Med anledning av motion om finansiering av bostadsbyggandet m. m.
CU 1978/79:40
Civilutskottets betänkande 1978/79:40
med anledning av motion om finansiering av bostadsbyggandet m. m.
Motionen
I den med anledning av propositionen 1978/79:150 med förslag till slutlig reglering av statsbudgeten för budgetåret 1979/80, m. m. (kompletteringsproposition) väckta motionen 1978/79:2694 av Per-Olof Strindberg m. fl. (m) hemställs
1.att riksdagen anhåller att regeringen låter ändra bostads finansieringsförordningen
i syfte att vidga utrymmet för belåning utöver det statliga lånet,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som anförts rörande utrymme på kreditmarknaden för tillkommande lån med förkortad amortering och rak amortering,
3. att riksdagen anhåller att regeringen låter ändra bostads finansieringsförordningen
i syfte att avskaffa markvillkoret och öppna möjligheter att efterge anbudsvillkoret,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att ramen för icke statligt belånat bostadsbyggande bör uppgå till 8 000 lägenheter.
Utskottet
Motionsförslagen anges utgå från det i och för sig obestridda önskemålet att öka bostadsbyggandet. De tar dock samtliga sikte på att öka endast en sektor av detta - det enskilda byggandet. Detta sker mot bakgrund av den i
motionen angivna uppfattningen att bostadspolitikens grundläggande mål måste vara att tillgodose efterfrågan på bostäder. Utskottet erinrar om att utskottet tidigare (CU 1976/77:18 s. 24, CU 1977/78:27 s. 18)enhälligt uttalat att tillgång till en god och tillräckligt rymlig bostad i god miljö är en omistlig social rättighet - något som dock inte gäller mer än upp till en viss standardnivå. Därav ansågs följa att samhället inte har anledning att slå vakt om mer lyxbetonade inslag i bostadsutbudet.
Förslagen i motionens yrkanden 1 och 2 syftar till att underlätta byggandet av bostadsrättshus och småhus med stora överkostnader. Dessa överkostnader skulle dels inte vara hinder för lån och dels grunda särskilda prioriterade krediter med en utformning som gör dem tillgängliga endast för personer med stark betalningsförmåga.
Utskottet tar bestämt avstånd från ett kreditstöd av förordad typ, vilket markant skulle avvika från av en bred riksdagsmajoritet godkända
1 Riksdagen 1978/79. 19 sami. Nr 40
CU 1978/79:40
bostadspolitiska mål.
Motionens yrkande 3 är att markvillkoret avskaffas och konkurrensvillkoret uttunnas i angivet syfte att öka möjligheterna för enskilda insatser. Även detta skulle innebära ett uppgivande av tidigare godkända förutsättningar för att fullfölja ett bostadssocialt inriktat byggande. Studier av effekterna av tillämpningen av mark- och konkurrensvillkoren pågår inom bostadsstyrelsen.
Slutligen förordas att antalet enskilt finansierade bostäder ökas till 8 000 lägenheter. Enligt budgetpropositionen (bilaga 16 s. 126) har kreditbehovet för år 1979 beräknats utifrån att 5 000 lägenheter skulle byggas utan statligt stöd. I samband med kreditmarknadsöverenskommelsen angående statligt finansierade bostäder har bankerna ensidigt förklarat sig villiga att medverka till att byggnadskrediter ställs till förfogande även för bostadsbyggande utan statliga lån. När det gäller det statligt belånade bostadsbyggandet har regeringen (CU 1978/79:26) bemyndigats anpassa dess omfattning med hänsyn till uppkommande behov. Omfattningen av enskilt finansierat bostadsbyggande har för innevarande år inte som tidigare närmare preciserats genom någon ram för byggnadstillstånd för nybyggnad. Överväganden om ramsystemet pågår (prop. 1977/78:93 s. 207-208).
Mot bakgrund av det anförda bör motionsförslaget i denna del inte leda till något riksdagens uttalande. Utskottet erinrar dock om regeringens befogenheter enligt lagen (1971:1204) om byggnadstillstånd m. m. och om de bostadspolitiska riktlinjernas inriktning för att motverka segregation i boendet. Kreditmarknadssynpunkter som täcker även denna fråga behandlas av finansutskottet.
Utskottet hemställer
att riksdagen avslår motionen 1978/79:2694.
Stockholm den 17 maj 1979
På civilutskottets vägnar PER BERGMAN
Närvarande: Per Bergman (s), Per-Olof Strindberg (m), Sven Eric Åkerfeldt (c), Lars Henrikson (s), Karl-Erik Strömberg (fp), Thure Jadestig (s), Anna Eliasson (c), Maj-Lis Landberg (s), Per-Erik Nisser (m), Kerstin Andersson i Hjärtum (c), Magnus Persson (s). Karin Ahrland (fp), Göthe Knutson (m), Per Olof Håkansson (s) och Lennart Nilsson (s).
CU 1978/79:40
3 Reservation
Per-Olof Strindberg, Per-Erik Nisser och Göthe Knutson, alla (m), anser att utskottets yttrande och hemställan borde lyda:
I skilda sammanhang har krav ställts på åtgärder som kan leda till en ökning av bostadsbyggandet genom att undanröja olika hinder för detta. Utskottet har senast i betänkandet CU 1978/79:26 (s. 43^44) uttalat sig för en sådan ökning och därmed avsett att påkalla vidare överväganden om förslag till praktiska åtgärder i detta syfte. Utskottet konstaterade att de samhällsekonomiska ramarna inte lägger hinder för en sådan utveckling. Utskottet förutsatte att det anförda skulle leda till konkreta förslag genom regeringsåtgärder eller i form av förslag till riksdagen. Riksdagen ställde sig bakom utskottets bedömningar i denna del genom att som sin mening ge regeringen till känna vad utskottet anfört.
Riksdagens angivna bedömning innebar ett uttryck för att målet för igångsättningen av ombyggnader skulle sättas högre än de ca 60 000 lägenheter som angavs för år 1979 i budgetpropositionen. I kompletteringspropositionen (bil. 1 s. 18) beräknas bostadsbyggandet komma att uppgå till en igångsättning av ca 60 000 lägenheter under år 1979 - sålunda fortfarande något lägre än vad som förutsågs i slutet av föregående år. Enligt de preliminära uppgifterna från SCB är igångsättningen under första kvartalet 1979 ca 14 % lägre än motsvarande kvartal år 1978. Den lägre igångsättningen noteras också i kompletteringspropositionen där den emellertid helt hänförs till den kalla vintern. Under alla förhållanden antyder hittills tillgängliga uppgifter - vilket påpekas i motionen - att man under år 1979 inte kommer att nå ens i budgetpropositionen beräknad igångsättning och sålunda än mindre ha möjlighet att infria riksdagens önskemål om inte åtgärder snabbt sätts in.
1 den här behandlade motionen (m) läggs fram det första konkreta förslaget till produktionsstimulerande åtgärder efter riksdagens nämnda krav på sådana överväganden. Utskottet ansluter sig till motionärernas allmänna utgångspunkt att det i första hand är nödvändigt att se över finansieringssystemet. Där kan statsmakterna genom direkta beslut undanröja regleringar som i sig motverkar bygginitiativ och därmed snabbt påverka igångsättningen i gynnsam riktning.
Ett förhållande som kraftigt dämpar investeringsviljan är att det till bostadslångivningen knutna lånetakssystemet i många fall inte medger en finansiering av den verkliga produktionskostnaden. Förslag om en belåning grundad på den faktiska produktionskostnaden har förts fram från skilda håll i flera sammanhang. Ett skäl, utom andra, mot en sådan generell regel har varit att den skulle medföra en ökad belastning också i fråga om räntebidrag. Enighet torde numera råda om att det finns anledning att överväga inriktningen av dessa subventioner med hänsyn bl. a. till deras ekonomiska konsekvenser för stat och kommun (budgetpropositionen bilaga 16 s.
CU 1978/79:40
123).
Det i motionen framförda förslaget innebär att staten tillåter och medverkar till en subventionsfri lånefinansiering av produktionskostnader även utöver det formella pantvärdet. Som utskottet tidigare konstaterat kan detta förenas med gällande kreditpolitiska riktlinjer. Det belastar inte heller statbudgeten. Förslaget är också väl förenligt med de bostadspolitiska målen eftersom ingen skulle ha något att vinna på att tillkomsten av dessa bostäder hindrades. En belåning av föreslagen art kan inte heller få en inte önskvärd inverkan på prisbildningen. Kvar står sålunda det avsedda resultatet att igångsättningen kan ökas. Utskottet tillstyrker sålunda motionsförslagen i denna del. Detta innebär att produktionskostnadens storlek som sådan inte skall kunna hindra ett bostadslån med den storlek som schablonberäkningarna ger. Det innebär också att riksdagen bör uttala sig för att utrymme skapas på den prioriterade kreditmarknaden för tillkommande lån med rak amortering över en relativt kort tid-lån som inte begränsas till viss låntagarkategori. Det senast anförda får då hävdas vid förhandlingar med bankerna genom delegationen för bostadsfinansiering.
Bland de hinder som möter ett bygginitiativ har i flera sammanhang också pekats på de till bostadslångivningen knutna särskilda villkoren: markvillkoret och konkurrensvillkoret. Vid ett flertal tillfällen har förslag väckts om omprövning av markvillkoret och om en översyn av konkurrensvillkorets tillämpning. I motionens yrkande 3 föreslås nu riksdagen att avskaffa markvillkoret och att öppna möjligheter att efterge konkurrensvillkoret. Enligt utskottets mening är redan föreliggande erfarenheter av villkorens tillämpning entydiga i ett hänseende: markvillkoret och en rigid tillämpning av konkurrensvillkoret hämmar bygginitiativen utan att fylla något bostadspolitiskt centralt syfte. Dessa erfarenheter är så klart belagda att riksdagen enligt utskottets mening bör besluta enligt motionsförslaget och därmed undanröja ytterligare hinder för en ökad bostadsproduktion.
Slutligen förordas i motionen att krediter för bostadsbyggande utan stöd av bostadslån skall ställas till förfogande så att 8 000 lägenheter kan byggas på sådant sätt. F. n. har kreditutrymme beräknats för endast 5 000 lägenheter. Uttalandena i denna del i årets budgetproposition (s. 126) innebär att regeringen gått ifrån den målsättning som redovisades i fjolårets budgetproposition (bilaga 16 s. 155). Där redovisades en preliminär bostadsbyggnadsplan för åren 1979 och 1980 där byggandet utan statliga lån angavs till 8 000 lägenheter per år.
Eftersom kreditutrymmet ansetts tillräckligt bör frånvaron av direkta ramar för år 1979 för såväl statsbelånat som övrigt bostadsbyggande innebära att behoven skall tillgodoses utan ytterligare särskilda prioriteringar. I den mån detta inte redan ligger i bankernas åtaganden bör ett sådant klarläggande snarast initieras. Den av motionärerna föreslagna nivån 8 000 lägenheter per år bör t. v. tas till utgångspunkt för beräkningarna.
CU 1978/79:40
5 Vad utskottet ovan anfört och föreslagit bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Utskottet hemställer
att riksdagen med bifall till motionen 1978/79:2694 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfort.
GOTAB 62244 Stockholm 1979