Med anledning av motioner om alkoholreklam och tobaksreklam
NU 1978/79:19
Näringsutskottets betänkande 1978/79:19
med anledning av motioner om alkoholreklam och tobaksreklam Ärendet
I detta betänkande behandlas motionerna
1978/79:563 av Joakim Ollén (m), såvitt gäller hemställan (1) att riksdagen hos regeringen begär förslag till lag om upphävande av alkoholreklamförbud,
1978/79:654 av Hugo Bergdahl (fp) och Bernt Ekinge (fp), vari hemställs att riksdagen beslutar om förbud mot kommersiell annonsering av tobaksvaror,
1978/79:1509 av Esse Petersson (fp) och Börje Stensson (fp), vari hemställs att riksdagen beslutar att annonsförbudet för sprit, vin och starköl från den 1 juli 1979 utsträcks att gälla även öl och tobak,
1978/79:1512 av Catarina Rönnung (s), vari hemställs att riksdagen hos regeringen anhåller om förslag till förbud mot tobaksreklam i samband med idrottstävlingar.
Motionen 1978/79:563 behandlas i övrigt i utskottets betänkande NU 1978/79:20. Motiveringen finns i motionen 1978/79:562 om återinförande av mellanölet, vilken har hänvisats till skatteutskottet.
Ny lagstiftning på området
Lagen (1978:763) med vissa bestämmelser om marknadsföring av alkoholdrycker och lagen (1978:764) med vissa bestämmelserom marknadsföring av tobaksvaror antogs av riksdagen i november 1978 (prop. 1977/78:178, NU 1978/79:1, rskr 1978/79:30). De träder i kraft den 1 juli 1979.
De båda lagarna har som grundregel att särskild måttfullhet skall iakttas vid marknadsföringen av alkoholdrycker-dvs. spritdrycker, vin, starköl och öl - och tobaksvaror. Detta krav motiveras med hän visning till de hälsorisker som är förbundna med bruk av alkohol och tobak. Reklamåtgärder och andra marknadsföringsåtgärder får inte vara påträngande eller uppsökande och får inte uppmana till bruk av varorna. Tidningsannonsering för spritdrycker, vin och starköl förbjuds, utom i fråga om skrifter som tillhandahålls bara på försäljnings- och utskänkningsställen. I tidningsannonser för tobaksvaror skall sådan varningstext och innehållsdeklaration återges som enligt lag (1975:1154) skall finnas på varuförpackningarna.
De två lagarna anknyter till marknadsföringslagen (1975:1418). Tillämp 1
Riksdagen 1978/79. 17 sami. Nr 19
NU 1978/79:19
ningen skall alltså handhas av konsumentombudsmannen (KO) och marknadsdomstolen. Handlingar som strider mot de nyss berörda föreskrifterna skall vid tillämpning av marknadsföringslagen anses vara otillbörliga mot konsumenterna.
Motionerna
I motionen 1978/79:562-som innehåller motiveringen till vadsom yrkas i motionen 1978/79:563 - anförs att "förbudsriksdagen” är en allt oftare använd benämning på den svenska riksdagen. Riksdagen har, säger motionären, under kort tid kommit att fatta beslut om en rad förbud som en bred folkopinion har uppfattat som ogrundade. 1 första hand har kritiken riktat sig mot mellanölsförbudet, alkoholreklamförbudet och förbudet mot s. k. enarmade banditer. Förbudsbesluten har, hävdar motionären, i flera fall tillkommit mera som ett uttryck för en moralisk övertygelse än som ett resultat av sakliga överväganden. Valet av förbudsobjekt är också slumpmässigt. Så förbjuds t. ex. alkoholreklam men inte tobaksreklam. Av kritiken får man, framhåller motionären, inte dra slutsatsen att riksdagen inte skall kunna förbjuda företeelser av olika slag. Vissa oskrivna regler begränsar emellertid samhällets rätt att meddela förbud. Samhället bör inte kunna förbjuda beteenden enbart därför att de i största allmänhet är olämpliga. Individens olämpliga beteende måste vara kvalificerat skadligt för andra personer eller för samhället. Den skadliga effekten måste vara både klart dokumenterad och allmänt förekommande. Förbudsbesluten måste också framstå som konsekventa i sin utformning. De tre nämnda förbuden strider mot dessa regler, menar motionären. Under handläggningen av frågan om alkoholreklamförbud framfördes inte vid något tillfälle påståendet att ett sådant förbud kunde väntas minska alkoholkonsumtionen. Om riksdagen inte respekterar enskilda människors önskan om integritet och eget ansvar respekterar medborgarna inte heller riksdagens beslut, anför motionären avslutningsvis.
Socialstyrelsens nämnd för alkoholfrågor har förordat ett uttryckligt förbud mot alkoholreklam, förenat med straffsanktioner, påpekas i motionen 1978/ 79:1509. De som blir missbrukare och därigenom drabbas av lidande har blivit det till följd av konsumtionen. Öl är ofta, främst bland ungdom, en introduktionsdryck som leder till konsumtion av starkare alkoholdrycker. Genom bruk av tobak uppkommer stora cancerrisker. Det är, säger motionärerna, samhällets uppgift och ansvar att vidta åtgärder som stoppar reklamen för en ökad giftkonsumtion. De restriktioner som krävs är i själva verket en handling av solidaritet med dem som har blivit skadade av gifterna.
Världshälsoorganisationen (WHO) anser att tobaksbruket är den onödigaste folksjukdomen i industriländerna och att den borde elimineras genom
NU 1978/79:19
målmedveten hälsoupplysning i förening med andra insatser, exempelvis reklamförbud, sägs i motionen 1978/79:654. Samhället avdelar i dag betydande resurser för att inom hälsoupplysningens ram kunna åstadkomma en minskning av tobakskonsumtionen. Samtidigt satsar tobaksindustrin tiotals miljoner kronor årligen på reklam. Det är, uttalar motionärerna, mot den bakgrunden hög tid att åtgärder sätts in för att motverka tobaksskadorna.
I motionen 1978/79:1512 erinras om olika åtgärder som vidtas för att informera om rökningens negativa verkningar. Bl. a. har Riksidrottsförbundet engagerat sig i saken och givit ut en folder om tobaksfrågor inom idrottsrörelsen. Det ter sig därför, säger motionären, stötande att cigarettreklam förekommer vid idrottsevenemang, exempelvis i samband med bilsporttävlingar.
Riksdagens behandling av ämnet år 1978
Regeringens förslag år 1978 rörande förbud mot alkoholreklam var föranlett av en begäran av riksdagen våren 1977 att ett sådant förslag skulle läggas fram. Skatteutskottet och socialutskottet avgav yttranden till näringsutskottet, som slutligt beredde ärendet. 1 inget av de tre utskotten förekom någon reservation mot förslaget om att förbud mot alkoholreklam skulle införas. I ett särskilt yttrande anförde moderata samlingspartiets två representanter i näringsutskottet att de visserligen ansåg att starka skäl talade för uppfattningen att man inte borde införa annonsförbud utan endast.en regel om särskild måttfullhet vid marknadsföring av alkoholdrycker men att de inte ville motsätta sig att regeringens förslag genomfördes. Detta förslag svarade, framhöll de, mot vad en klar majoritet inom riksdagen hade begärt. Vidare anfördes i det särskilda yttrandet att det var angeläget att berörda myndigheter noga följde hur marknadsföringen av spritdrycker, vin och starköl utvecklades efter annonsförbudet. Vin- och spritreklamen kunde komma att ta sig andra, mindre godtagbara former, som det skulle bli svårt att kontrollera och att ingripa mot. Därför borde annonsförbudet inte betraktas som något för all framtid givet utan kunna omprövas i ljuset av vunna erfarenheter.
Joakim Ollén (m) ställde sig i en motion avvisande till ett förbud mot reklam för alkoholdrycker. Ett huvudargument var att ett sådant förbud kunde leda till att säljarna började använda olämpliga affärsmetoder, bl. a. i sin strävan att påverka restaurangerna. I stället borde riksdagen enligt motionären begära förslag till en lagstiftning beträffande marknadsföring av alkoholdrycker som inskränkte sig till att kräva särskild måttfullhet vid marknadsföringen.
Näringsutskottet anförde gentemot motionären att en sådan bestämmelse som han förordade knappast - med hänsyn till de restriktioner för alkohol -
NU 1978/79:19
reklamen som redan tillämpades-skulle få någon större betydelse i sak. Den mera offensiva inställning till alkoholreklamen som riksdagen hade uttalat sig för krävde enligt utskottet ett förbud mot den kommersiella annonsering som i betydande omfattning bedrevs av vin- och spritproducenter och deras ombud.
Utskottet avstyrkte också en annan motion, vari yrkades avslag på propositionen i dess helhet. I denna motion betecknades de föreslagna bestämmelserna som "en maktfullkomlig styrning från statens sida”, och de berörda varorna sades ha många positiva sidor. Utskottet anförde att motionärernas resonemang präglades av en anmärkningsvärd brist på förståelse för de medicinska och sociala skäl som låg till grund för regeringens förslag.
Det framfördes också motionsyrkanden om att även annonsering för öl och för tobaksvaror skulle förbjudas.
När det gällde ölannonsering erinrade skatteutskottet om att mellanölet hade avskaffats. Skatteutskottet pekade på att konsumtionen av maltdrycker hade minskat, att ungdomens missbruk av öl hade avtagit och att staten hade skaffat sig ett dominerande inflytande över maltdryckshanteringen. De föreslagna reglerna om särskild måttfullhet vid marknadsföring av alkoholdrycker borde under dessa förutsättningar skapa tillräckliga garantier för att de kritiserade former av reklam som förekom vid mellanölets introduktion inte skulle komma att upprepas. Den statliga dominansen på området motiverade också, sade skatteutskottet, att de enskilda bryggerierna borde ha möjligheter att göra sina produkter kända genom annonsering, om man ville tillgodose rimliga näringspolitiska intressen.
Socialutskottet hänvisade till ett uttalande i propositionen om att ett annonsförbud beträffade öl, en förhållandevis alkoholsvag dryck, skulle i viss mån kunna inverka negativt på samhällets strävanden att främja övergången till svagare drycker. Utskottet ansåg att detta skäl inte kunde lämnas obeaktat. Med hänsyn härtill och till den grundläggande regeln om särskild måttfullhet även vid ölannonsering ansåg utskottet att riksdagen borde biträda regeringens förslag. Riksdagen borde dock vara beredd att utan dröjsmål ompröva sitt ställningstagande om sistnämnda regel skulle visa sig inte vara tillräcklig för att åstadkomma önskvärd begränsning av marknadsföringen av öl.
Även näringsutskottet ansåg att av maltdryckerna endast starköl borde omfattas av annonsförbudet. Utöver de skäl för denna linje som skatteutskottet och socialutskottet angav i sina yttranden nämnde näringsutskottet som en beaktansvärd omständighet att, som föredragande statsrådet hade påpekat, ett annonsförbud för öl kunde leda tillen svårkontrollerad ökning av marknadsföringsaktiviteten i detaljhandeln. Öl såldes enligt uppgift i propositionen från 12 000 försäljningsställen. Näringsutskottet instämde i vad socialutskottet hade sagt om en ev. omprövning av frågan om ett förbud mot ölannonsering.
NU 1978/79:19
5 Ett förbud mot annonsering för tobaksvaror avstyrktes av socialutskottet med hänvisning lill argument i propositionen.
Näringsutskottet anförde i detta ämne:
Den föreslagna bestämmelsen om särskild måttfullhet vid marknadsföring av tobaksvaror innebär en välmotiverad skärpning jämfört med de i och för sig restriktiva regler som finns redan nu, i branschöverenskommelsen om tobaksreklam. Utskottet vill inte bestrida att de argument som anförs mot att man tar steget till ett fullständigt förbud mot tobaksreklam delvis har begränsad räckvidd. Vid en samlad bedömning finner utskottet emellertid att övervägande skäl talar för att regleringen av marknadsföringen inom tobaksbranschen inte görs hårdare än vad som föreslås i propositionen. Berörda myndigheter bör givetvis följa utvecklingen och efter hand söka utvärdera den nya ordningen.
Alla de nu återgivna ställningstagandena beträffande öl- och tobaksreklam föranledde inom resp. utskott reservationer till förmån för motionsyrkandena.
Nuvarande branschregler för tobaksreklam
I anslutning till marknadsföringslagen har KOoch Svenska tobaksbranschföreningen, senast år 1975, överenskommit om regler för tobaksreklam. Enligt överenskommelsen skall reklamen präglas av balans och måttfullhet. Förbud gäller mot bl. a. direktreklam, filmreklam, stillbildsreklam på biografer och teatrar, utomhusreklam utom vid säljställen samt mot reklam bl. a. i sjukhus och i lokaler för huvudsakligen ungdom samt vid idrottstävlingar o. d.
Utskottet
Riksdagen beslöt i november 1978 om skärpta bestämmelser rörande marknadsföring av alkoholdrycker och tobaksvaror (prop. 1977/78:178, NU 1978/79:1, rskr 1978/79:30). Grundregeln är att särskild måttfullhet skall iakttas vid marknadsföringen. Reklam får inte vara påträngande eller uppsökande, och den får inte uppmana till bruk av varorna.
För marknadsföring av spritdrycker, vin och starköl gäller den särskilda inskränkningen att tidningsannonsering inte får förekomma (utom i viss fackpress). I motionen 1978/79:563 begärs alt denna bestämmelse skall upphävas. Den är, hävdar motionären, ett exempel på förbud som riktar sig mot slumpmässigt valda objekt och som har tillkommit utan tillräckliga sakliga överväganden och utan stöd i folkopinionen.
Det finns enligt utskottets mening inte grund för de anmärkningar som motionären riktar mot riksdagens beslut rörande alkoholreklamen. Utskottet avstyrker det nu aktuella yrkandet i motionen 1978/79:563 med hänvisning till vad utskottet - i anslutning till yttranden av skatteutskottet och socialutskottet - anförde i sitt föregående betänkande i ämnet.
NU 1978/79:19
6 Vid riksdagsbehandlingen förra året fanns ett par motionsyrkanden om att av maltdrycker inte bara starköl utan även öl skulle omfattas av annonsförbudet. Vidare föreslogs i flera motioner förbud mot tobaksannonsering. Med samma argument som tidigare återkommer dessa båda önskemål i motionen 1978/79:1509. Förbud mot tobaksannonsering föreslås också i motionen 1978/79:654.
Utskottet anser att riksdagen bör stå fast vid det beslut beträffande ölannonsering och tobaksannonsering som den med stor majoritet fattade för ett par månader sedan. Den nya lagstiftningen innebär, som framgår av vad nyss sagts, ytterligare restriktioner för denna annonsering i förhållande till vad som nu gäller. Som utskottet framhöll i höstas får kommande erfarenheter av den nya lagstiftningens verkningar ge vid handen om det finns skäl att ompröva lagstiftningen och skärpa marknadsföringsbestämmelserna än mer. Motionerna 1978/79:654 och 1978/79:1509 avstyrks sålunda.
1 motionen 1978/79:1512 begärs förbud mot tobaksreklam i samband med idrottstävlingar. Redogörelsen i det föregående visar att redan de nuvarande branschreglerna stadgar om ett sådant förbud. Konsumentverket och företrädare för tobaksbranschen håller nu på att i ahslutning till den nya lagstiftningen utarbeta riktlinjer för marknadsföringen av tobaksvaror. Dessa riktlinjer kan, enligt vad utskottet har inhämtat, väntas innebära en precisering och skärpning av de regler som nu gäller i fråga om tobaksreklam i idrottssammanhang. Med hänvisning till vad nu sagts avstyrker utskottet motionen 1978/79:1512.
Utskottet hemställer
1. beträffande upphävande avförbudet mot annonsering för alkoholdrycker att
riksdagen avslår motionen 1978/79:563 yrkandet 1,
2. beträffande förbud mot annonsering för tobaksvaror
att riksdagen avslår motionen 1978/79:654 och motionen 1978/ 79:1509 i ifrågavarande del,
3. beträffande.förbud mot annonsering,,för öl
att riksdagen avslår motionen 1978/79:1509 i ifrågavarande del,
4. beträffande förbud mot tobaksreklam i samband med idrottstävlingar att
riksdagen avslår motionen 1978/79:1512.
Stockholm den 13 februari 1979
På näringsutskottets vägnar INGVAR SVANBERG
NU 1978/79:19
7 Närvarande: Ingvar Svanberg (s), Bengt Sjönell (c), Erik Hovhammar (m), Arne Blomkvist (s), Sven Andersson i Örebro (fp), Nils Erik Wååg(s), Birgitta Hambraeus (c). Margaretha af Ugglas (m), Karl-Anders Petersson (c), Ingegärd Oskarsson (c), Lennart Pettersson (s), Rune Jonsson i Husum (s), Wivi-Anne Radesjö (s), Sivert Andersson (s) och Hugo Bergdahl (fp).
Särskilda yttranden
1. beträffande upphävande av förbudet mot annonsering för alkoholdrycker (mom.l) av Erik Hovhammar (m) och Margaretha af Ugglas (m):
När näringsutskottet hösten 1978 behandlade frågan om införande av förbudet mot annonsering av alkoholdrycker påpekade moderata samlingspartiets representanter i ett särskilt yttrande till utskottets betänkande NU 1978/79:1 (s. 23 f.) att det då aktuella regeringsförslaget byggde på ett tidigare principbeslut av riksdagen. De ansåg att starka skäl talade för en mildare form för reglering än vad som föreslogs i propositionen 1977/78:178 men ville med hänsyn till att förslaget i denna svarade mot vad en klar majoritet inom riksdagen hade begärt inte motsätta sig att det genomfördes. De betonade emellertid att det är angeläget att berörda myndigheter noga följer hur marknadsföringen av spritdrycker, vin och starköl utvecklas efter annonsförbudet. Reklamen kan komma att ta sig andra, mindre godtagbara former som det blir svårt att kontrollera och att ingripa mot. Därför bör annonsförbudet, anförde de, inte betraktas som något för all framtid givet utan kunna omprövas i ljuset av vunna erfarenheter.
Riksdagen fattade beslut i frågan i november 1978. Det finns mot angiven bakgrund inte anledning att nu aktualisera frågan om upphävande av förbudet. I princip delar vi emellertid den uppfattning som ligger bakom förslaget i motionen 1978/79:563, nämligen att förbuden mot mellanöl, alkoholreklam och s. k. enarmade banditer har tillkommit mera som ett uttryck för en moralisk övertygelse än som resultat av sakliga överväganden. Samhället bör inte förbjuda beteenden enbart därför att de i största allmänhet anses vara olämpliga. Förbudsbeslut måste framstå som konsekventa i sin utformning, så att medborgarna kommer att respektera riksdagens beslut.
2. beträffande förbud mot annonseringför tobaksvaror (mom. 2) av Nils Erik Wååg (s), Birgitta Hambraeus (c), Lennart Pettersson (s)och Hugo Bergdahl (fp):
När frågan om marknadsföringen av tobaksvaror behandlades hösten 1978 hävdades i en reservation att även denna varugrupp borde omfattas av annonsförbud. Den uppfattningen vidhåller vi. Emellertid har, som utskottet framhåller, riksdagen nyligen med avsevärd majoritet stannat för en mindre långtgående reglering av tobaksreklamen. En ny lag har utfärdats i enlighet därmed. Vi avstår från att nu påyrka ändring i denna lag. Därvid tar vi fasta på vad utskottet har sagt om att berörda myndigheter bör följa utvecklingen på
NU 1978/79:19
området och efter hand söka utvärdera den nya ordningen. Om utvärderingens resultat motiverar det måste riksdagen givetvis vara beredd att omgående vidta ytterligare åtgärder mot tobaksreklamen.
3. belräffandejörbud mot annonsering/or öl(mom. 3)av Nils Erik Wååg(s)och Hugo Bergdahl (fp):
Vår principiella ståndpunkt beträffande annonsering för öl är densamma som kommer till uttryck i ovanstående särskilda yttrande om förbud mot annonsering för tobaksvaror.
GOTAB 61556
Stockholm 1979