Med anledning av motioner om semesterlagstiftningen
SoU 1977/78:34
Socialutskottets betänkande 1977/78:34
med anledning av motioner om semesterlagstiftningen Motionerna
I motionen 1977/78:295 av Alf Lövenborg (apk) hemställs att riksdagen i skrivelse till regeringen föreslår införandet av sex veckors semester för gruvarbetare.
1 motionen 1977/78:706 av Gunilla André (c) och Anne-Marie Gustafsson (c) hemställs att riksdagen beslutar att hos regeringen begära en översyn av reglerna om semesterlön på övertidsersättning i syfte att stimulera uttag av övertidsersättning i form av kompensationsledighet.
1 motionen 1977/78:1094 av Maj-Lis Landberg m. fl. (s) hemställs att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att i motionen angivna frågor - nämligen frågorna om i vad mån ofrivillig arbetslöshet och genomgående av arbetsmarknadsutbildning skall vara semestergrundande - bör behandlas i den nya semesterutredningen.
I motionen 1977/78:1095 av Inger Lindquist (m) hemställs att riksdagen hos regeringen begär att den nyligen tillsatta utredningen om översyn av semesterlagen får i uppdrag att snarast framlägga de förslag till ändringar i semesterlagen som påtalats i motionen. Motionen syftar till att förslag till förenklingar av semesterlagen snarast skall läggas fram.
1 motionen 1977/78:1709 av Karin Ahrland (fp) och Hans Lindblad (fp) yrkas att riksdagen i enlighet med vad som sägs i motionen 1977/78:1708 hos regeringen hemställer att den nyligen tillsatta utredningen om översyn av semesterlagen får i uppdrag att även granska frågan om "semesterpoäng” för totalförsvarets A-personal.
Gällande bestämmelser, ny utredning
Rätten till semester regleras numera i semesterlagen (1977:480), som trätt i kraft den 1 januari 1978. Lagen ersätter 1963 års semesterlag. Genom den nya lagen förlängdes semesterledigheten från fyra till fem veckor. Arbetstagaren fick rätt till semesterledighet redan under det första anställningsåret. Rätten till ledighet förutsätter inte att arbete utförts under ett tidigare år. Semesterlön utgår däremot endast i den mån sådan lön tjänats in.
Semesterlönen utgör för alla arbetstagare 12 % av arbetstagarens inkomst av i anställningen under det s. k. intjänandeåret erhållen lön, oavsett
1 Riksdagen 1977/78. 12 sami. Nr 34
SoU 1977/78:34
anställningens varaktighet. Intjänandeåret för semesterlönen omfattar tiden 1 april—31 mars.
Genom att alla arbetstagare fick rätt till ledighet utan krav på intjänande och genom att semesterlön skulle beräknas på all inkomst under intjänandeåret förbättrades semesterrättigheterna i betydande grad för deltidsanställda. Nyanställda fick betald semesterledighet tidigare än förut, eftersom semesterlön tjänas in också under perioden januari-mars det år då semesterledigheten tas ut.
Arbetstagarnas inflytande på semesterförläggningen förstärktes.
Kollektivavtal enligt 32 S MBL bör träffas om medbestämmande i frågor om semesterförläggning. Har det inte skett, föreligger för arbetsgivaren s. k. primär förhandlingsskyldighet i fråga om förläggningen av huvudsemestern för året och skyldighet att samråda med arbetstagaren om förläggning av annan semester.
Rätten att tjäna in semesterlön vid sjukdom och annan s. k. semesterlönegrundande frånvaro ökades avsevärt. Semesterlön tjänas in - inom vissa gränser - under främst sjukdom, arbetsskada, föräldraledighet, ledighet för utbildning i vissa fall och ledighet vid kortare militärtjänst m. m.
Arbetstagaren fick rätt att spara semesterledighet. Av den betalda semesterledigheten enligt lagen kan en arbetstagare spara en vecka varje år. Han kan då efter fem år ta ut tio semesterveckor i följd. Inget hindrar att han tar ut sparade semesterdagar tidigare eller i övrigt disponerar den sparade ledigheten på annat sätt.
Utöver den allmänna semesterlagen finns en särskild lag (1963:115) om förlängd semester för vissa arbetstagare med radiologiskt arbete. Arbetstagare som omfattas av den särskilda lagen har rätt till sex veckors semester. Lagen gäller personal vid sjukhusens röntgenavdelningar m. fl.
Såväl i propositionen 1976/77:90 om semesterlag, m. m. som i utskottets av riksdagen godkända betänkande däröver (SoU 1976/77:32, rskr 1976/77:315) behandlades flera frågor som inte ansågs slutligt lösta genom den nya lagstiftningen utan borde utredas vidare. Regeringen har i slutet av år 1977 beslutat tillkalla en kommitté för utredning av vissa frågor på semesterrättens område (Dir 1977:107). Kommittén har tillsatts. Den har antagit namnet semesterkommittén 1978. Enligt direktiven skall kommittén på sätt närmare utvecklas utreda frågan om inrättande av antingen ett begränsat fondsystem eller en fond för all semesterlön. Vidare skall kommittén pröva vissa frågor som avser rätten till semesterlön vid föräldraledighet. Härutöver skall kommittén ta upp två frågor i vilka riksdagen uttalat sig för fortsatt utredningsarbete, nämligen dels en förnyad prövning av den närmare utformningen av ett förbud mot semesterförläggning under uppsägningstid, dels - som närmare skall redovisas i följande avsnitt - om den särskilda semesterlagen. Kommittén skall slutligen följa tillämpningen av den nya semesterlagen.
SoU 1977/78:34
3 Längre semester för gruvarbetare (motionen 1977/78:295)
Enligt 1938 års semesterlag var semestern högst 12 vardagar om året. Genom en ny semesterlag 1945 förbättrades semesterförmånerna på flera punkter. Semestern var dock fortfarande lika lång för alla arbetstagare som omfattadesav lagen, eller högst 12 arbetsdagarom året. Redan 1946 ändrades emellertid reglerna om semesterns längd. Ungdomar under 18 år fick då rätt till tre veckors semester. Genom en lag om förlängd semester för vissa arbetstagare med särskilt pressande eller hälsofarligt arbete utsträcktes semestern till tre veckor för gruvarbetare, nattarbetare och mörkrumsarbetare. För arbetstagare med radiologiskt arbete bestämdes semestertiden till sex veckor. Förlängningen för dessa grupper motiverades med arbetarskyddssynpunkter.
Frågan om en förlängning av den allmänna semestern till tre veckor togs upp i riksdagen år 1947. Efter utredning genomfördes vid 1951 års riksdag tre veckors semester för alla arbetstagare. De särskilda förmånerna för ungdomar, gruvarbetare, nattarbetare och mörkrumsarbetare föll bort. Genom 1963 års semesterlag förlängdes semestern till fyra veckor. Full fyraveckorssemester utgick enligt den nya lagen första gången under år 1965.
1974 års semesterkommitté diskuterade i sitt betänkande Fem veckors semester (SOU 1975:88) bl. a. frågan om att förlänga semestern för vissa arbetstagare med särskilt pressande eller hälsofarligt arbete. Kommittén ansåg att ett sådant system kunde ha ett visst berättigande då den allmänna semestern var kort och arbetarskyddet föga utvecklat. Enligt kommittén var emellertid längre semester inte det bästa sättet att kompensera en dålig arbetsmiljö. Kommittén ville därför för sin del inte införa några särbestämmelser om semesterns längd.
Under kommitténs arbete med den s. k. särskilda semesterlagen inhämtades yttranden bl. a. från statens strålskyddsinstitut och arbetarskyddsstyrelsen. I dessa yttranden uppmärksammades bl. a. gruvarbetarnas arbetssituation. Strålskyddsinstitutet anförde:
Under de senaste åren har en yrkesgrupp som normalt inte betraktats såsom varande sysselsatt med strålningsarbete, nämligen gruvarbetarna, kommit i blickpunkten genom att strålskyddsinstitutet kunnat konstatera oväntat höga koncentrationer av den radioaktiva ädelgasen radon i många svenska malmgruvor. Till en början översteg radonhalterna vad som motsvarar de högsta tillåtna stråldoserna för radiologiskt arbete och eftersom arbetsförhållandena i en gruva ständigt förändras måste situationen följas genom upprepade radonmätningar. Strålskyddsinstitutet finner att frågan om en semesterförlängning för gruvarbetarna är komplicerad, dels genom att icke försumbara stråldoser ännu kan tänkas förekomma innan skyddsåtgärder hunnit vidtagas, dels genom att riskens karaktär ännu icke är klarlagd. Utöver radonet kan nämligen andra luftföroreningar (t. ex. tobaksrök) bidra till skador och synergistiska verkningar. En del luftföroreningar kan tänkas påverka andningsorganens funktionsduglighet och därmed den stråldos som kan förorsakas genom upplagring av radonets partikelbundna dotterpro -
1* Riksdagen 1977/78. 12 sami. Nr 34
SoU 1977/78:34
dukter i lungorna. Det är därför i detta fall icke lätt att frånskriva en semesterförlängning en riskminskande verkan.
Arbetarskyddsstyrelsen anförde:
Vad gäller underjordsarbetare exponerade för radon och radondöttrar finner styrelsen i likhet med strål sk yddsinst i tutet förhållandena vara mera komplicerade än i fråga om personal i radiologiskt arbete i traditionell mening. Den radioaktiva stålningen utgör för denna personalkategori en miljöfaktor som föreligger i varierande utsträckning oberoende av vilket slag av arbete som utförs. Här kan, utöver vad som anförs av institutet, påpekas att den risk som är förenad med exposition för radon och radondöttrar vid underjordsarbete har vissa speciella karakteristika.
Risken är främst att hänföra till inandning och upptag i kroppen av radon och radondöttrar. I första hand är det andningsorganen som utsätts för den strålning som frigörs från radondöttrarna. Även andra kroppsorgan, t. ex. skelettet, kan komma att exponeras genom i kroppen upptaget radioaktivt material med den långa biologiska halveringstid, som karakteriserar en del av radonets sönderfallsprodukter.
Den strålning som andningsorganen härvid utsätts för utgörs framför allt av s. k. alfa-strålning.
Det rör sig således vid underjordsarbete om strålningsexposition av ett slag som vanligen ej förekommer vid radiologiskt arbete i traditionell mening.
Härtill skall även nämnas den möjlighet till samverkan och riskökning som vid underjordsarbete kan föreligga mellan exposition för radioaktivt material och samtidig exposition för andra miljöfaktorer, t. ex. dieselavgaser och damm eller rök av varierande ursprung.
Här är det därför, något som institutet också påpekar, icke lika lätt frånskriva en semesterförlängning en riskminskande verkan.
Om semesterkommittén skulle komma till resultatet att förlängd semester för radiologiskt arbete skall bibehållas trots att statens strålskyddsinstituts yttrande ej stöder en sådan lösning framstår det mot bakgrund av vad ovan anförts som riktigt att lagstiftningen kompletteras med bestämmelser om att även underjordsarbetare som utsätts för joniserande strålning får en förlängd semester.
I propositionen 1976/77:90 om semesterlag m. m. föreslogs emellertid att den särskilda semesterlagstiftningen för radiologiskt arbetande t. v. skulle bibehållas. Man ville inte föra in några nya grupper under dessa särbestämmelser.
I anslutning till propositionen behandlade socialutskottet två motioner, vilka båda innehöll förslag om sex veckors semester för gruvarbetare. I sitt betänkande SoU 1976/77:32 anförde utskottet i denna del följande (s. 34).
Utskottet kan helt ansluta sig till vad i motionerna uttalas angående angelägenheten av att farorna för skadeverkningar vid underjordsarbete förebyggs. Enligt utskottets mening finns det därför skäl som talar förden av motionärerna och arbetarskyddsstyrelsen intagna ståndpunkten att underjordsarbetare som utsätts för joniserande strålning bör jämställas med arbetstagare med radiologiskt arbete. Från mera principiella utgångspunkter vill utskottet emellertid framhålla att en förlängning av semestern inte är det bästa sättet att förebygga strålningsskador och andra faror i arbetsmiljön. Förhindrandet av skadeverkningar i arbetslivet är i första hand en arbetar -
SoU 1977/78:34
skyddsfråga. Skyddsåtgärderna har också i avsevärd grad förbättrats när det gäller sådant arbete som faller under den särskilda semesterlagen. Med hänsyn härtill och då arbetstidsförkortningen och den avsevärt längre semestern för arbetstagare i allmänhet medfört att en särbehandling av vissa arbetstagare inte är lika motiverad som tidigare kan det ifrågasättas om den särskilda semesterlagen bör bibehållas. Enligt utskottets mening föreligger emellertid inte nu tillräckliga skäl föratt lagstiftningen skall avskaffas. Frågan om och i vad mån särskilda semesterregler är motiverade vid radiologiskt arbete bör dock tas upp till förnyad prövning i samband med det fortsatta utredningsarbetet på semesterrättens område. Om den särskilda semesterlagen skall bibehållas finns,som utskottet ovan anfört, skäl för att även andra arbetstagare som utsätts för joniserande strålning av viss omfattning ges rätt till en förlängd semester. Vad utskottet sålunda anfort med anledning av propositionen och motionerna bör ges regeringen till känna.
Riksdagen följde utskottets förslag.
Regeringen har som tidigare nämnts låtit tillkalla en kommitté för utredning av vissa frågor på semesterrättens område. Kommittén skall enligt direktiven behandla bl. a. frågan om den särskilda semesterlagen och ytterligare belysa om och i vad mån särskilda semesterregler är motiverade vid radiologiskt arbete. Kommittén skall i det sammanhanget pröva om även underjordsarbetare som utsätts för joniserande strålning bör ges rätt till en förlängd semester.
Beräkning av semesterlön (motionen 1977/78:706)
1963 års semesterlag utgick från att semester var en rätt till ledighet med bibehållen lön. Beträffande arbetstagare med enbart fast tidlön (vecko-, månads- eller årslön) innebar detta i princip att den vanliga lönen utgick även under semestern. För övriga arbetstagare skulle semesterlönen motsvara 9 % av den sammanlagda arbetsinkomsten i anställningen under intjänandeåret. I vissa fall tillämpades en kombination av de båda metoderna. Enligt 12 § tredje stycket i 1963 års lag skulle vid tillämpning av procentregeln inte i arbetsinkomsten räknas in bl. a. övertidstillägg.
Den nya semesterlagen innebär på denna punkt en ändring. Enligt denna lag beräknas semesterlönen alltid till 12 % av arbetstagarens under intjänandeåret förfallna lön i anställningen. Alla former av lön eller lönetillägg (utom semesterlön) som utgår på grund av lag eller avtal skall medräknas. Något undantag för övertidstillägg finns alltså inte längre.
Syftet med att utvidga löneunderlaget för procentberäkningen var bl. a. att förbättra arbetstagarnas löneförmåner under semesterledigheten (prop. 1976/ 77:90 s. 77). Föredragande statsrådet instämde uttryckligen i semesterkommitténs förslag om utvidgning av underlaget för semesterlöneberäkningen på så sätt att även lönetillägg för arbete utöver den normala arbetstiden (övertidstillägg) skulle beaktas. Den tidigare lagens begränsning på den punkten ansåg föredraganden inte vara grundad på rationella skäl (prop. s. 120). I motionerna rörande den nya semesterlagen berördes inte frågan om
SoU 1977/78:34
övertidstilläggets betydelse för semesterlönens storlek. Inte heller diskuterades denna fråga av utskottet.
Motionen berör i viss mån också frågan om rätten att utkräva övertid. Utskottet kommer att i betänkandet SoU 1977/78:35 behandla denna och andra arbetstidsfrågor.
Frågor om ersättning för övertidsarbete - i form av övertidstillägg eller kompensationsledighet - regleras inte i arbetstidslagstiftningen. Bestämmelser därom finns däremot i regel i kollektivavtal.
Semesterrätt vid arbetslöshet och arbetsmarknadsutbildning (motionen 1977/78:1094)
Såsom framhålls i motionen medför arbetslöshet och arbetsmarknadsutbildning ingen rätt till semesterlön. Frågan uppmärksammades emellertid vid utarbetandet av förslaget till den nya semesterlagen. Semesterkommittén ansåg att den måste prövas i samband med frågan om inrättande av en generell fond för semesterlön. I propositionen återkom föredraganden härtill och påpekade att det föreslagna systemet inte möjliggjorde privilegiering av frånvaro i den omfattning som skulle kunna anses önskvärd. Som exempel nämndes att semesterrätt vid arbetslöshet och arbetsmarknadsutbildning kunde kräva mera långtgående ändringar av ordningen för utbetalning av semesterlön, t. ex. genom förmedling av en fond. Det av semesterkommittén föreslagna fondsystemet ansågs dock inte böra genomföras. Föredraganden förklarade dock att han ansåg fortsatt utredning på denna punkt viktig, bl. a. därför att inte heller den av kommittén föreslagna konstruktionen skulle medföra fördelar för alla de grupper som borde komma i fråga för förbättringar. Därmed avsåg föredraganden främst dem som var arbetslösa eller genomgick arbetsmarknadsutbildning. I en motion (1976/77:1544) av herr Palme m. fl. (s) påtalades bl. a. att det var angeläget att vidare utreda frågan om semesterrätten vid arbetslöshet och arbetsmarknadsutbildning. Även i en motion (1976/77:1547) av herr Werner m. fl. (vpk) berördes denna fråga. Utskottet förklarade sig dela motionärernas uppfattning att det var betydelsefullt att bl. a. frågorna om semesterrätt vid arbetslöshet och arbetsmarknadsutbildning fick en tillfredsställande lösning. Utskottet framhöll dock att en fond för administration av semesterlön sannolikt var en förutsättning för att de förordade förbättringarna skulle kunna genomföras. Frågan om införandet av en sådan fond hade således hög angelägenhetsgrad.
I propositionen hade dock förutskickats fortsatt utredning av denna fråga. Utskottet ansåg därför något initiativ från riksdagens sida inte erforderligt i denna del (SoU 1976/77:32 s. 7).
Regeringen har som tidigare nämnts låtit tillkalla en kommitté för utredning av vissa frågor på semesterrättens område. Enligt direktiven skall utredningsarbetet till en början inriktas på ett fondsystem för semesterlön
SoU 1977/78:34
som tjänas in vid semesterlönegrundande frånvaro. Om ett begränsat fondsystem föreslås bör samtidigt övervägas i vad mån möjligheterna att tjäna in semester vid frånvaro bör utvidgas. Vidare bör undersökas om det är möjligt att inom ramen för en begränsad fond lösa andra semesterproblem, exempelvis intjänande av semesterlön vid arbetslöshet, arbetsmarknadsutbildning m. m.
Översyn av semesterlagen (motionen 1977/78:1095)
Vid behandlingen av propositionen om semesterlag m. m. uttalade utskottet i flera olika sammanhang att den föreslagna lagstiftningen var komplicerad (se SoU 1976/77:32 s. 7,9,10, 26,27,32). Med hänsyn till vikten av att införandet av nya regler om semesterförmåner inte leder till praktiska olägenheter förutsatte utskottet att den aviserade utredningen på semesterrättens område skulle få i uppdrag att med uppmärksamhet följa tillämpningen av den nya lagen och att till prövning ta upp frågor som härvid aktualiseras.
Såsom framhålls i motionen 1977/78:1095 innehåller direktiven för den nya semesterutredningen i denna del ett uppdrag till kommittén att uppmärksamt följa tillämpningen av den nya semesterlagen i alla hänseenden och att framlägga de ändringsförslag som bedöms motiverade av de erfarenheter som erhålls. Det kan tilläggas att direktiven även innehåller en uppmaning - beträffande frågan om eventuellt inrättande av en fond för semesterlön - om att söka finna en lösning som medger en enkel handläggning, så att byråkrati i möjligaste mån undviks på detta område.
Semesterrätt vid tjänstgöring inom frivilligförsvaret (motionen 1977/ 78:1709)
Inom frivilligorganisationerna finns personal som genom skriftligt avtal åtagit sig att frivilligt tjänstgöra inom totalförsvaret och som därmed blir skyldiga att med jämna mellanrum fullgöra viss repetitionsutbildning. Denna personal kan vara A-personal eller B-personal. A-personal placeras för ständig tjänstgöring. B-personal står till förfogande för tillfällig tjänstgöring i eller i närheten av bostadsorten. Repetitionsutbildningen omfattar förs. k. Apersonal 16 dagar för varje fyraårsperiod. Arbetsgivare har f. n. ingen skyldighet enligt lag att bevilja tjänstledighet för sådan repetitionsutbildning. Inte heller medför tjänstgöringen rätt till semesterlön. Avtalsvägen kan däremot arbetsgivaren ha åtagit sig mera långtgående förpliktelser i angivna hänseenden. Statsanställda har sålunda viss rätt till ledighet med B-avdrag. För det privata området finns en rekommendation från SAF om att ledighet bör beviljas, varvid det kan vara lämpligt att viss del av utbildningen räknas som semester. Arbetsgivarna rekommenderas att lämna de anställda bidrag med 25 % av lönen under samma förutsättningar i fråga om anställningstid
SoU 1977/78:34
och försörjningsplikt som gäller vid värnpliktigas repetitionsutbildning.
Enligt semesterlagen är viss militärtjänst, vapenfritjänst och civilförsvarstjänst semesterlönegrundande. Semesterkommittén föreslog ursprungligen att all tjänstgöring enligt värnplikts-, vapenfri- och civilförsvarslagarna skulle grunda rätt till semesterlön. Flertalet av de remissinstanser som uttalade sig i den frågan ställde sig dock negativa till en utvidgning. Föredragande statsrådet instämde och förklarade att denna fråga fick behandlas i det fortsatta utredningsarbetet (prop. 1976/77:90 s. 125). 1 direktiven till den nya semesterutredningen anges även att frågan om privilegiering av militärtjänstgöring och motsvarande vapenfri tjänst bör övervägas i samband med ett eventuellt fondsystem. Frågan om semesterförmåner vid frivillig tjänstgöring inom totalförsvaret berördes inte vid behandlingen av förslaget till ny semesterlag och omnämns inte heller i utredningsdirektiven.
Frågan om rätt till tjänstledighet vid krigsförbandsövning för s. k. Apersonal kommer med anledning av motionen 1977/78:1708 att behandlas av arbetsmarknadsutskottet under nästa riksmöte.
Utskottet
Den nya semesterlagen har trätt i kraft vid årsskiftet 1977-1978. Semesterledigheten har förlängts från fyra till fem veckor. Genom ändrade beräkningsgrunder för semesterlön har de ekonomiska semesterförmånerna för arbetstagarna förbättrats. Möjligheterna att tjäna in semesterlön under frånvaro från arbetet - s. k. privilegierad frånvaro - har också utökats.
Såväl i propositionen som i utskottsbetänkandet om semesterlagen, vilket godkändes av riksdagen, betonades att flera viktiga frågor ännu var olösta och att ytterligare förbättringar av semesterförmånerna var önskvärda. Redan i lagstiftningsärendet förutsattes alltså att reformarbetet på semesterrättens område omedelbart skulle fortsätta. Man utgick från att en ny utredning skulle fä i uppdrag att följa den nya lagens tillämpning och att skyndsamt utreda vissa diskuterade förslag till förbättringar. Efter regeringens bemyndigande har utredningen - semesterkommittén 1978 - nyligen tillsatts.
1 direktiven till kommittén tas uttryckligen upp flera av de frågor som aktualiserats genom de i detta betänkande behandlade motionerna. Dit hör bl. a. frågan om intjänande av semesterlön vid ofrivillig arbetslöshet samt vid arbetsmarknadsutbildning. Det i motionen 1977/78:1094 av Maj-Lis Landberg m. fl. (s) uttalade önskemålet om fortsatt utredning av denna fråga är därför redan tillgodosett. Någon riksdagens åtgärd med anledning av motionen är därför inte erforderlig.
Även frågan om längre semester för gruvarbetare kommer, såvitt gäller underjordsarbetare som utsätts för joniserande strålning, att övervägas av semesterkommittén. Enligt utskottets mening finns det därför inte anledning till ytterligare initiativ i denna fråga. Utskottet avstyrker därför motionen 1977/78:295 av Alf Lövenborg (apk), i vilken begärs införande av sex veckors
SoU 1977/78:34
semester för gruvarbetare.
I motionen 1977/78:1095 av Inger Lindquist (m) påtalas behovet av att förslag till förenklingar av semesterlagen snarast läggs fram. Utskottet erinrar om att man redan vid antagandet av lagen var väl medveten om att den nya lagstiftningen delvis är komplicerad. Som framgått av den tidigare framställningen (s. 7) framhölls detta av utskottet i flera olika sammanhang. Utskottet förutsatte att den nya utredningen på semesterrättens område skulle få i uppdrag att med uppmärksamhet följa semesterlagens tillämpning och ta upp till prövning frågor som härvid kunde aktualiseras. Direktiven för semesterkommittén har utformats i enlighet med utskottets önskemål. Kommittén är oförhindrad att i delbetänkande framlägga förslag till sådana ändringar i semesterlagstiftningen som bedöms vara brådskande. Med hänsyn till det anförda är det enligt utskottets mening inte erforderligt med några tilläggsdirektiv till semesterkommittén med anledning av vad som anförs i motionen 1977/78:1095. Motionen avstyrks således.
I motionen 1977/78:706 av Gunilla André (c) och Anne-Marie Gustafsson (c) begärs en översyn av reglerna om beräkning av semesterlön såvitt gäller övertidsersättning. Motionen syftar till att uttag av övertidsersättning i form av kompensationsledighet skall stimuleras.
Till skillnad från vad som tidigare gällde skall enligt den nya semesterlagen semesterlön beräknas på ali arbetsinkomst, inklusive övertidsersättning. I propositionen med förslag till semesterlag, m. m. uttalades att den tidigare gällande begränsningen i fråga om övertidstillägg inte var rationellt grundad. Utskottet hade ingen erinran häremot. Utskottet vill dessutom framhålla vikten av att man inte onödigtvis ytterligare komplicerar semesterlöneberäkningen genom införande av särskilda specialregler. Det kan visserligen finnas skäl som talar för motionärernas allmänna åsikt att man bör stimulera uttag av övertidsersättning i form av kompensationsledighet. Enligt utskottets mening bordetta dock inte ske genom att ändringar görs i semesterlagens bestämmelser. Det är i första hand arbetsmarknadens parter som bör avgöra villkoren för olika slag av lönetillägg eller förmåner som utgår som ersättning för utfört arbete. Övertidsarbete intar härvid ingen särställning. Utskottet avstyrker på grund av det anförda motionen 1977/78:706.
I motionen 1977/78:1709 av Karin Ahrland (fp) och Hans Lindblad (fp) yrkas förbättrade semesterförmåner för totalförsvarets A-personal, dvs. viss grupp av den personal som genom skriftligt avtal åtar sig att frivilligt tjänstgöra inom totalförsvaret. Utskottet vill framhålla att frågan om Apersonalens rätt till semesterförmåner har starkt samband med rätten till tjänstledighet fördeltagande i repetitionsövning. Någon sådan i lag inskriven rätt finns inte. Denna fråga bereds f. n. inom arbetsmarknadsutskottet.
Frågan om A-personalens semesterförmåner tas inte upp särskilt i direktiven för den nya semesterkommittén. Utskottet anser sig emellertid kunna förutsätta att kommittén, inom ramen för sitt allmänna uppdrag att
SoU 1977/78:34
följa semesterlagens tillämpning och föreslå de ändringar som bedöms motiverade, kommer att behandla den i motionen behandlade frågan om kommittén finner detta påkallat. Motionen 1977/78:1709 bör därför inte föranleda någon riksdagens åtgärd.
Utskottet hemställer
1. beträffande införande av sex veckors semester för gruvarbetare att riksdagen avslår motionen 1977/78:295,
2. beträffande beräkning av semesterlön på övertidsersättning att riksdagen avslår motionen 1977/78:706,
3. beträffande intjänande av semesterlön vid arbetslöshet och arbetsmarknadsutbildning att riksdagen avslår motionen 1977/ 78:1094,
4. beträffande översyn av semesterlagen m. m. att riksdagen avslår motionen 1977/78:1095,
5. beträffande semesterförmåner för totalförsvarets A-personal att riksdagen avslår motionen 1977/78:1709.
Stockholm den 9 maj 1978
På socialutskottets vägnar GÖRAN KARLSSON
Närvarande: Göran Karlsson (s). Gabriel Romanus (fp). Erik Larsson (c), Evert Svensson (s), Karin Andersson (c)*. Kjell Nilsson (s), Sven-Gösta Signell (s). Kersti Swartz (fp)*. Ulla Tillander (c)*, Stig Alftin (s), Gunnar Biörck i Värmdö (m), Iris Mårtensson (s)* och Josef Axelsson (m).
*Ej närvarande vid betänkandets justering.
GOT AB 58054 Stockholm 1978