Med anledning av motion om socialstyrelsens rättsläkarråd

SoU 1977/78:3

Socialutskottets betänkande 1977/78:3

med anledning av motion om socialstyrelsens rättsläkarråd

Motionen

I motionen 1976/77:1101 av Doris Håvik (s) och Kjell Nilsson (s) hemställs att riksdagen beslutar att sammansättningen av rättspsykiatriska sektionen av socialstyrelsens rättsläkarråd omprövas och att såväl lagfaren jurist som lekmän tillförs sektionen.

Motionärerna påpekar mot bakgrund av att samtliga ledamöter i rättspsykiatriska sektionen av socialstyrelsens rättsläkarråd enligt gällande bestämmelserskall vara läkare att även andra synpunkter än de rent medicinska bör komma till tals i sektionen.

Från demokratisk och rättssäkerhetssynpunkt bör sektionen enligt motionärerna tillföras lagfaren jurist och lekmannainflytande. Det påpekas bl. a. att motsvarande organ i Danmark har en lagfaren jurist som ordförande och att det i medicinal väsendets ansvarsnämnd ingår läkare, lagfaren juridisk expertis och lekmän.

Organisationen av socialstyrelsens rättsläkarråd m. m.

Enligt 2 i? instruktionen (1967:606) för socialstyrelsen har socialstyrelsen till uppgift att vara central förvaltningsmyndighet för ärenden som rör socialvården, hälso- och sjukvården samt läkemedelsförsörjningen, i den mån det inte ankommer på annan statlig myndighet att handlägga sådana ärenden.

Socialstyrelsen har enligt 3 S instruktionen bl. a. särskilt att ha tillsyn över efterlevnaden av lagen (1966:293) om beredande av sluten psykiatrisk vård i vissa fall och steriliseringslagen (1975:580). Vidare är socialstyrelsen bl. a. chefsmyndighet för statens rättsläkarstationer och statens rättspsykiatriska kliniker och stationer (4 S första stycket).

Som rådgivande organ har socialstyrelsen bl. a. ett vetenskapligt råd och för handläggning av vissa ärenden finns bl. a. ett rättsläkarråd och en medicinalväsendets ansvarsnämnd (13$).

Ledamöter av vetenskapliga rådet skall ha framstående skicklighet och beprövad erfarenhet inom olika vetenskapsgrenar och verksamhetsområden av betydelse för styrelsens arbete (14 S första stycket).

Rättsläkarrådet omfattar enligt 16 S en rättsmedicinsk, en rättspsykiatrisk och en allmänmedicinsk sektion. Den rättsmedicinska sektionen består av

1 Riksdagen 1977/78. 12 sami. Nr 3

SoU 1977/78:3

(1) en av regeringen utsedd läkare (ordförande), (2) en rättsläkare i vetenskapliga rådet och (3) en av socialstyrelsen förordnad rättsläkare. Den rättspsykiatriska sektionen består av (1) en av regeringen utsedd läkare (ordförande), (2) en i socialstyrelsen anställd rättspsykiater (föredragande) och (3) en psykiater i vetenskapliga rådet samt - vid handläggning av ärende som rör brottmål och sådana civila mål i vilka fråga är om någons rättsliga handlingsförmåga - (4) en rättspsykiater i vetenskapliga rådet. Allmänmedicinska sektionen består av (1) en av regeringen utsedd läkare (ordförande) samt (2-3) två i socialstyrelsen anställda läkare, varav en är föredragande. Fordras vid handläggning av visst ärende i någon av rättsläkarrådets sektioner sakkunskap, som företräds av tjänsteman vid socialstyrelsen, vilken inte är ledamot av sektionen, får sektionen besluta att tjänstemannen skall vara ledamot av sektionen i ärendet.

Medicinalväsendets ansvarsnämnd, som bl. a. handlägger ärenden som rör fel och försummelser av medicinalpersonal, består enligt 18 $ av fyra av regeringen särskilt utsedda ledamöter - varav en skall vara lagfaren och erfaren i domarvärv (ordförande) samt en vara läkare - chefen för den byrå som handlägger ansvarsärenden eller annan tjänsteman inom socialstyrelsen som generaldirektören utser samt chefen för den byrå till vilken ärendet huvudsakligen hör eller annan tjänsteman inom styrelsen som generaldirektören bestämmer. (Två av de av regeringen utsedda ledamöterna utses bland lekmän.)

Generaldirektören och överdirektören får närvara vid sammanträden med rättsläkarrådet och dess sektioner och rådet och dess sektioner får vid behov kalla ledamot av vetenskapliga rådet att tillhandagå med råd i ärende som berör den vetenskapsgren eller det verksamhetsområde han företräder (20 $)■

Enligt 37 $ handlägger rättsläkarrådet (1) rättsmedicinska ärenden, (2) ärenden om fastställelse av könstillhörighet eller tillstånd till ingrepp i könsorgan enligt lagen (1972:119) om fastställande av könstillhörighet i vissa fall, (3) ärenden om tillstånd till sterilisering i fall som avses i 3 $ 3. steriliseringslagen (1975:580), (4) ärenden om tillstånd till kastrering, (5) ärenden om tillstånd till ingående av äktenskap, dock ej i fråga om äktenskapshinder på grund av könssjukdom i smittsamt skede samt (6) andra ärenden, i vilka styrelsen på begäran av myndighet skall avge utlåtande om någons hälsotillstånd. Beträffande punkten 5 bör här anmärkas att könssjukdom i smittsamt skede inte längre är äktenskapshinder.

Rättsmedicinska ärenden handläggs av rättspsykiatriska sektionen, om de avser någons sinnesbeskaffenhet, och av rättsmedicinska sektionen i annat fall.

Ärenden om fastställelse av könstillhörighet eller tillstånd till ingrepp i könsorgan enligt lagen (1972:119) om fastställande av könstillhörighet i vissa fall och ärenden om tillstånd till sterilisering i fall som avses i 3 $ 3. steriliseringslagen (1975:580), till kastrering och till ingående av äktenskap handläggs av rättspsykiatriska sektionen.

Övriga ärenden handläggs av allmänmedicinska sektionen.

SoU 1977/78:3

3 Sektion av rättsläkarrådet är beslutför endast om samtliga ledamöter som skall handlägga ärendet är närvarande (38 8 forsta stycket).

Förekommer i rättsmedicinska sektionen skiljaktig mening, skall ytterligare en rättsläkare i vetenskapliga rådet tillkallas att deltaga i handläggningen. Deltar i omröstning i rättspsykiatriska sektionen eller i allmänmedicinska sektionen tre ledamöter och förekommer därvid skiljaktig mening, skall ytterligare tillkallas i förra fallet en psykiater i vetenskapliga rådet och i senare fallet en läkare i vetenskapliga rådet, som företräder i ärendet berörd vetenskapsgren eller verksamhetsområde. Som sektionens beslut gäller den mening, varom de flesta förenar sig eller, vid lika röstetal, den mening som ordföranden biträder (38 8 andra stycket).

Genom särskilt beslut får sektion överlämna åt föredraganden att efter samråd med ordföranden eller medlem av vetenskapliga rådet eller utan sådant samråd ensam avgöra grupp av ärenden, som inte är av sådan beskaffenhet att prövningen bör ankomma på sektionen (38 8 tredje stycket).

Gäller ärende inom rättspsykiatriska sektionen fastställelse av könstillhörighet eller tillstånd till ingrepp i könsorgan enligt lagen (1972:119) om fastställande av könstillhörighet i vissa fall, tillstånd till sterilisering i fall som avses i 3 8 3. steriliseringslagen eller kastrering, skall en ledamot av vetenskapliga rådet som företräder juridik kallas för samråd (39 8 första stycket).

För kansliuppgifter förbi. a. rättsläkarrådet svarar ett särskilt nämndkansli inom socialstyrelsen. Chefen för nämndkansliet är jurist.

Inom socialstyrelsen pågår en översyn av styrelsens arbetsformer m. m. (ÖSoS). Frågor om sammansättningen av rättsläkarrådet och dess sektioner kommer dock inte att behandlas i detta sammanhang men däremot kommer kansliorganisationen att behandlas i samband med behandlingen av socialstyrelsens organisation i stort.

Den rättspsykiatriska sektionens uppgifter m. m.

Den helt övervägande delen av rättspsykiatriska sektionens ärenden avser utlåtanden som socialstyrelsen skall avge enligt 3 8 andra stycket och 6 8 lagen (1966:301) om rättspsykiatrisk undersökning i brottmål (LRPU).

Enligt 3 8 första stycket nämnda lag får rätten i brottmål inte förordna att någon skall överlämnas till sluten psykiatrisk vård eller till vård i specialsjukhus för psykiskt utvecklingsstörda utan att rättspsykiatrisk undersökning företagits. Sådant förordnande behöver emellertid enligt 3 8 andra stycket inte föregås av rättspsykiatrisk undersökning bl. a. i fall då den misstänkte under vissa förutsättningar är intagen på sjukhus för sluten psykiatrisk vård eller är inskriven i specialsjukhus för psykiskt utvecklingsstörda. Det är därvid tillräckligt att det i målet föreligger utlåtande av socialstyrelsen enligt vilket det är uppenbart att den misstänkte kan beredas fortsatt vård

SoU 1977/78:3

med stöd av lagen om beredande av sluten psykiatrisk vård i vissa fall (LSPV) eller med stöd av 35 § lagen (1967:940) angående omsorger om vissa psykiskt utvecklingsstörda.

I 6 § LRPU finns bestämmelser om möjlighet för rätten att i brottmål inhämta utlåtande av socialstyrelsen över verkställd rättspsykiatrisk undersökning. Härvid skall socialstyrelsen vid behov komplettera undersökningen. I utlåtandet skall socialstyrelsen ta ställning till undersökningsläkarens uttalanden och, om styrelsens mening avviker från undersökningsläkarens, ange skälen härför.

1971 års utredning (Ju 1971:08) om behandling av psykiskt avvikande

- vilken haft till uppgift att göra en översyn av påföljdssystemet för psykiskt avvikande lagöverträdare m. m. - har tidigare i år till chefen för justitiedepartementet överlämnat betänkandet (SOU 1977:23) Psykiskt störda lagöverträdare med förslag till nya regler för behandling av sådana lagöverträdare. I ett av utredningen framlagt förslag till lag om rättspsykiatrisk undersökning i brottmål 'föreslås för fall då det kan bli fråga om fortsatt sluten psykiatrisk vård m. m. att utlåtande inte skall avges av socialstyrelsen utan av den överläkare eller, vid vård i vårdhem för psykiskt utvecklingsstörda, den vårdchef som är ansvarig för vården av den misstänkte. Möjligheten för rätten att inhämta socialstyrelsens utlåtande över verkställd rättspsykiatrisk undersökning föreslås emellertid vara oförändrad. Utredningen har anfört bl. a. följande (s. 296 och 297).

Möjligheterna till överprövning hos socialstyrelsen av utlåtande över läkarundersökning före dom bör bibehållas. De fall som nu skickas dit är ofta komplicerade och svårbedömda. Även om man kan förvänta att behovet av överprövning minskas vid en ny lagstiftning, kommer det alltjämt att finnas fall där undersökningsläkaren eller domstolen är tveksam. Om ärendet kan avgöras direkt på handlingarna torde en överprövning ta ca 3 veckor i anspråk. Vid remiss till vetenskapligt råd får man räkna med betydligt längre tid. Ledamöterna av vetenskapliga rådet är få till antalet och hårt belastade av sina ordinarie arbetsuppgifter. Det är emellertid önskvärt att tiderna för överprövning nedbringas. Enligt kommitténs mening bör socialstyrelsen söka utreda möjligheterna härtill.

Det förekommer att personer som är intagna på eller försöksutskrivna från psykiatriskt sjukhus eller specialsjukhus för utvecklingsstörda begår brott under vårdtiden. I sådana fall är det vanligt att åklagaren, på basis av ett utlåtande av vederbörande överläkare, beslutar att ej väcka åtal. För den händelse åtalsunderlåtelse inte kommer till stånd, kan domstolen, om vederbörande är intagen på sjukhus med stöd av LSPV eller 35 $ omsorgslagen, nöja sig med yttrande från socialstyrelsen (3 § LRPU). Socialstyrelsen har för sitt yttrande primärt i regel endast tillgång till föga utförliga journalanteckningar, vilket ofta medför att man föreslår inhämtande av 5 7-intyg eller, någon gång, rättspsykiatrisk undersökning.

Anledningen till att yttrande till domstolen i ifrågavarande situation lagts på socialstyrelsen torde vara föreställningen att styrelsen skulle kunna utöva en reell kontroll över att undersökningar inte i onödan uppskjuts, att de läkare som förordnas utanför organisationen är tillräckligt kvalificerade och att en viss enhetlighet i bedömningarna åstadkommes. Det rör sig sålunda

SoU 1977/78: 3

väsentligen om rättssäkerhetsskäl. Emellertid är styrelsens möjlighet att utöva elen avsedda kontrollen i realiteten ringa eller ingen. Härtill kommer att beslutsunderlaget vid S 3-bedömningarna ofta är otillfredsställande.

Det är angeläget att vård av den som intagits på sjukhus får fortsätta och att vederbörande inte i onödan, även om han begått brott, förflyttas därifrån. Skäl för förflyttning till rättspsykiatrisk klinik eller häkte kan emellertid vara, att vederbörande bedöms vara så farlig, att han inte kan vara kvar på det sjukhus där han vistas eller att utredningstekniska skäl kräver att han hålls avskild på ett sätt, som inte sjukhuset kan tillgodose, eller att han finns tillgänglig för förhör på den plats där brottsutredningen äger rum.

Kommittén vill föreslå att uppgiften att yttra sig till domstolen i vårdbehovsfrågan överföres till den vårdansvarige överläkaren. Vid behov skall domstolen kunna höra socialstyrelsen. En sådan decentralisering av funktionerna borde innebära större säkerhet för en riktig bedömning av vårdbehovet, samtidigt som inom socialstyrelsen resurser skulle frigöras till bedöm ni ngsarbete i de verkligt komplicerade fallen.

Enligt bestämmelser i lagen om fastställande av könstillhörighet i vissa fall fastställer socialstyrelsen könstillhörighet eller lämnar tillstånd till ingrepp i könsorganen.

På egen begäran får den steriliseras som fyllt tjugofem år. Beträffande den som fyllt aderton men inte tjugofem år gäller att socialstyrelsen på ansökan får lämna tillstånd till sterilisering bl. a. i samband med ansökan om fastställelse av könstillhörighet enligt lagen om fastställande av könstillhörighet i vissa fall, om förutsättningar i övrigt föreligger för sådan fastställelse (3 S 3. steriliseringslagen).

Enligt lagen (1944:133) om kastrering får kastrering i princip företas endast efter tillstånd av socialstyrelsen.

Rättspsykiatriska sektionens uppgifter avser i övrigt avgivande av yttranden på begäran av annan myndighet - t. ex. domstol - m. fl. (1) i civilmål såsom i fråga om testamentsklander, processhabilitet, omyndighets- respektive myndighetsförklaring, vissa avtalsärenden, (2) i nådeärenden av psykiatrisk natur samt (3) i körkorts- och sjukpensionsärenden av psykiatrisk natur.

Under år 1975 behandlade sektionen ca 850 ärenden.

Rättsmedicinska sektionen avger yttranden på begäran av annan myndighet i ärenden som rör (1) faderskap, (2) tablett- och alkoholkoncentration (”rattfylleri"), (3) skadestånd och orsakssamband, (4) vållande till annans död, misshandel och mord, (5) nådeansökningar med somatisk bakgrund samt (6) övriga rättsmedicinska ärenden.

Under år 1975 behandlade sektionen ca 210 ärenden.

Allmänmedicinska sektionen avger yttranden rörande enskild persons hälsotillstånd på begäran av annan myndighet i ärenden som avser (1) körkort

SoU 1977/78:3

och sjukpensioner av somatisk natur samt (2) sjöfolk, flygcertifikat och tjänstbarhet.

Under år 1975 behandlade sektionen ca 1 070 ärenden.

Retslaegerådet i Danmark

Retslaegerådet i Danmark består av 11 medlemmar. Det är uppdelat på två avdelningar. En rättsmedicinsk och en rättspsykiatrisk. Medlemmarna i rådet är samtliga läkare, flertalet med professorskompetens inom sitt område. Vid sin sida har rådet ett antal medicinskt sakkunniga. Formand (ordförande) i rådet är en läkare, sedan 1959 professorn i rättsmedicin vid Köpenhamns universitet. Vid sin sida har han två nestformand (vice ordförande). Ordföranden bestämmer vilken avdelning inom rådet som skall handlägga ett ärende. Vid handläggningen, som är skriftlig, deltar i regel tre medlemmar eller sakkunniga. Rådet sammanträder in pleno endast vid behandling av ärenden av principiell natur, t. ex. då fråga är om att avge yttrande över förslag till lagändring. Rådet är en fristående myndighet och lyder direkt under justitiedepartementet. Till rådets förfogande finns ett kansli, som leds av en jurist i byråchefs ställning. Vid sin sida har han en medicinsk och en juridisk sekreterare.

Remissyttranden

Utskottet har inhämtat yttranden över motionen 1976/77:1101 från Svea hovrätt, hovrätten över Skåne och Blekinge, socialstyrelsen, Svenska läkaresällskapet samt Sveriges domareförbund.

Socialstyrelsen har inhämtat yttranden från följande ledamöter av styrelsens vetenskapliga råd, nämligen professorn Olle Hagnell (social- och rättspsykiatri) samt överläkarna Eva Johanson (rättspsykiatri) och Karl-Erik Törnqvist (rättspsykiatri).

Läkaresällskapet har avgivit sitt yttrande efter hörande av bl. a. Läkaresällskapets sektioner för psykiatri samt barn- och ungdomspsykiatri.

Ställningstaganden till motions/orslaget

Socialstyrelsen, överläkare Eva Johanson och Domareförbundet ansluter sig till motionsförslaget. De anser att även sammansättningen av rättsläkarrådets övriga sektioner bör ändras. Även de övriga av socialstyrelsen hörda ledamöterna av styrelsens vetenskapliga råd är positiva till motionsförslaget.

Svea hovrätt anser att skäl kan tala för ändrad sammansättning av den rättspsykiatriska sektionen, i vart fall beträffande tillståndsärenden. Hovrätten förordar emellertid en omprövning av sammansättningen av samtliga sektioner av rättsläkarrådet.

Läkaresällskapet anser det önskvärt att lekmän deltar i s. k. $ 3-ärenden

SoU 1977/78:3

enligt lagen om rättspsykiatrisk undersökning i brottmål men anser det inte vara riktigt med lekmannainflytande i vissa övriga ärenden.

Hovrätten över Skåne och Blekinge finnér inte några skäl tala för den av motionärerna föreslagna förändringen och avstyrker därför bifall till motionen.

Socialstyrelsen, som bl. a. redogör för inrättandet av rättsläkarrådet, anför bl. a. följande.

Under senare år har det skett en utveckling i form av en ökad delegering till länsplanet av medicinska bedömningsfrågor i en rad ärenden - nu senast i körkortsärenden. Detta förhållande motiverar i och för sig en utvärdering av det nuvarande rättsläkarrådets arbete och sammansättning.

Emellertid är rättsläkarrådets ställningstaganden av stor och många gånger avgörande betydelse för den enskilde. I dess rättspsykiatriska sektion är rådet dessutom i vissa ärenden beslutande organ. Socialstyrelsen finner därför skäl tala för att rådets sammansättning - i vart fall vid handläggning av de ärenden i vilka dess rättspsykiatriska sektion är beslutande - ändras på så sätt att person med juridisk kompetens och lekmän ingår i rådets sammansättning. Detta torde också bidra till att öka allmänhetens förtroende för rådets verksamhet. Det är å andra sidan angeläget att rådets arbetsformer inte tyngs mer än nödvändigt.

Åberopande det anförda tillstyrker socialstyrelsen att en översyn sker av sammansättningen av rättsläkarrådets rättspsykiatriska sektion. Översynen bör dock inte begränsas till enbart denna sektion utan också omfatta sammansättningen av rådets övriga sektioner. Över huvud taget bör en utvärdering göras av rådets arbete och arbetsuppgifter. I detta sammanhang bör de synpunkter och förslag om rättsläkarrådets framtida funktion som framlagts i betänkandet av 1971 års utredning om behandling av psykiskt avvikande ”Psykiskt störda lagöverträdare" (SOU 1977:23) övervägas.

Överläkare Eva Johanson anför att hon är i princip positiv till en förändring av rättspsykiatriska sektionens sammansättning så som föreslås i motionen men betonar att sektionen endast är en mindre del av rättsläkarrådet och att det måhända förhåller sig så, att en sektions problem inte kan lösas annat än i sammanhang med övrigas.

Domareförbundet framhåller att - oaktat ärendenas olika karaktär och den begränsade betydelse en icke medicinskt utbildad ledamot följaktligen får i vissa sammanhang - förbundet vill anmäla sin principiella anslutning till motionärernas förslag. Om sammansättningsreglerna ändras för rättspsykiatriska sektionen synes enligt förbundet en naturlig konsekvens härav vara att de båda andra sektionerna får en principiellt likartad sammansättning. Det kan då tänkas vara en rationell anordning att slå samman sektionerna till ett organ, vari olika medicinska experter ingår allt efter ärendets art, och det torde ej vara lämpligt att ha olika sammansättning i detta organ beroende på om ärendet har renodlat medicinsk karaktär eller ej, sägs det vidare.

Professor Hagnell påpekar att som han har upplevt förhållandena det är

SoU 1977/78:3

en uppenbar brist att det inte finns lekmannarepresentation i rättspsykiatriska sektionen, och att det behövs dessutom en domstolsjurist.

Professor Hagnell åberopar erfarenheter från tjänstgöring som läkarrepresentant i en försäkringskassas pensionsdelegation.

Svea hovrätt anser att i vart fall beträffande tillståndsärenden skäl kan tala för en ändrad sammansättning av den rättspsykiatriska sektionen samt påpekar att de synpunkter motionärerna anlagt synes också kunna göras gällande beträffande rättsläkarrådets övriga sektioner. Enligt hovrättens mening kan det därför vara påkallat att sammansättningen av rättsläkarrådets sektioner i lämpligt sammanhang omprövas.

Synpunkter beträffande rättsläkarrådet m. m.

Domareförbundet anför bl. a. att redan benämningen rättsläkarrådet ger vid handen att huvudmotivet för inrättandet av detta organ torde ha varit att det var fråga om läkare, som skulle ge råd i medicinska frågor, i första hand till domstolar och myndigheter, samt att ett ytterligare belägg för denna principiella utgångspunkt är att meningsskiljaktigheter i sektion kan leda till att ytterligare medicinsk expertis tillkallas.

Med tanke på det ursprungliga syftet med rättsläkarrådets verksamhet är det alltså, påpekas det, ej antagligt att en jurist eller annan, som ej är medicinskt kunnig, skulle ha kunnat tillföra diskussionen i rättspsykiatriska sektionen något värde. Domareförbundet anför härefter bl. a. följande.

Rättsläkarrådet har emellertid kommit att få andra uppgifter än rent rådgivande. Rådet fattar sålunda beslut i vissa frågor av stor betydelse för enskilda, t. ex. ärenden om sterilisering för könsfastställelse och kastrering och om fastställande av könstillhörighet. I andra fall för rådets yttrande

- även om det ej innefattar ett direkt avgörande för den enskilde - dock en sådan betydelse för utgången i ärendet att det i praktiken oftast avgör detta, t. ex. i ärenden om körkortsindragning, frågor om sjukpension eller mål om omyndigförklaring av psykiska orsaker. Vidare bör man i detta sammanhang framhålla att många fall där rådet yttrar sig gäller frågeställningar, vari de medicinska spörsmålen är sammanvävda med juridiska eller sociala frågor. Som exempel härpå kan nämnas rättspsykiatriska frågor i brottmål, kausalitetsfrågor i skadeståndssammanhang, nådeärenden med medicinsk bakgrund, frågor om sjukpension och spörsmål om processhabilitet.

Beträffande de grupper av ärenden som omnämnts i föregående stycke kan det vara av värde att vid överläggning och avgörande ha tillgång till de synpunkter, som en jurist eller en person med kunskaper i sociala förhållanden kan tillföra ärendet. Dylika situationer uppkommer ej endast inom den rättspsykiatriska sektionen.

Å andra sidan är det - såsom inledningsvis berördes - uppenbart att en icke medicinskt utbildad ledamot inte på något sätt kan ge ett positivt bidrag till överläggningen, när det gäller att avgöra t. ex. om ett visst vid rättsmedicinsk undersökning konstaterat förhållande bidragit till en persons död eller om visst sjukdomstillstånd utgör hinder för en person att vistas

SoU 1977/78:3

på en kriminalvårdsanstalt eller inställa sig inför domstol. Möjligen kan en sådan ledamot bistå vid granskning av frågeställningen eller vid definitionen av det sammanhang, vari expertutlåtandet skall ingå, men på det hela taget har den ej medicinskt sakkunnige i sådana frågor knappast någon funktion att fylla.

Synpunkter på sammansättningen i ärenden enligt lagen om rättspsykiatrisk undersökning i brottmål

Läkaresällskapet påpekar beträffande § 3-ärendena att det slutliga avgörandet fälls av domstol, i vilken lekmän ingår, att dessa ärenden till sin art är lika de ärenden de lokala utskrivningsnämnderna har att ta ställning till och att det är önskvärt att lekmän deltar i dessa beslut.

I ärenden som avser överprövning av rättspsykiatriska utlåtanden anser Läkaresällskapet lekmannainflytande inte vara riktigt. Det påpekas att i nu nämnda ärenden rättsläkarrådet är sakkunniginstans, att rättsläkarrådets yttranden har karaktären av medicinsk sakkunnighetsbedömning och att i dylika frågor lekmannainflytande ej torde vara berättigat. Även i dessa ärenden, sägs det vidare, yttrar sig rättsläkarrådet på uppdrag av domstol inom vilken lekmän har inflytande i vad gäller slutgiltigt beslut eller dom.

Svea hovrätt påpekar att utlåtandena avser en medicinsk bedömning och att det synes tveksamt om en lagfaren jurist eller lekmän kan tillföra sektionen några väsentliga synpunkter vid denna bedömning. Kravet på rättssäkerhet, sägs det, får anses tillgodosett genom att utlåtandena prövas av domstol.

Hovrätten överSkåne och Blekinge, som bl. a. redogör för utvecklingen beträffande organisationen för granskning av rättspsykiatriska utlåtanden, påpekar att rättspsykiatriska sektionen har att avge sakkunnigutlåtanden till domstol, varefter det är domstolens sak att ta ställning till vilka lagregler som skall tillämpas och att avgöra vilka rättsliga följder det berörda utlåtandet skall få. Det påpekas att domstolen härvid är helt obunden av utlåtandet. Mot bakgrund härav framstår det enligt hovrätten som helt logiskt riktigt att den myndighet som har att avge ett sakkunnigutlåtande - rättspsykiatriska sektionen - är sammansatt av expertis inom området i fråga, medan den beslutande myndigheten - domstolen - består av yrkesdomare och lekmän. Det är självfallet i del senare sammanhanget lekmannainflytandet kan göra sig gällande och vara av värde, sägs det vidare.

Synpunkter på sammansättningen i ärenden enligt lagen om fastställande av könstillhörighet i vissa fall, steriliseringslagen och lagen om kastrering

Svea hovrätt påpekar att vid handläggning av ärende om tillstånd till kastrering, sterilisering eller fastställelse av könstillhörighet m. m. gäller att rättspsykiatriska sektionen skall för samråd kalla en ledamot av vetenskapliga

Soll 1977/78: 3

rådet som företräder juridik. Även om vissa beslut i dessa ärenden kan överklagas i kammarrätt, kunde det, anför hovrätten, bl. a. från rättssäkerhetssynpunkt vara av värde om, i dessa för den enskilde ingripande ärenden, en jurist och lekmän ingick i sektionen.

Hovrätten över Skäne och Blekinge påpekar att i ärenden angående tillstånd till sterilisering och kastrering samt angående fastställande av könstillhörighet rättspsykiatriska sektionen äger fatta egna beslut samt anför följande.

Beträffande dessa slag av ärenden är följande att observera. Alla ingrepp enligt de lagar som reglerar nämnda frågor baserar sig på samtycke från den som berörs av beslutet, utom såvitt gäller kastrering i speciella fall. Vid handläggning av samtliga dessa ärenden gäller vidare att rättspsykiatriska sektionen skall kalla en ledamot av vetenskapliga rådet som företräder juridik för samråd. Flertalet av besluten kan överklagas till kammarrätt. En sammantagen bedömning av det nu sagda leder till att det ej kan sägas föreligga något behov av ytterligare juridisk sakkunskap eller av lekmannainflytande vid behandling av de ärenden där rättspsykiatriska sektionen äger fatta egna beslut.

Synpunkter på sammansättningen i ärenden i övrigt

Hovrätten över Skåne och Blekinge påpekar beträffande rättspsykiatriska sektionens funktion att avge sakkunnigutlåtanden i övrigt att även i dessa ärenden de av hovrätten framförda synpunkterna beträffande jurist- och lekmannamedverkan i ärenden enligt lagen om rättspsykiatrisk undersökning i brottmål gör sig gällande. Det påpekas att motionärernas intressen nästan fullt ut tillgodoses genom den beslutande myndighetens sammansättning.

Läkaresällskapet anför beträffande ärenden som avser innehav av skjutvapen och körkort samt bedömningar i testamentsärenden synpunkter motsvarande dem Läkaresällskapet anför beträffande överprövning av rättspsykiatriska utlåtanden (se s. 9).

Jämförelsen med sammansättningen av medicinalväsendets ansvarsnämnd

Hovrätten över Skåne och Blekinge anför följande.

Jämförelsen med medicinalväsendets ansvarsnämnd är enligt hovrättens mening mindre lyckad. Denna nämnd har att besluta i ärenden om bland annat disciplinär bestraffning av medicinalpersonal och återkallande av behörighet att utöva exempelvis läkaryrket. Att det med hänsyn till ärendenas karaktär föreligger ett behov av att låta juridisk expertis och lekmän delta i sådana avgöranden förefaller naturligt. Det framstår dock, mot bakgrund av vad som tidigare sagts om rättspsykiatriska sektionens funktion, som felaktigt att jämföra sammansättningen av sektionen med ansvarsnämndens och att av den jämförelsen dra några slutsatser.

Soli 1977/78: 3

11 Vissa påpekanden

Överläkare Eva Johanson framfor önskemål beträffande statistisk systematisk redovisning av verksamheten vid rättspsykiatriska sektionen.

Utskottet

För handläggning av bl. a. rättsmedicinska och rättspsykiatriska ärenden finns hos socialstyrelsen ett rättsläkarråd, som omfattar en rättsmedicinsk, en rättspsykiatrisk och en allmänmedicinsk sektion. Var och en av sektionerna har tre ledamöter - rättspsykiatriska sektionen i vissa ärenden fyra

- som samtliga skall vara läkare.

Den allmänmedicinska sektionen avger på begäran av annan myndighet yttranden i frågor rörande enskild persons somatiska hälsotillstånd, bl. a. i ärenden om körkort, flygcertifikat, sjukpension samt rörande syn- och hörselkrav för sjöfolk. Den rättsmedicinska sektionen yttrar sig på begäran av domstolar och andra myndigheter i ärenden som rör faderskap, alkoholkoncentration vid rattfylleri, skadestånd och orsakssamband samt vållande till annans död m. m. På begäran av domstol yttrar sig den rättspsykiatriska sektionen i ärenden enligt 3 S andra stycket och 6 S lagen (1966:301) om rättspsykiatrisk undersökning i brottmål (LRPU). Ärenden enligt 3 § andra stycket LRPU avser prövning huruvida det är uppenbart att fortsatt vård kan beredas personer som är misstänkta för brott och som jämlikt lagen (1966:293) om beredande av sluten psykiatrisk vård i vissa fall är intagna på sjukhus för sådan vård eller är försöksutskrivna eller med stöd av 35 5 omsorgslagen (1967:940) är inskrivna i specialsjukhus. I betänkandet (SOU 1977:23) Psykiskt störda lagöverträdare av 1971 års utredning om behandling av psykiskt avvikande föreslås att denna prövning i fortsättningen skall ligga på den för vården ansvarige överläkaren respektive vårdchefen. Ärenden enligt 6 S LRPU avser överprövning av rättspsykiatriska utlåtanden i brottmål. På begäran av domstol avger rättspsykiatriska sektionen också yttranden i ärenden rörande omyndighets- och myndighetsförklaring och i frågor om enskild persons rättsliga handlingsförmåga. Härjämte avger sektionen yttranden till andra myndigheter, t. ex. i körkortsärenden. Sektionen utövar dessutom den beslutanderätt som ligger på socialstyrelsen i ärenden som avser fastställelse av könstillhörighet samt tillstånd till ingrepp i könsorgan, till sterilisering och till kastrering m. m.

Ledamöterna i rättspsykiatriska sektionen utgörs av en av regeringen utsedd läkare (ordförande), en i socialstyrelsen anställd rättspsykiater (föredragande) och en psykiater i socialstyrelsens vetenskapliga råd samt - vid handläggning av ärenden som rör brottmål m. m. - även en rättspsykiater i vetenskapliga rådet.

I motionen 1976/77:1101 av Doris Håvik (s) och Kjell Nilsson (s) begärs att sammansättningen av rättspsykiatriska sektionen ändras så att även lagfaren jurist och lekmän kommer att ingå i sektionen. Motionärerna påpekar

SoU 1977/78:3

att även andra synpunkter än de rent medicinska bör komma till tals i sektionen och att från demokratisk och rättssäkerhetssynpunkt sektionen bör tillföras lekmannainflytande och juridisk sakkunskap.

Utskottet har inhämtat yttranden över motionen från Svea hovrätt, hovrätten över Skåne och Blekinge, socialstyrelsen. Svenska läkaresällskapet samt Sveriges domareförbund.

Remissyttrandena innehåller sammanfattningsvis följande. Socialstyrelsen och Domareförbundet ansluter sig till motionsförslaget. Svea hovrätt anser att skäl kan tala för ändrad sammansättning av den rättspsykiatriska sektionen, i vart fall beträffande tillståndsärenden. De nämnda remissinstanserna framhåller att en ändring av sammansättningen inte bör begränsas till rättspsykiatriska sektionen utan avse hela rättsläkarrådet. Läkaresällskapet anser att det är önskvärt att lekmän deltar i ärenden enligt 3 S andra stycket LRPU men kan inte tillstyrka lekmannainflytande i ärenden enligt 6 S LRPU eller i körkorts- och vissa andra ärenden. Hovrätten över Skåne och Blekinge avstyrker motionen. Hovrätten framhåller bl. a. att i ärenden vari den rättspsykiatriska sektionen avger yttranden till domstol det slutliga avgörandet kommer att fattas av yrkesdomare jämte lekmän och att sektionens beslut i tillståndsärenden i vissa fall kan överprövas i kammarrätt. Beträffande det närmare innehållet i remissyttrandena hänvisar utskottet till ett tidigare avsnitt i betänkandet (s. 6-11).

Utskottet anser att i fråga om sådana ärenden, där den rättspsykiatriska sektionen fungerar som en medicinsk sakkunniginstans, det inte föreligger skäl förorda en sådan ändrad sammansättning av sektionen som motionärerna föreslagit även om det otvivelaktigt kan förekomma ärenden vid vilkas handläggning juridisk sakkunskap skulle vara av betydelse. I överensstämmelse med vad som anförts av flera remissinstanser skulle det däremot otvivelaktigt vara av värde med lekmanna- och juristmedverkan i tillståndsärenden, vari sektionen fattar de avgörande besluten. Det finns därför enligt utskottets mening skäl att med utgångspunkt i vad motionärerna anfört ompröva sammansättningen av den rättspsykiatriska sektionen. Därvid kan det som en följd av det sagda finnas anledning att överväga huruvida sektionen bör ha olika sammansättning i olika ärendetyper. Som socialstyrelsen och Domareförbundet anfört är det också motiverat att ompröva sammansättningen av de allmänmedicinska och rättsmedicinska sektionerna. Vid den av utskottet sålunda förordade översynen av rättsläkarrådets sammansättning bör även övervägas om den nuvarande sektionsindelningen bör avskaffas. Översynen av rättsläkarrådets sammansättning synes lämpligen kunna ske i anslutning till den översyn av socialstyrelsens arbetsformer m. m. som f. n. görs inom socialstyrelsen (socialstyrelsens översynsutredning, ÖSoS).

SoU1977/78:3

13 Vad utskottet sålunda anfört med anledning av motionen 1976/77:1101 bör ges regeringen till känna.

Utskottet hemställer

att riksdagen med anledning av motionen 1976/77:1101 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfort om en översyn av sammansättningen av socialstyrelsens rättsläkarråd.

Stockholm den 11 oktober 1977

På socialutskottets vägnar GÖRAN KARLSSON

Näiyarande: Göran Karlsson (s). Gabriel Romanus (fp). Erik Larsson (c), Nils Carlshamre (m). Evert Svensson (s). Karin Andersson (c). John Johnsson (s). Bengt Bengtsson (c). Ivar Nordberg (s), Karl Leuchovius(m), Kjell Nilsson (s), Sven-Gösta Signell (s), Kersti Swartz (fp) och Iris Mårtensson (s).