Med anledning av motioner om tekniska hjälpmedel för handikappade

SoU 1977/78:7

Socialutskottets betänkande 1977/78:7

med anledning av motioner om tekniska hjälpmedel för handikappade Motionsyrkandena I

motionen 1976/77:724 av Börje Nilsson (s) hemställs att riksdagen hos regeringen begär en utredning rörande ökade insatser på det ortopedtekniska området.

1 motionen 1976/77:1299 (motivering i motionen 1976/77:1298) av Olof Palme m. fl. (s) hemställs att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen 1976/77:1298 anförts om nordiskt samarbete beträffande tekniska hjälpmedel för handikappade m. m.

Verksamheten med hjälpmedel åt handikappade

Tillhandahållandet av hjälpmedel åt handikappade har sedan lång tid tillbaka varit en angelägenhet för sjukvårdshuvudmännen. De har tagit initiativet härtill inom ramen för och i anslutning till sjukvårdsuppgifterna. Sjukvårdshuvudmännens hjälpmedelsverksamhet avser ordination, utprovning, träning, prövning, anpassning, information, rådgivning, instruktion, demonstration, utlåning, tillverkning och reparation. Staten tog fram till slutet av 1960-talet på sig ett successivt växande finansiellt ansvar för verksamheten genom att lämna sjukvårdshuvudmännen statsbidrag till anskaffande av hjälpmedel. Från och med den 1 januari 1973 övertog emellertid sjukvårdshuvudmännen kostnadsansvaret för vissa enklare hjälpmedel. Från och med den 1 januari 1976 övertog sjukvårdshuvudmännen slutligen hela kostnadsansvaret för hjälpmedel åt handikappade samtidigt som en ersättning från sjukförsäkringen till sjukvårdshuvudmännen för handikapphjälpmedel infördes. Till grund för den ändrade ordningen låg en överenskommelse den 22 januari 1975 om vissa finansieringsfrågor på sjukvårdsområdet, som träffats mellan representanter för socialdepartementet och sjukvårdshuvudmännen (prop. 1975:36, SfU 1975:16, rskr 1975:125).

Den 1 juli 1968 tillkom handikappinstitutet genom ett avtal mellan staten och Svenska centralkommittén för rehabilitering (SVCR). Enligt av regeringen fastställda stadgar för institutet fick det till uppgift att vara centralt organ på hjälpmedelsområdet. Institutet skall bl. a. (1) följa utvecklingen på hjälpmedelsområdet, (2) utarbeta och fortlöpande revidera ett långsiktigt program för forsknings- och utvecklingsarbete samt för undersökningar och

1 Riksdagen 1977178. 12 sami. Nr 7

SoU 1977/78:7

utredningar ägnade att belysa området, (3) samordna verksamhet av nämnt slag som bedrivs på skilda håll, (4) samla material beträffande gjorda, pågående och planerade forsknings- och utvecklingsprojekt, sprida kännedom härom samt tjänstgöra som allmänt serviceorgan för råd och upplysningar beträffande projekt av nämnt slag, (5) i lämpliga former sprida kännedom om tekniska hjälpmedel och andra åtgärder för handikappade, (6) ta initiativ till och medverka i testning och egenskapsdeklaration av tekniska åtgärder och hjälpmedel för handikappade samt bedöma dessas lämplighet för handikappade, (7) biträda och nära samarbeta med socialstyrelsen och sjukvårdshuvudmännen, styrelsen för teknisk utveckling, övriga berörda statliga och kommunala myndigheter samt handikapporganisationer, företag och enskilda med uppgifter inom verksamhetsområdet samt (8) följa den internationella utvecklingen och samarbeta med institut eller andra organ i utlandet som bedriver liknande verksamhet i syfte att tillgodogöra sig där vunna resultat och erfarenheter. Medel till bidrag till handikappinstitutet har anvisats under socialhuvudtiteln.

I en överenskommelse den 22 februari 1977 om vissa ersättningar från sjukförsäkringen till sjukvårdshuvudmännen under åren 1978-1979 m. m., vilken träffats mellan representanter för socialdepartementet och sjukvårdshuvudmännen och vilken redovisats för riksdagen (prop. 1976/77:116, SfU 1976/77:28, rskr 1976/77:297) överenskoms bl. a. att särskilt avtal skulle träffas mellan staten och Landstingsförbundet om gemensamt huvudmannaskap för handikappinstitutet fr. o. m. den 1 januari 1978 och att särskild överenskommelse samtidigt skulle träffas mellan dessa huvudmän om finansieringen av handikappinstitutets verksamhet under åren 1978 och 1979. Till grund för denna principöverenskommelse låg förslag, som framlagts av en särskilt tillkallad utredningsman i det till chefen för socialdepartementet i oktober 1976 avgivna betänkandet (Ds S 1976:8) Samverkan i handikappinstitutet. Utredningsmannen hade tillkallats mot bakgrund av att sjukvårdshuvudmännen övertagit hela kostnadsansvaret för handikapphjälpmedlen.

Med stöd av ett bemyndigande som regeringen erhöll genom riksdagens beslut med anledning av prop. 1976/77:116 har regeringen i maj 1977 godkänt ett särskilt avtal den 24 mars 1977 mellan staten och Landstingsförbundet om att parterna gemensamt övertar huvudmannaskapet för handikappinstitutet fr. o. m. den 1 januari 1978. I anslutning till detta avtal har en särskild överenskommelse träffats mellan staten och Landstingsförbundet om finansieringen av handikappinstitutets verksamhet under åren 1978 och 1979.

I avtalet har staten och Landstingsförbundet åtagit sig att svara för driften av handikappinstitutet. Avtalet gäller sex år och förlängs på ytterligare sex år om det inte sägs upp före den 31 december 1980. Verksamheten skall bekostas med medel från en särskild fond, som förvaltas av institutets styrelse. Fonden skall tillföras medel enligt finansieringsöverenskommelsen mellan parterna.

SoU 1977/78:7

3 Den träffade finansieringsöverenskommelsen, som gäller för åren 1978 och 1979, innebär att parterna tillför handikappinstitutets fond ett belopp motsvarande 2 kr. per invånare och år. Beloppet skall avdelas från hjälpmedelsersättningen från sjukförsäkringen. I fonden skall även ingå medel som handikappinstitutet erhåller som ersättning för utförda uppdrag samt förekommande ränteavkastning från fonden och andra medel som står till institutets förfogande. Av handikappinstitutets fond skall enligt överenskommelsen årligen avdelas 1,3 milj. kr. att av institutets styrelse disponeras för att initiera och stimulera tillverkning av vissa handikapphjälpmedel, för vilka det föreligger svårigheter att etablera produktion på gängse industriella villkor. Vidare skall högst 1,3 milj. kr. få användas som förskottsmedel/ förlustgaranti i samband med beställningar och inköp av hjälpmedel, som företas av Sjukvårdshuvudmännens upphandlingsbolag (SUB) i samarbete med institutet. Av medelsanvisningen till bidrag till handikappinstitutet har under budgetåret 1976/77 1 milj. kr. avsett stöd till produktion av nya hjälpmedel. För produktion av hjälpmedel har 1 milj. kr. beräknats i medelsanvisningen för budgetåret 1977/78.

Samtidigt med att avtal träffades om den fortsatta driften av handikappinstitutet kom parterna också överens om nya stadgar för institutets verksamhet. Dessa överensstämmer i stort sett med nuvarande stadgar men har anpassats till det nya huvudmannaskapsförhållandet.

Ökade insatser på det ortopedtekniska området

Motionen

I motionen 1976/77:724 av Börje Nilsson (s) påpekas att utvecklingen på det ortopedtekniska området begränsats till smärre nykonstruktioner av leder och låsanordningar på ortoser (ortos = stödbandage) och proteser samt att endast i några fall ny teknik har tillämpats. Motionären anför att det emellertid inom modern industriell produktion finns teknik som bör kunna överföras till det ortopedtekniska området och ger vissa exempel på detta när det gäller ortoser, proteser och förflyttningshjälpmedel. Motionären framhåller också angelägenheten av att formgivare engageras för att skapa produkter med estetisk utformning. Motionären anför slutligen följande.

Genom styrelsen för teknisk utveckling (STU) stöds en rad projekt som berör hjälpmedel för handikappade. Förutsättningen för STU:s stöd är emellertid att forsknings- och utvecklingsprojekt arbetas fram samt att en organisation för ett kontinuerligt forskningsarbete på området etableras. För detta erfordras att Handikappinstitutet eller annat organ får resurser för en sådan verksamhet.

Uppgifterna för styrelsen för teknisk utveckling och statens utvecklingsfond

Enligt förordningen (1968:404) med instruktion för styrelsen för teknisk utveckling är styrelsen central förvaltningsmyndighet för initiativ och stöd till

SoU 1977/78:7

samt planläggning och rådgivning rörande teknisk forskning och industriellt utvecklingsarbete, i den mån sådana uppgifter ej ankommer på annan statlig myndighet. Det åligger styrelsen särskilt att (1) följa den tekniska utvecklingen och därvid hålla kontakt med forskare, institutioner och företag, (2) organisera och stödja samarbete inom teknisk forskning och industriellt utvecklingsarbete samt främja kontakter mellan myndigheter, näringsliv och forskningsinstitutioner, (3) ge råd åt uppfinnare samt förmedla forskningsresultat till kommersiellt utnyttjande samt (4) främja internationellt tekniskt samarbete och därvid samverka med utländska institutioner och internationella organisationer. För biträde vid planering av stöd till teknisk forskning och industriell utvecklingsverksamhet och för rådgivning inom styrelsens verksamhetsområde har styrelsen inrättat särskilda nämnder.

Enligt kungörelsen (1973:622) om statens utvecklingsfond har fonden till ändamål att genom långivning stödja utveckling av nya produkter, processer eller system för industriell produktion. Låneverksamheten skall bedrivas i samverkan med övriga organ som handhar statligt stöd till industriellt utvecklingsarbete. Lån får beviljas för investering i projekt som inte kan finansieras på den allmänna kreditmarknaden på normala marknadsmässiga villkor.

Remissyttranden

Utskottet har inhämtat yttranden över motionen 1976/77:724 från styrelsen för teknisk utveckling (STU), statens utvecklingsfond, socialstyrelsen, statens handikappråd, handikappinstitutet. Nordiska nämnden för handikappfrågor, Landstingsförbundet, De handikappades riksförbund (DHR) samt Handikappförbundens centralkommitté (HCK).

Ställningstaganden till m o t i o n sy r k a n d e t m. m.

Nordiska nämnden för handikappfrågor har inte tagit ställning till motionsyrkandet då nämnden anser att ett ställningstagande till detsamma faller utanför nämndens kompetensområde.

Övriga remissinstanser framhåller angelägenheten av att det ges resurser för utveckling av handikapphjälpmedel. Flera remissinstanser påpekar att handikappinstitutet bör vara det organ som tar initiativ på området.

HCK biträder motionen i dess helhet.

STU tillstyrker i huvudsak motionsförslaget.

Statens utvecklingsfond anser att det är angeläget att resurser ställs till

SoU 1977/78:7

handikappinstitutets och/eller annat organs förfogande för ökade insatser inom det ortopedtekniska området och påpekar att fonden sedan kan medverka i samband med den avslutande utvecklingsfasen, exempelvis med delfinansiering av nollserietillverkning.

Socialstyrelsen anser att handikappinstitutet bör ges de resurser som krävs för att institutet skall kunna initiera och samordna forsknings- och utredningsarbete inom olika områden som rör hjälpmedel för handikappade, t. ex. inom det ortopedtekniska området, samt påpekar att ökade resurser på detta område skulle kunna påskynda en utveckling.

Landstingsförbundet ställer sig positivt till ökade forsknings- och utvecklingsinsatser på hjälpmedelsområdet. Landstingsförbundet förutsätter att det ankommer på handikappinstitutet att ta de initiativ som därvid är erforderliga.

DHR framhåller att det är angeläget att en verkstadsresurs skapas för tillverkning av bl. a. kvalificerade ortopediska hjälpmedel och att till en sådan bör knytas verkstadsarbetare och tekniker, som har högt tekniskt kunnande och som med tiden får erfarenheter av de ortopediska problemen. DHR förutsätter att de anslag som ställts till handikappinstitutets förfogande för tillverkning skall kunna användas för uppbyggnad av en sådan verkstadsenhet.

Statens handikappråd ställer sig positivt till förslaget i motionen om ökade forsknings- och utvecklingsinsatser på det ortopedtekniska området. Rådet framhåller att handikappinstitutet bör ta de initiativ som är erforderliga.

Handikappinstitutet anser att syftet med motionen i väsentliga delar tillgodosetts genom det avtal och den överenskommelse som i mars i år träffats mellan staten och Landstingsförbundet om institutet. Handikappinstitutet anför bl. a. följande.

Syftet med motionärens yrkande om en utredning rörande ökade insatser på det ortopedtekniska området torde i väsentliga delar fä anses tillgodosett genom de förslag som framförs i betänkandet Samverkan i handikappinstitutet (Ds S 1976:8). I betänkandet sägs liksom i motionen att handikappinstitutet bör ha en sammanhållande funktion för samordning av forskningsoch utvecklingsarbete inom handikappområdet.

I beslut om ändrade ersättningsregler inom sjukförsäkringen m. m. har riksdagen godkänt det avtal som i enlighet med utredningsförslaget träffats mellan staten och Landstingsförbundet om den framtida driften av handikappinstitutet (prop. 1976/77:116, SfU:28, rskr:297). I nämnda avtal ingår en finansieringsöverenskommelse som innebär en väsentlig ökning av handikappinstitutets resurser. Eftersom det i huvudsak ankommer på institutets styrelse att senare fatta beslut om medlens disposition torde motionärens önskemål ha tillgodosetts så långt det i dag är möjligt att överblicka. Det bör

1* Riksdagen 1977/78. 12 sami. Nr 7

SoU 1977/78:7

framhållas att av de resurser som ställs till förfogande också ingär ökade medel för att underlätta produktion av sådana hjälpmedel för vilka det är svårt att få till stånd tillverkning på gängse villkor.

Beskrivning av nuläget och vissa synpunkter på utvecklingen

STU framhåller att insatserna för teknisk forskning och utveckling avseende handikapphjälpmedel utgör en väsentlig del av STU:s verksamhet inom behovsområdet Socialteknik samt påpekar att projekt stödjes under budgetåret 1976/77 till en kostnad av ca 5,5 milj. kr. gällande teknisk forskning och utveckling på handikappområdet.

STU anger en rad exempel för att belysa STU:s aktiviteter på några områden som speciellt nämnts i motionen. Härefter anför STU bl. a. följande.

STU instämmer i att erforderliga basresurser saknas inom många handikappsektorer för att dels driva en god forskning och utveckling och dels ta till vara framkomna resultat. Tillgång på lämpliga basresurser är väsentlig för att STU ska kunna fylla sin uppgift att initiera angelägna forsknings- och utvecklingsprojekt. STU har däremot icke möjlighet att garantera en kontinuerlig basresurs inom något visst område. Som nämndes ovan är kvalificerad kompetens också ofta nödvändig för att effektivt kunna utnyttja avancerade forsknings- och utvecklingsresultat. Sådana resurser bör arbeta nära forskningen och klinikerna. Den ovan nämnda mönsterstyrningstekniken för handproteser är ett mycket viktigt forskningsresultat som kommer att kräva sådana kvalificerade basresurser för att effektivt kunna utnyttjas. Tekniken har utvecklats av en grupp vid Chalmers tekniska högskola och Sahlgrenska sjukhuset. Fortsatt verksamhet utöver avgränsade FoU-insatser, vilka kan stödjas av STU, hos denna och liknande grupper är av största vikt.

För att effektivt utnyttja resultaten av forskning och utveckling krävs också resurser för att informera om nya hjälpmedel och finansiera dessa hjälpmedel. Detta har delvis berörts ovan. Ett område där problem råder att finansiera hjälpmedel gäller handikappades möjligheter att köpa egen bil om denna icke direkt är nödvändig för yrkesverksamhet. STU önskar instämma i föreslagna förbättringar på detta område. Parentetiskt kan nämnas att STU stödjer flera utvecklingsprojekt gällande handikappade och användning av bil.

Statens utvecklingsfond framhåller att fonden ännu ej fått någon låneansökan inom det ortopedtekniska området men påpekar att fonden beviljat ett lån till ett företag, som utvecklar ett speciellt fordon avsett för rullstolsbundna personer.

Socialstyrelsen påpekar att en resursförstärkning för forskning och utveckling av tekniska hjälpmedel alltid måste innebära att även den kliniska sidan förstärks och att psyko-sociala aspekter beaktas.

SoU 1977/78:7

7 Statens handikappråd anför bl. a. följande.

För att kunna öka produktionen av nya tekniska hjälpmedel för gravt handikappade är det enligt vår mening nödvändigt att det inom Handikappinstitutet inrättas en tillverkningsenhet som har personal med kvalificerat tekniskt kunnande om de problem som handikappade medborgare möter. Utan sådant kunnande är det enligt vår mening inte möjligt att fl en tillverkning och vidareutveckling av de objekt som tas fram genom forskningsgrupper på området. De medel som riksdagen anslagit för produktion av hjälpmedel bör därför bl. a. användas för att bygga upp en sådan tillverkningsenhet inom eller utom Handikappinstitutet.

Handikappinstitutet anför följande, vartill även statens handikappråd hänvisar.

Handikappinstitutet delar motionärens uppfattning att modern teknik har stora potentiella utvecklingsmöjligheter inom bl. a. det ortopedtekniska området. Det har också sedan åtskilliga år varit en medveten strävan hos institutet att dels följa den tekniska utvecklingen, dels överföra denna tekniks möjligheter till handikappsektorn. En omfattande dokumentationsverksamhet, ett brett internationellt kontaktnät och projektsamarbete med forskningsinstitutioner och industri är de medel som använts i en sådan strävan. Institutet kan instämma i motionärens uppfattning att ökade resurser skulle påskynda utvecklingen. Härvid bör emellertid beaktas att den tekniska utvecklingen måste gå hand i hand med förbättrade produktionsmöjligheter, utbildning av vårdyrkespersonal på de nya hjälpmedlen och en fortlöpande utvärdering av teknikens sociala roll.

Institutet har sedan flera år ett omfattande samarbete med styrelsen för teknisk utveckling, vilket ger allt bättre möjligheter att fördela forskningsoch utvecklingsresurser på ett optimalt sätt. Ett betydelsefullt inslag i resursfördelningen är den långsiktiga uppbyggnaden av en stab handikappkunniga kvalificerade tekniker och tekniska institutioner, som är så avgörande för kontinuiteten i forskningsarbetet.

Landstingsförbundet anför att i överenskommelsen mellan staten och Landstingsförbundet om en fördjupad samverkan mellan parterna som huvudmän för handikappinstitutet hänsyn också har tagits till forskningens betydelse och behovet av samordning. Landstingsförbundet anför vidare att handikappinstitutet också deltar i de internationella forskningsansträngningarna vilka också kommer den svenska hjälpmedelshanteringen till godo. Det måste dock enligt Landstingsförbundet ankomma på institutets styrelse att ange inriktningen av institutets insatser på forskningsområdet.

DHR anför följande.

Utvecklingen på det ortoped-tekniska området har begränsats till handprotes- och ortosområdet samt vissa knäledsfunktioner. Främst har forskningsmedel satsats på en elektroniskt styrd hand utan att man kunnat nå fram till en produktion av sådan. Anslagen till forskning på det ortoped-tekniska

SoU 1977/78:7

området har också dragits ned under senare år med hänvisning till att inga forskare intresserat sig för nya objekt inom detta område. Inom Handikappinstitutet har man också prioriterat andra hjälpmedelsområden och därför dragit ned utredningsresurserna på ortopedområdet.

Utbildningen på ortoped-tekniska området har också länge varit försummad. Den upprustning som nu skett genom utbildningen vid vårdyrkesskolan i Jönköping kan ge förbättrad rekrytering till verkstäderna. Men för att fl personalresurser till forskning och utveckling krävs en högre utbildning av ortoped-teknisk personal, men också ett ökat intresse från ortopedläkarnas sida för de tekniska problemen i samband med rehabilitering av amputerade, reumatiker m. fl. rörelsehindrade.

HCK påpekar att vissa framsteg har skett under de senaste åren och att elektronikens utveckling har medfört att många handikappade kunnat få hjälpmedel, som givit dem helt nya möjligheter. Men utvecklingen på det ortopedtekniska området ligger ändå inte i nivå med den allmänna tekniska utvecklingen, påpekas det vidare. HCK framhåller att det krävs därför ökade resurser för att tillvarata de erfarenheter som gjorts inom andra områden och att det är angeläget att detta arbete kan bedrivas kontinuerligt och att handikappades kunskaper tas till vara i planering och prioritering. Det är enligt HCK också angeläget att man vid konstruktion och design tar hänsyn till hjälpmedlens estetiska utformning.

Nordiskt samarbete rörande tekniska hjälpmedel för handikappade

Motionen

I motionen 1976/77:1298 av Olof Palme m. fl. (s) - vilken innehåller motiveringen till yrkandet i motionen 1976/77:1299 av samma motionärer - anförs bl. a. följande.

Avsättningen i Sverige för de mera tekniskt avancerade hjälpmedlen är förhållandevis liten, vilket är ett hinder för en mera fabriksmässig och rationell produktion av dessa. För att bättre kunna svara mot de handikappades behov av högt utvecklade tekniska hjälpmedel skulle det betyda mycket med en gemensam nordisk marknad på detta område. Detta gäller i första hand hjälpmedel som produceras inom Norden men också sådana som importeras utifrån. En samordnad inköpsverksamhet för Norden skulle kunna innebära billigare tekniska hjälpmedel för handikappade.

Ett försök till nordiskt samarbete i dessa frågor har gjorts. Den nordiska nämnd som finns för handikappfrågor har tillsatt en arbetsgrupp för att utreda frågor om registrering av och information om hjälpmedel på nordisk bas. En annan arbetsgrupp sysslar med utredning om möjligheterna för nordiskt samarbete rörande prövning av hjälpmedel.

Dessa strävanden bör ytterligare stimuleras och utbyggas. Alla som har erfarenhet av samarbete över gränserna vet dock att sådant arbete tar tid och kräver betydande insatser för att ge resultat.

Enligt vår mening är det angeläget att de handikappades organisationer ges möjlighet att påverka utvecklingen på detta område. Genom sina erfaren -

SoU 1977/78:7

heter skulle de kunna ge värdefulla bidrag i det nordiska arbetet på hjälpmedelsområdet. Kontakter mellan de organ som inom Nordiska rådets ram svarar för hjälpverksamheten och handikapporganisationerna bör tagas för gemensam diskussion om hjälpmedelsproblemen.

Uppgifter för vissa nordiska organ

Nordiska ministerrådet har inrättat Nordiska nämnden för handikappfrågor, som börjat sin verksamhet år 1976. Nämnden har till ändamål att verka för en effektivisering av det nordiska samarbetet på handikappforskningens och hjälpmedelsförsörjningens område samt i övrigt att inom sitt ansvarsområde fungera som ett expertorgan för ministerrådet. Nämnden har inrättats för en försöksperiod om tre år. Deltagande länder är Danmark, Finland, Norge och Sverige samt Island på observatörsbasis.

I yttrande över motionen 1976/77:1299 lämnar nämnden bl. a. följande uppgifter om sin verksamhet m. m.

Mot bakgrund av att den nordiska nämnden för handikappfrågor har sina huvuduppgifter på handikappforskningens och hjälpmedelsförsörjningens områden är det en viktig uppgift för nämnden att följa och översiktligt dokumentera den handikappforskning som bedrivs i de nordiska länderna. En nordisk inventering av forskningsprojekt inom handikappområdet har gjorts, och en rapport härom, ”Registrering av nordiska projekt inom handikappområdet 1976”, finns utgiven. I rapporten, som finns i en svensk och en engelsk edition, lämnas uppgifter om drygt 200 projekt. Arbete med en motsvarande rapport för år 1977 pågår.

På grundval av gjorda inventeringar kan nämnden ta eller förmedla initiativ till sådan forskning inom sitt ansvarsområde som från samnordisk synpunkt bedöms särskilt angelägen. Genom sin ställning har nämnden möjligheter att verka för en ändamålsenlig koordinering av handikappforskningen i de nordiska länderna. I detta sammanhang framhålls särskilt att nämnden fyller en viktig funktion när det gäller att öppna informationsvägar mellan forskare samt mellan forskare, myndigheter och enskilda.

För att bl. a. få till stånd en lämplig grundval för ett nordiskt samarbete beträffande bl. a. utarbetande av kravspecifikationer, provning, upphandling, information om samt förmedling av handikapphjälpmedel har nämnden tillsatt arbetsgrupper. Sålunda har tillsatts en arbetsgrupp med uppgift att utreda frågor om registrering av och information om hjälpmedel på nordisk bas. Ett förslag om principer för ett gemensamt nordiskt klassifikationssystem för handikapphjälpmedel kommer att behandlas av nämnden under år 1977. Vidare har nämnden tillsatt en arbetsgrupp som skall utreda möjligheterna till nordiskt samarbete rörande provning av hjälpmedel. Arbetsgruppen skall också studera frågan om ställningstagande till utarbetade kravspecifikationer. Nämnden framhåller att en gemensam syn i denna fråga är en förutsättning för ett utvidgat nordiskt samarbete i provningsfrågor.

SoU 1977/78:7

10 Nordforsk (nordiska samarbetsorganisationen för teknisk-vetenskaplig forskning), vars stadgar fastställdes av Nordiska rådet år 1969, är ett serviceoch samarbetsorgan med de nordiska ländernas ingenjörsvetenskapsakademier och motsvarande organ som medlemmar. Verksamheten syftar till att förbättra utbytet av tekniskt-vetenskapligt s. k. FoU-arbete genom effektiv samordning av parallellgående och överlappande forskningsinsatser inom olika områden.

Nordiska industrifonden (nordisk fond för teknologi och industriell utveckling) - som tillkommit genom en överenskommelse mellan de nordiska länderna år 1973 och vars statuter fastställts av Nordiska ministerrådet samma år - skall främja ett effektivare utnyttjande av nordiska resurser för teknologi och industriell utveckling, bl. a. genom att stödja finansieringen av projekt som har industriellt intresse i två eller flera av medlemsländerna.

Remissyttranden

Även över motionen 1976/77:1299 har utskottet inhämtat yttranden från styrelsen för teknisk utveckling (STU), statens utvecklingsfond, socialstyrelsen, statens handikappråd, handikappinstitutet. Nordiska nämnden för handikappfrågor, Landstingsförbundet, De handikappades riksförbund (DHR) samt Handikappförbundens centralkommitté (HCK).

Remissinstanserna delar motionärernas mening om angelägenheten av nordiskt samarbete för att skapa en gemensam marknad m. m. för handikapphjälpmedel. I förekommande fall framförs i remissyttrandena vissa påpekanden och förslag med anknytning till ett sådant samarbete m. m.

STU påpekar bl. a. att STU arbetar för ett utvidgat samarbete på hjälpmedelsområdet, dels inom ett särskilt pilotprojekt som speciellt studerar de talskadades kommunikationsproblem, dels inom ramen för Nordforsk. STU anför bl. a. följande:

I motionerna 1976/77:1298-1299 framhålies att avsättningen för många tekniska hjälpmedel är liten i Sverige. STU instämmer i detta och vill framhålla att detta lett till stora svårigheter att nyttiggöra vissa forsknings- och utvecklingsresultat. Detta har i synnerhet gällt det ortopedtekniska området. De korta serierna och formerna för upphandling och beställning av handikapprodukter har gjort att tillverkande företag i många fall funnit området alltför osäkert för att ta risken av att starta en produktion.

Ett utvidgat nordiskt samarbete kan vara ett sätt att minska de nämnda problemen genom att skapa en större marknad och genom att bättre hushålla med tillgängliga forsknings- och utvecklingsresurser. STU arbetar för ett utvidgat nordiskt samarbete på området dels inom ett särskilt pilotprojekt som speciellt studerar de talskadades kommunikationsproblem och dels inom ramen för Nordforsk. STU vill således understryka de synpunkter som framförs i motionerna 1976/77:1298-1299 avseende angelägenheten av nordiskt samarbete liksom att sådant samarbete kräver betydande tid och resurser för att ge resultat.

SoU 1977/78:7

11 Statens utvecklingsfond anför bl. a. att fonden vid några tillfällen har uppmärksammat att den svenska marknaden för vissa handikapphjälpmedel är av den storleksordningen att en produktion inom landet ej kan startas eller har startats trots bristande förutsättningar och att för den skull ett nordiskt samarbete torde vara ytterst värdefullt. Därigenom kan, sägs det, resurserna kanaliseras och eventuellt dubbelarbete undvikas. Genom att ett större underlag skapas ökar motivationen att utveckla och tillverka produkter avsedda att underlätta tillvaron för de handikappade, sägs det vidare.

Socialstyrelsen påpekar bl. a. att det är viktigt att handikappinstitutet ges tillräckliga resurser för att aktivt kunna följa och delta i en verksamhet som bygger på nära samverkan med övriga Norden. Socialstyrelsen anför bl. a. följande.

Socialstyrelsen anser att man på alla sätt bör undersöka om det genom ett ökat nordiskt samarbete går att bl. a. rationalisera och effektivisera försörjningen av hjälpmedel för handikappade. Internationellt samarbete är ibland en av de viktigaste förutsättningarna för att vissa handikappades hjälpmedelsbehov skall bli tillgodosett, främst då antalet personer är fl, tekniken komplicerad eller då tillverkning av en produkt inte bedöms vara lönsam. Vidare kan eventuella vinster av ett samarbete leda till ett bättre utnyttjande av befintliga resurser, vilket kommer såväl den handikappade som samhället till godo. I den totala bilden av hjälpmedelsförsörjningen inkluderar styrelsen då även nödvändigt forsknings- och utvecklingsarbete.

Styrelsen finner det därför vara av stor vikt att de olika försök till nordiskt samarbete, som för närvarande pågår inom hjälpmedelsområdet, följs och ges de resurser som krävs, bl. a. för att det kan komma fram nya aspekter av stort intresse för hjälpmedelsverksamheten och som snabbt bör tas upp till utredning och/eller behandling. Det är därför viktigt att Handikappinstitutet, som i framtiden kommer att ha en väsentligt förstärkt roll inom området, (betänkandet Samverkan i handikappinstitutet, Ds S 1976:8) ges tillräckliga resurser för att, som det centrala organet för hjälpmedelsverksamheten, aktivt kunna följa och delta i en verksamhet som bygger på en nära samverkan med övriga Norden.

Statens handikappråd framhåller bl. a. att det är angeläget att handikapporganisationerna ges möjligheter att påverka utvecklingen. Handikapprådet anför bl. a. följande.

Behovet av ett utökat tekniskt utvecklingsarbete och samordnad forskning inom hjälpmedelsområdet förefaller vara likartat i hela Norden. Handikappinstitutet och Nordiska nämnden för handikappfrågor har viktiga uppgifter när det gäller det nordiska samarbetet på hjälpmedelsområdet. En utökad samverkan mellan de nordiska länderna är särskilt angelägen när det gäller de mera tekniskt avancerade handikapphjälpmedlen. Bristen på kvalificerad utbildning på detta område samt bristen på resurser på tillverkningssidan, t. ex. när det gäller barnhjälpmedel, har skapat stora problem.

Vi utgår givetvis ifrån att produktionen av hjälpmedlen inte kommer att styras av ett lönsamhetstänkande utan att behovet kommer att vara avgörande.

Vi anser i likhet med motionärerna att det är angeläget att handikapporganisationerna ges möjligheter att påverka utvecklingen på detta område.

SoU 1977/78:7

12 Handikappinstitutet - till vars yttrande statens handikappråd även hänvisar - tillstyrker motionsförslaget om ökat nordiskt samarbete på handikappområdet. Institutet sammanfattar sina synpunkter och förslag i följande punkter.

1) Nordiska projekt inom handikappområdet bör föregås av kvalificerade analyser avseende ett sannolikt gynnsamt resultat. Härvid bör beaktas de olika ländernas sociala, ekonomiska och administrativa strukturer samt att planläggning och genomförande av projekt väl förankras i de nationella organens intentioner.

2) Former bör sökas för handikapporganisationernas kontinuerliga medverkan.

3) Den nordiska uppbyggnaden av ramar för forsknings- och utvecklingsarbete samt testning bör analyseras, och en ny mera formaliserad ordning för samverkan bör fastställas genom en utredning och överenskommelse på regeringsnivå.

4) Större klarhet om olika officiella nordiska organs kompetensområde bör åstadkommas.

5) Nordisk industrifond bör fö sådana riktlinjer att den i ökad utsträckning kan stödja handikapprojekt.

Handikappinstitutet framhåller att institutet alltsedan sin tillkomst år 1968 har lagt stor vikt vid nordiskt och övrigt internationellt samarbete i vad gäller tekniska hjälpmedel och miljöfrågor för handikappade samt anför följande.

Den nordiska inriktningen av handikappinstitutets verksamhet kan exemplifieras med vissa av institutet startade inventeringar av nordiska forskningsprojekt inom handikappområdet samt inventeringar av befintliga nordiska samorganisationer inom samma område. Båda dessa typer av inventeringar har senare direkt övertagits av Nordiska nämnden för handikappfrågor. På en rad andra områden har institutet sökt bidra till ett bättre resursutnyttjande genom nordiskt samarbete. Särskilt bör pekas på de olika nordiska konferenser som institutet ordnat samt det samarbete som skett inom dåvarande arbetsgruppen för tekniska hjälpmedel för handikappade inom Nordiska socialpolitiska kommittén 1970-1975 och inom Telemedel - ett organ för teletekniska hjälpmedel för handikappade - inom Nordiska Ämbetsmannakommittén för Transportfrågor (NÄT) sedan 1974.

Efter uppdrag av Nordiska socialpolitiska kommittén lade institutet 1974- 03-14 fram ”Förslag till utvidgad och samordnad nordisk forskning inom handikappvårdens område”. Detta förslag utgjorde underlaget till Nordiska ministerrådets beslut att inrätta den förut nämnda Nordiska nämnden för handikappfrågor. Nämnden startade sin verksamhet i böljan av år 1976.

Institutet har således med insikt om det allmänna värdet av ett livligt informationsflöde över nationsgränserna och betydelsen av att samarbete internationellt etableras i vissa härför ägnade frågor sökt samverkan med andra länder. Som i olika sammanhang påpekats är särskilt de extremt små handikappgruppernas problem svåra att angripa från snäv nationell utgångspunkt.

Handikappinstitutet påpekar att det emellertid finns en rad faktorer som

SoU 1977/78:7

verkat hämmande för det praktiska arbetet inom området samt anför följande.

Bland sådana faktorer kan nämnas alltför olika resurser på området samt i vissa fall en otillräcklig planering av gemensamma projekt och bristande förankring av dylika projekt i nationella organ. Ett problem är vidare att handikapporganisationernas kunskaper utnyttjas i så liten utsträckning. Några egentliga samarbetsformer med dessa organisationer har ännu inte skapats.

Det vidgade nordiska samarbetet har i flera avseenden gett positiva resultat. Institutet vill i detta sammanhang bl. a. peka på projekt rörande telekommunikationer för döva till vilket stöd givits av Nordisk industrifond. Vidare kan nämnas den provningsverksamhet som gällt patientlyftar inom sjukvård och hemmiljö som utförts inom Nordforsk. Handikappinstitutet finnér det väsentligt att fortsätta ansträngningarna att skapa ett rationellt nordiskt samarbete inom hjälpmedelsområdet. Behovet av nära samgående mellan de nordiska länderna kommer sannolikt att växa. När det gäller tekniska hjälpmedel blir det alltmera uppenbart att samverkande resurser kommer att behövas. Även om de nordiska länderna samverkar, framstår de i vissa fall som en alltför liten enhet för att nå maximala resultat.

Vad som härvid är väsentligt är att påbörjandet av nordiska projekt föregås av en noggrann bedömning av sannolikheten för godtagbara resultat och att härvid beaktas de faktorer som förut nämnts.

Handikappinstitutet anför vidare att ett hinder som inom hjälpmedelsområdet varit särskilt påfallande är den ojämna utbyggnaden i de olika länderna av resurser för forsknings- och utvecklingsarbete samt testning och att detta avspeglas bl. a. i de projektinventeringar som tidigare gjorts av institutet och senare av Nordiska nämnden för handikappfrågor. I anslutning härtill lämnas i yttrandet en redovisning för antalet projekt i Danmark, Finland, Norge och Sverige under åren 1973, 1975 och 1976 samt för fördelningen av 1976 års projekt på olika handikappgrupper. Det påpekas att en viss utbyggnad av centrala organ sker även i andra nordiska länder. Handikappinstitutet anför om organ på handikappområdet i andra nordiska länder m. m. följande.

Sålunda har under de senaste åren Danmark och Norge vardera fött en central instans (nämnd) för tekniska hjälpmedelsfrågor. Deras personella resurser är emellertid små. Finland och Island saknar för närvarande motsvarande centrala organ. I många hänseenden har bristen på auktoritativa nationella organ på detta område omöjliggjort ett rationellt nordiskt samarbete. Exempel härpå är att det endast finns ett organ, handikappinstitutet, för fastställande av nationella kravspecifikationer. Detta gör att det för närvarande saknas underlag för att kunna nå fram till gemensamma praktiskt betydelsefulla kravspecifikationer på detta område. När det gäller organ som kan svara för en samordning av insatser inom hjälpmedelsområdet är handikappinstitutet för närvarande största resursen på detta område inom Norden.

I detta sammanhang bör också påpekas att större klarhet behövs om arbetsfördelningen mellan officiella nordiska organ på detta område. Sålunda synes kompetensområdena mellan t. ex. Nordforsk och Nordiska nämnden

SoU 1977/78:7

för handikappfrågor böra klarläggas.

Ett organ som har och kan förutses få ökad betydelse är Nordiska industrifonden. Behovet att få en nordisk marknad för handikapphjälpmedel är mycket stort och i många fall en nödvändighet för att fl till stånd en produktion. Industrifonden kan bli ett viktigt instrument härför. Fondens centrala uppgift är att stimulera industriell produktion i Norden med sikte på ekonomiskt utbyte och sysselsättning. Vidare ger de riktlinjer som gäller för fonden uttryck för att minst två nordiska länder skall delta i de projekt fonden stödjer. Med dessa utgångspunkter kan som regel inte sådana handikapphjälpmedel som vållar produktionsproblem vara aktuella för fonden. I synnerhet de produkter som behövs för de svårast handikappade och således erfordras i ett litet antal exemplar faller därmed i stort sett utanför fondens ram. Fonden har emellertid som tidigare nämnts lämnat bidrag för denna typ av projekt, men det torde fl ses som undantag. Det synes därför angeläget att fondens riktlinjer ändras så att ökade insatser kan göras även inom nu berörda områden.

Nordiska nämnden för handikappfrågor framhåller att i förlängningen av det arbete som pågår med klassificerings- och provningsfrågor bör möjligheter finnas att bygga upp ett nordiskt samarbete om produktion och inköp av tekniska hjälpmedel för handikappade. Det påpekas att betydande och väl förberedda insatser krävs för konkreta resultat. Nämndens möjligheter till insatser begränsas av dess blygsamma administrativa resurser, men det är ändå nämndens ambition att, när resultaten från försöksperioden skall summeras under år 1978, presentera förslag till riktlinjer för ett fortsatt och resultatgivande nordiskt samarbete på hjälpmedelsområdet, sägs det vidare.

Landstingsförbundet framhåller bl. a. angelägenheten av att samordningsorganen ges sådan sammansättning att de förmår gripa över de många samordningsproblemen och att de ges goda resurser. Landstingsförbundet framför bl. a. vissa synpunkter på handikappinstitutets uppgifter i ett nordiskt samarbete. Landstingsförbundet anför följande.

Sjukvårdshuvudmännen som har det direkta ansvaret för huvuddelen av de tekniska hjälpmedlen, har ett självklart intresse av att denna hantering har en riktig utformning och att olika vägar prövas härvidlag. Det nordiska samarbetet erbjuder en naturlig möjlighet eftersom likheterna mellan länderna är påtaglig i fråga om sociala rättigheter och medicinsk omvårdnad.

Ett fördjupat samarbete i hjälpmedelsfrågoma bör kunna ge alla parter fördelar inte minst då det gäller information, klassificering och prövning av det stora utbud som finns. På ett helt påtagligt plan ligger också frågan om inköpssamordning. Motionärerna pekar på att visst nordiskt samarbete redan pågår.

De ansatser som hittills gjorts då det gäller nordiskt samarbete på hjälpmedelsområdet har visat att det är en framkomlig väg som kan leda till betydande fördelar.

Tekniska hjälpmedel är ett samlingsord för en mängd sinsemellan mycket olika produkter för ett stort antal handikapp. Hjälpmedelshanteringens gränser förändras ständigt och förskjuts mot nya områden dels som en följd

SoU 1977/78:7

av organisatoriska förändringar inom sjukvården, dels som en konsekvens av förändrade synsätt på vad ett handikapp innebär.

Ett vidgat och fördjupat samarbete på det nordiska planet måste utgå från bl. a. ovannämnda förutsättningar om resultatet skall bli av fortlöpande praktiskt värde för de handikappade och fältarbetarna. De samordningsorgan som då måste tillskapas borges en sådan sammansättning att de förmår gripa över de många samordningsproblemen. Vidare erfordras att de samnordiska organ som tilläggs dessa uppgifter ges goda resurser.

Handikappinstitutet har en viktig roll i det nordiska samarbetet då det gäller samordning av provningsverksamheten. Med fördel kan en hel del av denna verksamhet läggas ut på olika nordiska organ. En annan viktig uppgift för handikappinstitutet gäller utgivande av normer och kravspecifikationer.

Sjukvårdshuvudmännens upphandlingsbolag, SUB, har påbörjat visst samarbete i inköpsfrågor med några av de organ som finns i de övriga nordiska länderna. Samordnade inköp är en verksamhet som kan ge betydande fördelar såväl kort- som långsiktigt eftersom en effektiv inköpsplanering ger goda styrmöjligheter och produktionspåverkan.

DHR anser att det är skäligt att samhället för en bättre insyn i produktion och försäljning av tekniska hjälpmedel och kräver att handikapporganisationerna ges möjlighet att yttra sig över forskningsanslag och att organisationerna blir representerade i Nordiska nämnden för hjälpmedelsfrågor. DHR anför bl. a. följande.

De Handikappades Riksförbund vill understryka vikten av att man genom ett nordiskt samarbete vidgar marknaden för handikapphjälpmedel. På grund av för små tillverkningsserier är det svårt att fö produktion av vissa hjälpmedel. Det gäller inte minst mera tekniskt avancerade produkter. Ett nordiskt samarbete när det gäller utveckling och tillverkning av rullstolar anser DHR erforderlig för att fl fram stolar av bättre kvalité och medicinskt riktig utformning. Något intresse för att utveckla t. ex. manuellt drivna rullstolar finnes i dag inte hos tillverkarna.

Med hänsyn till att samhället svarar för kostnaderna vid anskaffningen är det skäligt att samhället får en bättre insyn i produktion och försäljning av tekniska hjälpmedel.

HCK understryker särskilt angelägenheten av att de handikappade för möjlighet att påverka utvecklingen. HCK erinrar om de av Nordiska nämnden för handikappfrågor tillsatta arbetsgrupperna för utredning av frågor som rör registrering, information och prövning av hjälpmedel samt påpekar att dessa strävanden bör ytterligare stimuleras och utbyggas och att det är angeläget att handikapporganisationerna ges möjlighet att påverka utvecklingen på området. HCK anför vidare bl. a. följande.

Utvecklingen inom handikappområdet i vårt land är en del av den internationella utvecklingen. Vi kommer ständigt att påverkas av och vara beroende av impulser utifrån, vilket bl. a. gäller utvecklingen av tekniska hjälpmedel. Ett litet land kan inte klara den utvecklingen på egen hand.

Behovet av utökat tekniskt utvecklingsarbete och samordnad forskning inom hjälpmedelsområdet förefaller vara likartat i hela Norden. Det är därför angeläget att det inom de nordiska länderna sker en utveckling och

SoU 1977/78:7

samordning av forskningen på hjälpmedelsområdet samt en utökad samverkan i hjälpmedelsförsörjningen. Vi vill vidare, i likhet med motionärerna, betona vikten av att konsumenternas kunskaper och erfarenheter på området ges tillfälle att komma till uttryck i detta viktiga nordiska samarbete.

Utskottet

I betänkandet behandlas motioner om insatser för utvecklandet av ortopedtekniska hjälpmedel för handikappade samt om nordiskt samarbete beträffande såväl sådana som andra tekniska hjälpmedel för handikappade. Som bakgrund till behandlingen av motionerna redovisar utskottet bl. a. vissa institutionella förhållanden beträffande verksamheten med hjälpmedel för handikappade i Sverige och i de övriga nordiska länderna.

Tillhandahållandet av hjälpmedel för handikappade har sedan lång tid tillbaka varit en angelägenhet för sjukvårdshuvudmännen. Staten har dock lämnat bidrag till sjukvårdshuvudmännen för anskaffande av hjälpmedel. Sedan år 1976 får huvudmännen viss ersättning från sjukförsäkringen för sin verksamhet med handikapphjälpmedel.

År 1968 tillskapades genom ett avtal mellan staten och Svenska centralkommittén för rehabilitering (SVCR) handikappinstitutet med uppgift att vara centralt organ på hjälpmedelsområdet. Institutet skall bl. a. svara för planering och samordning av forsknings- och utvecklingsarbete samt provning av hjälpmedels lämplighet för handikappade. Institutet skall vidare verka som informationsorgan på hjälpmedelsområdet samt bistå sjukvårdshuvudmännen i hjälpmedelsverksamheten. Härjämte skall institutet bl. a. följa den internationella utvecklingen och samarbeta med organ i utlandet som har motsvarande uppgifter.

En förändring av huvudmannaskapet för handikappinstitutet är förestående. Staten och Landstingsförbundet har nämligen tidigare i år träffat avtal om att de fr. o. m. den 1 januari 1978 (prop. 1976/77:116, SfU 1976/77:28, rskr 1976/77:297) skall vara huvudmän för institutet. I anslutning till avtalet har parterna träffat en särskild överenskommelse om finansieringen av handikappinstitutets verksamhet under åren 1978 och 1979. Enligt finansieringsöverenskommelsen skall handikappinstitutets fond tillföras ett belopp motsvarande två kronor per invånare och år, vilket skall avdelas från hjälpmedelsersättningen från sjukförsäkringen. I fonden skall bl. a. även ingå medel som institutet erhåller som ersättning för utförda uppdrag.

Handikappinstitutet har sedan flera år tillbaka ett omfattande samarbete med styrelsen för teknisk utveckling (STU). STU - som är en central förvaltningsmyndighet för initiativ och stöd till samt planläggning och rådgivning rörande teknisk forskning och industriellt utvecklingsarbete - stödjer bl. a. teknisk forskning och utveckling på handikappområdet.

Här bör även nämnas att visst stöd till utveckling av handikapphjälpmedel

SoU 1977/78:7

lämnas av statens utvecklingsfond, som har till ändamål att genom långivning stödja utvecklingen av nya produkter, processer eller system för industriell produktion.

Av de övriga nordiska länderna har Danmark och Norge en central instans för tekniska hjälpmedelsfrågor. De personella resurserna är emellertid små. Finland och Island saknar f. n. motsvarande centrala organ.

Nordiska ministerrådet har för en försöksperiod om tre år fr. o. m. den 1 januari 1976 inrättat Nordiska nämnden för handikappfrågor, som bl. a. har till ändamål att verka för en effektivisering av det nordiska samarbetet på handikappforskningens och hjälpmedelsforskningens område. Deltagande länder är Danmark, Finland, Norge och Svergie samt på observatörsbasis Island. Nämnden gör bl. a. inventeringar av forskningsprojekt inom handikappområdet. I fjol utgavs en rapport från en sådan inventering. För att man skall få till stånd en lämplig grundval för ett nordiskt samarbete beträffande bl. a. utarbetande av kravspecifikationer, provning, upphandling, information om samt förmedling av handikapphjälpmedel har nämnden tillsatt två arbetsgrupper. Den ena arbetsgruppen skall utreda frågor om registrering av och information om hjälpmedel på nordisk bas. Den andra arbetsgruppen skall utreda möjligheterna till nordiskt samarbete rörande provning av hjälpmedel.

Av betydelse för handikappområdet är även Nordiska samarbetsorganisationen för teknisk-vetenskaplig forskning (Nordforsk) och Nordiska fonden för teknologi och industriell utveckling (Nordiska industrifonden). Verksamheten inom Nordforsk syftar till att utbytet av tekniskt vetenskapligt forsknings- och utvecklingsarbete skall förbättras. Nordiska industrifonden skall främja ett effektivare utnyttjande av nordiska resurser för teknologi och industriell utveckling, bl. a. genom att stödja finansieringen av projekt som har industriellt intresse i två eller flera av medlemsländerna.

I motionen 1976/77:724 av Börje Nilsson (s) begärs en utredning om ökade insatser på det ortopedtekniska området. Motionären anför bl. a. att utvecklingen på detta område begränsats till vissa smärre nykonstruktioner och att ny teknik endast i några fall har tillämpats. Motionären framhåller att det inom modern industriell produktion finns teknik som bör kunna överföras till det ortopedtekniska området och att formgivare bör engageras för att skapa produkter med estetisk utformning. För att få fram forsknings- och utvecklingsprojekt på området behövs det, sägs det, att ett kontinuerligt forskningsarbete etableras på området. Handikappinstitutet eller annat organ bör enligt motionären få resurser härför.

I motionen 1976/77:1299 av Olof Palme m. fl. (s) begärs att riksdagen som sin mening skall ge regeringen till känna vad motionärerna anfört i motionen 1976/77:1298 om nordiskt samarbete beträffande tekniska hjälpmedel för handikappade m. m. I sistnämnda motion framhålls - mot bakgrund av att den svenska marknaden är förhållandevis liten för de mera tekniskt avancerade hjälpmedlen - fördelarna med en gemensam nordisk marknad

SoU 1977/78:7

och en samordnad inköpsverksamhet för Norden, i första hand beträffande hjälpmedel som produceras i Norden men även beträffande sådana som importeras utifrån. Motionärerna erinrar om det samarbete beträffande hjälpmedelsfrågor, som inletts genom de uppgifter som de två av Nordiska nämnden för handikappfrågor tillsatta arbetsgrupperna fött, och påpekar att dessa strävanden bör ytterligare stimuleras och utbyggas. Motionärerna framhåller att de handikappades organisationer bör ges möjlighet att påverka utvecklingen på området och att kontakter bör tas mellan de organ som inom Nordiska rådets ram svarar för hjälpverksamheten och handikapporganisationerna för gemensam diskussion om hjälpmedelsproblemen.

Utskottet har inhämtat yttranden över motionerna från STU, statens utvecklingsfond, socialstyrelsen,statens handikappråd, handikappinstitutet, Nordiska nämnden för handikappfrågor, Landstingsförbundet, De handikappades riksförbund (DHR) samt Handikappförbundens centralkommitté (HCK).

Remissinstanserna framhåller angelägenheten av ökade insatser för utveckling av handikapphjälpmedlen och vitsordar betydelsen av att man försöker få till stånd ett nordiskt samarbete på hjälpmedelsområdet.

När det gäller utveckling av hjälpmedel inom Sverige anser de flesta remissinstanserna att det bör vara handikappinstitutet som ges resurser härför och som skall ta initiativ på området. Statens handikappråd framhåller att det är nödvändigt att det inom handikappinstitutet inrättas en tillverkningsenhet med kvalificerat tekniskt kunnande om de problem som handikappade möter, och DHR framhåller angelägenheten av att det inom institutet skapas en verkstadsresurs för tillverkning av bl. a. kvalificerade ortopediska hjälpmedel. Socialstyrelsen anför bl. a. att en resursförstärkning för forskning och utveckling av tekniska hjälpmedel alltid måste innebära att även den kliniska sidan förstärks och att psyko-sociala aspekter beaktas. STU påpekar att det också krävs resurser för information om nya hjälpmedel för att man skall kunna effektivt utnyttja resultaten av forskning och utveckling. DHR framhåller att det krävs en högre utbildning av ortopedteknisk personal för att man skall fl personalresurser till forskning och utveckling. HCK uttalar att det är angeläget att man vid konstruktion och design också tar hänsyn till hjälpmedlens estetiska utformning.

Flera remissinstanser framhåller särskilt att handikappinstitutet även har en viktig uppgift när det gäller att verka för en utbyggnad av det nordiska samarbetet på hjälpmedelsområdet. Nordiska nämnden för handikappfrågor anför att nämnden avser att - i samband med att försöksperioden för nämndens verksamhet utlöper år 1978 - presentera förslag till riktlinjer för ett fortsatt och resultatgivande nordiskt samarbete på hjälpmedelsområdet. Statens handikappråd, DHR och HCK framhåller angelägenheten av att handikapporganisationerna får möjlighet att påverka utvecklingen. I sammanhanget kräver DHR bl. a. att handikapporganisationerna blir representerade i Nordiska nämnden för handikappfrågor.

SoU 1977/78:7

19 Utskottet är ense med motionären i motionen 1976/77:724 om att ökade insatser bör göras för forskning och utveckling beträffande handikapphjälpmedel på det ortopedtekniska området och att därvid även hjälpmedlens utformning ägnas särskild uppmärksamhet. Då det gäller initiativ i angivna hänseenden har enligt utskottets mening handikappinstitutet en central uppgift. I betänkandet (Ds S 1976:8) Samverkan i handikappinstitutet-vilket legat till grund för ovannämnda avtal mellan staten och Landstingsförbundet om huvudmannaskapet för institutet - har framhållits institutets uppgift att svara för en övergripande handläggning av hjälpmedelsfrågorna och att ha en överblick över hela hjälpmedelsprocessen - från kartläggning av hjälpmedelsbehov samt forsknings- och utvecklingsarbetet till den slutliga ordinationen och tillhandahållandet av hjälpmedlen åt den handikappade. Den i anslutning till avtalet träffade överenskommelsen om finansieringen av handikappinstitutets verksamhet under åren 1978 och 1979 kommer att ge institutet väsentligt ökade resurser förbi. a. framtagning av nya hjälpmedel. Av handikappinstitutets fond skall således enligt finansieringsöverenskommelsen årligen avdelas ett belopp av 1,3 milj. kr., vilket institutets styrelse får disponera för att initiera och stimulera tillverkning av vissa handikapphjälpmedel, för vilka det föreligger svårigheter att etablera produktion på gängse villkor. Därjämte skall högst 1,3 milj. kr. få användas som förskottsmedel/ förlustgaranti i samband med beställningar och inköp av hjälpmedel som görs av Sjukvårdshuvudmännens upphandlingsbolag (SUB) i samarbete med institutet. Till jämförelse kan nämnas att under de senaste budgetåren 1 milj. kr. per år har anvisats till institutet för produktion av nya hjälpmedel.

Bl. a. genom de ökade resurser, som i enlighet med det sagda tillförs handikappinstitutet, bör enligt utskottets mening institutet få möjligheter att, i överensstämmelse med det ovan anförda, i väsentlig utsträckning öka sina insatser såväl på det ortopedtekniska området som på andra hjälpmedelsområden. Med hänsyn härtill och till att man bör avvakta den utveckling det förändrade huvudmannaskapet kan medföra för institutets verksamhet är det enligt utskottets mening inte erforderligt att något riksdagens initiativ tas i den av motionären upptagna frågan. Härvid beaktar utskottet även att, som framgår av den lämnade redovisningen i betänkandet, samhället även genom andra institutioner än handikappinstitutet ställer resurser till förfogande för utveckling av bl. a. ortopedtekniska hjälpmedel. Samarbetet mellan handikappinstitutet och dessa institutioner bör, såvitt utskottet kan bedöma, efter hand kunna utvecklas ytterligare.

Det råder inte några delade meningar om att man, som förordas i motionen 1976/77:1299, bör sträva efter ett ökat nordiskt samarbete på hjälpmedelsområdet. Självfallet bör samarbetet även med länder utanför Norden i möjligaste mån vidgas. Möjligheterna för ett bredare samarbete på nordisk bas är bl. a. beroende av att det i de olika länderna finns organisationer eller institutioner, som har möjlighet att på ett kraftfullt sätt bidra till att utveckla samarbetet. F. n. varierar förutsättningarna härvidlag i viss utsträckning

SoU 1977/78:7

mellan de olika länderna. Sverige har goda förutsättningar i angivna hänseende. Stora krav måste därför ställas på vårt land, då det gäller att vidga samarbetet. Det ankommer för svenskt vidkommande på handikappinstitutet att följa utvecklingen på handikappområdet i andra länder och att - när förutsättningar härför föreligger - ta initiativ till samarbete över gränserna på detta område. Institutet har också, som institutet framhåller i sitt yttrande, alltsedan sin tillkomst lagt stor vikt vid nordiskt och övrigt internationellt samarbete. En viktig uppgift när det gäller att främja ett nordiskt samarbete på handikappområdet har även Nordiska nämnden för handikappfrågor. Utskottet vill i likhet med motionärerna framhålla angelägenheten av att även handikapporganisationerna inlemmas i samarbetet över gränserna. Vid sina överväganden har emellertid utskottet inte kunnat finna att ett bifall till motionen 1976/77:1299 skulle öka möjligheterna att få till stånd ett sådant vidgat samarbete på handikappområdet, som förordas av motionärerna och varom enighet råder. Utskottet kan därför inte biträda motionsyrkandet.

Utskottet hemställer

1. beträffande ökade insatser på det ortopedtekniska området att riksdagen avslår motionen 1976/77:724,

2. beträffande nordiskt samarbete rörande tekniska hjälpmedel för handikappade att riksdagen avslår motionen 1976/77:1299.

Stockholm den 22 november 1977

På socialutskottets vägnar GÖRAN KARLSSON

Närvarande: Göran Karlsson (s), Gabriel Romanus (fp), Erik Larsson (c), Nils Carlshamre (m), Evert Svensson (s), Karin Andersson (c), John Johnsson (s), Bengt Bengtsson (c), Ivar Nordberg (s), Kjell Nilsson (s), Britt Wigenfeldt (c), Sven-Gösta Signell (s), Kersti Swartz (fp), Gunnar Biörck i Värmdö (m) och Iris Mårtensson (s).

Reservation

beträffande nordiskt samarbete rörande tekniska hjälpmedel för handikappade (punkten 2 i hemställan) av Göran Karlsson, Evert Svensson, John Johnsson, Ivar Nordberg, Kjell Nilsson, Sven-Gösta Signell och Iris Mårtensson (samtliga s) som anser

dels att det avsnitt i utskottets betänkande som börjar på s. 19 med ”Det råder” och slutar på s. 20 med ”biträda motionsyrkandet” bort ha följande lydelse:

SoU 1977/78:7

21 Med hänsyn till att marknaden för mera tekniskt avancerade handikapphjälpmedel i vart och ett av de nordiska länderna är begränsad skulle mycket vara att vinna på att intensifiera det nordiska samarbetet på hjälpmedelsområdet. I motionen 1976/77:1298 framförs värdefulla förslag om hur ett närmare nordiskt samarbete skall byggas ut. Det är därvid enligt utskottets mening angeläget att de handikappades organisationer ges möjlighet att påverka utvecklingen. Genom sina erfarenheter skulle de kunna ge värdefulla bidrag till det nordiska arbetet på hjälpmedelsområdet.

Utskottet vill också understryka vad handikappinstitutet uttalat i sitt remissyttrande där man anger olika framkomstvägar för ett nordiskt samarbete på handikappområdet. Institutet som tillstyrker motionen 1976/77:1299 sammanfattar sina synpunkter enligt följande:

Nordiska projekt inom handikappområdet bör föregås av kvalificerade analyser avseende ett sannolikt gynnsamt resultat. Härvid bör beaktas de olika ländernas sociala, ekonomiska och administrativa strukturer samt att planläggning och genomförande av projekt väl förankras i de nationella organens intentioner.

Former bör sökas för handikapporganisationernas kontinuerliga medverkan.

Den nordiska uppbyggnaden av ramar för forsknings- och utvecklingsarbete samt testning bör analyseras och en ny mera formaliserad ordning för samverkan bör fastställas genom en utredning och överenskommelse på regeringsnivå.

Större klarhet om olika officiella nordiska organs kompetensområde bör åstadkommas.

Nordisk industrifond bör få sådana riktlinjer att den i ökad utsträckning kan stödja handikapprojekt.

Då det är angeläget att de synpunkter som motionen innehåller och de som framkommit i remissyttrandena förs vidare och att initiativ tas till ökat nordiskt samarbete vill utskottet tillstyrka att vad som anförts i motionen 1976/77:1298 om nordiskt samarbete beträffande tekniska hjälpmedel för handikappade m. m. ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:

2. att riksdagen med bifall till motionen 1976/77:1299 som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen 1976/77:1298 anförts om nordiskt samarbete beträffande tekniska hjälpmedel för handikappade m. m.

Stockholm 1977