna utan också en ökning av antalet avgiftsprocesser.

I motionen 1869 lämnas en mängd exempel på fall, när hälfteneftergift enligt motionärernas mening bör kunna medges. Metoden med en allmänt hållen jämkningsregel kompletterad med exempel i anvisningar till myndigheterna lider av allvarliga brister. Eftersom exemplifieringen inte kan bli uttömmande, finns det anledning befara, att jämkningsregeln kommer att medföra stora olikformigheter i rättstillämpningen. Flera av de i motionen lämnade exemplen är dessutom av sådan karaktär, att de otvivelaktigt ger utrymme för missbruk av beskattningsreglerna. Att i sådana situationer påföra ett reducerat skatte- eller avgiftstillägg är enligt utskottets mening inte lämpligt.

Mot bakgrund härav anser utskottet i likhet med majoriteten i socialförsäkringsutskottet, att den i propositionen föreslagna utformningen av eftergiftsbestämmelserna ger myndigheterna tillräckliga möjligheter att beakta förhållandena i det enskilda fallet och att bestämmelserna i rimlig omfattning tillgodoser de skatt- och avgiftsskyldigas krav på en rättvis och likformig tillämpning av sanktionsreglema. Utskottet vill i detta sammanhang också understryka departementschefens uttalanden om en generös tolkning och tillämpning av eftergiftsgrunderna och om att flera ursäktliga omständigheter av mindre vikt vid en samlad bedömning bör kunna medföra eftergift.

Utskottet tillstyrker således den i propositionen föreslagna utformningen av eftergiftsbestämmelserna och avstyrker bifall till yrkandet 2 i motionen 1869 i vad det avser hälfteneftergift.

Med anledning av yrkandet i motionen 1870 att utredningen bör kunna ompröva frågan om hälfteneftergift, vill utskottet erinra om departementschefens uttalande i propositionen, att utredningen — med undantag för avgiftsnivån i TL — är oförhindrad att inom ramen för sina direktiv till prövning ta upp de synpunkter och förslag som kommit fram vid remissbehandlingen. Utredningen har således möjlighet att ompröva frågan om avgiftsjämkning, om den finner anledning därtill. Härigenom torde yrkandet 2 i motionen 1870 i vad det avser denna fråga redan vara tillgodosett.

Jämkning av skattetillägg vid räkenskapsfel enligt ML

I propositionen föreslås att en särskild regel om jämkning av skattetillägg vid räkenskapsfel skall tas in i ML. Bestämmelsen innebär följan -

SkU 1977/78: 50

de. Avser skattetillägg oriktig uppgift, som beror på felräkning, misskrivning eller annat uppenbart förbiseende får tillägget helt efterges, om det framstår som uppenbart obilligt att påföra tillägget. I specialmotiveringen till lagrummet framhålls att det skall vara fråga om räkenskapsfel av sådant slag, att det kan uppstå även i en välordnad bokföring och att det med stor sannolikhet skulle ha upptäckts av den skattskyldige senast i samband med bokslutet.

I motionen 1869 yrkas i överensstämmelse med utredningens förslag att skattetillägg på grund av räkenskapsfel, som normalt skulle ha upptäckts av den skattskyldige i samband med bokslutet, får efterges med tre fjärdedelar. Motionärerna anser, att förslaget i propositionen innehåller en alltför kraftig skärpning i förhållande till vad utredningen föreslagit och att den kommer att drabba många små och medelstora företag, som inte har möjlighet att styrka att redovisningssystemet har den säkerhet som krävs för eftergift.

Med anledning av vad som anförts i motionen vill utskottet framhålla, att välordnad bokföring är en förutsättning för att skatteredovisningen skall kunna ske på rätt sätt. Ett ursäktligt räkenskapsfel, som kan medföra eftergift av skattetillägg, kan därför endast föreligga, om bokföringen är välordnad. Mot den bakgrunden har utskottet svårt att inse, att departementschefens förslag innebär en kraftig skärpning i förhållande till utredningens förslag. I vart fall torde detta inte ha varit avsikten. För att undanröja tveksamhet på denna punkt föreslår utskottet, att skattetillägg skall kunna efterges helt, om räkenskapsfelet normalt skulle ha upptäckts av den skattskyldige senast i samband med bokslutet. Någon ändring av författningstexten torde emellertid inte vara nödvändig.

Med ovan angiven ändring av motivuttalandena tillstyrker utskottet propositionen i denna del och avstyrker yrkandet 2 i motionen 1869 i vad det avser jämkning av skattetillägg vid räkenskapsfel.

Skattetillägg för oriktig uppgift i skattemål

Propositionen innehåller också förslag till en ny bestämmelse om skattetillägg för oriktig uppgift i skatteprocess. Bestämmelsen innebär, att skattetillägg skall påföras, om skriftlig oriktig uppgift lämnas i mål om taxering eller skatt.

I motionen 1869 yrkas att skattetillägg för skriftlig oriktig uppgift i mål om taxering eller mervärdeskatt inte skall påföras, om uppgiften inte prövats med hänsyn till att besvären inkommit för sent. Yrkandet överensstämmer i huvudsak med utredningens förslag.

Det är givetvis angeläget, att uppgifter till ledning för beskattningen är riktiga även när de lämnas i en skatteprocess och att oriktiga sådana uppgifter därför bör medföra sanktioner.

Beträffande oriktiga uppgifter, som skattskyldig lämnar i för sent

Kartong: S. 54, rad 5 nedifrån Står: yrkandet 3 Rättat till: yrkandet 4

SkU 1977/78: 50

anförda besvär, får utskottet anföra följande. Det bör först erinras om att för sent anförda besvär kan tas upp till prövning, om de i 100 § TL och 55 § ML angivna förutsättningarna härför föreligger. Den omständigheten att för sent anförda besvär inte tas upp till prövning, kan — som departementschefen framhållit — bero på att den skattskyldige lämnat oriktig uppgift. Det kan därför inte anses oskäligt, att en skattskyldig, som i mål om taxering eller mervärdeskatt, under åberopande av oriktiga uppgifter begär prövning i extraordinär ordning, påförs skattetillägg. Hans avsikt måste ju ha varit att med stöd av den oriktiga uppgiften undandra skatt. Det förhållandet att sådana fall är mindre vanliga, kan enligt utskottets uppfattning inte motivera ett generellt undantag från skattetillägg. Taxeringsintendent eller allmänt ombud bör därför ha möjlighet att i fall av uppenbart oriktigt uppgiftslämnande föra talan om påförande av skattetillägg.

Med hänvisning härtill tillstyrker utskottet det i propositionen framlagda förslaget om skattetillägg för oriktig uppgift i skattemål och avstyrker yrkandet 3 i motionen 1869.

Kvittning

Enligt gällande rättspraxis medges s. k. oäkta kvittning vid beräkning av undandraget belopp. Det innebär att kostnader, som har direkt anknytning till utelämnad intäktspost får dras av vid beräkning av det undandragna beloppet.

Skattetilläggsutredningen har i sitt betänkande föreslagit, att underlaget för skattetillägg inte skall beräknas till högre belopp än skillnaden mellan den vid taxeringen bestämda nettointäkten av viss förvärvskälla och den nettointäkt av förvärvskällan som uppgivits i deklarationen efter rättelse av däri gjorda felräkningar. Utredningen belyser förslaget med följande exempel.

En skattskyldig har angivit nettointäkten av viss förvärvskälla till 50 000 kr. Vid granskning konstateras att 10 000 kr. utelämnats. Samtidigt konstateras, att den skattskyldige är berättigad till avdrag med ytterligare 5 000 kr. Nettointäkten uppgår därför till 55 000 kr. Enligt ett synsätt har den skattskyldige undandragit 10 000 kr., varför skattetillägg skall beräknas med utgångspunkt från detta belopp. Den skattskyldige skall inte komma i bättre läge på grund av att han glömt en avdragspost. Enligt ett annat betraktelsesätt skall skattetillägg beräknas även med beaktande av kvittningsposten 5 000 kr. Den skattskyldige har faktiskt redovisat 50 000 kr. Det allmännas förlust kan då inte bli större än 5 000 kr. Utredningen har förordat det sistnämnda alternativet.

Departementschefen avvisar utredningens förslag med hänvisning till att en utvidgad kvittningsrätt ger utrymme för missbruk.

I motionerna 1869 och 1870 yrkar motionärerna, att utredningens förslag om utökad kvittningsrätt skall genomföras. Näringslivsorganisationerna är i sin skrivelse till utskottet av samma uppfattning.

SkU 1977/78: 50

53 Majoriteten i socialförsäkringsutskottet framhåller, att fråga om kvittning främst uppkommer i skattemål och överlämnar åt skatteutskottet att ta ställning till frågan om kvittning i avgiftsprocessen. S-ledamöterna i socialförsäkringsutskottet förordar, att utredningens förslag genomförs.

Utredningens förslag om utökad kvittningsrätt vid beräkning av undandraget belopp har godtagits av det helt övervägande antalet remissinstanser. Såväl praktiska synpunkter som rättviseskäl talar enligt skatteutskottets uppfattning för utredningens förslag. Det kan inte vara rimligt, att en skattskyldig frånhänds kvittningsrätt, när han av exempelvis okunnighet eller glömska underlåtit att tillgodoföra sig ett berättigat avdrag i förvärvskällan. Man kan emellertid inte helt bortse från att den föreslagna utökningen av kvittningsrätten kan missbrukas. En skattskyldig som i avsikt att undandra skatt utelämnar en intäktspost, kan samtidigt underlåta att tillgodoföra sig ett i och för sig berättigat avdrag. När oriktigheten upptäcks, kan han kvittningsvis åberopa det avsiktligt undanhållna avdraget och på så sätt helt eller delvis undgå skattetillägg. För att i möjligaste mån undvika att kvittningsrätten utnyttjas på ett otillbörligt sätt, föreslår utskottet, att kvittning inte skall medges, om det framgår att uppenbart försök till missbruk föreligger. Utskottet är medvetet om att det vid kvittningstillfället kan vara svårt att avgöra, om uppenbart försök till missbruk föreligger. Men så torde exempelvis vara fallet, om det kan konstateras, att den skattskyldige tidigare använt sig av den i det nyssnämnda exemplet angivna metoden för att undanhålla skatt.

På sätt utredningen föreslagit bör rättelse av felräkning i deklaration eller motsvarande handling rättas, innan kvittning sker. En felräkning till den skattskyldiges nackdel i deklarationen får således inte åberopas till hans fördel i samband med kvittningen. Kvittningsrätten bör vidare vara begränsad till den förvärvskälla, som den utelämnade intäkten eller det för högt upptagna avdraget avser. En utelämnad rörelseintäkt får således inte kvittas mot ett uteglömt förvärvsavdrag. Som utredningen framhåller måste vidare det villkoret vara uppfyllt, att det avdrag i förvärvskällan, som yrkas i efterhand, inte förutsätter dispositioner som medför ändringar i bokslutet. Enligt utskottets mening bör de ovannämnda principerna för kvittningsrätten i tillämpliga delar gälla för hela det administrativa sanktionsområdet.

I motsats till motionärerna anser utskottet att uttryckliga författningsbestämmelser om kvittningsrätten inte är nödvändiga. Det torde vara tillräckligt att vederbörande myndighet utfärdar anvisningar för en enhetlig tillämpning av bestämmelserna. Utskottet förutsätter, att skattetilläggsutredningen, sedan erfarenheter vunnits från den praktiska tillämpningen av kvittningsbestämmelserna, överväger de ändringar som eventuellt kan bli nödvändiga.

Med det anförda torde yrkandet 4 i motionen 1869 och yrkandet 1 i motionen 1870 i allt väsentligt vara tillgodosedda.

SkU 1977/78: 50

54 Författningsförslagen

Bestämmelserna om skattetillägg och förseningsavgift vid inkomst- och förmögenhetstaxeringen är enligt förslaget i propositionen intagna i 116 a—116t§§TL. En sådan författningsreglering finner utskottet mindre lämplig. Skattetilläggsutredningen bör därför överväga lämpligheten av att antingen föra över de ovannämnda bestämmelserna till en särskild lag eller att sammanföra samtliga de skatteadministrativa sanktionsreglerna i en gemensam lag. Vid sin granskning av författningsförslagen i övrigt har utskottet inte funnit anledning till erinringar.

De förslag i propositionen, som inte närmare behandlats i det föregående, har inte föranlett några särskilda uttalanden från utskottets sida.

Utskottet hemställer

1. beträffande sanktionsnivån för skattetillägg enligt TL

att riksdagen med avslag på motionen 1977/78: 1869 yrkandet 1 bifaller propositionen 1977/78: 136 i denna del;

2. beträffande skattetillägg enligt den lägre procentsatsen enligt TL

att riksdagen med avslag på motionen 1977/78: 1868 bifaller propositionen i denna del;

3. beträffande eftergift av särskild avgift

att riksdagen med avslag på motionen 1977/78: 1869 yrkandet 2 i vad avser hälfteneftergift bifaller propositionen i denna del;

4. beträffande jämkning av skattetillägg vid räkenskapsfel enligt ML

att riksdagen med avslag på motionen 1977/78: 1869 yrkandet 2 i vad avser skattetillägg vid räkenskapsfel bifaller propositionen i denna del;

5. beträffande skattetillägg för oriktig uppgift i skattemål

att riksdagen med avslag på motionen 1977/78: 1869 yrkandet 3 bifaller propositionen i denna del;

6. beträffande kvittning

att riksdagen med anledning av propositionen och motionerna 1977/78: 1869 yrkandet 4 och 1870 yrkandet 1 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet ovan anfört i fråga om rätten till kvittning;

7. beträffande skattetilläggsutredningens fortsatta arbete

att riksdagen med anledning av propositionen och med bifall

SkU 1977/78: 50

till motionen 1977/78: 1870 yrkandet 2 som sin mening ger regeringen till känna, att skattetilläggsutredningen bör vara oförhindrad att i sitt fortsatta arbete pröva det skatteadministrativa sanktionssystemet i dess helhet;

8. beträffande författningsförslagen

att riksdagen till följd av vad ovan hemställts antar de vid propositionen fogade förslagen till

a. lag om ändring i taxeringslagen (1956: 623),

b. lag om ändring i lagen (1968: 430) om mervärdeskatt,

c. lag om ändring i lagen (1959: 92) om förfarandet vid viss konsumtionsbeskattning,

d. lag om ändring i vägtrafikskattelagen (1973: 601),

e. lag om ändring i lagen (1959: 552) om uppbörd av vissa avgifter enligt lagen om allmän försäkring, m. m.,

f. lag om ändring i uppbördslagen (1953: 272),

g. lag om ändring i stämpelskattelagen (1964: 308),

h. lag om ändring i lagen (1976: 298) om statsplombering av utsäde och om växtförädlingsavgift.

Stockholm den 20 april 1978

På skatteutskottets vägnar ERIK WÄRNBERG

Närvarande: Erik Wärnberg (s), Alvar Andersson (c), Valter Kristenson* (s), Stig Josefson (c), Tage Johansson (s), Nils Hörberg* (fp), Rune Carlstein (s), Tage Sundkvist (c), Olle Westberg i Hofors (s), Kurt Söderström (m), Curt Boström* (s), Karin Ahrland (fp), Bo Lundgren (m), Ingemar Hallenius (c) och Eric Marcusson (s).

* Ej närvarande vid betänkandets justering.

Reservation

av Erik Wärnberg, Valter Kristenson, Tage Johansson, Rune Carlstein, Olle Westberg i Hofors, Curt Boström och Eric Marcusson (samtliga s), som ansett

dels att det avsnitt i utskottets yttrande under rubriken Sanktionsnivån för skattetillägg enligt TL, som på s. 47 börjar med ”Den föreslagna” och slutar med ”motionen 1869”, bort ha följande lydelse: Skattetilläggsutredningen har i sitt betänkande framhållit att skäligheten av avgifternas storlek inte har bedömts i dess förslag och att frågan

SkU 1977/78: 50

således ingår bland de uppgifter som återstår att utreda i det fortsatta arbetet. Motivet för förslaget om sänkning av sanktionsnivåerna för skattetillägg enligt TL uppges i propositionen vara att därigenom minska behovet av mer komplicerade jämkningsregler.

Utskottet anser inte att behovet av jämkningsregler tillgodoses genom de föreslagna, relativt obetydliga, lindringarna i reaktionen. Inte heller i övrigt har redovisats några bärande skäl för förslaget om sänkning av de generella sanktionsnivåerna för skattetillägg enligt TL. Det saknas därför enligt utskottets mening anledning att föregripa utredningens kommande bedömning av sanktionsnivåerna över hela fältet för de nu förevarande avgifterna.

Med det anförda tillstyrker utskottet bifall till motionen 1869 yrkandet 1 och avstyrker propositionen i denna del.

dels att det avsnitt i utskottets yttrande under rubriken Eftergift av särskild avgift, som börjar på s. 49 med ”Skatteutskottet delar” och slutar på s. 50 med ”motionen 1869”, bort ha följande lydelse:

Utredningens förslag att skattetillägg skall få efterges med hälften, när sådan omständighet som skall beaktas vid fråga om befrielse från avgift föreligger men denna är ej så uttalad att hela tillägget bör efterges, har godtagits av det helt övervägande antalet remissinstanser.

I flera utländska administrativa sanktionssystem — bl. a. i Finland och Norge — har beslutsfattaren förhållandevis fria händer att inom vissa ramar bestämma påföljdens storlek. Den praktiska tillämpningen av detta har inte föranlett några särskilda svårigheter. Förslaget i motionen 1869 går emellertid endast ut på att skatte- resp. avgiftstillägg under vissa förutsättningar skall kunna jämkas med en på förhand bestämd bråkdel av den avgift som eljest skulle utgå. Enligt utskottets uppfattning bör det merarbete som föranleds av de föreslagna jämkningsreglerna kunna hållas inom rimliga gränser. Önskemålet om enkelhet och schablonisering bör självfallet vara vägledande för all lagstiftnings verksamhet. Kravet på att reglerna skall vara enkla att tillämpa är således ej unikt för det skatteadministrativa sanktionssystemet. Detta krav är dock relativt till sin innebörd bl. a. genom att hänsyn måste tas till andra aspekter. Skulle det upprätthållas med absolut konsekvens borde även den nu förefintliga möjligheten att helt efterge skatte- resp. avgiftstillägg och förseningsavgift slopas.

När man skall bedöma frågan om hur det skatteadministrativa sanktionssystemet skall kunna nyanseras bör inte principen om enkelhet och schablonisering dominera övervägandena i den grad som lagförslaget i propositionen ger uttryck för. Andra relevanta intressen måste tillmätas lika eller större betydelse. Särskild vikt måste fästas vid hänsynen till den skattskyldiges befogade intresse av att sanktionens storlek står i rimligt förhållande till arten av hans försummelse och hans personliga möjlig -

SkU 1977/78: 50

heter att upprätta en i alla avseenden korrekt deklaration. Enligt utskottets mening är svårigheterna att tillämpa de föreslagna jämkningsreglerna således betydligt överdrivna, medan däremot synpunkter som tillgodoser den skattskyldiges befogade intressen tillmätts alltför litet intresse.

Utskottet anser inte att den i propositionen anvisade vägen att komma till rätta med bristen på nyanser i det skatteadministrativa sanktionssystemet är den riktiga. Allmänt hållna uttalanden om att befrielsegrunderna skall tillämpas generöst och att avgift får efterges även i fall som tangerar dem som finns beskrivna i RSV:s föreskrifter kan inte styra rättstillämpningen i mildrande riktning i nu avsedda fall. Utskottet föreslår därför, att det i motionen 1869 framlagda förslaget till hälfteneftergift genomförs inom hela sanktionsområdet. Om de praktiska erfarenheterna av bestämmelserna om hälfteneftergift mot förmodan leder till otillfredsställande resultat, förutsätter utskottet, att regeringen tar initiativ till de ändringar av reglerna som kan bli erforderliga.

Med hänsyn härtill tillstyrker utskottet bifall till yrkandet 2 i motionen 1869 i vad det avser hälfteneftergift och avstyrker propositionen i denna del.

dels att det avsnitt i utskottets yttrande under rubriken Jämkning av skattetillägg vid räkenskapsfel enligt ML, som på s. 51 börjar med ”Med anledning” och slutar med ”vid räkenskapsfel”, bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets mening innebär förslaget i propositionen en kraftig skärpning i förhållande till utredningens förslag. Denna kommer att drabba ett mycket stort antal små och medelstora företag, som saknar en fullt utbyggd intern kontroll och som inte förmår styrka att redovisningssystemet i nu förevarande avseende har den säkerhet som krävs för eftergift. Trots att felaktigheten som sådan kan bedömas som ursäktlig skall i dessa fall utgå oreducerade skattetillägg, som i det enskilda fallet kan uppgå till betydande belopp.

Det föreligger otvivelaktigt ett klart uttalat behov av en möjlighet att nyansera tillägget för dessa fall, och detta har inte tillgodosetts med propositionens förslag. Utskottet förordar därför, att lagstiftningen utformas i enlighet med förslaget i motionen 1869.

Utskottets förslag innebär att skattetillägg enligt ML skall kunna efterges med två tredjedelar, om räkenskapsfelet normalt skulle ha upptäckts av den skattskyldige senast i samband med bokslutet.

Med det anförda tillstyrker utskottet bifall till yrkandet 2 i motionen 1869 i vad det avser jämkning av skattetillägg vid räkenskapsfel och avstyrker propositionen i denna del.

dels att det avsnitt i utskottets yttrande under rubriken Skattetillägg för oriktig uppgift i skattemål, som börjar på s. 51 med ”Beträffande

5 Riksdagen 1977/78. 6 sami. Nr 50

SkU 1977/78: 50

oriktiga” och slutar på s. 52 med ”motionen 1869”, bort ha följande lydelse:

Beträffande oriktiga uppgifter, som skattskyldig lämnar i för sent anförda besvär, får utskottet anföra följande. Det kan givetvis teoretiskt sett inträffa sådana fall att besvär inte tas upp till prövning därför att besvärsyrkandet grundas på oriktig uppgift. Sådana fall måste emellertid vara ytterst sällsynta. Vidare måste uppgiftens oriktighet vara tämligen uppenbar. Någon egentlig risk för att uppgiften i sådant fall skulle ha kunnat godtas finns ju då inte. Uttalandet i propositionen att skäl att föra talan i nu avsedda fall torde föreligga endast i fall av uppenbart oriktigt uppgiftslämnande förefaller därför vara en meningslös begränsning av talerätten i mål om skattetillägg.

Enligt utskottets mening bör förslaget i motionen 1869, som överensstämmer med vad utredningen föreslagit i denna del, bifallas. Någon risk för att skatt skall dras undan det allmänna kan ej anses föreligga. Har den oriktiga uppgiften godtagits och t. ex. extra ordinär besvärsrätt därför anses föreligga med nedsättning av taxeringen som följd, utgår givetvis skattetillägg om oriktigheten sedermera konstateras. Det väsentligaste skälet är emellertid att det för den skattskyldige måste framstå som obegripligt och orättvist att han påförs skattetillägg, trots att hans besvär inte har prövats i sak. Tillämpningssvårigheter torde också uppkomma med hänsyn till det ovan återgivna uttalandet i propositionen.

Med hänvisning härtill tillstyrker utskottet bifall till yrkandet 3 i motionen 1869 och avstyrker propositionen i denna del.

dels att utskottet under momenten 1, 3, 4, 5 och 8 bort hemställa

1. beträffande sanktionsnivån för skattetillägg enligt TL att riksdagen med bifall till motionen 1977/78: 1869 yrkandet 1 avslår propositionen 1977/78: 136 i denna del;

3. beträffande eftergift av särskild avgift

att riksdagen med bifall till motionen 1977/78: 1869 yrkandet 2 i vad avser hälfteneftergift avslår propositionen i denna del;

4. beträffande jämkning av skattetillägg vid räkenskapsfel enligt ML

att riksdagen med bifall till motionen 1977/78: 1869 yrkandet 2 i vad avser skattetillägg vid räkenskapsfel avslår propositionen i denna del;

5. beträffande skattetillägg för oriktig uppgift i skattemål

att riksdagen med bifall till motionen 1977/78: 1869 yrkandet 3 avslår propositionen i denna del;

8. beträffande författningsförslagen

att riksdagen till följd av vad ovan hemställts antar de vid propositionen fogade förslagen till

SkU 1977/78: 50

a. lag om ändring i taxeringslagen (1956: 623) med de ändringar att 116 a och 116 h §§ erhåller följande såsom reservanternas förslag betecknade lydelse:

Utskottets förslag Reservanternas förslag

116 a §

Har skattskyldig i självdeklaration eller annat skriftligt meddelande, avgivet till ledning vid den skattskyldiges taxering, lämnat

uppgift som befinnes oriktig, påförs honom särskild avgift (skattetillägg). Detsamma gäller när skattskyldig skriftligen har lämnat sådan uppgift i mål om sin taxering.

Skattetillägg enligt första stycket utgår med fyrtio procent av den inkomstskatt eller förmögenhetsskatt som, om den oriktiga uppgiften hade godtagits, ej skulle ha påförts den skattskyldige eller hans make eller, vad angår förmögenhetsskatt, med honom samtaxerat barn. Skulle den oriktiga uppgiften, om den följts, ha föranlett att skattskyldigs make erhållit skattereduktion enligt 2 § 4 mom. uppbördslagen (1953: 272) med för högt belopp, påförs den skattskyldige skattetillägg med fyrtio procent av detta belopp. Vad som enligt det föregående gäller när skatt ej skulle ha påförts samtaxerad make tillämpas även i det fall då dödsbo samtaxerats med annan skattskyldig.

Avgiftsberäkning enligt andra stycket sker efter tjugo procent i fall då den oriktiga uppgiften har rättats eller hade kunnat rättas med ledning av kontrollmaterial, som normalt är tillgängligt vid taxering, såsom taxeringsavi, den skattskyldiges självdeklaration för det nästföregående beskattningsåret eller uppgift, som det enligt

Har skattskyldig i självdeklaration eller annat skriftligt meddelande, avgivet till ledning vid den skattskyldiges taxering, lämnat uppgift som befinnes oriktig, påförs honom särskild avgift (skattetillägg). Detsamma gäller när skattskyldig skriftligen har lämnat sådan uppgift i mål om sin taxering. I sistnämnda fall påföres dock ej skattetillägg om uppgiften ej prövats med hänsyn till att besvären inkommit för sent eller att besvärsrätt eljest ej förelegat i målet.

Skattetillägg enligt första stycket utgår med femtio procent av den inkomstskatt eller förmögenhetsskatt som, om den oriktiga uppgiften hade godtagits, ej skulle ha påförts den skattskyldige eller hans make eller, vad angår förmögenhetsskatt, med honom samtaxerat barn. Skulle den oriktiga uppgiften, om den följts, ha föranlett att skattskyldigs make erhållit skattereduktion enligt 2 § 4 mom. uppbördslagen (1953: 272) med för högt belopp, påförs den skattskyldige skattetillägg med femtio procent av detta belopp. Vad som enligt det föregående gäller när skatt ej skulle ha påförts samtaxerad make tillämpas även i det fall då dödsbo samtaxerats med annan skattskyldig.

Avgiftsberäkning enligt andra stycket sker efter tjugofem procent i fall då den oriktiga uppgiften har rättats eller hade kunnat rättas med ledning av kontrollmaterial, som normalt är tillgängligt vid taxering, såsom taxeringsavi, den skattskyldiges självdeklaration för det nästföregående beskattningsåret eller uppgift, som det enligt

SkU 1977/78: 50

60 Utskottets förslag

denna lag åligger arbetsgivare eller annan att utan anmaning lämna till ledning för annans taxering. Vad angår annat kontrollmaterial än taxeringsavi och självdeklaration för det nästföregående beskattningsåret gäller vad som har sagts nu endast om materialet varit tillgängligt för taxeringsnämnden före utgången av taxeringsperioden. Som normalt tillgängligt kontrollmaterial anses icke meddelande från annan taxeringsnämnd.

116 Särskild avgift får helt eftergivas, om felaktigheten eller underlåtenheten kan antagas ha sådant samband med den skattskyldiges ålder, sjukdom, bristande erfarenhet eller därmed jämförligt förhållande att den kan anses ursäktlig. Detsamma gäller om felaktigheten eller underlåtenheten framstår som ursäktlig med hänsyn till den oriktiga uppgiftens beskaffenhet eller annan särskild omständighet, som rör annat än vad som sägs i första meningen.

Skattetillägg får helt eftergivas även i fall då det belopp som kunde ha undandragits genom felaktigheten eller underlåtenheten är att anse som ringa.

Reservanternas förslag

denna lag åligger arbetsgivare eller annan att utan anmaning lämna till ledning för annans taxering. Vad angår annat kontrollmaterial än taxeringsavi och självdeklaration för det nästföregående beskattningsåret gäller vad som har sagts nu endast om materialet varit tillgängligt för taxeringsnämnden före utgången av taxeringsperioden. Som normalt tillgängligt kontrollmaterial anses icke meddelande från annan taxeringsnämnd.

h §

Särskild avgift får helt eftergivas, om felaktigheten eller underlåtenheten kan antagas ha sådant samband med den skattskyldiges ålder, sjukdom, bristande erfarenhet eller därmed jämförligt förhållande att den kan anses ursäktlig. Detsamma gäller om felaktigheten eller underlåtenheten framstår som ursäktlig med hänsyn till den oriktiga uppgiftens beskaffenhet eller annan särskild omständighet, som rör annat än vad som sägs i första meningen.

Skattetillägg får eftergivas med hälften när omständighet som avses i första stycket föreligger men det likväl ej anses föreligga skäl för eftergift av hela tillägget. Eftergift på denna grund får ej medföra att avgiften beräknas till lägre belopp än 100 kronor.

Skattetillägg får helt eftergivas även i fall då det belopp som kunde ha undandragits genom felaktigheten eller underlåtenheten är att anse som ringa.

b. lag om ändring i lagen (1968: 430) om mervärdeskatt med de ändringar att 64 a och 64 f §§ erhåller följande såsom reservanternas förslag betecknade lydelse:

Utskottets förslag Reservanternas förslag

64 a §

Har skattskyldig i deklaration Har skattskyldig i deklaration eller annat skriftligt meddelande, eller annat skriftligt meddelande,

SkU 1977/78: 50

61 Reservanternas förslag

avgivet till ledning för länsstyrelsens beslut om hans skatt, lämnat uppgift som befinnes oriktig, påförs honom särskild avgift (skattetillägg) med tjugo procent av det skattebelopp, som ej skulle ha påförts eller som felaktigt skulle ha tillgodoräknats honom om den oriktiga uppgiften godtagits. Detsamma gäller när skattskyldig skriftligen har lämnat sådan uppgift i mål om skatt.

Har deklaration lämnats men avvikelse skett från denna med stöd av 30 § tredje stycket eller 38 § tredje stycket, påförs den skattskyldige skattetillägg med tjugo procent av den skatt som till följd av uppskattning påförs den skattskyldige utöver vad som annars skulle ha påförts eller ej tillgodoräknats honom. Till den del uppskattningen innefattar rättelse av oriktig uppgift från den skattskyldige skall dock skattetillägg utgå enligt första stycket.

Har uppskattning skett med stöd av 30 § tredje stycket eller 38 § tredje stycket på grund av utebliven deklaration, påförs den skattskyldige skattetillägg med tjugo procent av den skatt som påförs honom till följd av uppskattningen utöver den skatt som skulle ha påförts enligt de skriftliga uppgifter han har lämnat till ledning för beskattningen. Till den del uppskattningen innefattar rättelse av oriktig uppgift från den skattskyldige skall dock skattetilllägg utgå enligt första stycket.

Utskottets förslag

avgivet till ledning för länsstyrelsens beslut om hans skatt, lämnat uppgift som befinnes oriktig, påförs honom särskild avgift (skattetillägg) med tjugo procent av det skattebelopp, som ej skulle ha påförts eller som felaktigt skulle ha tillgodoräknats honom om den oriktiga uppgiften godtagits. Detsamma gäller när skattskyldig skriftligen har lämnat sådan uppgift i mål om skatt. I sistnämnda fall påföres dock ej skattetillägg om uppgiften ej prövats med hänsyn till att besvären inkommit för sent eller att besvärsrätt eljest ej förelegat i målet.

Har deklaration lämnats men avvikelse skett från denna med stöd av 30 § tredje stycket eller 38 § tredje stycket, påförs den skattskyldige skattetillägg med tjugo procent av den skatt som till följd av uppskattning påförs den skattskyldige utöver vad som annars skulle ha påförts eller ej tillgodoräknats honom. Till den del uppskattningen innefattar rättelse av oriktig uppgift från den skattskyldige skall dock skattetillägg utgå enligt första stycket.

Har uppskattning skett med stöd av 30 § tredje stycket eller 38 § tredje stycket på grund av utebliven deklaration, påförs den skattskyldige skattetillägg med tjugo procent av den skatt som påförs honom till följd av uppskattningen utöver den skatt som skulle ha påförts enligt de skriftliga uppgifter han har lämnat till ledning för beskattningen. Till den del uppskattningen innefattar rättelse av oriktig uppgift från den skattskyldige skall dock skattetilllägg utgå enligt första stycket.

64 f §

Särskild avgift får helt eftergi- Särskild avgift får helt eftergivas, om felaktigheten eller under- vas, om felaktigheten eller underlåtenheten kan antagas ha sådant låtenheten kan antagas ha sådant

SkU 1977/78: 50

62 Utskottets förslag

samband med den skattskyldiges ålder, sjukdom, bristande erfarenhet eller därmed jämförligt förhållande att den kan anses ursäktlig. Detsamma gäller om felaktigheten eller underlåtenheten framstår som ursäktlig med hänsyn till den oriktiga uppgiftens beskaffenhet eller annan särskild omständighet, som rör annat än vad som sägs i första meningen.

Avser skattetillägg oriktig uppgift som beror på felräkning, missskrivning eller annat uppenbart förbiseende i ej avslutad bokföring, får tillägget helt eftergivas, om det framstår som uppenbart obilligt att påföra tillägget.

Skattetillägg får helt eftergivas även i det fall då det belopp som kunde ha undandragits genom felaktigheten eller underlåtenheten är att anse som ringa.

Särskild avgift får icke påföras sedan skattskyldig har avlidit.

Reservanternas förslag

samband med den skattskyldiges ålder, sjukdom, bristande erfarenhet eller därmed jämförligt förhållande att den kan anses ursäktlig. Detsamma gäller om felaktigheten eller underlåtenheten framstår som ursäktlig med hänsyn till den oriktiga uppgiftens beskaffenhet eller annan särskild omständighet, som rör annat än vad som sägs i första meningen.

Skattetillägg får eftergivas med hälften när omständighet som avses i första stycket föreligger men det likväl ej anses föreligga skäl för eftergift av hela tillägget. Eftergift på denna grund får ej medföra att avgiften utgår med lägre belopp än 200 kronor.

Avser skattetillägg oriktig uppgift som beror på felräkning, missskrivning eller annat uppenbart förbiseende i ej avslutad bokföring, får tillägget eftergivas med tre fjärdedelar, om det framstår som uppenbart obilligt att påföra tillägget.

Skattetillägg får helt eftergivas även i det fall då det belopp som kunde ha undandragits genom felaktigheten eller underlåtenheten är att anse som ringa.

Särskild avgift får icke påföras sedan skattskyldig har avlidit.

c. lag om ändring i lagen (1959: 92) om förfarandet vid viss konsumtionsbeskattning med den ändringen att 37 f § erhåller följande såsom reservanternas förslag betecknade lydelse:

Utskottets förslag

37 Särskild avgift får helt eftergivas, om felaktigheten eller underlåtenheten kan antagas ha sådant samband med den skattskyldiges ålder, sjukdom, bristande erfarenhet eller därmed jämförligt förhållande att den kan anses ursäktlig. Detsamma gäller om felaktigheten eller underlåtenheten fram -

Reservanternas förslag

f §

Särskild avgift får helt eftergivas, om felaktigheten eller underlåtenheten kan antagas ha sådant samband med den skattskyldiges ålder, sjukdom, bristande erfarenhet eller därmed jämförligt förhållande att den kan anses ursäktlig. Detsamma gäller om felaktigheten eller underlåtenheten fram -

SkU 1977/78: 50

63 Utskottets förslag

står sora ursäktlig med hänsyn till den oriktiga uppgiftens beskaffenhet eller annan särskild omständighet, som rör annat än vad som sägs i första meningen.

Skattetillägg får helt eftergivas även i det fall då det belopp som kunde ha undandragits genom felaktigheten eller underlåtenheten är att anse som ringa.

Särskild avgift får icke påföras sedan skattskyldig har avlidit. Har avgift ändå påförts, skall den eftergivas efter anmälan av dödsboet.

Reservanternas förslag

står som ursäktlig med hänsyn till den oriktiga uppgiftens beskaffenhet eller annan särskild omständighet, som rör annat än vad som sägs i första meningen.

Skattetillägg får eftergivas med hälften när omständighet som avses i första stycket föreligger men det likväl ej anses föreligga skäl för eftergift av hela tillägget. Eftergift på denna grund får dock ej medföra att avgiften utgår med lägre belopp än 100 kronor.

Skattetillägg får helt eftergivas även i det fall då det belopp som kunde ha undandragits genom felaktigheten eller underlåtenheten är att anse som ringa.

Särskild avgift får icke påföras sedan skattskyldig har avlidit. Har avgift ändå påförts, skall den eftergivas efter anmälan av dödsboet.

d. lag om ändring i vägtrafikskattelagen (1973: 601),

e. lag om ändring i lagen (1959: 552) om uppbörd av vissa avgifter enligt lagen om allmän försäkring m. m. med den ändringen att 45 § erhåller följande såsom reservanternas förslag betecknade lydelse:

Utskottets förslag

45 Avgiftstillägg och förseningsavgift må helt eftergivas, om felaktigheten eller underlåtenheten kan antagas ha sådant samband med arbetsgivarens ålder, sjukdom, bristande erfarenhet eller därmed jämförligt förhållande att den kan anses ursäktlig. Detsamma gäller, om felaktigheten eller underlåtenheten framstår som ursäktlig med hänsyn till den oriktiga uppgiftens beskaffenhet eller annan särskild omständighet, som rör annat än vad som säges i första punkten.

Reservanternas förslag §

Avgiftstillägg och förseningsavgift må helt eftergivas, om felaktigheten eller underlåtenheten kan antagas ha sådant samband med arbetsgivarens ålder, sjukdom, bristande erfarenhet eller därmed jämförligt förhållande att den kan anses ursäktlig. Detsamma gäller, om felaktigheten eller underlåtenheten framstår som ursäktlig med hänsyn till den oriktiga uppgiftens beskaffenhet eller annan särskild omständighet, som rör annat än vad som säges i första punkten.

Avgiftstillägg får eftergivas med hälften när omständighet som avses i första stycket föreligger men det likväl ej anses föreligga skäl för eftergift av hela tillägget. Ef -

SkU 1977/78: 50

64 Utskottets förslag

Avgiftstillägg må helt eftergivas även i fall då det belopp som kunde ha undandragits genom felaktigheten eller underlåtenheten är att anse som ringa.

Reservanternas förslag

tergift på denna grund får ej medföra att tillägget utgår med lägre belopp än etthundra kronor.

Avgiftstillägg må helt eftergivas även i fall då det belopp som kunde ha undandragits genom felaktigheten eller underlåtenheten är att anse som ringa.

f. lag om ändring i uppbördslagen (1953: 272),

g. lag om ändring i stämpelskattelagen (1964: 308),

h. lag om ändring i lagen (1976: 298) om statsplombering av utsäde och om växtförädlingsavgift.

SkU 1977/78: 50

65 Bilaga

Socialförsäkringsutskottets yttrande 1977/78: 2 y

över propositionen 1977/78:136 om ändrade regler för skattetilllägg m. m. jämte motioner

Till skatteutskottet

Skatteutskottet har genom beslut den 4 april 1978 berett socialförsäkringsutskottet tillfälle att avge yttrande över propositionen 1977/78: 136 om ändrade regler för skattetillägg m. m. jämte motioner.

I propositionen föreslås ändringar i det administrativa sanktionssystemet på skatte- och avgiftsområdet. Förslagen, som bygger på ett betänkande av skattetilläggsutredningen, innebär vissa lättnader för de skatt- och avgiftsskyldiga. Utskottet, som begränsar sitt yttrande till att gälla de avsnitt av propositionen och motionerna som berör lagen om uppbörd av vissa avgifter enligt lagen om allmän försäkring, anser sig — från de synpunkter utskottet har att företräda — i allt väsentligt kunna biträda de förslag till ändringar i denna lag som föreslås i propositionen. I det följande kommer utskottet därför uteslutande att uppehålla sig vid två frågor som aktualiserats i motionerna 1869 och 1870. Den ena gäller eftergift av avgiftstillägg och den andra beräkning av undandraget belopp.

Enligt nu gällande bestämmelser kan avgiftstillägg under vissa förutsättningar efterges helt. Någon möjlighet till partiell eftergift föreligger således inte.

Skattetilläggsutredningen, som ansåg att det fanns behov av att i vissa fall jämka skatte- och avgiftstillägg, föreslog en avgiftsregel som gjorde det möjligt att efterge avgiftstillägget med hälften. Sådan möjlighet skulle finnas då det förelåg omständighet, som enligt gällande bestämmelser skall beaktas vid prövning av fråga om befrielse från avgift, men denna omständighet inte var ”så uttalad” att hela tillägget borde efterges. Vidare skulle hälfteneftergift kunna medges om det med hänsyn till den skattskyldiges ekonomiska och sociala situation var obilligt att ta ut hela tillägget.

Propositionen innebär i denna del ett avsteg från utredningens förslag. Någon partiell eftergift av avgiftstillägg blir således inte heller i fortsättningen möjlig. I stället föreslår departementschefen en sänkning av den generella nivån för skattetillägget enligt taxeringslagen och att bestämmelser införs, enligt vilka från det sanktionerade området skall kunna undantas vissa felaktigheter, som enligt gällande praxis medför

SkU 1977/78: 50

skattetillägg. Departementschefen framhåller till stöd för förslaget i propositionen att regler om hälfteneftergift inte är väl förenliga med principerna för ett sanktionssystem som, för att det skall bli effektivt, måste kunna tillämpas på ett enkelt och smidigt sätt och till stor del bygga på schabloniserade bedömningar.

Olof Palme m. fl. yrkar i motionen 1869 bl. a. att de nuvarande sanktionsnivåerna för skattetillägg enligt taxeringslagen bibehålls och att riksdagen, med visst undantag, beslutar anta de av skattetilläggsutredningen föreslagna jämkningsreglerna i fråga om skatte- och avgiftstillägg. Motionärerna pekar på att detta förslag i sak godtagits av det helt övervägande antalet remissinstanser och uttalar bl. a. den meningen att departementschefen betydligt överdrivit tillämpningssvårigheterna och att man i valet mellan mycket rigorösa skattetillägg och en något mer komplicerad eftergiftsregel än den i propositionen föreslagna bör ge hänsynen till de skatt- och avgiftsskyldiga företräde.

Förslaget i propositionen innebär som tidigare nämnts en utvidgning av förutsättningarna för undantag från resp. eftergift av skatte- och avgiftstillägg. Av departementschefens uttalanden i propositionen framgår också att skattetilläggsutredningen enligt hans uppfattning i sitt fortsatta arbete bör överväga frågan om en spärregel mot beloppsmässigt särskilt höga tillägg. Enligt utskottets mening finns det, som framhålls i propositionen, anledning befara att jämkningsregler av den art som föreslagits av skattetilläggsutredningen skulle kunna leda till svårigheter i den praktiska tillämpningen och få till resultat att skatte- och avgiftstillägg kom att påföras även i sådana situationer där befrielse hellre borde medges. Den utformning som bestämmelserna om undantag från och eftergift av skatte- och avgiftstillägg erhållit i propositionen bör enligt utskottets mening ge myndigheterna tillräckliga möjligheter att beakta förhållanden i enskilda fall och därmed tillgodose de skatt- och avgiftsskyldigas rimliga krav på en så långt möjligt rättvis och likformig tillämpning av avgiftstilläggen. På grund av det anförda och då under remissbehandlingen tungt vägande administrativa skäl framförts mot skattetilläggsutredningens förslag om partiell befrielse från skatte- och avgiftstillägg anser utskottet att yrkandet om jämkning av sådana tillägg bör avslås.

Det anförda innebär emellertid inte att utskottet anser att skattetillläggsutredningen i sitt fortsatta arbete bör avstå från att på nytt ingå i en prövning av vare sig frågan om avgiftsnivå eller om jämkning av skatte- eller avgiftstilläggen. Vad särskilt angår avgiftstilläggen vill utskottet erinra om att propositionen inte — som i fråga om skattetillläggen — innehåller förslag om någon generell nedsättning av avgiftsnivån. Med hänsyn härtill och då utredningen har till uppgift att göra en allmän översyn av det administrativa sanktionssystemet kan utskottet, i likhet med motionären i motionen 1870, inte acceptera den styr -

SkU 1977/78: 50

ning av det fortsatta utredningsarbetet som departementschefen förordar.

Skattetilläggsutredningen föreslog i sitt enhälliga betänkande att skatteller avgiftsskyldig som påförts tillägg med visst belopp i efterhand skulle ha möjlighet att åberopa en kvittningspost och därigenom minska skatte- resp. avgiftstillägget. Propositionen innebär även på denna punkt ett avsteg från utredningens förslag. Departementschefen framhåller att vissa rättviseskäl visserligen synes tala för en kvittningsregel men anser att en utvidgad kvittningsrätt ger utrymme för missbruk. Som exempel nämner han det fall att en skattskyldig vid avsiktlig underdeklaration först i efterhand ställer yrkanden om avdrag som han är berättigad till.

I motionen 1869 och 1870 har framställts yrkanden om att utredningens förslag i fråga om kvittning skall godtas av riksdagen.

Enligt utskottets mening finns det skäl som talar för att en avgiftsskyldig som påförs avgiftsunderlag med visst belopp skall ha möjlighet att i efterhand kvittningsvis göra gällande att avgiftsunderlaget beräknats för högt.

Frågor rörande kvittning torde i det helt övervägande antalet fall uppkomma i mål som rör skatter av olika slag. I det förslag till ny besvärsorganisation inom socialförsäkringen som antogs av riksdagen vid förra riksmötet (prop. 1977/78: 20, SfU 1977/78: 15, rskr 113) har förutskickats att handläggningen av avgiftsärenden såväl i första instans som i besvärsinstans senare skall föras över till myndigheter och domstolar inom skatteområdet. Mot denna bakgrund och då enligt utskottets mening samma principer i fråga om kvittning bör gälla inom såväl skatte- som avgiftsprocessen anser utskottet att närmare ställning till frågan om kvittning i avgiftsprocessen bör tas av skatteutskottet.

Med det anförda anser utskottet att skatteutskottet bör tillstyrka bifall till det förslag i motionen 1870 som innebär att skattetilläggsutredningen i sitt fortsatta arbete skall vara oförhindrad att ompröva såväl skatte- och avgiftstilläggens avgiftsnivå som eftergiftsreglerna.

Utskottet anser vidare att skatteutskottet bör avstyrka bifall till motionen 1869 och — med ovan angivna förbehåll — tillstyrka bifall till propositionen.

Stockholm den 7 april 1978

På socialförsäkringsutskottets vägnar SVEN ASPLING

Närvarande: Sven Aspling (s), Per-Eric Ringaby (m), Gillis Augustsson (s), Arne Magnusson (c), Helge Karlsson (s), Eric Marcusson (s), Börje Nilsson (s), Ralf Lindström (s), Elis Andersson (c), Stina Andersson (c), Lars-Äke Larsson (s), Bertil Dahlén (fp), Yvonne Hedvall (m), Martin Olsson (c) och Marianne Jönsson (c).

SkU 1977/78: 50

68 Avvikande mening

av Sven Aspling, Gillis Augustsson, Helge Karlsson, Eric Marcusson, Börje Nilsson, Ralf Lindström och Lars-Åke Larsson (samtliga s) vilka anser att det avsnitt av utskottets yttrande som börjar på s. 2 med ”Förslaget i” och slutar på s. 3 med ”till propositionen.” bort ha följande lydelse:

De skäl som departementschefen åberopat för att frångå skattetillläggsutredningens förslag om hälfteneftergift finner utskottet föga övertygande.

De av utredningen föreslagna bestämmelserna om hel och halv eftergift av skatte- och avgiftstillägg ger enligt utskottets mening, rätt tilllämpade, myndigheterna större möjligheter än propositionens regler att beakta förhållanden i enskilda fall och är därför mer ägnade att tillgodose rättssäkerhetsintressen och de avgiftsskyldigas berättigade krav på likformighet i tillämpningen. Vad särskilt angår de av departementschefen uttalade farhågorna för att bestämmelser om hälfteneftergift skulle kunna innebära administrativa nackdelar vill utskottet som sin mening gärna framhålla att de bestämmelser om undantag från och eftergift av skatte- och avgiftstillägg, som föreslås i propositionen och som f. ö. innebär endast marginella förbättringar av nuvarande ordning, sett inte minst ur de skatt- och avgiftsskyldigas synvinkel, sannolikt skulle komma att leda till mycket betydande svårigheter i den praktiska tillämpningen. Som motionärerna i motionen 1869 framhåller måste vid utformningen av ett sanktionssystem av förevarande art hänsyn till de skattskyldiga väga tyngre än farhågor för svårigheter att föra ut bestämmelserna i praktisk tillämpning. Med det anförda förordar utskottet att skatteutskottet i enlighet med skattetilläggsutredningens enhälliga förslag och i överensstämmelse med den uppfattning i sak som en majoritet av remissinstanserna gett uttryck åt tillstyrker bifall till yrkandet 2 i motionen 1869. Utskottet anser också att skatteutskottet bör biträda det yrkande i motionen 1870 som innebär att skattetilläggsutredningen i sitt fortsatta arbete skall vara oförhindrad att ompröva såväl skatte- och avgiftstilläggens nivå som eftergiftsreglerna.

Skattetilläggsutredningen föreslog i sitt enhälliga betänkande att skatteller avgiftsskyldig som påförts tillägg med visst belopp i efterhand skulle ha möjlighet att åberopa en kvittningspost och därigenom minska skatte- resp. avgiftstillägget. Propositionen innebär även på denna punkt ett avsteg från utredningens förslag. Departementschefen framhåller att vissa rättviseskäl visserligen synes tala för en kvittningsregel men anser att en utvidgad kvittningsrätt ger utrymme för missbruk. Som exempel nämner han det fall att en skattskyldig vid avsiktlig underdeklaration först i efterhand ställer yrkanden om avdrag som han är berättigad till.

SkU 1977/78: 50

69 I motionerna 1869 och 1870 har framställts yrkanden om att utredningens förslag i fråga om kvittning skall godtas av riksdagen.

Den av skattetilläggsutredningen föreslagna utvidgningen av kvittningsrätten har även den tillstyrkts av en majoritet av de remissinstanser som uttalat sig i frågan. Utskottet, som tidigare gett uttryck åt den uppfattningen att hänsynen till de skatt- och avgiftsskyldiga väger tungt inte minst i mål som rör det administrativa sanktionssystemet, anser de skäl mot en utvidgning av kvittningsrätten som framförts av departementschefen inte vara bärande. Det förhållandet att missbruk i vissa fall förekommer får inte innebära att man som huvudregel avstänger arbetsgivarna från möjligheten att i efterhand göra berättigade kvittningsinvändningar och därmed mildra verkningarna av ett avgiftstilllägg. Även om frågor rörande kvittning i mål rörande sådana tillägg såvitt utskottet kan bedöma torde uppkomma endast i undantagsfall anser utskottet sig därför böra i princip förorda att skatteutskottet godtar skattetilläggsutredningens förslag på denna punkt. Utskottet förordar således att skatteutskottet tillstyrker bifall till motionen 1869, yrkandet 4, och motionen 1870 i vad den innehåller yrkande om fullföljande av skattetilläggsutredningens förslag om kvittningsrätt i avgiftsmål.

SkU 1977/78: 50

70 Innehåll

Propositionen 1

Författningsförslagen 3

Motionerna 45

Yttrande från socialförsäkringsutskottet m. m 45

Utskottet 45

Sanktionsnivån för skattetillägg enligt TL 46

Skattetillägg efter den lägre procentsatsen enligt TL 48

Eftergift av särskild avgift 49

Jämkning av skattetillägg vid räkenskapsfel enligt ML 50

Skattetillägg för oriktig uppgift i skattemål 51

Kvittning 52

Författningsförslagen 54

Hemställan 54

Reservation 55

Bilaga: Socialförsäkringsutskottets yttrande 65

NORSTEDTS TRYCKERI STOCKHOLM 1978 780046