Om anslag m. m. till arbetsmarknadspolitiken för budgetåret 1980/81

AU 1979/80:21

Arbetsmarknadsutskottets betänkande 1979/80:21

om anslag m. m. till arbetsmarknadspolitiken för budgetåret 1980/81

I betänkandet behandlas propositionen 1979/80: 100 bilaga 15 Arbetsmarknadsdepartementet såvitt gäller de under avsnitten Arbetsmarknad m. m. och Arbetsmiljö upptagna anslagen B 1-B 8 och C 3-C 5. De aktuella avsnitten har i regeringen föredragits av statsrådet Wirtén.

I anslutning till de olika anslagen tar utskottet upp 41 motioner som väckts under den allmänna motionstiden i år.

Betänkandet inleds med en sammanfattning och ett statistiskt avsnitt. Därefter har motionsyrkandena sammanställts i ett särskilt avsnitt. I övrigt är betänkandet uppställt under rubriker som i huvudsak ansluter till anslagen. Regeringens förslag redovisas i den löpande framställningen. I sammanställningen av motionsyrkandena hänvisas till var i betänkandet dessa behandlas.

De övriga anslag som i budgetpropositionen finns upptagna under avsnittet Arbetsmarknad m. m. behandlas i betänkandet AU 1979/80:20. Anslagen C 1—C 2 under Arbetsmiljö är remitterade till socialutskottet och behandlas i betänkandet SoU 1979/80:27. Anslaget C 6. Bidrag till yrkesinriktad rehabilitering samt frågor om ungdomars sysselsättning tar utskottet upp senare. De kommer att behandlas i betänkandena AU 1979/ 80:24 resp. 25.

Sammanfattning

I betänkandet behandlar utskottet med något undantag anslagen till arbetsmarknadspolitiken för nästa år och de motioner som väckts i anslutning därtill.

Allmänna frågor

I ett inledande avsnitt redovisar utskottet tillsammans med ett siffermaterial utvecklingen på arbetsmarknaden. Utskottet framhåller därvid att arbetsmarknadsläget för det kommande budgetåret är svårt att bedöma och att det därför är angeläget med en fortsatt hög arbetsmarknadspolitisk beredskap.

I denna del av betänkandet behandlar utskottet ett yrkande i en socialdemokratisk partimotion om att riksdagen skall begära att en proposition på grundval av sysselsättningsutredningens förslag läggs fram redan i vår. 1 Riksdagen 1979/80. 18 sami. Nr 21

AU 1979/80:21

2 Utskottet avstyrker motionen och hänvisar till att en proposition i ämnet utlovats under nästa budgetår. De socialdemokratiska ledamöterna i utskottet reserverar sig till förmån för partimotionen. Med hänvisning bl. a. till den pågående beredningen av den nämnda propositionen avstyrker utskottet ett yrkande i samma partimotion med förslag till lag om samhällskontroll vid företagsnedläggningar. Även i denna fråga reserverar sig socialdemokraterna. En annan fråga som behandlas i detta avsnitt är den bristande överensstämmelsen mellan utbud och efterfrågan på arbetskraft. Utskottet, som inte föreslår någon åtgärd på grund av motioner i frågan, redovisar synpunkter bl. a. i fråga om skyldigheten för arbetslösa att ta anvisat arbete.

Den ekonomiska ramen för arbetsmarknadspolitiken

Utskottet godtar regeringens beräkning av medelsbehovet för de arbetsmarknadspolitiska insatserna under nästa budgetår. De budgeterade beloppen fördelade på olika insatser framgår av följande sammanställning:

Belopp i milj. kr.

Andel i procent av totalbeloppet

1. Arbetsförmedling

7,9

2. Flyttningsbidrag

1,5

3. Arbetsmarknadsutbildning

21,6

4. Beredskapsarbeten

20,2

5. Arbetslöshetsersättningar

13,0

6. Stöd åt arbetshandikappade

33,5

7. Övriga insatser

1,2

8. Administration av 2—7

1,1

Totalt

100,0

1 1 beloppet ingår en preliminärt beräknad delpost för bidrag till yrkesinriktad rehabilitering. Det slutliga anslaget till det ändamålet behandlas senare.

Beloppen är ”konjunkturneutralt” beräknade. Den ekonomiska utvecklingen får avgöra det slutliga behovet av medel. Det är vidare att märka att arbetsmarknadsutbildningen och ersättningen vid arbetslöshet till en del finansieras genom särskilda, av arbetsgivaravgifter uppbyggda fonder. Tillskotten till budgeten från dessa fonder, som inte ingår i sammanställningen, ligger i storleksordningen 1 500 milj. kr.

Socialdemokraterna reserverar sig för påslag på vissa anslag med sammanlagt ca 400 milj. kr. Beloppet vill socialdemokraterna balansera med höjda arbetsgivaravgifter (0,2%) som kan beräknas ge 450 milj. kr.

Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader

Under denna rubrik redovisas den sammanlagda kostnaden för verkets personal, lokaler m. m. Beloppet har sedan fördelats på de olika anslagen i verkets programbudget. Den totala kostnaden, som godtas av utskottet, är närmare 808 milj. kr. Beloppet är avsett att täcka bl. a. kostnader för 100

AU 1979/80:21

nya tjänster till arbetsförmedlingen. Socialdemokraterna reserverar sig till förmån för ett förslag i partimotionen om ytterligare 300 tjänster. Även vpk vill tillföra verket ytterligare tjänster.

Arbetsmarknadsservice

Under denna rubrik behandlas anslagen till arbetsförmedlingen och till flyttningsbidrag. I sammanhanget avstyrker utskottet motioner om ändring i länsarbetsnämndernas sammansättning och om ordförandeskapet i distriktsarbetsnämnd. Utskottet redovisar också i anslutning till motioner synpunkter på arbetsförmedlingen i bl. a. storstadsområdena och distriktsindelningen m. m. i Västmanlands län.

Utskottet godtar ett förslag om en viss utbyggnad av ADB-verksamheten i arbetsförmedlingen, bl. a. anskaffning av 52 terminaler. Därmed avstyrker utskottet två motioner om stopp för fortsatt utbyggnad. En annan fråga som tas upp gäller bättre planering av byggarbetsmarknaden.

Arbetsmarknadsutbildning

Arbetsmarknadsutbildningen beräknas få oförändrad omfattning nästa budgetår. En motion om översyn av bristyrkesutbildningen och en annan om ersättning för vissa studieresor föreslås inte leda till någon åtgärd. Ett yrkande som utskottet däremot anser bör föranleda ett uttalande av riksdagen återfinns i socialdemokraternas partimotion. Utskottet begär sålunda att frågan om utbildningsfonder i företagen skall tas upp av den nyligen tillsatta utredningen om arbetsmarknadsutbildningen. I anslutning till ett i partimotionen framställt yrkande om statliga insatser för att underlätta barntillsyn för deltagare i arbetsmarknadsutbildning reserverar sig socialdemokraterna.

Sysselsättningsskapande åtgärder

Under detta anslag hänförs bl. a. det s. k. äldrestödet inom tekoindustrin. Med anledning av en socialdemokratisk partimotion uttalar utskottet att stöd till företag, som varslat om personalinskränkning, bl. a. förutsätter att företaget långsiktigt ämnar fortsätta driften.

Till beredskapsarbeten, som drar huvuddelen av anslaget, föreslås 2050 milj. kr. Härav beräknas högst 300 milj. kr. till vägarbeten. Utskottet avstyrker ett motionskrav från socialdemokrater om att överföra 50 milj. kr. av beredskapsmedel till vägverkets ordinarie anslag. Detsamma gäller en vpk-motion med samma inriktning. Socialdemokraterna reserverar sig till förmån för den egna motionen.

Under anslaget har utskottet behandlat bl. a. en lång rad motioner med förslag till olika projekt som beredskapsarbeten. Utskottet avstyrker motionerna med hänvisning till att bedömningar av detta slag bör göras av arbetsmarknadsmyndigheterna.

En fråga som uppmärksammats i flera motioner är omfattningen av

AU 1979/80:21

sådana beredskapsarbeten som AMS bedriver i egen regi och då främst för s.k. specialanvisad arbetskraft. AMS planerar en viss neddragning av verksamheten i de nordligaste länen och viss utökning i andra delar av landet. Detta har väckt kritik i en del motioner. Utskottet redovisar sin syn på problemen och avvisar därvid bl. a. tanken på att riksdagen skall låsa fast AMS organisation för dessa arbeten vid en viss nivå. Utskottet betonar också att en neddragning inte får drabba den specialanvisade arbetskraften och att det inte heller är avsikten att den totala volymen beredskapsarbeten skall minska.

Kontant stöd vid arbetslöshet och utbildningsbidrag

Den högsta dagpenningen vid arbetslöshet är 195 kr. om dagen. Arbetslösa som saknar försäkringsskydd kan i stället få kontant arbetsmarknadsstöd (KAS) med 75 kr. om dagen. Utskottet avstyrker motioner från socialdemokraterna och vpk att högsta dagpenning skall bestämmas till 220 kr. och KAS höjas till 80 kr. enligt socialdemokraterna och 120 kr. enligt vpk. Utskottet ansluter sig till regeringens bedömning att det senare under budgetåret 1980/81 kan finnas skäl att pröva ersättningarnas storlek om väsentliga förändringar skulle inträffa. Som en konsekvens av ställningstagandet avstyrker utskottet även höjda utbildningsbidrag.

Socialdemokraterna reserverar sig för bifall till partimotionen. De beräknar kostnaderna för höjda arbetslöshetsersättningar till 160 milj. kr. och följdkostnaderna för förbättrade utbildningsbidrag till 250 milj. kr. De ökade utgifterna vill socialdemokraterna, som nämnts, täcka med höjda arbetsgivaravgifter.

I avsnittet behandlar utskottet också ett par motioner om de allmänna villkoren för rätt till arbetslöshetsersättning. En av dessa gäller rätten till ersättning då barntillsyn inte kan ordnas. En ledamot (s) reserverar sig till förmån för motionen.

Särskilda åtgärder för arbetsanpassning och sysselsättning

Riksdagen beslöt förra året om betydande förändringar av stödet åt arbetshandikappade. Dessa reformer innebar bl. a. att arkivarbetet och den halvskyddade sysselsättningen den 1 juli i år sammanslås till den nya stödformen anställning med lönebidrag. I propositionen föreslås nu vissa smärre kompletteringar av de tidigare reformerna. Dessa tillstyrks av utskottet.

Utskottet behandlar också några allmänna handikappfrågor. Sålunda har socialdemokraterna och vpk tagit upp frågor om utslagningen på arbetsmarknaden och om organisatoriska och andra åtgärder i syfte att skaffa arbete åt handikappade. Även frågor om sysselsättningen för handikappade på den offentliga sektorn tas upp, däribland möjligheterna till anställning i riksdagshuset. Utskottet gör vissa uttalanden i anslutning till motio -

AU 1979/80:21

nema men föreslår inte något initiativ från riksdagen. Socialdemokraterna reserverar sig till förmån för partimotionen.

När det gäller arbetshjälpmedlen för handikappade avstyrks motioner om ökning av bidragen därtill och om bidrag till s. k. arbetsbiträde åt personer som får anställning med lönebidrag. Även i denna fråga reserverar sig socialdemokraterna.

Vidare behandlar utskottet i ett avsnitt om anställning med lönebidrag motioner vari man ifrågasätter om de allmännyttiga organisationerna har möjligheter att i framtiden anställa handikappade med hänsyn till att statsbidraget minskar med 10%. Utskottet föreslår ingen ändring i tidigare riksdagsbeslut men betonar att regeringen uppmärksamt bör följa utvecklingen och i lämpligt sammanhang redovisa för riksdagen vad som framkommer. Riksdagen bör göra ett tillkännagivande till regeringen på denna punkt.

Bidrag till arbetarskyddsfonden

Från detta anslag bekostas statens stöd till information, utbildning och forskning med anledning av lagstiftningen om medbestämmande i arbetslivet. Utskottet godtar regeringens förslag att insatserna i fortsättningen skall finansieras genom arbetarskyddsavgiften, som nästa år föreslås höjd med 0,055%.

Bidrag till Stiftelsen Samhällsföretag

Organisationen för skyddat arbete består sedan januari i år av en central stiftelse, Stiftelsen Samhällsföretag, och regionala stiftelser för de olika länen. Organisationen beräknas nästa budgetår omfatta ca 28 000 anställda. Statens bidrag beräknas till 1 685 milj. kr. I anslutning till anslaget behandlar utskottet en motion om åtgärder för att via Stiftelsen Samhällsföretag ge ökad sysselsättning år handikappade på den reguljära arbetsmarknaden.

Motionerna

1979/80:219 av Lars Werner m. fl. (vpk)

I motionen yrkas att riksdagen uttalar sig för och hemställer hos regeringen om kraftfulla insatser mot arbetslöshet och utslagning på grundval av följande åtgärdsprogram:

a) att alla människor, oberoende av ålder och eventuellt handikapp, garanteras rätten till ett arbete som är avpassat till deras förmåga och inte skadar deras hälsa,

b) att alla ungdomar garanteras rätten till meningsfull utbildning och arbete,

c) att en allmän arbetstidsförkortning till sex timmar per dag eller 30 timmar per vecka genomförs samtidigt som kraftfulla åtgärder för att minska arbetshetsen vidtas,

Behandlas i

utskottets

yttr. s. hemst. p

59 47

AU 1979/80:21

d) att industripolitiken utformas så att allsidiga jobb skapas i alla landsändar, bl. a. med stöd av samhällsfonder under löntagarkontroll,

e) att företag som har hög personalomsättning och hög sjukfrånvaro tvingas att betala förhöjd arbetsgivaravgift,

0 att en bred offensiv mot hälsorisker i jobbet genomförs och att förbud mot ackords- och icke samhällsnödvändigt skiftarbete införs,

g) att obligatorisk arbetsförmedling införs, främjandelagen görs tvingande och alla utslagna ges rätt till planmässig arbetsrehabilitering,

h) att systemet för sjukskrivning och förtidspensionering ses över så att brister i arbetslivet inte döljs under medicinska diagnoser,

i) att målsättningen för behandlingsarbete inom vårdsektorn måste vara de utslagnas återkomst till arbetslivet och att övrigt behandlingsarbete skall underordnas denna målsättning,

j) att en restriktiv politik mot alkohol, narkotika och andra droger i syfte att minska utslagningens skadeverkningar genomförs.

1979180:255 av Anna Wohlin-Andersson m. fl. (c)

1 motionen yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts beträffande val av ledamöter i länsarbetsnämnder.

1979/80:320 av Wivi-Anne Cederqvist m.fl. (s)

I motionen yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att ersättning från arbetslöshetskassa även bör utgå i sådana fall då de arbetssökande är förhindrade ta erbjudet arbete till följd av att kommunal barnomsorg inte kan erbjudas.

1979180:321 av Ann-Cathrine Haglund m. fl. (m)

I motionen yrkas att riksdagen hos regeringen begär översyn av reglerna för studieresor för vilka kostnaderna skall ersättas av försäkringskassorna.

1979/80:324 av Lars Wemer m.fl. (vpk)

I motionen yrkas

1. att riksdagen beslutar att 250000000 kr. av de beredskapsmedel som avses för vägbyggen överförs till vägverkets ordinarie byggnadsanslag,

2. att riksdagen uttalar att de län som drabbas av en minskad investeringsinsats över beredskapsmedel bör kompenseras genom motsvarande uppräkning av det ordinarie anslaget för vägbyggande.

1979/80:397 av Wilhelm Gustafsson (fp) och Elver Jonsson (fp)

I motionen yrkas att riksdagen uttalar att förstärknings- och beläggningsarbeten på grusvägsnätet inom Älvsborgs län särskilt beaktas inom ramen för beredskapsarbeten.

AU 1979/80:21

7 Behandlas i

utskottets

yttr. s. hemst. p

1979180:408 av Stig Olsson m. fl. (s)

1 motionen yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

1. att beredskapsmedel för mindre ombyggnads- och förbättringsarbeten på vägnätet i länet bör ges i minst samma utsträckning som skett under tidigare år,

2. att centrala medel härutöver bör ges för särskilda väginsatser i Västernorrlands län,

3. att de särskilda arbetsplatserna i Liden och Viksjö bör bibehållas med minst samma kapacitet som för närvarande.

Motiveringen till yrkandena är intagen i motionen 1979/80:407 som hänvisats till trafikutskottet.

1979/80:441 av Göte Jonsson (m) och Sten Svensson (m) 70 63

I motionen yrkas att riksdagen hos regeringen anhåller om åtgärder för att via Stiftelsen Samhällsföretag bereda handikappade arbete på den reguljära arbetsmarknaden i enlighet med vad som anförts i motionen.

1979/80:573 av Lars Wemer m. fl. (vpk)

1 motionen yrkas

1. att riksdagen godkänner följande ändrade grunder för arbetsmark- 51 36

nadsutbildningen att tillämpas fr. o. m. den 1 juli 1980: att alla som genomgår arbetsmarknadsutbildning erhåller 175 kr. per dag under fem dagar per

vecka,

2. att riksdagen beslutar att stimulansbidraget vid arbetsmarknadsutbild- 51 36

ning höjs till 30 kr. per dag,

3. att riksdagen beslutar att 18 § lagen (1973:371) om kontant arbets- 51 35

marknadsstöd skall ha följande som Motionärernas förslag betecknade

lydelse att gälla fr. o. m. den 1 juli 1980:

43 23

43 23

46 29

Regeringens förslag Motionärernas förslag

18 §

Kontant arbetsmarknadsstöd ut- Kontant arbetsmarknadsstöd utgår med 75 kronor för dag. går med 120 kronor för dag.

Till den fastställd omräkningstabell.

4. att riksdagen beslutar att 17 § lagen (1973: 370) om arbetslöshetsför- 50 33

säkring skall ha följande som Motionärernas förslag betecknade lydelse att gälla fr. o. m. den 1 juli 1980:

AU 1979/80:21

8 Behandlas i

utskottets

yttr. s. hemst. p

Nuvarande lydelse Motionärernas förslag

17 §

Dagpenning får utges i dagpen- Dagpenning får utges i dagpenningklasser om 80, 90, 100,110,120, ningklasser om 100, 110, 120, 130,

130, 140, 150, 160, 170, 180, 190, 140, 150, 160, 170, 180, 190, 200,

och 195 kronor. Erkänd arbetslös- 210 och 220 kronor. Erkänd arbets hetskassa

beslutar om försäkrads löshetskassa beslutar om försäk placering

i dagpenningklass. Ar- rads placering i dagpenningklass,

betsmarknadsstyrelsen kan före- Arbetsmarknadsstyrelsen kan föreskriva att gällande lägsta dagpen- skriva att gällande lägsta dagpenningklass ej längre skall tillämpas. ningklass ej längre skall tillämpas.

1979180:728 av Lars Hedfors m. fl. (s) 45 29

I motionen yrkas att riksdagen anhåller att regeringen fastställer omfattningen av AMS egenregiverksamhet så att den motsvarar organisationen år 1975.

1979/80:734 av Gunnel Jonäng m. fl. (c) 65 55

I motionen yrkas att riksdagen som sin mening uttalar att arbetshandikappade ej skall behöva mista sina anställningar på grund av de allmännyttiga organisationernas bristande ekonomiska resurser samt att regeringen efter kartläggningen vidtar sådana åtgärder som erfordras för att arbetshandikappade ej skall behöva mista sina anställningar.

1979180:736 av Karl-Gustaf Mathsson (s) och Lena Hjelm-Wallén (s) 28 10

I motionen yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen föreslagits beträffande utökning av antalet distriktsarbetsnämnder och lokala arbetsförmedlingskontor i Västmanlands län.

1979180:742 av Martin Segerstedt m. fl. (s) 43 25

I motionen yrkas att riksdagen beslutar att hos regeringen begära att projektering av dubbelspår Ånge—Bräcke samt bangårdsombyggnaden i Ånge snarast kommer till stånd i form av beredskapsarbete.

1979180:743 av Martin Segerstedt m.fl. (s) 44 26

I motionen yrkas att riksdagen beslutar att hos regeringen begära åtgärder i enlighet med motionen i syfte att förebygga älgolyckor.

1979180:744 av Knut Wachtmeister m. fl. (m) 22 4

I motionen yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om skärpta tillämpningsföreskrifter när erbjudet arbete avvisas.

AU 1979/80:21

1979180:979 av Arne Fransson (c)

I motionen yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om val av ordförande i distriktsarbetsnämnd.

1979/80:980 av Nils-Olof Gustafsson m. fl. (s)

I motionen yrkas att riksdagen beslutar anhålla att regeringen initierar till försök under en treårsperiod inom Jämtlands län med en samordnad och långsiktig byggarbetsplanering.

1979180:982 av Erik Hovhammar m. fl. (m)

I motionen yrkas att riksdagen beslutar

1. att hos regeringen begära att ett samhällsekonomiskt utrymme för en höjning av bidragen till arbetsgivare som anställer arbetshandikappade skapas inom socialförsäkringssystemet,

4. uttala att statliga arbetsgivare skall medverka till att äldre och personer med arbetshinder får ökad sysselsättning.

Yrkandena 2 och 3 i motionen har överlämnats till socialutskottet.

1979180:984 av Boije Hörnlund (c)

I motionen yrkas

1. att riksdagen ger regeringen till känna vikten av att de väginvesteringar som genomförs som beredskapsarbeten på ett aktivt sätt inriktas på att förbättra de näringspolitiska förutsättningarna i de från närings- och sysselsättningssynpunkt mest utsatta kommunerna,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vikten av att beredskapsarbeten på ett aktivt sätt inriktas på att förbättra de näringspolitiska förutsättningarna i de kommuner som regionalpolitisk! prioriterats i enlighet med vad som anges i motionen.

1979180:990 av Tore Nilsson (m) och Erik Olsson (m)

I motionen yrkas att riksdagen hos regeringen begär åtgärder för att avhjälpa bristen på arbetskraft.

1979180:992 av Johan Olsson (c) och Stig Josefson (c)

I motionen yrkas att riksdagen hos regeringen anhåller om åtgärder i syfte att så långt möjligt undanröja de bristande överenstämmelser som råder mellan utbud och efterfrågan på arbetsmarknaden.

1979180:994 av Olof Palme m. fl. (s)

I motionen yrkas att riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av och riktlinjerna för förslag rörande en samlad sysselsättningspolitik under våren 1980,

AU 1979/80:21

10 Behandlas i

utskottets

yttr. s. hemst. p

3. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om 57 44

inriktningen av politiken för arbete åt handikappade,

4. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om 57 45

planering av åtgärder för handikappade,

5. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om 57 45

särskilda utredningsresurser vid länsarbetsnämnderna för uppföljning av

arbetsgivares personalpolitik,

6. beslutar att utöver regeringens förslag i budgetpropositionen 1980 24 5

medel beräknas för ytterligare 300 tjänster vid arbetsmarknadsverket,

7. utöver regeringens förslag anvisar 27 milj. kr. under anslaget Bl. 32 13

Arbetsmarknadsservice för det under p. 6 upptagna ändamålet,

8. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om 65 55

uppföljning av stödformen anställning med lönebidrag,

9. beslutar att bidrag för arbetsbiträde skall kunna utgå i kombination 62 51

med stödformen anställning med lönebidrag,

12. beslutar att föräldrar, som för att genomgå arbetsmarknadsutbild- 35 14

ning måste bo tillfälligt på utbildningsort inom den egna kommunen, erhåller samma förmåner beträffande barnomsorg som föräldrar, vilka genomgår sådan utbildning utanför hemkommunen,

18. hos regeringen begär att förslag skyndsamt läggs fram om samhälls- 19 2

kontroll vid nedläggning av företag m. m.,

19. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om 37 17

utredning av frågan om utbildningsfonder i företag,

20. beslutar att bestämmelser rörande tre nya dagpenningklasser om 50 33

200, 210 och 220 kr. införs i lagen (1973: 370) om arbetslöshetsförsäkring,

21. beslutar att bestämmelsen i lagen (1973:370) om arbetslöshetsför- 50 33

säkring om en dagpenningklass på 195 kr. utmönstras,

22. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om 50 34

behovet av en högsta dagpenningklass om 230 kr.,

23. beslutar att lagen (1973: 371) om kontant arbetsmarknadsstöd ändras 51 35

i enlighet med vad som anförts i motionen,

24. utöver regeringens förslag i budgetpropositionen 1980 för budgetåret 52 37

1980/81 anvisar 110 milj. kr. under anslaget B 5. Kontant stöd vid arbetslöshet,

25. utöver regeringens förslag i budgetpropositionen 1980 för budgetåret 37 19

1980/81 anvisar 250 milj. kr. under anslaget B 2. Bidrag till arbetsmarknadsutbildning,

26. beslutar att avgiften enligt lagen (1973: 372) om arbetsgivaravgift till 52 38

arbetslöshetsförsäkringen och det kontanta arbetsmarknadsstödet höjs

fr. o. m. den 1 juli 1980 med 0,2 procentenheter.

AU 1979/80:21

II

Behandlas i

utskottets

yttr. s. hemst. p

31 Motionen behandlas beträffande yrkandena 2, 10-11 och 13-17 av utskottet i senare sammanhang.

1979180:996 av Åke Polstam (c) 66 57

I motionen yrkas att riksdagen anhåller att regeringen utreder och föranstaltar om den i motionen föreslagna försöksverksamheten för rörelsehindrade men mentalt friska ungdomar, som lämnar grundskolan eller gymnasiet.

1979/80:1022 av Olof Palme m. fl. (s) 39 20

I motionen yrkas att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna vad som i motionen anförs om dispens från varselvillkoret för att erhålla äldrestöd.

Motiveringen till yrkandet är intagen i motionen 1979/80:1021 som hänvisats till näringsutskottet.

1979180:1368 av Bertil Zachrisson m. fl. (s)

I motionen yrkas att riksdagen

3. beslutar att till Sysselsättningsskapande åtgärder för budgetåret 41

1980/81 under arbetsmarknadsdepartementets huvudtitel anvisa ett i förhållande till regeringens förslag med 50000000 kr. minskat reservationsanslag av 2075000000 kr.

Motionen behandlas beträffande yrkandena 1 och 2 av trafikutskottet.

1979/80:1455 av Karin Ahrland (fp) 62

I motionen yrkas att riksdagen hos regeringen begär att reglerna beträffande bidrag till speciella arbetstekniska hjälpmedel för handikappade ändras i fråga om beloppsgränserna i enlighet med vad som anförts i motionen.

1979/80:1466 av Eric Hägelmark m. fl. (fp, m, c) 35

I motionen yrkas att riksdagen hos regeringen anhåller om en översyn av bristyrkesutbildningen så att denna inte konkurrerar om arbetskraften med yrken där brist på yrkeskunnig arbetskraft råder.

1979180:1471 av Eivor Marklund (vpk) 65

I motionen yrkas att riksdagen hos regeringen hemställer om förslag innebärande att 100 % statligt lönebidrag skall utgå för de anställda i organisationer och föreningar som anställs med lönebidrag.

1979180:1475 av Börje Nilsson (s) 62 51,52

I motionen yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag i syfte att vidga möjligheterna att erhålla arbetsbiträde i enlighet med vad som anförts i motionen.

56 AU 1979/80:21

12 Behandlas i

utskottets

yttr. s. hemst. p

1979/80:1485 av Lars-Ingvar Sörenson m. fl. (s) 43 22

I motionen yrkas att riksdagen hos regeringen begär en utvärdering och redovisning av hur medlen till beredskapsarbeten inom den statliga sektorn används.

1979180:1490 av Lars Wemer m. fl. (vpk) 24 5

I motionen yrkas

3. att riksdagen beslutar att förstärka resurserna för arbetsförmedlingarna med 250 platsförmedlande tjänster främst för ungdomen.

Motionen behandlas beträffande yrkandena 1 och 2 i betänkandet AU 1979/80: 24.

1979180:1793 av Bonnie Bernström m. fl. (fp) 60 49

I motionen yrkas att riksdagen beslutar öka förutsättningarna för handikappade att få anställning i riksdagshuset enligt vad i motionen anförts.

1979180:1804 av Blenda Littmarck (m) 54 40

I motionen yrkas att riksdagen beslutar att orden ”änke- eller änklingspension” i 24 § lagen (1973:371) om kontant arbetsmarknadsstöd skall utgå.

1979/80:1805 av Ivar Nordberg m. fl. (s) 27 9

I motionen yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om arbetsförmedlingsverksamhet i regioner med speciella sociala problem.

1979/80:1806 av Sven-Erik Nordin m. fl. (c) 46 29

I motionen yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär förslag om framtida inriktning av AMS egenregiverksamhet,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att nuvarande volym tills vidare bibehålls.

1979180:1807 av Arne Nygren (s) och Lilly Hansson (s) 46 29

I motionen yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om egenregiverksamhet för arbetsmarknadsstyrelsen i de nordligaste länen.

1979180:1810 av Johan Olsson (c) 30 11

1 motionen yrkas att riksdagen beslutar

1. hos regeringen anhålla att en kommitté med parlamentarisk förankring tillsätts för att leda den fortsatta utvecklingen av ADB i platsförmedlingen,

2. att - i avvaktan på redovisning från kommittén - avslå förslaget att

AU 1979/80:21

ytterligare 52 terminaler anskaffas för försöksverksamheten samt att anslaget till AMS minskas i relation till detta.

1979180:1816 av Hans Wachtmeister (m) och Bertil Danielsson (m)

I motionen yrkas att riksdagen såsom sin mening ger regeringen till känna att arbetsmarknadsstyrelsen, inom ramen för till förfogande stående medel, bemyndigas att för färdigställande av utställningsbyggnad och arrangerande av utställning vid Eketorps borg, med beaktande av bidragsbestämmelser i övrigt, bevilja bidrag intill 2 milj. kr.

1979180:1817 av Lars Werner m. fl. (vpk)

I motionen yrkas

1. att riksdagen uttalar att rätten till arbete skall gälla alla oavsett handikapp,

2. att riksdagen hos regeringen hemställer om åtgärder att snarast öka antalet förmedlande tjänstemän inom arbetsmarknadsverket i enlighet med sysselsättningsutredningens förslag,

3. att riksdagen hos regeringen hemställer om åtgärder för att tillgodose behovet av återkommande utbildning i handikappfrågor hos arbetsmarknadsverkets personal,

4. att riksdagen hos regeringen hemställer om en konkret plan i syfte att trygga handikappades rätt till arbete i enlighet med vad som anförts i motionen,

5. att riksdagen uttalar att förtidspensionering ej får användas som arbetsmarknadspolitiskt instrument och hemställer hos regeringen om förslag till utveckling av allmän arbetslöshetsförsäkring i enlighet med vad som anförts i motionen.

1979180:1845 av Göthe Knutson (m)

I motionen yrkas — med hänvisning till vad som anförts i motionen 1979/ 80:1840 — att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att varje utbyggnad av arbetsmarknadsverkets datasystem skall avvakta den utvärdering som aviserades våren 1979 inkl. den av arbetsmarknadsutskottet gjorda markeringen att utvärderingen även skall beakta möjligheten att använda minidatorer i platsförmedlingssystemet.

Motionen 1979/80: 1840 har remitterats till finansutskottet.

1979180:1888 av Bertil Jonasson m. fl. (c)

I motionen yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att vissa strategiska projekt i de primära rekreationsområdena får genomföras som beredskapsarbeten med utökat statligt stöd.

Motiveringen till yrkandet är intagen i motionen 1979/80: 1887 som hänvisats till kulturutskottet.

AU 1979/80:21

14 Arbetsmarknadsläget m. m.

Antalet sysselsatta uppgick under fjärde kvartalet år 1979 till ca 4,2 milj., en ökning med ca 85000 i jämförelse med motsvarande kvartal året före. Utvecklingen enligt arbetskraftsundersökningarna (AKU) under 1970-talet redovisas i nedanstående figur. Skillnaden mellan utbud av arbetskraft och sysselsättning utgör arbetslösheten.

Antalet personer som arbetade deltid, dvs. mindre än 35 timmar per vecka, uppgick under fjärde kvartalet år 1979 till ca 1,04 milj., vilket innebär en ökning med 57000 från samma kvartal året före. Antalet fullgjorda arbetstimmar per vecka uppgick enligt AKU till 129,2 milj. under det första kvartalet år 1979, en ökning med 0,6 milj. arbetstimmar sedan samma kvartal året före. Antalet fullgjorda arbetstimmar per vecka har därmed ökat för första gången sedan 1976.

Figur I. Utbud av arbetskraft och sysselsättning. Säsongrensat. Kvartalsgenomsnitt.

10 000-tal

410 Utbud av arbetskraft

390 Sysselsättning

1970 1971 1972 1973 1974 1975 1976 1977 1978 1979

Industrin, som under första halvåret år 1979 sysselsatte ungefär lika många som under första halvåret året före, ökade efter sommarsemestrarna sin rekrytering och nådde vid årsskiftet en sysselsättning som med ca 20000 översteg antalet sysselsatta under motsvarande tid 1978. Fortfarande sysselsätter emellertid industrin något färre än för två år sedan och väsentligt färre än under konjunkturtoppen vid mitten av 1970-talet. Antalet sysselsatta inom den offentliga sektorn har fortsatt att öka. Under 1970- talet har antalet sysselsatta i denna sektor ökat med ca 70%.

Utvecklingen under 1970-talet redovisas i figur 2.

AU 1979/80:21

15 Figur 2. Sysselsatta inom offentliga tjänster och inom industrin. Säsongrensat. Kvartalsgenomsnitt.

1 OOO-tal

ndi

700 Arbetslösheten är fortfarande relativt låg, 1,8 % enligt AKU under fjärde

kvartalet år 1979. I februari i år var 82 000 arbetslösa, vilket motsvarar 1,9% av arbetskraften. Antalet arbetslösa ungdomar under 25 år uppgick i februari i år till 28000 mot 33000 under motsvarande månad året före. Utvecklingen under 1970-talet redovisas i figur 3. I AKU redovisas i februari i år 86000 personer som partiellt arbetslösa, dvs. deltidsarbetande

Figur 3. Arbetslösa enligt AKU och antalet arbetslösa kassamedlemmar. Säsongrensat. Kvartalsgenomsnitt.

1 OOO-tal

110 Arbetslösa enligt AKU

vi

^✓wbetslösa

kassamedlemmar — 64

1970 1971 1972 1973 1974 1975 1976 1977 1978 1979

AU 1979/80:21

som önskar få mer arbete, och 43000 personer som latent arbetslösa varmed förstås personer som både velat och kunnat ta arbete. 17000 av dessa uppgav att det inte fanns lämpliga arbetstillfällen på orten och 14000 bedömde möjligheterna att få arbete som alltför små.

De regionala skillnaderna är stora. Under fjärde kvartalet år 1979 var i genomsnitt 1,4% av arbetskraften i storstadsområdena arbetslösa mot 2,9% i skogslänen och 1,6% i övriga län. Norrbottens län visade högsta siffran med drygt 4 %.

Antalet vid månadens slut kvarstående lediga platser uppgick till ca 66600 i februari månad i år, en ökning med ca 21000 i jämförelse med motsvarande månad året före. Utvecklingen av antalet kvarstående lediga platser under 1970-talet redovisas i figur 4. Vid bedömning av siffrorna måste hänsyn tas till att allmän platsanmälan sedan hösten 1976 successivt införts i landet. I dag omfattar anmälningsskyldigheten 18 län.

Figur 4. Kvarstående lediga platser. Säsongrensat. Kvartals genomsnitt.

1 000-tal

1970 1971 1972 1973 1974 1975 1976 1977 1978 1979

Antalet personer som var föremål för arbetsmarknadsåtgärder uppgick i januari i år till 149200 mot 171 800 samma månad året före. Antalet personer i arbetsmarknadspolitiska åtgärder i februari 1979 och 1980 samt i januari 1980 redovisas i följande tabell.

AU 1979/80:21

17 Tabell. Antalet personer i arbetsmarknadspolitiska åtgärder i februari 1980 och 1979 samt i januari 1980.

Beredskapsarbete därav ungdomar under 25 år Arbetsmarknadsutbildning Samhällsföretag

Arkivarbete, halvskyddad verksamhet Rehabilitering (arbetsmarknadsinst.)

Totalt

Febr. 1980 Jan. 1980 Febr. 1979

23 500

26 300

59 000

4 800

2 Riksdagen 1979180. 18 sami. Nr 21

AU 1979/80:21

18 Utskottet Allmänna frågor

Under 1979 förbättrades stadigt situationen på arbetsmarknaden. Antalet sysselsatta ökade och var under fjärde kvartalet 1979 85000 fler än under motsvarande tidpunkt året före. Till större delen var det fråga om ett ökat antal deltidsanställda, men för första gången på flera år ökade också antalet heltidssysselsatta. De nya arbetstillfällena tillkom främst på den offentliga sektorn som ökade antalet anställda med ca 70000. Även sysselsättningen i industrin växte, för första gången sedan år 1974. Antalet anställda ökade under 1979 med ca 20000. Inom varuhandeln, å andra sidan, minskade sysselsättningen under året med ca 15000 personer.

Det förbättrade arbetsmarknadsläget visar sig också i relativt låga arbetslöshetssiffror totalt sett. Enligt AKU var 1,8% av arbetskraften utan arbete fjärde kvartalet 1979 mot 2,0% vid samma tidpunkt 1978. Arbetslösheten är ojämnt fördelad. Den är större bland ungdomar och kvinnor än bland befolkningen i dess helhet. Likaså finns stora regionala skillnader. I skogslänen är arbetslösheten dubbelt så hög som i storstadsområdena. I Norrbotten är siffran över 4%.

De arbetsmarknadspolitiska insatserna ligger trots det relativt goda sysselsättningsläget på en hög nivå. I februari i år var ca 150000 personer föremål för arbetsmarknadsåtgärder av olika slag. Detta hänger delvis samman med arbetslöshetens struktur. De arbetssökandes förutsättningar och önskemål stämmer inte med arbetsgivarnas krav.

Under den närmaste tiden väntas sysselsättningen ligga kvar på ungefär nuvarande nivå. Situationen för det kommande budgetåret är emellertid svårbedömbar. Många prognoser pekar på risker för ökade svårigheter, särskilt för ungdomar. Det är därför angeläget med en fortsatt hög arbetsmarknadspolitisk beredskap.

Sysselsättningspolitikens framtida inriktning har övervägts av sysselsättningsutredningen. Resultatet härav publicerades våren 1979 i utredningens slutbetänkande SOU 1979: 24. Betänkandet har remissbehandlats. I budgetpropositionen anmäler statsrådet Wirtén att en särskild proposition om den framtida sysselsättningspolitiken planeras bli framlagd under budgetåret 1980/81.

I partimotionen 994 riktar socialdemokraterna kritik mot den aviserade tidpunkten för en sysselsättningspolitisk proposition. Motionärerna anser att propositionsarbetet bör organiseras så, att förslag kan föreläggas riksdagen redan innevarande vår.

Utskottet kan inte instämma i motionärernas kritik. Att utarbeta riktlinjerna för sysselsättningspolitiken under 1980-talet är en viktig uppgift som kräver ingående överväganden. Sysselsättningsutredningen har lagt fram ett omfattande material som under åtskilliga månader övervägts av remiss -

AU 1979/80:21

instanserna. Remisstiden gick ut vid årsskiftet. En del remissinstanser har dock inte kommit in med sina yttranden förrän i februari i år. Det kan inte anses rimligt att man i regeringens kansli endast skulle ha ett par månader på sig för att på grundval av utredningsmaterialet och remissyttrandena däröver utarbeta en proposition, som f. ö. kan väntas omspänna flera departements ansvarsområden. Det bör också noteras att utredningen arbetat i fem år och att åtskilliga av dess förslag är allmänt hållna och kräver ytterligare bearbetning innan man kan ta ställning till dem. Utredningens slutsatser och förslag är dessutom, som framgår av bl. a. remissyttrandena, av kontroversiell natur. Med hänvisning till det anförda avvisar utskottet det socialdemokratiska yrkandet om ett tillkännagivande angående tidpunkten för en sysselsättningspolitisk proposition.

I den socialdemokratiska motionen finns också ett förslag om samhällskontroll vid nedläggning av företag. Motionärerna begär att regeringen skyndsamt skall lägga fram förslag till lagstiftning i ämnet. Lagstiftningen föreslås innebära att större företag som planerar mer betydande driftsinskränkningar skall vara skyldiga att förhandla med regeringen om personalminskningen, ifall regeringen begär det. Regeringen förutsätts vidare med stöd av lagen kunna föreskriva särskilda villkor för hur driftsinskränkningar får genomföras. I undantagsfall skall det vara möjligt föreskriva att de anställda tills vidare inte får sägas upp. Av regeringen meddelade förelägganden skall kunna kombineras med statliga insatser för att underlätta företagets ekonomiska situation.

Utskottet vill först erinra om att det finns ett regelsystem om information mellan företag och samhälle vid driftsinskränkningar. Enligt den s. k. främjandelagen skall en arbetsgivare som avser att genomföra driftsinskränkning varsla länsarbetsnämnden i vederbörande län. En förutsättning är att minst fem arbetstagare berörs av driftsinskränkningen. Varsel om driftsinskränkning som kan medföra uppsägning skall lämnas 2—6 månader i förväg beroende på hur många arbetstagare som är berörda. Vid sidan härav finns det s. k. DIS-systemet som bl. a. innebär skyldighet för företag att informera samhällsorganen om hur man ser på den framtida utvecklingen.

Utskottet vill inte bestrida att det finns ett behov av att i varje fall vid mera omfattande sysselsättningskriser av lokal eller mera allmän natur genom ökat rådrum ge samhällets organ bättre möjligheter att påverka utvecklingen. Hur detta skall gå till är — som utskottet påpekat vid behandlingen av liknande motionsyrkanden som det förevarande — ett komplicerat juridiskt och ekonomiskt problem. Frågan har uppmärksammats av sysselsättningsutredningen och i en särskild promemoria inom arbetsmarknadsdepartementet, Betalningsinställelse och rådrumsstöd (DsA 1979:7).

Sysselsättningsutredningen anför på s. 287 i SOU 1979: 24:

AU 1979/80:21

20 Enligt sysselsättningsutredningens mening finns det också anledning att se över möjligheterna att genom lagstiftning ge samhället en starkare förhandlingsposition i samband med att nedläggningshot eller mycket avsevärda sysselsättningsnedskärningar aktualiseras. Det yttersta syftet med en sådan lagstiftning skulle vara att göra enskilda företag - framför allt sådana med flera produktionsenheter - mer benägna att dels förstärka sin långsiktiga planering, dels låta samhällsorganen ta del av sina planer beträffande utvecklingen inom företagets olika produktionsenheter.

En tänkbar väg vöre att införa ett krav på att planer på nedläggning skall anmälas till myndigheterna viss tid - förslagsvis två år - innan nedläggningen skall genomföras. Samma regel skulle kunna gälla en driftsinskränkning som leder till en viss andelsmässig sysselsättningsminskning vid en produktionsenhet. Självfallet måste en sådan lagstiftning innehålla regler om sanktioner gentemot de företag som inte uppfyller de uppställda kraven. En tänkbar möjlighet vore att i någon form låta företaget bidra till täckandet av de kostnader som samhället åsamkas som en följd av en bristande information från företagets sida beträffande en planerad nedläggning av eller kraftig driftsinskränkning vid en arbetsplats.

Sådana åtgärder som här skisserats skulle endast kunna bli effektiva under förutsättning att det företag, där nedläggningen eller driftsinskränkningen genomförs, har sådana ekonomiska resurser att det kan uppfylla en sådan ekonomisk förpliktelse. Uppenbarligen är mycket betydande praktiska svårigheter förknippade med en lagstiftning av det slag som här skisserats. Det krävs en utredning om möjligheterna att genom denna typ av åtgärder eller andra slags sanktionssystem förbättra samhällsorganens möjligheter att få information om förestående nedläggningar eller större förändringar i driften vid enskilda företags anläggningar. En sådan utredning bör enligt sysselsättningsutredningens uppfattning snarast genomföras.

En viktig faktor i sammanhanget är möjligheterna att genom statligt stöd skapa rådrum vid företagsnedläggningar. Den frågan har nyligen utretts inom arbetsmarknadsdepartementet. Resultatet redovisas i den nämnda departementspromemorian. I promemorian framhålls inledningsvis att det ofta av arbetsmarknads- och regionalpolitiska skäl är angeläget att stödja företag som på grund av ekonomiska svårigheter behöver tid för att överväga om verksamheten skall fortsätta eller avvecklas. Särskilt gäller detta företag med väsentlig betydelse för sysselsättningen på den ort där verksamheten drivs. Hittills gjorda försök att skapa lämpliga former för statligt stöd för sådana fall har enligt utredningen inte varit särskilt framgångsrika. Anledningen härtill anges främst vara konflikten mellan å ena sidan samhällsintresset att under viss kortare tid uppehålla driften och å andra sidan borgenärernas ekonomiska intressen. Det har visat sig att en lösning av denna konflikt kräver nya grepp i lagstiftningen. Promemorian innehåller förslag till ett nytt system kallat registrerad betalningsinställelse. Detta rättsinstitut föreslås bli kompletterat med två nya stödformer, ett rådrumsstöd och ett rekonstruktions- eller avvecklingsstöd.

Av det anförda framgår att frågan om samhällets möjligheter att påverka utvecklingen i samband med företagsnedläggningar och andra inskränk -

AU 1979/80:21

ningar är aktualiserade i regeringens kansli. Utskottet utgår från att frågan prövas, t. ex. i samband med beredningen av den sysselsättningspolitiska propositionen. Med hänvisning härtill synes motionsyrkandet inte behöva föranleda någon åtgärd.

Som inledningsvis redovisats finns det balansproblem på arbetsmarknaden. Det finns ett betydande antal lediga platser samtidigt som det särskilt i vissa delar av landet råder en relativt stor arbetslöshet. Denna bristande överensstämmelse mellan utbud och efterfrågan på arbetskraft tas upp i motionen 992 av Johan Olsson (c) och Stig Josefson (c). Som orsaker till obalansen nämner motionärerna höga kvalifikationskrav på arbetssökande för vissa anställningar, ovana eller bristande utbildning hos de arbetssökande samt otillräcklig information till båda parter. Problemen bör enligt motionärerna snabbt kartläggas och förslag till åtgärder presenteras. Som tänkbara sådana föreslås bättre information till nya arbetssökande, ökad användning av utbildning varvad med arbete och intensifierade kontakter mellan arbetsförmedlingen och företagen.

Utskottet kan så till vida instämma i vad som sägs i motionen att det kan synas motsägelsefullt att man på arbetsgivarhåll möter svårigheter att rekrytera ny personal samtidigt som det fortfarande finns ett betydande antal personer som antingen är arbetslösa eller omfattas av arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Orsakerna till dessa förhållanden är flera, och utskottet skall här peka på några.

När det gäller arbetskraftsefterfrågan bör noteras att omkring två tredjedelar av de lediga platserna står öppna endast för sökande med yrkesutbildning eller yrkesvana. De lediga platserna är vidare ojämnt fördelade över landet.

Mot detta står att 40-45% av de arbetssökande är ungdomar som saknar yrkesutbildning eller arbetslivserfarenhet eller bådadera. Bland de arbetssökande finns vidare stora grupper arbetshandikappade samt invandrare med dåliga eller inga kunskaper i svenska språket. Det är väl känt att dessa grupper har svårt att hävda sig på arbetsmarknaden.

Drygt hälften av alla arbetssökande är kvinnor. De är ofta, inte minst av familjeskäl, lokalt bundna i sitt arbetssökande. Den på senare tid ökade efterfrågan på arbetskraft i industrin synes inte heller nämnvärt underlätta deras situation. Rekryteringen av kvinnor till industriarbete möter fortfarande motstånd både inom företagen och bland kvinnorna själva.

Det är en av arbetsmarknadspolitikens uppgifter att skapa balans mellan utbud och efterfrågan på arbetskraft. Arbetsmarknadsmyndigheterna arbetar fortlöpande med dessa frågor och nya vägar prövas. Hur man skall finna metoder att undanröja förvärvshinder var en central fråga för sysselsättningsutredningen, vars huvudbetänkande såsom tidigare sagts f. n. övervägs i regeringens kansli.

Problemen är i och för sig väl kända och något särskilt kartläggningsarbete av det slag Johan Olsson och Stig Josefson tänker sig i motionen 992

AU 1979/80:21

kan inte anses påkallat. Viktigare är att arbetsförmedlingen effektiviseras och att man med utbildningsinsatser och på andra sätt förbättrar de arbetssökandes möjligheter att ta olika arbeten. Vidare måste arbetsgivarna ges en realistisk information om arbetskraftens sammansättning så att de anpassar sina krav till den rådande situationen och genom personalpolitiska åtgärder gör det möjligt för olika slag av arbetssökande att ta arbete.

Utskottet vill tillägga att när vi nu har fått en ökad tillgång på lediga platser har det blivit möjligt för arbetsförmedlingen att lägga större press på arbetssökande och arbetsgivare att göra upp om anställningar. Detta har bl. a. tagit sig uttryck i ett ökat antal anmälningar till arbetslöshets- och försäkringskassor om att arbetssökande har avvisat erbjudna arbeten. Jämfört med sista kvartalet 1978 ökade detta antal med ca 45% under motsvarande kvartal 1979. Gentemot arbetsgivarna har förmedlingarna dessutom inlett en aktivare tillämpning av lagen om vissa anställningsfrämjande åtgärder m. m. (främjandelagen) för att förmå dem att anställa handikappade och äldre arbetssökande.

Med hänvisning till vad sålunda anförts finner utskottet inte skäl att föreslå någon åtgärd på grund av motionen 992.

I den allmänna debatten görs ibland gällande att en del arbetslösa och då särskilt ungdomar föredrar att gå utan arbete och i stället uppbära kontant stöd. Sådana uppfattningar återfinns i motionen 744 av Knut Wachtmeister m.fl. (m) och i motionen 990 av Tore Nilsson (m) och Erik Olsson (m). I motionen 990 påstås att i synnerhet yngre personer tycks föredra att ha understöd som arbetslösa i stället för att ta erbjudet arbete. Myndigheter och parterna på arbetsmarknaden bör därför enligt motionärerna ”vidta erforderliga åtgärder”. Knut Wachtmeister m. fl. (m) begär en översyn av de regler som gäller vid avvisande av erbjudet arbete. Enligt motionärerna händer det att arbetssökande försöker undvika att ta ett erbjudet arbete och i stället ”utnyttjar den frikostiga arbetslöshetsersättningen”.

Utskottet vill till att börja med framhålla att enligt AMS statistik så hade på senhösten 1979 endast 53 % av arbetslösa ungdomar i åldrarna 16—24 år kontant arbetsmarknadsstöd (KAS) eller dagpenning från arbetslöshetskassa. Detta innebär att inemot hälften av de arbetslösa ungdomarna faller utanför den påstådda valfriheten mellan arbete och arbetslöshetsersättning. Och någon valfrihet skall enligt gällande regler inte heller föreligga. För de båda nämnda formerna av arbetslöshetsersättning gäller som gemensam regel att det blir fråga om avstängning från ersättning om en sökande avvisar erbjudande om lämpligt arbete eller genom sitt uppträdande uppenbarligen vållar att en anställning inte kommer till stånd.

Utskottet uttalade förra året i anslutning till motioner med samma syfte som de förevarande att det var ställt utom vaije tvivel att det överväldigande antalet arbetssökande har en stark önskan att få arbete men att det kan finnas hinder av olika slag och att det därför är en av arbetsmarknadspolitikens viktigaste uppgifter att undanröja sådana hinder. Utskottet vid -

AU 1979/80:21

håller denna uppfattning. När det gäller ungdomarna är problemet att skaffa fram erbjudande om arbete. En nyligen inom AMS gjord analys av lediga platser hos arbetsförmedlingen visar att mindre än en tiondel av platserna var aktuella för unga arbetssökande. Detta är alltså en av huvudorsakerna till att en betydande del av den totala arbetslösheten utgörs av ungdomar utan yrkesutbildning och yrkesvana. Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet motionerna 744 och 990.

Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader m. m.

Arbetsmarknadsverkets budget är indelad i elva program. I den följande framställningen redovisas åtta av dessa. Det gäller arbetsmarknadsinformation, yrkesmässig och geografisk rörlighet, sysselsättningsskapande åtgärder, rehabiliterings- och stödåtgärder för svårplacerade, sysselsättningsskapande åtgärder för svårplacerade, kontant stöd vid arbetslöshet, totalförsvarsverksamhet och förvaltning av utrustning. Övriga program behandlas i AU 1979/80:22 (Åtgärder för flyktingar), AU 1979/80:23 (Regionalpolitiska stödåtgärder) och AU 1979/80: 25 (Yrkesinriktad rehabilitering).

I en programbudget skall förvaltningskostnaderna belasta vaije program. Liksom tidigare särredovisas arbetsmarknadsverkets totala förvaltningskostnader.

Av nedanstående sammanställning framgår att förvaltningskostnaderna under nästa budgetår beräknas till i runt tal 808 milj. kr. Dessa kostnader avser i huvudsak löner och andra omkostnader för personalen vid AMS, länsarbetsnämnderna och arbetsförmedlingen samt kostnader för lokaler och automatisk databehandling (ADB).

1979/80

Beräknad

AMS

ändring 1980/81

Före-

draganden

Personal

Handläggande personal

+ 1000

Övrig personal

+ 350

5 805

+ 1350

+ 100

Utgiftsposter

Lönekostnader

561504 000

+ 173871000

+50121000

Personalutbildning

+ 14 842000

+ 676000

Reseersättningar

+ 3990000

+ 65 000

Expenser

+ 16452000

+ 1056000

ADB, administration

- 1280000

- 2475000

Lokalkostnader

a) AMS

+ 1320000

+ 1 142000

b) Länsarbetsnämnderna

o arbetsförmedl.

+ 31250000

+ 9514000

Arvoden

+ 2325000

- 46000

Sjukvårdskostnader

+ 215000

+ 145000

Postavgifter

+ 300000

+ 42000

Kapitalkostnader

+ 3000000

- 900000

+246285000

+59340000

1 inkl. byråassistenter och assistenter

AU 1979/80:21

24 Som framgår av sammanställningen beräknas i budgetpropositionen medel för en förstärkning av arbetsmarknadsverkets personal med 100 tjänster, i huvudsak avsedda för den egentliga platsförmedlingen. För innevarande budgetår har AMS tillförts medel för 350 nya tjänster. I propositionen erinrar statsrådet Wirtén om att arbetsmarknadsverket under 1970- talet fatt medel för ca 2 100 tjänster för att i huvudsak förstärka den egentliga platsförmedlingen. Enligt statsrådet ger inte nuvarande budgetläge något utrymme för samma snabba ökning som hittills under 1970-talet. En sådan ökning är inte heller lämplig mot bakgrund av det arbete som pågår för att se över olika funktioner inom verket. Nyligen har utarbetats ett förslag till hur den framtida organisationen inom arbetsförmedlingen skall se ut (PLOG-utredningen). Förslaget övervägs f. n. inom verket. Vidare pågår inom AMS på uppdrag av regeringen och i samverkan med statskontoret en översyn av AMS organisation med anledning av att Stiftelsen Samhällsföretag tagit över ansvaret för den skyddade verksamheten och att en ny organisation för den yrkesinriktade rehabiliteringen trätt i funktion. Det kan också nämnas att riksdagens revisorer granskar frågor som rör AMS personalorganisation. Även statskontoret och riksrevisionsverket håller på med utredningar om olika delar av verkets organisation. I ett längre perspektiv har riksdagen dessutom begärt en mer ingående parlamentarisk utredning av arbetsmarknadsverkets organisation och arbetsformer.

I tre motioner föreslås att ytterligare tjänster skall tillföras arbetsmarknadsverket. Socialdemokraterna föreslår i partimotionen 994 att verket får 300 tjänster utöver regeringens förslag. Motionärerna vill ha en inledande kraftinsats till förmån för de arbetshandikappades sysselsättning. Efter det resultatet av en sådan satsning redovisats bör man enligt motionen ta slutlig ställning till det samlade personalbehovet.

Även vpk föreslår att arbetsmarknadsverket får ökade personalresurser. I motionen 1490 föreslås att verket får 150 tjänster utöver regeringens förslag. Dessa tjänster skall främst användas för att bekämpa ungdomsarbetslösheten. I en annan partimotion, 1817, yrkar vpk att regeringen skall lägga fram förslag om nya tjänster vid verket i enlighet med vad sysselsättningsutredningen föreslagit i sitt betänkande om åtgärder till förmån för handikappade. Det innebär att ca 400 nya tjänster årligen under fem år skall tillföras arbetsmarknadsverket.

Utskottet delar regeringens bedömning när det gäller tillskottet av tjänster för nästa budgetår. Verkets behov av resurser på längre sikt får prövas mot bakgrund av det utredningsarbete som pågår i olika sammanhang. Det är önskvärt att i det arbetet tas fram alternativ som ger underlag för bedömningar av intäkter och kostnader som en följd av olika slag av resursförstärkning till verket. I likhet med propositionen utgår utskottet från att den föreslagna personalförstärkningen huvudsakligen kommer den egentliga platsförmedlingen till godo och då särskilt den platsförmedling

AU 1979/80:21

som är inriktad på de mest utsatta grupperna på arbetsmarknaden som t. ex. ungdomar och handikappade.

Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet de aktuella motionsyrkandena med krav på ytterligare personalförstärkningar.

Vaije år antar AMS ett antal aspiranter som efter ett års praktisk verksamhet och utbildning erhåller tjänst som arbetsförmedlare inom verket. Dessa aspiranter böljar regelmässigt tidigt på hösten för att den 1 juli följande år kunna besätta nyinrättade tjänster och tjänster som genom avgångar under året blir vakanta. Aspirantantagningen sker alltså i ett läge när antalet tjänster för kommande budgetår inte är känt för AMS. Detta har inneburit att antalet aspiranter i vissa fall kommit att överstiga det antal tjänster som stått till buds. Många aspiranter har därför efter det utbildningen avslutats fått vänta på att erhålla tjänster. För att komma till rätta med detta problem avser arbetsmarknadsministern föreslå regeringen att uppdra åt AMS att i fortsättningen anta aspiranter på de lediga tjänster som uppkommer inom verket.

I vpk:s partimotion 1817 om arbetshandikappade föreslås att förmedlingspersonalen skall få återkommande utbildning i handikappfrågor.

Utskottet delar motionärernas uppfattning om betydelsen av att förmedlingspersonalen får utbildning i handikappfrågor. Inom arbetsmarknadsverket bedrivs en omfattande personalutbildning. Detta är en viktig förutsättning bl. a. för att personalen skall kunna ge en god service åt de arbetssökande. Den tidigare nämnda s. k. PLOG-utredningen har också tagit upp frågan om vidareutbildning av förmedlingspersonal. I utredningen framhålls att fakta om handikapp och hur de kompenseras bör vara tunga inslag i utbildningen av den berörda personalen. Något initiativ från riksdagens sida med anledning av motionsyrkandet är mot bakgrund av det anförda inte erforderligt. Motionsyrkandet avstyrks sålunda.

Arbetsmarknadsservice

1978/79 Utgift 876631000

1979/80 Anslag '913 261000 1980/81 Förslag 955913000

' varav utöver budgetpropositionen 4200000 kr. enligt prop. 1979/80: 101, AU 1979/ 80: 15, rskr 1979/80: 159.

Som framgår av följande sammanställning finansieras från anslaget programmet Arbetsmarknadsinformation samt de under programmet Yrkesmässig och geografisk rörlighet upptagna delprogrammen Flyttningsbidrag och Inlösen av egnahem m. m.

AU 1979/80:21

1978/79

Utgift

1979/80

Anslag

Beräknad ändring 1980/81 AMS Föredraganden

Programmet Arbetsmarknads- information1

+221575000

+34152000

Programmet Yrkesmässig o. geografisk rörlighet

+ 32490000

+ 12700000

Flyttningsbidrag

135 264000

+ 32000000

+ 12600000

Inlösen av egnahem m. m.

—

-

Förvaltningskostnader

+ 490000

+ 100000

876 6310002

+254065000

+46852000

1 Inberäknat förvaltningskostnader.

2 Exkl. förvaltningskostnader för delprogrammet Arbetsmarknadsutbildning.

I propositionen föreslås under punkten B 1 (s. 42-51) att riksdagen skall till Arbetsmarknadsservice för budgetåret 1980/81 anvisa ett förslagsanslag av 955 913000 kr.

Medelsbehovet under programmet Arbetsmarknadsinformation avser till större delen löner och andra utgifter för arbetsförmedlingen, vilka har behandlats under föregående punkt.

Arbetsmarknadsinformation

I programmet ingår större delen av arbetsförmedlingens verksamhet. Denna verksamhet omfattar information, platsförmedling och arbetsförberedande åtgärder.

I vaije län finns en länsarbetsnämnd som är länsmyndighet för allmänna arbetsmarknadsfrågor. Nämnden leder arbetsförmedlingen i länet. Chefstjänsteman är länsarbetsdirektören. En länsarbetsnämnd består av tio ledamöter. En av dessa är länsarbetsdirektören. Ordföranden, i regel landshövdingen, och vice ordföranden utses av regeringen. Övriga ledamöter utses av AMS, sex av dessa på förslag av de stora centrala organisationerna på arbetsmarknaden. Två ledamöter representerar SAF, två LO, en TCO och en SACO/SR. Övriga ledamöter skall företräda kvinnor, jordbrukare eller kommuner i länet.

Anna Wohlin-Andersson m. fl. (c) tar i motionen 255 upp länsarbetsnämndens sammansättning. Motionärerna reagerar mot att AMS utser vissa ledamöter i länsarbetsnämnderna. Detta tillvägagångssätt skiljer sig enligt motionärerna markant från vad som tillämpas vid tillsättning av övriga regionala statliga nämnder. I dessa utses majoriteten av ledamöterna av politiskt valda organ. Länsarbetsnämndernas sammansättning bör enligt motionärerna återspegla de skilda politiska riktningarna i länet. Detta kan ske genom att regeringen och berört landsting, eller i förekommande fall kommun, utser fyra ledamöter vardera. Länsarbetsdirektören bör enligt motionärerna även i fortsättningen vara självskriven ledamot och regeringen liksom hittills utse ordförande och vice ordförande.

Enligt utskottets uppfattning kan man när det gäller länsarbetsnämn -

AU 1979/80:21

derna inte utan vidare dra en parallell med övriga länsnämnder. Arbetsmarknadspolitiken bygger på ett förtroendefullt samarbete mellan statens organ och arbetsmarknadens parter. Ett uttryck för detta är att parterna tillförsäkrats representation i styrelser på nationell, regional och lokal nivå, dvs. i AMS, länsarbetsnämnderna och distriktsarbetsnämnderna. Utskottet är inte berett att föreslå någon ändring i denna ordning. När det gäller frågan om breddad representation i nämnderna och vem som skall utse representanter utanför partskretsen kan man diskutera olika möjligheter. Den nuvarande ordningen härrör från 1977, då regeringen delegerade till AMS att utse vissa representanter. Utskottet är för dagen inte berett att gå närmare in på dessa frågor. I första hand bör det pågående utredningsarbetet om en ny länsdemokratireform avvaktas.

Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet motionen 255.

Landet är indelat i 79 arbetsförmedlingsdistrikt. I varje distrikt finns en arbetsförmedling, som består av ett distriktskontor och ett antal lokalkontor. Antalet lokalkontor uppgick vid utgången av budgetåret 1978/79 till 172. Förmedlingsarbetet i ett distrikt leds av distriktskontorschefen.

Till varje distrikt är knutet en distriktsarbetsnämnd. Dessa nämnder tillkom år 1977 på försök, men fr. o. m. den 1 juli 1979 är verksamheten permanent. En distriktsarbetsnämnd består som regel av chefen för distriktskontoret, som är självskriven ordförande, och nio ledamöter, som utses av AMS. Av ledamöterna utses två på förslag av kommunerna i distriktet, två på förslag av vardera SAF, LO och TCO samt en på förslag av SACO/SR.

I motionen 979 tar Arne Fransson (c) upp frågan om ordförandeskapet för distriktsarbetsnämnd. Enligt motionären bör det inte vara förbehållet chefen för distriktskontoret att vara ordförande utan vem som helst av ledamöterna bör kunna utses.

Som framgår av vad tidigare redovisats är verksamheten med distriktsarbetsnämnder relativt ny. Den har varit fast etablerad i organisationen endast under drygt ett halvår. Erfarenheterna av nämnderna inklusive hur dessa skall ledas är därför begränsade. Utskottet är i dagens läge inte berett att föreslå någon ändring i reglerna för utseende av ordförande. Motionen 979 bör sålunda avslås.

I motionen 1805 av Ivar Nordberg m. fl. (s) behandlas arbetsförmedlingens svårigheter på orter med särskilda sociala problem. Det gäller främst storstadsområdena men även mindre orter kan vara berörda. Motionärerna pekar på det stora antalet arbetssökande där med särskilda svårigheter. Det kan gälla personer med social-medicinska handikapp, invandrare, utslagna alkoholister m. fl. Motionen innehåller inte något preciserat yrkande men motionärerna pekar på behovet av personella resurser i förmedlingsarbetet och vikten av ett väl utbyggt nät av förmedlingskontor. Motionärerna vill att storstadsområdenas problem skall uppmärksammas i det pågående arbetet med att bygga ut arbetsförmedlingen.

AU 1979/80:21

28 Utskottet har ingen annan uppfattning än motionärerna när det gäller de skildrade problemen. Dessa måste angripas på olika sätt. Ett exempel på de svårigheter som finns är arbetsförmedlingen i Kista utanför Stockholm vars situation uppmärksammats på senare tid. Nästan 70% av de sökande vid kontoret där är invandrare, varav största delen måste ha tolkhjälp.

Utskottet utgår från att de av motionärerna påtalade problemen uppmärksammas i det pågående arbetet med att skapa en effektivare organisation inom arbetsförmedlingen. Den tidigare nämnda PLOG-utredningen har bl. a. föreslagit att de större förmedlingskontoren skall delas upp på mindre kontor. När det gäller dimensionering av förmedlingspersonalen redovisar utredningen kriterier av typ andelen utländska medborgare, handikappade och ungdomar utan yrkesutbildning. Utredningen övervägs f. n. inom verket.

Med hänvisning till det anförda synes motionen inte böra föranleda någon åtgärd.

I motionen 736 av Karl-Gustaf Mathsson (s) och Lena Hjelm-Wallén (s) vill man ha en ny distriktsindelning med fler distriktsarbetsnämnder och förmedlingskontor i Västmanlands län. Länet har f. n. två distriktsarbetsnämnder, den ena i Köping och den andra i Västerås. Distrikten omfattar sex resp. fem kommuner. Med hänvisning till att sysselsättningsproblemen är stora i samtliga kommuner måste enligt motionärerna en mera lokalt förankrad diskussion komma till stånd. Detta kan inte ske med de stora områden som de två distriktsarbetsnämnderna har att svara för. Distriktsorganisationen bör därför innnefatta fyra planeringsregioner, som sammanfaller med de officiella A-regionema. Dessutom föreslår motionärerna att permanenta förmedlingskontor skall inrättas i Skinnskatteberg, Kungsör och Heby.

Det ankommer på AMS att fortlöpande se över behovet av förmedlingsinsatser, och verket har numera frihet att inrätta och lägga ner kontor inom givna ekonomiska ramar. Utskottet är för sin del inte berett föreslå att riksdagen skall gå in och detaljstyra i denna fråga. Önskemål av det slag motionärerna för fram ligger emellertid i linje med den s. k. PLOG-utredningens förslag. Utredningen vill nämligen att förmedlingskontor skall inrättas i fler kommuner än i dag samt att distriktsindelningen skall ändras så att varje kommun blir representerad i distriktsarbetsnämnderna. Den sistnämnda frågan har också kommunförbundet nyligen aktualiserat i en framställning till regeringen. PLOG-utredningen övervägs f. n. inom verket. Det finns anledning anta att länsarbetsnämnden i Västmanland i samband därmed tar upp den aktuella frågan om utbyggnad av förmedlingsorganisationen i länet. Mot bakgrund av det anförda bör motionen 736 inte föranleda någon riksdagens åtgärd.

I propositionen redovisas att AMS sammanfattat undersökningar som gjorts av systemet med obligatorisk platsanmälan samt angett inriktningen av det fortsatta arbetet med att utvärdera systemet.

AU 1979/80:21

29 Syftet med obligatorisk platsanmälan är att ge de arbetssökande bättre kunskaper om platsutbudet, samtidigt som arbetsgivarna får ökad information om den arbetskraft som står till buds. Dessutom får arbetsförmedlingen bättre överblick över läget på arbetsmarknaden.

Regeringen har tidigare bemyndigat AMS att bestämma den takt i vilken lagstiftningen om allmän platsanmälan skall göras tillämplig i återstående delar av landet. Från den 1 oktober 1979 omfattar lagen 18 av rikets 24 län. Det är sex län i Syd- och Mellansverige som ännu står utanför systemet. En utvidgning av bestämmelserna av allmän platsanmälan får betydelse i fråga om kostnaderna för framställning av ADB-platslistor. I och med att anmälningarna om lediga platser ökar påverkar det platslistornas omfång. ADB-framställda platslistor beräknas dra en kostnad av 58,7 milj. kr. för nästa budgetår. Utskottet har ingen erinran mot vad som anförs i propositionen i denna del.

Utskottet går härefter över till att behandla frågor som rör användning av ADB inom platsförmedlingen.

För de fortsatta försöken med sökning och bevakningsmatchning av lediga platser via terminal har AMS begärt ytterligare 320 terminaler. Statskontoret har i särskild skrivelse förordat en utbyggnad med 70 terminaler som i första hand skall placeras inom stora lokala arbetsmarknader. Vidare har AMS i särskild skrivelse begärt bemyndigande att få hyra tio terminaler för ett bokningssystem med uppgifter om när artister och musiker är lediga för engagemang.

AMS har i dag bemyndigande att disponera 150 terminaler för dels försök med sökning och bevakningsmatchning av lediga platser, dels försök med s. k. modellkontor i Södermanlands län. Riktlinjerna för dessa försöksverksamheter har lagts fast i propositionen 1978/79:131 och i betänkandet AU 1978/79: 34. Den pågående utbyggnaden av terminalsystemet har försenats på grund av långa leveranstider hos den nya leverantören av terminalerna. Modellkontorsförsöken beräknas inte kunna påbörjas förrän i maj 1980, och de ytterligare terminaler som får anskaffas för de fortsatta försöken med sökning och bevakningsmatchning av lediga platser beräknas inte kunna levereras förrän i december 1980. AMS har redovisat hur de totalt 150 terminalerna kommer att fördelas. 66 terminaler är avsedda för modellkontorsförsöket i Södermanlands län medan 84 kommer att användas för de fortsatta försöken med sökning och bevakningsmatchning. Vid fördelningen har distriktskontoren och storstadsområdenas arbetsförmedlingsdistrikt prioriterats.

I propositionen föreslås att försöksverksamheten med terminaler i platsförmedlingen utvidgas med sammanlagt 52 terminaler. Det innebär att samtliga distriktskontor kan tilldelas en terminal. Kulturarbetsförmedlingen kan också erhålla terminaler för ett bokningssystem och ett antal terminaler kan fördelas till arbetsförmedlingskontor i Västerbottens och Norrbottens län, där behovet av förmedlingshjälp för interlokal förmedling

AU 1979/80:21

är särskilt stort. Medelsbehovet beräknas till 38,9 milj. kr. Det innefattar medel för fortsatt utrednings- och utvecklingsarbete av ett ADB-system för arbetsförmedlingen, terminalsökning och bevakningsmatchning av lediga platser med hjälp av ADB-teknik samt de s. k. modellkontorsförsöken i Södermanlands län.

När det gäller centrala platslistor och extern informationsverksamhet beräknas medelsbehovet till 11,8 milj. kr.

ADB-verksamheten i platsförmedlingen behandlas i två motioner. Båda motionerna går ut på att man inte nu skall bevilja ytterligare medel för anskaffande av terminaler. I motionen 1810 av Johan Olsson (c) föreslås att en kommitté med parlamentarisk förankring skall leda det fortsatta utvecklingsarbetet på ADB-området. I avvaktan på kommitténs ställningstagande bör enligt motionärerna inte förslaget om anskaffande av ytterligare 52 terminaler genomföras. Vidare föreslås att anslaget sänks i motsvarande mån. Göthe Knutson (m) yrkar i motionen 1845 att man skall ”avvakta den utvärdering som aviserades under våren 1979 liksom den markering arbetsmarknadsutskottet i det sammanhanget gjorde om användandet av minidatorer i platsförmedlingssystemet”, innan man bygger ut AMS datasystem. Motionen är en följdmotion till motionen 1840. Någon motivering för yrkandet återfinns inte i huvudmotionen.

Enligt utskottets uppfattning är användningen av ADB-teknik i platsförmedlingen en viktig förutsättning för att arbetsförmedlingen skall kunna erbjuda både arbetssökande och arbetsgivare den service de har rätt att fordra. I likhet med statsrådet Wirtén anser emellertid utskottet att det med hänsyn till bl. a. kostnadsaspekterna finns skäl att iaktta försiktighet vid utbyggnad av systemet. Propositionens förslag ger uttryck för samma inställning. Verksamheten bör drivas som försök innan man bestämmer sig för ett fullt utbyggt, permanent terminalsystem. Det gäller bl. a. att kontinuerligt pröva de ekonomiska konsekvenserna, servicen till arbetssökande, personalens arbetssituation m. m. Erfarenheterna kan ge anledning till att undersöka alternativa lösningar. Vad här sagts står också i överensstämmelse med den inställning utskottet redovisade förra året i betänkandet AU 1978/79: 34 om ADB i arbetsförmedlingen. Vid det tillfället avslogs f. ö. en motion om införande av minidatorer. Utskottet var då lika litet som nu berett att uttala sig om uppläggningen av den framtida utformningen av systemet.

Av det sagda framgår att utskottet godtar den nivå på den fortsatta försöksverksamheten som föreslås i propositionen. Motionsyrkandena om stopp för vidare utbyggnad av försöken avstyrks därför. Utskottet är inte heller berett att biträda yrkandet om en parlamentarisk kommitté. Det parlamentariska inflytandet får komma till uttryck vid bedömningen av förslag om ytterligare medel till försöksverksamheten.

De aktuella motionerna 1810 och 1845 avstyrks alltså i sin helhet.

AU 1979/80:21

31 Utskottet tar härefter upp motionen 980 av Nils-Olof Gustafsson m. fl. (s) om en förbättrad planering av byggarbetsmarknaden.

Det åligger byggarbetsnämnderna, som är knutna till länsarbetsnämnderna, att rekommendera lämplig starttid för sådana byggen som omfattas av anmälningsplikt, dvs. i princip alla projekt med en byggnadskostnad av lägst 100000 kr. Avsikten är att man genom denna reglering skall åstadkomma en lämplig säsongsutjämning. Det är i huvudsak två problem, som är förenade med det nuvarande systemet. Dels faller vissa objekt utanför anmälningsplikten, dels inkommer anmälningarna stundom för sent för att man på ett ändamålsenligt sätt skall kunna styra byggstarten.

Mot den angivna bakgrunden föreslår motionärerna att man i Jämtlands län på försök skall införa anmälningsplikt för samtliga investeringar, alltså även för de objekt som i dag är undantagna. Anmälan bör ske ett år före byggstart. Motionärerna begär också att planeringsavdelningen på länsarbetsnämnden skall tillföras personal för administration, kontroll och uppföljning av försöksverksamheten. Särskilda medel för den föreslagna personalförstärkningen begärs dock inte.

Utskottet behandlade en liknande motion förra året (AU 1978/79:21, s. 35—36). Utskottet uttalade då att det behövs en bättre planering av byggnadsverksamheten när det gäller arbetskraftsfrågorna. Utskottet hänvisade till en försöksverksamhet som pågick i ett antal län med registrering av alla byggobjekt. Resultatet av det försöket borde enligt utskottets uppfattning avvaktas innan man tog ställning till behovet av nya åtgärder eller försök.

Erfarenheterna från försöket med registrering av samtliga byggobjekt är positiva. Det har föranlett att verksamheten vidgats. I maj i år beräknas systemet omfatta hela landet. Inom arbetsmarknadsdepartementet finns ett råd med representanter bl. a. för arbetsmarknadens parter. Till rådet är knutet bl. a. en byggsysselsättningsdelegation bestående av representanter för budget-, bostads-, arbetsmarknads- och industridepartementen, AMS, bostadsstyrelsen samt LO och TCO. Inom ramen för rådets arbete har Byggnadsarbetareförbundet begärt en utredning av frågeställningar av det slag som motionärerna tar upp. Det gäller bl. a. frågan hur lång tid före byggstart anmälan skall göras.

Som framgår av det sagda har redan vidtagits åtgärder som ligger i linje med motionärernas syfte att åstadkomma en bättre styrning av byggarbetsmarknaden. Man kan vänta sig att frågan kommer att ytterligare utredas efter framställningen i byggsysselsättningsdelegationen. Med hänsyn härtill bör motionen inte leda till någon åtgärd från riksdagens sida.

Flyttningsbidrag

Flyttningsbidraget innehåller komponenterna respenning, traktamente för dubbel bosättning och starthjälp. Starthjälpen är avsedd att täcka kostnader som på den nya orten uppkommer i samband med omställning -

AU 1979/80:21

en. Genom riksdagens beslut höjs redan innevarande budgetår starthjälpen till 3 000 kr. för ensamstående och till 6000 kr. för familjer (prop. 1979/80: 101, AU 1979/80:15).

I propositionen redovisas att AMS föreslagit ett flertal ändringar i bidragsreglerna. Statsrådet Wirtén anmäler sin avsikt att återkomma till dessa förslag i samband med behandlingen av sysselsättningsutredningens slutbetänkande.

För nästa budgetår beräknas medelsbehovet till 152,7 milj. kr. Utskottet tillstyrker medelsberäkningen.

Inlösen av egnahem m. m.

För inlösen av egnahem m. m. föreslås oförändrat belopp om 1000 kr. Utskottet tillstyrker förslaget.

Medelsbehovet

Det sammanlagda medelsbehovet under anslaget beräknas i propositionen till 955913000 kr. Med hänvisning till vad tidigare anförts tillstyrker utskottet regeringens medelsberäkning. Det innebär att utskottet avstyrker yrkandet i den socialdemokratiska motionen 994 om ytterligare 27 milj. kr. avsedda att finansiera de ytterligare 300 tjänster vid arbetsmarknadsverket som utskottet tidigare avstyrkt.

Bidrag till arbetsmarknadsutbildning

1978/79 Utgift '3 690448000

1979/80 Anslag 22 767 668 000

1980/81 Förslag 2231400000

' varav 2734550000 kr. bekostats av anslagsmedel och återstoden av influtna arbetsgivaravgifter och ingående fondmedel.

2 varav utöver budgetpropositionen 150000000 kr. enligt prop. 1978/79:135, AU 1978/79:31, rskr 1978/79:303 samt 629000000 kr. enligt prop. 1979/80:101, AU 1979/80:15, rskr 1979/80: 159.

Utgifterna för delprogrammet Arbetsmarknadsutbildning under programmet Yrkesmässig och geografisk rörlighet finansieras från en särskild fond, arbetsmarknadsutbildningsfonden. Denna tillförs medel från förevarande anslag och avgifter från arbetsgivarna enligt lagen (1975: 335) om arbetsgivaravgift till arbetsmarknadsutbildning.

1978/79

Utgift

1979/80

Anslag

1980/81

Beräknad ändring

AMS

Föredra ganden -

Arbetsmarknadsutbildning

Förvaltningskostnader

2702250000 2 101968000 + 504192000 + 93032000

32 300000 36700000 + 2360000 - 300000

2734550000 2138668000 +506 552 000 +92732000

AU 1979/80:21

33 Regeringen har i propositionen under punkten B 2 (s. 51-61) föreslagit att riksdagen skall

1. godkänna de grunder för ersättning till ledsagare till handikappade som förordats i propositionen,

2. till Bidrag till arbetsmarknadsutbildning för budgetåret 1980/81 anvisa ett anslag av 2 231 400000 kr.

Arbetsmarknadsutbildning bedrivs vid AMU^centra och andra av skolöverstyrelsen särskilt anordnade kurser. Kostnaden härför finansieras från den ovannämnda arbetsmarknadsutbildningsfonden. Deltagarna får studiesocialt stöd i form av utbildningsbidrag som också bekostas från fonden men utbetalas av de allmänna försäkringskassorna.

Arbetsmarknadsutbildning kan också ordnas så att deltagare hänvisas till det reguljära utbildningsväsendet eller till kurser i regi av t. ex. studieförbunden. I dessa fall svarar kursanordnaren för utbildningskostnaderna medan deltagarna får utbildningsbidrag via fonden. Är kursen avgiftsbelagd får deltagarna ersättning härför genom tillägg till utbildningsbidraget.

Slutligen kan arbetsmarknadsutbildning förläggas till företag. I sådana fall skall deltagaren vara anställd hos företaget och uppbära avtalsenlig lön under utbildningstiden. Företaget skall vidare svara för utbildningskostnaderna men uppbär i gengäld bidrag från arbetsmarknadsutbildningsfonden med belopp som varierar med utbildningens inriktning och syfte.

Arbetsmarknadsutbildningen var till en början förbehållen arbetslösa, men efter hand har även vissa grupper icke arbetslösa fått möjlighet att delta. Bristyrkesutbildning och utbildning av permitteringshotad personal är exempel på detta.

Under budgetåret 1978/79 deltog 186000 personer i arbetsmarknadsutbildning. Motsvarande antal för budgetåret 1977/78 var hela 245 000. Minskningen beror huvudsakligen på att utbildningen av permitteringshotad personal i företagen med hjälp av den s. k. 25-kronan (20 kr. efter 1 januari 1979) sjönk från 120000 deltagare till ca 50 000.

Arbetsmarknadsutbildningen har även under innevarande budgetår stor omfattning. För hela budgetåret räknar AMS med att ca 150000 personer kommer att delta. För nästa budgetår beräknas en minskning till ca 140000 deltagare.

De totala utgifterna budgetåret 1978/79 för arbetsmarknadsutbildning har för AMS och skolöverstyrelsen uppgått till 2 355 resp. 1 262 milj. kr. I dessa utgifter ingår inte kostnader för anpassningskurser m. m. för handikappade inom delprogrammet Utbildning av svårplacerade.

Av följande sammanställning framgår hur antalet personer i arbetsmarknadsutbildning under budgetåret 1978/79 fördelat sig på skilda kursanordnare.

3 Riksdagen 1979180. 18 sami. Nr 21

AU 1979/80:21

34 Antal

kursdel-

tagare

Proc.

fördel-

ning

Utbil genor i vecl

SÖ-kurser

14 Företagsutbildning vid permitteringshot

3 Annan företagsutbildning

10 Utbildning inom det reguljära

utbildningsväsendet

23 Övriga kurser (korrespondenskurser,

kurser i regi av studieförbund m. fl.)

-

Under 1978/79 har en förskjutning skett mot ökad utbildning inom det reguljära utbildningsväsendet. Räknat i antal kursdeltagare har andelen i denna typ av utbildning ökat från 12 procent 1977/78 till 23 procent under budgetåret 1978/79. Också behovet av utbildning på AMU-centra har varit stort. En fortsatt utbyggnad av AMU-filialer och temporära kurser har skett under 1978/79. Den största delen av det ökade utbildningsbehovet har tillgodosetts genom köp av utbildningskapacitet hos gymnasieskolor och företag samt genom inrättande av tillfälliga AMU-filialer.

Den höga ungdomsarbetslösheten har gjort det nödvändigt med särskilda insatser. För att ge arbetslösa ungdomar arbetslivserfarenhet har regeringen medgivit att AMS och skolöverstyrelsen i samråd med arbetsmarknadsorganisationerna får köpa utbildning i företag. Sedan verksamheten böljade hösten 1977 har ca 2 500 ungdomar deltagit. Utbildningstiden omfattar i regel 40 veckor. Av de uppföljningsstudier som gjorts framgår, att denna form av yrkesutbildning mi ‘tagits positivt av ungdomarna. Eleverna bedömde i allmänhet också sina möjligheter till anställning efter genomförd utbildning som mycket goda.

Under budgetåret 1978/79 har ca 1 300 företag beviljats bidrag med 193,2 milj. kr. för utbildning vidpermitteringshot. Jämfört med tidigare budgetår har antalet personer för vilka bidrag beviljats minskat kraftigt, från 143 450 personer budgetåret 1977/78 till 35 517 budgetåret 1978/79. Den genomsnittliga utbildningstiden har dock ökat från 240 timmar till 280 timmar. Hittills under innevarande budgetår har den formen av utbildning endast omfattat ett tusental personer per månad.

Bidrag till utbildning av redan anställda i samband med anställning av ersättare har under budgetåret 1978/79 beviljats 70 företag för utbildning av 503 personer. Den totala bidragskostnaden var 5,7 milj. kr. och ca 320 arbetslösa, varav 97 kvinnor, har beretts arbete som ersättare för dem som uttagits till utbildning. Drygt hälften av ersättarna har varit under 25 år.

Jämställdhetsbidrag, som också finansieras över detta anslag, har under förra budgetåret beviljats för utbildning av 187 personer vid 58 företag till en sammanlagd kostnad av 2,4 milj. kr. Det innebär en ökning jämfört med budgetåret 1977/78 då bidrag beviljades för 100 personer till en kostnad av 1,2 milj. kr. Endast i två fall har bidragsformen utnyttjats för utbildning av män till yrken som domineras av kvinnor.

AU 1979/80:21

35 Inom ramen för det s. k. BAMU-projektet (beredskapsarbete i kombination med arbetsmarknadsutbildning) har under budgetåret 1978/79 drygt 6000 anställda genomgått utbildning. Ca 5000 personer har under samma period fått arbete som ersättare för dessa.

Under budgetåret påbörjade ca 5 000 personer bristyrkesutbildning för ett 80-tal yrken inom 17 yrkesområden.

AMS har under hösten 1979 gett instruktioner om restriktivitet när det gäller att på högre nivå än grundskola anordna förberedande yrkesinriktad utbildning som arbetsmarknadsutbildning. I propositionen sägs nu att sådan utbildning bör beviljas endast om särskilda skäl föreligger. Även beträffande tre- och fyraåriga yrkesinriktade gymnasieutbildningar finns enligt propositionen anledning till återhållsamhet. Så lång utbildning är sällan direkt arbetsmarknadspolitiskt motiverad. Utskottet delar den i propositionen sålunda redovisade uppfattningen.

I propositionen framhålls vidare att försök har gjorts i vissa orter med samverkan mellan gymnasieskolan och arbetsmarknadsutbildningen. Flera av de försök som hittills gjorts för att utnyttja ledig kapacitet har dock inte kunnat slutföras. Därför föreslås i propositionen att kommunerna enligt vissa villkor får träffa överenskommelse med skolöverstyrelsen om att gymnasieskolan får tillfälligt utnyttja ledig utbildningskapacitet inom arbetsmarknadsutbildningen. Samråd förutsätts ske med resp. länsarbetsnämnd. Utskottet tillstyrker propositionen på denna punkt.

I vissa fall får medel för arbetsmarknadsutbildning användas för att betala kostnaderna för barntillsynsplats för elever som utbildas i annan kommun än hemkommunen. AMS föreslår att samma ordning skall få tillämpas vid utbildning som äger rum i hemkommunen men på annan ort än där vederbörande är bosatt. I propositionen avstyrks förslaget med hänvisning till att riksdagen tidigare avvisat liknande krav med motiveringen att kommunerna har skyldighet att ordna barntillsynsplatser för sina invånare (senast AU 1978/79: 21, s. 42).

Förslaget förs också fram i socialdemokraternas partimotion 994, där man understöder AMS begäran.

Utskottet kan inte finna att riksdagen har skäl att gå ifrån tidigare ställningstaganden och avstyrker därför motionsyrkandet.

I propositionen tillstyrks AMS förslag om en sådan ändring i arbetsmarknadskungörelsens 21 § att bidrag till studieresor kan beviljas även för besök i nordiskt grannland i de fall detta alternativ bedöms vara fördelaktigt också ur kostnadssynpunkt. Även AMS förslag om bidrag till utbildning i svenska för finska ungdomar som skall feriearbeta i Sverige biträds och medel härför beräknas med 500000 kr. För fortsatt bidrag till vuxna zigenare som deltar i utbildning motsvarande den som ges inom den obligatoriska skolan har i propositionen beräknats 500000 kr.

Utskottet biträder förslagen i de redovisade avsnitten.

I detta sammanhang tar utskottet upp motionen 1466 av Eric Hägelmark

AU 1979/80:21

m. fl. (fp, m, c) om översyn av bristyrkesutbildningen. 1 motionen hävdas att det förekommer att en person som är verksam i ett bristyrke får utbildning i ett annat yrke i vilket det råder brist på arbetskraft. Motionärerna vill att reglerna skall ses över så att den påtalade situationen inte uppstår.

Huvudregeln i dag är att den som arbetar inom ett bristyrke och som är yrkesutbildad eller har motsvarande yrkeskunskaper inte skall få genomgå bristyrkesutbildning. Undantag kan dock göras i vissa fall. Det gäller om utbildningen sker inom sökandens egen yrkesgrupp och innebär en breddning eller fördjupning av yrkeskunskaperna som av arbetsförmedlingen bedöms avsevärt stärka individens ställning på arbetsmarknaden eller bidra till att ”flaskhalsproblem” löses. Undantag kan också göras för den som söker sig till ett för sitt kön otraditionellt yrke. Den som genomgått en bristyrkesutbildning får emellertid inte beviljas ny sådan utbildning inom annat bristyrkesområde förrän efter minst fyra år, om inte särskilda skäl föreligger.

Som framgår av det anförda finns det starka spärrar mot att sådana situationer som motionärerna påtalar skall uppstå. Med hänvisning härtill och vad i övrigt redovisats bör motionen inte föranleda någon åtgärd.

I motionen 321 av Ann-Cathrine Haglund m.fl. (m) tar man upp frågan om administrationen av ersättning för vissa studieresor i samband med arbetsmarknadsutbildningen.

Elever i sådan utbildning får ersättning för studieresor som ingår i utbildningen. Enligt motionärerna finns det problem för försäkringskassorna, som utanordnar ersättningen, att avgöra om en resa skall betraktas som en studieresa.

Utskottet har inhämtat att riksförsäkringsverket i januari i år utfärdat en ny kungörelse (RFFS 1979:41) om tillämpning av 15—26 §§ arbetsmarknadskungörelsen. Syftet härmed har varit att lösa det av motionärerna påtalade administrativa problemet. Det har föreskrivits att en förutsättning för ersättning skall vara att resan företas enligt läroplan eller efter SÖ:s godkännande. Genom den nya regeln torde motionärerna ha blivit tillgodosedda och motionen behöver således inte föranleda någon åtgärd.

Fr. o. m. årsskiftet 1979-1980 kommer vissa utredande kurser (OT och ALU) inom arbetsmarknadsutbildningen att överföras till den nya organisationen med arbetsmarknadsinstitut (Ami) inom arbetsmarknadsverket. Kostnaden för denna verksamhet belastar anslaget C 6. Bidrag till yrkesinriktad rehabilitering. Under nämnda anslag avser statsrådet Wirtén att senare föreslå att möjligheter skall finnas för att utge ersättning för resekostnader, traktamenten och förlorad arbetsförtjänst till vårdare som åtföljer gravt handikappad i samband med inställelse vid Ami eller utredning om förutsättningarna för yrkesinriktad rehabilitering. Mot bakgrund av att det inom arbetsmarknadsutbildningen bedrivs vissa kurser för handikappade, t. ex. körkortsutbildning för rörelsehindrade och datateknisk utbildning

AU 1979/80: 21

för synskadade, bör motsvarande möjligheter finnas även inom arbetsmarknadsutbildningen. Utskottet delar denna uppfattning. Riksdagen bör därför godkänna vad i propositionen föreslagits om ersättning till ledsagare till handikappade.

Socialdemokraterna föreslår i partimotionen att frågan om utbildningsfonder i företag skall utredas. Bakgrunden till förslaget, som aktualiserats tidigare av socialdemokraterna, är bl. a. att sysselsättningsutredningen i betänkandet Arbete åt alla (SOU 1975: 90) förde fram tanken på att det i företagen skall skapas särskilda utbildningsfonder. Sådana fonder skulle användas som ett medel att hålla kvar personalen i en lågkonjunktur.

Då riksdagen i mars förra året prövade ett liknande förslag avstyrktes det med hänvisning till att arbetsmarknadsutskottet inhämtat att den aktuella frågan om utbildningsfonder skulle prövas inom ramen för en aviserad översyn av arbetsmarknadsutbildningen (AU 1978/79: 21, s. 46). Av direktiven till den åsyftade utredningen om arbetsmarknadsutbildning och utbildning i företag (Dir. 1979: 139) framgår inte klart att frågan om utbildningsfonder i företagen skall tas upp. Utskottet förutsätter emellertid att så blir fallet. Denna uppfattning bör riksdagen genom skrivelse delge regeringen.

Som tidigare framgått räknar regeringen under nästa budgetår med en mindre nedgång av antalet personer i arbetsmarknadsutbildning till ca 140000. De totala utgifterna för arbetsmarknadsutbildningen under nästa budgetår uppskattas till 3 195 milj. kr., varav 2231,4 milj. kr. finansieras över anslaget. Återstoden beräknas bli täckt av arbetsgivaravgifter. Som jämförelse kan nämnas att anslagsbehovet för innevarande budgetår hittills beräknats till ca 2 800 milj. kr. Härtill kommer ca 860 milj. kr. från arbetsmarknadsutbildningsfonden. Arbetsmarknadsutbildningens volym är beroende av läget på arbetsmarknaden och det är därför vanskligt att göra någon säker bedömning av anslagsbehovet. Erfarenheterna visar också att det hittillsvarande sättet att beräkna medel inte varit tillfredsställande och frågan om införande av bättre metoder har därför aktualiserats i den nya utredningen. Det föreslagna anslaget kan vara i underkant men utskottet förutsätter att regeringen vid behov återkommer på tilläggsbudget.

I den socialdemokratiska partimotionen 994 liksom i vpk-motionen 573 föreslås höjda dagpenningklasser för ersättning vid arbetslöshet. Ett genomförande av sådana förslag skulle, som framhålls i den socialdemokratiska motionen, få konsekvenser även för utbildningsbidragens storlek och därmed för förevarande anslag. Som framgår i ett senare avsnitt avstyrker utskottet emellertid att riksdagen nu inför nya dagpenningklasser. Därmed faller också frågan om höjning av utbildningsbidragen på den grunden. I det nämnda sammanhanget behandlar utskottet också yrkanden av vpk om en nivåhöjning av utbildningsbidragen. Även de yrkandena avstyrks.

Under hänvisning till det anförda föreslår utskottet att anslaget förs upp med det i propositionen föreslagna beloppet, 2 231,4 milj. kr.

AU 1979/80:21

38 Sysselsättningsskapande åtgärder

1978/79 Utgift 3273354000 Reservation 24001340001

1979/80 Anslag 1958000000

1980/81 Förslag 2125000000

1 Vid utgången av budgetåret 1978/79 fanns beslut/beställningar om ca 2 305 milj. kr. som ännu inte hade utbetalats.

Från anslaget bekostas utgifterna för programmet Sysselsättningsskapande åtgärder. Indelningen i delprogram framgår av följande sammanställning.

1978/79

Utgift

1979/80

Anslag

1980/81 Beräknad äm

AMS

Allmänna beredskapsarbeten

1860115000 Beredskapsarbeten

+ 117500000

Särskilda beredskapsarbeten

1067930000 Industribeställningar

+ 10000000

Detaljplaneringsbidrag

+ 10000000

Förvaltningskostnader

25 500000

- 630000

+ 136870000

Regeringen har i budgetpropositionen under punkten B 3 (s. 61—74) föreslagit att riksdagen skall

1. medge att regeringen får bemyndiga AMS att under budgetåret 1980/ 81 besluta om avskrivning av lånefordran uppkommen inom arbetsmarknadsverket under de i propositionen angivna förutsättningarna,

2. till Sysselsättningsskapande åtgärder för budgetåret 1980/81 anvisa ett reservationsanslag av 2 125000000 kr.

Beredskapsarbeten

Delprogrammet Beredskapsarbeten omfattar statliga beredskapsarbeten samt statsbidrag till motsvarande kommunala och enskilda arbeten. Härtill kommer även statligt stöd till tidsbegränsad fortsatt drift vid nedläggningshotade företag. Alla beredskapsarbeten har fr. o. m. innevarande budgetår förts samman till ett gemensamt delprogram.

I propositionen anmäls att det tillfälliga sysselsättningsbidraget till företag med dominerande ställning på orten (det s. k. 75 %-bidraget) har kunnat avvecklas. Stödformen upphörde den 30 juni 1979 utom beträffande företag inom stål- och gruvindustrin för vilka stödformen avslutades den 31 december 1979. Bidraget har t. o. m. år 1979 i enstaka fall kunnat utgå även till mindre och medelstora varvsföretag. Under den tid bidragsformen funnits har enligt preliminära beräkningar bidraget fördelats till 68 företagsenheter med tillsammans drygt 11000 övertaliga anställda.

Våren 1977 infördes ett tillfälligt sysselsättningsbidrag för äldre arbets -

AU 1979/80:21

kraft inom tekoindustrierna, det s. k. äldrestödet. Bidraget utgår f. n. med upp till 25 kr. per timme för anställda över 50 år som är sysselsatta i produktionsarbete. Bidraget är dock maximerat till 15% av företagets totala lönekostnader. Under budgetåret 1978/79 uppgick kostnaderna för bidraget till 257 milj. kr.

Riksdagen beslutade i samband med behandlingen av propositionen om åtgärder inom tekoindustrin (prop. 1978/79:145, NU 1978/79:48, rskr 1978/ 79: 390) att bidraget skulle utgå med oförändrade villkor under budgetåret 1979/80. I samband härmed uttalade riksdagen att äldrestödet eller något annat stöd med liknande innebörd skall utgå fram till och med budgetåret 1981/82. Samtidigt uppmanades regeringen att utan dröjsmål se över frågan om stödformernas konstruktion.

Äldrestödet föreslås utgå på oförändrade villkor även under budgetåret 1980/81. Kostnaden härför beräknas till 250 milj. kr. Utskottet tillstyrker propositionens förslag i denna del.

I propositionen anmäls att en översyn av stödformerna till tekoindustrin f. n. pågår inom regeringskansliet. Chefen för handelsdepartementet har uppdragit åt överstyrelsen för ekonomiskt försvar, arbetsmarknadsstyrelsen och statens industriverk att inom ramen för sina respektive ansvarsområden utreda och lämna underlag till regeringen för den fortsatta långsiktiga planeringen av de statliga åtgärderna för tekoindustrin. Rapporten skall avlämnas till regeringen senast den 1 september 1980.

De olika stödformerna till tekoindustrin behandlas i den socialdemokratiska partimotionen 1021 om tekoindustrin. Motionärerna begär bl. a. med hänvisning till riksdagens beslut härom förra året att regeringen utan dröjsmål lägger fram förslag i fråga om stödformernas, däribland äldrestödets, konstruktion. Den motionen behandlas av näringsutskottet.

I följdmotionen 1022 som remitterats till arbetsmarknadsutskottet finns ett yrkande om de s. k. varselvillkoren i samband med äldrestödet. Tidigare gällde som förutsättning för äldre stöd att varsel om uppsägning eller permittering av personal inte utfärdades. Sedermera har vissa dispensmöjligheter från detta öppnats. Dispens kan lämnas om personalminskningen är ett resultat av statsunderstödda rationaliseringsåtgärder eller, i annat fall, om minskningen bedöms vara nödvändig för att trygga företagets fortsatta existens. En förutsättning för dispens är dock att den centrala fackliga organisationen tillstyrkt densamma.

Enligt motionärerna har en följd av varselvillkorens utformning blivit att en del företag ställt krav på myndigheter och fackliga organisationer om dispens från varselvillkoret även då driftsinskränkningen varit ett led i en planerad nedläggning av verksamheten. Motionärerna vill därför att riksdagen skall uttala att dispens från varselvillkoret endast skall få meddelas om företaget planerar att långsiktigt fortsätta driften och den centrala fackliga organisationen tillstyrkt dispensen.

Utskottet har i sakfrågan inte någon annan uppfattning än motionärerna.

AU 1979/80:21

40 Enligt utskottets uppfattning skall gällande regler tolkas så att dispens endast får lämnas till företag som har långsiktiga planer att fortsätta driften. Genom bl. a. vetorätten för den centrala fackliga organisationen bör man så långt det är möjligt kunna kontrollera att villkoren uppfylls.

I sak är alltså motionen redan tillgodosedd. Med hänvisning till vad utskottet anfört och då hela äldrestödets konstruktion lär komma under bedömning i det utredningsarbete som pågår finnér utskottet inte skäl att föreslå någon åtgärd på grund av motionen.

I det pressade arbetsmarknadsläget år 1978 infördes ett tillfälligt nyrekryteringsbidrag med syfte att stimulera arbetsgivare att tidigarelägga rekrytering av anställda. Stödet relaterades till den kvarvarande nettoökning av antalet anställda som företaget kunde redovisa den 1 juli 1979. Bidraget utgår med 12000 kr. för nettoökningen av antalet helårssysselsatta fr. o. m. tredje kvartalet 1978 och på motsvarande sätt med 8000 kr. för fjärde kvartalet 1978 och 4000 kr. för första kvartalet 1979. En förutsättning för bidrag är alltså att personalökningen upprätthölls under bidragsperioden och kvarstod vid utgången av juni 1979.

Ansökningar om det tillfälliga nyrekryteringsbidraget har inkommit från 5 500 företag och gäller en sammanlagd personalökning av ca 25 000 personer. AMS beräknar att kostnaderna för bidraget slutligt kommer att uppgå till ca 150 milj. kr. AMS redovisar i en rapport till arbetsmarknadsministern i januari i år de hittills vunna erfarenheterna av nyrekryteringsbidraget. Rapporten är begränsad till förhållandena i ett mindre antal län. Styrelsen avser att senare under år 1980 utarbeta en fullständig rapport.

Beredskapsarbetena har haft stor omfattning under budgetåret 1978/79. Den låga aktiviteten inom näringslivet gjorde att volymen beredskapsarbeten ökade kraftigt, eller till ca 11,1 miljoner sysselsättningsdagar mot 8,4 miljoner dagar 1977/78. Inriktningen på insatserna har främst gällt de nytillträdande på arbetsmarknaden och dem som har särskilda svårigheter att få arbete.

För innevarande budgetår anvisades ursprungligen 1 707,5 milj. kr. för beredskapsarbeten inkl. bidrag till tekoindustrin. Därefter gjordes i olika omgångar påslag, och sammanlagt anvisades 2631,5 milj. kr. mot 4 300 milj. kr. budgetåret 1978/79. Minskningen hör samman med det successivt förbättrade konjunkturläget under år 1979.

Under budgetåret 1979/80 har en mycket stor del av beredskapsarbetena avsett arbeten för ungdomar. I genomsnitt per månad hade över 30000 ungdomar under 25 år beredskapsarbete, varav ca 20% i enskilda beredskapsarbeten.

Trots det allmänt förbättrade läget under året kan en kvarstående arbetslöshet väntas under vintern 1979/80. Det gäller främst i några av skogslänen. I propositionen framhålls att regeringen mot den bakgrunden har beslutat höja det s. k. tilläggsbidraget som utgår vid investeringsarbeten

AU 1979/80:21

från 20 % till 40 % för kommunala beredskapsarbeten som utförs i Norrbottens, Västerbottens och Värmlands län t. o. m. den 31 mars 1980.

Medelsbehovet för beredskapsarbeten under budgetåret 1980/81 beräknas i propositionen uppgå till 1 800 milj. kr. Detta motsvarar ca 4,5 miljoner sysselsättningsdagar med en genomsnittlig dagsverkskostnad på 400 kr. Av medlen för beredskapsarbeten skall högst 300 milj. kr. få användas till vägarbeten.

Volymen på beredskapsmedlen för vägprojekt tas upp i två motioner. I motionen 1368 yrkar Bertil Zachrisson m. fl. (s) att medlen för beredskapsarbeten på vägar reduceras med 50 milj. kr. i förhållande till regeringens förslag. Motionärerna vill att motsvarande belopp skall tillföras anslaget Drift av statliga vägar (kommunikationsdepartementet). Detta är enligt motionärerna nödvändigt om servicenivån skall kunna upprätthållas. Motionärerna erinrar om att riksdagen i sitt trafikpolitiska beslut under våren 1979 uttalade att vägverket skulle ges ett ökat inflytande över de vägarbeten som utförs för att stödja sysselsättningen (TU 1978/79:18, rskr 419). I det sammanhanget hänvisar motionärerna till att vägverket i sin anslagsframställning föreslagit att ca 250 milj. kr. av de beredskapsmedel och andra konjunkturpolitiska medel, som årligen uppgått till i runt tal 500 milj. kr., bör anvisas som ordinarie anslag till vägbyggande.

Även i motionen 324 av Lars Werner m. fl. (vpk) föreslås en omfördelning av medel för beredskapsarbeten till vägverkets anslag. 1 motionen yrkas att 250 milj. kr. skall föras över. Som motivering åberopas bl.a. att beredskapsarbeten är en tillfällig och otrygg arbetsform av den typ som fackföreningsrörelsen alltid bekämpat i sin strävan efter ökad trygghet för de anställda. Motionärerna vill dessutom ha ett uttalande av innebörd att de län som drabbas av en minskad investeringsinsats över beredskapsmedel bör kompenseras genom motsvarande uppräkning av det ordinarie anslaget för vägbyggande.

Utskottet vill först stryka under att det primära syftet med beredskapsarbetena på vägar liksom på andra områden är sysselsättningspolitiskt. En förutsättning för att ett beredskapsarbete skall komma till stånd är att det på orten finns behov av att sysselsätta arbetslösa samt att arbetena lämpar sig för de aktuella arbetssökandena med hänsyn till deras yrkeserfarenhet och övriga förutsättningar. För större vägarbeten gäller dessutom att de skall vara oprioriterade. Genom ett beredskapsarbete kommer de således att tidigareläggas. Andra vägarbeten som kommer i fråga är mindre ombyggnads- och förbättringsarbeten (s.k. MOF-arbeten), vilka kan startas och avbrytas med kort varsel alltefter behoven på arbetsmarknaden. Dessutom finns ett antal vägarbetsplatser för specialan visade, vilka behöver särskilt anpassad arbetsledning m. m. Slutligen används beredskapsarbeten i viss omfattning för att fullfölja redan påbörjade vägobjekt.

Utskottet är inte berett att — som socialdemokraterna i motionen 1368 och vpk vill — förorda en neddragning av beredskapsarbetena på vägar.

AU 1979/80:21

42 Dessa arbeten är visserligen kostsamma men å andra sidan har de positiva effekter på sysselsättningen i övrigt. Betydelsefullt är också att man skapar varaktiga nyttigheter. Det är, som tidigare sagts, arbetsmarknadspolitiska bedömningar som står i centrum när det gäller att ta ställning till om ett vägprojekt skall startas som beredskapsarbete. Det innebär generellt sett att sysselsättningssvaga regioner gynnas. Beredskapsarbetena har därför haft stor betydelse för att förbättra vägstandarden i skogslänen. En neddragning av anslaget kan mot bakgrund av vad här anförts antas gå ut över bl. a. Norrlandslänen. En sådan utveckling vill utskottet inte medverka till. Motionsyrkandena avstyrks därför.

Utskottet godtar för sin del den i propositionen angivna ramen om 300 milj. kr. för beredskapsarbeten på vägar. I detta sammanhang noterar utskottet att det i propositionen anmäls att chefen för kommunikationsdepartementet avser att ta initiativ till överläggningar som syftar till att beredskaps- och andra konjunkturmedel för vägändamål kan utnyttjas på ett rationellt och effektivt sätt. Statsrådet Wirtén framhåller att detta dock måste ske utan avkall på det grundläggande syftet med beredskapsarbeten.

I detta sammanhang tar utskottet upp motionen 984 av Boije Hörnlund (c). Motionären anser att beredskapsarbeten på vägar skall ske i de regionalpolitisk mest utsatta kommunerna. Beredskapsmedlen används enligt motionären i allt mindre utsträckning till bestående, framåtsyftande investeringar. De bör i större utsträckning gå till investeringar av mer infrastrukturell art, såsom väginvesteringar, skogsvård och industrihus. Därmed skulle förutsättningarna för närings- och regionalpolitiken förbättras. Slutligen anser motionären att ansvaret för väginvesteringarna i ökad utsträckning bör ligga hos vägverket.

Som framgår av vad tidigare anförts har utskottet inget att invända mot den uppfattning som redovisas i motionens hemställan, nämligen att beredskapsarbetena på vägar bör inriktas på att förbättra förutsättningarna i de mest utsatta kommunerna. Inemot hälften av beredskapsarbetena sattes också in i skogslänen under år 1979. Som motionären framhåller har dock under senare år en förskjutning skett från investeringsarbeten till tjänsteoch vårdarbeten. Detta har varit nödvändigt som en anpassning till arbetslöshetens struktur med en stor andel ungdomar och kvinnor. Dessutom har den stora skillnaden i dagsverkskostnad haft betydelse. Det kan nämnas att dagsverkskostnaden för AMS för ett beredskapsarbete på vägar under budgetåret 1978/79 uppgick till ca 1 300 kr. mot ca 260 kr. för ett beredskapsarbete inom tjänste- och vårdsektorerna. Utskottet vill beträffande motionen avslutningsvis på nytt framhålla att man kan ha olika uppfattningar om vissa objekt är lämpliga som beredskapsarbeten. För arbetsmarknadsmyndigheterna är det emellertid viktigt att ha många olika typer av arbeten att spela med. Vilken den slutliga fördelningen blir får avgöras med hänsyn till de arbetslösas förutsättningar. När det gäller industrihus, slutligen, vill utskottet hänvisa till det särskilda anslag härför som finns

AU 1979/80:21

under industridepartementets huvudtitel och som utskottet kommer att behandla i betänkandet AU 1979/80:23.

Med hänvisning till det anförda har utskottet besvarat motionen, som inte bör föranleda någon åtgärd.

Utskottet tar härefter upp motionen 1485 av Lars-Ingvar Sörenson m. fl. (s) i vilken begärs en utvärdering och redovisning av hur medlen till beredskapsarbeten inom den statliga sektorn används. Enligt motionärerna har beredskapsarbeten använts för arbetsuppgifter, vilka ligger inom resp. verks eller myndighets ordinarie verksamhet. Som exempel nämner motionärerna vägverkets område, där beredskapsarbetena står för ca 29 % av de totala väginvesteringarna. Även om beredskapsarbetena inneburit fördelar för den enskilde och samhället har även nackdelar uppstått, främst från planerings- och trygghetssynpunkt för de anställda. Mot denna bakgrund begärs att verksamheten utvärderas varvid även bör redovisas hur effekterna blivit om beredskapsmedlen i stället ställs till resp. verks eller myndighets förfogande.

Utskottet vill med anledning av motionen inledningsvis hänvisa till vad som ovan sagts om det sysselsättningspolitiska syftet med beredskapsarbeten. Det ligger i sakens natur att arbeten av detta slag skall vara tillfälliga och inte kan ge någon varaktig trygghet. Utskottet vill vidare erinra om att verksamheten med beredskapsarbeten är föremål för en fortlöpande utvärdering. Detta sker bl. a. inom AMS. Expertgruppen för utredningsverksamhet i arbetsmarknadsfrågor har tidigare utvärderat verksamheten. Riksdagens revisorer har nyligen granskat beredskapsarbetena på vägar. Granskningspromemorian behandlades i föregående års budgetproposition (se AU 1978/79: 21, s. 48-51). Utskottet vill slutligen hänvisa till att det är naturligt att synpunkter på den framtida inriktningen och omfattningen av beredskapsarbetena tas upp i samband med den aviserade sysselsättningspolitiska propositionen. Med hänvisning härtill och till vad tidigare sagts om beredskapsarbetena finner utskottet inte skäl att biträda motionen.

Utskottet går härefter över till motioner i vilka föreslås speciella projekt som beredskapsarbete.

I motionen 408 yrkar Stig Olsson m. fl. (s) bl. a. att beredskapsmedel sätts in för väginvesteringar i Västernorrlands län. I motionen framhålls vägnätets betydelse för utvecklingen i länet. De nuvarande insatserna i fråga om beredskapsmedel motsvarar inte de behov som föreligger.

I motionen 397 av Wilhelm Gustafsson (fp) och Elver Jonsson (fp) begärs beredskapsmedel för upprustning av grusvägnätet i Älvsborgs län. Som motivering för yrkandet pekar motionärerna på den otillfredsställande standarden på vägnätet i länet med bl. a. en mycket hög andel grusvägar.

I motionen 742 av Martin Segerstedt m. fl. (s) föreslås att projektering av dubbelspår Ånge-Bräcke samt av bangårdsbyggnaden i Ånge skall komma till stånd som beredskapsarbete. Bl. a. pekar motionärerna på att väl fungerande kommunikationer är en förutsättning för en framgångsrik regionalpolitik.

AU 1979/80:21

44 Martin Segerstedt m. fl. (s) föreslår i motionen 743 att man med hjälp av beredskapsmedel skall vidta åtgärder mot viltolyckor. Motionärerna nämner siktröjning och uppsättning av viltstängsel längs vägar. Dessutom förordar motionärerna en ökad avskjutning av älg.

I motionen 1816 av Hans Wachtmeister (m) och Bertil Danielsson (m) begärs 2 milj. kr. av beredskapsmedel till färdigställande av utställningsbyggnad och arrangerande av utställning vid Eketorps borg på Öland. Riksantikvarieämbetet har begärt samma belopp på ordinarie anslag men inte fått gehör i budgetpropositionen.

Som utskottet i det föregående framhållit är beredskapsarbetenas primära syfte sysselsättningspolitiskt. Det måste alltså finnas behov av sysselsättning på orten samtidigt som arbetena måste lämpa sig för de arbetslösa. De typer av arbeten som föreslås i motionerna kan i och för sig vara lämpliga att anordna som beredskapsarbete. Det bör emellertid ankomma på arbetsmarknadsmyndigheterna att avgöra var och i så fall i vilken omfattning beredskapsarbeten skall komma till stånd. Denna principiella inställning har utskottet hävdat under hela 1970-talet, och riksdagen har godkänt densamma. Det finns inte skäl att nu inta annan ståndpunkt. Motionerna avstyrks därför.

I anslutning till förslagen i motionen 743 om åtgärder mot viltolyckor vill utskottet erinra om att siktröjning och stängseluppsättning förekommer som beredskapsarbete på skilda håll i landet. Beträffande förslaget om ökad avskjutning av älg — en fråga som i och för sig faller utanför utskottets normala beredningsområde - noterar utskottet att en beredning för översyn av vissa jakt- och viltvårdsfrågor i år väntas lägga fram förslag som rör viltolyckor i trafiken.

Bertil Jonasson m. fl. (c) tar i motionen 1888 upp frågan om vilken storlek statsbidragen bör ha då vissa projekt i de primära rekreationsområdena utförs som beredskapsarbete. Motionärerna anser att för ”strategiska projekt” bör ett förhöjt statsbidrag kunna utgå.

Statsbidrag till sådana beredskapsarbetsprojekt som motionärerna tänker sig kan i dag utgå med upp till 75 % om de utförs i kommunal regi. Utskottet är inte berett att föreslå en höjning härutöver. I sammanhanget vill utskottet peka på att det finns möjligheter att få regionalpolitisk! stöd till satsningar inom turistnäringen i anslutning till de primära rekreationsområdena (AU 1978/79: 23 s. 66). Utskottet kommer senare i vår att behandla frågor som rör regionalpolitiskt stöd till turistnäringen (AU 1979/ 80: 23).

Utskottet övergår härefter till att behandla frågor om sådana beredskapsarbeten som bedrivs i AMS egen regi.

AMS verkar sedan lång tid som entreprenör vid vissa beredskapsarbeten. Arrangemanget motiveras främst av behovet att sysselsätta vissa grupper av handikappade, som är svåra att passa in i reguljära arbetsför -

AU 1979/80:21

hållanden. Huvudsakligen gäller det alkoholskadade men till någon del även patienter från kriminalvård och mental vård. De brukar betecknas som ”specialanvisade” och man talar om specialarbetsplatser. Vid dessa arbetsplatser finns ofta särskilda förläggningar, där de anvisade får bostad och mat samt kurativ service.

Efter noggranna studier och kontakter med sociala myndigheter är man nu i färd med att lägga ned förläggningarna och skaffa de specialanvisade bostad i vanliga bostäder. Behovet av sociala insatser avses bli tillgodosett genom vederbörande kommun.

I viss utsträckning går AMS in som entreprenör även i andra beredskapsarbeten än de nu redovisade. I sak innebär det, att AMS tar hand om de funktioner som kommuner eller entreprenörer på den öppna marknaden annars utför. Detta kan vara motiverat för att stödja en kommun som har otillräckliga ledningsresurser - vilket dock numera är mindre vanligt — eller för att snabbt få i gång ett projekt utan tidskrävande upphandling. Den sistnämnda situationen förutsätter att normal planering saknas och att AMS i det läget råkar ha ledig kapacitet att sätta in.

Under förra budgetåret sysselsattes totalt i AMS egenregiverksamhet i genomsnitt 2 230 personer av vilka 1 285 var anvisade arbetslösa. Återstoden var särskilt anställd arbetskraft som var nödvändig för arbetenas bedrivande och som inte var rekryterad bland arbetslösa. Det gäller arbetsledare, maskinförare och annan personal med särskild kompetens. På specialarbeten sysselsattes i AMS regi i genomsnitt 1 650 personer, varav 935 var anvisade. Antalet arbetsledare är f. n. ca 300. Ledningen av egenregiverksamheten är organiserad på sju regioner i landet. På regionkontoren är dessutom ca 175 tjänstemän verksamma.

Egenregiverksamheten omspänner olika slag av arbeten. Under budgetåret 1978/79 utgjorde ca 30 % av verksamheten vägarbeten, ca 18 % VAarbeten, 19 % skogsarbeten och 12 % natur- och kulturvårdsarbeten.

I de tre nordligaste regionerna är endast ca 50 % av dem som arbetar i AMS egenregiverksamhet specialanvisade. Motsvarande andel i övriga regioner är ca 90 %. Enligt AMS föreligger stora svårigheter att uppehålla volymen på arbeten i egen regi i norra Sverige. Detta medför problem att effektivt sysselsätta de 120 arbetsledarna i den delen av landet. I södra Sverige däremot är det brist på arbetsledare. Verket eftersträvar mot denna bakgrund en viss neddragning av verksamheten i egen regi i de nordligaste länen och en överföring av arbetsledare till övriga regioner. Denna neddragning kommer dock inte att drabba de specialanvisade. Den totala volymen beredskapsarbeten i de nordligaste regionerna skall enligt AMS heller inte påverkas av de åtgärder som planeras.

Frågan om egenregiverksamhetens omfattning behandlas i fyra motioner.

I motionen 728 av Lars Hedfors m. fl. (s) yrkas att regeringen skall fastställa omfattningen av AMS egenregiverksamhet så att den motsvarar

AU 1979/80:21

organisationen år 1975, vilket innebär 350 arbetsledare och ca 3000 anvisade.

Sven-Erik Nordin m. fl. (c) begär i motionen 1806 att riksdagen bör beredas möjlighet att ta ställning till verksamhetens målsättning och volym. I avvaktan härpå bör nuvarande omfattning bibehållas. Även Arne Nygren (s) och Lilly Hansson (s) vill att riksdagen skall pröva verksamhetens omfattning och inriktning. 1 motionen 1807 framhåller de att egenregiverksamheten måste tryggas i de nordligaste länen. Slutligen yrkar Stig Olsson m. fl. (s) i motionen 408 att specialarbetsplatserna i Liden och Viksjö i Västernorrlands län skall bibehållas med minst samma kapacitet som f. n.

AMS egenregiverksamhet har stor betydelse för vissa grupper med svag ställning på arbetsmarknaden. I första hand gäller detta socialt handikappade människor såsom alkoholskadade, kriminal- och mentalvårdspatienter. För dessa grupper har AMS, som tidigare nämnts, speciella resurser i form av specialutbildad arbetsledning och annan tillsynspersonal samt möjlighet att erbjuda alternativa boendeformer.

Som framgår av motionerna gjordes år 1975 inom AMS en utredning om egenregiverksamheten. Därvid föreslogs att arbeten i egen regi skulle bedrivas främst för svårplacerade personer samt i fall då resp. huvudman saknade resurser för att själv utföra arbetet. AMS uttalade som sin avsikt att bedriva arbetena i huvudsaklig överensstämmelse med dessa riktlinjer. Detta anmäldes i 1976 års budgetproposition och föranledde då ingen erinran från riksdagens sida.

AMS planerar f. n. en viss minskning av egenregiarbetenas omfattning i de tre nordligaste länen. Den minskningen gäller dock inte arbeten för specialanvisade utan arbeten för andra grupper av arbetslösa.

Utskottet vill först slå fast att omfattningen av AMS verksamhet med beredskapsarbeten i egen regi bör bestämmas av dels det behov som finns att bereda den specialanvisade arbetskraften arbete, dels möjligheterna att få fram objekt som lämpar sig att bedrivas i denna form. I praktiken har AMS arbeten i egen regi för specialanvisad arbetskraft fått en mera permanent karaktär än övriga beredskapsarbeten som anordnas av säsongmässiga eller konjunkturpolitiska skäl. De arbeten som kommer i fråga är främst anläggnings- och vägarbeten. Det är emellertid önskvärt att i ökad omfattning för den aktuella kategorin arbetstagare finna även andra typer av beredskapsarbeten. Erfarenheterna visar emellertid att sådana arbeten i regel lämpar sig bättre att bedrivas i annan regi än AMS.

Utskottet ställer sig avvisande till tanken att riksdagen som en del motionärer föreslår skall låsa fast organisationen för beredskapsarbeten i AMS regi vid en viss nivå. Även om förändringar inom detta område bör göras över längre tidsperioder måste det vara möjligt att från tid till annan öka eller minska verksamheten på grund av behovet att sysselsätta specialanvisad arbetskraft. Bedömningar av behovet av förändringar och hur

AU 1979/80:21

dessa skall genomföras bör ankomma på AMS med ledning av riktlinjer som riksdag och regering drar upp.

När det gäller AMS verksamhet i egen regi i de nordligaste länen tyder det material som utskottet tagit del av på att det finns motiv för att som AMS planerar något minska verksamheten. Samtidigt har AMS redovisat att det kan finnas skäl för viss ökning av verksamheten i andra delar av landet. En överföring av vissa resurser är därför ekonomiskt motiverad. Det bör noteras att AMS egenregiverksamhet är relativt kostsam och att man generellt sett får ett bättre utbyte av satsade ekonomiska resurser vid andra typer av beredskapsarbeten. Samtidigt bör det slås fast att avsikten inte är att minska den totala volymen beredskapsarbete i de nordligaste länen och ej heller den del som är avsedd för de specialanvisade. Den arbetskraft som sysselsätts i beredskapsarbeten i AMS regi utan att vara specialanvisad bör alltså - om arbeten på den öppna marknaden inte står till buds — få sysselsättning i andra beredskapsarbeten.

Utskottet vill därutöver tillägga att det finns skäl att iaktta viss försiktighet vid neddragning av verksamheten i norr med hänsyn till de särskilda problem som finns på arbetsmarknaden där. Det kan i de nordligaste länen vid bedömning av behovet av beredskapsarbeten i AMS regi vara berättigat att med den specialanvisade arbetskraften jämställa vissa äldre arbetslösa, som är ortsbundna och saknar full arbetsförmåga.

Med det anförda har utskottet besvarat de i sammanhanget upptagna motionerna 728, 1806, 1807 och 408. Dessa bör inte föranleda någon åtgärd från riksdagens sida.

Till beredskapsarbeten föreslås i propositionen 2050 milj. kr. bli anvisade varav 250 milj. kr. till det s.k. äldrestödet inom tekoindustrin. Utskottet godtar detta förslag men erinrar om att anslagsberäkningen får anses vara preliminär. Konjunkturutvecklingen får avgöra det slutliga behovet av medel.

Industribeställningar

I propositionen föreslås ett i förhållande till innevarande budgetår oförändrat belopp om 10 milj. kr. för ändamålet. Utskottet tillstyrker förslaget. Som framhålls i propositionen kan behovet av industribeställningar under nästa budgetår inte med någon säkerhet bedömas i förväg. Under budgetåret 1978/79 var utgifterna 80 milj. kr. för industribeställningar, varav 50 milj. kr. för beställningar till tekoindustrin. För innevarande budgetår har, som tidigare nämnts, anvisats 10 milj. kr. Med stöd av finansfullmakten har regeringen ställt ytterligare 21 milj. kr. till AMS förfogande för industribeställningar. Utskottet godtar medelsberäkningen.

Detaljplaneringsbidrag

Bidragen inom detta delprogram utgår främst till projektering av kommunala byggnads- och anläggningsarbeten. Bidrag kan f. n. även utgå till

AU 1979/80:21

projektering av bostadshus, om projekteringen beräknas kunna slutföras före den 1 juli 1980.1 propositionen föreslås förlängning härav till den 1 juli 1981. Departementschefen förordar också att bidrag av detta slag liksom f. n. får omfatta nybyggnad av flerfamiljshus och hus i blandad bebyggelse. Därutöver bör, liksom under innevarande budgetår, bidrag kunna utgå även för projektering av dels ombyggnad av bostadshus som upplåts med hyres- eller bostadsrätt och som är belägna i områden med flerfamiljshus eller med blandad bebyggelse, dels sådan ombyggnad som hänförs till miljöförbättrande åtgärder enligt förordningen (1975: 129) om bidrag till förbättring av boendemiljöer. Projekteringen bör vara avslutad före den 1 juli 1981. Verksamheten är av tillfällig karaktär, och statsrådet Wirtén anmäler sin avsikt att senare i särskild ordning låta utreda i vad mån det efter budgetåret 1980/81 finns behov av att förlänga verksamheten ytterligare.

För innevarande budgetår har sammanlagt 95 milj. kr. anvisats för detaljplaneringsbidrag, varav 55 milj. kr. på tilläggsbudget. I propositionen föreslås att anslagsposten liksom i föregående års budgetproposition skall föras upp med 40 milj. kr.

Utskottet biträder vad som har anförts och föreslagits under denna punkt.

Medelsberäkning m.m.

Det totala medelsbehovet under anslaget uppgår enligt propositionen till 2 125000000 kr. varav 25 milj. kr. till förvaltningskostnader. Utskottet har tillstyrkt medelsanvisningen under delprogrammen. Vidare har yrkandena i motionerna 1368 av Bertil Zachrisson m. fl. (s) och 324 av Lars Werner m.fl. (vpk) om överförande av medel för beredskapsarbeten på vägar till vägverkets anslag avstyrkts. Riksdagen bör alltså bevilja det begärda anslaget och avslå motionerna 324 och 1368 i motsvarande del.

Liksom tidigare år begärs i propositionen bemyndigande för regeringen att medge att AMS på vissa villkor får avskriva vissa lånefordringar inom arbetsmarknadsverket. Utskottet tillstyrker att det begärda bemyndigandet lämnas.

Stöd till lageruppbyggnad

Från anslaget finansieras utgifterna för det i programmet Sysselsättningsskapande åtgärder ingående delprogrammet Stöd till lageruppbyggnad. Delprogrammet avser numera enbart statliga lånegarantier som beviljades i samband med lagerökning under åren 1975 och 1976. Lånegarantier -

1978/79 Utgift 1979/80 Anslag 1980/81 Förslag

6332 000 1000000 1000

AU 1979/80: 21

na gällde längst till utgången av år 1978. De kan dock medföra utgifter t. o. m. budgetåret 1980/81.

Regeringen har under punkten B 4 (s.74—75) föreslagit att riksdagen skall till Stöd till lageruppbyggnad för budgetåret 1980/81 anvisa ett förslagsanslag av 1 000 kr.

I propositionen anmäler regeringen att den vid ett tillfälle med hänsyn till särskilda omständigheter eftergivit statens rätt i fråga om ett förskottsvis utbetalat och därefter återkrävt lageruppbyggnadsbidrag om 450000 kr. jämte upplupen ränta. I den mån det berörda bolaget framdeles redovisar vinst sedan ned- och avskrivningar verkställts inom ramen för gällande skatteregler, skall bolaget med den sålunda redovisade vinsten reaktivera lika stor del av det eftergivna kapitalbeloppet och återbetala detsamma till statsverket.

Utskottet har ingen erinran mot vad som anförs i propositionen under denna anslagspunkt. Medelsberäkningen biträds följaktligen.

Kontant stöd vid arbetslöshet

1978/79 Utgift 1099245000

1979/80 Anslag 1033 829000

1980/81 Förslag 1 333 800000

Från anslaget bestrids utgifter för programmet Kontant stöd vid arbetslöshet. I programmet ingår delprogrammen Ersättning till arbetslöshetskassor, Omställningsbidrag och Kontant arbetsmarknadsstöd.

1978/79

Utgift

1979/80

Anslag

1980/81

Beräknad ändring

AMS

Föredraganden

Ersättning till arbets- löshetskassor Omställningsbidrag Kontant arbets- marknadsstöd Förvaltnings- kostnader

Summa

999461000 593 000

+289871000

+ 22500000

+312026000

+289141000

+ 11230000

- 100000 +299971000

I propositionen föreslår regeringen under punkten B 5 (s. 75-78) att riksdagen till Kontant stöd vid arbetslöshet för budgetåret 1980/81 skall anvisa ett förslagsanslag av 1 333 800 000 kr.

Ersättningsbelopp

Ersättning från den frivilliga arbetslöshetsförsäkringen benämns dagpenning. Arbetslöshetskassorna bestämmer sina medlemmars inplacering i

4 Riksdagen 1979180. 18 sami. Nr 21

AU 1979/80:21

dagpenningklass. Dessa klasser har tidigare varit graderade i jämna tiotal kronor - 80, 90, 100 kr. etc. Den 1 juli 1979 infördes emellertid inte bara en ny klass om 190 kr. utan också en om 195 kr. Lägsta dagpenningklass är från samma tidpunkt 80 kr. Vid utgången av år 1979 var närmare 80% av kassornas medlemmar inplacerade i dagpenningklassen 195 kr.

I budgetpropositionen anmäls att arbetslöshetskassornas samorganisation begärt tre nya dagpenningklasser - 200, 210 och 220 kr. Dessutom vill organisationen att dagpenningklassen 195 kr. skall slopas. Statsrådet Wirtén säger sig inte vara beredd att biträda denna framställning men tillägger att det kan finnas skäl att senare under budgetåret 1980/81 ta upp frågan till förnyad prövning om väsentliga förändringar skulle inträffa.

Socialdemokraterna och vpk ansluter sig till förslaget från arbetslöshetskassornas samorganisation och yrkar i partimotionerna 994 resp. 573 att tre nya dagpenningklasser om 200, 210 och 220 kr. skall inrättas samt att dagpenningklassen 195 kr. avskaffas. Socialdemokraterna kan inte godta ett anstånd med att höja dagpenningbeloppen. Detta skulle innebära att kontantstödet vid arbetslöshet på ett allvarligt sätt urholkas i förhållande till basbeloppets utveckling och därmed till ersättningarna från sjukförsäkringen. Även vpk anser att höjningarna av dagpenningbeloppen är motiverade av basbeloppets utveckling, som är en följd av de ökade levnadsomkostnaderna.

Utöver det nu redovisade förslaget yrkar socialdemokraterna att riksdagen skall meddela regeringen att ytterligare en dagpenningklass — om 230 kr. - kan behöva inrättas och att regeringen bör lägga fram förslag härom så snart pris- och löneutvecklingen motiverar det. I vpk:s förslag beträffande dagpenningbeloppen ingår även att de två lägsta dagpenningklasserna 80 och 90 kr. skall slopas.

Utskottet ansluter sig till regeringens bedömning och avstyrker följaktligen de för socialdemokraterna och vpk gemensamma motionsyrkandena om att nu inrätta tre nya dagpenningklasser om 200, 210 och 220 kr. Utskottet biträder inte heller vpk-förslaget om att slopa de två lägsta dagpenningklasserna. Vad nu sagts innebär inte att nuvarande tak för ersättningsbeloppens storlek skall ligga kvar under en längre tid. Utskottet räknar med att ersättningsbeloppen såsom skett under senare år skall anpassas efter den allmänna löneutvecklingen och tar fasta på budgetpropositionens uttalanden om att frågan kan tas upp till en ny prövning under det kommande budgetåret.

Med hänsyn till detta ställningstagande i huvudfrågan anser sig utskottet inte ha anledning att gå närmare in på socialdemokraternas yrkande om en fortsatt utbyggnad av dagpenningklasserna i ett senare skede. Yrkandet härom avstyrks sålunda.

Kontant arbetsmarknadsstöd (KAS) utgår till arbetslös som inte är berättigad till dagpenning från en arbetslöshetskassa. Ersättningsbeloppet

AU 1979/80:21

höjdes den 1 juli förra året från 65 till 75 kr. per dag. Socialdemokraterna föreslår i motionen 994 att beloppet höjs till 80 kr. med hänsyn till den allmänna löne- och inkomstutvecklingen. Vpk begär i partimotionen 573 en höjning till 120 kr. under åberopande av bl. a. ökade levnadsomkostnader.

Det kontanta arbetsmarknadsstödet har höjts i olika omgångar sedan det infördes den 1 januari 1974. Från början var beloppet 35 kr. Utskottet utgår från att det i enlighet med tidigare praxis blir aktuellt att justera stödbeloppet i samband med en kommande höjning av dagpenningbeloppen inom arbetslöshetsförsäkringen. Det bör observeras att en höjning av det kontanta arbetsmarknadsstödet automatiskt medför ökade bidrag till arbetslöshetskassorna och f. ö. också höjda utbildningsbidrag till unga elever i arbetsmarknadsutbildning. Utskottet är av de angivna skälen inte berett att biträda de aktuella motionsyrkandena.

När det gäller vpk-yrkandet om en höjning av ersättningsbeloppet till 120 kr. vill utskottet tillfoga att det hittills varit en vedertagen princip att det kontanta arbetsmarknadsstödet inte bör överstiga de ersättningar som kan utgå från arbetslöshetsförsäkringen. Vpk har visserligen yrkat att nuvarande två lägsta dagpenningklasser skall slopas, men även vid bifall till detta förslag skulle fortfarande grupper av försäkrade få lägre ersättning än enligt det avgiftsfria kontanta arbetsmarknadsstödet.

Utbildningsbidraget

De utbildningsbidrag som utgår till deltagare i arbetsmarknadsutbildningen är knutna till ersättningsbeloppen inom kontantstödet vid arbetslöshet. Bidragen består av dagpenning och stimulansbidrag. Det senare bidraget är ett fast belopp om 10 kr. per dag. Om kursdeltagaren har rätt till ersättning från arbetslöshetskassa är dagpenningen f. n. lägst 155 och högst 195 kr. I annat fall är dagpenningen för deltagare som är 20 år eller äldre 155 kr. Ungdomar under 20 år får som regel en dagpenning med samma belopp som det kontanta arbetsmarknadsstödet eller 75 kr.

Som ovan redovisats har socialdemokraterna yrkat på höjningar av dagpenningbeloppen inom arbetslöshetsförsäkringen och det kontanta arbetsmarknadsstödet. Regeringen är bemyndigad att anpassa utbildningsbidraget till de ändringar som görs av dessa ersättningsbelopp. Ett bifall till de aktuella yrkandena av socialdemokraterna får alltså, som de påpekar i sin motion, direkta konsekvenser för nivåerna på utbildningsbidraget.

Vpk yrkar i motionen 573 att dagpenningen inom utbildningsbidraget höjs till 175 kr. för alla oavsett ålder. Om kursdeltagaren är berättigad till ersättning från arbetslöshetskassa skall dagpenningen kunna utgå med högre belopp, maximalt 220 kr. Vidare föreslås i samma motion att stimulansbidraget höjs till 30 kr.

Yrkanden om ett enhetligt utbildningsbidrag har även tidigare framställts av vpk. Utskottet har då uttalat att det nuvarande sambandet mellan utbildningsbidraget och ersättningen vid arbetslöshet tills vidare bör behål -

AU 1979/80:21

las. Utskottet vidhåller denna uppfattning och avstyrker alltså motionen i denna del. Även yrkandet om höjning av stimulansbidraget avstyrks.

Finansieringsfrågor

Medelsbehovet under anslaget Kontant stöd vid arbetslöshet beräknas i budgetpropositionen till 1 333800 000 kr. Regeringen har vid denna beräkning utgått från oförändrade arbetslöshetsersättningar.

Socialdemokraterna uppskattar att de förbättringar av arbetslöshetsersättningarna som de har föreslagit i motionen 994 medför en ökad belastning på anslaget med 110 milj. kr. De yrkar att anslaget räknas upp med detta belopp. Därtill kommer ökade utgifter för den med en särskild arbetsgivaravgift finansierade arbetslöshetsfonden. Denna fond täcker nämligen vissa kostnader för arbetslöshetsersättningarna. Socialdemokraterna beräknar merbelastningen på fonden till 50 milj. kr. och sålunda hela kostnaden för förbättringarna av ersättningarna till 160 milj. kr.

Höjda arbetslöshetsersättningar medför som tidigare nämnts automatiskt motsvarande uppräkningar av utbildningsbidragen vid arbetsmarknadsutbildning. I den socialdemokratiska motionen uppskattas merkostnaderna för utbildningsbidragen till 250 milj. kr. Anslaget Bidrag till arbetsmarknadsutbildning föreslås bli förstärkt med samma belopp.

Den totala reformkostnaden för de i motionen föreslagna förbättringarna av arbetslöshetsersättningen m. m. uppgår alltså till drygt 400 milj. kr. Socialdemokraterna anser att det statsfinansiella läget inte tillåter ett åtagande av denna storlek utan en motsvarande förstärkning av statens inkomster. De föreslår därför en höjning av arbetsgivaravgiften till arbetslöshetsfonden. Denna avgift, som f. n. tas ut med 0,4% av lönesumman, föreslås bli höjd till 0,6%.

Som framgår av det föregående anser utskottet att man inte redan nu bör höja arbetslöshetsersättningarna. Motionsyrkandena i den frågan har därför avstyrkts. Till följd härav avstyrker utskottet även den av socialdemokraterna begärda uppräkningen av anslaget Kontant stöd vid arbetslöshet. Anslaget Bidrag till arbetsmarknadsutbildning behöver inte förstärkas på det sätt socialdemokraterna har begärt. Det särskilda yrkandet härom i motionen 994 har avstyrkts i det tidigare avsnittet om arbetsmarknadsutbildning.

Något behov föreligger inte heller av att höja arbetsgivaravgiften till arbetslöshetsfonden. Intäkterna till denna fond har redan med nuvarande avgiftsuttag visat sig vara större än utgifterna. Behållningen i fonden var för ett år sedan ca 1 miljard kr. och har i dag vuxit till ca 1,5 miljarder kr. Utskottet avstyrker med det sagda också det socialdemokratiska yrkandet om en avgiftshöjning.

Den medelsberäkning som görs i budgetpropositionen godtas av utskottet. Anslaget Kontant stöd vid arbetslöshet bör alltså för nästa budgetår föras upp med det belopp som regeringen har föreslagit.

AU 1979/80:21

53 Vissa ersättningsvillkor

I två motioner väcks frågan om ändringar i ersättningsvillkoren.

En arbetslös som inte kan ta erbjudet arbete eller utbildning på grund av svårigheter för hemkommunen att ordna barnomsorgen går miste om ersättningen från sin arbetslöshetskassa eller det kontanta arbetsmarknadsstödet. Denna tillämpning av avstängningsreglerna kritiseras i motionen 320 av Wivi-Anne Cederqvist m. fl. (s). Motionärerna yrkar att kassaersättning skall kunna utgå även då en arbetssökande är förhindrad att ta ett erbjudet arbete därför att kommunal barnomsorg inte kan erbjudas.

Liknande motionsyrkanden har prövats tidigare (senast motionen 1978/ 79:1539, AU 1978/79: 31). Som utskottet då framhöll bygger tillämpningen av lagstiftningen om arbetslöshetsersättning på principen att rätt till ersättning förutsätter att sökanden står till arbetsmarknadens förfogande, dvs. sökanden skall vara oförhindrad att ta ett arbete om det erbjuds. För en sökande som har vård om barn är huvudregeln att barntillsynen skall vara ordnad för ett normalt dagtidsarbete för att sökanden skall anses stå till arbetsmarknadens förfogande.

Denna regel har i praxis mjukats upp i två avseenden. Den som är arbetslös behöver inte ha barntillsynen ordnad ”genom utomstående” under arbetslöshetstiden. Men tillsynsfrågan skall vara så förberedd att den kan lösas utan längre dröjsmål när ett arbete erbjuds. Det andra undantaget från huvudregeln gäller deltids- och skiftarbetande som har barntillsynen ordnad för dessa slag av arbete. Om arbetstagaren blir ofrivilligt arbetslös och sedan erbjuds arbete med ändrade arbetstider får ersättning utgå under den tid som behövs för att barntillsynen skall hinna anpassas till andra arbetstider.

Frågan om arbetssökande som behöver barntillsyn skall anses stå till arbetsmarknadens förfogande har behandlats av ALF-utredningen i dess betänkande om en allmän arbetslöshetsförsäkring. Utredningen ser inte frågan som ett arbetsmarknadspolitiskt problem som skall lösas inom ramen för en arbetslöshetsförsäkring. Utredningens förslag är att lagen om barnomsorg bör ändras så att den som blir arbetslös och på grund härav mister barndaghemsplats skall - om arbete erbjuds - få förtur till en ny plats. Arbetslöshetsersättning skall sedan kunna utges till dess barntillsynen ordnats med hjälp av denna förtur.

Som motionärerna själva framhåller har det problem de aktualiserar sin grund i att samhällets barnomsorg fortfarande inte är utbyggd i tillräcklig utsträckning. Det skall inte bestridas att detta kan få otillfredsställande konsekvenser för arbetssökande som har vårdnad om barn. De sökandes möjligheter till arbete men också till arbetslöshetsersättning blir beroende av hur man lyckats ordna barnomsorgen i hemkommunen. Som framgår av vad tidigare redovisats finns det olika sätt att söka komma till rätta med problemet. Utskottet är inte berett att i dag ha någon bestämd uppfattning om hur frågan slutligen skall lösas. Utskottet hänvisar i första hand till de

AU 1979/80:21

uppmjukningar som skett i tillämpningen och som bör ge tillfredsställande resultat i många fall. I övrigt bör frågan bedömas i samband med övervägandena om en allmän arbetslöshetsförsäkring. Motionen bör på grund av det anförda inte föranleda någon åtgärd.

Blenda Littmarck (m) yrkar i motionen 1804 att änke- och änklingspension inte skall avräknas mot kontant arbetsmarknadsstöd. Det kontanta arbetsmarknadsstödet reduceras om stödtagaren har en förmögenhet som överstiger 150000 kr. eller uppbär änke- och änklingspension, tjänstepension, delpension, halv ålderspension, partiell förtidspension (sjukbidrag) samt yrkesskadelivränta. Ersättning från arbetslöshetskassa däremot reduceras endast av ålderspension.

Det må vara riktigt som motionären hävdar att gruppen stödtagare med änke- eller änklingspension inte är stor. Frågan om reduceringsreglernas utformning har emellertid en vidare betydelse. Som tidigare framhållits finns ett nära samband mellan ersättningarna vid arbetslöshet och utbildningsbidraget vid arbetsmarknadsutbildning. Det är att märka att utbildningsbidraget reduceras enligt samma regler som det kontanta arbetsmarknadsstödet.

Frågan om samordningen av arbetslöshetsersättning med pensioner och liknande förmåner har behandlats av ALF-utredningen i dess betänkande om en allmän arbetslöshetsförsäkring. Utredningens förslag innebär att bia. änke- och änklingspensioner inte skall avräknas mot dagpenningen i en blivande allmän arbetslöshetsförsäkring. Enligt utskottets mening bör den avräkningsfråga som aktualiserats i motionen 1804 prövas i samband med övervägandena om den allmänna försäkringen. I detta vidare sammanhang blir det också anledning att ta upp den nyss berörda frågan om sambanden mellan grunderna för arbetslöshetsersättning och utbildningsbidrag. Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet motionen.

T otalförsvarsverksamhet

1978/79 Utgift 51456000

1979/80 Anslag 72810000

1980/81 Förslag 79912000

Från anslaget bekostas utgifterna för programmet Totalförsvarsverksamhet. I programmet ingår delprogrammen Försvars- och beredskapsplanering och Vapenfria tjänstepliktiga.

1978/79

Utgift

1979/80

Anslag

1980/81

Beräknad ändring

AMS

Föredraganden

Försvars- och bered- skapsplanering Vapenfria tjänstepliktiga Förvaltningskostnader Summa

4182000 33542000 13 732000 51456000

5 100000 54210000 13500000 72810000

+ 1500000 +6290000 + 430000 +8220000

+ 250000 +5 852000 + 1000000 +7102000

AU 1979/80:21

55 Regeringen har under punkten B 6 (s. 78-80) föreslagit riksdagen att till Totalförsvarsverksamhet för budgetåret 1980/81 anvisa ett förslagsanslag av 79912000 kr.

Huvuddelen av anslaget används för att bekosta utbildningen av vapenfria tjänstepliktiga. Den anslagsökning om ca 7 milj. kr. som regeringens förslag innebär är främst avsedd att ytterligare öka volymen på denna utbildning.

Utskottet har ingen invändning mot medelsberäkningen och tillstyrker regeringens förslag under denna anslagspunkt.

Arbetsmarknadsverket: Anskaffning av utrustning

Detta anslag används för arbetsmarknadsverkets utgifter för inköp av utrustning, vars anskaffningsvärde överstiger 10000 kr. och vars livslängd överstiger tre år. Även engångsanskaffningar bekostas från anslaget. Annan utrustning anskaffas med anlitande av resp. programanslag.

Regeringen har under punkten B 7 (s. 81-83) föreslagit riksdagen att till Arbetsmarknadsverket: Anskaffning av utrustning för budgetåret 1980/81 anvisa ett reservationsanslag av 4070000 kr., en minskning i förhållande till det anslag som har anvisats för innevarande budgetår med 4,9 milj. kr.

Utskottet godtar medelsberäkningen. Anslaget bör alltså föras upp med det begärda beloppet.

Arbetsmarknadsverket: Förvaltning av utrustning

Under anslaget redovisas kostnader och intäkter för programmet Förvaltning av utrustning. Detta utgör ett serviceprogram som skall försörja övriga program med mer kapitalkrävande utrustning. Sådan utrustning får hyras ut inom eller utom arbetsmarknadsverket. Hyran skall beräknas så, att samtliga uppkommande kostnader täcks. Programmet består av delprogrammen Förläggningsbyggnader samt Maskiner och fordon m. m.

Regeringen har under punkten B 8 (s. 83-85) föreslagit riksdagen att till Arbetsmarknadsverket: Förvaltning av utrustning för budgetåret 1980/81 anvisa ett reservationsanslag av 1 000 kr.

Utskottet har ingen erinran mot propositionens förslag.

Särskilda åtgärder för arbetsanpassning och sysselsättning

1978/79 Utgift 1489094000 Reservation 348403 000

1979/80 Anslag 1438950000

1980/81 Förslag 1 316500000

Anslaget omfattar f. n. två program. Det ena, Rehabiliterings- och stödåtgärder för svårplacerade, upphör med utgången av innevarande budget -

AU 1979/80:21

år. Det ersätts av programmet Yrkesinriktad rehabilitering som finansieras av ett särskilt anslag (Bidrag till yrekesinriktad rehabilitering) i enlighet med riksdagens beslut förra året om inrättande av arbetsmarknadsinstitut.

Det andra programmet har hittills varit benämnt Sysselsättningsskapande åtgärder för svårplacerade. Reformverksamheten på handikappområdet påverkar även detta program, dels genom att arkivarbetet och den halvskyddade sysselsättningen den 1 juli i år sammanslås till en ny stödform, benämnd anställning med lönebidrag, dels genom det fr. o. m. i år ändrade huvudmannaskapet för den skyddade sysselsättningen. Kostnaderna för den skyddade sysselsättningen finansieras över det nya anslaget Bidrag till Stiftelsen Samhällsföretag. Det nuvarande programmet har genom dessa reformer fått ett ändrat innehåll, och det presenteras i budgetpropositionen med en ny benämning, Särskilda åtgärder för arbetsanpassning och sysselsättning. Även anslaget har fått denna beteckning.

Förändringarna i program och delprogram och de anslagsmässiga konsekvenserna beträffande delprogrammen framgår av nedanstående sammanställning.

1978/79

Utgift

1979/80

Anslag

1980/81

Beräknad föränd AMS

Programmet Rehabiliterings- och stödåtgärder för svår- placerade

Arbetsprövning/arbetsträning

57 224000

- 27250000

Utbildning av svårplacerade

- 72550000

Förvaltningskostnader

- 2600000

Programmet Särskilda åtgärder för arbetsanpassning och sysselsättning

Arbetshjälpmedel åt handikappade

67 300000

+ 35200000

Näringshjälp

9053 000

13 500000

+ 3000000

Arkivarbete (Anställning med lönebidrag)

- 2900000

Halvskyddad sysselsättning

270000000 Skyddad sysselsättning/ Hemarbete

- 95050000

Förvaltningskostnader

+ 21600000

-140550000

Regeringen föreslår i propositionen under punkten C 3 (s. 105-120) att riksdagen skall

1. godkänna de i propositionen förordade riktlinjerna för statsbidrag till anställning med lönebidrag,

2. till Särskilda åtgärder för arbetsanpassning och sysselsättning för bugetåret 1980/81 anvisa ett reservationsanslag av 1 316500000 kr.

AU 1979/80:21

57 Allmänna handikappfrågor

Som redan antytts i den ovan lämnade redovisningen för anslagets programindelning fattade riksdagen förra året beslut om betydande förändringar av de former av stöd åt arbetshandikappade som hittills har finansierats av medel från det förevarande anslaget. Dessa reformer behandlades i propositionen 1978/79:73 och utskottets betänkande AU 1978/79:20. Reformerna innebar i korthet följande. Bidragen till arbetstekniska hjälpmedel m. m. höjdes väsentligt. Vidare samordnades resurserna för arbetsprövning och arbetsträning m. m. i nybildade arbetsmarknadsinstitut för den yrkesinriktade rehabiliteringen. Slutligen beslöts att arkivarbetet och den halvskyddade sysselsättningen skulle sammanslås till den nya stödformen anställning med lönebidrag.

Vid riksdagsbehandlingen av reformerna godtog socialdemokraterna i allt väsentligt de konkreta förslagen i propositionen, dock med invändningen att förslagen var otillräckliga. Socialdemokraterna presenterade också i programform ett förslag till inriktningen av politiken för arbete åt handikappade. Förslaget läggs nu på nytt fram i motionen 994. I programmet framhålls att man måste acceptera en fortsatt omstrukturering av näringslivet, men att den måste ske i socialt acceptabla former. De lokala arbetsmarknaderna måste stärkas och breddas. Effektiviteten i näringslivet måste vidareutvecklas och tekniken utformas med utgångspunkt i människornas egenskaper och villkor. Utslagningen måste hindras. Därvid blir fortsatta insatser för arbetsmiljö och arbetarskydd av särskild betydelse. Slutligen framhålls att samhället måste förfoga över effektiva instrument och resurser i övrigt för direkta insatser med syfte att erbjuda personer med handikapp sysselsättningstillfällen.

Mot programmet som sådant finns enligt utskottets uppfattning föga att invända. Så torde t. ex. enighet råda om att omstruktureringarna i näringslivet bör ske i socialt acceptabla former. Vidare måste ansträngningarna att förebygga utslagning och utestängning från arbetslivet ökas om man i någon väsentlig mån skall kunna förbättra de handikappades situation på arbetsmarknaden. Utskottet anser emellertid att ett program av detta slag inte ger någon direkt vägledning utöver de allmänna riktlinjer för det arbetsmarknadspolitiska stödet till arbetshandikappade som riksdagen redan har antagit. På grund härav avstyrker utskottet motionen 994 i den föreliggande delen.

I samma motion tar socialdemokraterna på nytt upp två andra förslag som lades fram för riksdagen i förra årets partimotion (1978/79:667). Man vill sålunda få till stånd en åtgärdsplanering för arbetshandikappade, innebärande att varje arbetsförmedling för sitt område gör en plan för erforderliga arbetsmarknadspolitiska insatser. Dessutom vill motionärerna att länsarbetsnämnderna skall tillföras särskilda personalresurser för att följa upp företagens personalpolitik.

AU 1979/80:21

58 Inom arbetsförmedlingen tillämpas över lag en verksamhetsplanering som successivt byggs ut. Det innebär att man har inlett en utveckling av det slag motionärerna begär. Även den tidigare nämnda PLOG-utredningens förslag, som nu övervägs inom arbetsmarknadsverket, är ägnade att verka i den riktning som motionärerna önskar. Den aktivare tillämpning av främjandelagen som arbetsmarknadsverket inledde i höstas ger också möjlighet att bättre följa företagens personalpolitik. Med hänvisning till det anförda och då utskottet inte är berett att föreslå ytterligare personalförstärkning till verket utöver regeringens förslag avstyrks motionsyrkandena.

I vpk-motionen 1817 yrkas att riksdagen skall göra ett uttalande om rätten till arbete för alla oavsett handikapp. Vpk vill att uttandet skall vara ”kompromisslöst” och hävdar att övriga partier visserligen ansluter sig till målet arbete åt alla men gör undantag för exempelvis majoriteten av handikappade.

Utskottet tar bestämt avstånd från denna tolkning av de övriga riksdagspartiernas sysselsättningspolitiska ambitioner. Den av dessa partier omfattade målsättningen arbete åt alla innebär en principförklaring att alla människor oavsett arbetsförmåga skall ha rätt till någon form av sysselsättning. Detta gäller även om dem som är gravt handikappade. I övrigt hänvisar utskottet till de av riksdagen godkända uttalandena i propositionen 1978/ 79:73 (s. 19) med en liknande innebörd. Enligt utskottets uppfattning saknar riksdagen anledning att göra den av vpk begärda deklarationen.

Vpk yrkar vidare i motionen 1817 att regeringen skall få i uppdrag att utforma ett sysselsättningsprogram för handikappade som konkret visar på problemets omfattning och hur det skall lösas.

Riksdagsbeslutet med anledning av propositionen 1978/79:73 innefattade såväl allmänna riktlinjer som en rad konkreta åtgärder för att göra det lättare för de handikappade att komma in på den öppna arbetsmarknaden, bl. a. en samordning av resurserna för den yrkesinriktade rehabiliteringen genom de nya arbetsmarknadsinstituten. När det gäller de olika formerna av skyddad sysselsättning har riksdagen antagit nya riktlinjer, som från årsskiftet trädde i tillämpning genom att Stiftelsen Samhällsföretag och de regionala stiftelserna för skyddat arbete då böljade sin verksamhet. Mot bakgrunden av denna helt nyligen genomförda reform, som har föregåtts av ett omfattande utredningsarbete, förefaller det föga meningsfullt att redan nu - innan man samlat några erfarenheter av den nya ordningen — börja ett nytt övergripande planeringsarbete. Motionsyrkandet avstyrks således.

I detta sammanhang tar utskottet upp ännu ett yrkande i motionen 1817. Däri begär vpk att riksdagen skall uttala att förtidspensioneringen inte skall få användas som ett arbetsmarknadspolitiskt instrument. De som så önskar bör i stället för förtidspension få sin ekonomiska trygghet inom ramen för en allmän arbetslöshetsförsäkring.

AU 1979/80:21

59 Rätt till förtidspension tillkommer den som har fyllt 16 år om arbetsförmågan på grund av sjukdom eller annan nedsättning av den fysiska eller psykiska prestationsförmågan, dvs. av medicinska skäl, är varaktigt nedsatt med minst hälften. Förtidspension på grund av arbetsmarknadsskäl kan beviljas den som har fyllt 60 år och som har uppburit ersättning från arbetslöshetskassa eller kontant arbetsmarknadsstöd under den längsta tid dessa stödformer kan utgå.

ALF-utredningen har i sitt betänkande om en allmän arbetslöshetsförsäkring föreslagit att arbetslösa personer som har fyllt 60 år skall kunna få ersättning utan tidsbegränsning till dess de fyller 65 år. Utredningen framhåller att dessa personer visserligen torde vara berättigade till förtidspension men anser det önskvärt att arbetslöshetsförsäkringen bör kunna ge ett skydd till den som väljer att stå till arbetsmarknadens förfogande genom att vara aktivt arbetssökande.

ALF-utredningens betänkande överensstämmer på denna punkt alltså med motionärernas tankegång. Frågan kommer därmed upp i samband med prövningen av utredningens förslag. Som framgår av det anförda skall förtidspensionering av arbetsmarknadsskäl medges endast för äldre personer. Det skall emellertid inte bestridas att det, oavsett ålder, finns ett samband mellan förtidspensionering och sysselsättningsmöjligheter. Detta samband har belysts av sysselsättningsutredningen, som föreslog vissa åtgärder beträffande de yngre förtidspensionerade. Med anledning av utredningens förslag har försöksvis inletts en uppsökande verksamhet bland unga förtidspensionärer med sikte på rehabilitering och sysselsättning. Dessutom skall undersökas om man inom pensionssystemets ram kan underlätta för de förtidspensionerade att återgå i arbete, bl. a. genom vidgade möjligheter till s. k. vilande förtidspension.

Med det anförda har utskottet besvarat motionen som i de aktuella delarna inte bör föranleda någon åtgärd.

I partimotionen 219 upprepar vpk ett tidigare krav om ett aktionsprogram mot utslagning och social utstötning, som man vill att riksdagen skall ställa sig bakom. Motionärerna önskar att regeringen skall vidta kraftfulla insatser mot arbetslöshet och utslagning på grundval av programmet. Detta innefattar arbetsmarknadspolitiska inslag men också åtgärder som faller utanför utskottets beredningsområde. I programmet förordas som mål — liksom i motionen 1817 - en garanterad rätt till arbete för alla oberoende av ålder och handikapp. Vidare bör alla ungdomar ha rätt till meningsfull utbildning och arbete. Därutöver föreslås i programmet en allmän arbetstidsförkortning till 30 timmar per vecka, åtgärder mot företag med hög personalomsättning, en bred offensiv mot hälsorisker i arbetslivet, förbud mot skift- och ackordsarbete samt obligatorisk arbetsförmedling. I programförslaget tar vpk dessutom upp inslag som berör industripolitiken, socialförsäkringssystemet, vårdsektorn samt alkohol- och narkotikapolitiken.

AU 1979/80:21

60 Den utbyggnad av de arbetsmarknadspolitiska stödåtgärderna för handikappade som beslöts förra året var i hög grad inriktad på att förebygga utslagningen från arbetslivet. Samma syfte har den något tidigare reformerade arbetsmiljölagstiftningen. I övrigt noterar utskottet att en rad av de i aktionsprogrammet upptagna frågorna kommer att behandlas av riksdagen med anledning av andra vpk-motioner. Utskottet finnér det föga meningsfyllt att ta ställning till ett så allmänt formulerat och vittomspännande program som motionärerna presenterar. Problemen bör i stället angripas konkret inom politikens olika områden. Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet motionen 219.

Erik Hovhammar m. fl. (m) anser i motionen 982 att bidragen till arbetsgivare som anställer handikappade bör förstärkas. För att skapa erforderligt ekonomiskt utrymme tänker sig motionärerna transfereringar av medel från socialförsäkringssystemet. Verkningarna av en sådan åtgärd bör dock analyseras, och motionärerna begär därför att frågan skall utredas.

En interdepartemental arbetsgrupp lade i böljan av året fram en promemoria angående den framtida finansieringen av vissa arbetsmarknadspolitiska åtgärder m. m. (Ds A 1980: 1). I denna berörs förslag av den typ som motionärerna aktualiserar. Regeringen har aviserat att en proposition på grundval av promemorian kommer att föreläggas riksdagen senare i år. Med hänsyn härtill bör motionens utredningsyrkande inte föranleda någon åtgärd.

I samma motion yrkas också att statliga arbetsgivare skall medverka till en ökad sysselsättning för äldre och arbetshandikappade och ta på sig ett större ansvar än hittills för nyrekrytering av dessa grupper arbetstagare. Bonnie Bernström m. fl. (fp) anser i motionen 1793 att också riksdagen bör anställa personer med rörelsehinder eller annat handikapp. I den motionen yrkas att riksdagen skall besluta öka förutsättningarna för handikappade att få anställning i riksdagshuset.

Främjandelagen har till syfte att förbättra sysselsättningsmöjligheterna för handikappade och äldre arbetstagare. Lagen gör inte något undantag för arbetsgivarna på den offentliga sektorn. Tvärtom är det viktigt att stat och kommuner föregår med gott exempel. För statliga myndigheter m.fl. gäller sedan gammalt enligt särskilda författningar att de vid nyanställningar skall verka för att arbetshandikappade bereds sysselsättning. En bestämmelse av den innebörden har tagits in i förordningen (1979:518) om arbetshandikappade i statligt reglerad anställning, m. m. Åldersdiskriminering förbjuds i en annan författning (1973: 279).

De i de nämnda författningarna angivna riktlinjerna för statens personalpolitik när det gäller äldre och handikappade förutskickades i propositionen 1978/79:73 bli kompletterade i två avseenden. För det första angavs att myndigheterna skulle komma att bli ålagda att redovisa de insatser som görs för att anställa handikappade liksom andra anpassningsåtgärder. För det andra anmäldes att arbetsmarknadsstyrelsen och dåvarande statens

AU 1979/80:21

personalnämnd skulle få i uppdrag att utarbeta förslag till riktlinjer för hur det anställningsfrämjande arbetet bör bedrivas inom den statliga sektorn. Ett sådant uppdrag meddelades de båda myndigheterna i april förra året. Vid redovisningen av dessa åtgärder i betänkandet AU 1978/79:20 utgick utskottet från att man härigenom skulle få till stånd en skärpning och effektivisering av de mer allmänna riktlinjer som funnits författningsmässigt angivna. Utskottet vill stryka under vikten av att det i propositionen 73 skisserade arbetet drivs vidare. Det finns så mycket större anledning att göra det som erfarenheterna från en av arbetsmarknadsverket i höstas startad kampanj för arbete åt äldre och handikappade tyder på att det har varit betydligt svårare att nå resultat på den offentliga sektorn än på den enskilda.

Det allmänna åtagande som staten har gjort i sin anställningspolitik att verka för sysselsättningen åt arbetshandikappade gäller även för riksdagen. Detta har formellt bekräftats av att förvaltningsstyrelsen föreskrivit att den ovannämnda förordningen om arbetshandikappade i statligt reglerad anställning, m. m., även skall gälla för riksdagen och dess verk. Vad som nu är angeläget är att detta allmänna åtagande också kommer till konkreta uttryck i anställningspolitiken och att man därför mer aktivt angriper problemen. Ett sätt är att starta en anpassningsgrupp. En sådan saknas i den inre riksdagsförvaltningen. Likaså bör någon form av redovisning av vidtagna åtgärder lämnas, exempelvis i förvaltningsstyrelsens årliga berättelse.

Utskottet utgår från att man inom riksdagsförvaltningen beaktar vad här har anförts. I riksdagshuset finns emellertid också enskilda arbetsgivare i form av de politiska partierna. Det är önskvärt att även partierna anstränger sig att ge arbete åt handikappade. I det sammanhanget erinrar utskottet om möjligheten att få lönebidrag. Utskottet kommer i det följande avsnittet att närmare behandla den stödformen.

Med det anförda har utskottet besvarat de i sammanhanget upptagna yrkandena i motionerna 982 och 1793. Med hänvisning härtill synes dessa inte behöva föranleda någon ytterligare åtgärd.

Arbetshjälpmedel åt handikappade

De stödformer som omfattas av delprogrammet arbetshjälpmedel åt handikappade är bidrag till arbetsbiträde, bidrag till särskilda anordningar på arbetsplatsen och bidrag till speciella arbetstekniska hjälpmedel. Bidrag och lån till handikappbilar finansieras också av de medel som anvisas för delprogrammet.

Bidragen till arbetshjälpmedel förstärktes kraftigt förra året. I årets budgetproposition föreslås endast två punktvisa förändringar av dessa stödformer. Sålunda förordas att bidrag till arbetsbiträde samt till speciella arbetstekniska hjälpmedel skall kunna utgå för personer som är inskrivna vid arbetsmarknadsinstituten. Sådana stödåtgärder väntas bli aktuella i de

AU 1979/80:21

fall arbetsprövning och arbetsträning förläggs till vanliga arbetsplatser.

Bidragen till handikappbilar är inkomstprövade. Inkomstgränserna har justerats vid återkommande tillfällen. I propositionen föreslås att inkomstgränsen för helt bidrag höjs med 3 000 till 34 000 kr. och den övre gränsen för reducerat bidrag med lika mycket till 50 000 kr.

Utskottet biträder dessa förslag.

Karin Ahrland (fp) begär i motionen 1455 ändring av beloppsgränserna för bidrag till speciella arbetstekniska hjälpmedel. Det högsta bidrag som kan utgå är i dag 50000 kr. Motionären anser att detta bidragstak bör slopas, eftersom det i enstaka fall kan vara behövligt att anskaffa utrustning för belopp som är högre än det angivna maximibidraget.

Ett liknande förslag har lagts fram i AMS anslagsframställning. I budgetpropositionen avstyrker statsrådet Wirtén det förslaget. Utskottet har samma inställning och avstyrker därför motionsförslaget. Det kan erinras om att bidraget till speciella arbetstekniska hjälpmedel, som tidigare var maximerat till 25000 kr., höjdes till 50000 kr. så sent som den 1 juli 1979.

Motionären tar också upp frågan om bidrag till kostnader för att reparera hjälpmedel. Bidrag utgår för den faktiska reparationskostnaden. Som begränsningar gäller att denna kostnad inte får överstiga hälften av hjälpmedlets nyanskaffningsvärde och inte heller ett belopp av 6000 kr.

Motionären anser att dessa regler bör ändras och påpekar att viss dyr apparatur kan vara värd att reparera för mer än 6000 kr.

Föreskrifterna om bidrag till reparationer har på administrativ väg meddelats av AMS. Den i motionen kritiserade beloppsgränsen tillkom vid en tidpunkt då det maximala nyanskaffningsbidraget var 25000 kr., dvs. hälften av det bidrag som kan utgå i dag. Det får förutsättas att AMS anpassar bidragsreglerna för reparationer med hänsyn till det nya läget, i all synnerhet som det vid behov av dyrare reparationer blir en ekonomisk avvägningsfråga om hjälpmedlet skall repareras eller ersättas med ett nytt bidragsberättigat hjälpmedel.

Med det anförda har utskottet besvarat motionen 1455 som inte bör föranleda någon åtgärd.

Bidrag till arbetsbiträde kan beviljas arbetsgivare som har kostnader för särskild hjälp åt handikappad arbetstagare. Högsta bidragsbelopp är nu 20 000 kr. per år. Socialdemokraterna föreslår i partimotionen 994 liksom Börje Nilsson (s) i motionen 1475 att bidrag till arbetsbiträde skall kunna kombineras med bidrag till halvskyddad sysselsättning (från den 1 juli 1980 anställning med lönebidrag). Avsikten med förslaget i partimotionen är att kombinationen skall tillämpas på försök under två år.

Möjligheten att samtidigt kunna ge bidrag till arbetsbiträde och till halvskyddad sysselsättning diskuterades i propositionen 1978/79:73 med anledning av förslag från sysselsättningsutredningen om en sådan kombinationsmöjlighet. Det ställningstagande som gjordes i propositionen och som godtogs av riksdagen innebar att en kombination av stödformerna skulle

AU 1979/80:21

vara möjlig, men endast för gravt handikappade ungdomar under 25 år.

Frågan behandlas också i årets budgetproposition då AMS i sin anslagsframställning har lagt fram ett förslag av samma innebörd som i de båda motionerna. Statsrådet Wirtén är emellertid inte beredd att föreslå någon ändring i de aktuella reglerna. Utskottet har samma inställning och avstyrker därför motionerna 994 och 1475 i de nu behandlade delarna.

I motionen 1475 förespråkas också att bidraget inte skall vara maximerat, utan det bör kunna täcka alla kostnader som är förenade med de extra arbetsinsatser som behöver göras.

Även frågan om ett icke maximerat bidrag till arbetsbiträde prövades förra året av riksdagen. Ett motionsyrkande härom avslogs. Då man ännu knappast kan ha fått några erfarenheter av den fördubbling av bidraget som beslöts förra året saknas skäl för riksdagen att nu ändra sitt ställningstagande. Med det anförda avstyrker utskottet motionen 1475 i den nu redovisade delen.

Slutligen uttalar Börje Nilsson i sin motion att stödet till de skyddade verkstäderna bör inrymma kostnaderna för arbetsbiträde.

De skyddade verkstäderna skall vara öppna även för personer med grava handikapp. Driftbidraget till Stiftelsen Samhällsföretag måste därför kunna täcka kostnaderna för extra insatser som visar sig behövliga för att hjälpa gravt handikappade. Något särskilt uttalande härom från riksdagens sida är inte erforderligt, och motionen 1475 bör sålunda inte heller på denna punkt föranleda någon åtgärd.

Näringshjälp

Näringshjälp är ett ekonomiskt stöd till start av eget företag. Stödet kan lämnas inte enbart till handikappade utan också till medelålders eller äldre personer som inte är handikappade. Stöd kan i vissa fall också lämnas för att säkra den fortsatta driften av ett företag.

Näringshjälp utgår som regel i form av ett bidrag om högst 15 000 kr. som kan kompletteras med ett lån om högst 60000 kr. Lånet är förenat med ränta frånsett de första åren.

Det nämnda bidraget om högst 15 000 kr. kan helt eller delvis ersättas av ett räntefritt lån. Denna möjlighet utnyttjas sällan, och det föreslås i propositionen att näringshjälpen i fortsättningen skall utgå endast i form av bidrag och det kompletterande, i princip räntebelagda lånet. Utskottet biträder förslaget.

Anställning med lönebidrag

Som tidigare berörts kommer arkivarbetet och den halvskyddade sysselsättningen att den 1 juli i år omvandlas till en ny gemensam stödform benämnd anställning med lönebidrag.

För dem som i dag är i halvskyddad sysselsättning innebär reformen ingenting annat än att stödformen byter namn. Däremot blir det stora förändringar för dem som sysselsätts i arkivarbete.

AU 1979/80:21

64 När det gäller lönebidragets storlek fastställde riksdagen följande principer (AU 1978/79: 20 s. 35—38): Statliga myndigheter och institutioner som i bidragshänseende bör jämställas med statliga myndigheter samt försäkringskassor får full kostnadstäckning. Statsunderstödda och andra allmännyttiga institutioner får bidrag med 90% av de totala lönekostnaderna. För dem som är sysselsatta på sådana institutioner den 1 juli i år får bidrag motsvarande hela lönekostnaden övergångsvis utgå fram till den 1 juli 1983. Övriga privata arbetsgivare samt kommuner, landsting och statliga affärsdrivande verk får bidrag enligt samma regler som nu gäller för den halvskyddade sysselsättningen, dvs. med 75 % av den totala lönekostnaden det första året, 50 % det andra året och 25 % under de tredje och tjärde åren. Möjlighet finns att förlänga bidragsperioden.

I budgetpropositionen föreslås att riksdagen skall godkänna de av statsrådet Wirtén ”förordade riktlinjerna för statsbidrag till anställning med lönebidrag”. Eftersom de grundläggande statsbidragsvillkoren redan har fastställts av riksdagen är det här i själva verket fråga om tilläggsförslag till förra årets reform.

En av de frågor som nu tas upp är omfattningen av stödverksamheten. Statsmakterna har hittills maximerat antalet arkivarbetsplatser. De är f. n. 14000. Motsvarande begränsning saknas för den halvskyddade sysselsättningen. Det har tvärtom ansetts önskvärt att den byggs ut. I budgetpropositionen förordas att man fortsättningsvis endast begränsar antalet platser hos statliga myndigheter och försäkringskassor, dvs. arbetsgivare som får full kostnadstäckning. Antalet föreslås bli fastställt till högst 5900 med möjlighet för regeringen att öka antalet med hänsyn till att det har förutskickats att vissa institutioner i bidragshänseende skall kunna jämställas med statliga myndigheter.

Utskottet biträder propositionens förslag i denna del. Det skall tilläggas att den föreslagna ordningen innebär att det inte blir någon maximering av antalet platser hos arbetsgivare som får bidrag med 90% av lönekostnaden liksom självfallet inte heller av de platser för vilka utgår bidrag enligt nuvarande regler för halvskyddad sysselsättning.

Propositionens övriga förslag (s. 117) gäller vissa övergångsproblem m. m. Utskottet lämnar förslagen utan erinran. Slutligen behandlas frågor om viss förstärkning av lönebidraget till privata arbetsgivare m. fl. Som förut nämnts skall bidraget även i fortsättningen utgå med 75% av den totala lönekostnaden under det första anställningsåret med nedtrappning de följande åren till 50 resp. 25 %. I propositionen förordas att det skall vara möjligt för regeringen att för gravt handikappade efter prövning i vaije enskilt fall medge att bidraget skall fortsätta att utgå med 50% även efter det andra anställningsåret. Utskottet tillstyrker förslaget.

Som redan påpekats kommer övergången till anställning med lönebidrag att medföra stora förändringar för dem som i dag är sysselsatta i arkivarbete. Men övergången ändrar också situationen för de allmännyttiga organi -

AU 1979/80:21

sationerna. Dessa har f. n. full kostnadstäckning för de arkivarbetare som har anvisats sysselsättning hos dem. Efter den I juli i år minskas det statliga stödet till 90% för arbetstagare som nyanställs från den tidpunkten. För arbetstagare som då redan är knutna till organisationen fortsätter bidrag med 100% att övergångsvis utgå till den 1 juli 1983.

Frågan om lönebidragets storlek när det gäller de allmännyttiga organisationerna diskuterades utförligt i betänkandet AU 1978/79: 20. Utskottet bestred inte att bidragsreduktionen kan leda till svårigheter för vissa organisationer och institutioner men pekade samtidigt bl. a. på den nämnda övergångstiden om tre år. Dessutom hänvisade utskottet till att de ekonomiska problem som slutligt kan drabba vissa organisationer fick tas upp i samband med prövningen av annat stöd från det allmänna.

Socialdemokraterna hänvisar i motionen 994 till att det från olika håll har uttryckts oro för att de allmännyttiga organisationerna efter bidragsreformen kommer att sakna ekonomiska möjligheter att sysselsätta arkivarbetare. Motionärerna säger sig inte kunna acceptera att handikappade förlorar tidigare möjligheter till sysselsättning på den öppna arbetsmarknaden. För att motverka en sådan utveckling bör en uppföljning av stödformen för de allmännyttiga organisationernas del komma till stånd. Detta avses ske genom att man dels noga följer organisationernas nyrekrytering med lönebidrag, dels systematiskt kartlägger organisationernas förutsättningar att öka sitt finansiella engagemang efter den 1 juli 1983. Resultatet av uppföljningen bör enligt motionen redovisas i 1981 års budgetproposition, och regeringen bör då samtidigt lägga fram förslag till det stöd som kan visa sig motiverat.

Även i motionen 734 av Gunnel Jonäng m. fl. (c) begärs åtgärder från regeringens sida så att arbetshandikappade inte skall behöva mista sina anställningar på grund av bristande ekonomiska resurser hos de allmännyttiga organisationerna.

Eivor Marklund (vpk) yrkar i motionen 1471 att riksdagen hos regeringen skall begära förslag om bidrag med 100% till de allmännyttiga organisationerna. Också i denna motion åberopas organisationernas ekonomiska resurser.

Utskottet vill först framhålla att den nya anställningsformen syftar till att förbättra arkivarbetarnas situation. Själva benämningen arkivarbete försvinner. I motsats till vad som gäller i dag kommer dessa arbetstagare att omfattas av den arbetsrättsliga lagstiftningen, t. ex. lagen om anställningsskydd. Av stor betydelse är att arbetsgivaransvaret flyttas över från arbetsmarknadsverket till organisationerna, som hittills endast haft att svara för arbetsledning och tillsyn. Det har mot den bakgrunden ansetts rimligt att organisationerna svarar för åtminstone en del av lönekostnaden. I fortsättningen tar de allmännyttiga organisationerna över statens roll som kollektivavtalspart när det gäller löner och övriga anställningsvillkor för

5 Riksdagen 1979180. 18 sami. Nr 21

AU 1979/80:21

anställda med lönebidrag. Med denna ställning bör följa ett direkt ekonomiskt ansvar för konsekvenserna av avtalsuppgörelserna.

Utskottet kan inte finna att riksdagen har anledning at ändra sitt i fjol fattade beslut om den principiella konstruktionen av det nya systemet med lönebidrag. Utskottet avstyrker därför motionen 1471 som innebär att man skall riva upp förra årets beslut.

Utskottet har från AMS erfarit att organisationerna har sett som ett problem att lönebidragen skall utbetalas i efterskott. Organisationer med otillräcklig tillgång till likvida medel kan därigenom råka i svårigheter. AMS avser därför att anpassa sina utbetalningsrutiner med hänsyn till detta problem. Det kan emellertid finnas andra problem, bl. a. av det slag som man har pekat på i motionerna. Det finns därför anledning att noga följa utvecklingen av möjligheterna att sysselsätta handikappade m. fl. hos de allmännyttiga organisationerna. En kartläggning av sysselsättningsförhållandena hos organisationerna för nu anställda arkivarbetare har f. ö. nyligen genomförts av arbetsmarknadsverket. Utskottet vill i anslutning till motionerna betona att regeringen direkt bör följa utvecklingen och om den skulle ge anledning därtill lägga fram erforderliga förslag så att inte syftet med reformen — att skapa fler arbetstillfällen för handikappade och att förbättra det nuvarande arkivarbetets status — förfelas. Riksdagen bör i lämpligt sammanhang få en redovisning för resultatet av regeringens granskning. Vad utskottet anfört i denna fråga bör regeringen underrättas om.

I motionen 9% av Åke Polstam (c) föreslås en försöksverksamhet för sysselsättning ät rörelsehindrade ungdomar. Motionären tänker sig att med lämpliga arbetsgivare träffas avtal om anställning av sådana ungdomar, varvid staten åtar sig att betala de merkostnader som hänger samman med handikappet.

Motionens syfte är redan tillgodosett genom stödformen halvskyddad sysselsättning/anställning med lönebidrag. Gäller det arbetsplacering av ungdomar med grava rörelsehinder kan det bli aktuellt med förhöjt lönebidrag (90% av lönekostnaden under det första anställningsåret). 1 sistnämnda fall kan lönebidraget dessutom kombineras med bidrag till arbetsbiträde. Med hänsyn till det anförda finns det inte skäl att föreslå någon åtgärd på grund av motionen.

Medelsberäkningen m.m.

Det totala medelsbehovet under anslaget beräknas till 1 316500000 kr., en minskning i förhållande till innevarande budgetår med ca 122 milj. kr. Minskningen beror på att kostnaderna för yrkesinriktad rehabilitering och för stöd till skyddade verkstäder i fortsättningen skall täckas från andra anslag.

Utskottet godtar propositionens medelsberäkning. Anslaget bör alltså föras upp med det begärda beloppet.

AU 1979/80:21

67 Det förevarande reservationsanslaget har i budgetpropositionen tagits upp under en ändrad rubrik. Även användningen av anslaget ändras. Det är således fråga om ett nytt reservationsanslag. Utskottet vill därför uttala att det inte bör föreligga hinder för regeringen att föreskriva att vid utgången av budgetåret 1979/80 kvarstående behållning på det nuvarande anslaget helt eller delvis får överföras till det nya anslaget.

Bidrag till arbetarskyddsfonden

1978/79 Utgift 135000000

1979/80 Anslag 145 000000

1980/81 Förslag 80000000

I samband med att lagen (1976: 580) om medbestämmande i arbetslivet antogs våren 1976 beslöt riksdagen att också stödja information, utbildning och forskning rörande medbestämmande i arbetslivet (prop. 1975/76: 182, InU 1975/76:46, rskr 1975/76:405). I beslutet innefattades även stöd till utbildning av de anställdas representanter i företagens styrelser samt medel för att betala fasta kostnader vid Arbetslivscentrum.

Anslagets fördelning på de olika ändamålen och utgiftsförändringarna framgår av nedanstående sammanställning.

1979/80

Beräknad ändring 1980/81

1. Bidrag till forskningsprojekt m. m.

2. Bidrag till fackliga organisationer för utbildning av anställdas representanter

i statliga myndigheters styrelser och i företags styrelser

3. Bidrag till arbetsgivarorganisationer och fackliga organisationer för information och utbildning med anledning av lagen (1976: 580) om medbestämmande i arbetslivet -

Arbetarskydds fonden -

Före draganden -

+ 111676000

-65000000

Regeringen har under punkten C 4 (s. 120—125) föreslagit att riksdagen skall

dels anta ett inom arbetsmarknadsdepartementet upprättat förslag till lag om ändring i lagen (1971: 282) om arbetarskyddsavgift, dels godkänna de i budgetpropositionen förordade allmänna riktlinjerna för finansiering av stöd till forskning och utveckling samt utbildning och

AU 1979/80:21

information beträffande medbestämmande i arbetslivet och arbetslivsfrågor i övrigt samt till utbildning av styrelserepresentanter för de anställda,

dels till Bidrag till arbetarskyddsfonden för budgetåret 1980/81 anvisa ett reservationsanslag av 80000000 kr.

Propositionens lagförslag fogas till detta betänkande som bilaga.

Som framgår av den ovan lämnade redovisningen finansieras från anslaget bidrag till arbetsmarknadens parter för information och utbildning med anledning av lagstiftningen om medbestämmande i arbetslivet. Vidare utgår från detta anslag bidrag till de fackliga organisationerna för utbildning av representanter i företagsstyrelser och styrelser för statliga myndigheter. Ett ytterligare utgift sändamål är stödet till forsknings- och utvecklingsarbete när det gäller medbestämmande och andra arbetslivsfrågor. Häri ingår medel för de fasta kostnaderna vid det särskilt inrättade forskningsinstitutet, Arbetslivscentrum.

I budgetpropositionen föreslås att de angivna informations-, utbildningsoch forskningsinsatserna från den 1 januari 1981 skall finansieras med arbetsgivaravgifter. Som teknisk lösning förordas en höjning av arbetarskyddsavgiften, som f. n. täcker bl. a. utgifterna för liknande insatser på arbetarskyddsområdet. Avgiften tillförs arbetarskyddsfonden.

Arbetarskyddsavgiften tas f. n. ut med 0,1 % på lönesumman. Propositionens förslag innebär en höjning till 0,155 %. Vid bifall härtill beräknas totalt 380 milj. kr. inflyta till arbetarskyddsfonden under år 1981. När det gäller fördelningen av dessa medel är det avsett att en liksom hittills i lagen om arbetarskyddsavgift fastställd andel skall utgöra bidrag till statsverkets kostnader för den verksamhet som arbetarskyddsverket bedriver. Andelen anges till 16,5 %. Återstoden av medlen förutsätts bli fördelade av arbetarskyddsfondens styrelse enligt bestämmelser som meddelas av regeringen. I propositionen görs bedömningen att 30 % bör anslås för information och utbildning kring medbestämmande i arbetslivet och ca 3 % för utbildning av styrelserepresentanter för de anställda. Övriga medel avses stå till förfogande för arbetslivs- och arbetsmiljöforskningen.

Utskottet vill inte motsätta sig övergången till avgiftsfinansiering. Lagförslaget godtas av utskottet, som också lämnar utan erinran vad som i propositionen anförts och föreslagits om allmänna riktlinjer för finansieringen av information, utbildning och forskning på de aktuella områdena.

Det nya finansieringssystemet bör av tekniska skäl träda i kraft vid nästa årsskifte. Det stöd som skall utgå till information, utbildning och forskning på arbetslivsområdet under tiden den 1 juli—31 december 1980 får därför liksom hittills finansieras av budgetmedel. Nuvarande anslag bör alltså kvarstå på statsbudgeten under nästa budgetår med, som regeringen föreslår, ett till 80 (—65) milj. kr. reducerat belopp.

AU 1979/80:21

69 Bidrag till Stiftelsen Samhällsföretag

1978/79 Utgift 8 132770

1979/80 Anslag 'l 000000000 1980/81 Förslag 1685000000

1 Anslaget avsett att täcka kostnaderna för ett halvt verksamhetsår.

Från anslaget utgår bidrag till Stiftelsen Samhällsföretag för att täcka underskottet i verksamheten med skyddat arbete m. m. och för investeringar.

1979/80 Beräknad ändring 1980/81

Stiftelsen Före Samhällsföretag

draganden

Driftbidrag 1000000000 + 600000000 +600000000

Investeringsbidrag - +305000000 + 85000000

1000 000000 +905000000 +685 000 000

Regeringen har under punkten C 5 (s. 125-138) föreslagit att riksdagen skall

1. medge att regeringen vid behov får besluta om nya platser för skyddat arbete under budgetåret 1980/81,

2. till Bidrag till Stiftelsen Samhällsföretag för budgetåret 1980/81 anvisa ett förslagsanslag av 1 685 000 000 kr.

Vid årsskiftet 1979-1980 startade den nya organisationen för skyddat arbete. Organisationen består av en central stiftelse - Stiftelsen Samhällsföretag — och regionala stiftelser för de olika länen. Den nya organisationen har tagit över verkstäderna för skyddat arbete, de industriella beredskapsarbetena samt kontorsarbetscentralerna för arkivarbete. Organisationen har också ansvaret för vissa former av hemarbete.

Den centrala stiftelsen, som har sitt säte i Botkyrka, är dimensionerad för 120 befattningshavare. Den regionala organisationen beräknas nästa budgetår omfatta ca 28 000 anställda fördelade på 24 regionala huvudkontor och 370 verkstäder. Av den totala arbetsstyrkan beräknas antalet anställda vid de regionala huvudkontoren utgöra ca 1 035.

Under innevarande och nästa budgetår tillkommer ett antal nya arbetsplatser vid verkstäderna i enlighet med vad som tidigare har förutsatts. I budgetpropositionen beräknas inte medel för någon platsutbyggnad därutöver. Det föreslås dock att riksdagen skall medge regeringen att vid behov besluta om nya platser under budgetåret 1980/81. Utskottet tillstyrker att ett sådant bemyndigande lämnas. Motsvarande bemyndiganden har tidigare lämnats vaije år av riksdagen för utbyggnaden av de skyddade verkstäderna.

6 Riksdagen 1979180. 18 sami. Nr 21

AU 1979/80:21

70 Stiftelsen Samhällsföretags behov av driftmedel beräknas i budgetpropositionen till 1 600 milj. kr. Häri ingår ett mindre belopp som bidrag till driften av den nuvarande arkivarbetscentralen Kulturarvet i Falun. Det anmäls i propositionen att frågan om huvudmannaskapet för verksamheten där kommer att prövas i ett senare sammanhang.

Till investeringsbidrag bör enligt budgetpropositionen beräknas 85 milj. kr.

Det sammanlagda medelsbehovet under anslaget utgör sålunda 1 685 milj. kr. Utskottet godtar att anslaget för nästa budgetår förs upp med detta belopp.

I detta sammanhang tar utskottet upp motionen 441 av Göte Jonsson (m) och Sten Svensson (m), vari begärs åtgärder via Stiftelsen Samhällsföretag för ökad sysselsättning av handikappade på den reguljära arbetsmarknaden. Motionärerna föreslår att Samhällsföretag skall arbeta för att hitta nya och bättre hjälpmedel för handikappade. Dessutom vill motionärerna ha ett system som innebär att staten skall kunna ge ekonomisk kompensation till enskilda och offentliga arbetsgivare på samma sätt som ersättning utgår till Samhällsföretag. Den statliga ersättningen skulle stå i relation till arbetsförmågan hos de anställda och i övrigt täcka merkostnader för arbetsledning, handikappanpassad utrustning m. m.

Med anledning av de nu refererade delarna av motionen bör framhållas att Stiftelsen Samhällsföretag ser det som en av företagsgruppens viktigaste uppgifter att hitta nya och bättre hjälpmedel som kompenserar för olika former av handikapp. I den delen är alltså motionen redan tillgodosedd.

När det gäller ekonomisk kompensation till arbetsgivare som anställer arbetshandikappade finns, som framgår av den tidigare framställningen, en rad olika stödformer, lönebidrag, bidrag till arbetsbiträde, bidrag till särskilda anordningar på arbetsplatsen m. m. Det finns också andra stödformer som det inte funnits anledning för utskottet att särskilt gå in på i detta betänkande, exempelvis bidrag till utbildning eller praktik i företag med syfte att slussa handikappade och äldre arbetstagare till anställningar på den öppna marknaden.

Motionärerna vill med sitt förslag nå det dubbla syftet att ge handikappade sysselsättning på den öppna marknaden och hålla tillbaka en expansion inom Stiftelsen Samhällsföretag.

Utskottet delar motionärernas uppfattning att politikens huvudinriktning bör vara att i största möjliga utsträckning ge de handikappade sysselsättning på den öppna arbetsmarknaden. De olika bidrag och hjälpmedel som nyss redovisats har just detta syfte. Enligt utskottets uppfattning förefaller det i dagens läge mer ändamålsenligt att bygga vidare på denna av AMS hanterade medelsarsenal än att involvera det nystartade Samhällsföretag i bidragsgivningen till enskilda arbetsgivare.

I sammanhanget bör också betonas att ett av målen för Samhällsföretags verksamhet är att den skall leda till förbättring av de anställdas arbetsför -

AU 1979/80:21

måga och därmed öka deras möjligheter till anställning på den öppna marknaden. Ett uttryck för detta är att i kollektivavtal för de anställda hos Samhällsföretag har införts rätt till ledighet under sex månader för att pröva annan anställning.

Tanken på ökad utplacering av arbetstagare från skyddad verksamhet till andra anställningar behandlades relativt utförligt i propositionen 1978/ 79:73 (s. 67-68). Bakgrunden var ett förslag från sysselsättningsutredningen att som mål nå en årlig utplacering av 10 % av de anställda på de skyddade verkstäderna. Motivet härför var att genom en ökad omsättning bland arbetstagarna skaffa fler handikappade möjlighet till sysselsättning. I propositionen pekade föredraganden, statsrådet Wirtén, bl. a. på den motsättning som ligger i att förvänta sig en ökad utslussning och samtidigt begära att verkstäderna skall ge sysselsättning åt personer med mycket svåra handikapp. Något förslag med den inriktning som sysselsättningsutredningen förordade lades inte fram i propositionen och aktualiserades inte heller vid riksdagsbehandlingen.

Utskottet vill i anslutning härtill framhålla att det redovisade ställningstagandet inte bör tas till intäkt för att Samhällsföretag skall vara passivt när det gäller att medverka till att anställda placeras ut på den öppna arbetsmarknaden. Med hänsyn till de uppenbara svårigheter som föreligger är det nödvändigt att i det arbetet vara öppen för att pröva nya vägar och uppslag.

Med det anförda har utskottet besvarat motionen som inte bör föranleda någon åtgärd.

Utskottets hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande tidpunkten för en proposition om den framtida sysselsättningspolitiken att riksdagen avslår motionen 1979/80:994 yrkandet 1,

2. beträffande samhällskontroll vid nedläggning av företag att riksdagen avslår motionen 1979/80: 994 yrkandet 18,

3. beträffande åtgärder mot den bristande överensstämmelsen mellan utbud och efterfrågan på arbetskraft att riksdagen avslår motionen 1979/80:992,

4. beträffande skärpning av reglerna för avvisande av erbjudet arbete m.m. att riksdagen avslår motionerna 1979/80:744 och 1979/80:990,

5. beträffande personalförstärkning till arbetsmarknadsverket att riksdagen med avslag på motionerna 1979/80:994 yrkandet 6, 1979/80: 1490 yrkandet 3 och 1979/80:1817 yrkandet 2 bifaller propositionens förslag,

res. 1 (s)

res. 2 (s)

res. 3 (s)

AU 1979/80:21

6. beträffande utbildning av förmedlingspersonal i handikappfrågor att riksdagen avslår motionen 1979/80:1817 yrkandet 3,

7. beträffande sammansättningen av länsarbetsnämnder att riksdagen avslår motionen 1979/80: 255,

8. beträffande ordförandeskapet i distriktsarbetsnämnd att riksdagen avslår motionen 1979/80: 979,

9. beträffande arbetsförmedlingens svårigheter på orter med särskilda sociala problem att riksdagen avslår motionen 1979/ 80:1805,

10. beträffande fler distriktsarbetsnämnder och förmedlingskontor i Västmanlands län att riksdagen avslår motionen 1979/80:736,

11. beträffande den fortsatta utbyggnaden av ADB i platsförmedlingen att riksdagen med avslag på motionerna 1979/80:1810 och 1979/80:1845 bifaller propositionens förslag,

12. beträffande förbättrad byggarbetsplanering att riksdagen avslår motionen 1979/80: 980,

13. att riksdagen med bifall till propositionens förslag och med avslag på motionen 1979/80:994 yrkandet 7 till Arbetsmarknadsservice för budgetåret 1980/81 anvisar ett förslagsanslag av 955 913000 kr.,

14. beträffande barntillsyn inom arbetsmarknadsutbildningen att riksdagen avslår motionen 1979/80:994 yrkandet 12,

15. beträffande översyn av bristyrkesutbildningen att riksdagen avslår motionen 1979/80: 1466,

16. beträffande administrationen av ersättning för studieresor i samband med arbetsmarknadsutbildning att riksdagen avslår motionen 1979/80: 321,

17. beträffande frågan om utbildningsfonder i företagen att riksdagen med bifall till motionen 1979/80:994 yrkandet 19 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

18. att riksdagen godkänner de i propositionen förordade grunderna för ersättning till ledsagare till handikappade,

19. att riksdagen med bifall till propositionens förslag och med avslag på motionen 1979/80: 994 yrkandet 25 till Bidrag till arbetsmarknadsutbildning för budgetåret 1980/81 anvisar ett anslag av 2 231400000 kr.,

20. beträffande varselvillkoren i samband med äldrestödet att motionen 1979/80:1022 inte föranleder någon riksdagens åtgärd,

21. beträffande beredskapsarbeten på vägar i de regionalpolitiskt mest utsatta kommunerna att riksdagen avslår motionen 1979/ 80: 984,

22. beträffande utvärdering och redovisning av beredskapsarbeten inom den statliga sektorn att riksdagen avslår motionen 1979/ 80:1485,

res.4 (s)

res. 5 (s)

res.6(s)

AU 1979/80:21

23. beträffande vägarbeten i Västernorrlands län som beredskapsarbete att riksdagen avslår motionen 1979/80:408 yrkandena 1 och

2,

24. beträffande upprustning av grusvägsnätet i Älvsborgs län som beredskapsarbete att riksdagen avslår motionen 1979/80: 397,

25. beträffande medel för projektering av dubbelspår Ånge—Bräcke m.m. att riksdagen avslår motionen 1979/80:742,

26. beträffande åtgärder mot viltolyckor som beredskapsarbete att riksdagen avslår motionen 1979/80:743,

27. beträffande medel för beredskapsarbeten till Eketorps borg att riksdagen avslår motionen 1979/80:1816,

28. beträffande storleken av statsbidrag till beredskapsprojekt i de primära rekreationsområdena att riksdagen avslår motionen 1979/80:1888,

29. beträffande omfattningen av beredskapsarbeten i AMS egen regi att riksdagen avslår motionerna 1979/80:408 yrkandet 3, 1979/ 80: 728, 1979/80:1806 och 1979/80:1807,

30. att riksdagen medger att regeringen får bemyndiga AMS att under budgetåret 1980/81 besluta om avskrivning av vissa lånefordringar enligt propositionens förslag,

31. att riksdagen med bifall till propositionens förslag och med avslag på motionerna 1979/80: 324 och 1979/80:1368 yrkandet 3 till Sysselsättningsskapande åtgärder för budgetåret 1980/81 anvisar ett reservationsanslag av 2 125 000000 kr.,

32. att riksdagen med bifall till propositionens förslag till Stöd till lageruppbyggnad för budgetåret 1980/81 anvisar ett förslagsanslag av 1 000 kr.,

33. beträffande nya dagpenningklasser om 200, 210 och 220 kr., m.m. att riksdagen avslår motionerna 1979/80: 573 yrkandet 4 och 1979/80:994 yrkandena 20 och 21,

34. beträffande inrättande av en dagpenningklass om 230 kr. vid en senare tidpunkt att riksdagen avslår motionen 1979/80:994 yrkandet 22,

35. beträffande höjning av det kontanta arbetsmarknadsstödet att riksdagen avslår motionerna 1979/80: 573 yrkandet 3 och 1979/ 80:994 yrkandet 23,

36. beträffande enhetligt utbildningsbidrag, m. m., att riksdagen avslår motionen 1979/80: 573 yrkandena 1 och 2,

37. att riksdagen med bifall till propositionens förslag samt med avslag på motionen 1979/80:994 yrkandet 24 till Kontant stöd vid arbetslöshet för budgetåret 1980/81 anvisar ett förslagsanslag av 1333 800000 kr.,

38. beträffande höjning av arbetsgivaravgiften till arbetslöshetsfonden att riksdagen avslår motionen 1979/80: 994 yrkandet 26,

res. 7 (s)

res.8(s)

res. 8 (s)

res. 8 (s)

res. 9 (s)

res. 9 (s)

AU 1979/80:21

39. beträffande avstängning från arbetslöshetsersättning vid svårigheter att ordna barntillsyn att riksdagen avslår motionen 1979/ 80: 320,

40. beträffande avräkning av änke- och änklingspension mot kontant arbetsmarknadsstöd att riksdagen avslår motionen 1979/ 80:1804,

41. att riksdagen med bifall till propositionens förslag till Totalförsvarsverksamhet för budgetåret 1980/81 anvisar ett förslagsanslag av 79912000 kr.,

42. att riksdagen med bifall till propositionens förslag till Arbetsmarknadsverket: Anskaffning av utrustning för budgetåret 1980/ 81 anvisar ett reservationsanslag av 4070000 kr.,

43. att riksdagen med bifall till propositionens förslag till Arbetsmarknadsverket: Förvaltning av utrustning för budgetåret 1980/ 81 anvisar ett reservationsanslag av 1 000 kr.,

44. beträffande inriktningen av politiken för arbete åt handikappade att riksdagen avslår motionen 1979/80:994 yrkandet 3,

45. beträffande åtgärdsplanering inom arbetsförmedlingen att riksdagen avslår motionen 1979/80: 994 yrkandena 4 och 5,

46. beträffande rätten till arbete åt alla oavsett handikapp, m.m., att riksdagen avslår motionen 1979/80: 1817 yrkandena 1, 4 och 5,

47. beträffande aktionsprogram mot utslagning och social utstötning att riksdagen avslår motionen 1979/80: 219,

48. beträffande transferering av medel från socialförsäkringssystemet, m.m., att riksdagen avslår motionen 1979/80:982 yrkandena 1 och 4,

49. beträffande anställning av handikappade i riksdagshuset att riksdagen avslår motionen 1979/80: 1793,

50. beträffande beloppsgränserna för bidrag till speciella arbetstekniska hjälpmedel att riksdagen avslår motionen 1979/80:1455,

51. beträffande kombination av bidrag till arbetsbiträde och halvsky ddad sysselsättning att riksdagen avslår motionerna 1979/ 80:994 yrkandet 9 och 1979/80: 1475 i motsvarande del,

52. beträffande maximeringen av bidraget till arbetsbiträde, m. m., att riksdagen avslår motionen 1979/80: 1475 i motsvarande delar,

53. att riksdagen godkänner vad i propositionen anförts om ändrade grunder för bidrag till arbetshjälpmedel åt handikappade, att gälla fr. o. m. den 1 juli 1980, i den mån frågan inte behandlats i föregående punkter,

54. att riksdagen godkänner vad i propositionen anförts om ändrade grunder för näringshjälpen, att tillämpas fr. o. m. den 1 juli 1980,

55. beträffande uppföljning av stödformen anställning med lönebidrag för de allmännyttiga organisationernas del att riksdagen

res. 10 (1 s)

res. II (s) res. 11 (s)

res. 12 (s)

AU 1979/80: 21

med anledning av motionerna 1979/80:734 och 1979/80:994 yrkandet 8 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

56. beträffande lönebidrag med 100 % till de allmännyttiga organisationerna att riksdagen avslår motionen 1979/80: 1471,

57. beträffande försöksverksamhet för sysselsättning åt rörelsehindrade ungdomar att riksdagen avslår motionen 1979/80: 996,

58. att riksdagen med anledning av propositionens förslag godkänner vad som förordats beträffande anställning med lönebidrag, i den mån frågan inte behandlats i föregående punkter,

59. att riksdagen med bifall till propositionen till Särskilda åtgärder för arbetsanpassning och sysselsättning för budgetåret 1980/81 anvisar ett reservationsanslag av 1 316500000 kr.,

60. att riksdagen antar det inom arbetsmarknadsdepartementet upprättade förslaget till lag om ändring i lagen (1971:282) om arbetarskyddsavgift,

61. att riksdagen godkänner de i propositionen förordade allmänna riktlinjerna för finansiering av stöd till forskning och utveckling samt utbildning och information beträffande medbestämmande i arbetslivet och arbetslivsfrågor i övrigt samt till utbildning av styrelserepresentanter för de anställda,

62. att riksdagen med bifall till propositionen till Bidrag till arbetarskyddsfonden för budgetåret 1980/81 anvisar ett reservationsanslag av 80000000 kr.,

63. beträffande åtgärder för ökad sysselsättning åt handikappade på den reguljära arbetsmarknaden via Stiftelsen Samhällsföretag att riksdagen avslår motionen 1979/80: 441,

64. att riksdagen med bifall till propositionen medger att regeringen vid behov får besluta om nya platser för skyddat arbete under budgetåret 1980/81,

65. att riksdagen med bifall till propositionen till Bidrag till Stiftelsen Samhällsföretag för budgetåret 1980/81 anvisar ett förslagsanslag av 1 685000000 kr.

Stockholm den 13 mars 1980

På arbetsmarknadsutskottets vägnar ELVER JONSSON

Närvarande: Elver Jonsson (fp), Anna-Greta Leijon (s), Alf Wennerfors (m)1, Arne Fransson (c), Erik Johansson (s), Sten Svensson (m), Frida Berglund (s), Pär Granstedt (c), Lars Ulander (s), Anders Högmark (m)1, Margit Odelsparr (c), Marianne Stålberg (s), Eva Winther (fp). Sune Johansson (s), Nils-Olof Grönhagen (s), Bengt Wittbom (m)2 och Görel Bohlin (m)2.

' t. o. m. avsnittet Stöd till lageruppbyggnad 2 fr. o. m. avsnittet Kontant stöd vid arbetslöshet

AU 1979/80:21

76 Reservationer

Anna-Greta Leijon, Erik Johansson, Frida Berglund, Lars Ulander, Marianne Stålberg, Sune Johansson och Nils-Olof Grönhagen (alla s) har till betänkandet fogat reservationerna 1-9 och 11-12. Dessutom har Marianne Stålberg (s) avgivit reservationen 10.

1. Tidpunkten för en proposition om den framtida sysselsättningspolitiken (mom. 1)

Reservanterna anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 18 börjar "Utskottet kan” och på s. 19 slutar "sysselsättningspolitisk proposition” bort ha följande lydelse:

För att möta de problem som sysselsättningen i vårt land står inför under 1980-talet krävs att samhällets åtgärder sätts in som välavvägda delar i en samlad sysselsättningspolitisk strategi. En framgångsrik sysselsättningspolitik förutsätter sålunda att enskilda politiska beslut konsekvent föregås av en prövning av deras såväl omedelbara som långsiktiga effekter på sysselsättningen. Först med en sådan politik kan målet arbete åt alla förverkligas. Samtidigt krävs en målmedveten samordning av handlandet inom ett stort antal verksamhetsområden. Riktlinjerna för den ekonomiska politiken, finanspolitiken, närings- och branschpolitiken, energipolitiken, investeringspolitiken inkl. byggnadsverksamheten samt forsknings- och utvecklingspolitiken måste formas med utgångspunkt i en framtidsinriktad strategi, där politiska ställningstaganden kan inordnas i ett system av samverkande åtgärder för utveckling, sysselsättning och regional balans.

Det har ingått som en huvuduppgift för sysselsättningsutredningen att utarbeta förslag till riktlinjer för en sådan politik. Utredningen har presenterat slutresultatet av sitt arbete. Det framlagda materialet bör enligt utskottets uppfattning kunna utgöra underlag för en sysselsättningspolitisk proposition. Det är viktigt att en sådan proposition läggs fram så snart som möjligt. Utskottet delar därför socialdemokraternas uppfattning att arbetet med den sysselsättningspolitiska propositionen påskyndas inom regeringens kansli. Propositionen bör läggas fram i sådan tid att den kan behandlas av riksdagen under detta år. Vad utskottet anfört med anledning av den socialdemokratiska partimotionen bör regeringen underrättas om.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. beträffande tidpunkten för en proposition om den framtida sysselsättningspolitiken att riksdagen med anledning av motionen 1979/80:994 yrkandet 1 begär att regeringen lägger fram en proposition i så god tid att den kan behandlas av riksdagen under 1980.

AU 1979/80:21

2. Samhällskontroll vid nedläggning av företag (moni. 2)

Reservanterna anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 19 börjar ”Utskottet vill inte” och på s. 21 slutar ”någon åtgärd” bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets uppfattning är det angeläget att man snarast tar itu med frågan att stifta en lag med den inriktning motionärerna begär. Sysselsättningsutredningen är av samma uppfattning som framgår på s. 287 i utredningens betänkande SOU 1979: 24. Även departementspromemorian Betalningsinställelse och rådrumsstöd (Ds A 1979:7) tar upp problem av det aktuella slaget.

Tanken på en effektivare samhällskontroll vid företagsnedläggningar, som till en början mötte hårt motstånd, har efter hand fått ökat stöd i olika sammanhang. Utskottet föreslår att regeringen snabbt låter ta fram det ytterligare underlag som kan behövas så att ett lagförslag kan presenteras i den sysselsättningspolitiska proposition som bör föreläggas riksdagen i så god tid att den kan behandlas i höst. Regeringen bör underrättas om vad utskottet anfört.

dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:

2. beträffande samhällskontroll vid nedläggning av företag att riksdagen med bifall till motionen 1979/80: 994 yrkandet 18 begär att regeringen lägger fram förslag till lagstiftning i enlighet med vad utskottet anfört.

3. Personalförstärkning till arbetsmarknadsverket (mom. 5)

Reservanterna anser

dels att den. del av utskottets yttrande som på s. 24 börjar ”Utskottet delar” och på s. 25 slutar ”ytterligare personalförstärkningar” bort ha följande lydelse:

Utskottet delar motionärernas uppfattning att arbetsmarknadsverket bör tillföras ytterligare tjänster utöver budgetpropositionens förslag. Med hänsyn till de nya principerna för beräkningen av förvaltningsanslaget kan av regeringens förslag den verkliga effekten befaras bli väsentligt mindre än 100 nya tjänster. I praktiken kan det bli fråga om en nedskärning. En sådan utveckling kan utskottet inte acceptera. Verket måste ges förutsättningar att fullgöra de uppgifter som regering och riksdag lagt på det. Regeringens förslag kommer att gå ut över grupper med särskilda svårigheter på arbetsmarknaden. Det gäller bl. a. handikappade, ungdomar och invandrare. Även verksamheten i övrigt blir lidande.

Med hänvisning till det anförda tillstyrker utskottet socialdemokraternas förslag om medel för ytterligare 300 tjänster utöver regeringens förslag.

Vad utskottet anfört med anledning av motionerna 994, 1490 och 1817 bör regeringen underrättas om.

7 Riksdagen 1979180. 18 sami. Nr 21

AU 1979/80:21

dels att utskottets hemställan under 5 bort ha följande lydelse:

5. beträffande personalförstärkning till arbetsmarknadsverket att riksdagen med bifall till motionen 1979/80: 994 yrkandet 6 samt med anledning av dels propositionens förslag, dels motionerna 1979/80: 1490 yrkandet 3 och 1979/80: 1817 yrkandet 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

4. Anslag till Arbetsmarknadsservice (mom. 13)

under förutsättning av bifall till reservationen 3 Reservanterna anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 32 som börjar ”Det sammanlagda” och slutar ”tidigare avstyrkt” bort ha följande lydelse:

Det sammanlagda medelsbehovet under anslaget beräknas i propositionen till 955913 000 kr.

Utskottet har i det föregående tillstyrkt förslaget i den socialdemokratiska motionen 994 att arbetsmarknadsverket skall tillföras 300 tjänster utöver regeringens förslag. Det medför enligt samma motion en kostnadsökning med 27 milj. kr. Utskottet godtar den beräkningen. Med hänvisning till detta ställningstagande och då propositionens medelsberäkning i övrigt kan godtas bör anslaget föras upp med 982 913 000 kr. dels att utskottets hemställan under 13 bort ha följande lydelse:

13. att riksdagen med anledning av propositionens förslag och med bifall till motionen 1979/80:994 yrkandet 7 till Arbetsmarknadsservice för budgetåret 1980/81 anvisar ett förslagsanslag av 982913000 kr.

5. Barntillsyn inom arbetsmarknadsutbildningen (mom. 14)

Reservanterna anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 35 som börjar ”Utskottet kan” och slutar ”därför motionsyrkandet" bort ha följande lydelse:

Arbetslösheten är hög i delar av landet, främst i Norrland. Som framhålls i den socialdemokratiska partimotionen är situationen där särskilt svår för yngre kvinnor med barn. För att stärka deras ställning på arbetsmarknaden bör de få möjlighet till arbetsmarknadsutbildning. Eventuella hinder häremot måste undanröjas.

Utskottet tillstyrker därför förslaget i den socialdemokratiska motionen om barntillsyn i samband med arbetsmarknadsutbildning. Den försöksverksamhet som i dag finns med barntillsyn i samband med arbetsmarknadsutbildning bör i enlighet med motionen vidgas att gälla även de fall då

AU 1979/80:21

föräldern eller föräldrarna får sin utbildning inom den egna kommunen men under utbildningstiden måste bo utanför hemorten. Den utvidgade försöksverksamheten bör avse till ytvidden stora kommuner med långa avstånd till den centrala tätorten. Vad utskottet anfört bör regeringen underrättas om.

dels att utskottets hemställan under 14 bort ha följande lydelse:

14. beträffande barntillsyn inom arbetsmarknadsutbildningen att riksdagen med bifall till motionen 1979/80:994 yrkandet 12 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

6. Anslag till Bidrag till arbetsmarknadsutbildning (mom. 19)

Reservanterna anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 37 som börjar ”1 den" och slutar ”2231,4 milj. kr.” bort ha följande lydelse:

I budgetpropositionen har medelsbehovet under anslaget Bidrag till arbetsmarknadsutbildning beräknats till 2231,4 milj. kr. Denna beräkning kan i och för sig godtas. I den socialdemokratiska motionen 994 liksom i vpk-motionen 573 föreslås höjda arbetslöshetsersättningar. Dessa frågor behandlas i avsnittet Kontant stöd vid arbetslöshet. De ställningstaganden som där görs påverkar utbildningsbidragens storlek och därmed utgifterna under detta anslag. I enlighet med ett förslag i den socialdemokratiska motionen bör sålunda anslaget räknas upp med 250 milj. kr. i förhållande till vad regeringen har begärt. Det innebär att anslaget för nästa budgetår bör föras upp med 2 481,4 milj. kr. dels att utskottets hemställan under 19 bort ha följande lydelse:

19. att riksdagen med anledning av propositionens förslag samt med bifall till motionen 1979/80: 994 yrkandet 25 till Bidrag till arbetsmarknadsutbildning för budgetåret 1980/81 anvisar ett anslag av 2481400000 kr.

7. Volymen av beredskapsmedlen för vägprojekt (mom. 31)

Reservanterna anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 41 börjar ”Utskottet är” och på s. 42 slutar ”med beredskapsarbeten” bort ha följande lydelse:

Praktiska skäl talar för att en ökad del av de medel som sammantaget anvisas för vägbyggande får disponeras direkt av vägverket. Utskottet ansluter sig därför till förslaget i den socialdemokratiska motionen 1368, med Bertil Zachrisson som första namn, att 50 milj. kr. skall överföras från beredskapsmedlen till vägverkets anslag. Utskottet förutsätter därvid att

AU 1979/80:21

vägverket vid sin disposition av medlen väger in de sysselsättningsmässiga konsekvenserna av olika investeringsalternativ och samråder med AMS. Utskottets ställningstagande innebär att vpk-motionen 324 delvis tillgodoses. Den avstyrks i övriga delar.

dels att den del av utskottets yttrande på s. 48 som börjar ”Det totala” och slutar ”motsvarande del” bort ha följande lydelse:

Det totala medelsbehovet under anslaget uppgår enligt propositionen till 2 125 000000 kr. Utskottet har tillstyrkt medelsanvisningen under delprogrammen utom beträffande beredskapsmedlen för vägar. På den punkten tillstyrker utskottet motionen 1368 av Bertil Zachrisson m.fl. (s) om minskning av medlen med 50 milj. kr. Detta innebär också att motionen 324 av Lars Wemer m. fl. (vpk) tillstyrks delvis. Anslaget bör alltså föras upp med 2 075 000 000 kr. dels att utskottets hemställan under 31 bort ha följande lydelse:

31. att riksdagen med anledning av propositionen och motionen 1979/80: 324 samt med bifall till motionen 1979/80:1368 yrkandet 3 till Sysselsättningsskapande åtgärder för budgetåret 1980/81 anvisar ett reservationsanslag av 2075000000 kr.

8. Nya dagpenningklasser inom arbetslöshetsförsäkringen, m. m. (mom. 33-35)

Reservanterna anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 50 börjar ”Utskottet ansluter” och på s. 51 slutar ”aktuella motionsyrkandena” bort ha följande lydelse:

Utskottet ställer sig bakom yrkandena i socialdemokraternas motion om att tre nya dagpenningklasser om 200, 210 och 220 kr. skall inrättas samt att dagpenningklassen 195 kr. slopas. Lagen om arbetslöshetsförsäkring bör ändras i enlighet härmed. Vad nu sagts innebär att det aktuella yrkandet i vpk-motionen 573 tillgodoses i motsvarande delar.

De föreslagna lagändringarna bör träda i kraft den 1 juli 1980. Som framhålls av socialdemokraterna kan pris- och löneutvecklingen snart motivera att man bygger ut dagpenningsystemet med en klass om 230 kr. Riksdagen bör i så fall utan dröjsmål föreläggas förslag om en sådan fortsatt utbyggnad. Regeringen bör underrättas härom.

Kontant arbetsmarknadsstöd (KAS) utgår till arbetslös som inte är berättigad till dagpenning från en arbetslöshetskassa. Ersättningsbeloppet höjdes den 1 juli förra året från 65 till 75 kr. per dag. Socialdemokraterna föreslår i motionen 994 att beloppet höjs till 80 kr. med hänsyn till den allmänna löne- och inkomstutvecklingen. Vpk begär i partimotionen 573 en höjning till 120 kr. under åberopande av bl. a. ökade levnadsomkostnader.

Som föreslås i den socialdemokratiska motionen bör beloppet för det

AU 1979/80: 21

kontanta arbetsmarknadsstödet höjas till 80 kr. Däremot är utskottet inte berett att biträda vpk-yrkandet om ett belopp av 120 kr.

Även den nu föreslagna höjningen bör gälla från den 1 juli i år. Utskottet lägger i det följande fram ett förslag till ändring i lagen om kontant arbetsmarknadsstöd i överensstämmelse med det anförda. dels att utskottets hemställan under 33—35 bort ha följande lydelse:

33. beträffande nya dagpenningklasser om 200, 210 och 220 kr., m.m. att riksdagen med bifall till motionen 1979/80:994 yrkandena 20 och 21 samt med anledning av motionen 1979/80:573 yrkandet 4 antar följande lagförslag:

Förslag till

Lag om ändring i lagen (1973:370) om arbetslöshetsförsäkring

Härigenom föreskrivs att 17 § lagen (1973: 370) om arbetslöshetsförsäkring skall ha nedan angivna lydelse.

Föreslagen lydelse 17 §'

Nuvarande lydelse

Dagpenning får utges i dagpenningklasser om 80, 90, 100, 110, 120, 130, 140, 150, 160, 170, 180, 190 och 195 kronor. Erkänd arbetslöshetskassa beslutar om försäkrads placering i dagpenningklass. Arbetsmarknadsstyrelsen kan föreskriva att gällande lägsta dagpenningklass ej längre skall tillämpas.

Dagpenning får utges i dagpenningklasser om 80, 90, 100, 110, 120, 130, 140, 150, 160, 170, 180, 190, 200, 210 och 220 kronor. Erkänd arbetslöshetskassa beslutar om försäkrads placering i dagpenningklass. Arbetsmarknadsstyrelsen kan föreskriva att gällande lägsta dagpenningklass ej längre skall tillämpas.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1980.

34. beträffande inrättande av en dagpenningklass om 230 kr. vid en senare tidpunkt att riksdagen med bifall till motionen 1979/ 80: 994 yrkandet 22 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

35. beträffande höjning av det kontanta arbetsmarknadsstödet att riksdagen med bifall till motionen 1979/80:994 yrkandet 23 samt med avslag på motionen 1979/80:573 yrkandet 3 antar följande lagförslag:

1 Senaste lydelse 1979:385.

Kartong: S. 82. under 9 efter rad 2 Tillkommer: under reservationen 8

AU 1979/80:21

82 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1973:371) om kontant arbetsmarknadsstöd

Härigenom föreskrivs att 18 § lagen (1973: 371) om kontant arbetsmarknadsstöd skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

18 §'

Kontant arbetsmarknadsstöd ut- Kontant arbetsmarknadsstöd utgår med 75 kronor för dag. går med 80 kronor för dag.

Till den som söker deltidsarbete eller i annat fall är arbetslös under del av vecka utgår arbetsmarknadsstöd med det antal ersättningsdagar per vecka som följer av en av regeringen fastställd omräkningstabell.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1980.

9. Anslag till Kontant stöd vid arbetslöshet, m. m. (mom. 37 och 38)

Reservanterna anser

under förutsättning av bifall till reservationen 8

dels att den del av utskottets yttrande på s. 52 som börjar ”Sorn framgår” och slutar ”har föreslagit” bort ha följande lydelse:

Utskottet har i det föregående biträtt förslagen i den socialdemokratiska motionen 994 om att tillföra arbetslöshetsförsäkringen nya och högre dagpenningbelopp samt att höja det kontanta arbetsmarknadsstödet. Detta kommer, som man beräknar i motionen, att öka belastningen på anslaget Kontant stöd vid arbetslöshet med 110 milj. kr. Anslaget bör räknas upp med det beloppet i förhållande till regeringens förslag och sålunda för nästa budgetår utgöra 1 443 800000 kr.

De föreslagna höjningarna av ersättningarna vid arbetslöshet kommer, utöver det ökade anslagsbehov som ovan redovisats, att medföra merutgifter för arbetslöshetsfonden om ca 50 milj. kr. Dessutom uppkommer, som förut nämnts, konsekvenser i form av höjda utbildningsbidrag, som finansieras från anslaget Bidrag till arbetsmarknadsutbildning. I det föregående har föreslagits att detta anslag förstärks med ytterligare 250 milj. kr. Utskottet delar socialdemokraternas uppfattning att den sammanlagda reformkostnaden, ca 400 milj. kr., är av sådan storlek att den bör uppvägas av en förstärkning av statens inkomster. Detta kan lämpligen ske på sätt som föreslås i den aktuella motionen 994 genom att man fr. o. m. den 1 juli 1980 höjer arbetsgivaravgiften till arbetslöshetsfonden med 0,2%, vilket kan beräknas inbringa ca 450 milj. kr. Utskottet lägger i det följande fram ett lagförslag härom.

1 Senaste lydelse 1979:386.

AU 1979/80:21

dels att utskottets hemställan under 37 och 38 bort ha följande lydelse:

37. att riksdagen med anledning av propositionens förslag samt med bifall till motionen 994 yrkandet 24 till Kontant stöd vid arbetslöshet för budgetåret 1980/81 anvisar ett förslagsanslag av 1443 800000 kr.,

38. beträffande höjning av arbetsgivaravgiften till arbetslöshetsfonden att riksdagen med bifall till motionen 1979/80: 994 yrkandet 26 antar följande lagförslag:

Förslag till

Lag om ändring i lagen (1973:372) om arbetsgivaravgift till arbetslöshetsförsäkringen och det kontanta arbetsmarknadsstödet

Härigenom föreskrives att 2 § lagen (1973: 372) om arbetsgivaravgift till arbetslöshetsförsäkringen och det kontanta arbetsmarknadsstödet skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 §'

Arbetsgivare erlägger årligen ar- Arbetsgivare erlägger årligen arbetsgivaravgift med belopp som betsgivaravgift med belopp som

motsvarar fyra tiondels procent av motsvarar sex tiondels procent av

summan av vad arbetsgivaren un- summan av vad arbetsgivaren under året utgivit som lön till arbetsta- der året utgivit som lön till arbetstagare i pengar eller i naturaförmåner gare i pengar eller i naturaförmåner

i form av kost, bostad eller bil eller, i form av kost, bostad eller bil eller,

i fall som avses i 3 kap. 2 § andra i fall som avses i 3 kap. 2 § andra

stycket sista punkten lagen stycket sista punkten lagen

(1962:381) om allmän försäkring, (1962:381) om allmän försäkring,

annan ersättning för utfört arbete. annan ersättning för utfört arbete.

Vid beräkningen av avgiften tages icke hänsyn till arbetstagare, vars lön under året understigit femhundra kronor. Vidare bortses vid denna beräkning från arbetstagare, som icke är obligatoriskt försäkrad enligt lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring, om ej fall som avses i 3 kap. 2 § andra stycket sista punkten lagen (1962: 381) om allmän försäkring är för handen.

Avgift erlägges icke för arbetstagares lön vid sjukdom eller ledighet för vård av sjukt barn eller med anledning av barns födelse till den del lönen motsvarar sjukpenning eller föräldrapenning, som arbetsgivare äger uppbära enligt bestämmelserna i 3 kap. 16 § lagen (1962:381) om allmän försäkring. Avgift erlägges ej heller för lön som arbetsgivare utgivit till barn för arbete utfört i hans förvärvsverksamhet i de fall avdrag för lönen ej får ske vid inkomsttaxeringen.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1980.

Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om avgift som belöper på tid före ikraftträdandet.

1 Senaste lydelse 1979:657.

AU 1979/80:21

10. Avstängning från arbetslöshetsersättning vid svårigheter att ordna barntillsyn (moni. 39)

Marianne Stålberg (s) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 53 börjar ”Sorn motionärerna” och på s. 54 slutar ”någon åtgärd” bort ha följande lydelse:

Rätt till ersättning från arbetslöshetsförsäkringen eller kontant arbetsmarknadsstöd förutsätter att sökanden står till arbetsmarknadens förfogande, dvs. i princip är oförhindrad att ta erbjudet arbete. Avsaknad av daghemsplats eller annan form av barntillsyn räknas enligt praxis inte som ”giltigt hinder” för en arbetssökande att avvisa ett erbjudet lämpligt arbete. Den som på grund av arbetslöshet inte har daghemsplats kan hamna i den onda cirkeln att ibland ha erbjudande om arbete men ingen barntillsyn och ibland barntillsyn men inget arbete. Av naturliga skäl är det framför allt kvinnor som drabbas av den rådande ordningen. Detta är högst otillfredsställande inte bara från social synpunkt utan också från jämställdhetssynpunkt.

Situationen förvärras av att utbyggnaden av barnomsorgen inte har gått i den takt som man förväntat sig. Den aviserade nedskärningen av skatteutjämningsbidraget till kommunerna ger anledning till oro för att utbyggnadstakten går ned ännu mer.

Den fråga som har tagits upp i motionen 320 har varit aktuell i riksdagen tidigare (senast motionen 1978/79: 1539, AU 1978/79:31 s. 10), men man har då hänvisat till de pågående övervägandena om en allmän arbetslöshetsförsäkring i anslutning till ALF-utredningens arbete. Det arbetet har emellertid ännu inte lett till resultat och under tiden har det uppstått skiftande praxis hos olika arbetsförmedlingar. 1 en del avvaktar man med att ge ett arbetserbjudande till dess sökanden har kunnat ordna barntillsynen. I andra fall tillämpar man de ovan refererade principerna strikt och vägrar den sökande ersättning om inte barntillsynen är ordnad då platserbjudandet görs. Detta förhållande har i sin tur lett till att antalet överklagade ärenden har ökat.

Som motionärerna framhåller bör på en arbetssökande endast ställas kravet att behovet av barntillsyn har anmälts till kommunen. Kan tillsynen inte ordnas genom kommunens försorg, skall ersättning likväl utgå till dess detta kan ske. Utskottet ställer sig alltså bakom motionärernas förslag. En kommande reformering av arbetslöshetsförsäkringen är inte något skäl att underlåta att rätta till de otillfredsställande förhållanden som nu råder. Regeringen bör därför skyndsamt uppdra åt arbetsmarknadsstyrelsen att se över tillämpningsföreskrifterna till försäkringen på denna punkt. Vad utskottet anfört på grund av motionen bör regeringen underrättas om.

dels att utskottets hemställan under 39 bort ha följande lydelse:

39. beträffande avstängning från arbetslöshetsersättning vid svårigheter att ordna barntillsyn att riksdagen med bifall till motionen 1979/80:320 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

AU 1979/80:21

11. Inriktningen av politiken för arbete åt handikappade (moni. 44 och 45)

Reservanterna anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 57 börjar ”Mot programmet” och på s. 58 slutar ”avstyrks motionsyrkandena” bort ha följande lydelse:

En politik för arbete åt handikappade måste syfta till arbete efter vars och ens förmåga och således vara en politik för arbete åt alla och därmed även för arbetshandikappade. Målet kan nås endast om man gör effektiva angrepp på de processer som finns inbyggda i en okontrollerad ekonomisk och teknisk utveckling, där enbart marknadskrafterna tillåts styra. Det är detta synsätt som ligger bakom socialdemokraternas förslag till riktlinjer i partimotionen. Vill man på allvar komma till rätta med utslagning och utestängning från arbetslivet måste det angivna synsättet genomsyra politiken. Utskottet ställer sig därför bakom socialdemokraternas förslag till inriktning av politiken för arbete åt handikappade.

I samma motion tar socialdemokraterna på nytt upp två andra förslag som lades fram för riksdagen i förra årets partimotion (1978/79: 667). Man vill sålunda få till stånd en åtgärdsplanering för arbetshandikappade, innebärande att vaije arbetsförmedling för sitt område gör en plan för erforderliga arbetsmarknadspolitiska insatser. Dessutom vill motionärerna att länsarbetsnämnderna skall tillföras särskilda personalresurser för att följa upp företagens personalpolitik.

För att kunna lösa de arbetshandikappades sysselsättningsproblem är det nödvändigt för arbetsförmedlingen att ha en god överblick över behovet av åtgärder och de alternativa lösningar som kan förekomma. Den åtgärdsplanering för varje förmedlingskontor som föreslagits av socialdemokraterna är ett väsentligt led i en utbyggd sysselsättningsplanering med sikte på rätt till arbete för alla. Dessa synpunkter bör beaktas i det pågående arbetet med PLOG-utredningens förslag. För att man skall kunna utföra en åtgärdsplanering av det slag motionärerna begär behövs emellertid personella resurser. Sådana måste därför ställas till förfogande.

En annan väg att stärka arbetsförmedlingens möjligheter att verka för ökad sysselsättning åt arbetshandikappade är att man utnyttjar de befogenheter som ges i lagen om vissa anställningsfrämjande åtgärder (främjandelagen). Vissa initiativ i den riktningen har tagits under det senaste året. Utskottet vill stryka under vikten av att man ökar ansträngningarna på denna punkt. Detta förutsätter emellertid att länsarbetsnämnderna får personella resurser för att följa upp företagens personalpolitik. Socialdemokraterna har föreslagit att arbetsmarknadsverket skall få personalförstärkningar för bl. a. detta ändamål.

Vad utskottet nu anfört i anslutning till den socialdemokratiska partimotionen bör regeringen underrättas om.

AU 1979/80:21

dels att utskottets hemställan under 44 och 45 bort ha följande lydelse:

44. beträffande inriktningen av politiken för arbete åt handikappade att riksdagen med bifall till motionen 1979/80:994 yrkandet 3 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

45. beträffande åtgärdsplanering inom arbetsförmedlingen att riksdagen med bifall till motionen 1979/80:994 yrkandena 4 och 5 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

12. Kombination av bidrag till arbetsbiträde och halvskyddad sysselsättning (mom. 51)

Reservanterna anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 63 som börjar ”Frågan behandlas” och slutar ”behandlade delarna” bort ha följande lydelse:

Utskottet delar motionärernas uppfattning att man på försök under två år bör pröva en ordning som innebär att bidrag till arbetsbiträde skall kunna utgå för den som arbetar i halvskyddad sysselsättning. Denna utbyggnad av bidragssystemet bör öka möjligheterna för vissa handikappade att få arbete på den öppna arbetsmarknaden. Kostnaden för statsverket blir marginell och påverkar inte anslaget. Erfarenheterna av försöket bör på vanligt sätt redovisas för riksdagen.

dels att utskottets hemställan under 51 bort ha följande lydelse:

51. beträffande kombination av bidrag till arbetsbiträde och halvskyddad sysselsättning att riksdagen med bifall till motionerna 1979/80:994 yrkandet 9 och 1979/80: 1475 i motsvarande del som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om en försöksverksamhet under två år.

Särskilt yttrande

Länsarbetsnämndernas sammansättning (mom. 7)

Anna-Greta Leijon, Erik Johansson, Frida Berglund, Lars Ulander, Marianne Stålberg, Sune Johansson och Nils-Olof Grönhagen (alla s) anför: Vi

vill betona att parterna på arbetsmarknaden även i framtiden bör ha ett avgörande inflytande i länsarbetsnämnderna. Det finns enligt vår uppfattning f. ö. inte anledning ifrågasätta de principer som i dag gäller för nämndernas sammansättning.

AU 1979/80:21

87 Bilaga

Propositionens Förslag till

Lag om ändring i lagen (1971: 282) om arbetarskyddsavgift

Härigenom föreskrivs att 1, 3 och 4 §§ lagen (1971:282) om arbetarskyddsavgift skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Nuvarande lydelse

Arbetsgivaravgift som bidrag till arbetarskydd (arbetarskyddsavgift) erläggs enligt denna lag.

1 §

Föreslagen lydelse Föreslagen lydelse

Arbetsgivaravgift som bidrag till arbetarskydd samt till forskning, utveckling, utbildning och information beträffande arbetslivs- och inflytandefrågor (arbetarskyddsavgift) erläggs enligt denna lag.

3 §‘

Arbetsgivare erlägger årligen arbetarskyddsavgift med belopp som motsvarar en tiondels procent av vad arbetsgivaren under året utgivit som lön i pengar eller naturaförmåner i form av kost, bostad eller bil eller, i fall som avses i 3 kap. 2 § andra stycket sista punkten lagen (1962:381) om allmän försäkring, annan ersättning för utfört arbete.

Arbetsgivare erlägger årligen arbetarskyddsavgift med belopp som motsvarar 0,155 procent av vad arbetsgivaren under året utgivit som lön i pengar eller naturaförmåner i form av kost, bostad eller bil eller, i fall som avses i 3 kap. 2 § andra stycket sista punkten lagen (1962:381) om allmän försäkring, annan ersättning för utfört arbete.

Vid beräkningen av avgiften tages icke hänsyn till arbetstagare, vars lön under året understigit femhundra kronor. Vidare bortses vid denna beräkning från arbetstagare, som icke är obligatoriskt försäkrad enligt lagen (1976: 380) om arbetsskadeförsäkring.

Avgift erlägges icke för arbetstagares lön vid sjukdom eller ledighet för vård av sjukt barn eller med anledning av barns födelse till den del lönen motsvarar sjukpenning eller föräldrapenning, som arbetsgivare äger uppbära enligt bestämmelserna i 3 kap. 16 § lagen (1962: 381) om allmän försäkring. Avgift erlägges ej heller för lön som arbetsgivare utgivit till barn för arbete utfört i hans förvärvsverksamhet i de fall avdrag för lönen ei får ske vid inkomsttaxeringen.

4 §2

Av arbetarskyddsavgiften skall en fjärdedel utgöra bidrag till statsverkets kostnader för arbetarskyddsstyrelsens och yrkesinspektionens verksamhet och tre fjärde -

Av arbetarskyddsavgiften skall 16,5 procent utgöra bidrag till statsverkets kostnader för arbetarskyddsstyrelsens och yrkesinspektionens verksamhet.

1 Senaste lydelse 1979:655.

2 Senaste lydelse 1977: 1164.

AU 1979/80: 21

88 Nuvarande lydelse

delar bidrag till kostnader i övrigt för forskning och utveckling samt utbildning och upplysning beträffande arbetarskydd ävensom till kostnader för skyddsarbete som utföres av skyddsombud som utsetts enligt 6 kap. 2 § tredje stycket arbetsmiljölagen (1977:1160). Den sistnämnda delen skall föras till en fond, benämnd arbetarskyddsfonden, som förvaltas enligt grunder som regeringen fastställer.

Föreslagen lydelse

Återstoden skall utgöra bidrag till

1. kostnader i övrigt för forskning och utveckling samt utbildning och information beträffande arbetarskydd,

2. kostnader för forskning och utveckling samt utbildning och information beträffande medbestämmande i arbetslivet och arbetslivsfrågor i övrigt,

3. kostnader för skyddsarbete som utförs av skyddsombud som har utsetts enligt 6 kap. 2 § tredje stycket arbetsmiljölagen (1977:1160),

4. kostnader för utbildning av styrelserepresentanter för de anställda.

Den del av arbetarskyddsavgiften som avses i andra stycket skall föras till en fond, benämnd arbetarskyddsfonden, som förvaltas enligt grunder som regeringen fastställer.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1981.

Äldre bestämmelser gäller i fråga om avgift som belöper på tid före ikraftträdandet.

AU 1979/80:21

89 Innehållsförteckning

Inledning 1

Sammanfattning 1

Motionerna 5

Arbetsmarknadsläget m. m 14

Utskottet 18

Allmänna frågor 18

Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader m. m 23

Arbetsmarknadsservice 25

Arbetsmarknadsinformation 26

Flyttningsbidrag 31

Inlösen av egnahem m. m 32

Medelsbehovet 32

Bidrag till arbetsmarknadsutbildning 32

Sysselsättningsskapande åtgärder 38

Beredskapsarbeten 38

Industribeställningar 47

Detaljplaneringsbidrag 47

Medelsberäkning m. m 48

Stöd till lageruppbyggnad 48

Kontant stöd vid arbetslöshet 49

Ersättningsbelopp 49

Utbildningsbidraget 51

Finansieringsfrågor 52

Vissa ersättningsvillkor 53

Totalförsvarsverksamhet 54

Arbetsmarknadsverket: Anskaffning av utrustning 55

Arbetsmarknadsverket: Förvaltning av utrustning 55

Särskilda åtgärder för arbetsanpassning och sysselsättning 55

Allmänna handikappfrågor 57

Arbetshjälpmedel åt handikappade 61

Näringshjälp 63

Anställning med lönebidrag 63

Medelsberäkningen m. m 66

Bidrag till arbetarskyddsfonden 67

Bidrag till Stiftelsen Samhällsföretag 69

Utskottets hemställan 71

Reservationer 76

Samtliga anförda av socialdemokrater

1. Tidpunkten för en proposition om den framtida sysselsättningspolitiken 76

2. Samhällskontroll vid nedläggning av företag 77

3. Personalförstärkning till arbetsmarknadsverket 77

4. Anslag till Arbetsmarknadsservice 78

5. Barntillsyn inom arbetsmarknadsutbildningen 78

6. Anslag till Bidrag till arbetsmarknadsutbildning 79

7. Volymen av beredskapsmedlen för vägprojekt 79

8. Nya dagpenningklasser inom arbetslöshetsförsäkringen m. m. . 80

AU 1979/80:21 90

9. Anslag till Kontant stöd vid arbetslöshet, m. m 82

10. Avstängning från arbetslöshetsersättning vid svårigheter att ordna barntillsyn (1 s) 84

11. Inriktningen av politiken för arbete åt handikappade 85

12. Kombination av bidrag till arbetsbiträde och halvskyddad sysselsättning 86

Särskilt yttrande 86

Länsarbetsnämndernas sammansättning (s) 86

Bilaga

Förslag till lag om ändring i lagen (1971: 282) om arbetarskyddsavgift 87

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1980