Med anledning av propositionen 1979/80:4 om ändring i lagen (1974:12) om anställningsskydd m. m. jämte motioner

Arbetsmarknadsutskottets betänkande 1979/80:9

med anledning av propositionen 1979/80:4 om ändring i lagen (1974:12) om anställningsskydd m. m. jämte motioner

Sammanfattning

I propositionen föreslås att anställningsskyddet förstärks för långtidssjuka som uppbär helt sjukbidrag enligt lagen om allmän försäkring. De får därigenom fullt anställningsskydd enligt anställningsskyddslagen. Lagändringen föreslås träda i kraft den 1 januari 1980 och omfatta samtliga arbetstagare som får rätt till helt sjukbidrag genom beslut som fattas efter årsskiftet.

Utskottet biträder propositionen och avstyrker de två motioner som väckts i sammanhanget. I den ena motionen, 1979/80:115, yrkar Jan Bergqvist (s) ändring i övergångsbestämmelserna i syfte att lagändringen skall omfatta även äldre fall. 1 den andra motionen, 1979/80:117 av Lars Werner m. fl. (vpk), begärs att lagändringen skall gälla även förtidspensionärer.

I propositionen föreslås vidare vissa ändringar beträffande bidrag till halvskyddad sysselsättning och bidrag vid utbildning i företag av äldre och handikappade. Utskottet tillstyrker även dessa förslag.

Propositionen

I propositionen föreslår regeringen, efter föredragning av statsrådet Wirtén, att riksdagen skall

dels antaga följande inom arbetsmarknadsdepartementet upprättat förslag om ändring i lagen (1974:12) om anställningsskydd,

dels godkänna den i propositionen förordade ändringen beträffande bidrag till halvskyddad sysselsättning,

dels godkänna den i propositionen förordade ändringen beträffande bidrag vid utbildning i företag av äldre och handikappade.

1 Riksdagen 1979/80. 18 sam!. Nr 9

AU 1979/80:9

2 Propositionens förslag till

Lag om ändring i lagen (1974:12) om anställningsskydd

Härigenom föreskrivs att 33 § lagen (1974:12) om anställningsskydd skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

33 §

Vill arbetsgivaren att arbetstagare Vill arbetsgivaren att arbetstagare skall lämna anställningen när han skall lämna anställningen när han

uppnår den gräns vid vilken han är uppnår den gräns vid vilken han är

skyldig att avgå med ålderspension skyldig att avgå med ålderspension

eller, om sådan gräns icke finns, i eller, om sådan gräns icke finns, i

samband med att arbetstagaren fyller samband med att arbetstagaren fyller

67 år, skall han underrätta arbetsta- 67 år, skall han underrätta arbetstagaren minst en månad i förväg. Det- garen minst en månad i förväg. Detsamma gäller, om arbetsgivaren vill samma gäller, om arbetsgivaren vill

att arbetstagare skall lämna anställ- att arbetstagare skall lämna anställningen när han får rätt till hel förtids- ningen när han får rätt till hel förtidspension eller helt sjukbidrag enligt pension enligt lagen (1962:381) om

lagen (1962:381) om allmän försäk- allmän försäkring,

ring.

Underrättelse enligt första stycket skall ske skriftligen.

Arbetstagare som har uppnått den gräns vid vilken han är skyldig att avgå med ålderspension eller, om sådan gräns icke finns, som har fyllt 67 år har icke rätt till längre uppsägningstid än en månad. Han har icke heller företrädesrätt, när turordning skall bestämmas vid uppsägning eller permittering, när återintagning i arbete skall ske efter permittering eller när nyanställning skall äga rum.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1980.

Har arbetstagare fått rätt till helt sjukbidrag genom beslut som fattats före den nya lagens ikraftträdande gäller 33 § i dess äldre lydelse.

Motionerna

1979/80:115 av Jan Bergqvist (s)

I motionen yrkas

1. att ikraftträdandebestämmelserna till lagen om ändring i lagen om anställningsskydd ges följande lydelse: Denna lag träder i kraft omedelbart,

2. - under förutsättning att yrkandet under 1 ej bifalles - att andra stycket i de föreslagna ikraftträdandebestämmelserna utgår ur lagen.

AU 1979/80:9

3 Motionären vänder sig emot att det föreslagna anställningsskyddet endast skall omfatta den som får rätt till sjukbidrag genom de beslut som tas av försäkringskassorna efter den 1 januari 1980. Från reformen utesluts därigenom ett betydande antal långtidssjuka som fortfarande har anställning när lagen träder i kraft. Personer som fått sina sjukbidrag beviljade under 1979 och som alltjämt är anställda i början av 1980 kan således riskera att när som helst bli uppsagda utan att arbetsgivaren behöver åberopa saklig grund för uppsägningen. I vissa fall kan det till och med tänkas att en långtidssjuk kommer att kunna behålla sin anställning under hela 1980 men ändå avskedas under 1981 i samband med att företaget t. ex. byter företagsledning - trots att personens slutliga rehabilitering och friskskrivning då kan ligga nära i tiden, anför motionären.

Enligt motionen bör därför anställningsskyddet omfatta samtliga långtidssjuka som har anställning när lagen träder i kraft, oavsett vid vilken tidpunkt som försäkringskassorna beviljat helt sjukbidrag. Ikraftträdandebestämmelserna bör ändras med hänsyn härtill.

1979/80:117 av Lars Werner m. fl. (vpk)

I motionen yrkas att riksdagen beslutar att 33 § om lagen om anställningsskydd skall ges en sådan innebörd att förtidspension ej kan utgöra saklig grund att skilja den förtidspensionerade från anställningen, samt att med ändring i regeringens förslag anta följande förslag till lag om ändring i lagen (1974:12) om anställningsskydd.

Föreslagen lydelse

Motionärernas förslag

33 §

Vill arbetsgivaren att arbetstagare skall lämna anställningen när han uppnår den gräns vid vilken han är skyldig att avgå med ålderspension eller, om sådan gräns icke finns, i samband med att arbetstagaren fyller 67 år, skall han underrätta arbetstagaren minst en månad i förväg. Detsamma galler, om arbetsgivaren vill att arbetstagare skall lämna anställningen när han får rätt till hel förtidspension enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring.

Vill arbetsgivaren att arbetstagare skall lämna anställningen när han uppnår den gräns vid vilken han är skyldig att avgå med ålderspension eller, om sådan gräns icke finns, i samband med att arbetstagaren fyller 67 år, skall han underrätta arbetstagaren minst en månad i förväg.

AU 1979/80:9

4 Föreslagen lydelse Motionärernas förslag

Underrättelse enligt första skall ske skriftligen.

Arbetstagare som har skall äga rum.

Denna lag träder 1 januari 1980.

Har arbetstagare fått rätt till helt Har arbetstagare fått rätt till helt sjukbidrag genom beslut som fattats sjukbidrag eller hel förtidspension

före den nya lagens ikraftträdande genom beslut som fattats före den

gäller 33 § i dess äldre lydelse. nya lagens ikraftträdande gäller 33 § i

dess äldre lydelse.

Enligt motionärerna används förtidspensioneringen i glesbygd och undersysselsatta områden allt oftare som ett arbetsmarknadspolitisk! instrument. Arbetsgivaren bör mot denna bakgrund inte ha rätten att skilja en förtidspensionsberättigad från anställningen.

Tidigare riksdagsbehandling

Frågan om anställningsskyddet för långtidssjuka har tidigare prövats av riksdagen.

I motionen 1975:1718 framställde Eric Marcusson (s) och Olle Göransson (s) yrkande om ändring i 33 § lagen om anställningsskydd.

Med anledning härav anförde inrikesutskottet i betänkandet InU 1975/ 76:18 (s. 6):

Utskottet ser positivt på förslaget. Det finns mycket som talar för att anställningsskyddet för sjukbidragsberättigad bör förändras på det sätt motionärerna tänker sig. En sådan reform skulle medföra bl. a. att en arbetsgivare måste pröva omplaceringsmöjligheter och föra överläggningar innan uppsägning kan ske. Det är uppenbart att en sådan ordning i många fall måste vara till fördel för den anställde. Utskottet är emellertid inte berett att utan närmare utredning tillstyrka en lagändring utan föreslår att regeringen i lämpligt sammanhang tar upp den aktualiserade frågan och presenterar förslag till lösning. Riksdagen bör underrätta regeringen om detta ställningstagande.

Vad utskottet anfört biträddes av riksdagen (rskr 1975/76:65).

Under allmänna motionstiden i januari 1977 väcktes två motioner om anställningsskyddet för långtidssjuka. Dels återkom Eric Marcusson m. fl. (s) i motionen 1976/77:226 med det tidigare framställda yrkandet om ändring i lagen, dels begärdes i motionen 1976/77:543, yrkandet 16, av Olof Palme m. fl. (s) att regeringen snarast skulle lägga fram förslag till förbättrat anställningsskydd för långtidssjuka.

Arbetsmarknadsutskottet hänvisade i betänkandet AU 1977/78:8 till att regeringen uppdragit åt anställningsskyddskommittén att behandla frågan. Utskottet utgick från att kommittén snabbt redovisade sina överväganden i

AU 1979/80:9

denna del av uppdraget om det ansågs lämpligt med hänsyn till utredningsarbetet i övrigt. Motionerna borde mot den bakgrunden inte föranleda någon åtgärd. Utskottets socialdemokratiska företrädare reserverade sig häremot och yrkade att förslag om bättre anställningsskydd för långtidssjuka skulle föreläggas riksdagen under våren 1978. Riksdagen biföll utskottsmajoritetens förslag.

Under den allmänna motionstiden under 1977/78 års riksmöte aktualiserades frågan på nytt. I motionen 1344 återkom nämligen Eric Marcusson m. fl. (s) med det tidigare framställda yrkandet om ändring i lagen. Med anledning av motionen anförde arbetsmarknadsutskottet i betänkandet AU 1978/79:3 (s. 9):

Utskottet erinrar om att riksdagen tidigare uttalat sig positivt för en lagändring av det slag motionärerna begär. Vid riksdagsbehandlingen var man dock inte beredd att ändra lagen på denna punkt utan föregående utredning. Det har uppdragits åt anställningsskyddskommittén att behandla frågan. Motionärernas yrkande om en omedelbar lagändring kan med hänsyn därtill inte tillstyrkas. Mot bakgrund av vad tidigare sagts vill utskottet emellertid betona att det är angeläget att frågan tas upp med förtur, så att riksdagen kan skyndsamt föreläggas förslag till lösning av det av motionärerna aktualiserade problemet. Regeringen bör underrättas om vad utskottet anfört.

Vad utskottet anfört biträddes av riksdagen (rskr 1978/79:12).

Anställningsskyddskoitimittén

Frågan om uppsägningsskydd för vissa långtidssjuka har utretts av anställningsskyddskommittén. Kommitténs ställningstagande har redovisats i departementspromemorian Ds A 1979:2. Kommittén föreslår att lagen om anställningsskydd (LAS) skall ändras så att även arbetstagare som får rätt till helt sjukbidrag skall omfattas av dess bestämmelser.

Promemorian har remissbehandlats. Remissinstanserna har i huvudsak varit positiva till kommitténs förslag. Svenska arbetsgivareföreningen (SAF) och SHIO-Familjeföretagen har emellertid avstyrkt förslaget.

Statistiska uppgifter om sjukbidrag m. m.

1 den tidigare nämnda promemorian från anställningsskyddskommittén (Ds A 1979:2) redovisas vissa uppgifter om antalet sjukbidragsberättigade m. m. Av uppgifterna framgår att 35 775 personer uppbar helt sjukbidrag den 1 januari 1977. Av dessa var 17 874 kvinnor och 17 901 män.

AU 1979/80:9

Åldersfördelningen framgår av följande uppställning.

6 År

Antal

Procent

16-19

2 489

7,0

20-24

2 559

7,2

25-29

2 451

6,9

30-34

2 774

7,8

35-39

2 942

8,2

40-44

3 575

10,0

45-49

5 483

15,3

50-54

7 459

20,8

55-59

5 532

15,4

60-64

1,4

Summa

35 775

100,0

Genomsnittsåldern ligger således på 42,1 år. Som en jämförelse kan nämnas att genomsnittsåldern för förtidspensionerade ligger avsevärt högre, mellan 55 och 59 år.

Antalet personer med helt sjukbidrag ökade mellan den 1 januari 1976 och den 1 januari 1977 med ca 6,0 96. År 1976 nybeviljades helt sjukbidrag i ca 10 000 fall. Motsvarande siffra för år 1977 är uppskattningsvis ca 13 000.

Ett beviljat helt sjukbidrag kan förlängas. Det kan upphöra på grund av rehabilitering, övergå till del av sjukbidrag eller till hel eller del av förtidspension eller till annan pensions/bidragsform. Förändringar av beståndet personer med sjukbidrag har undersökts för år 1977. Av materialet framgår att av dem som haft helt sjukbidrag har i 27,4 96 av samtliga fall helt sjukbidrag upphört att utgå. Skälen härtill framgår av nedanstående uppställning.

Anledning

Antal

procent av föränd- ringar

procent av befint- liga bidrag

Hel förtidspension

7 202

77,2

21,2

Partiell förtidspension

0,1

Partiellt sjukbidrag

3,9

1,0

Ålderspension

0,0

0,0

Handikappersättning

1,0

0,3

Änkepension/hustrutillägg

0,3

0,1

Rehabilitering

9,2

2,5

Avliden

8,0

2,2

Summa

9 329

100,0

27,4

Utöver de som angetts vara rehabiliterade har de som erhållit partiell förtidspension, partiellt sjukbidrag och handikappersättning i någon mån återvunnit sin förvärvsförmåga. Totalt har således 1 348 eller 3,6 96 av dem som haft helt sjukbidrag medicinskt sett ansetts kunna utföra någon form av förvärvsarbete. En allmän uppfattning bland dem som handlägger frågor om

AU 1979/80:9

arbetsmarknadsmässig rehabilitering av långtidssjuka är enligt departementspromemorian att en starkt bidragande orsak till att inte fler har rehabiliterats är de svårigheter som föreligger för den berörda gruppen att vinna inträde på arbetsmarknaden.

Utskottet

Anställningsskyddet för vissa långtidssjuka

En arbetstagare som är sjuk och uppbär sjukpenning kan som regel inte sägas upp med åberopande av sjukdomen. Vid längre tids sjukdom kan enligt lagen om allmän försäkring sjukpenning avlösas av sjukbidrag. Detta överensstämmer tili sin storlek i allmänhet med förtidspension. Anställningsskyddslagen likställer arbetstagare med helt sjukbidrag med pensionsberättigad arbetstagare. Det innebär att arbetsgivaren inte behöver tillämpa uppsägningsreglema om han vill skilja vederbörande från arbetet. Däremot skall han enligt 33 § anställningsskyddslagen minst en månad i förväg skriftligen underrätta arbetstagaren om han vill att anställningen skall upphöra. Något utrymme för prövning av det skäliga i arbetsgivarens bedömning finns inte i detta fall.

Som framgår tidigare i betänkandet har frågan om anställningsskyddet för den som har helt sjukbidrag aktualiserats ett flertal gånger i riksdagen under 1970-talet. Riksdagen har därvid uttalat sig för att anställningsskyddet bör stärkas. I propositionen läggs nu fram förslag med denna inriktning. Till grund för propositionen ligger ett förslag från anställningsskyddskommittén. Propositionen innebär att en arbetstagare, som får rätt till helt sjukbidrag, fortsättningsvis skall ha fullt anställningsskydd enligt anställningsskyddslagen. Lagändringen föreslås träda i kraft den 1 januari 1980 och omfatta samtliga arbetstagare som får rätt till helt sjukbidrag genom beslut som fattas efter årsskiftet. Det in nebär att de nya bestämmelserna kommer att gälla även de arbetstagare som efter årsskiftet får sjukbidrag retroaktivt för tid dessförinnan.

Det framhålls i propositionen att det inte är meningen att det förstärkta anställningsskyddet skall behöva försämra sjukvikariernas situation eller medföra svårare administrativa problem för arbetsgivarna. Arbetsgivaren måste normalt underrätta en vikarie för den långtidssjuke minst en månad innan anställningen upphör och dessutom varsla den berörda fackliga organisationen. Minst två månader i förväg bör han därför få besked om den planerade återgången.

Utskottet hälsar med tillfredsställelse att frågan om anställningsskyddet för långtidssjuka med helt sjukbidrag nu får sin lösning. Den föreslagna lagändringen kommer att innebära fördelar på olika sätt. En viktig sak är att motivationen för rehabilitering bör öka om en arbetstagare med sjukbidrag har möjlighet att återgå till den gamla arbetsplatsen. Därigenom underlättas också de rehabiliterande myndigheternas viktiga arbete med att till arbetsli -

AL' 1979/80:9

vet återanpassa personer som varit allvarligt sjuka. Lagändringen bör sålunda ses som ett led i de ökade ansträngningarna från samhällets sida att förbättra möjligheterna att återgå i arbete för personer som på grund av sjukdom eller handikapp tvingats avstå från förvärvsarbete någon tid.

I två motioner begärs att lagförslaget skall få en vidare omfattning än vad propositionen innebär.

Jan Bergqvist (s) vänder sig i motionen 115 mot att det föreslagna anställningsskyddet endast skall gälla den som får rätt till sjukbidrag genom beslut som fattas efter den 1 januari 1980. Han vill att anställningsskyddet skall omfatta samtliga sjukbidragsberättigade som har kvar sin anställning när lagen träder i kraft, oavsett vid vilken tidpunkt sjukbidraget beviljats. Motionären yrkar dessutom att lagen skall träda i kraft omedelbart. Ikraftträdandebestämmelserna föreslås bli ändrade i enlighet med det sagda.

Utskottet konstaterar först att den föreslagna lagändringen är avsedd att träda i kraft den 1 januari 1980 och att det med hänsyn till de vanligen tillämpade principerna inte är möjligt med ett tidigare ikraftträdande. Yrkandet att lagändringen skall träda i kraft ”omedelbart” avstyrks därför.

Motionen går i övrigt ut på att anställningsskyddet skall omfatta även personer som beviljats helt sjukbidrag genom beslut som fattats före den 1 januari 1980. Utskottet har förståelse för syftet med motionen på denna punkt men är inte berett att ge lagändringen denna retroaktiva verkan. Problemet torde f. ö. vara avsevärt mindre än vad som framgår av motionen. En arbetsgivare, som får kännedom om att en anställd beviljats helt sjukbidrag, får anses skyldig att relativt omgående ta ställning till om han skall utnyttja 33 § lagen om anställningsskydd och med en månads förvarning skilja arbetstagaren från anställningen. En arbetstagare bör alltså ha rätt att räkna med att arbetsgivare som vill utnyttja 33 § lämnar underrättelse härom i anslutning till att beslutet om sjukbidrag blir känt. Om en arbetsgivare, såsom nämns i motionen, dröjer med att underrätta en arbetstagare månader eller år efter det han fått kunskap om att sjukbidrag beviljats, får det anses uppenbart att 33 § inte är tillämplig. Sådana fall omfattas därför redan i dag av det fullständiga anställningsskyddet.

Med hänvisning till det anförda avstyrks motionen i sin helhet.

I motionen 117 begär Lars Werner m. fl. (vpk) att även de förtidspensionerade skall omfattas av anställningsskyddslagen. Som skäl härför anförs bl. a. att förtidspensionering i glesbygd och undersysselsatta områden allt oftare används som ett arbetsmarknadspolitiskt instrument.

Utskottet kan inte ställa sig bakom detta krav som inte omfattats av anställningsskyddskommitténs utredningsarbete. Man kan inte bortse från den principiella skillnaden mellan sjukbidrag och förtidspension. Hel förtidspension bygger på en mera långsiktig bedömning att vederbörande saknar arbetsförmåga. I övrigt vill utskottet hänvisa till att de förtidspensionerades möjligheter att återgå till arbetslivet kommer att närmare utredas. Därvid

AU 1979/80:9

skall bl. a. prövas om det går att realisera sysselsättningsutredningens förslag om rätt till vilande förtidspension för de förtidspensionärer som får arbete (AU 1978/79:20 s. 24). Med hänvisning till det anförda avstyrks vpkmotionen.

Utskottet har utöver vad tidigare sagts inte något att anföra i anslutning till lagförslaget som alltså tillstyrks i sin helhet.

Bidrag till halvskyddad sysselsättning m. m.

Utskottet går härefter över till att behandla de ytterligare förslag som redovisas i propositionen. Det gäller vissa ändringar beträffande bidrag till halvskyddad sysselsättning och bidrag vid utbildning i företag av äldre och handikappade.

Bidraget till halvskyddad sysselsättning kan utgå till enskilda arbetsgivare, kommuner, landstingskommuner och affärsdrivande verk för att bereda sysselsättning åt arbetshandikappade som inte kan få arbete på vanliga villkor. Bidrag utgår till en arbetsgivare, som anställer en arbetshandikappad, under det första anställningsåret med 75 % av den anställdes lön inräknat lönebikostnader, under det andra året med 50 % och under de följande två åren med 25 % av lönekostnaderna. I god tid före fjärde årets utgång skall prövas om bidrag bör utgå fortsättningsvis. För ungdomar under 25 år med svåra fysiska, psykiska eller socialmedicinska handikapp samt för psykiskt utvecklingsstörda för vilka alternativet till den halvskyddade sysselsättningen är skyddat arbete eller förtidspension får bidrag utgå med 90 % av lönekostnaden under första anställningsåret och med 50 % under de därpå följande tre åren. Bidrag kan även utgå för redan anställd arbetstagare som överförs till halvskyddad sysselsättning, om begränsningen av arbetsförmågan är så betydande att den arbetshandikappade annars inte kan behålla sin anställning. I enlighet med riksdagens uttalande förutsätts emellertid att denna möjlighet utnyttjas restriktivt och endast under förutsättning att arbetsgivaren samtidigt ställer plats till förfogande för nyanställning av en annan arbetshandikappad. Bidrag för redan anställd som överförs till halvskyddad sysselsättning utgår med 25 % av lönekostnaden i första hand under en fyraårsperiod. Stödet har alltså utformats på sådant sätt att väsentligt högre bidrag utgår vid nyanställning än vid överföring av redan anställd handikappad till halvskyddad sysselsättning.

Anställningsskyddskommittén har föreslagit regeringen att överväga en ändring av bidragsreglerna så att inte förstärkningen av anställningsskyddet för de långtidssjuka får till följd att bidragsmöjligheterna försämras. Kommitténs uppfattning har under remissbehandlingen fått stöd av bl. a. Svenska kommunförbundet och SHIO-Familjeföretagen.

Departementschefen framhåller att bidraget till halvskyddad sysselsättning är en arbetsmarknadspolitisk stödåtgärd vars huvudsyfte är att stimulera till nyanställning av personer med arbetshandikapp. Någon särskild stimu -

AU 1979/80:9

lansåtgärd krävs inte när det är fråga om en arbetstagare som, med lagfäst rätt att behålla anställningen, efter en längre sjukdomsperiod återupptar arbetet. Detta gäller både när den anställde återgår till tidigare arbetsuppgifter i normal omfattning och när den anställde omplaceras till andra arbetsuppgifter. Vid omplacering av en sjukbidragsberättigad arbetstagare som efter yrkesinriktad rehabilitering fortfarande har så nedsatt arbetsförmåga att han av arbetsförmedlingen bedöms inte kunna behålla sin anställning utan det stöd som ett statligt bidrag innebär, kan det emellertid enligt departementschefen finnas skäl för en något mindre restriktiv tillämpning än f. n. av reglerna för bidrag för redan anställd som överförs till halvskyddad sysselsättning. Utskottet delar denna uppfattning och tillstyrker den förordade ändringen beträffande bidrag till halvskyddad sysselsättning.

I propositionen föreslås vidare att kravet på samtidig anställning av en annan arbetshandikappad i vissa fall bör kunna efterges på det sättet att företagets skyldighet att ställa plats till förfogande bör kunna få senareläggas högst sex månader. Härvid avses de fall då det står klart att företaget i samverkan med berörda fackliga organisationer och arbetsförmedlingen - t. ex. inom ramen för anpassningsgruppernas verksamhet - har prövat erforderliga anpassningsåtgärder men trots detta inte har kunnat göra det möjligt att kompensera den anställdes arbetshandikapp och alternativet till fortsatt anställning i halvskyddad sysselsättning av arbetsförmedlingen bedöms vara pension. Enligt departementschefen bör det härigenom i de flesta fall bli möjligt för den anställde att återvända till sin arbetsplats i direkt anslutning till avslutad rehabilitering. Utskottet godtar även vad som anförs i propositionen på denna punkt.

I propositionen pekas vidare på att alternativet med halvskyddad sysselsättning endast är en av flera möjliga arbetsmarknadspolitiska stödåtgärder i syfte att underlätta återanpassningen hos företagen. Om en arbetstagare i och för sig utför sina arbetsuppgifter på ett normalt sätt men är i stort behov av biträde, kan således bidrag till arbetsbiträde utgå med högst 20 000 kr. per år till arbetsgivare. Av betydelse i detta sammanhang är också de vidgade möjligheterna för äldre och handikappade till arbetsmarknadsutbildning i företag som riksdagen nyligen beslutat om (prop. 1978/79:73, AU 20, rskr 186). Fr. o. m. den 1 juli 1979 kan sådant bidrag utgå med 75 96 av lönekostnaden för den anställde, inkl. lönebikostnader. Vid svårare handikapp kan bidraget jämkas uppåt. Bidraget kan utgå under sex månader eller 960 arbetstimmar eller, för gravt handikappade, under ett år. Det är i princip ett inskolningsbidrag för nyanställda, men i undantagsfall kan en tidigare anställd få utbildning med sikte på omplacering inom företaget. Departementschefen förordar att detta utbildningsstöd skall kunna användas i alla de fall när arbetshandikappade efter en längre tids sjukfrånvaro behöver aktualisera eller bygga på tidigare yrkeskunskaper, således även när det inte krävs en omplacering inom företaget.

Utskottet tillstyrker vad som anförts i propositionen i denna del.

AU 1979/80:9

11 Utskottets hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande frågan om förtidspensionärer skall omfattas av lagen att riksdagen med avslag på motionen 1979/80:117 antar det i propositionen 1979/80:4 framlagda lagförslaget i motsvarande delar,

2. beträffande ikraftträdandet av lagen att riksdagen med avslag på motionen 1979/80:115 antar propositionens lagförslag i motsvarande del,

3. att riksdagen antar det i propositionen framlagda lagförslaget i övrigt,

4. att riksdagen godkänner den i propositionen förordade ändringen beträffande bidraget till halvskyddad sysselsättning,

5. att riksdagen godkänner den i propositionen förordade ändringen beträffande bidrag vid utbildning i företag av äldre och handikappade.

Stockholm den 6 december 1979

På arbetsmarknadsutskottets vägnar

ELVER JONSSON

Närvarande: Elver Jonsson (fp), Anna-Greta Leijon (s), Arne Fransson (c), Erik Johansson (s), Bernt Nilsson (s), Sten Svensson (m), Frida Berglund (s), Pär Granstedt (c), Lars Ulander (s), Anders Högmark (m). Margit Odelsparr (c), Marianne Stålberg (s), Eva Winther (fp), Nils-Olof Grönhagen (s) och Görel Bohlin (m).

'

i :■ ■: ■ '

■ . ■ ■

GOTAB 64088 Stockholm 1979