Med anledning av propositionen 1978/79:100 i vad avser vissa anslag inom handelsdepartementets verksamhetsområde jämte motioner
NU 1978/79:27
Näringsutskottets betänkande 1978/79:27
med anledning av propositionen 1978/79:100 i vad avser vissa anslag inom handelsdepartementets verksamhetsområde jämte motioner
Ärendet
I detta betänkande behandlas propositionen 1978/79:100 bilaga 14 (handelsdepartementet) i vad avser anslag till handelsdepartementet m. m., främjande av utrikeshandeln m. m. (utom anslaget till Interamerikanska utvecklingsbanken), kommerskollegium m. m., pris-, konkurrens- och konsumentfrågor samt patent- och registreringsverket m. m. Motionerna gäller exportfrämjande åtgärder, marknadsdomstolen och konsumentverket. Ämnen för motioner med anknytning till konsumentverket är bl. a. produktsäkerhet på leksaksområdet samt avskaffande av Mors dag och Fars dag.
HANDELSDEPARTEMENTET
1. Handelsdepartementet. Utskottet tillstyrker regeringens förslag under punkten A 1 (s. 28 f.) och hemställer
att riksdagen till Handelsdepartementet för budgetåret 1979/80 anvisar ett förslagsanslag av 13 110 000 kr.
2. Kommittéer m. m. Utskottet tillstyrker regeringens förslag under punkten A 2 (s. 29) och hemställer
att riksdagen till Kommittéer m. m. för budgetåret 1979/80 anvisar ett reservationsanslag av 3 160 000 kr.
3. Extra utgifter. Utskottet tillstyrker regeringens förslag under punkten A 3 (s. 29) och hemställer
att riksdagen till Extra utgifter för budgetåret 1979/80 anvisar ett reservationsanslag av 165 000 kr.
4. Krigsmaterielinspektionen. Utskottet tillstyrker regeringens förslag under punkten A 4 (s. 29 f.) och hemställer
att riksdagen till Krigsmaterielinspektionen för budgetåret 1979/80 anvisar ett förslagsanslag av 404 000 kr.
1 Riksdagen 1978/79. 17 sami. Nr 27
NU 1978/79:27
5. Kostnader för nordiskt samarbete. Utskottet tillstyrker regeringens förslag under punkten A 5 (s. 30) och hemställer
att riksdagen till Kostnader för nordiskt samarbete för budgetåret 1979/80 anvisar ett förslagsanslag av 350 000 kr.
FRÄMJANDE AV UTRIKESHANDELN M. M.
6. Sveriges exportråd. Utskottet tillstyrker regeringens förslag under punkten B 1 (s. 32 f.) och hemställer
att riksdagen till Sveriges exportråd för budgetåret 1979/80 anvisar ett reservationsanslag av 3 619 000 kr.
7. Handelssekreterare. Utskottet tillstyrker regeringens förslag under punkten B 2 (s. 33-36) och hemställer
att riksdagen till Handelssekreterare för budgetåret 1979/80 anvisar ett reservationsanslag av 24 413 000 kr.
8. Exportfrämjande åtgärder. Regeringen har under punkten B 3 (s. 36-39) föreslagit riksdagen att till Exportfrämjande åtgärder för budgetåret 1979/80 anvisa ett reservationsanslag av 36 140 000 kr.
I motionen 1978/79:1021 av Gustav Lorentzon m. fl. (vpk) hemställs att riksdagen hemställer hos regeringen att den upptar förhandlingar med övriga nordiska länder för byggande av ett skandinaviskt mäss- och utställningsfartyg i enlighet med vad som anförts i motionen.
Motionen
Motionärerna nämner att Hollands exportråd under perioden januari-mars 1979 utnyttjar en av Tor Lines AB:s färjor för en flytande varumässa till Mellersta Östern. De erinrar vidare om att de i en motion år 1977 föreslog att ett svenskt mäss- och utställningsfartyg skulle byggas. Enligt motionärernas uppfattning går det statliga stödet för att främja utrikeshandeln i första hand till storindustrins exportansträngningar. Den mindre och medelstora industrin, dvs. företag som saknar exporterfarenhet, skulle inte ha fått ett motsvarande stöd. Motionärerna kritiserar företagens egna insatser och anför bl. a. följande:
Den tiden borde vara förbi då svenska företagsdirektörer satt på sina stjärtar, sin vana trogen, inväntande inkommande order. Allt hade ju förlöpt så smärtfritt och bra under flera år. Den tiden är dock obevekligen förbi. I dag måste det till radikala grepp. Gammalt konservativt och konventionellt tänkande bör förpassas till historiens skräpkammare.
NU 1978/79:27
3 Uppgifter i anslutning till motionen
Vid sin behandling år 1977 av en motion med likartat syfte lämnade näringsutskottet (NU 1976/77:44) vissa uppgifter om s. k. flytande utställningar som Svenska Orientlinjen har genomfört.
Sveriges exportråd inbjöd i februari 1978 sina abonnenter att delta i ett exportfrämjande projekt, Swedish Industrial Expo, inriktat på vissa högexpansiva marknader på Arabiska halvön. Projektet avsåg en utställning ombord på M/S Tor Scandinavia, koordinerad med en motsvarande utställning för Hollands exportråd. Projektet var en av Exportrådets hittills största satsningar. Rådet skulle dels inbjuda potentiella köpare att besöka utställningen, dels svara för information i berörda länder om utställningen. För att utställningen skulle kunna genomföras krävdes dock att svensk industri ställde sig bakom idén genom att abonnera på minst 60 % av tillgänglig utställningsyta. De totala kostnaderna för ett företags deltagande i utställningen varierade mellan 86 000 och 53 000 kr. På grund av för få anmälningar kunde projektet inte genomföras.
Tidigare riksdagsbehandling av förslag om utställnings/artyg
I en motion år 1977 föreslogs att ett svenskt varv skulle få möjlighet att bygga ett mäss- och utställningsfartyg. Syftet var att stödja i första hand de mindre och medelstora företagens ansträngningar att marknadsföra sina produkter utomlands. Näringsutskottet (NU 1976/77:44) erinrade om att försök med s. k. flytande utställningar hade gjorts i mindre skala under perioden 1963-1972. Vidare framhölls att en effektiv modern marknadsföring förutsätter en långsiktig planering och en noggrann analys av marknaden och av produkternas marknadsförutsättningar. Sveriges exportråd hade, meddelade utskottet, inte fört fram något förslag om ett mässfartyg. Utskottet avstyrkte motionen, som avslogs av riksdagen.
Sveriges exportråds delegationsresor och motköpsproblematiken
Bland Sveriges exportråds aktiviteter ingår delegationsresor, där representanter för exportföretag deltar. Företagen betalar de direkta kostnaderna för sina representanter. De gemensamma kostnaderna för projekt av detta slag täcks dels med medel från det förevarande anslaget, dels med bidrag från de deltagande företagen.
Sveriges handelsförbindelser med statshandelsländer och u-länder kännetecknas ofta av att Sverige har ett inte obetydligt exportöverskott. Denna obalans i varuutbytet påtalas i olika sammanhang av myndigheter och företag i de berörda länderna. Man gör då ofta gällande att en ökning av landets import från Sverige förutsätter att landets export till Sverige också ökas. Med hänsyn till denna motköpsproblematik kan det betraktas som ett svenskt exportintresse att även representanter för svenska importföretag deltar i delegationsresor till sådana länder som det här gäller.
NU 1978/79:27
4 Enligt riktlinjer som riksdagen har fastställt har endast företag som är abonnent hos Sveriges exportråd rätt att delta i statsfinansierade exportfrämjande åtgärder som Sveriges exportråd och utlandsmyndigheterna genomför (se prop. 1978/79:100 bil. 14 s. 32). Exportrådet får - enligt bilaga till dess stadgar - besluta huruvida ett visst företag som inte tillhör kategorierna varuexportörer, tjänsteexportörer och handelshus eller en organisation utan egen export skall få bli abonnent och i så fall om hur abonnemangsavgiften skall beräknas.
Utskottet
Utskottet tillstyrker förslaget i propositionen.
Bland de aktiviteter som Sveriges exportråd genomför med hjälp av medel från detta anslag är delegationsresor till olika länder i exportfrämjande syfte. Krav i vissa avnämarländer på motköp från svensk sida gör, som framgår av redogörelsen i det föregående, att det ibland är motiverat att även svenska importföretag är företrädda i delegationerna. Enligt gällande regler måste företaget i så fall vara abonnent hos Exportrådet. Det synes dock knappast rimligt att det skall fordras att ett företag som inte har någon exportverksamhet tecknar abonnemang, så mycket mindre som det kanske bara någon enstaka gång blir aktuellt för företaget att delta i en delegationsresa. När så bedöms vara av värde för svensk export borde, anser utskottet, även sådana svenska importföretag som inte är abonnenter hos Exportrådet få delta i statsfinansierade exportfrämjande åtgärder som Exportrådet och utlandsmyndigheterna genomför. Utskottet föreslår att riksdagen gör ett uttalande av denna innebörd.
Hemställan i motionen 1978/79:1021 går ut på att regeringen skall ta initiativ till att de nordiska länderna gemensamt bygger ett mäss- och utställningsfartyg. Förslaget syftar till att stödja i första hand de svenska mindre och medelstora industriföretagens exportansträngningar.
Utskottet delar motionärernas uppfattning att alla möjligheter att stödja företagens ansträngningar att marknadsföra sina varor utomlands bör tas till vara. Samhällets insatser för exportfrämjande åtgärder har också ökat väsentligt under de senaste åren. 1 propositionen uttalas att vissa exportfrämjande åtgärder kan komma att aktualiseras av den översyn av det statliga exportfrämjandets organisation som f. n. pågår i en arbetsgrupp inom utrikesoch handelsdepartementen. Försök med s. k. flytande utställningar har tidigare prövats i mindre skala. Med anledning av motionärernas förslag vill utskottet peka på att Sveriges exportråd - som framgår av redogörelsen ovan - under våren 1978 planerade att genomföra en exportutställning på ett speciellt för detta ändamål utrustat fartyg. Projektet, som var inriktat på vissa högexpansiva marknader på Arabiska halvön, var en av Exportrådets största satsningar. För att projektet skulle kunna genomföras krävdes dock ett visst deltagarantal, vilket inte uppnåddes.
NU 1978/79:27
5 Exportfrämjande åtgärder av det slag som motionärerna åsyftar har alltså hittills inte mötts av ett positivt gensvar från företagens sida. Mot denna bakgrund finner utskottet inte anledning att föreslå riksdagen att göra någon framställning till regeringen med anledning av motionen.
Utskottet hemställer
1. att riksdagen till Exportfrämjande åtgärder för budgetåret 1979/ 80 anvisar ett reservationsanslag av 36 140 000 kr.,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om deltagande i vissa exportfrämjande åtgärder,
3. att riksdagen avslår motionen 1978/79:1021.
9. Utbildning i internationell marknadsföring m. m. Utskottet tillstyrker regeringens förslag under punkten B 4 (s. 39-41) och hemställer
att riksdagen till Utbildning i internationell marknadsföring m. m. för budgetåret 1979/80 anvisar ett reservationsanslag av 1 775 000kr.
10. Importkontoret för u-landsprodukter. Regeringen har under punkten B 5 (s. 41-49) föreslagit riksdagen att
1. godkänna de riktlinjer för Importkontorets för u-landsprodukter verksamhet som föredragande statsrådet förordat,
2. till Import kontoret för u-landsprodukter för budgetåret 1979/80 anvisa ett förslagsanslag av 1 000 kr.
Utskottet
Importkontoret för u-landsprodukter (Impod), som försöksvis inrättades år 1975, har till uppgift att främja import till Sverige från u-länderna och därigenom bidra till dessa länders utveckling. Verksamheten finansieras med biståndsmedel.
I propositionen uttalas att Impods verksamhet nu bör ges större fasthet och permanentas. Regeringen föreslår vissa riktlinjer för verksamheten. Dessa bygger på förslag som har förts fram av riksrevisionsverket i en revisionsrapport. Huvuduppgifter för Impod skall vara att lämna information och att aktivt medverka i marknadsföringsinsatser. En fråga i detta sammanhang är vilka länder som Impod bör kunna bistå. Information bör, enligt propositionen, lämnas till i princip alla utomeuropeiska u-länder. När det gäller marknadsföringsinsatser sägs Impod böra koncentrera sina resurser till de mest behövande u-länderna, dvs. de u-länder som är fattigast och minst erfarna i exporthänseende. Det finns, uttalar föredraganden, inte några principiella skäl som motiverar en avgränsning till de s. k. programländerna.
NU 1978/79:27
6 Vidare bör Impod enligt propositionen undvika att aktivt engagera sig för varor som av försörjningsberedskapsskäl är föremål för importbegränsning i Sverige. I övrigt förordas att Impods verksamhet skall ledas av en styrelse, som alltså skall ersätta den nuvarande rådgivande nämnden.
Utskottet har ingenting att erinra mot de i propositionen angivna riktlinjerna för Impods verksamhet och tillstyrker regeringens förslag. Utskottet hemställer att riksdagen
1. godkänner de riktlinjer för Importkontorets för u-landsprodukter verksamhet som föredragande statsrådet har förordat,
2. till Importkontoret för u-landsprodukter för budgetåret 1979/80 anvisar ett förslagsanslag av 1 000 kr.
t
11. Sveriges turistråd. Utskottet tillstyrker regeringens förslag under punkten B 6 (s. 50-52) och hemställer
att riksdagen till Sveriges turistråd för budgetåret 1979/80 anvisar ett reservationsanslag av 26 771 000 kr.
KOMMERSKOLLEGIUM M. M.
12. Kommerskollegium. Utskottet tillstyrker regeringens förslag under punkten C 1 (s. 61-63) och hemställer
att riksdagen till Kommerskollegium för budgetåret 1979/80 anvisar ett förslagsanslag av 22 584 000 kr.
13. Bidrag till vissa internationella byråer m. m. Utskottet tillstyrker regeringens förslag under punkten C 2 (s. 63 f.) och hemställer
att riksdagen till Bidrag till vissa internationella byråer m. m. för budgetåret 1979/80 anvisar ett förslagsanslag av 4 599 000 kr.
14. Kostnader för vissa nämnder m. m. Utskottet tillstyrker regeringens förslag under punkten C 3 (s. 64 f.) och hemställer
att riksdagen till Kostnader för vissa nämnder m. m. för budgetåret 1979/80 anvisar ett förslagsanslag av 997 000 kr.
PRIS-, KONKURRENS- OCH KONSUMENTFRÅGOR
15. Marknadsdomstolen. Regeringen har under punkten D 1 (s. 66 f.) föreslagit riksdagen att till Marknadsdomstolen för budgetåret 1979/80 anvisa ett förslagsanslag av 1 568 000 kr.
NU 1978/79:27
7 I detta sammanhang behandlar utskottet motionen 1978/79:1514 av Ingrid Sundberg (m) och Rolf Clarkson (m), vari hemställs att riksdagen hos regeringen anhåller om översyn av marknadsdomstolens organisation, varvid också införande av möjlighet att överklaga marknadsdomstolens beslut bör prövas.
Motionen
Parallellt med att marknadsföringslagen har utvidgats har intresset för konkurrenslagstiftningen ökat, säger motionärerna. En ny konsumentkreditlag träder i kraft den 1 juli 1979. I samtliga fall rör det sig om lagar med generalklausuler. Marknadsdomstolen har sålunda fått ökad arbetsbelastning. Motionärerna menar att domstolens utslag, som skall vara prejudicerande, inte har skapat ökad klarhet utan i stället har ökat en tidigare rådande osäkerhet. Som exempel nämns det s. k. Maraboufallet 1978. Marknadsdomstolens handläggningstider är orimligt långa, säger motionärerna, som anser att detta delvis förklaras av ett underdimensionerat kansli och en otidsenlig organisation. Den tid det tar mellan förhandling och beslut kan inte accepteras, uttalar de. Mot bakgrund av marknadsdomstolens svårigheter att skapa prejudikat finns det anledning att pröva möjligheten till en överprövning av dess beslut, exempelvis genom högsta domstolen, anför motionärerna vidare.
Uppgifter om marknadsdomstolen
Marknadsdomstolen handlägger som slutinstans ärenden enligt lagen (1953:603) om motverkande i vissa fall av konkurrensbegränsning inom näringslivet (konkurrensbegränsningslagen), enligt marknadsföringslagen (1975:1418) och enligt lagen (1971:112) om förbud mot oskäliga avtalsvillkor (avtalsvillkorslagen). Förfarandet regleras genom dessa lagar och genom lagen (1970:417) om marknadsdomstol m. m. Det område inom vilket prövning av ärenden enligt marknadsföringslagen kan bli aktuell utvidgas när konsumentkreditlagen (1977:981) träder i kraft den 1 juli 1979. Konkurslagskommittén har i betänkandet (SOU 1979:13) föreslagit att marknadsdomstolen i vissa fall efter ansökan av näringsfrihetsombudsmannen skall kunna meddela näringsförbud för gäldenär som är näringsidkare.
Marknadsdomstolen består av dels ämbetsmän, dels företrädare för å ena sidan företagarintressen, å andra sidan konsument- och löntagarintressen. I betänkandet NU 1978/79:6 har näringsutskottet lämnat närmare upplysningar om marknadsdomstolens uppgifter och sammansättning. I betänkandet redovisas förekomsten av skiljaktiga meningar vid beslut i marknadsdomstolen från domstolens tillkomst år 1971 till halvårsskiftet 1978. Domstolen var enig om utgången i fem sjättedelar av de ca 200 ärenden som avgjordes under denna period. När skiljaktiga meningar förelåg hade majoriteten bara i tio fall mindre övervikt över minoriteten än tre röster.
NU 1978/79:27
8 Marknadsdomstolens beslut redovisas, numera vartannat år, i en rättsfallssamling med titeln Marknadsdomstolens avgöranden. Referat lämnas vidare fortlöpande i tidskrifterna Pris- och kartellfrågor(utgiven av statens pris-och kartell nämnd i samarbete med näringsfrihetsombudsmannen och marknadsdomstolen) och Konsumenträtt & ekonomi (utgiven av konsumentverket).
Den handläggande personalen vid marknadsdomstolen består av ordföranden, två sekreterare som är hovrättsfiskaler och en sekreterare som är jurist utanför domstolskarriären.
Ärendefrekvens och handläggningstider hos marknadsdomstolen under de senaste åren framgår av följande tabeller.
Handläggning av ärenden hos marknadsdomstolen
Antalet inkomna (I) och slutligt avgjorda (A) ärenden samt ärendebalans (B)
1975 A1
B
1976 A'
B
1977 1 A1
B
1978 (januari-juni) 1 Al B
Ärenden enligt
konkurrensbe-
gränsningslagen
9 (6)
11 (2)
7 9 (1)
1 5 (2) 3
Ärenden enligt
marknadsförings-
lagen
40 (7)
28 (7)
25 22 (3)
8 18 (4) 16
Ärenden enligt av-
talsvill korslagen
4 (1)
5 (1)
6 3
3 2 7
Summa
53(14)
44 (10)
38 34 (4)
12 25(6) 26
1 Därav anges inom parentes antalet ärenden som har avgjorts genom avskrivning
Genomsnittlig handläggningstid för slutligt avgjorda ärenden i månader
1978 (januari-juni)
Ärenden enligt
konkurrensbe-
gränsningslagen
10 Ärenden enligt
marknadsförings-
lagen
13 Ärenden enligt av-
talsvillkorslagen
9 Samtliga ärenden
12 Källa: Marknadsdomstolens anslagsframställning för budgetåret 1979/80.
NU 1978/79:27
9 Marknadsdomstolens anslagsframställning
Marknadsdomstolen anför i sin anslagsframställning förbudgetåret 1979/ 80 att det, bl. a. med hänsyn till att domstolen är prejudikatskapande organ, är av stor vikt att domstolen snabbt kan få till stånd slutliga avgöranden i ärenden som rör tillämpningen av de lagar som det gäller. De ärenden som näringsfrihetsombudsmannen och konsumentombudsmannen anhängiggör är, framhålls det, ofta av principiell betydelse. Att handläggningstiden inte i tillfredsställande utsträckning har kunnat förkortas trots den fr. o. m. år 1976 minskade ärendetillströmningen tillskriver domstolen delvis det förhållandet att minskningen i huvudsak ännu inte har slagit igenom i domstolens dömande verksamhet. Därtill kommer att domstolen under åren 1976-1978 har haft att avgöra ett förhållandevis stort antal konkurrensbegränsningsärenden, vilka genomgående är av högre svårighetsgrad. Ett stigande antal remissärenden har också krävt betydande arbetsinsatser. Om personalsituationen anför domstolen:
Marknadsdomstolen har i flera tidigare års anslagsframställningar framfört yrkande om kanslichef. Det yrkandet har delvis haft sin grund i att en kanslichefstjänst bedömts vara nödvändig för upprätthållande av kontinuitet, främst vad avser den ökande administrationen, och för genomförande av den långsiktiga planeringen. Ytterligare har en kanslichef ansetts erforderlig för tillgodoseendet av personalens behov inom det personaladministrativa området. Marknadsdomstolen finner det alltjämt motiverat att en tjänst som kanslichef inrättas vid domstolen. Med hänsyn till regeringens negativa ställningstaganden till domstolens i flera års anslagsframställningar framförda yrkande i ämnet samt även med beaktande av rådande statsfinansiella läge avstår marknadsdomstolen emellertid från att begära en tjänst såsom kanslichef. För att ändå möta den ökade arbetsbelastningen hemställer marknadsdomstolen om ökade medel för att kunna anställa ytterligare en sekreterare.
1 sin långtidsbedömning för budgetåren 1979/80-1983/84 anför marknadsdomstolen bl. a. följande. Vad gäller den framtida tillströmningen av ärenden synes det rimligt anta att antalet konkurrensbegränsningsärenden kommer att hålla sig på en oförändrat låg nivå, att tillströmningen av ärenden angående otillbörlig marknadsföring håller sig relativt oförändrad och att antalet ärenden enligt avtalsvillkorslagen ökar med hänsyn till den år 1977 genomförda vidgningen av lagens tillämpningsområde. Antalet ärenden angående informationsskyldighet och produktsäkerhet beräknas komma att öka. Därtill kommer de ärenden som kan bli aktuella sedan konsumentkreditlagen har trätt i kraft. Lagstiftarens mål var, framhåller domstolen, att ärendena skulle bringas till ett snabbt slut. Handläggningstiden vid domstolen är f. n. alltför lång. Domstolen pläderar för den begärda förstärkningen med ytterligare en sekreterartjänst och uttalar att den vill ytterligare avvakta ärendetillströmningens utveckling innan den tar ställning till behovet av
1* Riksdagen 1978/79. 17 sami Nr 27
NU 1978/79:27
vidare personalförstärkning och till frågan huruvida domstolen skall fungera på två avdelningar.
Tidigare behandling av frågan om möjlighet att överklaga marknadsdomstolens beslut, m. m.
1 lagrådsremissen hösten 1969 av förslag till lag om otillbörlig marknadsföring anförde föredragande statsrådet (prop. 1970:57 s. 61 f., 147 f.) att effekten av den nya lagstiftningen skulle bli i hög grad beroende av om man fick övervakande och rättsti Härn pande organ med tillräckliga resurser och tillräcklig auktoritet. De dömande funktionerna borde därför anförtros ett centralt specialorgan, sammansatt av representanter för staten, näringslivet och konsumenterna. Genom en sådan konstruktion skulle garantier skapas för snabba beslut, enhetlig praxis och en rättstillämpning som blev omfattad med förtroende av alla berörda parter. I anslutning till bl. a. dessa uttalanden utarbetades en departementspromemoria som låg till grund för det förslag till lag om marknadsråd m. m. som förelädes riksdagen tillsammans med förslaget till lag om otillbörlig marknadsföring. Marknadsrådet (den benämning som användes t. o. m. år 1972) skulle överta det dittillsvarande näringsfrihetsrådets uppgifter. Mot dess beslut i ärenden enligt lagen (1953:603) om motverkande i vissa fall av konkurrensbegränsning inom näringslivet och enligt lagen om otillbörlig marknadsföring skulle talan inte få föras. Sveriges advokatsamfund yttrade vid remissbehandlingen att denna regel av rättssäkerhetsskäl var mycket betänklig. Det vida tillämpningsområdet för den föreslagna generalklausulen skulle innebära stor osäkerhet om vad som var gällande rätt. Ett förbud att fortsätta en påbörjad kampanj kunde medföra allvarliga ekonomiska konsekvenser. Besvär över marknadsrådets beslut borde därför få anföras hos högsta domstolen. I propositionen avvisades detta förslag (s. 162). Näringsfrihetsrådets beslut enligt konkurrensbegränsningslagen fick inte överklagas, påpekade föredraganden. Marknadsrådet skulle få en sammansättning som garanterade att dess rättstillämpning skulle komma att fylla högt ställda krav, och rättssäkerhetssynpunkten skulle också beaktas vid utformningen av reglerna om förfarandet. En ytterligare rättssäkerhetsgaranti låg i att frågor om utdömande av vite som rådet hade förelagt skulle prövas av allmän domstol.
I riksdagen väcktes motioner (c, fp, m) med begäran att marknadsrådets beslut skulle få överklagas hos allmän domstol (i ett fall preciserat till högsta domstolen). Tredje lagutskottet (3LU 1970:45 s. 91 f.) avstyrkte motionsyrkandena med hänvisning till de argument som hade anförts i propositionen. Dessutom erinrade utskottet om att arbetsdomstolens avgöranden inte får föras vidare till högre instans. Sju företrädare för centerpartiet, folkpartiet och moderata samlingspartiet begärde i en reservation att ett förslag till instansordning i marknadsföringsmål, som gav möjlighet till överprövning av marknadsrådets beslut, snarast möjligt skulle utarbetas och framläggas för
NU 1978/79:27
riksdagen.
Massmedieutredningen har i betänkandet (SOU 1975:49) Massmediegrundlag föreslagit en bestämmelse (se s. 180) enligt vilken frågor om räckvidden av massmediegrundlagen, bl. a. tolkningen av uttrycket kommersiell annons, skulle i tveksamma fall hänskjutas till den av utredningen föreslagna yttrandefrihetsdomstolen. Denna domstols avgörande i tolkningsfrågan skulle vara bindande för den primärt engagerade domstolen, t. ex. marknadsdomstolen.
I två fall har högsta domstolen medgett resning i ärenden som handlagts av marknadsdomstolen och undanröjt dennas beslut (förbud mot vilseledande löpsedel för tidning, föreläggande för part att utlämna visst material) såsom uppenbart stridande mot lagen.
Maraboiifallet
Det i motionen åberopade Maraboufallet avser marknadsdomstolens beslut 19/1978 i ett ärende rörande diskriminerande försäljningsvillkor (Prisoch kartellfrågor 1978:9 s. 66). Näringsfrihetsombudsmannen (NO) hade med stöd av 5 § konkurrensbegränsningslagen hemställt att marknadsdomstolen skulle genom förhandling söka undanröja skadliga verkningar orsakade av AB Marabous villkor i fråga om årsbonus och orderstorleksrabatt m.m. vid försäljning av vissa produkter. Bakgrunden var att Metrobutikerna i Stockholm, vilka har egen grossistfunktion för butikskedjan, inte av Marabou tillerkändes lika höga rabatter som de tre dagligvaruhandelsblocken ICA, KF och DAGAB. Domstolens ställningstagande blev att NO inte hade förmått styrka att någon av de påstådda skadeverkningarna av Marabous prisdifferentieringssystem vare sig var för handen eller kunde befaras i nuläget.
Utskottet
En översyn av marknadsdomstolens organisation begärs i motionen 1978/ 79:1514. Därvid bör man, anser motionärerna, bl. a. ta upp frågan om införande av en möjlighet att få beslut av marknadsdomstolen omprövade, t. ex. genom högsta domstolen. Motionärerna hävdar att marknadsdomstolens avgöranden inte har fått den prejudicerande verkan som har avsetts utan i stället har ökat den tidigare rådande osäkerheten om rättsläget.
Frågan huruvida marknadsdomstolens beslut skulle få överklagas blev, som framgår av redogörelsen i det föregående, noga prövad i samband med statsmakternas beslut om domstolens inrättande. De skäl som då blev avgörande för att marknadsdomstolen fick ställning som slutinstans är enligt utskottets mening alltjämt bärande. Liksom arbetsdomstolen, vars beslut inte heller får överklagas, består marknadsdomstolen till väsentlig del av företrädare för de motstående intressen som berörs av domstolens verksamhet. Såsom utskottet har belyst i sitt betänkande 1978/79:6 präglas mark -
NU 1978/79:27
nadsdomstolens avgöranden av en betydande enighet, vilket innebär att intresserepresentanterna i de allra flesta fall samlas om en gemensam ståndpunkt. Detta är av stor vikt med hänsyn till domstolens rättsbildande funktion. Det ter sig inte lämpligt att beslut som har tillkommit på här angivet sätt skulle kunna omprövas av ett renodlat juristkollegium utan särskild inriktning på marknadsrätt. En besvärsrätt enligt motionärernas förslag skulle också ha den nackdelen att den skulle medföra en förlängning av den tid som förflyter innan ett slutgiltigt avgörande föreligger. De problem som sammanhänger med konkurrensen i vissa fall mellan marknadsrättslig och tryckfrihetsrättslig lagstiftning kan, som framgår av massmedieutredningens i det föregående refererade förslag, lösas utan att en generell besvärsrätt införs.
Motionärernas syn på prejudikatsverkan av marknadsdomstolens beslut står utskottet främmande för. Givetvis är omständigheterna i åtskilliga fall så speciella att prejudikatsverkan får bedömas vara begränsad (se t. ex. NU 1977/78:28). På det hela taget har domstolens avgöranden emellertid, såvitt utskottet kan finna, stor betydelse som prejudikat. De får också en inte ringa publicitet, bl. a. genom de berörda myndigheternas försorg.
Med hänvisning till vad här sagts avstyrker utskottet motionärernas förslag såvitt det gäller möjlighet att överklaga marknadsdomstolens beslut.
Motionärerna riktar i övrigt kritik mot långa handläggningstider inom marknadsdomstolen, vilka de finner delvis föranledda av ”ett underdimensionerat kansli och en otidsenlig organisation”. Marknadsdomstolen har själv i sin anslagsframställning lagt stor vikt vid att handläggningstiderna bör nedbringas. Utskottet förutsätter att domstolen väl tar vara på alla möjligheter att tillgodose detta syfte genom ändamålsenliga arbetsformer. Som domstolen har framhållit i anslagsframställningen är handläggningstiderna också avhängiga av vilka personalresurser som står till buds. Utskottet är inte berett att på det underlag som nu finns förorda en personalförstärkning. Utskottet utgår emellertid från att regeringen noga följer marknadsdomstolens arbetsförhållanden-med hänsyn bl. a. till nytillkommande lagstiftningoch tar de initiativ som kan bli påkallade. Någon allmän översyn enligt motionärernas förslag finner utskottet inte anledning att förorda.
Utskottet hemställer
1. beträffande anslag
att riksdagen med bifall till regeringens förslag till Marknadsdomstolen för budgetåret 1979/80 anvisar ett förslagsanslag av 1 568 000 kr.,
2. beträffande möjlighet till överprövning av marknadsdomstolens beslut
att riksdagen avslår motionen 1978/79:1514 i ifrågavarande del,
3. beträffande översyn av marknadsdomstolens organisation att riksdagen avslår motionen 1978/79:1514 i övrigt.
NU 1978/79:27
16. Näringsfrihetsombudsmannen. Utskottet tillstyrker regeringens förslag under punkten D 2 (s. 67 f.) och hemställer
att riksdagen till Näringsfrihetsombudsmannen för budgetåret 1979/ 80 anvisar ett förslagsanslag av 3 081 000 kr.
17. Statens pris- och kartellnämnd. Utskottet tillstyrker regeringens förslag under punkten D 3 (s. 68-70) och hemställer
att riksdagen till Statens pris- och kartellnämnd för budgetåret 1979/ 80 anvisar ett förslagsanslag av 25 498 000 kr.
18. Konsumentverket: Förvaltningskostnader. Regeringen har under punkten D 4 (s. 71-74) föreslagit riksdagen att till Konsumentverket: Förvaltningskostnader för budgetåret 1979/80 anvisa ett förslagsanslag av 37 662 000 kr.
I detta sammanhang behandlar utskottet motionerna
1978/79:480 av Sten Svensson m. fl. (m), vari hemställs att riksdagen hos regeringen begär att en kommitté tillsätts med uppgift att utarbeta nya riktlinjer för konsumentverkets verksamhet så att densamma får en inriktning som tillgodoser konsumenternas krav på information om varor och tjänster enligt vad som i motionen anförts,
1978/79:659 av Birgitta Johansson (s) och Wivi-Anne Cederqvist (s), vari hemställs att riksdagen hos regeringen begär skyndsamma åtgärder för avskaffande av Mors dag och Fars dag,
1978/79:1499 av Marianne Karlsson (c), vari hemställs att riksdagen hos regeringen anhåller om åtgärder för att konsumentverket skall få svara för provning och kontroll av kapitalvaror,
1978/79:1511 av Catarina Rönnung (s), vari hemställs att riksdagen hos regeringen anhåller att utredningen om barnolycksfall får till uppgift att undersöka möjligheterna att kvalitetstesta och säkerhetsmärka vissa typer av leksaker för små barn.
Inriktningen av konsumentverkets verksamhet Motionen 1 978/79:480
Konsumentpolitiken har förändrats under 1970-talet, sägs i motionen 1978/79:480. Medan den under 1950-och 1960-taIen i hög grad präglades av information och rådgivning till de enskilda, inriktas den nu främst på producentpåverkan och omfattande konsumentskydd. Förändringen har föranletts av den nya marknadsföringslagen (1975:1418), menar motionärerna. Vad de vill kritisera är emellertid inte i första hand de nya
NU 1978/79:27
bestämmelserna utan de konsekvenser som dessa för med sig. Motionärerna erinrar om systemet med riktlinjer för företagens marknadsföring och produktutformning, vilka utfärdas av konsumentverket, normalt efter överläggningar med branschföreträdare. Är det rimligt, frågar motionärerna, att hart när alla konsumentvaror skall regleras i ett byråkratiskt nätverk av detaljerade bestämmelser? Till vilken kostnad sker detta arbete? Vilken hjälp får den enskilde konsumenten? I vilken utsträckning hämmas företagens produktutveckling? Motionärerna anser att konsumentpolitiken har kommit in i en återvändsgränd. Den individuella konsumtionssituationen borde förbättras genom att den enskilde får möjlighet att själv utifrån sina behov och krav bedöma erbjudanden om varor och tjänster. Konsumenternas ställning i marknadsekonomin måste uppmärksammas och stärkas. Vidare måste producenterna fl ökad kunskap om konsumenternas situation och önskemål. Konsumentpolitiken måste, deklarerar motionärerna, utgå från konsumenternas rätt till valfrihet. Konsumenterna bör fl dels hjälp att bedöma olika alternativ, dels rättsligt skydd. Samhällets insatser borde i högre grad än tidigare ta fasta på möjligheterna att ge utbildning och information åt konsumenterna. Utvecklingen mot alltmer lagstiftning och reglering av konsumenternas och producenternas situation kan inte vara rimlig, säger motionärerna. Konsumentverkets verksamhet bör i högre grad inriktas på hushållsekonomisk forskning, varutester, utbildning och information.
Konsumentverkets anslagsframställning
Konsumentverket anför i sin anslagsframställning för budgetåret 1979/80 bl. a. följande om statsmakternas och verkets egna prioriteringar (s. 29).
Konsumentverket får sina medel anvisade i programtermer. Den enda direkta styrning till olika områden som förekommer från statsmakternas sida är att medlen i regleringsbrevet uppdelas på de tre huvudprogrammen. Därutöver har myndigheten möjlighet att själv göra omfördelningar mellan programmen, dock att verket självfallet har att följa den plan som verket anger i sin anslagsframställning. Konsumentverket är således i princip oförhindrat att styra resurserna till de områden som bedöms som mest angelägna från konsumentsynpunkt. Verket finner det emellertid knappast möjligt att - utan särskilda ställningstaganden från statsmakterna - ange några områden inom vilka man kan göra neddragningar för att flytta över medel till andra områden.
Konsumentverket erinrar om att det övergripande målet för dess verksamhet är ”att stödja konsumenterna och förbättra deras ställning på marknaden”. Denna allmänt hållna målbeskrivning har i instruktionen i viss mån preciserats i följande arbetsuppgifter:
- att undersöka och följa konsumenternas förhållanden,
- att stödja hushållen i deras strävan att utnyttja sina resurser så att de egna
NU 1978/79:27
behoven bäst tillgodoses,
- att uppmärksamma konsumentgrupper som ekonomiskt, socialt eller utbildningsmässigt är svaga,
- att övervaka marknadens utbud samt företagens marknadsföring och säljvillkor,
- att utföra eller låta utföra undersökningar av olika varor, tjänster och andra nyttigheter,
- att utarbeta riktlinjer för företagens marknadsföring och produktutformning,
- att söka påverka producenter, distributörer och marknadsförare att anpassa sin verksamhet efter konsumenternas behov,
- att informera konsumenterna om för dem väsentliga fakta och förhållanden,
- att bringa konsumentproblem, som kräver åtgärder av sådant slag att verket icke kan vidta dem, till ansvariga organs kännedom,
- att ta initiativ till och understödja sådan forskning inom verkets arbetsområde, vars resultat kan förväntas komma till praktisk användning i det konsumentpolitiska arbetet,
- att främja undervisning och utbildning i konsumentfrågor,
- att svara för den regionala konsumentverksamheten och för kontakter med företrädare för kommunal och annan lokal konsumentverksamhet,
- att svara för försöksverksamheten med allmänna reklamationsnämnden.
Vissa allmänna grunder för en precisering och prioritering av konsumentverkets arbetsuppgifter finns i propositioner och riksdagsuttalanden i anslutning till konsumentverkets och konsumentombudsmannens verksamhet och i den lagstiftning som tillämpas. Som prioriterade åtgärder anger konsumentverket särskilt:
O åtgärder ägnade att skydda konsumenternas liv och hälsa,
O åtgärder för att undanröja större ekonomiska risker,
O särskilda åtgärder till förmån för svaga konsumentgrupper,
O åtgärder för att rationalisera hushållens arbete.
Bland de medel som används för att nå målet för verksamheten nämner konsumentverket bl. a. riktlinjer enligt marknadsföringslagen och verkets instruktion, överenskommelser med branscher och enskilda företag inom näringslivet, talan mot företag i marknadsdomstolen, förbuds- och informationsförelägganden riktade mot företag, utredningar om varor och tjänster i kombination med publicitet om utredningars resultat, jämförande provningar av konsumentvaror, utredning i distributionsfrågor, medverkan i utbildning i konsumentfrågor, forskning i konsumentfrågor, stöd till och samarbete med kommunal och regional konsumentverksamhet, information till konsumenter och till företag bl. a. genom tidskrifter, pressmeddelanden, broschyrer, böcker och föredrag samt framställningar till och kontakter med
NU 1978/79:27
andra myndigheter. Frågan om konsumentinformation berörs mera ingående i anslagsframställningen.
För vart och ett av konsumentverkets program lämnas i anslagsframställningen en översikt över verksamheten, en tabell över beräknade kostnader och utgifter budgetåren 1977/78-1979/80 för de olika delprogrammen, en redogörelse för verksamheten inom varje delprogram, en plan för budgetåren 1978/79-1983/84, en internbudget för budgetåret 1978/79 och ett budgetförslag för budgetåret 1979/80. Planen, internbudgeten och budgetförslaget är också uppdelade på delprogram.
Program 1, Marknadsinriktade aktiviteter, är indelat i sex delprogram, nämligen hemproduktion, boende, transporter, övrig konsumtion, teknisk provning och KO-sekretariatet. Inom program 2, Systeminriktade aktiviteter, är de tre delprogrammen distribution, utbildning samt kommunal och regional verksamhet. De sex delprogrammen inom program 3, Allmän information, är gemensam information, massmediakontakter, marknadsenheten, förlagsproduktion, tidskriften Konsumenträtt & ekonomi och tidskriften Råd och Rön.
Riksdagsbehandling år 1 978 av motion om konsumentpolitiken 1
en motion år 1978 av Olle Wästberg i Stockholm m. fl. (fp) hemställdes att riksdagen skulle uttala att tyngdpunkten i konsumentpolitiken borde förskjutas i riktning mot utbildning och upplysning. Motionen avslogs av riksdagen sedan den avstyrkts av näringsutskottet med i huvudsak följande motivering (NU 1977/78:64 s. 14):
Det anslag som konsumentverket får till förvaltningskostnader anvisas i programtermer. Programmen rymmer aktiviteter av mångahanda slag. Målet för verksamheten inom det första - och ekonomiskt sett största - programmet, Marknadsinriktade aktiviteter, är att påverka producenter, distributörer och marknadsförare att anpassa sin verksamhet efter konsumenternas behov och att för konsumenterna ange möjligheter till ett resursutnyttjande som tillgodoser deras behov. Som det viktigaste medlet för programmet nämns producentpåverkan genom sådana riktlinjer för företagens marknadsföring och produktutveckling som verket enligt sin instruktion har att utfärda. Så till vida har motionärerna rätt i att producentpåverkan framhävs som inslag i konsumentpolitiken.
Arbetet med riktlinjer liksom handläggningen av ärenden enligt marknadsföringslagen (1975:1418) och avtalsvillkorslagen (1971:112) går emellertid till stor del ut på att söka få till stånd fylligare och mera korrekt information om varor och tjänster, till grund för rationella beslut av konsumenterna. Konsumentverkets aktiviteter med inriktning på producenterna och dess aktiviteter med inriktning på konsumenterna betingar varandra ömsesidigt. Det är därför enligt utskottets mening missvisande att såsom motionärerna sätta producentpåverkan och konsumentupplysning i motsatsställning till varandra.
Utskottet vill också erinra om att insynsutredningen (H 1976:03) f. n. i
NU 1978/79:27
viktiga hänseenden studerar förutsättningarna för producentpåverkan. Enligt uppgift avser utredningen att i år lägga fram en lägesrapport som kan utgöra grund för fortsatt debatt. Utskottet finner det naturligt att statsmakterna avvaktar denna rapport och diskussionen kring den innan de överväger nya direktiv till konsumentverket i fråga om producentpåverkan kontra verksamhet med annan inriktning.
Insynsutredningen
Insynsutredningen (H 1976:03; ordförande: generaldirektör Åke Englund) har i uppdrag att utreda frågan om insyn i företagens marknads- och produktplanering. I de ursprungliga direktiven för utredningen (1977 års kommittéberättelse del II H 1), utfärdade av handelsminister Lidbom, framhålls inledningsvis att ett uppmärksammat inslag i det konsumentpolitiska arbetet under senare år har varit myndigheternas strävan att påverka producenter, distributörer och marknadsförare (producentpåverkan). I detta sammanhang erinras om marknadsföringslagens bestämmelser och om systemet med riktlinjer. Utredningens överväganden skall enligt direktiven ta sikte på att tillförsäkra de konsumentpolitiska organen, i första hand konsumentverket, möjligheter att från företagen eller eventuellt deras organisationer i mån av behov erhålla sådana uppgifter om företagens verksamhet som är av betydelse i det konsumentpolitiska arbetet. Särskilt skall uppmärksammas behovet av att få del av uppgifter som möjliggör en påverkan på företagen redan i deras planeringsstadium. I tilläggsdirektiv av handelsminister Burenstam Linder i januari 1977 (1978 års kommittéberättelse del II H 1) görs ”vissa preciseringar av utredningsuppdraget”. Utredningen bör i första hand bygga sina överväganden på den samarbetsvilja som finns inom näringslivet. Det betonas att en utgångspunkt måste vara att företagen själva skall ha ansvaret för produktutvecklingen. Utredningsuppdraget lämnar, framhålls det, i praktiken utrymme för mycket skilda ambitioner.
Enligt anvisningar i tilläggsdirektiven har utredningen efter en första probleminventering i en rapport angett tänkbara modeller för den diskuterade verksamheten. Rapporten och debatten kring den är avsedd som hjälpmedel när det gäller att ta närmare ställning till utredningsarbetets fortsatta bedrivande. 1 rapporten - Konsumentinflytande genom insyn? (SOU 1979:5) - redogörs för den konsumentpolitiska organisationen, för bestämmelser om företagens uppgiftsskyldighet och för gällande rätt i fråga om samhällets producentpåverkan. Erfarenheter från en del andra länder presenteras. Vad gäller erfarenheter av tillämpade metoder för konsumentverkets producentpåverkan konstateras bl. a. följande. Konsumentverket har funnit att det för en effektiv producentpåverkan i enlighet med dess instruktion krävs tillgång till uppgifter från enskilda företag och en bred kunskapsbas som inte kan byggas upp enbart med interna resurser. Verket har angett olika argument för att det bör få ökad möjlighet att inhämta och kontrollera uppgifter från
NU 1978/79:27
företagen. Den producentpåverkan som verket genom uppdragsprovningar utövar i produkters utvecklingsskede resulterar vanligen i att av verket påtalade negativa egenskaper rättas till innan produkten kommer i produktion. Hearings med ett antal företag har gett vid handen att de flesta företagen i första hand vill ha en frivillig samverkan med konsumentverket. Inhämtande av uppgifter om produktutveckling måste koncentreras till i Sverige tillverkade varor. Importerade konsumentvaror berörs huvudsakligen av frågor om marknadsplanering. Konsumentverkets prioritering av arbetsinsatserna gör att vissa varu- och tjänstegrupper faller utanför området för producentpåverkan. Efter att ha berört frågan om sekretess för insamlade uppgifter anger utredningen till sist olika modeller för konsumentverkets uppgiftsinhämtning. Uppgiftsinhämtning genom frivilligt samarbete kan ha formen av interna undersökningar och provningar inom konsumentverket, frivilligt icke formaliserat samarbete mellan verket och enskilda företag eller frivilligt formaliserat samarbete. En annan möjlighet är att uppgiftsskyldigheten regleras i lag. Utredningen presenterar ett utkast till lag med vissa bestämmelser om uppgiftsskyldighet rörande produktutformning m. m. Rapporten har sänts till 35 remissinstanser - myndigheter, kommittéer, kommuner och intresseorganisationer - för yttrande senast den 31 maj 1979.
Provning av konsumentkapitalvaror Motionen 1 978/79:1499
I motionen 1978/79:1499 hävdas att allmänheten har lämnats i sticket genom att konsumentverket inte längre är ett rådgivande organ. Varifrån skall testresultaten tas när inte någon opartisk myndighet granskar varorna? Kommunerna har i regel inte haft tid och råd att själva åtaga sig konsumentupplysningen, säger motionären vidare. Konsumentverkets konsumentupplysning borde därför ha samma inriktning som tidigare. Verket borde även i fortsättningen bedriva kontroll av s. k. kapitalvaror och andra varor som kräver stora provningsresurser.
Konsumentverkets anslagsframställning
Konsumentverket framhåller i sin anslagsframställning för budgetåret 1979/80 att jämförande varuprovningar ofta berörs i debatten om verkets arbete. Somliga menar då att antalet sådana provningar bör öka, medan andra hävdar att det bör begränsas. Konsumentverket avser med beteckningen ”jämförande varuprovningar” sådana opartiska undersökningar av konsumentprodukter som omfattar studier av för konsumenterna viktiga egenskaper och som är avsedda att publiceras med uppgifter om fabrikat och modellbeteckningar. Om dessa provningar anför konsumentverket i huvudsak följande.
Ett huvudsyfte med jämförande varuprovningar är att genom information
NU 1978/79:27
om undersökningsresultaten ge konsumenterna en överblick över aktuella köpalternativ och ett bättre underlag för sina köpbeslut. Ett annat syfte är att påverka produkternas utformning. Därför måste jämförande varuprovningar täcka ett representativt produkturval inom en viss bransch eller marknad. De utförs med hjälp av tekniska och andra vetenskapligt godtagbara provningsmetoder, och höga krav ställs på resultatens tillförlitlighet. Kostnaden för en undersökning av denna typ kan mycket väl ligga i storleksordningen 100 000-200 000 kr.
Sedan länge har önskemålet från konsumenter av att före köp jämföra olika varors egenskaper varit väldokumenterat - genom rådgivningskontakter, genom efterfrågan på produktjämförelser i Råd och Rön, i verkets handböcker och annat informationsmaterial, genom analys av orsakerna till reklamationer etc. Det är belagt att företagens produktutformning och marknadsföring påverkas av konsumentverkets information kring produktundersökningar med jämförelser. Provningarna har också betydelse när det gäller att hos konsumentverkets tjänstemän vidmakthålla goda kunskaper om olika varors egenskaper och funktionssätt.
Det finns emellertid vissa svagheter med jämförande provningar som konsumentpolitiskt medel. En svaghet är att endast en mindre del av konsumenterna, och då främst de särskilt medvetna, efterfrågar informationen omkring jämförande provningar, medan svagare konsumentgrupper ofta inte utnyttjar eller kan utnyttja sådan information. Emellertid bör man i detta sammanhang inte bortse från den påverkan som medvetna konsumenters användning av jämförande varuprovningar kan ha både på företagen och på andra konsumenter.
Jämförande varuprovningar tar inte sällan så lång tid att genomföra att resultaten snabbt blir inaktuella. Nya produkter kan ha lanserats på marknaden, och existerande produkter kan ha ändrats i väsentliga avseenden. Ibland sker emellertid sådana ändringar just på grund av att företagen känt till vissa preliminära provningsresultat och tagit hänsyn till dessa. Detta förhållande är naturligtvis i sig en positiv effekt av varuprovningarna.
Ett betydande problem är att jämförande varuprovningar ofta kräver mycket stora resurser. Konsumentverkets egna laboratorieresurser för sådana provningar är starkt begränsade och finns huvudsakligen för produktgrupperna tvätt- och diskmaskiner. En rad statliga organ vid sidan av konsumentverket har visserligen provningsmöjligheter, exempelvis statens provningsanstalt, statens livsmedelsverk, socialstyrelsen, statens naturvårdsverk, arbetarskyddsstyrelsen, statens väg- och trafikinstitut samt de tekniska högskolorna. Näringslivets samlade resurser för provningar i anslutning till utveckling, tillverkning och kontroll av produkter är dock mångdubbelt större än resurserna för produktprovningar hos konsumentverket och andra oberoende organ.
Konsumentverket anser sig mot denna bakgrund ha skäl att iaktta försiktighet när det gäller jämförande varuprovningar. Självfallet skall
NU 1978/79:27
resurserna användas på mest rationella sätt, vilket innebär viss omstrukturering och en hård prioritering vid valet av provningsobjekt. En koncentration måste ske av konsumentverkets provningsverksamhet i syfte att komplettera de undersökningar som företagen själva utför. Härvid bör gälla i stort samma prioriteringsgrunder som för verkets arbete i övrigt. Av särskild betydelse blir dock prioriteringsgrunden ”större ekonomiska risker för konsumenterna”.
Redan nu sker provningar av de kapitalvaror där efterfrågan på rådgivning är störst, tvätt- och diskmaskiner, inom ramen för verkets uppdragsverksamhet (program 4). Det är tillverkarna/marknadsförarna som bekostar dessa provningar eftersom även de känner av den stora konsumentefterfrågan. För 1978/79 väntas en utvidgning ske så att även torktumlare skall kunna uppdragsprovas. Omfattningen av uppdragsverksamheten har ökat under det gångna budgetåret och verket avser att ytterligare stimulera den.
Deltagande i internationella testprojekt är ett sätt att minska kostnaderna. Verket har genom sitt medlemskap i European Testing Group (ETG) möjlighet att delta i de projekt som genomförs av ett eller flera medlemsländer gemensamt. Kostnaderna delas mellan deltagarna i proportion till antalet i varje land publicerade resultat, vilket innebär att kostnaderna för Sveriges del ofta utgör endast en bråkdel av vad en egen provning skulle ha kostat. Inom Nordiska Ämbetmannakommittén för konsumentfrågor (NÄK) utreds f. n. möjligheterna att öka omfattningen av gemensamma nordiska provningar av hushållskapitalvaror. Även här är syftet att hålla provningskostnaderna så låga som möjligt. Traditionellt har provningar av huvudsakligen hushållskapitalvaror utförts. Tack vare verkets deltagande i internationellt samarbete har på senare tid även provningar på andra varuområden kunnat genomföras.
Genom tillkomsten av den nya marknadsföringslagen 1976 uppstod ett nytt läge i fråga om produktundersökningar. Enligt 3 § marknadsföringslagen kan näringsidkare åläggas att vid sin marknadsföring lämna information som är av särskild betydelse från konsumentsynpunkt. Informationen kan gälla bl. a. upplysningar om produktegenskaper av den standardiserade och produktcentrerade typ som ingick i det tidigare, frivilliga VDN-systemet. Bland exempel från konsumentverkets arbete enligt marknadsföringslagen kan nämnas riktlinjer för information om nya personbilars energiförbrukning vilka innebär krav på omfattande provningar av bilars energiförbrukning. Tillämpningen av 3 § marknadsföringslagen - ibland i samverkan med 4 § som direkt avser varuegenskaper - medför att ansvaret för själva genomförandet av produktundersökningar med jämförelsesyfte i princip förs över från konsumentverket till företagen själva. Övriga delfunktioner i provningsprocessen ligger kvar hos konsumentverket, nämligen bestämningen av vilka produkter (varor/tjänster) och produktegenskaper som skall undersökas, på vilket sätt undersökningar skall genomföras, kontroll av genomförandet samt sammanställning av resultaten för information till konsumenter, företag och
NU 1978/79:27
andra intresserade. Anvisningar om hur företagen skall utföra produktprovningarna kan ges i riktlinjer.
Större jämförande varuprovningar som konsumentverket bekostar anses vara motiverade dels i sådana fall där riktlinjer för en viss varutyp ännu är under planering eller utarbetande, dels när riktlinjer bedöms vara svåra att få fram beroende på att reproducerbara provningsmetoder saknas. (Reproducerbar kallasen metod som tillåter en likvärdig provning på olika laboratorier, i olika företag etc.).
Konsumentverket finnér det motiverat att avsätta vissa resurser för större jämförande provningar som verket bekostar. Med hänsyn till de övriga angelägna uppgifter som verket har att fullgöra måste dock satsningen på detta område bli relativt begränsad. Verket har stannat för att ca 350 000 kr. bör användas för detta ändamål under vart och ett av de följande tre budgetåren.
Exempel på varuområden som konsumentverket f. n. prioriterar när det gäller sådana undersökningar är (utan inbördes rangordning): brandutrustning för hemmen, kylar och frysar, tvättmaskiner, diskmaskiner, torktumlare, matberedningsmaskiner, dammsugare och stereo-anläggningar.
Syftet med konsumentverkets uppdragsverksamhet är att genom producentpåverkan främja en för konsumenterna gynnsam produktutveckling. Provningsresultaten utnyttjas också i den till konsumenterna riktade informationen. Konsumentverket förfogar över vissa provningsresurser som inte finns att tillgå på något annat opartiskt laboratorium i Sverige. Sålunda kan funktionsprovning av tvätt- och diskmaskiner, torktumlare samt tvätt- och diskmedel utföras. För provning av lukter finns ett speciellt laboratorium byggt för panelbestämningar. Dessa resurser är i första hand avsedda för provningar av köksfläktar. Säkerhetsanordningar hos vattenanslutna apparater mot risken att förorena dricksvattnet eller vålla översvämning granskas fortlöpande. Uppdragsprovningar ger f. n. underlag för verkets skrifter Tvättmaskiner - Köpråd, testresultat samt Diskmaskiner - Köpråd, testresultat och vidare för information om köksfläktar. Avsikten är att även provningar av torktumlare skall ske inom ramen för detta program. Under budgetåret 1977/78 hade konsumentverket 34 uppdragsprojekt underarbete. Den ekonomiska omslutningen var 520 000 kr. Verksamheten under det nu innevarande budgetåret har beräknats få samma omfattning.
Produktsäkerhet pä leksaksområdet Motionen 1978/79:1 5 1 1
Det finns f. n. inga uppgifter om hur många barn som årligen skadas av leksaker av undermålig kvalitet, säger motionären. Emellertid har enligt uppgifter i massmedia små barn utsatts för kvävningstillbud av innehållet i sådana leksaker som mjuka djur, vilka ofta har en fyllning av små plastkulor. Andra barn har skadat sig på vissa nålar, som ögonen på dessa djur har varit
NU 1978/79:27
fästade vid. Även innehållet i skallror och plastleksaker som tuggats sönder har lett till skador. Det vore därför, anser motionären, angeläget att konsumentverket kvalitetstestade och säkerhetsmärkte vissa typer av leksaker för små barn ”så att barnolycksfall av ovan nämnda slag inte inträffade”.
Utredningen om barnolycksfall
Utredningen (S 1977:07) om barnolycksfall (särskild utredare: barnombudsman Rigmor von Euler) tillkallades i februari 1977 för att utreda frågan hur barnolycksfallen på bästa sätt skall kunna förebyggas. I direktiven påpekas inledningsvis att åtskilliga åtgärder har vidtagits för att motverka barnolycksfallen. Ett flertal myndigheter har att inom sitt ansvarsområde bevaka barnens säkerhet. Det centrala ansvaret rörande åtgärder för barnens vård och skydd åvilar socialstyrelsen. Till styrelsen är knutet det år 1971 inrättade lekmiljörådet, som har till uppgift att bl. a. verka för att skydds- och säkerhetsaspekterna vid barns lek tillgodoses. Andra myndigheter som statens trafiksäkerhetsverk, byggnadsstyrelsen, skolöverstyrelsen, konsumentverket, arbetarskyddsstyrelsen, bostadsstyrelsen och statens planverk har viktiga uppgifter i det förebyggande arbetet beträffande barnolycksfall. På det lokala planet är det kommunernas barnavårdsnämnder/sociala centralnämnder som skall främja en gynnsam utveckling av de unga och goda uppväxtförhållanden i övrigt för dem. Bestämmelser härom finns i barnavårdslagen (1960:97).
Riksdagen har, framhålls det vidare i direktiven, i samband med behandlingen av motioner rörande barnolycksfall pekat på osäkerheten om vilket organ, såväl på riksplanet som lokalt, som har huvudansvaret för bamsäkerhetsfrågorna. Riksdagen har också pekat på behovet av att registrera barnolycksfall. Riksdagen har därvid förutsatt att dessa frågor beaktas i ett fortsatt arbete med barnsäkerheten.
Bland utredarens uppgifter är enligt direktiven att undersöka omfattningen av barnolycksfallen och deras orsaker och föreslå övergripande åtgärder som kan förebygga olycksfall bland barn.
Utredningens betänkande kommer att avlämnas under första hälften av april 1979.
Bestämmelser i marknadsföringslagen om produktsäkerhet m. m.
Enligt 4 § marknadsföringslagen (1975:1418) kan näringsidkare förbjudas att fortsätta att saluhålla en vara som på grund av sina egenskaper medför särskild risk för skada på person eller egendom. Detsamma gäller om varan är uppenbart otjänlig för sitt huvudsakliga ändamål. Näringsidkare kan vidare enligt 3 § åläggas att vid marknadsföring av vara, tjänst eller annan nyttighet
NU 1978/79:27
lämna information som har särskild betydelse från konsumentsynpunkt.
För tillämpningen av lagen svarar konsumentombudsmannen (KO) och marknadsdomstolen.
Riksdagsbehandling år 1 978 av motion om farliga leksaker I
en motion år 1978 begärdes att riksdagen skulle uttala sig forén skärpning av marknadsföringslagen när det gällde försäljning av leksaker. Näringsutskottet (NU 1977/78:48) hänvisade till att man inom konsumentverket var i färd med att omarbeta gällande riktlinjer för leksakers säkerhet och att utredningen (S 1977:07) om barnolycksfall utredde frågan om hur barnolycksfall skulle kunna förebyggas. Därefter anförde utskottet:
Motionären syftar till att få till stånd en skärpning i bedömningen av de risker som olika slags leksaker kan åstadkomma. Genom det ovan redovisade utredningsuppdraget och arbetet inom konsumentverket kommer man att få en säkrare grund för en sådan bedömning. Detta innebär att KO kan få större möjligheter än f. n. att yrka på förbud enligt 4 § marknadsföringslagen mot försäljning av farliga leksaker.
Utskottet avstyrkte motionen, som avslogs av riksdagen.
Rapport om produktsäkerhet
Konsumentverket har år 1978 publicerat en promemoria (Rapport 1978:3- 01) med titeln "Produktsäkerhet. Produktrelaterade olyckor och produktsäkerhetsärenden”. Promemorian innehåller dels en översikt av existerande system för rapportering av produktrelaterade skador (USA, Storbritannien, Japan), dels en kortfattad beskrivning av pågående försök med sådana rapportsystem (OECD, EG-kommissionen, nordiskt projekt, barnolycksfallsutredningen). Vidare presenteras ett antal produktsäkerhetsärenden som har granskats av konsumentverket. Syftet har varit att ge en överblick av vilka produkter som konsumenterna har problem med, orsakerna till anmälan samt åtgärder som har vidtagits av konsumentverket resp. KO. Av de ärenden som berörs har 74 gällt leksaker. De fördelar sig på leksakspistoler och andra skjutvapen (22 ärenden), skallror (8 ärenden), mjuka djur och dockor (8 ärenden), åkleksaker (9 ärenden), smådelar som kan innebära kvävningsrisk (6 ärenden), leksaker som kan förorsaka förgiftning (8 ärenden) och övrigt (13 ärenden). Produkterna har i en del fall dragits tillbaka från marknaden, i andra fall förbättrats. Några fall, t. ex. försäljning av en industriellt tillverkad slangbella, har förts till marknadsdomstolen. 1 en bilaga beskrivs ärendena vart för sig med angivande av produktens art, kort beskrivning av olycka eller tillbud som vållats samt konsumentverkets resp. KO:s åtgärd. (1 en senare promemoria lämnas mer kortfattade uppgifter om leksaksärenden hos konsumentverket under tiden den 1 juli 1976-den 31 december 1978.)
NU 1978/79:27
24 Slutsatserna i rapporten är i huvudsak följande. Många ärenden av säkerhetskaraktär har anmälts under den korta tid som den nya marknadsföringslagen har varit i kraft. Leksaker är ett uppmärksammat produktområde. För detta område gäller att varusortimentet är stort och ständigt förnyas, vilket medför vissa problem från säkerhets- och övervakningssynpunkt. Det är angeläget att reducera riskerna för olycksfall förorsakade av konsumentvaror såsom t. ex. leksaker och nappar. Det kan emellertid vara svårt att avgöra om en viss produkt direkt kan anges vara orsak till olyckor. För att klarlägga orsakssambanden erfordras många gånger särskilda analyser. Om ett system för registrering av produktrelaterade olyckor och analys av dessa införs, möjliggör detta för konsumentverket/KO och andra myndigheter att fä överblick över vilka varor som förorsakar de flesta skadorna och att vidta nödvändiga åtgärder, bl. a. med stöd av marknadsföringslagen. För näringslivet ger ett sådant system värdefull information att ta hänsyn till vid produktutformningen. Det föreliggande materialet ger vidare starkt stöd för att en produktansvarslag bör införas.
Mors dag och Fars dag Motionen 1 978/79:659
Mors dag och Fars dag har blivit allmänt accepterade i Sverige, framhåller motionärerna. De menar emellertid att många barn upplever firandet av dessa dagar som ett tvång, och de betecknar det som ett steg i rätt riktning att man i skolan har upphört att låta barnen rita gratulationsbilder till mor och far. I dagens samhälle, där barn har föräldrar som bor åtskilda, innebär uppvaktningen med presenter på särskilda dagar en ökad press för barnen, säger motionärerna vidare. Problem kan också uppstå för vuxna barn med föräldrar som inte bor på samma ort. Det är enligt motionärerna inte rätt att köpmännen med sina starka intressen för de båda dagarna skall styra relationerna mellan barn och föräldrar. Mors dag och Fars dag har ingen uppgift att fylla i vårt samhälle, är motionärernas slutsats. Gemenskapen mellan generationerna bör skapas på ett naturligare sätt. Konsumentverket och köpmännens intresseorganisationer vore lämpliga organ att genomföra en översyn av bruket med Mors dag och Fars dag.
Uppgifter i anslutning till motionen
Seden att fira Mors dag och Fars dag är i Sverige - till skillnad från vad som gäller i USA, varifrån förebilden har hämtats - inofficiell. Mors dag infördes i Sverige år 1919 på initiativ av författarinnan Cecilia Bååth-Holmberg och under medverkan av Svenska riksförbundet för sedlig kultur, vilket hade grundats av henne. I vart fall under 1920-talet tycks det ha varit vanligt att Mors dag uppmärksammades i gudstjänstlivet och av en del ideella sammanslutningar. Fars dag började firas år 1931. Köpmännens intresseorganisationer har enligt uppgift inte varit inkopplade på beslut om Mors dag
Nll 1978/79:27
och Fars dag. Särskilt om Mors dag finns upplysningar från en rad andra europeiska länder.
Utskottet
Konsumentverket får enligt regeringens förslag reellt sett något mindre anslag till förvaltningskostnader för budgetåret 1979/80 än för det innevarande budgetåret. Utskottet tillstyrker förslaget. Några särskilda anvisningar om hur konsumentverket bör anpassa sin verksamhet efter de minskade resurserna ges inte i propositionen. Innebörden av regeringens ställningstagande är att verket självt - givetvis i anslutning till de riktlinjer som det har angett i sin anslagsframställning - får ta ansvaret för den strängare prioritering av olika insatser som blir nödvändig. Utskottet riktar ingen erinran häremot men skulle ha funnit det naturligt om regeringen klarare hade markerat sina intentioner i fråga om verksamheten.
En utredning med uppgift att utarbeta nya riktlinjer för konsumentverkets verksamhet föreslås i motionen 1978/79:480. Den hittillsvarande utvecklingen kännetecknas av en alltför långtgående lagstiftning om och reglering av konsumenternas situation, hävdar motionärerna. De anser att konsumenternas rätt till valfrihet bör betonas i konsumentpolitiken och att konsumentverket därför i högre grad bör inrikta sin verksamhet på hushållsekonomisk forskning, varutester, utbildning och information.
Liknande synpunkter framfördes i en motion förra året. Utskottet betonade då att konsumentverkets aktiviteter med inriktning på producenterna och dess aktiviteter med inriktning på konsumenterna betingar varandra ömsesidigt. Konsumentverkets åtgärder med adress till producenterna går till stor del ut på att söka få till stånd fylligare och mera korrekt information om varor och tjänster, till grund för rationella beslut av konsumenterna. Det är därför missvisande att sätta producentpåverkan och konsumentupplysning i motsatsställning till varandra, sade utskottet.
Dessutom erinrade utskottet om att insynsutredningen (H 1976:03) arbetade på en lägesrapport om förutsättningarna för producentpåverkan, vilken var avsedd att ligga till grund för fortsatt debatt. Det var, sade utskottet, naturligt att statsmakterna avvaktade denna rapport och diskussionen kring den innan de övervägde ändrade direktiv för inriktningen av konsumentverkets verksamhet. Rapporten (SOU 1979:5) har nu publicerats och håller på att remissbehandlas.
De principiella synpunkter som utskottet anförde förra året med anledning av den nämnda konsumentpolitiska motionen är tillämpliga också på motionen 1978/79:480. De innebär att en sådan utredning som begärs i denna inte är motiverad. Det skulle också vara föga rationellt att vid sidan av insynsutredningen tillsätta ytterligare en utredning beträffande konsumentverkets verksamhet.
Utskottet menar vidare att den som vill påkalla nya styrande insatser från
NU 1978/79:27
riksdagens sida visavi konsumentverket i första hand borde föreslå utnyttjande av ett annat instrument. Som har redovisats i det föregående tillämpas programbudgetering för konsumentverket. Riksdagen har alla möjligheter att genom närmare reglering av de olika programmen och delprogrammen styra konsumentverkets aktiviteter. Det missnöje med den nuvarande verksamheten som kommer till uttryck i motionen borde i första hand föranleda förslag till villkor i samband med anslagsgivningen. Motionens förespråkare inom utskottet har emellertid inte velat lämna några sådana förslag.
Med hänvisning till vad här sagts avstyrker utskottet motionen 1978/ 79:480.
I motionen 1978/79:1499 hävdas att konsumentverket har upphört att testa konsumentkapitalvaror och därigenom gått förlustigt ett viktigt underlag för information till konsumenterna. Av den redogörelse som på grundval av konsumentverkets anslagsframställning har lämnats i det föregående framgår att verket genomför och avser att även fortsättningsvis genomföra sådana provningar, om än i relativt begränsad omfattning. Av betydelse i sammanhanget är att den nya marknadsföringslagen (1975:1418) har gjort det möjligt att i stor utsträckning föra över ansvaret för genomförande av produktundersökningar i jämförelsesyfte från konsumentverket till företagen själva. Utskottet hänvisartill vad konsumentverket har anfört i ämnetäven beträffande verkets varuprovningar på uppdrag - och avstyrker motionen.
Mot bakgrund av uppgifter om barnolycksfall som har vållats av leksaker förespråkas i motionen 1978/79:1511 att konsumentverket skall testa och säkerhetsmärka vissa typer av leksaker för små barn. Utredningen (S 1977:07) om barnolycksfall föreslås få i uppdrag att undersöka möjligheterna härtill. Av den redogörelse beträffande produktsäkerhet på leksaksområdet som har lämnats i det föregående framgår att konsumentverket ägnar betydande uppmärksamhet åt det problem som tas upp i motionen. Motionären tycks mena att säkerhetsmärkning av en begränsad del av det stora och snabbt skiftande leksakssortimentet skulle kunna eliminera olyckor av det åsyftade slaget. Utskottet finner denna uppfattning orealistisk och avstyrker motionen. Härvid räknar utskottet med att konsumentverket kommer att göra fortsatta insatser på leksaksområdet. Verket håller f. n. på att omarbeta sina riktlinjer för leksakers säkerhet mot bakgrund av internationell standardiseringsverksamhet.
Inofficiellt betecknas sedan år 1919 en söndag i maj som Mors dag och sedan år 1931 en söndag i november som Fars dag. Firandet av dessa dagar framställs i motionen 1978/79:659 som en eftergift för kommersiella intressen. Motionärerna vill att riksdagen skall anmoda regeringen att vidta åtgärder för avskaffande av Mors dag och Fars dag. Förhandlingar mellan konsumentverket och köpmännens intresseorganisationer nämns som en
NU 1978/79:27
tänkbar väg. Utskottet anser inte att staten har anledning att engagera sig i denna fråga. Motionen avstyrks.
Utskottet hemställer
1. beträffande anslag
att riksdagen med bifall till regeringens förslag till Konsumentverket: Förvaltningskostnader för budgetåret 1979/80 anvisar ett förslagsanslag av 37 662 000 kr.,
2. beträffande utredning om inriktningen av konsumentverkets verksamhet att
riksdagen avslår motionen 1978/79:480,
3. beträffande provning av konsumentkapitalvaror att riksdagen avslår motionen 1978/79:1499,
4. beträffande produktsäkerhet på leksaksomrädet att riksdagen avslår motionen 1978/79:1511,
5. beträffande avskaffande av Mors dag och Fars dag att riksdagen avslår motionen 1978/79:659.
19. Konsumentverket: Undersökningsverksamhet m. m. Regeringen har under punkten D 5 (s. 74 f.) föreslagit riksdagen att till Konsumentverket: Undersökningsverksamhet m. m. för budgetåret 1979/80 anvisa ett reservationsanslag av 1 802 000 kr.
I detta sammanhang behandlar utskottet motionen 1978/79:1475 av Arne Blomkvist m. fl. (s), vari hemställs att riksdagen hos regeringen anhåller att behovet av ökade anslag till konsumentpolitisk forskning och till studieförbundens verksamhet på konsumentområdet beaktas vid kommande års budgetarbete.
Motionen
Motionärerna erinrar om de ändamål som skall tillgodoses genom detta anslag. De framhåller som särskilt viktigt att studieförbunden får resurser att svara för utbildningsinsatser på konsumentområdet. Regeringens förslag innebär, säger motionärerna, en urholkning av anslaget. Samtidigt som en verksamhet på konsumentområdet byggs upp med lagstiftning och nya organisationer minskar man resurserna för forskning och stöd till studieförbunden på samma område. Rekryteringen av nya forskare till konsumentområdet försvåras, och bidragen till studieförbundens verksamhet drabbas hårt.
Utskottet
Även när det gäller undersökningsverksamhet m. m. innebär regeringens förslag att konsumentverket får minskade resurser. I motionen 1978/79:1475
NU 1978/79:27
föreslås att riksdagen skall begära att behovet av anslagsökning beaktas vid kommande års budgetarbete. Utskottet - som tillstyrker regeringens förslag under denna punkt - är ense med motionärerna om att det är viktigt att resurserna för de ändamål som det här är fråga om inte urholkas. Något uttalande avsett att direkt styra nästa års budgetarbete är utskottet emellertid inte berett att förorda, varför motionen avstyrks.
Utskottet hemställer
1. att riksdagen med bifall till regeringens förslag till Konsumentverket: Undersökningsverksamhet m. m. för budgetåret 1979/80 anvisar ett reservationsanslag av 1 802 000 kr.,
2. att riksdagen avslår motionen 1978/79:1475.
20. Konsumentverket: Allmänna reklamationsnämnden. Utskottet tillstyrker regeringens förslag under punkten D 6 (s. 75 f.) och hemställer
att riksdagen till Konsumentverket: Allmänna reklamationsnämnden för budgetåret 1979/80 anvisar ett förslagsanslag av 4810000 kr.
PATENT- OCH REGISTRERINGSVERKET M. M.
21. Patent- och registreringsverket. Utskottet tillstyrker regeringens förslag under punkten E 1 (s. 78-88) och hemställer
att riksdagen till Patent- och registreringsverket för budgetåret 1979/ 80 anvisar ett förslagsanslag av 80 069 000 kr.
22. Särskilda kostnader för förenings- m. fl. register. Utskottet tillstyrker regeringens förslag under punkten E 2 (s. 89) och hemställer
att riksdagen till Särskilda kostnader för förenings- m.fl. register för budgetåret 1979/80 anvisar ett förslagsanslag av 8 200 000 kr.
FONDEN FÖR LÅNEUNDERSTÖD
23. Lån till den europeiska patentorganisationen. Utskottet tillstyrker regeringens förslag under punkten V:10 (s. 148) och hemställer
att riksdagen till Lån till den europeiska patentorganisationen för budgetåret 1979/80 anvisar ett investeringsanslag av 5 000 000 kr.
Stockholm den 13 mars 1979
På näringsutskottets vägnar INGVAR SVANBERG
NU 1978/79:27
29 Närvarande: Ingvar Svanberg (s), Hugo Bengtsson (s), Fritz Börjesson (c), Arne Blomkvist (s), Sven Andersson i Örebro (fp), Nils Erik Wååg(s), Birgitta Hambraeus (c), Margaretha af Ugglas (m), Lilly Hansson (s), Karl-Anders Petersson (c), Ivar Högström (s). Ingegärd Oskarsson (c), Sten Svensson (m), Rune Johansson i Ljungby (s) och Ulla Orring (fp).
Reservationer
1. vid punkten 15 (Marknadsdomstolen) av Margaretha af Ugglas (m) och Sten Svensson (m) som anser
dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 11 med "Frågan huruvida” och slutar på s. 12 med "marknadsdomstolens beslut” bort ha följande lydelse:
Vid beslutet om marknadsdomstolens inrättande gav företrädare för centerpartiet, folkpartiet och moderata samlingspartiet uttryck för uppfattningen att man med det snaraste borde möjliggöra en omprövning av domstolens beslut. Erfarenheterna av domstolens verksamhet under de år som därefter har gått visar att det fanns starkt fog för denna mening. Marknadsdomstolens beslut har på det hela taget inte blivit så klargörande att de har fått önskvärd prejudikatsverkan. Att högsta domstolen i två fall har medgett resning i ärenden som marknadsdomstolen har handlagt och därvid har undanröjt dess beslut är ett anmärkningsvärt förhållande som lagstiftaren inte heller kan bortse ifrån. På senare år har området för marknadsdomstolens verksamhet utvidgats. De rättssäkerhetsskäl som redan från början talade för att det borde finnas möjlighet till överprövning har därigenom fått ökad tyngd. Utskottet föreslår att riksdagen begär att regeringen omgående låter utreda frågan om införande av en sådan möjlighet.
dels att utskottet under 2 bort hemställa
2. att riksdagen med bifall till motionen 1978/79:1514 i ifrågavarande del hos regeringen begär utredning i enlighet med vad utskottet har anfört,
2. vid punkten 18 (Konsumentverket: Förvaltningskostnader) av Margaretha af Ugglas (m) och Sten Svensson (m) som anser
dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 25 med "De principiella” och slutar på s. 26 med "motionen 1978/79:480” bort ha följande lydelse:
Insynsutredningens rapport behandlar möjligheter att ytterligare förstärka konsumentverkets inriktning på producentpåverkan. Den kan alltså betraktas som ett nytt belägg för att den enskilde konsumentens situation inte längre står i centrum för konsumentpolitiken. Utskottet finner motionä -
NU 1978/79:27
rernas kritik av konsumentverkets nuvarande verksamhet väl underbyggd. Det är angeläget att man snarast söker bryta den förhärskande tendensen att konsumentpolitiken i första hand blir en detaljreglering av företagens produktion och marknadsföring. I stället bör den, som motionärerna beskriver, väsentligen gå ut på att konsumenterna på saklig grundval skall få utbildning och information som gör dem kapabla att själva träffa sitt val på marknaden och att rätt använda och vårda förvärvade produkter. Utskottet tillstyrker således förslaget i motionen 1978/79:480 om att en kommitté skall tillsättas för att utarbeta nya riktlinjer för konsumentverkets verksamhet.
dels att utskottet under 2 bort hemställa
2. att riksdagen med bifall till motionen 1978/79:480 hos regeringen begär utredning i enlighet med vad utskottet anfört.
.