Med anledning av motion om användningen av smärtstillande medel inom sjukvården
SoU 1977/78:29
Socialutskottets betänkande 1977/78:29
med anledning av motion om användningen av smärtstillande medel inom sjukvården
Motionen
I motionen 1977/78:704 av Lars Ahlmark (m) yrkas att riksdagen hos regeringen hemställer om skyndsamma åtgärder som syftar till att ett adekvat utnyttjande av morfinanalgetika inom sjukvården skall underlättas.
Motionären redovisar uppgifter enligt vilka förskrivningen av analgetika (smärtstillande medel) av morfintyp i Sverige dels minskat från ca 600 000 recept år 1961 till 48 000 recept tio år senare, dels efter år 1971 förblivit på i stort sett den lägre nivån. Enligt en av motionären redovisad kommentar till dessa uppgifter kan det bl. a. vara så att nedgången i förskrivningarna hårt drabbat de patienter som bäst behöver effektiva analgetika och att det i dag är en uppenbar risk att patienter med svåra smärttillstånd, t. ex. cancersmärtor, inte får en tillfredsställande smärtlindrande terapi. Motionären påpekar att det under den redovisade tidsperioden inte tillkommit några effektiva ersättningsmedel för nuvarande morfinanalgetika. Motionären framhåller att behandlingen av smärttillstånd, speciellt terminal smärta, är mer utvecklad i England än i vårt land och att man där har särskilda centra för detta ändamål.
Vissa erfarenheter från ett sådant centrum, St Christophers Hospice, redovisas. Motionären anför bl. a. att vi befinner oss f. n. i en situation där möjligheterna att ge en adekvat behandling av smärttillstånd många gånger är goda men att patienterna trots detta vållas mer lidande än situationen ger anledning till. Enligt motionären torde rädslan för tillvänjning till narkotiska preparat utgöra huvudorsaken härtill. Det framhålls emellertid bl. a. att ett ökat utnyttjande av morfinanalgetika inom sjukvården knappast är förenat med några risker. Slutligen påpekas det att läkarna behöver en bättre vägledning för att bemästra de konkreta problemen och att de speciella problemen inom terminalvården måste särskilt beaktas.
Arbetet inom utredningen(S 1974:09) beträffande sjukvård i livets slutskede m. m.
Bakgrunden till utredningen
På förslag av socialutskottet i betänkandet SoU 1974:31 hemställde riksdagen (rskr 1974:294) hösten 1974 hos regeringen om en utredning angående sjukvård i livets slutskede. Utskottet hade vid överväganden av
1 Riksdagen 1977178. 12 sami. Nr 29
SoU 1977/78:29
vissa motionsspörsmål funnit att de problemställningar av skiftande natur som är förbundna med sjukvård i livets slutskede borde bli föremål för en allsidig översyn och att en särskild utredning borde tillkallas för ändamålet (s. 20). Utredningen borde enligt utskottet inte bindas av alltför detaljerade direktiv. Utskottet angav emellertid några frågor som särskilt bör övervägas. Utskottet framhöll därvid bl. a. att stor uppmärksamhet bör ägnas åtgärder som kan reducera människors oro och ångest inför döden. Utskottet underströk i betänkandet med skärpa att, liksom när det gäller all annan sjukvård, patientens bästa skall stå i centrum för vården under livets slutskede och att varje patient skall ges den vård som hans tillstånd fordrar och som överensstämmer med vetenskap och beprövad erfarenhet. Utskottet framhöll därvid bl. a. betydelsen av smärtlindring (s. 19).
Riksdagens initiativ ledde till att regeringen i november 1974 bemyndigade socialministern att tillkalla särskilda sakkunniga att med utgångspunkt i vad socialutskottet anfört i nämnda betänkande utreda vissa frågor beträffande sjukvård i livets slutskede. De sakkunniga - utredningen (1974:09) beträffande sjukvård i livets slutskede - benämns i det följande SLSutredningen.
Av SLS-utredningen publicerade rapporter
SLS-utredningen publicerade hösten 1977 tre rapporter i SOU-serien.
Den första rapporten (SOU 1977:81) Vårdpersonal - utbildning och attityder innehåller två studier av en expert hos utredningen, nämligen en enkätundersökning om utbildning och undervisning i ämnet psykologiska aspekter på vård av döende patienter samt en studie av vårdpersonals attityder som bygger på gruppsamtal med olika personalkategorier kring frågor om vård av döende patienter. I den sistnämnda studien redovisas bl. a. att det som ofta skrämmer människor när de tänker på döden är att dödsprocessen skall bli smärtsam och att en hel del ångest kring detta kan neutraliseras om man för försäkringar om adekvat smärtlindring (s. 57). Sammanfattningsvis understryks bl. a. att läkare och sköterskor bör ges bättre utbildning i smärtlindring (s. 139).
I den andra rapporten, (SOU 1977:82) Att dö på sjukhus, presenteras resultaten från kartläggningar av svårt sjuka patienters sista levnadsvecka på tre sjukhus. Ledamöter av SLS-utredningen har svarat för utformningen av kartläggningarna. I rapporten anförs bl. a. att resultaten i studien synes visa ett behov av ökade insatser från sjukvården i form av lindrande behandling mot en mångfald symptom som de döende patienterna lider av och att behandlingen ej sällan bedöms som mindre effektiv, varvid som exempel nämns smärtbehandling (s. 38).
Den tredje rapporten (SOU 1977:85) Patienter innehåller en studie av en expert hos utredningen och består av rapporter från sjukvårdspersonal - läkare, sjuksköterska, vårdbiträde, sjukhuspräst, sjukgymnast samt kurator -
SoU 1977/78:29
vari döende patienters sista tid beskrivs. I ett sammanfattande avsnitt behandlas bl. a. betydelsen av smärtlindring (s. 155-157).
Särskilt utredningsarbete om smärtbehandling m. m.
SLS-utredningen har knutit till sig en särskild arbetsgrupp bestående av läkare, vilken har till uppgift att närmare kartlägga och analysera smärtbehandlingen inom den terminala vården. Resultatet av arbetsgruppens utredningsarbete skall ligga till grund för råd och anvisningar om smärtbehandling i terminal vård, vilka socialstyrelsen avser utfärda. Vidare skall arbetsgruppens arbete ligga till grund för överväganden av SLS-utredningen i ämnet, vilka utredningen har för avsikt att presentera i sitt slutbetänkande nästa år.
Utskottet
I motionen 1977/78:704 av Lars Ahlmark (m) begärs skyndsamma åtgärder för att ett adekvat utnyttjande av morfinanalgetika (smärtstillande medel av morfmtyp) inom sjukvården skall underlättas. I motionen påpekas att förskrivningen av morfinanalgetika minskat kraftigt från år 1961 till år 1971 och därefter i stort sett varit oförändrad. Motionären framhåller bl. a. att det inte tillkommit några effektiva ersättningsmedel för nuvarande morfinanalgetika och att det i dag är en uppenbar risk för att patienter med svåra smärttillstånd, t. ex. cancersmärtor, inte får en tillfredsställande smärtlindrande terapi. Enligt motionären torde rädslan för tillvänjning till narkotiska preparat utgöra huvudorsaken härtill. Motionären framhåller emellertid att ett ökat utnyttjande av morfinanalgetika inom sjukvården knappast är förenat med några risker.
Riksdagen begärde hösten 1974 att regeringen skulle tillsätta en utredning angående sjukvård i livets slutskede (SoU 1974:31, rskr 1974:294). Socialutskottet hade vid överväganden av vissa motionsspörsmål funnit att de problemställningar av skiftande natur som är förbundna med sjukvård i livets slutskede borde bli föremål för en allsidig översyn. Utskottet framhöll i sitt betänkande bl. a. att stor uppmärksamhet bör ägnas åtgärder som kan reducera människors oro och ångest inför döden och pekade bl. a. på betydelsen av smärtlindring i vården under livets slutskede. Riksdagens initiativ föranledde att särskilda sakkunniga tillkallades med uppdrag att - med utgångspunkt i vad utskottet anfört i betänkandet - utreda vissa frågor beträffande sjukvård i livets slutskede.
De sakkunniga - utredningen (S 1974:09) beträffande sjukvård i livets slutskede (SLS-utredningen) - redovisade hösten 1977 i tre rapporter (SOU 1977:81,82 och 85) bl. a. studier och kartläggningar av frågor kring vården av patienter i livets slutskede. 1 det sålunda redovisade materialet, för vilket en kortfattad redogörelse lämnats tidigare i betänkandet, framhålls bl. a. bety -
SoU 1977/78:29
delsen av smärtlindring och understryks att läkare och sköterskor bör ges bättre utbildning i smärtlindring.
SLS-utredningen har till sig knutit en särskild arbetsgrupp som skall närmare kartlägga och analysera smärtbehandlingen i vården under livets slutskede, den s. k. terminalvården. Resultatet av arbetsgruppens arbete skall ligga till grund för råd och anvisningar om smärtbehandling i terminal vård, vilka socialstyrelsen har för avsikt att utfärda. I sitt slutbetänkande kommer vidare SLS-utredningen att, på grundval av arbetsgruppens arbete, presentera sina överväganden i nu aktuellt avseende. Utredningen räknar med att avlämna slutbetänkandet under nästa år.
Med hänsyn till det utredningsarbete som sålunda pågår kring frågor om smärtbehandling är det enligt utskottets mening inte erforderligt med något riksdagens initiativ med anledning av motionen 1977/78:704. Utskottet avstyrker sålunda motionen.
Utskottet hemställer
att riksdagen avslår motionen 1977/78:704.
Stockholm den 25 april 1978
På socialutskottets vägnar GÖRAN KARLSSON
Närvarande: Göran Karlsson (s), Gabriel Romanus (fp), Erik Larsson (c), Evert Svensson (s), Bengt Bengtsson (c), Ivar Nordberg (s)*, Kjell Nilsson (s), Britt Wigenfeldt (c)*, Sven-Gösta Signell (s), Ulla Tillander (c), Gunnar Biörck i Värmdö (m), Lena Öhrsvik (s)*, Iris Mårtensson (s), Per Gahrton (fp)* och Blenda Littmarck (m)*.
* Ej närvarande vid betänkandets justering.
GOTAB 57875 Slockholm 1978