Med anledning av propositionen 1978/79:201 om ändrade regler för exportkreditgaranti, m. m. jämte motion
NU 1978/79:51
Näringsutskottets betänkande 1978/79:51
med anledning av propositionen 1978/79:201 om ändrade regler för exportkreditgaranti, m. m. jämte motion
Ärendet
I propositionen 1978/79:201 (handelsdepartementet) har regeringen föreslagit riksdagen att
1. godkänna de riktlinjer för garantigivning vid export som föredragande statsrådet har förordat,
2. medge att staten åtar sig betalningsansvar i form av statsgaranti för exportkredit till ett belopp av högst 52 000 000 000 kr., varav 13 000 000 000 kr. reserveras för garantigivning på särskilt gynnsamma villkor vid export av betydelse för u-ländernas ekonomiska utveckling och för garantigivning vid särskilt samhällsintresse,
3. godkänna de riktlinjer för ändringar i systemet för garantier av investeringar i u-länder som föredragande statsrådet har förordat.
1 anslutning till propositionen behandlar utskottet vissa delar av en motion som har väckts under allmänna motionstiden.
Motionen redovisas i det följande (s. 2).
Propositionen
I propositionen föreslås att maximibeloppet för statens betalningsansvar i form av garanti för exportkredit ökas från 29 000 milj. kr. till 39 000 milj. kr. i fråga om normalgarantier (n-garantier). Vidare föreslås att nuvarande garantier på särskilt gynnsamma villkor vid export av betydelse för uländernas ekonomiska utveckling (u-garantier) kompletteras med en ny garantiform för exportaffärer med ett särskilt samhällsintresse (s-garantier). För dessa två garantisystem föreslås ett sammanlagt från högst 11 000 milj. kr. till högst 13 000 milj. kr. utökat statligt betalningsansvar. Vidare föresiås att s. k. motgarantier skall kunna ges till banker och försäkringsbolag för säkerheter som de ställer vid export.
Slutligen föreslås vissa justeringar av nuvarande system för investeringsgarantier och en ökning av länderkretsen så att systemet utvidgas till samma länderkrets som gäller för industribiståndsfonden.
1 Riksdagen 1978/79. 17 sami. Nrpl
NU 1978/79:51
2 Motionen
Yrkande
I motionen 1978/79:1209 av Göthe Knutson m. fl. (m) hemställs, såvitt här är i fråga, att riksdagen uttalar sig för
1. att regeringen snarast bör vidta åtgärder för att utvidga investeringsgarantisystemet så att det kommer att omfatta alla de u-länder där den föreslagna fonden för industriellt samarbete kan vara verksam eller där svenska industriinvesteringar i övrigt kan väntas ske samt att systemet utformas så, att det omfattar alla investeringar av svenskt företag som godkänts av värdlandets myndigheter,
2. att regeringen bör undersöka möjligheterna att sluta investeringsskyddsavtal med u-länder som är villiga att ingå sådana avtal och med viika industriellt samarbete har etablerats genom företag eller biståndsorganisationer,
3. att regeringen bör eftersträva att med sådana länder som nämnts i 2 även sluta dubbelbeskattningsavtal som underlättar rekrytering av svensk personal för genomförande av industriprojekt,
4. att regeringen bör i positiv anda undersöka möjligheterna att stimulera svenska industrietableringar i sådana u-länder som nämnts i 2 genom att medge företagen rätt att företa extra skattemässiga avskrivningar i Sverige vid industriinvesteringar i dessa länder.
Motionen har väckts under allmänna motionstiden och hänvisats till utrikesutskottet. Den har av detta utskott överlämnats till näringsutskottet såvitt avser yrkandena 1-4. Motionen har i övrigt behandlats av utrikesutskottet i betänkandet UU 1978/79:27.
Motivering
I motionen anförs inledningsvis att ytterligare åtgärder bör vidtas för att främja det industriella samarbetet mellan Sverige och u-länderna. Motionärerna menar att den nya fonden för industriellt samarbete med u-länderna, Swedfund, är ett positivt steg i denna riktning, men att fonden bör kompletteras med andra åtgärder. Det nuvarande investeringsgarantisystemet har inte utnyttjats. Detta beror enligt motionärerna främst på den snäva länderavgränsningen och på oklarhet om tolkningen av de s. k. sociala villkoren. Systemet bör därför, menar de, ändras så att det kan stimulera til! investeringar i alla u-länder. I samband härmed bör enligt motionärerna investeringsskyddsavtal slutas med u-länder som är villiga att ingå sådana avtal. Även dubbelbeskattningsavtal bör träffas med u-länder där svenska investeringar skall ske. Syftet härmed skall vara att underlätta rekryteringen av svensk personal till industriprojekt i sådana länder. Vidare bör regeringen
NU 1978/79:51
undersöka möjligheterna att medge investerande svenska foretag extra avskrivningar i skattehänseende för u-landsinvesteringar.
Utskottet
I den föreliggande propositionen föreslås en kraftig utvidgning av statens möjligheter att lämna exportkreditgarantier och investeringsgarantier vid handel med u-länderna. Förslaget innebär bl. a. att ramen för statens maximala betalningsansvar i form av garanti för exportkredit höjs i fråga om s. k. normalgarantier, att en ny garantiform inrättas för exportaffärer med särskilt samhällsintresse samt att s. k. motgarantier skall kunna ges till banker och försäkringsbolag för säkerheter som de ställer vid export. Utskottet tillstyrker att dessa förslag genomförs.
I motionen 1978/79:1209 föreslås att investeringsgarantisystemet skall omfatta alla de u-länder där fonden för industriellt samarbete kan vara verksam eller där svenska industriinvesteringar i övrigt kan väntas. Systemet föreslås vidare omfatta alla investeringar av svenskt företag som godkänts av värdlandets myndigheter. Vidare förordas att investeringsskyddsavtal skall ingås med u-länder med vilka Sverige har ett industriellt samarbete.
Enligt gällande bestämmelser om investeringsgarantier kan sådana garantier erhållas i fråga om investeringar i huvudmottagarländerna för det bilaterala svenska biståndet. Mot bakgrund av att systemet med investeringsgarantier inte har utnyttjats föreslås i propositionen vissa ändringar i detsamma. Bl. a. utökas länderkretsen. Enligt propositionen bör dock företräde ges projekt i sådana länder med vilka Sverige redan bedriver ett långsiktigt utvecklingssamarbete. Systemet bör således endast undantagsvis användas för garantier i de relativt rika u-länderna i Latinamerika och Främre Orienten. Länder utanför den s. k. programlandskretsen bör bli aktuella för garanti endast om dessa länders utvecklingsplanering är förenlig med målsättningen för svensk biståndspolitik.
Utskottet vill framhålla att det sätt varpå länderkretsen bestämts i förevarande proposition när det gäller investeringsgarantisystemet helt överensstämmer med vad som gäller i fråga om verksamhetsområdet för den nyligen inrättade fonden för industriellt samarbete med u-länder, Swedfund (prop. 1977/78:135, UU 1978/79:1, rskr 1978/79:9). Motionsyrkandet är alltså redan tillgodosett i denna del. Utskottet anser inte att länderkretsen bör vidgas ytterligare.
När det gäller förslaget rörande investeringsskyddsavtal vill utskottet erinra om att Sverige har ingått sådana avtal med tre länder, nämligen Jugoslavien, Egypten och Malaysia. Enligt vad utskottet erfarit har regeringen vidare föreslagit förhandlingar om sådana avtal med Nigeria, Tanzania, Indien och Sri Lanka. Motionen är alltså tillgodosedd i detta hänseende.
I motionen föreslås vidare att Sverige skall ingå dubbelbeskattningsavtal med de länder varom nu är fråga samt att företag som investerar i dessa länder
NU 1978/79:51
skall erhålla extra avskrivningar härför vid beskattningen i Sverige.
Sverige har ingått ett stort antal dubbelbeskattningsavtal med olika länder. Avtalen ansluter sig till ett modellavtal som har utarbetats inom OECD. Huvudregeln är att inkomsten beskattas endast i det land där arbetet utförs. Undantag från huvudregeln görs bl. a. vid tillfällig anställning, då beskattning sker i hemvistlandet. Om beskattningen utomlands skulle innebära en skattelättnad för inkomsttagaren kan vidare hemvistlandet, alltså Sverige, uttaga mellanskillnaden i skatt. Det bör i detta sammanhang nämnas att det, när dubbelbeskattningsavtal saknas, finns vissa interna svenska regler - särskilt den s. k. ettårsregeln - för undvikande eller lindring av dubbelbeskattning.
Enligt utskottets mening gör nämnda och vissa andra regler att förekomsten av dubbelbeskattningsavtal med de länder som avses i motionen endast torde ha marginell effekt när det gäller att underlätta rekryteringen av svensk personal för tjänst vid industriprojekt utomlands. Motionen avstyrks alltså i denna del.
Vad till sist angår motionärernas förslag om att företag som investerar i u-länder skall få åtnjuta extra skattemässiga avskrivningar vill utskottet först erinra om att när ett svenskt företag etablerar sig utomlands med dotterbolag samma avskrivningar gäller för dotterbolaget som för andra bolag i verksamhetslandet i fråga. När etablering utomlands sker via en filial - vilket är mindre vanligt - gäller att det svenska företaget (huvudbolaget) är skattskyldigt även för de inkomster som härrör från filialens rörelse. Om filialen därtill beskattas i värdlandet finns regler som säger att motsvarande avräkning skall ske vid taxeringen i Sverige. De skatteavskrivningsmöjligheter som finns för filialen är således desamma som för det svenska huvudföretaget. Det nu anförda ger enligt utskottets mening vid handen att det inte finns några särskilda regler som skulle kunna gynna investeringar i utlandsfilialer eller dotterbolag i skattemässigt avseende. Utskottet vill därutöver framhålla att praktisk erfarenhet saknas av sådana åtgärder som föreslås i motionen. På grund härav avstyrker utskottet motionen även i nu berörd del.
I övrigt ger propositionen inte anledning till något särskilt uttalande från näringsutskottets sida.
Utskottet hemställer
1. beträffande garantigivning vid export
att riksdagen med bifall till propositionen 1978/79:201 momenten 1 och 2
a) godkänner de riktlinjer för garantigivning vid export som anges i propositionen,
b) medger att staten åtar sig betalningsansvar i form av statsgaranti för exportkredit till ett belopp av högst 52 000 000 000 kr., varav 13 000 000 000 kr. reserveras för garantigivning på särskilt gynnsamma villkor vid export av
NU 1978/79:51
betydelse för u-ländernas ekonomiska utveckling och för garantigivning vid särskilt samhällsintresse,
2. beträffande investeringsgarantier
att riksdagen med bifall till propositionen 1978/79:201 moment 3 och med avslag på motionen 1978/79:1209 yrkandet 1 godkänner de riktlinjer för ändringar i systemet för garantier av investeringar i u-länder som anges i propositionen,
3. beträffande investeringsskyddsavtal m. m.
att riksdagen avslår motionen 1978/79:1209 yrkandena 2-4.
Utskottet hemställer dessutom
att detta ärende avgörs efter endast en bordläggning.
Stockholm den 31 maj 1979
På näringsutskottets vägnar INGVAR SVANBERG
Närvarande: Ingvar Svanberg (s). Bengt Sjönell (c), Hugo Bengtsson (s), Fritz Börjesson (c). Arne Blomkvist (s), Sven Andersson i Örebro (fp), Nils Erik Wååg (s), Margaretha af Ugglas (m), Karl-Anders Petersson (c), Ivar Högström (s). Rune Ångström (fp), Ingegärd Oskarsson (c). Rune Jonsson i Husum (s), Sven Eric Lorentzon (m) och Rune Johansson i Ljungby (s).
Reservation
beträffande investeringsgarantier (mom. 2) av Margaretha af Ugglas (m) och Sven Eric Lorentzon (m) som anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 3 som börjar med ”Utskottet vill” och sluter med ”vidgas ytterligare” bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets mening blir länderkretsen även med den föreslagna utvidgningen alltför snäv. Principen bör, som anförs i motionen, vara att systemet skall få tillämpas beträffande alla u-länder där svenska industriinvesteringar kan väntas ske, självfallet under förutsättning att mottagarlandets regering godkänner investeringen i fråga. Utskottet anser att riksdagen bör uttala sig för att ländervalet baseras på denna princip.
dels att utskottet under 2 bort hemställa
2. att riksdagen med anledning av propositionen 1978/79:201 moment 3 och med bifall till motionen 1978/79:1209 yrkandet 1
a) som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
b) i övrigt godkänner de riktlinjer för ändringar i systemet för garantier av investeringar i u-länder som anges i propositionen.