Med anledning av propositionen 1978/79:145 om åtgärder för tekoindustrin jämte motioner

NU 1978/79:48

Näringsutskottets betänkande 1978/79:48

med anledning av propositionen 1978/79:145 om åtgärder för tekoindustrin jämte motioner

Ärendet

I detta betänkande behandlas

dels propositionen 1978/79:145 (handelsdepartementet) om åtgärder för tekoindustrin,

dels åtta motioner som har väckts med anledning av denna proposition,

dels - helt eller delvis - fyra motioner rörande tekoindustrin som har väckts under allmänna motionstiden 1979.

Propositionen och motionerna redovisas i det följande (s. 2 f. resp.

s. 3 f.).

Försvarsutskottet och arbetsmarknadsutskottet har avgivit yttranden (FöU 1978/79:5 y resp. AU 1978/79:3 y) över propositionen jämte motioner (bilaga I, s. 54, resp. bilaga 2, s. 59).

Upplysningar i ärendet har inför utskottet lämnats av företrädare för handels-, arbetsmarknads- och industridepartementen, företrädare för tekoindustrins organisationer (Textilrådet och Konfektionsindustriföreningen samt Sveriges textilindustriförbund och Sveriges konfektionsindustriförbund), företrädare för import-, parti- och detaljhandeln med tekovaror (organisationer och vissa företag) samt verkställande direktören för Svenska Rayon AB och fackliga företrädare för de anställda vid företaget.

I anslutning härtill har skriftliga uppgifter och synpunkter ingivits av tekoindustrins företrädare, av tekohandelns företrädare och av Svenska Rayon AB.

Skrivelser har vidare inkommit från bl. a. Marks kommun, Ulricehamns kommun, Intressegruppen för samordning av uniforms-/specialskyddskläders-/sjukhuskläderstillverkare samt Sveriges industritjänstemannaförbund.

1 Riksdagen 1978/79. 17 sami. Nr 48

NU 1978/79:48

2 Propositionen

Förslag

Genom bilaga 1 till propositionen (s. 43) bereds riksdagen tillfälle att avge yttrande över vad chefen för handelsdepartementet anfört om en övergripande plan för tekoindustrin. Därjämte föreslås riksdagen godkänna de åtgärder för försörjningsberedskapen på tekoområdet som chefen för handelsdepartementet har förordat.

Regeringen föreslår vidare under punkten

V:9. Försörjningsberedskapslån (s. 44)

att riksdagen till Försörjningsberedskapslån under budgetåret 1979/80 utöver i propositionen 1978/79:100 bilaga 14 föreslaget investeringsanslag anvisar ytterligare 21 300 000 kr.

I bilaga 2 till propositionen (s. 52) föreslås att riksdagen

1. godkänner av chefen för arbetsmarknadsdepartementet förordade riktlinjer för fortsatt användning av tillfälligt sysselsättningsbidrag till äldre arbetskraft inom tekoindustrin,

2. till Sysselsättningsskapande åtgärder för budgetåret 1979/80 under tolfte huvudtiteln utöver i propositionen 1978/79:100 bilaga 15 föreslaget reservationsanslag anvisar ytterligare 250 000 000 kr.

I bilaga 3 till propositionen (s. 59) föreslås att riksdagen

1. godkänner att industripolitiska åtgärder för tekoindustrin vidtas under budgetåren 1979/80, 1980/81 och 1981/82 i enlighet med vad chefen för industridepartementet har anfört,

2. godkänner vad chefen för industridepartementet har förordat om disposition av tillgängliga medel på anslaget Lån till rationaliseringsinvesteringar inom konfektionsindustrin vid utgången av budgetåret 1978/79,

3. bemyndigar regeringen att under budgetåret 1979/80 ikläda staten förpliktelse i form av särskilda strukturgarantier för tekoindustrin, som inberäknat löpande garantier innebär åtaganden om högst 239 500 000 kr.

Vidare framläggs i denna bilaga (s. 59) förslag om vissa anslag för budgetåret 1979/80. I anslutning till angivna punkter föreslås:

B 7. Branschfrämjande åtgärder

5. att riksdagen till Branschfrämjande åtgärder förbudgetåret 1979/80 under fjortonde huvudtiteln anvisar ett [i förhållande till vad regeringen föreslagit i propositionen 1978/79:100 bilaga 17] med 8 000 000 kr. höjt reservationsanlag av 53 985 000 kr.

NU 1978/79:48

3 B 10. Kostnader för räntebefrielse vid särskilda strukturgarantier för textil- och k o n fe k t io n s i n d u s t r i e r na

4. att riksdagen till Kostnader för räntebefrielse vid särskilda strukturgarantier för textil- och konfektionsindustrierna för budgetåret 1979/80 under fjortonde huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag av 22 000 000 kr.

Huvudsakligt innehåll

I propositionen redovisas en övergripande plan för tekoindustrin för budgetåren 1979/80-1981/82. I planen anges vissa nivåer för den löpande produktion av olika tekovaror som behövs av försörjningsberedskapsskäl.

För att försörjningsberedskapsviktig produktionskapacitet inom kritiska delbranscher skall säkras föreslås försörjningsberedskapslån kunna utgå. Försörjningsberedskapslånen skall kunna utgå generellt till delbranscher vilkas produktionskapacitet har nått en från försörjningsberedskapssynpunkt kritisk nivå. Då så är motiverat av arbetsmarknads- och regionalpolitiska skäl skall lånen i vissa fall kunna utgå även till företag inom delbranscher som inte har nått en försörjningsberedskapsmässigt kritisk nivå. För försörjningsberedskapslån föreslås för budgetåret 1979/80 ytterligare 21,3 milj. kr. ställas till regeringens disposition.

Det tillfälliga stödet till äldre arbetskraft föreslås finnas kvar under planeringsperioden. Stödet föreslås utgå på oförändrad nivå under budgetåret 1979/80.

De industripolitiska åtgärderna på tekoområdet föreslås bli förlängda t. o. m. budgetåret 1981/82 med förstärkta exportfrämjande åtgärder.

Motionerna

Yrkanden

De motioner som har väckts med anledning av propositionen är följande 1978/79:2244

av Ove Karlsson m. fl. (s), vari hemställs att riksdagen

1. hos regeringen begär att en beredskapsplan omfattande 200 000 plagg upprättas för skinn- och lädervaruindustrin,

2. hos regeringen begär att en beredskapsplan upprättas för tillverkning av skyddshandskar,

3. hos regeringen begär utredning av den svenska skinn- och läderindustrins framtida dimensionering,

1978/79:2257 av Birgitta Hambraeus m. fl. (c), vari hemställs att riksdagen 1.

som sin mening ger regeringen till känna att en inhemsk produktion av fiber för textilframställning bör främjas med hänsyn till textilindustrin och

NU 1978/79:48

landets försörjningsberedskap,

2. inrättar en delegation med uppgift att

a) utarbeta ett program för inhemsk råvaruproduktion,

b) samordna åtgärder för att säkerställa en inhemsk råvaruproduktion för textilindustrin,

1978/79:2258 av Lars Werner m. fl. (vpk), vari hemställs att riksdagen

1. avslår propositionen 1978/79:145,

2. beslutar om ett engångsanslag till den svenska tekoindustrin med 100 milj. kr. för finansiell sanering,

3. beslutarom ett statligt lån på 400 milj. kr. för utvecklingsinvesteringar inom svensk tekoindustri,

4. anslår 60 milj. kr. för marknadsföring m. m. av svensk tekoexport,

5. anslår 400 milj. kr. för planmässiga utvecklingsprogram avsedda att skapa alternativ sysselsättning i tekoregionerna,

6. begär att regeringen i konsumentverkets regi låter utforma kvalitetskrav avsedda att gälla alla i Sverige saluförda textila produkter,

1978/79:2302 av Alf Lövenborg (apk) och Rolf Hagel (apk), vari hemställs att riksdagen hos regeringen hemställer om åtgärder som syftar till

1. att genom förstärkt gränsskydd begränsa importen av tekoprodukter med 30 96,

2. att inga tekoföretag får läggas ned innan nya ersättningsindustrier byggts upp,

3. att bygga ut den statliga tekokoncernen genom förstatligande av stora och medelstora företag så att samtidigt avgörande inflytande bereds anställda och deras fackliga organisationer,

1978/79:2303 av Olof Palme m. fl. (s), vari hemställs att riksdagen

1. med avslag på propositionen uttalar att målet för samhällets tekopolitik bör vara att nuvarande produktionsvolym på tekoområdet i allt väsentligt bibehålls,

2. med avslag på propositionen i denna del begär att regeringen genomför de förändringar av handelspolitiken som förordats i motionen,

3. begär förslag av regeringen till lagstiftning i fråga om prissättningsmetoder inom beklädnadshandeln,

4. begär hos regeringen tvingande bestämmelser om ursprungsmärkning av kläder,

5. begär att regeringen ger överstyrelsen för ekonomiskt försvar och tekodelegationen i uppdrag att genomföra en försörjningsberedskapspolitisk planering i enlighet med vad som anförts i motionen,

6. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om försörjningsberedskapslån,

7. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om beredskapslager med begagnade kläder,

NU 1978/79:48

8. beslutar inrätta ett saneringsbolag för tekoindustrin i enlighet med vad som anförts i motionen,

9 a. till Teckning av aktier i saneringsbolag för tekoindustrin (industridepartementet) för budgetåret 1979/80 anvisar ett investeringsanslag av 25 000 000 kr.,

9 b. bemyndigar fullmäktige i riksgäldskontoret att medgiva saneringsbolaget för tekoindustrin en kreditgaranti av högst 75 000 000 kr.,

10. godkänner de grunder för tekostrukturlån som angivits i motionen,

11. till Tekostrukturlån (handelsdepartementet) för budgetåret 1979/80 anvisar ett investeringsanslag av 25 000 000 kr.,

12. medger att statlig kreditgaranti får ingås för säsongkrediter till konfektionsföretag inom en ram av 30 000 000 kr.,

13. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om den hemtextila industrin,

14. beslutar att de statliga stödåtgärderna även skall utgå till de statliga tekoföretagen,

1978/79:2429 av Thorbjörn Fälldin m. fl. (c), vari hemställs att riksdagen, med anmälan att propositionen 1978/79:145 icke kunnat av riksdagen bifallas till de delar som framgår av motionen,

1. i skrivelse till regeringen begär

a) att den statliga tekopolitiken skall utformas i enlighet med i motionen angivna allmänna mål och riktlinjer,

b) att regeringen verkar för en sådan inriktning av den internationella tekopolitiken som angivits i motionen,

c) att för tekoimporten skall tillämpas de former och riktlinjer som angivits i motionen,

d) att arbetsmarknads- och regionalpolitiska instanser - inbegripet oförändrat s. k. äldrestöd samt utbildnings- och rekryteringsinsatser bekostade över anslaget Bidrag till arbetsmarknadsutbildning - skall genomföras för att främja tekoindustrins utveckling i enlighet med vad i motionen anförts,

e) att offentlig upphandling av tekovaror skall bedrivas och förhandlingar upptagas med handeln i enlighet med vad i motionen anförts,

0 att i motionen angivna riktlinjer skall tillämpas i fråga om exportfrämjande åtgärder avseende tekoindustrin,

g) att översyn av den statliga tekoadministrationen skall genomföras i enlighet med vad i motionen anförts,

2. för budgetåret 1979/80 anvisar

a) till Försörjningsberedskapslån totalt 50 000 000 kr.,

b) till Branschfrämjande åtgärder 57 985 000 kr.,

3. beaktar vad i motionen i övrigt anförts,

1978/79:2430 av Erik Hovhammar m. fl. (m), vari hemställs att riksdagen 1.

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

NU 1978/79:48

behovet av en ekonomisk politik och skattepolitik som befrämjar tekoindustrins -och näringslivets i övrigt - konkurrensförmåga och avsättningsmöjligheter,

2. uttalar att ett oförändrat äldrestöd skall utgå under hela planeringsperioden,

3. uttalar att det maximala äldrestödet förblir oförändrat oavsett om dispens medgetts för att erhålla stödet eller ej,

4. uttalar att de fackliga organisationernas vetorätt mot beviljandet av dispens för att erhålla äldrestöd skall kunna upphävas av arbetsmarknadsstyrelsen,

5. uttalar att reglerna för de särskilda strukturgarantierna bibehålls oförändrade,

6. uttalar att ramen för konsultbidrag, utbildningsstöd m. m. skall utgå med oförändrat belopp under hela planeringsperioden,

7. uttalar att fortsatt restriktivitet och kontroll i fråga om lågprisimporten skall iakttas i enlighet med vad som anförts i motionen,

8. anhåller att regeringen kontinuerligt följer utvecklingen inom de olika delbranscherna inom tekoindustrin,

9. uttalar att verksamheten inom de statliga tekoföretagen ej får innebära en gentemot övriga företag snedvriden konkurrens,

1978/79:2431 av Maj Pehrsson (c) och Arne Persson (c), vari hemställs att riksdagen

1. uttalar att i en övergripande plan för svensk tekoindustri ett betydande utrymme skall ägnas åt utbildnings- och kulturfrågor,

2. begär att regeringen gör en kartläggning av tillgänglig utbildningskapacitet och industrins långsiktiga behov av yrkesinriktad arbetskraft och möjligheten att tillgodose dessa behov,

3. anslår 10 milj. kr. till utvecklingsfonden i Älvsborgs län för att fonden skall kunna stödja aktiviteter av den typ som behandlas i motionen; bl. a. bör medel avsättas för utveckling av ett hemtextilcentrum i Sjuhäradsbygden.

De motioner från allmänna motionstiden som behandlas här är följande: 1978/79:1024

av Sven-Erik Nordin (c) och Jan-lvan Nilsson (c), vari hemställs att riksdagen hos regeringen begär förslag om inrättandet av ett statligt prisstöd för produktion av kvalitetsull,

1978/79:1032 av Svea Wiklund (c) och Jan-lvan Nilsson (c), vari hemställs att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att särskilda medel ställs till förfogande till regionala utvecklingsfonden för insatser i de tre tekoföretagen i Västerbotten,

1978/79:1526 av Lars Werner m. fl. (vpk), vari hemställs att riksdagen antager ett offensivt program för tekopolitiken i enlighet med de huvudlinjer

NU 1978/79:48

som anförs i motionen och med målsättningen att 38 000 arbeten skall behållas,

1978/79:1642 av Lars Werner m. fl. (vpk), såvitt gäller hemställan (3) att riksdagen hos regeringen hemställer om åtgärder för att sysselsättningen inom textilbranschen ej skall minska.

Motiveringen för vad som yrkas i motionen 1978/79:1642 återfinns i motionen 1978/79:1639 om utbyggnad av vårdsektorn. Denna motion har hänvisats till socialutskottet.

Motivering

1 detta avsnitt refereras vissa motioner med mera allmän inriktning.

Förslag om avslag på propositionen läggs fram i de tre partimotionerna 1978/79:2303 (s), 1978/79:2429 (c) och 1978/79:2258 (vpk). De två förstnämnda motionerna innehåller därutöver förslag till riktlinjer för en framtida tekopolitik. Vissa synpunkter på tekopolitiken av övergripande karaktär framläggs också i motionen 1978/79:2430 av företrädare för moderata samlingspartiet,! den redan nämnda motionen 1978/79:2258(vpk)samt i den under allmänna motionstiden väckta motionen 1978/79:1526 (vpk).

1 den socialdemokratiska partimotionen 1978/79:2303 tecknas inledningsvis bakgrunden till krisen på tekoområdet. Ett nytt inslag i bilden är enligt motionärerna att importen snabbt har fått en så stor andel av den totala tekokonsumtionen att Sveriges försörjningsberedskap på området måste anses vara i hög grad hotad. Den nya situationen motiverar enligt socialdemokraternas uppfattning att den hittillsvarande politiken på tekoområdet omprövas på ett genomgripande sätt. I motionen erinras om att riksdagen i december 1978 (NU 1978/79:16, rskr 1978/79:122) enhälligt ställt sig bakom ett krav på en samlad plan för tekoindustrin. Riksdagen uttalade därvid att den väntade propositionen om tekoindustrin borde innehålla en övergripande plan för samhällets insatser på såväl kort som långt sikt, att planen borde syfta till att den dåvarande produktionsvolymen i allt väsentligt skulle bibehållas och att planen skulle grundas på försörjningspolitiska och arbetsmarknadspolitiska bedömningar. En samordning av de privata och samhälleliga insatserna bedömdes som nödvändig för att strukturförändringar skulle kunna genomföras i socialt acceptabla former och med hänsynstagande till den regionala balansen.

Enligt motionärernas uppfattning svarar propositionen inte i något avseende mot de av riksdagen antagna riktlinjerna för en övergripande plan för tekoindustrin. Det är, hävdas det i motionen, uppenbart att en snabb fortsatt minskning av tekoproduktionen kommer att äga rum om regeringens förslag godtas. En minskning av sysselsättningen fram till år 1981 med upp emot 10 000 arbetstillfällen framstår inte som osannolik. Regeringsförslaget sägs inte anvisa åtgärder som syftar till att tillgodose det av riksdagen uttalade

NU 1978/79:48

kravet på samordning av insatserna för att strukturförändringar skall kunna ske i socialt acceptabla former. Vidare har regeringen enligt motionärerna bortsett från de arbetsmarknads- och regionalpolitiska effekterna av sitt förslag. När det gäller de rent försörjningsberedskapspolitiska bedömningarna erinrar motionärerna om att socialdemokraterna i ett tidigare sammanhang kritiserat de antaganden som den borgerliga trepartiregeringen gjorde om bl. a. försörjningsstandard, ransoneringssystem, importantaganden och möjlig produktionskapacitet. Propositionens innehåll ger motionärerna anledning att upprepa en del av sin kritik. De ifrågasätter sålunda om det finns möjligheter att i kristider upprätthålla en så omfattande import av tyngre och lättare konfektionsvaror (ca 1/3 av behovet) som förutsätts i propositionen. Tveksamheten baserar sig bl. a. på den omständigheten att en betydande del av importen sker från avlägsna lågprisländer. En annan brist i regeringsförslaget är enligt motionärerna att regeringen inte har angivit vilka antaganden som den gjort om exporten från Sverige under den treåriga krisperioden och hur dessa antaganden i så fall påverkat beräkningarna om behovet. Motionärerna anser vidare att regeringen väsentligt överskattat industrins produktionskapacitet under en krisperiod. Till skillnad mot regeringen anser motionärerna att Sverige redan nått den ”kritiska” nivån när det gäller lättare och tyngre konfektionsindustri. En trång sektor i sammanhanget anser de vara tillgången på kvalificerad arbetskraft. Bl. a. kan

förväntas att en stor del av den i tekoindustrin verksamma utländska

arbetskraften kommer att försvinna i händelse av en kris.

Branschens allvarliga läge och behovet av omedelbara insatser leder

motionärerna till slutsatsen att riksdagen ånyo bör uttala att målet för

samhällets politik på tekoområdet i allt väsentligt bör bibehållas. De lägger i motionen fram vissa huvudpunkter i ett handlingsprogram för tekoindustrin. Programmet omfattar åtgärder på de handels-, industri-, försörjnings- och arbetsmarknadspolitiska områdena. De olika momenten i programmet redovisas i de följande avsnitten i detta betänkande. I motionen anförs avslutningsvis att ett bifall till motionsförslagen skulle tillgodose riksdagens tidigare tillkännagivna önskemål rörande innehållet i en plan för tekoindustrin.

Inte heller centerpartiet kan acceptera det synsätt som ligger till grund för regeringens förslag. Propositionen karakteriseras i dess partimotion 1978/ 79:2429 som eko av en låtgåpolitik från en förgången tid helt utan relevans för dagens samhälle. Framför allt vänder sig motionärerna mot påståendet i propositionen (s. 24) att det skulle strida mot grundläggande principer för vår samhällsekonomi att man av regionalpolitiska skäl upprätthåller sysselsättningen i en hel bransch på en viss nivå. Enligt motionärerna skulle detta synsätt, om det blev vägledande för samhällets insatser, leda till okontrollerade strukturförändringar. Motionärernas uppfattning är att regionalpolitiska insatser, syftande till att bereda likvärdiga levnadsbetingelser i alla delar av

NU 1978/79:48

landet, måste ses som en del av en offensiv näringspolitik. En tillräcklig försörjningsberedskap förutsätter en livskraftig tekoindustri även i fredstid, säger motionärerna och ifrågasätter i sammanhanget om krisimporten av tekovaror verkligen kan upprätthållas på den nivå regeringen räknar med. Regeringens hantering av riksdagens beslut i december 1978 finner motionärerna synnerligen förvånande därigenom att regeringen, i strid mot riksdagens uttalande, godtar en fortsatt minskning av tekoindustrins produktionsvolym. Detta tillvägagångssätt betecknas som desto mer anmärkningsvärt som det bevisligen finns en stor svensk marknad för tekoprodukter.

Tekoindustrins situation behandlas i de två nämnda partimotionerna från vänsterpartiet kommunisterna. I den ena av dessa, motionen 1978/79:1526 - väckt under allmänna motionstiden -, lägger partiet fram ett utvecklingsprogram i tio punkter för tekoproduktionen. Ett mål skall vara att bevara minst de ca 38 000 arbeten som fanns vid utgången av år 1978. Flertalet tekoenheter bör förstatligas och ingå i ett statligt s. k. tekokombinat, där de arbetande skall ha majoritet i alla ledningsorgan. Till kombinatet skall knytas ett statligt importbolag i vilket all tekoimport samordnas. Importen skall utgöra högst 60 96 av konsumtionen och helt slopas från länder med fascistiska regimer. Rayonproduktionen skall stimuleras, liksom textilexporten. Konsumentbehoven bör kartläggas i syfte att textilproduktionen skall bli bättre behovsanpassad. Handelns prissättning bör regleras i lag och vara inriktad på kronpålägg. En statlig textilforskning bör organiseras. Särskilda regionala utvecklingsprogram bör utarbetas för Sjuhäradsbygden och för Västerbotten.

1 den med anledning av propositionen väckta motionen 1978/79:2258 (vpk), som innehåller ett yrkande om avslag på propositionen, anförs bl. a. att propositionen klart avspeglar att regeringen saknar ett program för tekoindustrin. Basen för regeringens tänkande sägs vara en flack och cynisk manchesterliberalism som får till följd att branschens nedgång fortsätter och att tekobygderna lämnas åt förslumning. Att framställa ett perspektiv som slutar med första halvåret 1982 som en övergripande plan för tekoindustrin är, anförs det i motionen, i ett modernt industrisamhälles ekonomiska tidsperspektiv blott ett sken. Motionärerna förordar att det i den tidigare motionen angivna tiopunktsprogrammet genomförs. Därutöver anser de att tvingande bestämmelser bör införas om krav på kvalitetsangivelse på alla tekoprodukter som saluförs i Sverige. I anslutning härtill uttalar motionärerna att de allmänna förutsättningarna för budgetanslagen till tekoindustrin ändras om det av dem föreslagna utvecklingsprogrammet genomförs. Flertalet nuvarande insatser, som motionärerna betecknar som splittrade och föga skapande, kan slopas och ersättas med ett mera direkt och utvecklingsinriktat stöd till branschen. I motionen framläggs förslag om sådana stödinsatser.

1 partimotionen 1978/79:1639 lägger vänsterpartiet kommunisterna fram vad det kallar ett nytt rationellt program för att skapa arbete och förnya

NU 1978/79:48

landets produktionsliv i allmänhet. Det är detta program som åsyftas med det i detta ärende aktuella yrkandet i motionen 1978/79:1642. I en första etapp skall det föreslagna programmet kunna skapa 100 000 arbeten på tolv månader. För textilindustrins del skulle ett genomförande av programmet innebära att 2 000 sysselsättningstillfällen bevaras som annars skulle försvinna.

Även från moderata samlingspartiets sida riktas -i motionen 1978/79:2430 - viss kritik mot propositionsförslaget i centrala avseenden. Propositionen anvisar enligt motionärerna dess värre inte erforderliga åtgärder för att återställa tekoindustrins konkurrenskraft. Motionärerna uttalar att det är angeläget att den nuvarande produktionskapaciteten inom tekoindustrin kan upprätthållas. De tror emellertid inte att detta kan ske genom att riksdagen fattar beslut om en viss procentsiffra för inhemsk produktion. Det är, anförs det, de vidtagna åtgärderna och det allmänna politiska klimatet som avgör om det angivna målet kan nås. Det är därför viktigt att den ekonomiska politiken utformas så att den allmänna konkurrenskraften befästs. Bl. a. mot denna bakgrund är det enligt motionärerna beklagligt att regeringen på nytt talarom en ytterligare höjning av arbetsgivaravgifterna. Motionärerna menar att tekobranschens belägenhet väl illustrerar hur olycklig en sådan skattepolitik är. I den mån stödåtgärder måste tillgripas för en viss bransch bör dessa ges en generell utformning. En brist i regeringsförslaget anges i detta sammanhang vara att de föreslagna åtgärderna är alltför kortfristiga till sin natur.

Regeringen har i propositionen tagit alltför lätt på utbildningens centrala betydelse för industrins framtid, och de kulturella aspekterna häröver huvud taget ej berörts. Dessa påståenden i motionen 1978/79:2431 följs av konstaterandet att de rekryteringsproblem som nu finns när det gäller tekniker och annan yrkeskunnig personal utgör ett allvarligt hot mot en konkurrenskraftig tekoindustri. Såväl Chalmers tekniska högskola som Textilinstitutet i Borås och Marks gymnasieskola i Skene anges f. n. ha svårigheter att upprätthålla erforderlig undervisning. Motionärerna anför att en kartläggning av tillgänglig yrkesutbildning saknas. De menar vidare att det är angeläget att samhället stöder satsningar för att bevara och vidareutveckla den textila kulturtraditionen. Satsningarna skulle kunna inriktas på nationella och internationella mässor och konferenser, produktutveckling och design m. m.

Utskottet

Inledning

Textil-och konfektionsindustriernas utveckling kännetecknas sedan 1960- talet av en fortgående minskning i fråga om både produktion och sysselsättning. Trots att en rad stödåtgärder har satts in från samhällets sida har

NU 1978/79:48

II

branschens läge allvarligt försämrats även under de senaste åren.

Antalet sysselsatta inom tekoindustrin har minskat från 67 500 år 1970 till knappt 38 000 hösten 1978. Sysselsättningsminskningen har varit mest påtaglig inom konfektionsindustrin. Under ett år, från 1977 till 1978, försvann inom denna bransch 12 96 av arbetstillfällena, medan textilindustrin fick vidkännas en minskning med 9 96. Fram t. o. m. tredje kvartalet 1978 minskade produktionen med 10 96 inom textilindustrin och med nära 20 96 inom konfektionsindustrin jämfört med motsvarande period år 1977. Utvecklingen under de tre första kvartalen år 1978 visade å andra sidan på en successivt minskande takt i nedgången.

Under utskottets behandling av ärendet har från handelsdepartementets sida redovisats vissa uppgifter som tyder på att läget inom tekoindustrin kan ha förbättrats något under första delen av innevarande år. Uppgifterna ger bl. a. vid handen att antalet lediga platser inom tekoindustrin efter ett bottenläge i början av år 1978 efter hand har ökat. Fortfarande går det dock mellan fyra och fem arbetslösa på varje ledig plats. Under första kvartalet 1979 var antalet personer inom tekoindustrin som berördes av varsel väsentligt lägre än under motsvarande perioder 1977 och 1978. Även andra tecken på en uppgång inom branschen finns.

Det senast anförda ändrar emellertid inte mycket i den mörka helhetsbilden när det gäller den långsiktiga utvecklingen inom tekoindustrin. Orsakerna till branschens svårigheter är flera. Av särskild betydelse i sammanhanget är de kraftiga förändringar i det internationella handelsmönstret på tekoområdet som har ägt rum under 1960- och 1970-talen och som för svenskt vidkommande har lett till en kraftig ökning av importandelen av tekovaror på den svenska marknaden. Under de tre första kvartalen förra året uppgick denna andel till 75 96 för textilvaror och 73 96 för konfektionsvaror.

Riksdagen har under 1977 och 1978 flera gånger haft att ta ställning till regeringsförslagom åtgärder på tekoområdet. I propositionen 1977/78:42 om åtgärder för försörjningsberedskapen på tekoområdet underströk dåvarande handelsministern behovet av en långsiktig plan för försörjningsberedskapen i fråga om tekoprodukter. Planen borde bl. a. innehålla allmänna principer för hur en tillräcklig kapacitet på olika delområden av branschen skulle säkras. Riksdagen anslöt sig till regeringens synpunkter i denna fråga (FöU 1977/78:5, rskr 1977/78:81; NU 1977/78:41, rskr 1977/78:172). 1 samband med att riksdagen i december 1978 behandlade regeringens förslag om medelstillskott till Statsföretag AB uttalade näringsutskottet i sitt av riksdagen godkända betänkande (NU 1978/79:16) att den till våren 1979 väntade propositionen om tekoindustrin borde innehålla en övergripande plan för samhällets insatser på tekoområdet på såväl kort som lång sikt. Planen borde syfta till att nuvarande produktionsvolym i allt väsentligt skulle bibehållas. Den borde grundas på försörjningspolitiskaoch arbetsmarknadspolitiska bedömningar. Utskottet anförde vidare att i planen borde anges den produktionsnivå resp. produktionskapacitet som krävs för att försörjnings -

NU 1978/79:48

beredskapsmålen skall kunna uppfyllas. Samordnade insatser bedömdes vara nödvändiga för att strukturförändringar skall kunna genomföras i socialt acceptabla former med hänsynstagande till den regionala balansen. Utskottet framhöll också att det behövdes en effektiv samplanering, omfattande både de statliga och de privatägda tekoföretagen. Avslutningsvis anförde utskottet att inga väsentliga personalnedskärningar borde ske inom den statliga tekokoncernen förrän den begärda planen behandlats av statsmakterna (prop. 1978/79:43 bil. 1, NU 1978/79:16, rskr 1978/79:122).

Regeringens plan för tekoindustrin

Chefen för handelsdepartementet konstaterar i föreliggande proposition (s. 24) att statsmakterna tidigare inte sett några skäl att uttala på vilken nivå den löpande produktionen eller produktionskapaciteten på tekoområdet behöver upprätthållas. Enligt handelsministerns uppfattning finns det inte anledning att sträva efter detta slag av mål vare sig av industripolitiska eller av regionalpolitiska skäl. Eftersom industripolitiken syftar till att bl. a. främja utvecklingen av livskraftiga företag är det, enligt handelsministern, snarare ett industripolitiskt mål att stimulera en viss rörlighet från stagnerande sektorer till sektorer med bättre konkurrensförutsättningar. Att av regionalpolitiska skäl upprätthålla sysselsättningen i en hel bransch på en viss nivå strider enligt handelsministerns uppfattning mot grundläggande principer för vår samhällsekonomi. Syftet med de omfattande arbetsmarknadspolitiska åtgärder som riktats mot tekoindustrin anges i första hand ha varit att minska takten i branschens omställning och på så sätt underlätta omställningen för den berörda personalen.

Den faktor som enligt handelministerns uppfattning kan motivera ett bibehållande av produktionen på en viss nivå är hänsynen till försörjningsberedskapen. Det är, sägs det i propositionen, av central betydelse att produktionskapacitet som är oundgänglig i en krissituation inte spolieras.

En övergripande plan för tekoindustrin bör enligt propositionen innehålla följande moment. För varje delbransch bör nivåer anges avseende den levande produktion som svarar mot försörjningsberedskapsbehoven under en treårig krisperiod. Nivåerna bör beräknas med utgångspunkt i bl. a. den produktionskapacitet som erfordras vid en krisimport vars kvantitet motsvarar ungefär en fjärdedel av den årliga importen under åren 1974-1976. Handelsministern framhåller att nivåerna till sin karaktär måste bli något vaga, vilket sammanhänger med att försörjningsberedskapen kan tillgodoses genom andra metoder än genom levande produktion under krisperioden, nämligen genom beredskapslagring och åtgärder för att upprätthålla en produktionskapacitet i malpåse. Vilken eller vilka metoder som skall väljas får bero på det försörjningsberedskapsmässiga värdet av olika alternativ samt kostnaderna för dessa. Av en plan måste vidare framgå vilka arbetsmarknads- och industri politiska instrument som avses komma till användning och

NU 1978/79:48

vilka åtgärder som bör vidtas för att anpassa produktionskapaciteten till det försörjningsberedskapspolitiska behovet.

På dessa premisser lägger regeringen i propositionen fram en övergripande plan för tekoindustrin. Planen omfattar de tre budgetåren 1979/80-1981/82. Tanken härmed är att ett beslut om nästa planeringsperiod för tekoindustrin skall kunna kopplas ihop med nästa totalförsvarsbeslut våren 1982. Den treåriga planeringsperioden ses som ett skede för anpassning till en struktur och omfattning hos tekoindustrin som till inte oväsentlig del bestäms av de krav som försörjningsberedskapen ställer. Regeringen förordar att handlingsberedskap skall finnas för att sätta in kraftfulla åtgärder under treårsperioden. Särskilda försörjningsberedskapspolitiska åtgärder bedöms bli aktuella främst inom den grundtextila industrin. Försörjningsberedskapslån skall utgå till delbranscher som nått en från försörjningsberedskapspolitisk synpunkt kritisk nivå men skall i vissa fall kunna utgå redan innan denna nivå har nåtts. Det s. k. äldrestödet bibehålls under hela planeringsperioden och på nuvarande nivå under budgetåret 1979/80. Kreditstödet för investeringar i maskiner och byggnader behålls i nuvarande omfattning, liksom i stort sett de industripolitiska åtgärderna. En ökad satsning görs på exportfrämjande åtgärder.

Utskottet kommer i det följande att närmare gå in på de olika förslagen i propositionen i den mån detta föranleds av motionsyrkandena.

1 partimotioner från socialdemokraterna (1978/79:2303), centerpartiet (1978/79:2429) och vänsterpartiet kommunisterna (1978/79:2258) samt i en motion från moderata samlingspartiet (1978/79:2430) riktas stark kritik mot regeringsförslaget. Kritiken avser såväl de i propositionen redovisade allmänna utgångspunkterna för den övergripande planen som olika detaljer i denna. En redogörelse för motionernas innehåll i huvudsak har lämnats i det föregående (s. 7 f.). Gemensamma drag i kritiken från socialdemokraterna, centerpartiet och moderata samlingspartiet kan sägas vara dels att regeringsförslaget i vissa avseenden avviker från de riktlinjer riksdagen hösten 1978 drog upp för en sådan plan, dels att regeringens antaganden om storleken av den import och den produktionskapacitet som är möjlig under en krisperiod framstår som orealistiska.

Denna kritik återspeglas även i yttrandena från försvarsutskottet (bilaga 1) och arbetsmarknadsutskottet (bilaga 2).

Försvarsutskottet konstaterar att propositionens förslag inte motsvarar de önskemål riksdagen tidigare uttalat. Planen bedöms inte vara ägnad att leda till att nuvarande produktionsvolym i allt väsentligt kan bibehållas. En grundläggande svaghet är enligt försvarsutskottet att planen inte klargör vilka åtgärder som påkallas för att upprätthålla produktionskapaciteten på tillräckligt lång sikt. Försvarsutskottet förklarar sig sålunda dela den i flera motioner framförda uppfattningen att planen bör ges en mera medveten framtidsinriktning. De ansvariga myndigheterna på området bör få i uppdrag att utforma nya förslag till långsiktig planering på tekoområdet. Bl. a. bör man då

NU 1978/79:48

ytterligare studera frågor om tillgång på kvalificerad arbetskraft och om utbildning av arbetskraft. Försvarsutskottet påpekar att antagandena om möjlig krisimport är osäkra. Den i propositionen föreslagna utredningen om beredskapslagring av begagnade kläder anser försvarsutskottet inte vara påkallad.

Även arbetsmarknadsutskottet noterar i fråga om regeringens förslag till riktlinjer för tekopolitiken att de försörjningsberedskapspolitiska avvägningar som görs i propositionen bygger på en mängd antaganden av svårbedömbart slag.

Arbetsmarknadsutskottet anser att Sverige ligger mycket nära den ”kritiska” nivån i de flesta delbranscher och att regeringens förslag på åtgärdssidan mot bakgrund härav inte är tillräckligt kraftfulla. Arbetsmarknadsutskottet kan inte acceptera regeringens resonemang att man i princip inte skall anföra regionalpolitiska skäl för att upprätthålla produktionen och därmed sysselsättningen. Branschens koncentration till vissa regioner och orter gör det enligt arbetsmarknadsutskottet självklart att sådana hänsyn måste tas. Stödåtgärderna bör enligt arbetsmarknadsutskottets mening vara så omfattande att man undviker en ytterligare krympning av branschens produktionskapacitet. 1 yttrandet framhålls att det är nödvändigt att man får fram ett stöd av mera långsiktig karaktär för att öka tilltron till branschens framtid och utvecklingsmöjligheter. Med det anförda ansluter sig arbetsmarknadsutskottet i princip till socialdemokraternas och centerpartiets partimotioner i aktuella delar.

Återstoden av arbetsmarknadsutskottets yttrande behandlas nedan i avsnittet Arbetsmarknadspolitiska åtgärder (s. 28).

Vad först angår de i propositionen (s. 24) angivna allmänna utgångspunkterna för en övergripande plan för tekoindustrin får utskottet anföra följande. Riksdagens uttalande hösten 1978 om de mål som borde vara vägledande för en övergripande plan var otvetydigt. Planen borde syfta till att nuvarande produktionsvolym i allt väsentligt skulle bibehållas. Den skulle ange såväl lång- som kortfristiga perspektiv och grundas på försörjningspolitiska, arbetsmarknadspolitiska och regionalpolitiska bedömningar. I propositionen uttalas klart att den enda faktor som enligt regeringens uppfattning kan motivera ett bibehållande av den levande produktionen är hänsynen till försörjningsberedskapen. Uttalandet kan inte tolkas på annat sätt än att regeringen därmed i princip underkänner riksdagens ställningstagande i fråga om de arbetsmarknads- och regionalpolitiska hänsynen. När det gäller den senare typen av insatser har detta f. ö. klart utsagts i propostionen. Det bör dock observeras att regeringens förslag när det gäller utformningen av systemet med försörjningsberedskapslån kan få viss regionalpolitisk effekt. Utskottet finnér det emellertid i hög grad förvånande att regeringen frångår de av riksdagen förordade riktlinjerna. Regeringens uppfattning att de beredskapspolitiska synpunkterna skall vara avgörande kunde ha varit

NU 1978/79:48

förståelig om den andra av de av riksdagen givna huvudförutsättningarna hade uppfyllts, dvs. om en konsekvens av regeringsplanen skulle bli en i stort sett oförändrad produktionsvolym. Så är emellertid inte fallet ens enligt regeringens egna beräkningar. 1 flera delbranscher - bl. a. i fråga om bomullsgarn, kard- och kamgarn, egentlig väv och trikåväv samt kläder - synes regeringen vara beredd att godta en viss, om än måttlig, minskning av produktionsvolymen under planeringsperioden. Utskottet vill i sammanhanget framhålla att även en ”måttlig” minskning av produktionsvolymen framstår som betänklig bl. a. från sysselsättningssynpunkt. Enligt statens industriverks beräkningar, redovisade i propositionen (s. 14), kommer sysselsättningen i tekoindustrin under perioden 1978-1981 att minska med ca 15 % om det s. k. äldrestödet behålls oförändrat. Minskningen drabbar framför allt konfektionsindustrin. De av regeringen föreslagna åtgärderna kan inte beräknas påtagligt rubba förutsättningarna för industriverkets prognos. Det finns alltså inte skäl att förutsätta att utvecklingen när det gäller sysselsättningen skall bli nämnvärt bättre än vad industriverket har antagit. Att statsmakterna skulle acceptera en så kraftig nedskärning av sysselsättningen under en så begränsad period som tre år kan inte anses stå i överensstämmelse med riksdagens hösten 1978 formulerade krav på en målsättning för tekoindustrin. Särskilt måste då beaktas att 40 % av antalet sysselsatta i branschen återfinns i ett enda län, Älvsborgs län, som är i hög grad beroende av tekoindustrins fortbestånd. Ytterligare en kraftig nedgång av sysselsättningen i Älvsborgs län ter sig oacceptabel. Det är bl. a. med hänsyn härtill enligt utskottets mening självklart att regionalpolitiska hänsyn måste få inverka på statsmakternas målsättningar när det gäller tekoindustrins framtid.

Även i ett annat avseende finner utskottet anledning rikta kritik av principiell natur mot propositionen. Enligt riksdagens beslut 1978 borde den övergripande planen för tekoindustrin innehålla förslag till åtgärder ägnade att underlätta att strukturförändringar kan ske i socialt acceptabla former med hänsynstagande till den regionala balansen. Förslagen borde även ange hur en effektiv samplanering, omfattande både statliga och privata tekoföretag, skulle kunna ske. Sådana förslag saknas i propositionen.

Situationen för tekoindustrins del är från flera utgångspunkter allvarlig. Samtidigt är det enligt utskottets mening ett vitalt intresse för svenskt vidkommande att landet har en livskraftig och, så långt möjligt, diversifierad tekoindustri inom landets gränser. Ett rimligt mått av försörjningsberedskap förutsätter att tillgången på maskiner och välutbildad personal är säkerställd redan i fredstid. Utskottet anser att riksdagen inte bör frångå sitt tidigare önskemål om att nuvarande produktionsvolym i allt väsentligt skall bibehållas. En planering med detta mål bör, som riksdagen redan uttalat, grundas på försörjningspolitiska, arbetsmarknadspolitiska och regionalpolitiska bedömningar.

NU 1978/79:48

16 Det är enligt utskottets mening i den nu uppkomna situationen nödvändigt att statsmakterna ger tekoindustrin en sådan stimulans att den negativa utvecklingen vänds. Med hänsyn till produktivitetsutvecklingen torde det vara ofrånkomligt att, även om produktionsvolymen hålls oförändrad, antalet arbetstillfällen inom branschen minskar något. Regeringen har i propositionen föreslagit vissa åtgärder som kan vara ägnade att motverka en sysselsättningsminskning på kort sikt. Utskottet kommer i det följande att förorda en ytterligare förstärkning av en del av dessa åtgärder. För att en vändning till det bättre skall bli bestående krävs långsiktiga samhällsinsatser av en annan storleksordning än den regeringen förordat i propositionen. Framförhållningen i planeringen bör uppenbarligen vara längre än tre år. Det planerings- och utredningsarbete som erfordras för att det av utskottet förordade målet för tekopolitiken skall kunna uppfyllas bör överlåtas åt de ansvariga organen på området, dvs. tekodelegationen, statens industriverk, överstyrelsen för ekonomiskt försvar (ÖEF) och arbetsmarknadsstyrelsen. I avvaktan på att detta planeringsarbete slutförts är utskottet t. v. berett godta regeringens förslag om en treårig planeringsperiod.

Vad utskottet nu anfört innebär att utskottet i huvudsak ansluter sig till de synpunkter beträffande det allmänna innehållet i en övergripande plan för tekoindustrin som framförts i motionerna 1978/79:2303 och 1978/79:2429 i nu aktuella delar. Utskottet föreslår att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

I motionen 1978/79:2430 föreslås bl. a. att riksdagen ger regeringen till känna vissa i motionen uttalade uppfattningar om behovet av en ekonomisk politik och skattepolitik som befrämjar tekoindustrins och det övriga näringslivets konkurrensförmåga och avsättningsmöjligheter.

Enligt utskottets uppfattning bör frågor och uttalanden av sådan innebörd prövas i annat sammanhang, varför motionen 1978/79:2430 avstyrks i denna del.

Inte heller kan utskottet ställa sig bakom det i motionen 1978/79:2258 framställda kravet på att propositionen i sin helhet skall avslås. I samma motion läggs vidare i fyra punkter fram förslag om lån och anslag för olika ändamål inom tekoindustrin. Utskottet vill påpeka att de behov som motionärerna velat tillgodose med sina förslag redan till stor del är tillgodosedda genom regeringens förslag rörande särskilda strukturgarantier, avskrivningslån, lånegarantier och branschfrämjande åtgärder för export. Även dessa yrkanden avstyrks alltså. Utskottet avstyrker vidare yrkandet i motionen 1978/79:1526 om - bl. a. - ett tiopunktsprogram för förnyelse av svenskt produktionsliv samt vidare ett yrkande i motionen 1978/79:1642 rörande åtgärder för att sysselsättningen inom tekobranschen ej skall minska. Med ”åtgärder” avses bl. a. det tiopunktsprogram som åsyftas i motionen 1978/79:1526.

I motionen 1978/79:2431 berörs vissa frågor om utbildningen inom tekonäringen och om de kulturella aspekterna på textil ve-ksamhet. Utbild -

NU 1978/79:48

ningssynpunkter tillgodoses i propositionen endast i så måtto att regeringen förordar att ÖEF i samråd med arbetsmarknadsstyrelsen närmare studerar hur arbetskraftsproblemet inom tekoindustrin skall kunna lösas i en krissituation (s. 42). Utskottet, som i och för sig inte har någon invändning mot att en sådan studie genomförs, delar motionärernas uppfattning att utbildningens centrala betydelse för industrins framtid inte tillräckligt belysts

1 propositionen. Under utskottets behandling av ärendet har det understrukits bl. a. från tekoindustrins sida att de svårigheter som nu föreligger att fä ett tillräckligt antal elever till de olika textilskolorna i Västsverige även på kort sikt utgör ett allvarligt hot mot en effektiv och konkurrenskraftig tekoindustri. Uttalandet bör ses mot bakgrund av vissa inför utskottet redovisade uppgifter om att branschen redan nu har rekryteringssvårigheter när det gäller mer kvalificerade teknikeryrken. Utskottet tillstyrker därför yrkandet att regeringen skall anmodas att göra en kartläggning av tillgänglig yrkeskapacitet och av industrins långsiktiga behov av yrkesinriktad arbetskraft samt av möjligheten att tillgodose dessa behov. Den svenska tekoindustrin har utvecklats ur en gammal industri- och hantverkstradition. Det är angeläget att kunskapen om denna äldre kultur inte går förlorad. Enligt utskottets mening är det, i linje härmed, naturligt att regeringen ägnar utbildnings- och kulturfrågorna utrymme i den utvidgade plan för tekoindustrin som utskottet förordat. Vad utskottet sålunda anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. Om riksdagen följer utskottets förslag på denna punkt har yrkandet i motionen 1978/79:2431 i denna del delvis tillgodosetts.

Försörjningsberedskapspolitiska åtgärder

De åtgärder regeringen föreslår på det försörjningsberedskapspolitiska området skall ses mot bakgrund bl. a. av regeringens antagande om importens storlek under en avspärrningsperiod. Regeringen förordar (prop. s. 25) att en sådan löpande produktion skall tryggas som svarar mot behovet av produktionskapacitet under en treårig krissituation vid en krisimport av ungefär en fjärdedel av den årliga importen under åren 1974-1976. I propositionen föreslås bl. a. att försörjningsberedskapslån skall kunna utgå för delbranscher inom vilka produktionskapaciteten understiger vad som erfordras från försörjningsberedskapssynpunkt. 1 den mån ett företag kan bedömas ha väsentlig betydelse i en framtida försörjningsberedskapsstruktur skall lån kunna ges direkt till företaget även om den kritiska gränsen för branschen som helhet inte underskridits. Lånen skall vara ränte- och amorteringsfria och utgå för ett år i taget i proportion till den produktionskapacitet som ett företag åtar sig att upprätthålla. Regeringen föreslår att riksdagen för budgetåret 1979/80 - utöver tidigare beviljade medel - ställer 21,3 milj. kr. till regeringens förfogande för detta ändamål. Vidare föreslås att statliga garantier, i form av särskilda strukturgarantier och investeringsga 2

Riksdagen 1978/79. 17 sami. Nr 48

NU 1978/79:48

rentier, samt avskrivningslån skall kunna lämnas i samma omfattning som tidigare. Enligt vad handelsministern förmodar kommer de angivna stödformerna att bli aktuella främst på det grundtextila området.

I motionen 1978/79:2303 kritiseras bl. a. de i propositionen gjorda antagandena om försörjningsstandard, importstorlek och produktionskapacitet under en krisperiod. Kritikens innebörd är att regeringen har underskattat försörjningsbehovet men överskattat produktionsmöjligheterna i en avspärrningssituation. Kritiken i motionen riktas särskilt mot de i propositionen gjorda antagandena när det gäller produktion och import av kläder. Man kan enligt motionärerna dra slutsatsen att regeringen anser det realistiskt att så mycket som ungefär en tredjedel av behovet av kläder i en krissituation kommer att tillgodoses via import. Motionärerna anser det utomordentligt tvivelaktigt om det är möjligt att upprätthålla en så omfattande import under kristider i vår närmaste omvärld, särskilt mot bakgrund av att en betydande del av importen härrör från avlägsna lågprisländer. För att underbygga sin kritik när det gäller antagandena om möjlig produktionsnivå ställer motionärerna samman olika statistiska uppgifter rörande denna nivå från de två senaste åren. Bl. a. jämförs motsvarande antaganden i propositionen 1977/ 78:42 (avseende årsskiftet 1976-1977) med uppgifter om möjlig produktion för den händelse de varsel som förelåg i december 1978 skulle verkställas. De senare värdena ligger betydligt under de förra. Handelsministern bedömer (prop. s. 33) att det endast är ett varuslag, strumpor, för vilket produktionskapaciteten riskerar att gå ned under en kritisk nivå. Motionärerna menar att man, om man gör något mer realistiska antaganden angående möjlig produktion och import, måste komma fram till att den kritiska nivån nåtts i så gott som alla delbranscher inom konfektionsindustrin. De anser vidare att regeringen inte har redovisat på vilka grunder försörjningsberedskapslån skall utgå. De delar regeringens uppfattning att denna låneform på lång sikt bör kunna ersätta det s. k. äldrestödet. En sådan ändring av den statliga tekopolitiken förutsätter dock enligt motionärerna att en ordentlig genomlysning av tekoindustrin har gjorts. Syftet med kartläggningen bör vara att klarlägga vilka delbranscher eller företag som kan vara i behov av försörjningsberedskapslån. Den planering motionärerna efterlyser bör enligt deras mening kunna utföras av ÖEF och tekodelegationen. Motionärerna anser att riksdagen bör begära en sådan utredning av regeringen. - Regeringens förslag (prop. s. 42) att en utredning skall göras angående förutsättningarna för att Sverige bygger upp ett beredskapslager av begagnade kläder betecknar motionärerna som besynnerligt. De anser att ÖEF:s och industriverkets utredningsresurser kan användas på ett bättre sätt och att riksdagen bör ge regeringen detta till känna som sin mening.

I motionen 1978/79:2429 anförs bl. a. att det är angeläget att man bibehåller den försörjningsberedskapsnivå som beslutades av riksdagen med anledning av propositionen 1977/78:42. 1 enlighet därmed anser motionärerna att en försörjningskapacitet skall säkerställas som ger en försörjningsuthållighet på

NU 1978/79:48

tre år under antagande av en krisimport som motsvarar det genomsnittliga intervallet av 18-28 % av importen under åren 1974-1976. Om de av regeringen gjorda antagandena om produktionskapaciteten och importen under krisförhållanden accepteras kommer gränsvärdena, konstaterar motionärerna, att tangeras eller överskridas i fråga om flertalet delbranscher. Det är enligt motionärerna nödvändigt att ”relevanta” åtgärder vidtas om inte försörjningsberedskapen skall komma i allvarlig fara. De föreslår att anslaget till försörjningsberedskapslån upptas till 50 milj. kr., varav 2,5 milj. kr. bör reserveras för extralån i regionalpolitisk angelägna fall.

Vad först angår frågan om krisimportens storlek får utskottet anföra följande.

Riksdagen tog år 1977 ställning till mål för försörjningsuthållighet och försörjningsstandard på tekoområdena (prop. 1977/78:42, FöU 1977/78:5, rskr 1977/78:81). I fråga om krisimporten godkände riksdagen ett regeringsförslag om att den borde antas uppgå till 18-28 % av den normala fredsimporten. Som en jämförelse kan nämnas att motsvarande nivå för skor bestämdes till 28-48 % av normal fredsimport. Försvarsutskottet anförde att det är uppenbart att antagandena om krisimport är osäkra. Utskottet fann det tillfredsställande att regeringen hade förutsatt att importen av tekovaror skulle ligga på en lägre nivå procentuellt sett än importen av andra varor.

I jämförelse med den utgångspunkt för angivande av krisimporten som valdes i propositionen 1977/78:42 (18-28 % av den normala fredsimporten) innebär regeringens föreliggande förslag närmast en precisering. Utskottet har ingen invändning mot att krisimporten uttrycks som en viss procent av den årliga importen åren 1974-1976.

I flera motioner ifrågasätts det realistiska i regeringens antagande att importen av tekovaror under en krisperiod skulle kunna uppgå till så mycket som 1/4 av importen under åren 1974-1976. Detta antagande skiljer sig i praktiken inte särskilt mycket från de antaganden statsmakterna tidigare gjort. Detta oaktat delar utskottet motionärernas tveksamhet. Uppenbart är att några mera långtgående slutsatser när det gäller planeringen av industrins framtida dimensionering i vart fall inte kan dras på basis av en så osäker siffra. Det måste framhållas att också med de antaganden regeringen gjort angående den inhemska produktionskapaciteten redan en i jämförelse med regeringens prognos ganska obetydlig minskning av importen leder till att flertalet delbranscher hamnar i riskzonen i försörjningsberedskapshänseende.

De i propositionen gjorda antagandena rörande produktionskapaciteten inom tekoindustrin grundar sig på en rapport från ÖEF i februari 1979 angående krisbehov och möjlig produktion på tekoområdet samt på en prognos av industriverket i Tekoutredning 1978 rörande bl. a. produktionsvolymens utveckling under åren 1979-1981 vid olika antaganden om statliga stödåtgärder (prop. s. 19 f.). Utskottet ser i och för sig ingen anledning att ifrågasätta riktigheten av dessa uppskattningar. Utskottet vill emellertid

NU 1978/79:48

framhålla att nedgången i produktionskapacitet synes vara större än vad man tidigare haft anledning räkna med, vilket understryker vikten av att planeringen av tekoindustrins framtida dimensionering blir så realistisk som möjligt.

Utskottet godtar regeringens förslag om attförsörjningsberedskapslän skall kunna utgå till delbranscher vilkas produktion har sjunkit till en från försörjningsberedskapssynpunkt kritisk nivå, liksom att sådana lån skall kunna utgå till enskilda företag av särskilt försörjningsberedskapsintresse utan att delbranschens produktion ännu nått den kritiska nivån. Utskottet har inte heller någon invändning mot den föreslagna konstruktionen av låneformen.

Utskottet har i detta betänkande förordat att större hänsyn tas till arbetsmarknadspolitiska och regionalpolitiska omständigheter vid utformningen av den statliga tekopolitiken än vad regeringen ansett. Utskottet är medvetet om att detta förhållande kan komplicera bilden när det gäller att bestämma grunderna för när försörjningsberedskapslån skall kunna utgå. Det kan t. ex. ifrågasättas om inte sådana lån bör kunna beviljas redan i den situationen att produktionen i en delbransch sjunker under den nuvarande nivån.

I det föregående har utskottet förordat att riksdagen begär att regeringen och de ansvariga myndigheterna på tekoområdet utarbetar en plan för tekoindustrins framtid som grundas på de av riksdagen givna riktlinjerna. Det är enligt utskottets mening lämpligt att man inom ramen för det utredningsarbete som erfordras även klarlägger dels vilka principer som bör läggas till grund för beviljande av försörjningsberedskapslån, dels vilka delbranscher och företag som kan ha behov av denna typ av lån.

Med de åtgärder som här angivits tillgodoses syftet med motionen 1978/79:2303 i berörda delar. Vad utskottet anfört bör riksdagen ge regeringen till känna som sin mening.

Utskottet delar den i motionen 1978/79:2303 framförda uppfattningen att det f. n. inte kan anses påkallat med en sådan utredning om ett beredskapslager av begagnade kläder som regeringen föreslår. Inte heller försvarsutskottet har ansett en sådan utredning erforderlig. Utskottet tillstyrker därmed motionen 1978/79:2303 i nu angiven del.

Regeringen föreslår att 47,5 milj. kr. anvisas över investeringsanslaget Försörjningsberedskapslån. T:digare har riksdagen för motsvarande ändamål anvisat 2,5 milj. kr. Beloppet ingår i det anslag riksdagen beviljat under driftsanslaget Överstyrelsen för ekonomiskt försvar(prop. 1978/79:100 bilaga 14 punkten F 1, FöU 1978/79:21, rskr 1978/79:237). Totalt innebär regeringens förslag sålunda att 50 milj. kr. bör anvisas. Utskottet föreslår därför att motionen 1978/79:2429 inte föranleder någon riksdagens åtgärd såvitt avser yrkandet om en höjning av anslaget till försörjningsberedskapslån.

I motionen 1978/79:2244 berörs ett par frågor med anknytning till skinnoch lädervaruindustrin. Motionärerna framhåller att importen av skinn- och

NU 1978/79:48

lädervaror från framför allt låglöneländerna har ökat mycket kraftigt under 1970-talet medan den svenska produktionen minskat avsevärt, från ca 350 000 plagg år 1975 till under 200 000 plagg år 1977.1 en promemoria år 1976 anförde ÖEF att den svenska skinnplaggstillverkningen inte borde tillåtas sjunka under 200 000 plagg per år. Motionärerna yrkar mot bakgrund härav att en beredskapsplan uppgörs omfattande just 200 000 plagg per år. Enligt motionärernas mening erfordras en beredskapsplan också för tillverkning av skyddshandskar. I motionen hänvisas till att regeringen i propositionen (s. 34) konstaterar att produktionskapaciteten inom landet i detta hänseende visserligen är otillräcklig för att tillgodose behoven men att försörjningsberedskapen enligt regeringen är tryggad genom att tillverkare av skinnkläder förmodas kunna ställa om produktionen till framställning av skyddshandskar. Motionärerna framhåller att det, om regeringens resonemang skall vara hållbart, måste finnas garantier för att skinnkonfektionsindustrin finns kvar.

Utskottet vill understryka att det inte minst från försörjningsberedskapssynpunkt är angeläget att det inom landet finns en skinnkonfektionsindustri av tillräckligt stor omfattning. Utskottet föreslår senare i detta betänkande att den svenska skinn- och lädervaruindustrins framtida dimensionering utreds. Utredningen bör enligt utskottets mening även ta upp frågorna om en viss minimiproduktion för industrin och om tillverkning av skyddshandskar för beredskapsbehov. Om riksdagen följer utskottets förslag har motionen 1978/79:2244 i aktuella delar i huvudsak tillgodosetts.

Utskottet tillstyrker regeringens förslag till åtgärder för försörjningsberedskapen i den mån annat inte framgått av vad utskottet redan anfört.

Handelspolitiska åtgärder

I motionerna 1978/79:2303 och 1978/79:2429 framläggs förslag som, om de accepterades av riksdagen, skulle medföra en radikalt ändrad inriktning av den svenska handelspolitiken när det gäller tekovaror. Motionsförslagen motiveras främst av intresset att skydda den svenska tekoindustrin mot import av kläder från lågprisländerna.

Längst i detta hänseende går motionen 1978/79:2303. Enligt motionärernas mening har utvecklingen av importen under de senaste åren som helhet varit sådan att en högst påtaglig marknadsstörning uppstått, innebärande att sysselsättning och försörjningsberedskap är hotade på ett helt annat sätt än vad som tidigare varit fallet. Motionärerna konstaterar att importen per invånare av kläder från lågprisländer torde vara den högsta i världen. U-länderna anges svara för 24 % av den totala importen av kläder värdemässigt och för ca hälften av antalet importerade plagg. Motionärernas slutsats är att en rad handelspolitiska begränsningsåtgärder bör sättas in, i första hand riktade mot lågprisimporten. Importlicensiering bör införas gentemot de länder som ligger utanför EG/EFTA-områdena, dock inte emot

NU 1978/79:48

statshandelsländerna. Licenser bör fördelas på importörer i Sverige på ett sådant sätt att den svenska produktionen understöds, förslagsvis genom att värdet av importerade varor i vederbörande företags försäljning inte skall få uppgå till mer än 70 % av försäljningsvärdet. Motionärerna föreslår att kommerskollegium skall ges i uppdrag att utarbeta ett sådant system för importregleringen. Vidare kan det enligt vad som anförs i motionen visa sig lämpligt att en importreglering av detta slag inordnas i ett s. k. globalsystem. Fördelen härmed skulle vara att en snabb utveckling av importen från ”nya” importländer inte ökar den totala importen och att risken för motåtgärder från andra stater är mindre, hävdar motionärerna. Ett annat förslag är att särskilda övervakningslicenser införs när det gäller importen från EG/EFTA-staterna. För att förhindra att gällande begränsningsåtgärder kringgås bör ett ovillkorligt krav på ursprungsdeklarationer införas beträffande varor från dessa länder. De nuvarande prissättningsmetoderna inom detaljhandeln, bl. a. innebärande att handeln beräknar ett pålägg för alla varor med en fast procent av leverantörspriset, missgynnar svensktillverkade varor, säger motionärerna. De föreslår att riksdagen begär förslag om lagstiftning av huvudsaklig innebörd att pålägget skall göras i form av ett fast kronpåslag. Motionärerna erinrar om att socialdemokraterna i ett tidigare sammanhang har tagit upp frågan om ursprungsmärkning av kläder och att rikdagen med anledning därav har givit regeringen till känna att konsumentverket i samråd med branschorganisationerna borde utarbeta riktlinjer för en sådan märkning (NU 1977/78:41, rskr 1977/78:172). Någon uppgörelse med branschen i denna fråga har inte kommit till stånd, och motionärerna anser nu att riksdagen bör begära att tvingande bestämmelser om ursprungsmärkning av kläder införs.

I anslutning till tre yrkanden om inriktningen av den internationella tekopolitiken samt om import och export av tekovaror anförs i motionen 1978/79:2429 att utvecklingen på tekoområdet numera medfört en situation som knappast kan ha förutsetts när de olika internationella regelsystemen infördes. Motionärerna anser att Sverige bör arbeta för att få en omprövning av reglerna till stånd. Målet för en omprövning bör vara dels att tillgodose de berörda industriländernas intresse av att ha en tillräcklig inhemsk produktion, dels att främja en positiv ekonomisk och social utveckling i u-länderna. I detta sammanhang framhålls i motionen att det bl. a. från svenskt arbetstagarhåll inom tekobranschen har påpekats att det i länder som svarar för en betydande del av tekoimporten till vårt land förekommer tekoproduktion i multinationella företags regi under lönevillkor och arbetsförhållanden i övrigt som inte är acceptabla. Motionärerna anser att Sverige t. v. bör hålla fast vid det s. k. multifiberavtalet, dock utan långsiktiga bindningar i de enskilda avtalen. För att försörjningsberedskapen inte skall äventyras måste dock enligt motionärerna de totala importkvantiteterna på olika delområden kunna fastläggas. Ett enkelt registreringsförfarande bör tillämpas i samband med import. Riskerna för kringgående av begränsningsbestämmelser genom

NU 1978/79:48

s. k. tredjelandsimport måste uppmärksammas. Därför föreslår motionärerna att ursprunget säkerställs på ett tillfredsställande sätt i samband med registreringen. De anser att ett sådant förfarande är väl förenligt med t. ex. EFTA:s ursprungsregler. Motionärerna anför även, utan att de framställer något yrkande i frågan, att regeringen bör uppta förhandlingar med handeln i syfte att få till stånd en mera ”kostnadsrelaterad” prissättning. Systemet med procentuella pålägg fyller enligt motionärerna inte måtten i detta avseende. I motionen ges vidare förslag på vissa exportfrämjande åtgärder som motionärerna anser böra genomföras. Bland dessa märks ökad satsning på produktutveckling, utställningar, konferenser och kurser, allt inom ramen för ett stödprogram för branschfrämjande åtgärder.

I motionen 1978/79:2430 uttalas att det är angeläget att den nuvarande regeringen med all kraft fortsätter på den av trepartiregeringen inslagna vägen med heltäckande begränsningar gentemot vissa låglöneländer. Det är enligt motionärerna också mycket angeläget att ursprungsreglerna ingående kontrolleras så att varor från låglöneländerna inte importeras via länder där begränsning inte föreligger.

Utskottet vill erinra om att Sveriges behov av tekovaror i dag till mer än 70 % täcks av importerade varor. För vissa varor ligger importandelen över 80 %. Importvarornas andel har ökat år från år. En allt större andel av importen kommer i dag från de s. k. lågprisländerna. Uppenbart är att just den ökande importen från dessa länder har varit en av huvudanledningarna till den svenska tekoindustrins svåra situation. Statsmakterna har på flera sätt sökt att aktivt minska tekoimporten. Ett system med licensövervakning av importen har införts. Systemet omfattar alla länder utanför EG/EFTA samt dessutom Portugal. Genom denna övervakning, som omfattar i stort sett alla varor utom garn och väv, kan importutvecklingen följas noggrant. Bilaterala avtal om begränsning av import av tekovaror har ingåtts med 14 lågprisländer, huvudsakligen i Östasien. Avtalen har ingåtts med stöd av reglerna i det internationella multifiberavtalet och har för de största leverantörsländerna inneburit nedskärningar i förhållande till tidigare import. Importen från statshandelsländerna begränsas genom innehållet i årliga protokoll. Gentemot Taiwan upprätthålls en ensidig svensk importbegränsning. Mycket har således gjorts på detta område. Av propositionen framgår också att den tidigare ständigt ökande importen under år 1978 har förbytts i en importminskning, som anges ha varit särskilt markant från lågprisländerna. Importutvecklingen inger emellertid trots detta oro, och utskottet står inte främmande för tanken att ytterligare åtgärder i importbegränsande syfte kan behöva tillgripas. Utskottet anser att ett långsiktigt mål för den statliga tekopolitiken bör vara att svensk industri skall svara för 30 % eller mer av den totala tillförseln av tekovaror. Någon formell låsning på denna nivå bör dock ej komma i fråga.

Med anledning av de förslag som framförs i motionerna 1978/79:2303, 1978/79:2429 och 1978/79:2430 får utskottet anföra följande.

NU 1978/79:48

24 Utskottet noterar först att inget förslag framförts i propositionen eller i motionerna om att Sverige skulle riva upp gällande frihandelsavtal med länderna inom EG/EFTA när det gäller handeln med tekovaror. Inte heller utskottet anser att en sådan åtgärd bör komma i fråga.

Det är enligt utskottets mening angeläget att regeringen även i fortsättningen söker få till stånd begränsningsavtal med låglöneländerna. Utskottet delar i detta hänseende den uppfattning som kommit till uttryck i motionen 1978/79:2430. Med hänsyn till att regeringen intagit samma ståndpunkt saknas dock anledning för riksdagen att göra ett särskilt uttalande i denna fråga.

Även om begränsningsavtalen med vissa länder utanför EG/EFTAområdet kan ha haft viss betydelse för att begränsa importen är det enligt utskottets mening uppenbart att dessa åtgärder inte räcker till för att man skall kunna förverkliga det av riksdagen uttalade önskemålet att importens andel av tekokonsumtionen inte bör tillåtas stiga ytterligare. Importandelen har, som framgått, under år 1978 stigit till över 70 % av den totala tekotillförseln. Utskottet anser, som tidigare sagts, att ett mål för den statliga handelspolitiken på området bör vara att importen framdeles inte skall överstiga 70 96. Det är utskottets uppfattning att ett sådant resultat inte kan åstadkommas såvida inte Sverige inför importlicensiering gentemot länder utanför EG/EFTA-området. Licenssystemet bör i huvudsak kunna byggas upp på det sätt som förordas i motionen 1978/79:2303. Utskottet anser, i likhet med motionärerna, att kommerskollegium bör ges i uppdrag att utarbeta ett sådant system för importregleringen. Det nu anförda innebär att utskottet tillstyrker motionen 1978/79:2303 i angiven del.

Enligt utskottets mening bör vidare en övergång till ett system med s. k. globalkontingenter vara ett verksamt medel att begränsa tekoimporten från lågprisländerna. Utskottet delar den uppfattning som framförts i motionen 1978/79:2303 angående fördelarna med ett dylikt system. Det ter sig å andra sidan otillfredsställande att byta begränsningssystem utan att alla handelspolitiska konsekvenser av ett sådant byte kan överblickas. Utskottet föreslår därför att rikdagen anmodar regeringen att närmare utreda verkningarna av en eventuell svensk övergång till ett system med globalkontingenter. Om riksdagen följer utskottets förslag har motionen 1978/79:2303 i här aktuellt avseende tillgodosetts i allt väsentligt.

Från bl. a. tekoindustrins sida har uppgivits att importen av tekovaror från lågprisländer via EG/EFTA-staterna är av betydande omfattning. Utskottet delar den i motionen 1978/79:2303 framförda uppfattningen att man i görligaste mån bör söka hindra att begränsningsåtgärderna när det gäller tekoimport kringgås. Ett led i denna strävan bör enligt utskottets mening vara att särskilda övervakningslicenser införs när det gäller importen från EG/ EFTA. Utskottet tillstyrker därför bifall till motionen 1978/79:2303 i denna del.

Ett annat led i strävan att hindra kringgåenden av begränsningsreglerna

NU 1978/79:48

menar utskottet vara att ett ovillkorligt krav på ursprungsdeklarationer införs beträffande varor från dessa länder i enlighet med vad som anförs i motionen 1978/79:2303. Motionen tillstyrks såvitt nu är i fråga.

Med hänsyn till att frågan om ursprungskontroll m. m. nu är föremål för översyn inom handelsdepartementet avstyrker utskottet motionerna 1978/ 79:2429 och 1978/79:2430 till den del de innehåller förslag om registreringsförfarande och stärkt ursprungskontroll.

Utskottet övergår härefter till att behandla den genom motionerna 1978/79:2303 och 1978/79:2429 aktualiserade frågan om lagstiftning i fråga om prissättningsmetoder inom beklädnadshandeln.

Ett motionsyrkande av i huvudsak samma innebörd som det nu aktuella i motionen 1978/79:2303 väcktes i riksdagen med anledning av propositionen 1977/78:42.1 denna uttalade dåvarande handelsministern att problemet med det system med procentpåslag som handeln använder är att bestämma hurde faktiska särkostnaderna för de olika varorna ser ut. Regeringen hade därför givit statens pris- och kartellnämnd (SPK) i uppdrag att undersöka i vad mån metoderna att beräkna påläggen på svenska resp. importerade varor inom beklädnadshandeln leder till kostnadsmässigt motiverade resultat. Handelsministern sade sig räkna med att parterna med ett sådant underlag skulle verka för en skyndsam anpassning av den faktiska prissättningen inom detaljhandeln till nya påläggsmetoder, som speglade kostnaderna för olika varugrupper. Näringsutskottet hänvisade i sitt i denna del av riksdagen godkända betänkande (NU 1977/78:41) till att frågan var föremål för utredning och att det kunde förutsättas att förhandlingar mellan staten och handeln skulle komma att upptas. Någon riksdagens framställning i frågan befanns ej vara påkallad. SPK har i sin undersökning i augusti 1978 konstaterat att metoden med ett procentuellt pålägg på varan medför resultat som inte är kostnadsmässigt motiverade. SPK har därefter överlagt med textilhandelns branschorganisationer och med Kooperativa förbundet i syfte att få till stånd en ändrad kalkylering i detaljhandeln. Förhandlingarna har inte lett till önskat resultat. Frågan behandlas inte i propositionen.

Under utskottets behandling av ärendet har det från tekoindustrins sida gjorts gällande att en omläggning av handelns prissättningsmetoder är angelägen från industrins synpunkt.

Utskottet noterar för sin del med beklagande att förhandlingarna mellan staten och textilhandelns företrädare har blivit resultatlösa. Det är enligt utskottets mening på lång sikt otillfredsställande att ett prissättningssystem begagnas som inte ger ett riktigt uttryck för handelns kostnader för varans inköp och dess hantering.

Utskottet är å andra sidan medvetet om att det stöter på svårigheter av både principiell och praktisk natur att gå in med tvångslagstiftning i enlighet med förslaget i motionen 1978/79:2303. En lagstiftning om detaljhandelspålägg skulle innebära ett avsteg från principen om marknadsanpassad prissättning, där priset alltså bestäms med hänsyn till konkurrenssituationen. Det kan

NU 1978/79:48

vidare vara svårt att reglerna priset enbart i detaljhandelsledet. Tidigare led kan nämligen tänkas vilja utnyttja det utrymme som uppstår till höjningar och därmed motverka syftet med regleringen. Mot bakgrund härav avstyrker utskottet yrkandet i motionen 1978/79:2303 om lagstiftning. Utskottet förutsätter dock att regeringen och ansvariga myndigheter uppmärksamt följer utvecklingen på detta område.

Ursprungsmärkningav importvaror förekommer i flera andra länder, bl. a. i Finland. Riksdagen har, med godtagande av ett uttalande av näringsutskottet i betänkandet NU 1977/78:41, för ett år sedan konstaterat att det är rimligt att importvaror är märkta med uppgift om ursprungsland liksom med fiberdeklaration och skötselråd. Det borde enligt uttalandet i fråga ankomma på konsumentverket att i samråd med branschens organisationer utarbeta riktlinjer för en sådan märkning. Förhandlingar härom har också kommit till stånd men inte lett till något resultat när det gäller uppgift om ursprungsland.

Enligt utskottets mening bör riksdagen vidhålla den inställning i fråga om ursprungsmärkning som kommit till uttryck i betänkandet NU 1977/78:41. Eftersom någon överenskommelse om sådan märkning inte kunnat träffas på frivillig väg återstår endast att tillgripa lagstiftning. Utskottet föreslår därför att riksdagen hos regeringen begär förslag till bestämmelser rörande ursprungsmärkning av kläder. Regeringen bör enligt utskottets mening därvid bl. a. överväga i vilken utsträckning en sådan märkning bör vara obligatorisk för olika typer av konfektionsvaror. Utskottets ställningstagande innebär att utskottet delvis velat tillgodose yrkandet i motionen 1978/79:2303 om ursprungsmärkning. Utskottet föreslår att riksdagen i ett uttalande till regeringen ansluter sig till vad utskottet anfört.

Motionen 1978/79:2429 innehåller, som redan framgått, en del synpunkter på tekohandelspolitikens inriktning, utöver dem till vilka utskottet hittills tagit ställning. Utskottet vill inte utesluta att det i en framtid kan bli aktuellt att ompröva inriktningen av de olika internationella regelsystemen. Enligt utskottets mening kan dock redan de nuvarande reglerna, bl. a. multifiberavtalet, sägas ge möjligheter för importländer som Sverige att behålla en tillräcklig inhemsk tekoindustri samtidigt som reglerna främjar en positiv utveckling i u-länderna, framför allt ekonomiskt. Utskottet förutsätter att reglerna i de olika regelsystemen fortlöpande ses över och att Sverige aktivt deltar i förhandlingsarbetet. - De i motionen framlagda förslagen om olika exportfrämjande åtgärder synes i stor utsträckning kunna förverkligas redan inom ramen för löpande branschprogram i olika delbranscher. Någon anledning för riksdagen att göra ett särskilt uttalande i denna fråga föreligger inte enligt utskottets mening. Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet motionen 1978/79:2429 i angivna delar.

1 motionen 1978/79:2302 hemställs om åtgärder som syftar till att importen av tekoprodukter genom förstärkt gränsskydd skall begränsas med 30 %. En på detta vis reducerad import skulle bäst svara mot våra nationella intressen,

NU 1978/79:48

säger motionärerna. Enligt utskottets mening är det från olika utgångspunkter varken möjligt eller lämpligt att inom överskådlig tid nedbringa tekoimporten i den utsträckning motionärerna föreslår. Motionen avstyrks därför i angiven del.

Utskottet avstyrker vidare ett i motionen 1978/79:2258 framfört men ej närmare motiverat förslag om att regeringen genom konsumentverket skall låta utforma allmänna och tvingande kvalitetskrav, avsedda att gälla alla i Sverige saluförda tekoprodukter.

Offentlig upphandling

ÖEF äger att, efter samråd med arbetsmarknadsstyrelsen, industriverket och annan berörd myndighet, besluta om att s. k. forsörjningsberedskapsstöd skall utgå i fall när merkostnaden vid statlig, kommunal eller landstingskommunal upphandling från svensk tillverkare uppgår till högst 100 000 kr. eller högst 20 % av inköpssumman.

Med anledning av ett förslag i 1979 års budgetproposition (1978/79:100 bil. 14 s. 120 och 133) har riksdagen beslutat att de medel för forsörjningsberedskapsstöd som ÖEF förfogar över skall höjas från 10 milj. kr. till 12 milj. kr. (FöU 1978/79:21, rskr 1978/79:237). Höjningen har motiverats bl. a. med att stödet i större utsträckning än hittills skall kunna utnyttjas i samband med kommunal upphandling av konfektionerade sjukhustextilier.

1 den föreliggande propositionen (s. 41) föreslås, när det gäller offentlig upphandling, endast den ändringen att bestämmelserna för utnyttjande av forsörjningsberedskapsstöd kompletteras på så sätt att stöd skall kunna utgå vid omsättning av ÖEF:s lager av sjukvårdstextilier. Utskottet har inget att invända mot en sådan utvidgning av stödmöjligheterna.

1 motionen 1978/79:2429 framförs vissa synpunkter på principer för den offentliga upphandlingen av tekovaror. Motionärerna erinrar inledningsvis om att statliga myndigheter enligt 3 § upphandlingskungörelsen (1973:600) skall bedriva upphandling enligt affärsmässiga principer och utnyttja förefintliga konkurrensmöjligheter. Likartade bestämmelser gäller för primärkommuner och landsting. Enligt motionärerna kan det inte vara rimligt att upphandlingsmyndigheten genom upphandlingarna motverkar de åtgärder som statsmakterna beslutar i syfte att trygga sysselsättningen och verksamheten inom krisdrabbade branscher. Motionärerna anser att man bör överväga att höja de "prisutjämningsbidrag” som står till ÖEF:s förfogande. En annan väg som bör prövas är enligt motionärernas mening upphandlingar med visst utvecklingssyfte. Staten och kommunerna skulle av t. ex. sysselsättningsskäl och regionalpolitiska skäl i samarbete med ett företag kunna ta fram en speciell produkt, anpassad efter köparens speciella önskemål.

Utskottet anser inte att villkoren för erhållande av försörjningsberedskapsstöd bör ändras eller att förslagsanslaget till forsörjningsberedskapsstöd nu bör höjas utöver 12 milj. kr. Å andra sidan vill utskottet erinra om att

NU 1978/79:48

regeringen i princip kan medge en myndighet att överskrida ett förslagsanslag. Utskottet förutsätter dock att ett ev. medgivande för ÖEF att överskrida anslaget endast kan bli aktuellt i något enstaka fall och under förutsättning att det då rör sig om ett synnerligen angeläget stödbehov.

Vad sedan angår förslaget om offentlig upphandling i utvecklingssyfte erinrar utskottet om att frågan om sysselsättningspolitiska hänsynstaganden vid upphandling har behandlats av finansutskottet i betänkandet FiU 1978/79:1. Finansutskottet hänvisade till ett tidigare uttalande av utskottet i betänkandet FiU 1977/78:4, vari anfördes:

Som utskottet närmare redogjort för i betänkandet 1976/77:1 är de statliga myndigheterna bundna av upphandlingskungörelsens bestämmelser. Där fastslås affärsmässigheten som vägledande princip och myndigheterna får inte på egen hand inskränka sin upphandling till enbart svenska företag. Dessa bestämmelser är en direkt följd av de internationella åtaganden Sverige gjort på upphandlingsområdet. När beredskaps- eller sysselsättningsskäl talar för en upphandling inom landet bör det som hittills ankomma på regeringen att i varje enskilt fall göra den nödvändiga avvägningen mot andra länders intressen. Det bör enligt utskottets mening inte komma i fråga att riksdagen härvidlag drar upp någon handlingslinje för regeringen.

Finansutskottet fann sig inte ha anledning att ändra sin inställning från betänkandet 1977/78:4.

Näringsutskottet delar finansutskottets uppfattning i frågan. Näringsutskottet vill framhålla att vad som här anförts om offentlig upphandling av sysselsättningsskäl även torde gälla i fråga om upphandling i sådant syfte som föreslås i motionen, t. ex. som utvecklingsstöd. Det får alltså även i fortsättningen ankomma på regeringen att i varje enskilt fall besluta om sådan statlig upphandling som kan anses falla utanför bestämmelserna i upphandlingskungörelsen.

Utskottet föreslåratt riksdagen i ett uttalande till regeringen ansluter sig till den uppfattning som utskottet nu anfört. Därigenom får motionen 1978/ 79:2429 anses bli tillgodosedd i här aktuell del.

A rbetsmarknadspolitiska åtgärder

Regeringen föreslår i propositionen (bil. 2) att vissa åtgärder vidtas på det arbetsmarknadspolitiska området för att sysselsättningen inom tekoindustrin skall bevaras. Det tillfälliga sysselsättningsbidraget till äldre arbetskraft inom tekoindustrin, det s. k. äldrestödet, förlängs f. n. för ett halvt år i taget. 1 propositionen föreslås att stödet bibehålls under hela planeringsperioden 1979/80-1981/82, därvid under budgetåret 1979/80 på nuvarande nivå. Det lämnas öppet med vilket belopp stödet skall utgå under återstoden av planeringsperioden. En riktlinje bör enligt arbetsmarknadsministern vara att en avveckling av stödformen skall ske trappstegsvis och inledas först när situationen på arbetsmarknaden medger att den kan genomföras utan att

NU 1978/79:48

allvarliga sysselsättningsproblem uppstår. Kostnaden för den föreslagna förlängningen under budgetåret 1979/80 beräknas uppgå till 250 milj. kr. - Äldrestödet utgår f. n. endast under förutsättning att företaget inte varslar personal om uppsägning eller permittering. Dispens från varselvillkoret kan ges på vissa grunder. Regeringen föreslåren utvidgning av dispensmöjligheterna så till vida att dispens skall kunna lämnas om en personalminskning bedöms vara nödvändig för att trygga ett företags fortsatta existens även om minskningen inte vidtas som en följd av statsunderstödda rationaliseringsåtgärder. Liksom tidigare skall dispens förutsätta att avsteg från varselvillkoret tillstyrkts av berörda centrala arbetstagarorganisationer. I dispensfallen reduceras den högsta tillåtna bidragssumman med 5% av de totala lönekostnaderna. Detta innebär att sådana företag kan få bidrag med upp till 10 % av lönekostnaderna under budgetåret 1979/80.

I centerpartiets partimotion 1978/79:2429 anförs bl. a. att det är nödvändigt att äldrestödet behålls på oförändrad nivå under hela planeringsperioden och att det för denna tid lämnas garantier till branschen om att stöd kan påräknas i den omfattning som erfordras för att konkurrensförmågan skall bibehållas. Beträffande stödets utformning föreslås att regeringen skall bemyndigas medge att bidrag i vissa fall skall få utgå med högre belopp än nuvarande maximum, 15 % av den totala lönesumman. Vidare föreslås en ökad satsning på utbildning på tekoområdet. Insatserna skall inriktas på att dels främja nyrekryteringen till branschen, dels tillgodose regionalpolitiska mål. Det bör enligt motionärerna ankomma på arbetsmarknadsorganen att i samråd med branschen utforma ett utbildnings- och rekryteringsprogram.

Även i motionen 1978/79:2430 förordas att äldrestödet skall utgå under hela planeringsperioden, alltså t. o. m. den 30 juni 1982. Vidare vänder sig motionärerna mot förslaget att bidragssumman i dispensfallen skall reduceras från högst 15 % till högst 10 % av lönekostnaden. Förslaget betecknas av motionärerna som diskriminerande mot de varseldrabbade företagen. Den vetorätt som i dispensfallen tillkommer de anställda bör enligt motionärerna inte vara oinskränkt. 1 motionen förespråkas en ordning av innebörd att arbetsmarknadsstyrelsen skall kunna pröva frågan och bevilja dispens samt därigenom i praktiken också äldrestöd.

Arbetsmarknadsutskottets yttrande AU 1978/79:3 y innehåller, när det gäller äldrestödet, bl. a. följande synpunkter. Arbetsmarknadsutskottet delar uppfattningen i propositionen att äldrestödet bör finnas kvar t. v. och har ingen invändning mot anslagsberäkningen för nästa budgetår. Skäl talar enligt arbetsmarknadsutskottet för en gradvis avveckling av stödformen i framtiden, dock endast i den mån bättre avpassade stödformer kan sättas in i stället. Det föreslås att regeringen utan dröjsmål skall ta upp frågan om stödformernas konstruktion. Längre planeringsperioder än f. n. måste eftersträvas. - Arbetsmarknadsutskottet tillstyrker de vidgade dispensmöjligheterna enligt propositionen och anser det naturligt att de fackliga organisationernas inflytande bibehålls på nuvarande sätt. Den i propositionen föreslagna

NU 1978/79:48

regeln om att stödets maximinivå i dispensfallen skall gå ned till 10 96 bör enligt arbetsmarknadsutskottets mening inte vara absolut. Om särskilda skäl föreligger - t. ex. speciella sysselsättningssvårigheter på den berörda orten - bör man kunna gå upp till 15 96 även i sådana fall, under förutsättning att de fackliga organisationerna har godtagit den högre bidragsnivån.

I en avvikande mening till yttrandet ansluter sig moderata samlingspartiets representanter i arbetsmarknadsutskottet till de synpunkter som framförts i motionen 1978/79:2430 angående de fackliga organisationernas inflytande över beslut om äldrestöd.

Vad först angår frågan om äldrestödets nivå under planeringsperiodens två sista år vill näringsutskottet erinra om den utredning som statens industriverk har gjort om tekoindustrins utveckling. Utredningen ger vid handen att en reducering av äldrestödet inom den närmaste framtiden trots den allmänt förbättrade konjunktursituationen skulle medföra en ökande utslagning av tekoföretag med risk för långvarig arbetslöshet för den berörda personalen. Mot denna bakgrund bör enligt utskottets uppfattning industrin vid sin planering kunna räkna med att antingen äldrestöd eller något annat stöd av liknande innebörd skall kunna erhållas under - t. v. - hela planeringsperioden. Utskottet delar arbetsmarknadsutskottets uppfattning att regeringen utan dröjsmål bör ta upp frågan om stödformernas konstruktion. Såsom anförs i yttrandet är det angeläget att politiken får en sådan inriktning att man inom branschen kan göra framtidsbedömningar för längre perioder än vad som f. n. är möjligt.

Med det anförda har utskottet i praktiken tillgodosett de synpunkter på möjligheterna att erhålla äldrestöd eller annat därmed jämförligt stöd under perioden 1979/80-1981/82 som förs fram i motionerna 1978/79:2429 och 1978/79:2430.

Utskottet avstyrker förslaget i motionen 1978/79:2429 om att äldrestöd i vissa fall skall få utgå med högre belopp än vad som motsvarar 15 % av den totala lönesumman. Det bör påpekas att även företag som kommer i åtnjutande av äldrestöd har möjlighet att erhålla försörjningsberedskapslån i full omfattning. Den sammanlagda bidrags- och lånesumman kommer i dessa fall att överstiga 15 96.

Utskottet instämmer likaså i arbetsmarknadsutskottets uppfattning när det gäller villkoren för äldrestödet. Utskottet förordar alltså att de fackliga organisationernas inflytande behålls på nuvarande sätt. Utskottet vill erinra om att syftet med äldrestödet är att värna om sysselsättningen för de anställda. I den mån dispens är nödvändig för företagets fortbestånd torde de fackliga organisationernas och företagets intressen sammanfalla. Den fackliga vetorätten innebär enligt utskottets mening en kontroll mot missbruk som arbetsmarknadsstyrelsen kan ha svårt att klara på egen hand. Därmed avstyrks yrkandet i motionen 1978/79:2430 på denna punkt.

Vidare förordar utskottet att det skall finnas möjlighet att, om särskilda skäl föreligger, få bidrag med upp till 15 96 av lönesumman även i

NU 1978/79:48

dispensfallen, under förutsättning att den högre bidragsnivån har godtagits från berört fackligt håll. Utskottet har därmed tillgodosett motionen 1978/ 79:2429 på denna punkt. Däremot avstyrker utskottet yrkandet i motionen 1978/79:2430 om att bidrag generellt skall kunna utgå med 15 % även i dispensfallen.

Utskottet tillstyrker de riktlinjer och förslag propositionen i övrigt innehåller beträffande arbetsmarknadspolitiska åtgärder.

/n dustripolitiska åtgärder

Under 1970-talet haren rad industripolitiska åtgärder satts in på tekoindustrins område. En redogörelse för dessa åtgärder lämnas i propositionen (s. 53). Åtgärderna genomförs inom ramen för tidsbegränsade program. Nu gällande program löper ut den 30 juni 1979.1 propositionen (bil. 3) föreslås att åtgärderna förlängs för en treårsperiod räknat fr. o. m. budgetåret 1979/80. Därutöver föreslås bl. a. en uppräkning av vissa anslag.

Utskottet har i det föregående uttalat att planeringen för tekoindustrins vidkommande bör ske på längre sikt än tre år. I avvaktan på att erforderligt underlag för denna mera långsiktiga plan föreligger har utskottet t. v. godtagit den i propositionen föreslagna treåriga planeringsperioden. Efter en erinran härom har utskottet inget att invända mot att de nu löpande industri politiska programmen förlängs till att gälla under hela planeringsperioden.

Utskottet tar härefter ställning till de olika anslagsyrkandena.

Regeringen har i budgetpropositionen 1979 under anslagsrubriken Branschfrämjande åtgärder (prop. 1978/79:100 bilaga 17 punkt B 7) föreslagit riksdagen att anvisa ett förslagsanslag av 45 985 000 kr. Härav avser 16 milj. kr. insatser för exportfrämjande åtgärder. I den föreliggande propositionen föreslås att ramen för exportfrämjande åtgärder utökas med 8 milj. kr. till 24 milj. kr. Enligt industriministerns uppfattning bör denna nivå bibehållas även under återstoden av planeringsperioden. Ramen för konsultbidrag, utbildningsstöd och marknadsföringsstöd på hemmamarknaden är f. n. 16 milj. kr. Regeringen föreslåratt nivån skall vara oförändrad under budgetåret 1979/80 och att den därefter skall trappas ned till 13 milj. kr. under budgetåret 1980/81 och 9 milj. kr. under budgetåret 1981/82. Anslaget till branschfrämjande åtgärder bör alltså enligt propositionen föras upp med totalt 53 985 000 kr. för nästa budgetår.

I motionen 1978/79:2429 uttalas att det är viktigt att de branschfrämjande insatserna integreras i den, jämfört med regeringens förslag, mer långsiktiga planering som förordats tidigare i motionen. Mot denna bakgrund kan motionärerna inte godta att riksdagen nu skall besluta om framtida avtrappningar av anslagen eller om andra ändringar i reglerna för olika åtgärder. Den avtrappning som regeringen förordar i fråga om ramen för konsultbidrag m. m. bör enligt motionärerna följaktligen avvisas av riksdagen. De föreslår i

NU 1978/79:48

stället att denna ram ökas från 16 milj. kr. till 20 milj. kr. Förslaget överensstämmer med vad industriverket har föreslagit i sin anslagsframställning.

Utskottet ansluter sig till uppfattningen att riksdagen inte på nuvarande stadium bör uttala sig för att anslagen till branschfrämjande åtgärder trappas ned i fortsättningen. Utskottet tillstyrker förslaget om en utökning av ramen för konsultbidrag, utbildningsstöd och marknadsföringsstöd med 4 milj. kr. för nästa budgetår. Utskottet avser att i sitt betänkande 1978/79:59 (om riktlinjer för industripolitiken m. m.) behandla övriga ändamål under detta anslag och därvid föreslå erforderlig medelsanvisning. Syftet med motionen 1978/79:2429 i angiven del är därigenom tillgodosett.

I motionen 1978/79:2430 föreslås riksdagen uttala att ramen för konsultbidrag m. m. skall utgå med oförändrat belopp under hela planeringsperioden. Motionärerna menar att tekoindustruns situation är sådan att någon försämring av stödpaketet inte bör komma i fråga.

Utskottet har, som framgått, ansett att ramen för konsultbidrag m. m. bör ökas till 20 milj. kr. under budgetåret 1979/80. Enligt utskottets mening bör ett ställningstagande till frågan om ramens storlek för de två följande åren anstå till riksdagens behandling av budgetpropositionen för budgetåret 1980/81. Motionen 1978/79:2430 avstyrks alltså i angiven del.

Riksdagen har för två år sedan beslutat att företag inom tekoindustrin skall kunna åtnjuta s. k. särskilda strukturgarantier. Utbetalade garantibelopp är räntefria i två år. För budgetåret 1978/79 har riksdagen beslutat om en garantiram av 264,5 milj. kr. I propositionen föreslås att ramen för budgetåret 1979/80 minskas till 239,5 milj. kr. Förslaget skall ses mot bakgrund av att 25 milj. kr. av den särskilda ramen för bomullsindustrin inte kommer att kunna utnyttjas för ändamålet (prop. s. 57).

Utskottet tillstyrker propositionen i denna del.

1 propositionen föreslås vidare att den tid för vilken generell räntebefrielse gäller minskas till ett år för garantier som beviljas under budgetåret 1979/80 och att vid garantigivning därefter räntebefrielse medges efter behovsprövning. För budgetåret 1979/80 förordas att 22 milj. kr. anvisas på detta anslag. T. o. m. budgetåret 1978/79 har för avskrivning av lån mot särskilda strukturgarantier anvisats 35 milj. kr. Av dessa hade den 31 januari 1979 endast drygt 7 milj. kr. utnyttjats i form av preliminära beslut. Med hänsyn till att en stor del av ramen beräknas vara outnyttjad även vid utgången av innevarande budgetår kommer enligt regeringens bedömande medel inte att behöva anvisas på detta reservationsanslag för budgetåret 1979/80. Avskrivning av lån mot särskild strukturgaranti föreslås därför upphöra för garantier som beviljas fr. o. m. budgetåret 1980/81.

I motionen 1978/79:2430 föreslås riksdagen uttala sig för att ränte- och avskrivningsbestämmelserna behålls oförändrade även efter budgetåret 1979/80. Motionärernas motivering för yrkandet är här, liksom i fråga om deras förslag om ramen för konsultbidrag m. m., att tekoindustrins situation

NU 1978/79:48

är sådan att någon försämring av stödåtgärderna inte bör ifrågakomma.

Regeringens förslag om förändringar i bestämmelserna om räntebefrielse och om avskrivning går tillbaka på ett förslag av industriverket. Utskottet har ingen invändning mot propositionen i denna del och tillstyrker förslaget om medelsanvisning. Motionen 1978/79:2430 avstyrks följaktligen såvitt nu är i fråga.

I övrigt tillstyrker utskottet propositionen i vad gäller industripolitiska åtgärder.

Några motioner tar upp frågor rörande den statliga tekokoncernen.

1 motionen 1978/79:2303 anförs bl. a. att det f. n. gäller att vissa industripolitiska stödinsatser inte får utgå till de statliga tekoföretagen. Detta förhållande bör enligt motionärerna ändras. De framhåller att det är viktigt att den statliga tekokoncernen får tillräckliga resurser för ett effektivt utvecklingsarbete.

Enligt de av riksdagen antagna riktlinjerna för statens tekoindustrier (prop. 1977/78:73, NU 1977/78:41, rskr 1977/78:172) kommer dessa att få del av stödåtgärderna fr. o. m. den 1 januari 1980. Motionsyrkandet bör med hänsyn härtill inte föranleda någon åtgärd från riksdagens sida.

Ett särskilt problem för tekoföretagen är att många åtgärder för att stödja tekoindustrin länge haft en selektiv inriktning och givits till de sämre företagen, framhålls det i motionen 1978/79:2430. Enligt motionärerna har detta lett till en subventionerad konkurrens med de livskraftigare företagen, vilka på grund härav i sin tur råkat i svårigheter. Särskilt kännbar anser motionärerna att konkurrensen med den statsägda Eiserkoncernen har varit. Dessa synpunkter leder fram till ett yrkande om att riksdagen skall uttala att verksamheten inom de statliga tekoföretagen inte får innebära en snedvridning av konkurrensen gentemot övriga företag.

Utskottet har förståelse för de farhågor som uttrycks i motionen. Varje åtgärd till stöd för ett visst företag innebär naturligtvis i sig att detta företag - i varje fall på kort sikt - får en konkurrensfördel gentemot övriga företag. Det bör emellertid undvikas att stödåtgärderna får sådan omfattning och inriktning att snedvridningen permanentas. Utskottet förutsätter att detta beaktas även när stödet till de statliga tekoföretagen utformas. Vad utskottet anfört i detta avseende bör riksdagen ge regeringen till känna som sin mening. Syftet med motionen 1978/79:2430 i denna del tillgodoses därigenom i allt väsentligt.

I motionen 1978/79:2302 hemställs bl. a. om åtgärder som syftar till att den statliga tekokoncernen skall byggas ut genom förstatligande av stora och medelstora företag. I dessa företag skall samtidigt avgörande inflytande beredas de anställda och deras fackliga organisationer.

Utskottet avstyrker motionen i denna del.

I motionen 1978/79:2303 föreslås att ett saneringsbolag för tekoindustrin inrättas enligt vissa i motionen givna riktlinjer. Bolaget skulle samarbeta med tekodelegationen och ha till uppgift att tillvarata statens intressen genom att

3 Riksdagen 1978/79. 17 sami. Nr 48

NU 1978/79:48

ingripa när tekoföretag hotas av nedläggning. Syftet med ingripandet skulle enligt motionärerna vara att skapa erforderligt rådrum och göra det möjligt att vidta erforderliga rekonstruktionsåtgärder. Företagen bör enligt förslaget därefter kunna överlåtas till andra privata ägare eller till den statliga tekokoncernen. Saneringsbolaget föreslås få ett eget kapital på 25 milj. kr. samt en statlig garanti för upptagande av lån på 75 milj. kr. För att möjligheterna för enskilda intressenter att överta företag från saneringsbolaget skall ökas föreslås i motionen att särskilda tekostrukturlån skall kunna erhållas, efter mönster av de s. k. skostrukturlånen inom skoindustrin. För detta ändamål bör enligt motionärerna 25 milj. kr. reserveras.

När det gäller frågor om stöd till och rekonstruktionsinsatser i fråga om nedläggningshotade företag pågår f. n. ett intensivt utredningsarbete.

Enligt kungörelsen (1972:302, ändrad 1974:340) om statsbidrag till nedläggningshotade företag kan till företag som är i konkurs eller i likvidation utgå statsbidrag för att det skall ges rådrum för överväganden om fortsatt drift eller omplacering av de anställda. En närmare redogörelse för kungörelsens innehåll har lämnats i utskottets betänkande NU 1977/78:41 (s. 16 f.). Kungörelsen har setts över av en arbetsgrupp inom arbetsmarknadsdepartementet. Inom detta departement utreds f. n. möjligheterna att införa ett ändamålsenligt avvecklingsstöd. Arbetet syftar till att ett nytt rättsinstitut, kallat betalningsinställelse, skall tillskapas. Meningen är att institutet skall ge rådrum för överväganden av om företag med ekonomiska svårigheter skall avvecklas eller leva vidare. Betalningsinställelse avses bli ett förstadium till ackord eller konkurs och kunna leda till att något ackords- eller konkursförfarande inte behöver tillgripas. Även nya former av statligt stöd övervägs i sammanhanget liksom frågan om hur arbetsmarknads- och regionalpolitiska intressen skall kunna tillgodoses när företag råkar i ekonomiska svårigheter och hotas av nedläggning. Arbetet med reformen är enligt vad utskottet erfarit inne i slutskedet.

Inom företagsobeståndskommittén (Fi 1976:03; ordförande: landshövding Erik Westerlind) övervägs bl. a. frågan om ett rekonstruktionsbolag. Utredningen beräknas avlämna sitt betänkande hösten 1979.

Regeringen har vidare i propositionen 1978/79:192 om finansiellt stöd till Luxor Industri AB aviserat att den senare under året kommer att lägga fram ett förslag om hur statens kapacitet för arbete med företagsrekonstruktioner skall kunna utnyttjas när statligt ägarengagemang är aktuellt.

Frågor om statliga rekonstruktionsinsatser o. d. har vidare tagits upp i tre motionervid detta riksmöte(1978/79:1028,1978/79:1761 och 1978/79:2424), vilka näringsutskottet kommer att behandla i sitt betänkande NU 1978/79:59 med anledning av bl. a. propositionen 1978/79:123 om riktlinjer för industripolitiken, m. m.

Som framgått av denna redovisning pågår ett omfattande utredningsarbete på området. Övervägande skäl talar enligt utskottets mening för att riksdagen i avvaktan på resultatet av detta utredningsarbete dröjer med att ta ställning

NU 1978/79:48

till frågan om ett statligt saneringsbolag. Utskottet vill dock framhålla att det enligt dess uppfattning under alla omständigheter saknas anledning att inrätta någon form av saneringsbolag som uteslutande skulle vara avsett för tekoindustrin. Mot bakgrund av vad utskottet sålunda anfört avstyrker utskottet de yrkanden i motionen 1978/79:2303 som gäller saneringsbolag och tekostrukturlån.

1 två motioner - 1978/79:1032 och 1978/79:2431 - föreslås att riksdagen beslutar om vissa regionalpolitiska insatser.

Den förstnämnda motionen innehåller ett yrkande om att den regionala utvecklingsfonden i Västerbottens län skall tilldelas särskilda medel för insatser i de tre tekoföretag i detta län som ingår i den statliga Eiserkoncernen. Medlen bör enligt motionärerna användas bl. a. för att infria de löften som gavs i samband med Algots etablering i Västerbotten. 1 den senare motionen föreslås att den regionala utvecklingsfonden i Älvsborgs län erhåller 10 milj. kr. att användas bl. a. för uppbyggnad av ett hemtextilcentrum i Sjuhäradsbygden.

De föreslagna förstärkningarna av de regionala utvecklingsfonderna i Älvsborgs och Västerbottens län måste enligt utskottets mening sättas i relation till förstärkningar av övriga regionala utvecklingsfonder. Hithörande frågor avser utskottet att ta upp i betänkandet NU 1978/79:59 med anledning av bl. a. propositionen 1978/79:123 om riktlinjer för industripolitiken, m. m. Mot denna bakgrund avstyrker utskottet de här behandlade förslagen. Utskottet vill erinra om att regeringen i propositionen 1978/79:125 - om tilläggsbudget 111 till årets statsbudget - har föreslagit ett medelstillskott till AB Eiser som är avsett möjliggöra oförändrad sysselsättning bl. a. vid dess enheter i Skellefteå och Lycksele under år 1979. Anslaget - som behandlas i utskottets betänkande NU 1978/79:54 - är också avsett att täcka kostnader för framtagande och utvärdering av nya produktidéer.

Ett stort problem för tekoindustrin är, enligt vad som anförs i motionen 1978/79:2303, att betalningen till företagen i stort sett bara sker två gånger årligen, nämligen i samband med leveransen av vår- och höstkollektionerna. Detta innebär att företagen ofta får ligga ute med ett stort rörelsekapital. Motionärerna anser det vara nödvändigt att man inrättar en särskild lånegaranti/or säsongkrediter efter mönster av vad som skett inom skoindustrin. För denna stödform föreslås en ram av 30 milj. kr.

Utskottet är inte berett att tillstyrka att en sådan garantiform inrättas. I sammanhanget vill utskottet erinra om att företagens behov av rörelsekapital i viss utsträckning kan tillgodoses genom de särskilda strukturgarantierna. Även rörelselån från de regionala utvecklingsfonderna torde kunna lämnas som säsongkrediter. Utskottet vill också erinra om möjligheterna att utnyttja industrilånegarantisystemet. Motionen avstyrks således i ifrågavarande del.

I motionen 1978/79:2302 yrkas bl. a. att riksdagen skall hemställa om åtgärder som syftar till att inga tekoföretag skall få läggas ned innan nya

NU 1978/79:48

ersättningsindustrier byggts upp. Utskottet kan inte ställa sig bakom ett ovillkorligt krav av denna innebörd och avstyrker motionen i angiven del.

Delbranschfrågor

1 detta avsnitt tar utskottet upp en del motionsyrkanden med anknytning till delbranscherna.

I motionen 1978/79:2430 föreslås att regeringen skall anmodas att kontinuerligt följa utvecklingen inom de olika delbranscherna på tekoområdet. Önskemålet härom uttalas mot bakgrund av motionärernas konstaterande att det inte räcker med att riksdagen fattar beslut om vissa procentsiffror e. d. för att den nuvarande produktionskapaciteten skall kunna bibehållas.

Utskottet delar motionärernas uppfattning att det är angeläget att situationen i de olika delbranscherna kontinuerligt följs upp. I propositionen anförs i detta hänseende (s. 42) att det bör finnas dels aktuella bedömningar om befintlig produktionskapacitet, liksom hittills utförda av ÖEF, dels prognoser om produktionskapacitetens utveckling under de närmast följande tre åren. Prognoserna bör enligt regeringen utföras av industriverket i samråd med ÖEF. Utskottet tillstyrker en sådan ordning. Syftet med motionen blir därigenom tillgodosett. Motionen bör därför inte föranleda någon särskild åtgärd från riksdagens sida.

Motionen 1978/79:2257 behandlar ett par spörsmål rörande råvaruproduktion av textilfibrer. Motionärerna anför inledningsvis att de beredskapsskäl som åberopas för en inhemsk textilproduktion självfallet också gäller för råvaruproduktionen. Även industri-jordbruks-, kultur- och regionalpolitiska synpunkter kan anföras för en sådan produktion. Motionärerna anser att en inhemsk produktion av ull och fiberväxter - t. ex. lin - måste säkerställas genom stöd från statsmakterna. Lantbruksuniversitetet i Ultuna bör stimuleras att undersöka vilka fiberväxter som kan utgöra den mest förmånliga basen för syntetfibrer. Motionen mynnar ut i yrkanden om att regeringen bör ges till känna att inhemsk produktion av fiber för textilframställning bör främjas bl. a. med hänsyn till försörjningsberedskapen och om att en delegation med särskilda uppgifter på råvaruproduktionens område skall inrättas.

Liknande tankegångar återfinns i motionen 1978/79:1024. Motionärerna anser att den inhemska produktionen av högkvalitativ ull bör stimuleras. De anför beredskapsskäl och sysselsättningsskäl som stöd för sin åsikt. Samtidigt menar de att en sådan utveckling bör främjas - efter bl. a. norsk förebild - genom ett statligt prisstöd för kvalitetsull. 1 motionen begärs förslag om inrättande av ett sådant stöd.

Frågan om försörjningen med textilfibrer behandlas i propositionen (s. 28) endast i så måtto att handelsministern hänvisar till det avtal som slutits mellan ÖEF och Svenska Rayon AB och som tryggar försörjningen i fråga om

NU 1978/79:48

viskosfibrer t. o. m. år 1984. Utskottet återkommer senare (s. 38) till situationen för Svenska Rayon AB. Produktionskapaciteten när det gäller textilfibrer anges i propositionen totalt sett vara mer än tillräcklig, varför någon specifik nivå för den löpande produktionen på detta område inte förordas av regeringen.

Utskottet vill inte sätta i fråga att produktionskapaciteten när det gäller textilfibrer inom landet är tillräcklig om man då räknar med tillverkningen av viskosfibrer. Det ligger emellertid enligt utskottets mening ett värde i sig i att, vid sidan av produktionen av viskosfibrer, ha en viss produktion av ull och fiberväxter kvar i landet. Förutom beredskapsskäl kan, såsom sägs i motionen 1978/79:2257, en rad andra skäl anföras för denna ståndpunkt. En sådan produktion kan visserligen i dag framstå som olönsam men bör enligt utskottets uppfattning ändå ges förutsättningar att fortleva i erforderlig omfattning. Detta förutsätter åtminstone i ett inledningsskede aktivt stöd från statsmakternas sida. Utskottet är inte berett att nu ta ställning till hur detta stöd bör utformas. Ett lämpligt första steg kan emellertid enligt utskottets uppfattning vara att tekodelegationen får i uppdrag att utarbeta ett program för inhemsk råvaruproduktion av ull, textilfibrer och syntetfibrer i enlighet med de tankegångar som framförts i motionen 1978/79:2257. Delegationen bör då få rätt att utnyttja erforderlig expertis för utredningar. Riksdagen bör göra ett uttalande till regeringen av denna innebörd.

Vad utskottet nu anfört innebär att utskottet tillstyrker motionen 1978/ 79:2257. Vid ett beslut i enlighet därmed får syftet med motionen 1978/ 79:1024 anses delvis tillgodosett.

Propositionen kritiseras i motionen 1978/79:2303 bl. a. på den grunden att hemtextilindustrins problem inte uppmärksammats. Denna industri uppges i motionen på senare år ha drabbats av betydande problem. Motionärerna menar att produktionsapparaten inom denna industri också kan användas för att producera försörjningsviktiga varor och att stöd därför bör kunna utgå till branschen i den utsträckning som produktionen kan utnyttjas i försörjningsberedskapssammanhang. Denna mening anser motionärerna att riksdagen bör ge regeringen till känna som sin mening.

Utskottet är ense med motionärerna om att hemtextilindustrin har fått en styvmoderlig behandling i propositionen. Den kapacitet inom hemtextilindustrin som är intressant från försörjningsberedskapssynpunkt torde dock av ÖEF ha inräknats i uppgifterna om möjlig produktion. Utskottet utgår från att hemtextilföretag med sådan maskinutrustning som är av värde i en beredskapssituation också kan erhålla stöd i samma utsträckning som övriga tekoföretag. Om så inte anses vara fallet bör en ändring i enlighet med vad utskottet anfört komma till stånd. Även detta bör riksdagen ge regeringen till känna som sin uppfattning. Utskottet har därmed uttalat sig för att syftet med motionen 1978/79:2303 i nu aktuell del blir tillgodosett.

I motionen 1978/79:2244 begärs bl. a. en parlamentarisk utredning om den svenska skinn- och läderindustrins framtida dimensionering. Motionärerna

NU 1978/79:48

erinrar om att riksdagen i ett tidigare sammanhang (NU 1977/78:41, rskr 1977/78:172) med anledning av ett motionsyrkande har uttalat sig för att en utredning rörande denna delbransch kommer till stånd.

Den av riksdagen begärda utredningen har ännu inte tillsatts. Enligt utskottets mening kvarstår skälen för en sådan utredning. Utskottet vill i detta sammanhang bl. a. hänvisa till vad utskottet i det föregående har anfört rörande behov av utredning om en beredskapsplan för skinn- och lädervaruindustrin m. m. Utskottet finner att riksdagen nu bör upprepa sin begäran till regeringen i frågan. Utskottet tillstyrker därmed det nu aktuella yrkandet i motionen 1978/79:2244.

I detta sammanhang tar utskottet upp en fråga om situationen försvenska Rayon AB. Under utskottets behandling av ärendet har företrädare för bolaget och dess anställda inför utskottet pekat på vissa akuta problem för företaget. Problemen sammanhänger med att Svenska Rayon AB f. n. inte har tekniska och ekonomiska resurser att uppfylla de krav i miljövårdshänseende som ställs på företaget av naturvårdsverket. Med anledning av att de tillåtna gränsvärdena för utsläpp av bl. a. zink väsentligt överskridits har företaget av statens naturvårdsverk anmälts till koncessionsnämnden för miljöskydd. Naturvårdsverket har även angivit företagets ledning till åtal för brott mot miljöskyddslagen. Enligt företaget skulle kostnaderna för att uppfylla de uppställda kraven uppgå till 45 milj. kr. Förhandlingar rörande företagets situation pågår f. n. mellan företaget och ÖEF.

Enligt utskottets mening är det av betydande värde bl. a. från försörjningsberedskapspolitisk synpunkt att en viss industriell produktion av fibrer för textilt bruk finns inom landets gränser. Det är samtidigt av vikt att miljöskyddshänsyn i görligaste mån tillgodoses vid anordnandet av en sådan produktion. Med hänvisning till det anförda förutsätter utskottet att Svenska Rayon AB:s problem finner en tillfredsställande lösning i de förhandlingar som pågår mellan bolaget och ansvariga myndigheter på området.

Den statliga administrationen på tekoområdet

Till sist tar utskottet upp ett yrkande i centerpartiets partimotion 1978/ 79:2429 angående en översyn av den statliga administrationen på tekoområdet. Denna är enligt motionärernas uppfattning alltför uppsplittrad på olika organ. Enligt motionärerna har kritik riktats från flera håll mot att centrala myndigheter och organisationer är överrepresenterade i de olika samordnings- och samrådsorganen. I motionen föreslås en översyn av organisationen. En decentralisering av funktionerna måste eftersträvas, anför motionärerna. De anser det betydelsefullt att olika regionala och lokala organ blir representerade i de beslutande organen.

Även utskottet vill understryka betydelsen av en effektiv statlig organisation på tekoområdet. De successivt växande statliga insatserna inom tekoindustrin ökar behovet av samordning och samarbete mellan de

\

NU 1978/79:48

befintliga organen. Av dessa har tekodelegationen föreslagits få en stärkt ställning som samordnande instans (prop. s. 43). Utskottet har ingen invändning mot detta. Samtidigt delar utskottet motionärernas åsikt om betydelsen av att regionala och lokala intressen får inflytande på besluten. Utskottet har i det föregående förordat att regeringen och berörda myndigheter utarbetar en långsiktig plan för tekoindustrin, baserad på de riktlinjer riksdagen angivit. Det är enligt utskottets mening naturligt att man i ett sådant sammanhang även överväger frågor av administrativ karaktär av den art som aktualiserats i motionen 1978/79:2429. Utskottet förutsätter att så kommer att ske och anser det inte erforderligt med ett särskilt uttalande från riksdagens sida i denna fråga. Motionen avstyrks därför i nu berörd del.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande avslag pä propositionen 1978/79:145 i dess helhet att riksdagen avslår motionen 1978/79:2258 yrkandet 1,

2. beträffande en långsiktig plan för tekoindustrin, m. m. att riksdagen

a) med anledning av propositionen 1978/79:145 bilaga 1 momentet 1 samt motionerna 1978/79:2303 yrkandet 1 och 1978/79:2429 yrkandena 1 a och 3 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

b) avslår motionen 1978/79:1526,

c) avslår motionen 1978/79:1642 yrkandet 3,

d) avslår motionen 1978/79:2258 yrkandena 2-5,

3. beträffande uttalande om den ekonomiska politiken m. m. att riksdagen avslår motionen 1978/79:2430 yrkandet 1,

4. beträffande utbildnings- och kulturfrågor

att riksdagen med anledning av motionen 1978/79:2431 yrkandena 1 och 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

5. beträffande utredning om försörjningsberedskapslån

att riksdagen med anledning av motionen 1978/79:2303 yrkandena 5 och 6 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

6. beträffande anslag till försörjningsberedskapslån

att riksdagen med bifall till propositionen 1978/79:145 bilaga 1 i vad gäller Anslagsfrågor för budgetåret 1979/80 och med avslag på motionen 1978/79:2429 yrkandet 2 a till Försörjningsberedskapslån för budgetåret 1979/80 utöver tidigare beviljat investeringsanslag anvisar ytterligare 21 300 000 kr.,

7. beträffande beredskapslager av begagnade kläder

att riksdagen med bifall till motionen 1978/79:2303 yrkandet 7

NU 1978/79:48

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

8. beträffande beredskapsplan för skinn- och lädervaruindustrin att riksdagen med anledning av motionen 1978/79:2244 yrkandena 1 och 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

9. beträffande forsörjningsberedskapspolitiska åtgärder

att riksdagen med anledning av propositionen 1978/79:145 bilaga 1 momentet 2 godkänner de av regeringen föreslagna åtgärderna i den mån de inte omfattas av utskottets hemställan under 5, 7 och 8,

10. beträffande importlicenser

att riksdagen med bifall till motionen 1978/79:2303 yrkandet 2 i ifrågavarande del som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

11. beträffande globalkontingenter

att riksdagen med anledning av motionen 1978/79:2303 yrkandet 2 i ifrågavarande del som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

12. beträffande övervakningslicenser

att riksdagen med bifall till motionen 1978/79:2303 yrkandet 2 i ifrågavarande del som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

13. beträffande iirsprungsdeklarationer

att riksdagen med bifall till motionen 1978/79:2303 yrkandet 2 i ifrågavarande del som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

14. beträffande omprövning av det internationella regelsystemet att riksdagen avslår motionen 1978/79:2429 yrkandet 1 b,

15. beträffande stärkt ursprungskontroll m. m. att riksdagen

a) avslår motionen 1978/79:2429 yrkandet 1 c,

b) avslår motionen 1978/79:2430 yrkandet 7 i ifrågavarande del,

16. beträffande prissättningsmetoder inom beklädnadshandeln att riksdagen avslår motionen 1978/79:2303 yrkandet 3,

17. beträffande ursprungsmärkning av kläder

att riksdagen med anledning av motionen 1978/79:2303 yrkandet 4 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om behov av lagstiftning rörande ursprungsmärkning,

18. beträffande en trettioprocentig importbegränsning

att riksdagen avslår motionen 1978/79:2302 yrkandet 1,

19. beträffande tvingande kvalitetskrav

att riksdagen avslår motionen 1978/79:2258 yrkandet 6,

NU 1978/79:48

20. beträffande offentlig upphandling

att riksdagen med anledning av motionen 1978/79:2429 yrkandet 1 e som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

21. beträffande äldrestödets nivå under planeringsperioden

att riksdagen med anledning av propositionen 1978/79:145 bilaga 2 momentet 1 i ifrågavarande del samt motionen 1978/79:2429 yrkandet 1 d i ifrågavarande del och motionen 1978/79:2430 yrkandet 2 i ifrågavarande del som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

22. beträffande förhöjt maximibelopp för äldrestöd

att riksdagen avslår motionen 1978/79:2429 yrkandet 1 d i ifrågavarande del,

23. beträffande de fackliga organisationernas inflytande i fråga om äldrestöd

att riksdagen avslår motionen 1978/79:2430 yrkandet 4,

24. beträffande bidragsmaximum för äldrestöd i dispensfäll

att riksdagen med anledning av motionen 1978/79:2429 yrkandet 1 d i ifrågavarande del och med avslag på motionen 1978/79:2430 yrkandet 3 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

25. beträffande arbetsmarknadspolitiska åtgärder i övrigt att riksdagen

a) med anledning av propositionen 1978/79:145 bilaga 2 momentet 1 godkänner de av regeringen förordade riktlinjerna för fortsatt användning av äldrestöd inom tekoindustrin, i den mån de inte omfattas av utskottets hemställan under 21-24,

b) - med ändring av tidigare beslut (AU 1978/79:33 mom. 10, rskr 1978/79:320) - med anledning av propositionen 1978/ 79:145 bilaga 2 moment 2 till Sysselsättningsskapandc åtgärder för budgetåret 1979/80 under tolfte huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag av 1 958 000 000 kr., varav förslagsvis 300 000 000 kr. att avräknas mot automobilskattemedien,

2b,. beträffande lån till rationaliseringsinvesteringar inom konfektionsindustrin att

riksdagen med bifall till propositionen 1978/79:145 bilaga 3 momentet 2 godkänner vad i propositionen förordats om disposition av tillgängliga medel på anslaget Lån till rationaliseringsinvesteringar inom konfektionsindustrin vid utgången av budgetåret 1978/79,

27, beträffande särskilda strukturgarantier

att riksdagen med bifall till propositionen 1978/79:145 bilaga 3 momentet 3 bemyndigar regeringen att under budgetåret

NU 1978/79:48

1979/80 ikläda staten förpliktelser i form av särskilda strukturgarantier för tekoindustrin, som inberäknat löpande garantier innebär åtaganden om högst 239 500 000 kr.,

28. beträffande generell ränlebefrielse för särskilda strukturgarantier, m. m.

att riksdagen avslår motionen 1978/79:2430 yrkandet 5,

29. beträffande kostnader för ränlebefrielse vid särskilda strukturgarantier att

riksdagen med bifall till propositionen 1978/79:145 bilaga 3 momentet 4 till Kostnader för ränlebefrielse vid särskilda strukturgarantierför textil- och konfektionsindustrierna för budgetåret 1979/80 under fjortonde huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag av 22 000 000 kr.,

30. beträffande branschfrämjande åtgärder för budgetåret 1979/80 att riksdagen med anledning av propositionen 1978/79:145 bilaga 3 momentet 5 och motionen 1978/79:2429 yrkandet 2 b som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

31. beträffande branschfrämjande åtgärder under hela planeringsperioden att

riksdagen avslår motionen 1978/79:2430 yrkandet 6,

32. beträffande industripolitiska åtgärder i övrigt

att riksdagen med anledning av propositionen 1978/79:145 bilaga 3 momentet 1, i den mån propositionen i denna del inte omfattas av utskottets hemställan under 28, 30 och 31, som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

33. beträffande utvidgning av den statliga tekokoncernen

att riksdagen avslår motionen 1978/79:2302 yrkandet 3,

34. beträffande åtgärder till stöd för den statliga tekokoncernen att riksdagen

a) avslår motionen 1978/79:2303 yrkandet 14,

b) med anledning av motionen 1978/79:2430 yrkandet 9 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

35. beträffande saneringsbolagför tekoindustrin

att riksdagen avslår motionen 1978/79:2303 yrkandena 8,9 a, 9 b, 10 och 11,

36. beträffande anslag till de regionala utvecklingsfonderna att riksdagen

a) avslår motionen 1978/79:1032,

b) avslår motionen 1978/79:2431 yrkandet 3,

37. beträffande kreditgaranti för säsongkrediter

att riksdagen avslår motionen 1978/79:2303 yrkandet 12,

38. beträffande villkor för nedläggning av tekoföretag

att riksdagen avslår motionen 1978/79:2302 yrkandet 2,

NU 1978/79:48

39. beträffande uppföljning av delbranscherna

att riksdagen avslår motionen 1978/79:2430 yrkandet 8,

40. beträffande produktionskapacitet i fråga om textilftbrer

att riksdagen med bifall till motionen 1978/79:2257 och med anledning av motionen 1978/79:1024 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

41. beträffande hemtextilindustrin

att riksdagen med anledning av motionen 1978/79:2303 yrkandet 13 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

42. beträffande skinn- och lädeivaruindustrin

att riksdagen med bifall till motionen 1978/79:2244 yrkandet 3 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

43. beträffande exportfrämjande åtgärder

att riksdagen avslår motionen 1978/79:2429 yrkandet 1 f,

44. beträffande utredning om den statliga tekoadministrationen att riksdagen avslår motionen 1978/79:2429 yrkandet 1 g.

Stockholm den 15 maj 1979

På näringsutskottets vägnar INGVAR SVANBERG

Närvarande: Ingvar Svanberg (s), Bengt Sjönell (c), Erik Hovhammar (m), Hugo Bengtsson (s), Fritz Börjesson (c), Arne Blomkvist (s), Sven Andersson i Örebro (fp), Nils Erik Wååg (s), Birgitta Hambraeus (c), Margaretha af Ugglas (m), Lilly Hansson (s), Karl-Anders Petersson (c), Rune Ångström (fp) (mom. 1-4), Karl-Erik Häll (s), Sivert Andersson (s) (mom. 1-5), Rune Johansson i Ljungby (s) (mom. 1(M4) och Hugo Bergdahl (fp) (mom. 16-44).

NU 1978/79:48

44 Reservationer

1. beträffande uttalande om den ekonomiska politiken m. m. (mom. 3) av Erik Hovhammar (m) och Margaretha af Ugglas (m) som anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 16 som börjar med ”Enligt utskottets” och slutar med ”denna del” bort ha följande lydelse:

Det är angeläget att den nuvarande produktionskapaciteten i fråga om tekoprodukter kan upprätthållas. Detta mål kan dock enligt utskottets mening inte nås endast genom att riksdagen fattar beslut om en viss procentsiffra rörande den inhemska produktionen. Avgörande är de åtgärder som vidtas och den allmänna ekonomiska politik som förs i landet. Så skulle t. ex. en höjning av arbetsgivaravgifterna kunna få allvarliga effekter för tekoindustrins vidkommande. Branschstödjande åtgärder bör ges en generell utformning och vara av långsiktig natur. Med hänvisning till det nu anförda föreslår utskottet att riksdagen i ett uttalande till regeringen ansluter sig till vad som anförts i motionen 1978/79:2430 beträffande den ekonomiska politiken och skattepolitiken.

dels att utskottet under 3 bort hemställa

3. att riksdagen med anledning av motionen 1978/79:2430 yrkandet 1 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

2. beträffande utredning om försörjningsberedskapslån (mom. 5) av Erik Hovhammar (m), Sven Andersson i Örebro (fp) och Margaretha af Ugglas (m) som anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 20 som börjar med ”1 det” och slutar med ”sin mening” bort ha följande lydelse:

I propositionen anförs (s. 35) att det bör ankomma på regeringen att efter framställning av ÖEF avgöra om en delbransch har nått en från försörjningsberedskapssynpunkt kritisk nivå samt att fastställa på vilka villkor lån kan utgå. Utskottet har ingen invändning mot detta arrangemang och förutsätter att regeringen och de ansvariga myndigheterna på området i den fortsatta planeringen beaktar vad utskottet anfört rörande försörjningsberedskapslån.

Vad nu sagts innebär att utskottet avstyrker motionen 1978/79:2303 i angivna delar.

dels att utskottet under 5 bort hemställa

5. att riksdagen avslår motionen 1978/79:2303 yrkandena 5 och 6,

NU 1978/79:48

3. beträffande importlicenser(mom. 10)av Bengt Sjönell (c), Erik Hovhammar (m), Fritz Börjesson (c), Sven Andersson i Örebro (fp). Birgitta Hambraeus (c), Margaretha af Ugglas (m) och Karl-Anders Petersson (c) som anser

dels ali. den del av utskottets yttrande på s. 24 som börjar med ”Även om” och slutar med ”angiven del" bort ha följande lydelse:

Ett system med importlicenser av den typ som föreslås i motionen 1978/79:2303 torde i och för sig inte stå i strid med vare sig GATT-avtalet eller Sveriges överenskommelser med EG/EFTA. Utskottet finnér dock att det är svårt att överblicka verkningarna av ett licenssystem, enligt vilket importandelen i ett företags försäljning av tekovaror inte får uppgå til! mer än t. ex. 70 %. Det kan med säkerhet antas att systemet skulle bli byråkratiskt och tungrott. Den föreslagna ordningen skulle vidare drabba skilda företag mycket olika. Huvuddelen av den svenska tekoimporten kommer i dag från EG/EFTA. I vissa delbranscher kommer enligt uppgift närmare 90 % av importen från dessa områden. Ett licenssystem skulle därför enligt utskottets mening i praktiken få till effekt att importen från EG/EFTA minskar. Därigenom torde systemet vara angripbart ur EG/EFTA-synvinkel. Vid övervägande härav har utskottet funnit sig inte vilja tillstyrka att det förordade systemet införs. Utskottet föreslår följaktligen att riksdagen avslår motionen 1978/79:2303 i denna del.

dets att utskottet under 10 bort hemställa

10. att riksdagen avslår motionen 1978/79:2303 yrkandet 2 i ifrågavarande del,

4. beträffande globalkontingenter (mom. 11) av Bengt Sjönell (c), Erik Hovhammar (m), Fritz Börjesson (c), Sven Andersson i Örebro (fp). Birgitta Hambraeus (c), Margaretha af Ugglas (m)och Karl-Anders Petersson (c) som anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 24 som börjar med ”Enligt utskottets” och slutar med ”allt väsentligt” bort ha följande lydelse:

Utskottet kan inte ställa sig bakom kravet på att Sverige skall överge nuvarande begränsningssystem och i stället införa s. k. globalkontingenter i enlighet med GATT-avtalets generella skyddsklausul i fråga om import från länder utanför EG/EFTA. I propositionen (s. 40) anges vissa skäl mot att införa ett sådant system. Utskottet instämmer i vad handelsministern anfört i denna del. Utskottet vill särskilt framhålla att det, med hänsyn till Sveriges åtaganden inom ramen för GATT-avtalet, är föga sannolikt att Sverige kan åstadkomma några mer väsentliga nedskärningar av tekoimporten genom att byta system. Det bör vidare observeras att de nu ingångna begränsningsavtalen enligt uppgift omfattar ca 95 % av importen av känsliga varor från länder utanför EG och EFTA. En övergång till ett globalsystem skulle alltså även i detta avseende endast kunna medföra en marginell förändring.

NU 1978/79:48

46 Utskottet avstyrker alltså motionen 1978/79:2303 i angiven del.

dels att utskottet under 11 bort hemställa

11. att riksdagen avslår motionen 1978/79:2303 yrkandet 2 i ifrågavarande del,

5. beträffande övervakningslicenser (mom. 12) av Bengt Sjönell (c), Erik Hovhammar (m), Fritz Börjesson (c), Sven Andersson i Örebro (fp), Birgitta Hambraeus (c), Margaretha af Ugglas (m) och Karl-Anders Petersson (c) som anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 24 som börjar med ”Från bl. a.” och slutar med ”denna del” bort ha följande lydelse:

Det i motionen 1978/79:2303 framförda förslaget om att övervakningslicenser skall inforas för all tekoimport från EG/EFTA-länderna i kombination med ett ovillkorligt krav om ursprungsdeklarationer vid denna import motiveras med att man därigenom skulle säkerställa att lågprisvaror från tredje land inte tar vägen över EG/EFTA. Enligt utskottets mening skulle övervakningslicenser möjligen kunna ha en viss importbegränsande effekt, om än endast marginell. Utskottet ställer sig dock tveksamt till motionsförslaget i denna del. Bl. a. vill utskottet framhålla att om sådana licenser införs för importen från EG/EFTA risken för motåtgärder från dessa handelsblocks sida torde komma att öka. Denna situation bör undvikas. Det är, enligt vad utskottet inhämtat, vidare förenat med en rad svårigheter, bl. a. av praktisk natur, att utsträcka licenskravet till de tekovaror för vilka tullfrihet inte begärs. Utskottet avstyrker med hänvisning till det anförda motionsförslaget i denna del.

dels att utskottet under 12 bort hemställa

12. att riksdagen avslår motionen 1978/79:2303 yrkandet 2 i ifrågavarande del,

6. beträffande ursprungsdeklarationer (mom. 13) av Bengt Sjönell (c), Erik Hovhammar (m), Fritz Börjesson (c), Sven Andersson i Örebro (fp), Birgitta Hambraeus (c), Margaretha af Ugglas (m) och Karl-Anders Petersson (c) som anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 24 med ”Ett annat” och slutar på s. 25 med ”i fråga” bort ha följande lydelse:

De skäl som kan anföras mot att övervakningslicenser införs för import från EG/EFTA gäller enligt utskottets mening också i fråga om ovillkorliga krav på ursprungsdeklarationer vid sådan import. Därutöver vill utskottet erinra om att det för den del av importen som är tullfri enligt EG/ EFTA-reglema redan i dag krävs en ursprungsdokumentation som intygar att varorna på visst sätt producerats inom EG eller EFTA och att sålunda de s. k. ursprungsreglerna är uppfyllda. Att för dessa varor införa ytterligare krav

NU 1978/79:48

på ursprungsredovisning synes inte vara meningsfullt. Utskottet vill dock framhålla att det är angeläget att åtgärder sätts in mot försök att kringgå begränsningsreglerna. Frågan om eventuella åtgärder mot dylikt tredjelandsimport via EG/EFTA utreds f. n. inom handelsdepartementet i nära samråd med berörda myndigheter och branscher. I avvaktan på att utredningsarbetet slutförts är något uttalande från riksdagens sida i denna fråga enligt utskottets mening ej påkallat. Utskottet anser därför att motionen 1978/79:2303 bör avslås i aktuell del.

dels att utskottet under 13 bort hemställa

13. att riksdagen avslår motionen 1978/79:2303 yrkandet 2 i ifrågavarande del,

7. beträffande prissättningsmetoder inom beklädnadshandeln (mom. 16) av Ingvar Svanberg, Hugo Bengtsson, Arne Blomkvist, Nils Erik Wååg, Lilly Hansson, Karl-Erik Häll och Rune Johansson i Ljungby (alla s) som anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 25 med ”Utskottet är” och slutar på s. 26 med ”detta område” bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets mening återstår i denna situation endast att lagstiftningsvägen ingripa mot prissättningsmetoderna inom detaljhandeln. Regeringen bör anmodas att framlägga förslag om hur regleringen skall utformas. Grundläggande bör dock enligt utskottets mening vara att storleken av detaljhandelspålägget skall stå i rimlig relation till handelns kostnad för att hantera varan. Utskottet tillstyrker med det sagda det nu aktuella yrkandet i motionen 1978/79:2303.

dels att utskottet under 16 bort hemställa

16. att riksdagen med bifall till motionen 1978/79:2303 yrkandet 3 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

8. beträffande ursprungsmärkning av kläder (mom. 17) av Erik Hovhammar (m), Sven Andersson i Örebro (fp), Margaretha af Ugglas (m) och Hugo Bergdahl (fp) som anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 26 som börjar med ”Enligt utskottets” och slutar med ”utskottet anfört” bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets mening är det, som riksdagen tidigare uttalat, viktigt att importvaror är märkta med uppgift om ursprungsland. Det värde från konsumentsynpunkt som kan antas ligga i en sådan märkning måste emellertid vägas mot de nackdelar som ett system med lagstiftning om i princip obligatorisk ursprungsmärkning skulle föra med sig. Utskottet vill i sammanhanget peka på svårigheterna när det gäller att definiera ursprungsland, på risken för att tekniska handelshinder kan uppkomma och på den kostnadshöjande effekten hos ett sådant system. Vid övervägande härav

NU 1978/79:48

finner sig utskottet f. n. inte vilja förorda att en lagstiftning om ursprungsmärkning kommer till stånd. Enligt utskottets mening börden eftersträvade effekten av en ursprungsmärkning lika väl kunna nås genom en ökad satsning på ursprungskontroll vid importtillfället. Utskottet anser dock att regeringen böråteruppta förhandlingarna med branschen i syfteatt på frivillig väg åstadkomma en överenskommelse om ursprungsmärkning. Utskottet föreslår att riksdagen i ett uttalande till regeringen ansluter sig till denna mening.

Vad utskottet nu förordat innebär att motionen 1978/79:2303 i angiven del blir i viss mån tillgodosedd.

dels att utskottet under 17 bort hemställa

17. att riksdagen med anledning av motionen 1978/79:2303 yrkandet 4 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om frivillig ursprungsmärkning av kläder,

9. beträffande de fackliga organisationernas inflytande i fråga om äldrestöd (mom. 23) av Erik Hovhammar (m) och Margaretha af Ugglas (m) som anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 30 som börjar med ”Utskottet instämmer” och slutar med ”denna punkt” bort ha följande lydelse:

Det är enligt utskottets mening inte rimligt att de fackliga organisationerna skall ha en sådan absolut vetorätt i de aktuella frågorna som förordas i propositionen och i yttrandet från arbetsmarknadsutskottet. Ett system av detta slag kan, som anförs i den avvikande meningen til! detta yttrande, ifrågasättas från både principiella och andra utgångspunkter. Utskottet förordar alltså att arbetsmarknadsstyrelsen skall ha det slutliga avgörandet i sin hand. På denna punkt tillstyrker utskottet det här aktuella yrkandet i motionen 1978/79:2430.

dels att utskottet under 23 bort hemställa

23. att riksdagen med bifall till motionen 1978/79:2430 yrkandet 4 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

10. beträffande bidragsmaximum för äldrestöd i dispensfall (mom. 24) av Erik Hovhammar (m) och Margaretha af Ugglas (m) som anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 30 med "Vidare förordar” och slutar på s. 31 med ”i dispensfallen” bort ha följande lydelse:

Utskottet kan inte anse det motiverat att -såsom föreslås i propositionen - den tillåtna bidragssumman i bidragsfallen högst skall kunna uppgå till 10 % av lönekostnaderna under budgetåret 1979/80. Med instämmande i vad som i denna del anförs i motionen 1978/79:2430 anser utskottet att företag som kan

NU 1978/79:48

utnyttja dispensen i regel torde vara i en sådan situation att de mer än väl behöver komma i åtnjutande av det normala maximibidraget, 15 % av lönekostnadssumman. Utskottet anser inte heller att möjligheten att erhålla det högre bidraget bör vara villkorat på det sätt som anges i motionen 1978/79:2429. Med hänvisning till det anförda tillstyrker utskottet motionen 1978/79:2430 i ifrågavarande del.

dels att utskottet under 24 bort hemställa

24. att riksdagen med bifall till motionen 1978/79:2430 yrkandet 3 och med avslag på motionen 1978/79:2429 yrkandet 1 d i ifrågavarande del som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfort,

11. beträffande generell räntebefrielse för särskilda strukturgarantier, m. m. (mom. 28) av Erik Hovhammar (m) och Margaretha af Ugglas (m) som anser

de/satt den del av utskottets yttrande pås. 33 som börjar med ”Regeringens förslag” och slutar med ”i fråga” bort ha följande lydelse:

Utskottet finner det ologiskt att de industripolitiska åtgärder som föreslås från regeringens sida i vissa fall innebär en förbättring av industrins villkor, i andra fall en försämring. Att åtgärder av det senare slaget genomförs kan enligt utskottets mening inte stå i överensstämmelse med vad såväl regeringen i propositionen som utskottet i detta betänkande anfört om behovet av kraftfullt stöd åt tekoindustrin. Mot bakgrund härav är utskottet inte berett godta att ränte- och avskrivningsbestämmelserna försämras på det sätt som föreslagits i propositionen. Utskottet tillstyrker alltså motionen 1978/79:2430 i denna del. Vad utskottet anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen til) känna. Förslaget om medelsanvisning för budgetåret 1979/80 godtas av utskottet.

dels att utskottet under 28 bort hemställa

28. att riksdagen med bifall till motionen 1978/79:2430 yrkandet 5 och med avslag på propositionen 1978/79:145 bilaga 3 momentet 1 i ifrågavarande del som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

12. beträffande branschfrämjande åtgärder för budgetåret 1979/80 (mom. 30) av Erik Hovhammar (m) och Margaretha af Ugglas (m) som anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 32 som börjar med ”Utskottet ansluter” och slutar med ”därigenom tillgodosett” bort ha följande lydelse: Utskottet

anser att anslaget till branschfrämjande åtgärder, i vad det avser ramen för konsultbidrag, utbildningsstöd och marknadsföringsstöd, i enlig -

4 Riksdagen 1978/79. 17 sami. Nr 48

NU 1978/79:48

het med regeringens förslag bör beräknas till 16 milj. kr. för budgetåret 1979/80. Motionen 1978/79:2429 avstyrks följaktligen i denna del.

dels att utskottet under 30 bort hemställa

30. att riksdagen med anledning av propositionen 1978/79:145 bilaga 3 momentet 5 och med avslag på motionen 1978/79:2429 yrkandet 2 b som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

13. beträffande branschfrämjande åtgärder under hela planeringsperioden (mom. 31) av Erik Hovhammar (m) och Margaretha af Ugglas (m) som anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 32 som börjar med "Utskottet har” och slutar med ”angiven del” bort ha följande lydelse:

Utskottet delar motionärernas uppfattning angående industrins behov av ett oförändrat stöd under de tre kommande budgetåren och tillstyrker motionen i här berörd del. Riksdagen bör således göra ett uttalande av nu angiven innebörd.

dels att utskottet under 31 bort hemställa

31. att riksdagen med bifall till motionen 1978/79:2430 yrkandet 6 och med avslag på propositionen 1978/79:145 bilaga 3 momentet 1 i ifrågavarande del som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

14. beträffande åtgärder till stöd för den statliga tekokoncernen (mom. 34) av Ingvar Svanberg, Hugo Bengtsson, Arne Blomkvist, Nils Erik Wååg, Lilly Hansson, Karl-Erik Häll och Rune Johansson i Ljungby (alla s) som anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 33 som börjar med ”Utskottet har” och slutar med ”allt väsentligt” bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets uppfattning kan det inte med fog göras gällande att just stödet till den statliga tekokoncernen har haft eller kommer att fä sådana skadliga verkningar för övrig tekoindustri som påstås i motionen. Utskottet vill erinra om att det, enligt vad som framgått ovan, är först fr. o. m. år 1980 som stöd kan utgå till statens tekoföretag i samma utsträckning som till andra företag. Med hänvisning härtill avstyrker utskottet motionen 1978/79:2430 i denna del.

dels att utskottet under 34 bort hemställa

34. att riksdagen

a) (= utskottet),

b) avslår motionen 1978/79:2430 yrkandet 9,

NU 1978/79:48

15. beträffande saneringsbolagför tekoindustrin (mom. 35)av Ingvar Svanberg, Hugo Bengtsson, Arne Blomkvist, Nils Erik Wååg, Lilly Hansson, Karl-Erik Häll och Rune Johansson i Ljungby (alla s) som anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 34 med ”Sorn framgått” och slutar på s. 35 med ”och tekostrukturlån” bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets uppfattning är det inte realistiskt att tänka sig att det omfattande utredningsarbete som pågår på området kan föranleda ett förslag i frågan från regeringen förrän under senare delen av våren 1980. Med hänsyn till den prekära situationen för många tekoindustrier och det samhälleliga intresset av att dessa industrier i en eller annan form kan fortleva är det enligt utskottets mening angeläget att motionärernas förslag om ett saneringsbolag för tekoindustrin och om s. k. tekostrukturlån genomförs utan uppskov. Utskottet har ingen invändning mot de förslag till medelstilldelning för de angivna ändamålen som motionärerna framlägger. Utskottet tillstyrker följaktligen motionen 1978/79:2303 i nu aktuella hänseenden.

dels att utskottet under 35 bort hemställa

35. att riksdagen med bifall till motionen 1978/79:2303 yrkandena 8,9 a, 9 b, 10 och 11

a) som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om ett saneringsbolag för tekoindustrin,

b) till Teckning av aktier i ett saneringsbolagför tekoindustrin för budgetåret 1979/80 under fonden för statens aktier anvisar ett investeringsanslag av 25 000 000 kr.,

c) bemyndigar fullmäktige i riksgäldskontoret att medgiva saneringsbolaget för tekoindustrin en kreditgaranti av högst 75 000 000 kr.,

d) som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om grunder för tekostrukturlån,

e) till Tekostrukturlån för budgetåret 1979/80 under fonden för låneunderstöd anvisar ett investeringsanslag av 25 000 000 kr.,

16. beträffande kreditgarantiför säsongkrediter (mom. 37) av Ingvar Svanberg, Hugo Bengtsson, Arne Blomkvist, Nils Erik Wååg, Lilly Hansson, Karl-Erik Häll och Rune Johansson i Ljungby (alla s) som anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 35 som börjar med ”Utskottet är” och slutar med ”ifrågavarande del” bort ha följande lydelse:

Tekoföretagens likviditetsproblem i samband med säsongsvackorna är väl kända. Förefintliga låne- och garantisystem är inte i första hand till för att hjälpa företagen i just den situationen. Utskottet finner det därför angeläget att en särskild stödform för säsongkrediter tillskapas i enlighet med

NU 1978/79:48

motionärernas förslag. Utskottet tillstyrker sålunda motionen 1978/79:2303 i detta avseende. Det får ankomma på regeringen att utfärda närmare bestämmelserom lånevillkor etc.ochatt därefter till riksdagen inkomma med begäran om erforderliga bernyndiganden.

dels att utskottet under 37 bort hemställa

37. att riksdagen med anledning av motionen 1978/79:2303 yrkandet 12 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

Särskilt yttrande

beträffande en långsiktig plan för tekoindustrin, m. m. (mom. 2) av Sven Andersson i Örebro (fp) och Rune Ångström (fp):

Riksdagen uttalade i december förra året att regeringens aviserade proposition om tekoindustrin borde innehålla en övergripande plan för samhällets insatser på tekoområdet såväl på kort som på lång sikt. Planen borde syfta till att den dåvarande produktionsvolymen i allt väsentligt skulle bibehållas, och den borde grundas på försörjningspolitiska och arbetsmarknadspolitiska bedömningar. I planen borde anges den produktionsnivå resp. produktionskapacitet som krävs för att försörjningsberedskapsmålen skall kunna uppfyllas.

Riksdagens uttalande får anses gälla en allmän inriktning av propositionsarbetet i fråga om de mål i stort som bör gälla för den övergripande planen på tekoområdet. Det kan självfallet inte vara fråga om att regeringens mer preciserade överväganden rörande avvägning mellan olika mål och mellan mål och medel skulle bestämmas i förväg. Det utskottsbetänkande som riksdagens decemberuttalande grundade sig på (NU 1978/79:16) innehöll ju inte heller någon som helst analys i dessa avseenden.

Enligt den nu föreliggande propositionen är det endast försörjningsberedskapsaspekterna som kan utgöra ett skäl för att låsa fast en bransch vid en viss storlek. Det som är av regionalpolitiskt intresse är den totala tillgången på arbetstillfällen, inte i första hand arbetstillfällena i en viss industrigren.

Mot bakgrund,av de olika preciserade mål för försörjningsberedskapen som riksdagen hösten 1977 tog ställning till anger regeringen i propositionen för olika delbranscher den nivå som inte bör få underskridas av försörjningsberedskapsskäl, dvs. helt i enlighet med riksdagens önskemål om att ”[i] planen bör anges den produktionsnivå resp. produktionskapacitet som krävs för att försörjningsberedskapsmålen skall kunna uppfyllas”. Riksdagen uttalade inte att hänsyn skulle tas till arbetsmarknads- och regionalpolitiska aspekter vid fastställande av dessa nivåer. Det bör också framhållas att det endast torde vara det försörjningsberedskapspolitiska motivet som kan försvaras från handelspolitiska utgångspunkter.

NU 1978/79:48

53 Enligt riksdagens uttalande borde den övergripande planen grundas på förutom försörjningspolitiska även arbetsmarknadspolitiska bedömningar.

Regeringen föreslår att äldrestödet skall bibehållas under hela planeringsperioden och att det skall utgå på oförändrad nivå under hela budgetåret 1979/80. Vidare föreslås försörjningsberedskapslån, då det finns särskilda arbetsmarknads- och regionalpolitiska motiv, kunna utgå till företag inom delbranscher där en försörjningsberedskapsmässigt kritisk nivå ännu inte har underskridits. Sammantaget innebär detta den mest omfattande arbetsmarknads- och regionalpolitiska satsning som har gjorts för tekoindustrin.

Med hänsyn till de positiva rapporter som har kommit fram om tekoindustrins utsikter under den senaste tiden, till den psykologiska betydelsen av att miniminivåer fastställs för branschen och till de åtgärder som föreslås skola vidtas resp. finnas i beredskap finns det all anledning att tro att den nuvarande produktionsvolymen i allt väsentligt skall kunna bibehållas. Om utvecklingen efter en tid trots allt skulle bli negativ, finns självfallet möjlighet för regeringen att återkomma med förslag om ytterligare medel.

NU 1978/79:48 54

Bilaga 1

Försvarsutskottets yttrande 1978/79:5 y

över propositionen 1978/79:145 om åtgärder för tekoindustrin jämte motioner

Till näringsutskottet

Näringsutskottet beslöt den 29 mars 1979 att bereda försvarsutskottet tillfälle att avge yttrande över propositionen 1978/79:145 om åtgärder för tekoindustrin jämte motioner.

Utskottet

Utvecklingen inom den svenska tekoindustrin har länge varit bekymmersam från försörjningsberedskapssynpunkt. Riksdagen har under föregående riksmöte ställt sig bakom mål för uthållighet och standard beträffande försörjningen med tekovaror vid en påtvungen importminskning (prop. 1977/78:42, FöU 1977/78:5, rskr 1977/78:81). Målen förutsätter att olika tekovaror i en krissituation kan tillföras genom produktion eller från beredskapslager. Försörjningsuthålligheten har på tekoområdet bestämts till ca tre år, vilket är ett högre mål än för flertalet andra försörjningsområden.

I propositionen 1978/79:145 förordas att nivåer anges för den levande produktion som inom olika delar av tekosektorn svarar mot beredskapsbehoven. Den nödvändiga produktionskapaciteten är beräknad med förutsättningen om en möjlig krisimport, vars storlek motsvarar ungefär en fjärdedel av den årliga importen under åren 1974-1976.

De produktionsnivåer som föredragande statsrådet anger är beräknade för varje delbransch och uttrycks som den produktion som bör kunna åstadkommas under en treårig krissituation. Med bl. a. dessa nivåer som utgångspunkt redovisas en övergripande plan för tekoindustrin, avseende de tre budgetåren 1979/80-1981/82. Beslut om nästa planeringsperiod för tekoindustrin kan därmed kopplas till nästa långsiktiga beslut om totalförsvarets fortsatta utveckling våren 1982.

Den plan för tekoindustrin som handelsministern förordar innebär enligt propositionen (s. 26) att det skall finnas handlingsberedskap för att sätta in kraftfulla åtgärder för tekoindustrin under den treårsperiod som planen omfattar. Planeringsperioden t. o. m. budgetåret 1981/82 bör enligt handelsministern ses som ett skede för anpassning till en struktur och omfattning hos tekoindustrin som till inte oväsentlig del bestäms av de krav som försörjningsberedskapen ställer. För varje delbransch anges ungefarliga nivåer för den produktionskapacitet som av försörjningsberedskapsskäl bör

NU 1978/79:48 (FöU 1978/79:5 y)

kunna upprätthållas under perioden fram t. o. m. budgetåret 1981/82.

Särskilda försörjningsberedskapspolitiska åtgärder bedömer handelsministern kunna aktualiseras inom i forsta hand den grundtextila industrin. Försörjningsberedskapslån, särskilda strukturgarantier, avskrivningslån och kreditgarantier är aktuella stödformer utöver andra statliga insatser för tekobranschen. Statsrådet redovisar vidare handelspolitiska överväganden, frågor om offentlig upphandling samt behov av utredningar, prognoser och samordning. Bl. a. tillstyrker han att man utreder förutsättningarna för att bygga upp ett beredskapslager av begagnade kläder som vid behov skulle kunna omsättas via olika hjälporganisationer.

I partimotionerna från socialdemokraterna (1978/79:2303) och centern (1978/79:2429) erinras om att riksdagen i december 1978 uttalade (NU 1978/79:16, rskr 1978/79:122) att regeringens proposition våren 1979 om tekoindustrierna bör innehålla en övergripande plan för samhällets insatser på tekoområdet såväl på kort som på lång sikt. Näringsutskottet anförde:

Planen bör syfta till att nuvarande produktionsvolym i allt väsentligt skall bibehållas. Den bör grundas på försörjningspolitiska och arbetsmarknadspolitiska bedömningar. 1 planen bör anges den produktionsnivå resp. produktionskapacitet som krävs för att försörjningsberedskapsmålen skall kunna uppfyllas. En samordning är nödvändig för att strukturförändringar skall kunna genomföras i socialt acceptabla former med hänsynstagande till den regionala balansen. Vidare behövs en effektiv samplanering som omfattar både de statliga och de privatägda tekoföretagen.

Enligt socialdemokraterna svarar propositionen 1978/79:145 inte i något avseende mot nämnda riktlinjer. En snabb fortsatt minskning av tekoproduktionen kommer att äga rum om regeringens förslag godtas. Motionärerna underkänner regeringens syn på möjligheterna att vid en kris i vår omvärld klara försörjningen med kläder. De anser att riksdagen på nytt bör uttala att målet för samhällets politik på tekoområdet bör vara att nuvarande produktionsvolym i allt väsentligt skall bibehållas. I motionen förordas bl. a. att lågprisimporten begränsas i den omfattning som är nödvändig för att klara en bibehållen produktionsnivå att en särskild planering sker för utnyttjande av försörjningsberedskapslån som alternativ till och på längre sikt ersättning för det s. k. äldrestödet, att även hemtextilindustrin skall beaktas från försörjningsberedskapssynpunkt och kunna ges stöd samt att förutsättningarna för att bygga upp ett beredskapslager med begagnade kläder skall utredas först i ett läge då svensk tekoindustri är utslagen.

Centerpartiet kan inte acceptera det synsätt som ligger till grund för regeringens förslag. ”Det synsätt som präglar propositionen kan närmast karakteriseras som eko av en låtgåpolitik från en förgången tid som för dagens samhälle helt saknar relevans. Det måste noteras som anmärkningsvärt att detta synsätt tillämpas i sammanhang som gäller beredskapsförsörjningen, dvs. en integrerad del av vår totalförsvarsplanering.”

NU 1978/79:48 (FöU 1978/79:5 y)

56 I centerns partimotion framhålls att Sverige liksom övriga länder i västvärlden måste slå vakt om sin tekoindustri eftersom det annars kan bli omöjligt att upprätthålla en tillräcklig försörjningsberedskap. Motionärerna understryker att den krisimport som förutsätts i propositionen är mycket osäker eftersom vi f. n. till stor del importerar tekovaror från avlägsna delar av världen. Krisimporten bör enligt deras mening antas motsvara det genomsnittliga intervallet 18-28 % av importen under åren 1974-1976. De anser att nuvarande produktionsvolym i allt väsentligt måste bibehållas. Beträffande offentliga organs upphandlingar anser motionärerna att man bör överväga att öka de medel för prisutjämning som överstyrelsen för ekonomiskt försvar disponerar.

Försvarsutskottet har tidigare (FöU 1977/78:2 y) tillstyrkt att man upprättar en långsiktig plan för hur försörjningsberedskapen skall tryggas på tekoområdet. Riksdagen har i december 1978 uttalat sig om det önskvärda innehållet i en sådan plan. Utskottet mäte nu konstatera att redovisning och förslag i propositionen 1978/79:145 inte motsvarar riksdagens önskemål.

Regeringens plan för tekoindustrin kan inte bedömas vara ägnad att leda till att nuvarande produktionsvolym i allt väsentligt kan bibehållas. En grundläggande svaghet med planen är att den inte klarlägger de åtgärder som påkallas för att upprätthålla produktionskapaciteten och behovet av sådana insatser på tillräckligt lång sikt.

Enligt utskottets mening finns det inte anledning för riksdagen att frångå önskemålet om bibehållen produktionsvolym. En eventuell framtida omprövning av det fastlagda målet för försörjningsberedskapen på tekoområdet kräver långsiktiga bedömningar av utveckling och kostnader (jfr FöU 1977/78:5 s. 5).

I flera av motionerna efterlyser man en större långsiktighet från regeringens sida. Motionen 2429 (c) innehåller förslag att tekopolitiken skall bedrivas enligt en övergripande plan, i första hand intill nästa totalförsvarsbeslut men med en medveten framtidsinriktning. 1 motionen 2430 (m) framhålls att de åtgärder som regeringen aviserar är alltför kortsiktiga till sin natur och att branschens företag måste ges en längre planeringssikt än ett år avseende det stöd som regering och riksdag avser att lämna. Utskottet instämmer i dessa synpunkter.

Beträffande planering av det slag som har föreslagits i motionen 2303 (s), liksom formerna för studier och långsiktig planering, vill utskottet förorda att man i första hand utnyttjar de ansvariga myndigheterna på området. Dessa bör anvisas att utnyttja metoder som ansluter till perspektivstudierna och vid behov ges ytterligare personella resurser för ändamålet.

Frågorna om tillgång på kvalificerad arbetskraft i en kris och om utbildning av ytterligare arbetskraft hör till dem som måste studeras ytterligare.

Utskottet vill liksom tidigare påpeka att antagandena om möjlig krisimport är osäkra. För tekovaror förutsätts en förhållandevis låg krisimport (jfr FöU 1977/78:5 s. 6).

NU 1978/79:48 (FöU 1978/79:5 y)

57 Utskottet vill slutligen uttala att läget f. n. inte är sådant att det är påkallat att utreda förutsättningarna för att bygga upp ett beredskapslager av begagnade kläder. Tillgängliga utredningsresurser bör i stället utnyttjas för de ändamål som har berörts i det föregående.

Stockholm den 5 april 1979

På försvarsutskottets vägnar PER PETERSSON

Näiyarande: Per Petersson (m), Bengt Gustavsson (s). Erik Glimnér (c), Eric Holmqvist (s), Gusti Gustavsson (s), Gudrun Sundström (s), Gunnar Björk i Gävle (c), Roland Brännström (s), Gunnar Oskarson (m), Åke Gustavsson (s), Evert Hedberg (s), Hans Lindblad (fp), Olle Aulin (m), Eric Hägelmark (fp) och Kalevi Wernebrink (c).

Avvikande mening

av Hans Lindblad (fp) och Eric Hägelmark (fp) som anser att den del av utskottets yttrande som på s. 3 börjar ”Försvarsutskottet har” och på s. 4 slutar ”i det föregående” bort ha följande lydelse:

Genom riksdagsbeslut under hösten 1977 (prop. 1977/78:42, FöU 1977/ 78:5, rskr 1977/78:81) fastställdes de mål som skall gälla för försörjningsberedskapen på tekoområdet beträffande bl. a. försörjningsuthållighet och försörjningsstandard.

Riksdagens uttalanden i december 1978 om det önskvärda innehållet i en långsiktig plan för samhällets insatser på tekoområdet gällde tekopolitiken från såväl försörjningsberedskapssynpunkt som ur sysselsättningspolitiska och regionalpolitiska aspekter. Förslagen i propositionen 1978/79:145 om nivåer för den löpande produktionen är grundade på de mål som fastslagits av försörjningsberedskapsskäl. Försvarsutskottet begränsar sitt yttrande till denna aspekt av tekopolitiken.

Utskottet konstaterar att de tillförselbehov som anges i propositionen i huvudsak motsvarar dem som fastställdes hösten 1977. Härtill kommer att man nu uttalar att behoven i allt väsentligt bör tryggas genom levande produktion. Det kan också konstateras att den möjliga krisproduktionen fortfarande är tillräcklig för att tillgodose behoven.

Handelsministern förordar en plan som gäller budgetåren 1979/80-1981/ 82. För tid därefter anser han att beslut bör fattas i samband med nästa beslut om totalförsvarets fortsatta utveckling våren 1982. Utskottet tillstyrker att planeringen inriktas på detta sätt.

Utskottet tillstyrker också de åtgärder som redovisas i planen för tekoin -

NU 1978/79:48 (FöU 1978/79:5 y)

dustrin och biträder handelsministerns uttalande (s. 26) att försörjningsberedskapslån i vissa fall bör kunna utgå innan man har nått en nivå som är kritisk från försörjningsberedskapssynpunkt, då så är motiverat av arbetsmarknads- och regionalpolitiska skäl.

I centerns partimotion förordas att krisimporten bör antas motsvara det genomsnittliga intervallet 18-28 %. Handelsministern har för sin del förutsatt ungefär en fjärdedel, dvs. 25 V Skillnaden är mycket liten. Utskottet vill liksom tidigare påpeka alt antagandena om möjlig krisimport är osäkra. För tekovaror förutsätts en förhållandevis låg krisimport (jfr FöU 1977/78:5 s. 6).

Utskottet vill slutligen tillstyrka att överstyrelsen för ekonomiskt försvar ökar sitt kunskapsunderlag och sin beredskap genom att studera förutsättningarna för att bygga upp ett beredskapslager av begagnade kläder.

NU 1978/79:48

Arbetsmarknadsutskottets yttrande

59 Bilaga 2

1978/79:3 y

över propositionen 1978/79:145 om åtgärder för tekoindustrin jämte motioner

Till näringsutskottet

Näringsutskottet har berett arbetsmarknadsutskottet tillfälle att yttra sig över propositionen 1978/79:145 och de i anslutning därtill väckta motionerna 1978/79:2244, 1978/79:2257, 1978/79:2258, 1978/79:2302, 1978/79:2303, 1978/79:2429-2431.

Utskottet kommer i sitt yttrande först att ta upp en del allmänna synpunkter på sysselsättningsutvecklingen inom tekoindustrin och går därefter över till bilagan 2 till propositionen som rör det s. k. äldrestödet.

Nedgången i sysselsättningen inom tekoindustrin har under 1970-talet varit utan motstycke. Antalet sysselsatta, som även under 1960-talet minskade kraftigt, har från 1970 nästan halverats och understiger i dag 38 000. Samtidigt är det så att branschen genom sin koncentration fortfarande dominerar industrisysselsättningen på vissa orter. Detta belyses bl. a. av tabellen på s. 16 i propositionen, där dock siffrorna är från 1976. Ett annat utmärkande drag för tekoindustrin är det jämfört med annan industri stora antalet anställda kvinnor. 1 det hänseendet innehåller f. ö. den nämnda tabellen en felaktig siffra. År 1976 var det totala antalet kvinnor i tekoindustrin 29 729 (62,5 % av samtliga anställda) och inte som uppges 12 940.

1 propositionen läggs fram vad som sägs vara en övergripande plan för tekoindustrin budgetåren 1979/80-1981/82. Utgångspunkten är därvid den försörjningsberedskap som kan behövas om en kris av en beräknad längd av tre år skulle uppstå. När det gäller kläder anses i propositionen att produktionskapaciteten knappast riskerar att under den perioden nå under en kritisk nivå utom beträffande strumpor. Man har därvid räknat med att äldrestöd kommer att utgå t. o. m. 1981. Till grund för bedömningen ligger bl. a. en av industriverket gjord prognos om sysselsättningsutvecklingen. Enligt prognosen kommer under perioden 1978-1981 ytterligare bortåt 6 000 arbetstillfällen att försvinna i tekoindustrin.

I propositionen sägs att den faktor som kan motivera att produktionen bibehålls på en viss nivå är hänsynen till försörjningsberedskapen. Samtidigt bestrids att man från industripolitiska och regionalpolitiska utgångspunkter bör göra insatser för att upprätthålla viss produktionsnivå i branschen. De åtgärder av arbetsmarknadspolitiskt slag som satts in har närmast haft till syfte att dra ned takten i strukturomvandlingen för att därigenom underlätta omställningen för personalen.

NU 1978/79:48 (AU 1978/79:3 y)

60 Utskottet har inte sett som sin uppgift att bedöma propositionen från försörjningsberedskapssynpunkt, men utskottet har inte kunnat undgå att notera att sådana avvägningar bygger på en mängd antaganden av svårbedömbart slag. Även om det skulle vara riktigt att vi ännu inte nått den kritiska nivån för olika varuslag är det otvivelaktigt så att vi ligger mycket nära den nivån för de flesta delbranscher. Med hänsyn härtill och till de nämnda bedömningssvårigheterna framstår propositionens förslag på åtgärdssidan som inte tillräckligt kraftfulla.

Utskottet kan heller inte acceptera resonemanget att man inte skulle anlägga regionalpolitiska skäl för att upprätthålla produktionen och därmed sysselsättningen. Redan den påtalade koncentrationen till vissa regioner och orter gör det självklart att regionalpolitiska hänsyn måste tas. Propositionen innehåller f. ö. en motsättning på denna punkt då det uttalas att man skall kunna sätta in försörjningsberedskapslån av arbetsmarknads- och regionalpolitiska skäl även i fall då man inte nått en ur beredskapssynpunkt kritisk nivå. Utskottet delar denna uppfattning i propositionen och vill allmänt uttala att stödåtgärderna bör ha en sådan storleksordning att man undviker en ytterligare krympning av branschens produktionskapacitet. Regeringen bör därför på nytt överväga vilka medel som lämpligen bör sättas in för att bibehålla branschen på ungefär nuvarande nivå. Sådana överväganden behövs även av det skälet att det s. k. äldrestödet, som utskottet återkommer till, på sikt bör avvecklas och ersättas av någon annan stödform.

Det är också nödvändigt att fa fram ett stöd av mera långsiktig karaktär för att öka tilltron till branschens framtid och utvecklingsmöjligheter. Svårigheterna att få ungdomar att utbilda sig i branschen är redan påtagliga, och detta är desto allvarligare som goda yrkeskunskaper är nödvändiga för att bibehålla den höga kvalitet som utmärker svensk tekoproduktion och som resulterat i avsevärda exportframgångar.

Med det anförda ansluter sig utskottet i princip till de synpunkter i fråga om produktionsvolym m. m. som förs fram i partimotionerna 2303 från socialdemokraterna och 2429 från centerpartiet.

Utskottet går härefter över till det i bilaga 2 behandlade s. k. äldrestödet. Denna stödform har haft avgörande betydelse för att branschen trots föreliggande svårigheter har kunnat upprätthålla den nuvarande produktionen och sysselsättningen. Äldrestöd utgår t. o. m. juni månad i år som ett bidrag till företag med 25 kr./tim. för anställda som är över 50 år. Dessutom finns en maximigräns per företag som är satt till 15 % av den totala lönekostnaden. Stödformen, som infördes den 1 juli 1977, var tänkt som en temporär insats, och stödperioderna har därför varit korta men successivt förlängts. Under andra halvåret 1978 utgick stöd till 650 företag, som tillsammans representerar 75 % av sysselsättningen i branschen. Till årsskiftet 1978-1979 har ca 190 milj. kr. utbetalats i bidrag.

NU 1978/79:48 (AU 1978/79:3 y)

61 I propositionen föreslås nu att bidrag skall utgå på nuvarande nivå även under nästa budgetår. Därefter är tanken att stödet successivt skall avvecklas, om så kan ske utan allvarligare störning för sysselsättningen. För nästa budgetår föreslås att anslaget Sysselsättningsskapande åtgärder skall förstärkas med 250 milj. kr. för att täcka kostnaderna för äldrestödet.

Utskottet delar uppfattningen att äldrestödet bör finnas kvar t. v. och har inte något att erinra mot anslagsberäkningen för nästa budgetår. När det gäller stödformens framtida användning finns det skäl som talar för en gradvis avveckling. Det är emellertid inte realistiskt att tänka sig att detta är möjligt utan att andra för branschens framtida inriktning bättre avpassade stödformer sätts in, såvida man inte accepterar en ytterligare drastisk nedgång i sysselsättningen. Som tidigare sagts bör regeringen utan dröjsmål ta upp frågan om stödformernas konstruktion. Det är angeläget att politiken fåren sådan inriktning att man inom branschen kan göra framtidsbedömningar för längre perioder än som f. n. är möjligt.

Med det anförda har utskottet i praktiken tillgodosett de synpunkter på äldrestödet för de närmaste åren som förs fram i partimotionerna från socialdemokraterna (2303) och centern (2429) samt i motionen 2430 av Erik Hovhammar m. fl. (m).

Utskottet tar till sist upp frågor som rör villkoren för äldrestödet. F. n. gäller att bidrag utgår endast under förutsättning att företaget inte varslar personal om uppsägning eller permittering. Dispens har i en del fall medgivits från detta krav för att möjliggöra rationaliseringar som är önskvärda från industrioch försörjningsberedskapspolitiska utgångspunkter. Med hänsyn till den föreslagna förlängningen av äldrestödet förutses i propositionen att det kan bli nödvändigt att vidga dispensmöjligheterna. Det föreslås därför att dispens från varselvillkoret även skall kunna erhållas i de fall en personalminskning bedöms vara nödvändig för att trygga företagets fortsatta existens även om minskningen inte vidtas som en följd av statsunderstödda rationaliseringsåtgärder. Liksom hittills bör avsteg från varselvillkoret medges endast om det tillstyrks av berörda centrala arbetstagarorganisationer. I propositionen föreslås dessutom att bidragets maximisumma i sådana fall skall sänkas med 5 % till 10 % av företagets totala lönekostnader.

Utskottet tillstyrker de vidgade dispensmöjligheterna. Det får anses naturligt att de fackliga organisationernas inflytande bibehålls på nuvarande sätt. Därmed avstyrks yrkandet på denna punkt i motionen 2430 av Erik Hovhammar m. fl. (m). När det gäller maximinivån för stöd till företag som fått dispens från varselvillkoret kan det vara befogat att i princip gå ned till 10 %. Regeln bör emellertid inte vara absolut. Det bör finnas möjligheter att om särskilda skäl föreligger -1, ex. speciella sysselsättningssvårigheter på den berörda orten - gå upp till 15 % även i dispensfall. Som en förutsättning bör då gälla att de berörda centrala fackliga organisationerna godtagit den högre bidragsnivån. Med det anförda har utskottet tillgodosett yrkandet i center -

NU 1978/79:48 (AU 1978/79:3 y)

partimotionen 2429 beträffande maximiregelns utformning. Även önskemålet i motionen 2430 på denna punkt har i viss mån uppfyllts.

Stockholm den 19 april 1979

På arbetsmarknadsutskottets vägnar ELVER JONSSON

Närvarande: Elver Jonsson (fp), Bengt Fagerlund (s), Alf Wennerfors (m), Gördis Hörnlund (s), Allan Gustafsson (c), Erik Johansson i Simrishamn (s), Filip Fridolfsson (m), Ingrid Ludvigsson (s). Arne Fransson (c), Bernt Nilsson (s), tredje vice talmannen Karl Erik Eriksson (fp), Pär Granstedt (c), Frida Berglund (s) och Rune Johnsson i Mölndal (c).

Avvikande mening

De fackliga organisationernas inflytande över beslut om äldrestöd

Alf Wennerfors (m) och Filip Fridolfsson (m) anför:

De fackliga organisationerna bör ha ett stort inflytande när det gäller att ge dispens från villkoret att äldrestöd inte får lämnas om varsel utfärdats om personalinskränkning. Det är emellertid inte rimligt att inflytandet blir så stort att organisationen får vetorätt, som inte kan överprövas. Ett system av detta slag kan ifrågasättas från både principiella och andra utgångspunkter. Vi ansluter oss på denna punkt till motionen 2430 av Erik Hovhammar m. fl. (m) i vilken yrkas att AMS skall ha det slutliga avgörandet i sin hand. Detsamma bör gälla för den dispensmöjlighet utskottet uttalar sig för när det gäller att bibehålla maximinivån 15 96, då varsel utfärdats.

NU 1978/79:48

63 Innehållsförteckning

s.

.4 rendel 1

Propositionen

Förslag 2

Huvudsakligt innehåll 3

Motionerna

Yrkanden 3

Motivering 7

Utskottet

Inledning 10

Regeringens plan för tekoindustrin 12

Försörjningsberedskapspolitiska åtgärder 17

Handelspolitiska åtgärder 21

Offentlig upphandling 27

Arbetsmarknadspolitiska åtgärder 28

Industripolitiska åtgärder 31

Delbranschfrågor 36

Den statliga administrationen på tekoområdet 38

Hemställan 39

Reservationer

1. Uttalande om den ekonomiska politiken m. m. (m) 44

2. Utredning om försörjningsberedskapslån (m, fp) 44

3. Importlicenser (c, m, fp) 45

4. Globalkontingenter (c, m, fp) 45

5. Övervakningslicenser (c, m, fp) 46

6. Ursprungsdeklarationer (c, m, fp) 46

7. Prissättningsmetoder inom beklädnadshandeln (s) 47

8. Ursprungsmärkning av kläder (m, fp) 47

9. De fackliga organisationernas inflytande i fråga om äldrestöd

(m) 48

10. Bidragsmaximum för äldrestöd i dispensfall (m) 48

11. Generell räntebefrielse för särskilda strukturgarantier, m. m.

(m) 49

12. Branschfrämjande åtgärder för budgetåret 1979/80 (m) 49

13. Branschfrämjande åtgärder under hela planeringsperioden (m). 50

14. Åtgärder till stöd för den statliga tekokoncernen (s) 50

15. Saneringsbolag för tekoindustrin (s) 51

16. Kreditgaranti för säsongkrediter (s) 51

NU 1978/79:48 64

s.

Särskilt yttrande

En långsiktig plan för tekoindustrin (fp) 52

Bilagor

1. Försvarsutskottets yttrande FöU 1978/79:5 y 54

2. Arbetsmarknadsutskottets yttrande AU 1978/79:3 y 59

GOTAB 62238 Stockholm 1979