Med anledning av motioner rörande villabeskattningen
SkU 1977/78:8
Skatteutskottets betänkande 1977/78:8
med anledning av motioner rörande villabeskattningen
Motionerna
I detta betänkande behandlas motionerna
1976/77:323 av andre vice talmannen Tage Magnusson m. fl. (m) vari hemställs att riksdagen överlämnar motionen om reparationsavdrag för villor till 1972 års skatteutredning för beaktande;
1976/77:992 av Georg Danell m. fl. (m) vari - under hänvisning till motionen 1976/77:991 - hemställs att riksdagen hos regeringen anhåller att en utredning tillsätts i syfte att överse småhusbeskattningen inför 1980 års allmänna fastighetstaxering.
Frågans tidigare behandling m. m.
Inkomst av en- och tvåfamiljsfastigheter beräknas i regel enligt en schablonmetod, som innebär att bruttointäkten skall tas upp till 296 av den del av taxeringsvärdet som understiger 200 000 kr., 496 av den del som ligger mellan 200 000 och 250 000 kr., 896 mellan 250 000 och 300 000 kr. och 1096 av den del som överstiger sistnämnda belopp. Avdrag medges i princip endast för ränta på lånat kapital, som lagts ned i fastigheten, och för tomträttsavgäld eller liknande avgäld. Härutöver medges ett särskilt s. k. villaavdrag med 1 000 kr., om ägaren är fysisk person och mantalsskriven på fastigheten.
Såvitt gäller den kommunala inkomstbeskattningen berörs fastighetsinnehavet också av reglerna om garantibelopp. Garantibelopp beräknas för alla skattepliktiga fastigheter och utgör 296 av taxeringsvärdet. Garantibeloppet ingår i den till kommunal inkomstskatt beskattningsbara inkomsten. Om fastigheten lämnat överskott får ägaren i gengäld vid den kommunala beskattningen avdrag med 296 av taxeringsvärdet, dock högst med belopp som motsvarar överskottet.
Schablonmetoden för villor infördes 1953 (prop. 1953:187, BeU 1953:50) som en behövlig förenkling av beskattningsreglerna. Avsikten var att ägaren i princip skulle beskattas i den mån han hade eget kapital i fastigheten. Från början var inkomstschablonen 3 96, vilket då ungefärligen motsvarade det allmänna ränteläget. För att mildra effekterna av 1957 och 1965 års allmänna fastighetstaxering sänktes emellertid procenttalet dessa år till 2,5 resp. 2. År 1966 skärptes beskattningen för vissa villor genom att procentsatsen bestämdes till 2-8, beroende på taxeringsvärdets storlek. Gränserna för differentieringen har därefter höjts i samband med de allmänna fastighetstaxeringarna. Procentsatsen 10 för den del av taxeringsvärdet som ligger över
t Riksdagen 1977/78. 6 sami. Nr 8
SkU 1977/78:8
300 000 kr. infördes år 1974 i samband med andra reformer på bostadspolitikens område (prop. 1974:150, SkU 56, CU 36). Sin nuvarande utformning fick reglerna år 1975 (prop. 1975:92, SkU 25), då skiktgränserna justerades med hänsyn till utfallet av 1975 års allmänna fastighetstaxering och villaavdraget fördubblades till nuvarande 1 000 kr.
I sitt av riksdagen godkända betänkande SkU 1974:56 anförde skatteutskottet bl. a. följande.
Det utredningsmaterial som nu föreligger bekräftar uppfattningen att villbeskattningen medför skattelättnader för villaägarna i vissa fall, ett förhållande som j första hand uppkommit på grund av att den allmänna räntenivån stigit avsevärt sedan mitten på 1950-talet och att intäktsprocenten för flertalet fastigheter sänkts i samband med höjningar av taxeringsvärdena. De ändringar av utgångsläget som uppkommit vid beskattningen har i sin tur medfört flera från bostadspolitisk synpunkt negativa effekter, vilka närmare exemplifieras i propositionen. Utredningsmaterialet visar emellertid också att betydande svårigheter föreligger att utforma mer neutrala beskattningsregler och samtidigt undvika ej acceptabla skatteskärpningar. Mot denna bakgrund har även skatteutskottet ansett, att en utjämning av de olikartade effekter beskattningsreglerna innebär för olika bostadsformer nu bör åstadkommas genom subventioner till bostadsfinansieringssystemet och tillstyrkt propositionen i denna del. Utskottet har inte heller haft något att erinra mot den närmare utformningen av förslaget, som innebär att räntesubventionerna i första hand koncentreras till förhållandevis nyproducerade bostäder och att angelägna förbättringar uppnås i nämnda hänseende.
Beträffande villabeskattningen innebär det nyss anförda, att någon allmän höjning inte bör komma i fråga, men att utskottet beträffande de dyrare villorna instämmer i departementschefens uppfattning att intäkten bör räknas upp till 10 % av den del av taxeringsvärdet som överstiger 300 000 kr.
Utskottet konstaterade vidare, att nuvarande bristfälligheter inom villabeskattningen närmast är att söka på intäktssidan, och att en begränsning av avdragsrätten medför nya ojämnheter i beskattningen.
Utskottet ansåg också att olika uppfattningar kunde råda i frågan om de beräknade höjningarna av taxeringsvärdena vid 1975 års fastighetstaxering skulle bli av den omfattningen att åtgärder behövde vidtas för att minska effekterna av dessa. Innan utfallet av 1975 års fastighetstaxering var känt ansåg utskottet att något ställningstagande inte borde tas i fråga om ändrade schablonregler och det extra avdragets storlek. Utskottet avstyrkte således framställda motionsyrkanden om lättnader i villabeskattningen i detta och andra avseenden.
I en reservation avstyrkte två ledamöter (m) den aktuella skärpningen för villor med taxeringsvärde över 300 000 kr. och förordade vissa lättnader i beskattningen.
Med hänsyn till utfallet av 1975 års allmänna fastighetstaxering föreslogs i prop. 1975:92 vissa lättnader i intäktsberäkningen och en uppräkning av villaavdraget. Utskottet (SkU 1975:25) tillstyrkte propositionen och avstyrkte
SkU 1977/78:8
längre gående yrkanden i samma riktning med hänvisning till att villaägarna med de i propositionen föreslagna ändringarna trots höjda taxeringsvärden generellt sett inte torde vara missgynnade i förhållande till andra boende. Riksdagen godtog emellertid en reservation (c, fp), varigenom lagstiftningen fick sin nuvarande utformning med något större justeringar* villaschablonen än som föreslagits i propositionen. Reservanterna åberopade att höjningarna av taxeringsvärdena för en- och tvåfamiljshus i genomsnitt blivit omkring 40 96, i vissa områden och för vissa typer av fastigheter betydligt större. Reservationen innebar ytterligare höjningar av skiktgränserna för intäktsschablonen i syfte bl. a. att undvika att nybyggda småhus finansierade med statliga lån i skattehänseende blev betraktade som lyxvillor. Samtidigt höjdes villaavdraget till 1 000 kr. i syfte att lindra verkningarna av fastighetstaxeringarna för bl. a. ägare av ett stort antal äldre småhus, som inte berördes av ändringarna av skiktgränsen.
Villaschablonen innebär bl. a. att avdrag inte medges för kostnader för reparation och underhåll av villabyggnad. Yrkanden om rätt till avdrag i detta hänseende har avslagits av riksdagen vid upprepade tillfällen, bl. a. vid 1975 års riksmöte. Skatteutskottet (SkU 1975:25) behandlade då ett motionsyrkande angående ett särskilt avdrag på högst 1 000 kr. för att i dåvarande konjunkturläge stimulera till reparations- och underhållsarbeten. Utskottet ansåg sig inte kunna tillstyrka ytterligare beskattningsförmåner för villaägarna, som på nytt vidgade klyftan mellan dem som bor i egen villa och andra boende, och avstyrkte således motionen.
Vid riksmötet 1976/77 avstyrkte utskottet (SkU 1976/77:4) på nytt framställda motionsyrkanden bl. a. rörande lättnader i intäktsschablonen och ett särskilt reparationsavdrag på högst 3 000 kr. Utskottet hänvisade till de avvägningar som legat till grund för villaschablonens nuvarande utformning och till att bostadsskattekommitténs slutbetänkande (SOU 1976:11) rörande vissa detaljfrågor på detta område var föremål för remissbehandling. Eftersom motionärerna inte åberopat några nya omständigheter som borde föranleda ändrad ståndpunkt i dessa frågor, avstyrkte utskottet enhälligt motionerna. -1 ett särskilt yttrande anförde två ledamöter (m) att motionerna aktualiserade problem, vilka hade stor betydelse för många människor som bor i småhus, och utgick från att de i motionerna behandlade problemen kommer att prövas i samband med att bostadsskattekommitténs slutbetänkande remissbehandlas och förslag därefter föreläggs riksdagen.
Den allmänna fastighetstaxering, som enligt 12 § kommunalskattelagen (1928:370) skulle äga rum år 1980, har numera uppskjutits ett år till 1981. 1 propositionen och skatteutskottets betänkande härom (prop. 1976/77:145, SkU 1976/77:52) framhölls samtidigt, att nästa allmänna fastighetstaxering torde komma att medföra betydande höjningar av taxeringsvärdena, och att man med hänsyn härtill och till det skattebortfall som uppskovet medför borde överväga möjligheten att 1980 göra en viss generell uppräkning av de nuvarande taxeringsvärdena.
SkU 1977/78:8
4 Utskottet
Schablonmetoden för beräkning av inkomst av en- och tvåfamiljsfastigheter (villor) innebär att bruttointäkten skall tas upp till 2 % av fastighetens taxeringsvärde upp till 200 000 kr., 4 % av den del av taxeringsvärdet som ligger mellan 200 000 och 250 000 kr., 8 % mellan 250 000 och 300 000 kr. och 10 % på den del av taxeringsvärdet som överstiger 300 000 kr. Från bruttointäkten medges avdrag endast för ränta, tomträttsavgäld och liknande och därutöver med ett fast belopp av 1 000 kr. om ägaren varit mantalsskriven på fastigheten.
I de ifrågavarande motionerna framställs olika utredningsyrkanden beträffande villaschablonen. För att stimulera till reparation och underhåll av villor förelås i motionen 1976/77:323 ett avdrag för kostnader i detta hänseende på högst 2 000-3 000 kr. per år. Motionärerna i motionen 1976/77:992 anser att en utredning bör tillsättas i syfte att undvika skatteskärpningar i samband med den kommande allmänna fastighetstaxeringen. Den allmänna fastighetstaxeringen har numera uppskjutits ett år till 1981.
Vid sin prövning av likartade motionsyrkanden förra året avstyrkte utskottet motionerna med hänvisning bl. a. till de avvägningar som legat till grund för riksdagens ställningstagande år 1974 till bostadsbeskattningens allmänna utformning och till att riksdagen vid 1975 års riksmöte justerat villaschablonen med anledning av utfallet av 1975 års allmänna fastighetstaxering. Utskottet, som utgår från att effekterna av kommande taxeringsändringar kommer att övervägas inom regeringen utan särskild åtgärd från riksdagens sida, finnér att motionärerna inte åberopat några nya omständigheter som bör föranleda ändrad ståndpunkt beträffande villabeskattningens utformning och avstyrker således bifall till motionerna.
Utskottet hemställer
att riksdagen avslår
1. motionen 1976/77:323,
2. motionen 1976/77:992.
Stockholm den 12 oktober 1977
På skatteutskottets vägnar ERIK WÄRNBERG
Närvarande: Erik Wärnberg (s), Alvar Andersson (c), Stig Josefson (c), Tage Johansson (s), Rune Carlstein (s). Tage Sundkvist (c), Olle Westberg i Hofors (s), Hagar Normark (s), Johan Olsson (c). Curt Boström (s), Karin Ahrland (fp), Bo Lundgren (m), Bo Forslund (s), Wilhelm Gustafsson (fp) och Sixten Pettersson (m).
SkU 1977/78:8
5 Särskilt yttrande
av Bo Lundgren (m) och Sixten Pettersson (m):
Det förslag om möjlighet till reparationsavdrag vid taxeringen av villafastigheter som förs fram i motionen 1976/77:323 skulle enligt vår mening kunna få flera positiva effekter. Mot bakgrund av att bostadsskattekommitténs förslag övervägs och att 1972 års skatteutrednings slutbetänkande framläggs inom kort finner vi inte nu anledning att yrka bifall till motionen.