Med anledning av propositionerna 1979/80:100 och 1979/80:117 såvitt avser vissa planerings- och budgetfrågor m. m. inom försvarsdepartementets verksamhetsområde jämte motioner

FöU 1979/80:19

Försvarsutskottets betänkande 1979/80:19

med anledning av propositionerna 1979/80:100 och 1979/80:117 såvitt avser vissa planerings- och budgetfrågor m. m. inom försvarsdepartementets verksamhetsområde jämte motioner

I betänkandet FöU 1979/80: 13 behandlade utskottet förslag som regeringen — efter föredragning av försvarsministern, statsrådet Eric Kronmark - har förelagt riksdagen i propositionerna 1979/80: 100 bilaga 7 och 1979/80: 117 (försvarsdepartementet) jämte vissa motioner. Vid kammarbehandlingen den 13 maj 1980 beslöt riksdagen att återförvisa följande av de i betänkandet behandlade frågorna till utskottet:

1. Det militära försvarets fortsatta utveckling (punkten 4).

2. Ramberäkningar för budgetåret 1980/81 m. m. — civilförsvaret (punkten 11).

Beträffande övriga punkter i betänkandet fattade riksdagen beslut den 13 maj 1980.

Utskottet

Utskottet tar upp de återförvisade frågorna till ny behandling. Med vidhållande av sina tidigare angivna ståndpunkter får utskottet anföra följande:

1. Det militära försvarets fortsatta utveckling

Regeringen har i budgetpropositionen (s. 31-78) föreslagit riksdagen att

1. godkänna de riktlinjer för det militära försvarets utveckling som föredragande statsrådet har angett,

2. antaga förslag till lag om ändring i värnpliktslagen (1941: 967),

3. godkänna vad föredragande statsrådet har förordat om repetitionsutbildning av värnpliktiga,

4. med ändring av sitt tidigare beslut angående principerna för organisation av försvarsmaktens centrala ledning m. m. godkänna vad föredragande statsrådet har förordat i fråga om FN-avdelningens lydnadsförhållanden och produktionsledningen inom marinstaben,

5. bemyndiga regeringen att vidta de övergångsåtgärder och åtgärder i övrigt som behövs för att genomföra vad föredragande statsrådet har förordat.

1 Riksdagen 1979180. 10 samt. Nr 19

FöU 1979/80:19

2 Under denna punkt behandlas också planeringsfrågor som föredragande statsrådet har tagit upp i propositionen 1979/80:117 om vissa anslagsfrågor m. m. rörande försvaret. Regeringen har i nämnda proposition (s. 3—27) föreslagit riksdagen att godkänna de riktlinjer för krigsorganisationens fortsatta utveckling och flygplansanskaffningen som föredragande statsrådet har angett.

Föredragande statsrådet

Överbefälhavaren har i sin årsredovisning för budgetåret 1978/79 angett att den verksamhet som förutsattes under perioden 1977/78-1981/82 i 1977 års försvarsbeslut inte helt kan genomföras under perioden inom den ekonomiska ram som angavs i beslutet. 1 sin programplan för perioden 1980/81 — 1984/85 har han begärt att den ekonomiska ramen för det militära försvaret fr. o. m. budgetåret 1980/81 skall ökas i förhållande till vad som angavs i 1977 års försvarsbeslut.

Försvarsministern erinrar om att 1977 års försvarsbeslut innebar ett ställningstagande inte bara till det militära försvarets utveckling utan också till den svenska säkerhetspolitiken och till grunderna för totalförsvarets och totalförsvarsgrenamas fortsatta utveckling. Enligt hans mening ställer den storpolitiska utvecklingen ökade krav på den svenska säkerhetspolitiken. Han anser dock att grunderna för det militära försvarets fortsatta utveckling kan ligga fast.

Den situation som överbefälhavaren har beskrivit i sin årsredovisning innebär enligt försvarsministerns mening att man vid försvarsbeslutet inte har lyckats skapa balans mellan uppgifter och resurser för det militära försvaret. Det framstår nu som uppenbart att försvarsbeslutet i flera avseenden innebar en överinteckning i förhållande till den utveckling som resurserna har fått. Bristen på balans är så stor att den inte kan hävas med den ökning av den ekonomiska ramen som överbefälhavaren har föreslagit i sin programplan. Enligt försvarsministerns mening är det av stor betydelse att balans mellan uppgifter och resurser skapas i nästa försvarsbeslut. Han förutsätter att så sker och att överbefälhavaren noga analyserar bakgrunden till den situation som nu har uppkommit. Erfarenheterna bör läggas till grund för planeringen inför nästa försvarsbeslut.

Försvarsministern anser att det har en säkerhetspolitisk betydelse att det militära försvaret kan utvecklas enligt de riktlinjer som angavs i 1977 års försvarsbeslut. Vårt lands ekonomiska styrka har emellertid också en säkerhetspolitisk betydelse. Regeringens budgetförslag präglas av en strävan att stärka ekonomin och innebär en mycket restriktiv prövning av budgetens utgiftssida. Reala resursminskningar föreslås inom flera områden.

Med dessa utgångspunkter är försvarsministern inte beredd att förorda en höjning av den ekonomiska planeringsram som angavs i 1977 års försvarsbeslut.

FöU 1979/80:19

3 I den nuvarande planeringssituationen bör enligt försvarsministerns mening verksamheten under budgetåret 1980/81 avvägas på ett något annat sätt än vad överbefälhavaren har föreslagit. För att förbättra förutsättningarna att höja beredskapen och för att bevara handlingsfriheten inför nästa försvarsbeslut förordar han att viss byggnadsverksamhet uppskjuts. Han anser att de resurser som därigenom frigörs bör användas för repetitionsutbildning och materielanskaffning.

Försvarsministern behandlar härefter olika områden inom det militära försvaret. Avvägningsprogrammens utveckling och de försvarsindustriella frågorna behandlas inte i detta sammanhang. Vid redogörelsen i budgetpropositionen berörs bl. a.

- förslag av överbefälhavaren om modifiering av repetitionsutbildningen

- repetitionsutbildningens omfattning budgetåret 1980/81

- utvecklingen mot ökad samverkan och vidgat medinflytande för anställda och värnpliktiga

- personalminskningarna inom det militära försvaret

- fredsorganisationens utveckling i stort

- den centrala ledningen inom försvarsmakten

- rationaliseringsverksamheten

- personalfrågor

- den ekonomiska planeringsramen för det militära försvaret.

I propositionen 1979/80:117 lämnas förslag till inriktning av krigsorganisationen inom det militära försvaret för perioden 1980/81- 1984/85. Därvid behandlas också frågan om framtida anskaffning av flygplan.

Försvarsministern kan i huvudsak godta överbefälhavarens planering för avvägningsprogrammens utveckling enligt den del av programplanen för det militära försvaret som överbefälhavaren redovisade hösten 1979. Planeringen för krigsorganisationens viktigaste förband framgår av följande sammanställning (prop. 1979/80:117 s. 5).

FöU 1979/80:19

4 Förband/enheter

1979/80

1984/85

1989/90

Infanteribrigader (IB 77)

11'

Infanteribrigader (IB 66)

9'

N orrlandsbrigader

4 Pansarbrigader

4'

Fältförband i övrigt (bataljoner)

ca 100

ca 120

ca 130

bataljoner Lokalförsvar kompanier

ca 100

ca 100

ca 100

(motsvarande)

ca 500

ca 500

ca 500

Ytattackflottiljer

2 Torpedbåtsdivisioner (självständiga)

1 Patrullbåtsdivisioner

4 Helikopterdivisioner

4 Ubåtar

12 Minröjningsflottiljer

10 Minfartyg (stam) Kustartilleriförband (bataljoner

eller motsvarande)

29 Lednings- och basförband (bataljoner)

ca 30

ca 30

ca 30

Jaktflygdivisioner

2 Medeltunga attackflygdivisioner

5,5

5,5

2 Lätta attackflygdivisioner

2 Spaningsflygdivisioner

_2

Stridslednings- och basbataljoner

ca 55

ca 55

1 Antal och typ av förband beror på den framtida inriktningen mot en tolfte infanteribrigad (IB 77) eller mekaniserade förband.

2 Det slutliga antalet flygdivisioner beror på kommande beslut.

3 Det slutliga antalet bataljoner är under utredning.

För markstridsförbanden innebär planeringen bl.a. att man allmänt prioriterar eldkraften i form av främst pansarvärnsvapen samt vapen för indirekt eld. Förband med tunga pansarvärnsrobotar organiseras men till mindre antal än som tidigare planerades. Pansarförbanden i övre Norrland och på Gotland behålls. Handlingsfriheten bevaras avseende den framtida pansarorganisationen i östra Mellansverige.

Övervattenstridsförbanden förutsätts kunna verka i flottiljförband. Sjörobotar med medellång räckvidd anskaffas. God tillgång till minor liksom modernisering av dessa eftersträvas. Sjörobotbeväpnade patrullbåtsförband organiseras. Leveransen av ett tredje minfartyg uppskjuts ett år.

Inom fjärrstridsförbanden utvecklas ett nytt ubåtssystem, A 17. Alternativen med A 20 och B3LA har utgått ur planeringen.

För luftförsvarsförbanden börjar ombeväpningen till flygplan JA 37 Viggen. Åtta jaktdivisioner ombeväpnas. Luftvärnsbataljoner med robot 70 organiseras. Planerad anskaffning av ny låghöjdsradar tidigareläggs.

Beträffande flygvapnets materielansk affning uttalar försvarsministern att flygplansfrågan inte kan bedömas enbart från försvarspolitiska, ekonomiska, industripolitiska eller arbetsmarknadspolitiska utgångspunkter utan även måste sättas in i ett säkerhetspolitiskt sammanhang. Han berör därför de säkerhetspolitiska utgångspunkterna för flyg -

FöU 1979/80:19

plansfrågan innan han behandlar de olika alternativ till flygplansanskaffning som föreligger.

För att skapa respekt i omvärlden för den svenska neutralitetspolitiken är det enligt försvarsministern nödvändigt att vi inom värnpliktsförsvarets ram kan åstadkomma en förmåga till snabba, kraftsamlade militära insatser över hela territoriet. Därtill krävs en förmåga att hindra kränkningar och medvetna överflygningar av svenskt område.

Mot den säkerhetspolitiska bakgrunden anser försvarsministern att kvalificerade flygstridskrafter för jakt-, attack- och spaningsändamål även inom överblickbar framtid kommer att utgöra en nödvändig och väsentlig del av det svenska militära försvaret.

I propositionen 1979/80: 117 lämnas härefter en ingående redogörelse för det beslutsunderlag beträffande flygvapnets materielanskaffning som nu föreligger. Frågan om ersättning av dagens attack- och skolflygplanssystem har utretts under större delen av 1970-talet. Den 1 februari 1980 lämnade överbefälhavaren till regeringen underlag i flygplansfrågan samt komplettering till programplanen för det militära försvaret för perioden 1980/81 — 1984/85. Överbefälhavaren har - utöver det alternativ som regeringen tidigare har angett — granskat ett alternativ, där man direkt inriktar arbetet mot en framtida ersättning av hela Viggensystemet med ett enhetsflygplan för jakt-, attack- och spaningsuppgifter (JAS), som i väsentliga avseenden har utformats för att passa våra speciella förhållanden.

Försvarsministern behandlar och tar ställning till de alternativ för flygplansanskaffning som föreligger. Han förordar att flygplansanskaffningen skall inriktas mot att ersätta hela Viggensystemet med JAS-system. Det taktiska, tekniska och ekonomiska underlaget för flygplanssystem JAS är emellertid ofullständigt. Det är därför nu inte möjligt att slutligt avgöra om flygplan JAS kan utvecklas i Sverige. För att möjliggöra ett sådant avgörande beslut i samband med 1982 års försvarsbeslut behövs enligt försvarsministern tillgång till dels en systemplanering av ett svenskt alternativ för anskaffning av JAS-systemet, dels underlag för alternativ anskaffning i utlandet, om en svensk JAS-utveckling inte visar sig vara möjlig eller ekonomiskt hållbar. För att det avgörande beslutet skall kunna fattas år 1982 förordar han att sammanlagt 200 milj. kr. avdelas för projekt, studier och systemdefinition under budgetåren 1980/81 och 1981/82. Försvarsministern har då förutsatt att industrin är beredd att avdela egna medel för denna verksamhet fram till år 1982. Som en utgångspunkt för arbetet anser han bör gälla att medlen används så att produktion av ett svenskt JASflygplan kan inledas år 1990, om riksdagen år 1982 fattar ett sådant beslut.

Försvarsministern redovisar också hur enligt hans mening arbetet fram till 1982 års försvarsbeslut bör bedrivas. Bl. a. räknar han med att arbetet med ett svenskt JAS-system bör ledas av en särskilt utsedd ledningsgrupp, underställd överbefälhavaren.

Alla anskaffningsformer för ett JAS-system innebär enligt försvarsministl Riksdagen 1979180. 10 sami. Nr 19

FöU 1979/80:19

tern ett ökat utlandssamarbete i förhållande till dagsläget. Med hänsyn till JAS-projektets stora nationella betydelse finnér han det lämpligt att de politiska partiernas representanter i militärledningens rådgivande nämnd genom hans försorg informeras om såväl utvecklingen inom det svenska JAS-projektet som de utlandskontakter som tas genom regeringskansliet.

Försvarsministern framhåller att svensk flygindustri med hänsynstagande till vad som är säkerhetspolitiskt och ekonomiskt möjligt måste ges en ny inriktning även i det fall flygplan JAS utvecklas och tillverkas i Sverige. Kostnaderna för utveckling och produktion måste reduceras avsevärt, bl. a. genom ökat samarbete med utlandet. Ett svenskt JAS-projekt förutsätter ändrade relationer mellan myndigheterna och industrin, varvid industrin skall ges ökat ansvar. Detta kommer - påpekar försvarsministern — att påverka organisationen och personalbehovet vid försvarets materielverk. Dessa frågor utreds f. n. av två kommittéer.

Motionerna

Beträffande planeringsfrågor behandlar utskottet följande motioner.

1979/80:482 av Olof Palme m. fl. (s) såvitt avser yrkandet 1 att riksdagen godkänner de riktlinjer för det militära försvarets fortsatta utveckling som angetts i motionen.

1979/80:483 av Lars Werner m.fl. (vpk) såvitt gäller yrkandet 2 att riksdagen som sin mening uttalar att produktion och vidareutveckling av Viggensystemet snarast avbryts.

1979/80: 813 av Anders Gernandt m.fl. (c) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär utredning beträffande möjligheter till meranvändning av

försvarets resurser för samhällsnyttiga ändamål i fred.

1979/80: 1629 av Sven-Erik Nordin (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att planeringen inför 1982 års försvarsbeslut bör inriktas på att undvika förbandsindragningar på sysselsättningssvaga orter.

1979/80: 1951 av Olof Palme m. fl. (s) vari yrkas

1. att riksdagen, med avslag på propositionen 1979/80: 117 i denna del, godkänner de riktlinjer för flygplansanskaffning som anförts i motionen,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av samverkan och samarbete mellan berörda flygindustrier vid planerings- och studiearbetet kring ett JAS-projekt.

1979/80: 1952 av Lars Werner m. fl. (vpk) vari yrkas

1. att riksdagen avslår propositionen 1979/80: 117,

2. att riksdagen beslutar uttala att pansarförbanden på Gotland dras in.

FöU 1979/80:19

3. att riksdagen beslutar uttala att någon produktion av den tredje delserien av Jaktviggen inte påbörjas,

4. att riksdagen beslutar uttala att något nytt svenskt flygplanssystem, typ JAS eller liknande, inte skall utvecklas.

Beträffande fredsorganisationsfrågor behandlar utskottet följande motioner.

1979/80: 482 av Olof Palme m. fl. (s) såvitt gäller yrkandet 5 att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om försvarsstabens personalvårdsbyrå.

1979/80:749 av Hans Gustafsson m. fl. (s) såvitt gäller yrkandet 2 att flygvapnets helikoptergrupp på Berga överflyttas till moderförbandet F 17 vid Kallinge.

1979/80: 812 av Anders Gernandt (c) och Nils Erik Wååg (s) vari yrkas att riksdagen beslutar

1. att resurser för informationssystemsutveckling vid de centrala staberna och försvarets materielverk behålls vid dessa myndigheter,

2. att de personalminskningar som angivits för systemutvecklingspersonal förs över till respektive myndighets minskningsmål.

1979/80: 1137 av Eric Hägelmark (fp) vari yrkas att riksdagen begär att regeringen organiserar personalenheten i försvarsstaben i en särskild personalvårdssektion i enlighet med överbefälhavarens förslag.

1979/80: 1628 av Oskar Lindkvist (s) och Sivert Andersson (s) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär en översyn av bevakningen av Stockholms slott i enlighet med de riktlinjer som framförts i motionen.

1979/80: 1630 av Sten Svensson m.fl. (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som anförts om inordnandet av personalvården i försvarsmaktens centrala ledning.

Beträffande personalfrågor behandlar utskottet följande motioner.

1979/80:817 av Hans Lindblad (fp) och Eric Hägelmark (fp) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär en översyn av det militära vitsordssystemet, särskilt för att minska antalet vitsord som sätts på äldre personal.

1979/80: 1142 av Gunnar Oskarson m.fl. (m) vari yrkas att riksdagen uttalar att vissa reservofficerare i kraft av civil kompetens kompletterad med militär utbildning skall kunna ianspråktas för krigsplacering på nivå 4- befattning i enlighet med vad som anförs i motionen.

1979/80: 1627 av Gunnar Björk i Gävle (c) och Ulla Ekelund (c) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär en utredning för att motverka officerares förtida avgång i enlighet med motionens syfte.

Föll 1979/80:19

8 Beträffande värnpliktsutbildning m. m. behandlar utskottet följande motioner.

1979/80: 416 av Lars Werner m. fl. (vpk) såvitt avser yrkandena

1. att riksdagen uttalar sig för att arbetstiden för de värnpliktiga förkortas och regleras i enlighet med vad som anges i motionen,

3. att riksdagen uttalar sig för att den militära sjukvården ”civiliseras” i enlighet med motionens riktlinjer,

4. att riksdagen hos regeringen hemställer om förslag innebärande att de civila bestämmelserna för arbetarskydd skall gälla utan inskränkningar också inom den militära sektorn.

1979/80:448 av Lars Werner m. fl. (vpk) vari yrkas att riksdagen uttalar sig för att full yttranderätt och fullständiga fackliga rättigheter för de värnpliktiga i enlighet med motionens riktlinjer måste införas.

1979/80:810 av Bertil Dahlén (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts angående inkallelse till värnpliktstjänstgöring.

Utskottet

Planeringsfrågor

Utskottet konstaterar liksom försvarsministern att 1977 års försvarsbeslut inte skapade balans mellan uppgifter och resurser för det militära försvaret. Det har stor betydelse att sådan balans skapas i nästa försvarsbeslut.

Försvarsministern förordar att tillgängliga resurser under budgetåret 1980/81 utnyttjas på något annat sätt än vad överbefälhavaren har föreslagit. För att förbättra förutsättningarna att höja beredskapen och för att bevara handlingsfrihet inför nästa försvarsbeslut prioriterar han repetitionsutbildning och materielanskaffning före viss planerad byggnadsverksamhet. Ca 50 milj. kr. har omplanerats enligt denna prioritering.

Planeringssituationen för det militära försvaret karakteriseras av den rådande obalansen mellan uppgifter och resurser. Särskilt kostnaderna för fredsorganisationen har utvecklats ogynnsamt i förhållande till beräkningarna i försvarsbeslutet. Utskottet tillstyrker att bakgrunden till den uppkomna situationen analyseras noga och att erfarenheterna läggs till grund för planeringen inför nästa försvarsbeslut. Det kan förutsättas att 1978 års försvarskommitté ägnar denna fråga betydande uppmärksamhet.

I motionen 482 (s) betonas den allmänna värnplikten som grund för nationens försvar. Kravet på en god planering beträffande både personal och materiel skärps genom en mindre utgiftsram för det militära försvarets verksamhet. För en fortsatt begränsning av antalet anställda av alla kategorier måste olika rationaliseringsmöjligheter tas till vara. I försvarsplane -

Föll 1979/80:19

ringen bör enligt motionärerna läggas ökad vikt vid åtgärder som försvårar ett eventuellt angrepp och minskar dess verkan. Mycket talar enligt deras mening för att utvecklingen gynnar en defensiv inriktning av försvarsansträngningarna. Sammanfattningsvis talar enligt motionen säkerhetspolitiska, tekniska och ekonomiska motiv för att ännu mer än tidigare omstrukturera det militära försvaret till ett folkförsvar, som tar till vara de möjligheter som den tekniska utvecklingen ger.

Enligt motionen 482 (s) bör utgiftsramen för det militära försvaret nästa budgetår minskas med ca 433 milj. kr. i förhållande till regeringens förslag. För femårsperioden motsvarar detta en minskning med mer än 2 miljarder kronor (prisläge februari 1979). Som jämförelse kan nämnas att ca 230 milj. kr. kan sparas genom att helt och hållet ställa in repetitionsutbildningen under nästa budgetår. Konsekvenserna om riksdagen skulle bifalla motionen 482 i denna del är enligt utskottets mening inte godtagbara. Utskottet avstyrker därför bifall till yrkandet 1 i nämnda motion och tillstyrker regeringens förslag till planeringsram för perioden 1980/81-1984/85 om 68247 milj. kr. (prisläge februari 1979). Därvid finnér utskottet sig böra godta att det system för särbehandling av vissa värnpliktsförmåner som riksdagen antog genom 1977 års försvarsbeslut inte skall få påverka utgifterna för det militära försvaret budgetåren 1980/81 och 1981/82. Utskottet tillstyrker att de tillgängliga resurserna under budgetåret 1980/81 utnyttjas på det sätt som försvarsministern har förordat i budgetpropositionen och beträffande avvägningsprogrammen angett i propositionen 1979/80: 117.

För pansarförbanden godtar försvarsministern överbefälhavarens planering att fyra pansarbrigader samt pansarförbanden i övre Norrland och på Gotland behålls, liksom att handlingsfriheten bevaras avseende den framtida pansarorganisationen i östra Mellansverige. Utskottet har inte något att invända mot försvarsministerns riktlinjer i denna del. Yrkandet i motionen 1952 (vpk) om indragning av krigsorganisationens pansarförband på Gotland bör avslås.

I flygplanfrågan anger försvarsministern vissa riktlinjer i propositionen 1979/80: 117. Sammanfattningsvis innebär de att flygplansanskaffningen inriktas mot att på sikt ersätta hela 37-systemet (Viggensystemet) med en ny gemensam flygplanplattform för jakt-, attack- och spaningsuppgifter (JAS). Ersättningen av Viggensystemet påbörjas i början av 1990- talet. Med anledning av propositionen 1979/80: 117 har väckts två motioner.

Vänsterpartiet kommunisternas partimotion 1952 syftar bl. a. till att något nytt svenskt flygplanssystern, typ JAS eller liknande, inte skall utvecklas. Detta och andra yrkanden motiveras med att det enligt motionen krävs en annan inriktning av Sveriges säkerhetspolitiska och försvarsorganisatoriska ansträngningar. Organisation och utrustning för mindre enheter bör prioriteras. Flygvapnet i dess nuvarande omfattning

FöU 1979/80:19

bör avskaffas. "Efter några dagars strider kommer i vilket fall som helst ett svenskt flygvapen att vara eliminerat oavsett om det består av 100 eller 600 plan.”

Vpk vidhåller också tidigare förslag att Viggenprogrammet skall avvecklas. Någon tredje delserie av Jaktviggen bör inte påbörjas. Om flygplan 37 finns ett yrkande från vpk också i motionen 483, som väcktes under den allmänna motionstiden. Enligt detta bör produktion och vidareutveckling av Viggensystemet avbrytas snarast.

Utskottet vill liksom i samband med 1977 års försvarsbeslut (FöU 1976/ 77: 13 s. 47) slå fast att Viggensystemets utformning med en plattform för flera versioner har inneburit betydande fördelar. Systemet utgör en respektingivande del av vårt militära försvar. Liksom försvarsministern tillstyrker utskottet att den tredje delserien av Jaktviggen beställs under budgetåret 1980/81. Motionsyrkandena om Viggensystemet bör avslås av riksdagen.

Utskottet övergår nu till planeringsfrågan hur de försvarsfunktioner som tillgodoses genom Viggensystemet skall tillgodoses när Viggen i olika versioner så småningom måste ersättas. Hittills har under de senaste åren i första hand diskuterats om och hur man borde ersätta dagens attack- och skolflygplanssystem (AJ 37 och SK 60). På förslag av regeringen beslöt riksdagen under föregående riksmöte (prop. 1978/79: 138, FöU 1978/79:23, rskr 1978/79: 327) att avvakta ytterligare underlag, främst undersökningar och planering av överbefälhavaren. I anvisningar till överbefälhavaren den 5 april 1979 har regeringen uppdragit åt denne att bl. a. undersöka frågan om beväpnade skolflygplan och förutsättningarna för en ny flygplanplattform. Utskottet (FöU 1978/79: 23 s. 17) erinrade härom och om att 1978 års försvarskommitté bl. a. har till uppgift att granska frågor av stor betydelse för flygplansanskaffningen och för den framtida avvägningen mellan skilda åtgärder för luftförsvar.

Framtida flygplansanskaffning blir beroende av nästa försvarsbeslut. Studier bör bedrivas inför detta. Utskottet avstyrker bifall till motionen 1979/80: 1952, yrkandena 1 och 4 - yrkandet 1 i denna del (vpk).

Regeringen anser att flygplansanskaffningen bör inriktas mot en enhetsplattform (JAS). I propositionen 1979/80: 117 redovisar försvarsministern olika alternativ för anskaffning av en enhetsplattform och anger utgångspunkter för ett sådant projekt. Underlaget för ett flygplanssystem JAS är ofullständigt i många avseenden. Detta medför att det inte nu är möjligt att slutligt avgöra om flygplan JAS kan utvecklas i Sverige. För att det skall bli möjligt att år 1982 avgöra om flygplan JAS kan utvecklas i Sverige föreslår försvarsministern att dessförinnan sker ett arbete för att ge tillgång till dels en systemplanering för ett svenskt alternativ, dels underlag för alternativ anskaffning i utlandet. Han förordar att sammanlagt 200 milj. kr. avdelas för projektstudier, systemdefinition och begränsad utvecklingsverksamhet under budgetåren 1980/81-1981/82. En förutsättning är att industrin är

FöU 1979/80:19

II

beredd att avdela egna medel för denna verksamhet fram till år 1982. Medlen avses användas så att produktion av ett svenskt JAS-flygplan kan inledas år 1990, om statsmakterna år 1982 fattar beslut om utveckling av ett sådant flygplan.

1 den socialdemokratiska partimotionen 1951 framhålls att man inte av det enhälliga första betänkandet (SOU 1979:42) från 1978 års försvarskommitté kan dra någon bestämd slutsats om flygvapnets framtida uppgifter, sammansättning och omfattning. Sådana frågor skall granskas av försvarskommittén under dess fortsatta arbete och bör avgöras genom nästa försvarsbeslut. De långsiktiga flygplansfrågorna bör därför inte tas upp till omedelbart avgörande, uttalar motionärerna.

Som alternativ till den inriktning försvarsministern förordar anges i motionen 1951 riktlinjer för det fortsatta arbetet. Enligt dessa bör belysas den framtida avvägningen inom luftförsvaret och beträffande attack- och spaningsuppgifter. Ett planerings- och studiearbete bör bedrivas för att belysa hur ersättningen av Viggensystemet kan ske. Därvid bör även behandlas i vilken mån detta kan ske genom en eventuell enhetsplattform, varvid siktet bör vara inställt på en omsättning av Viggensystemet under 1990-talet. Särskild vikt bör enligt motionärerna läggas vid sambandet mellan den kvantitativa omfattningen och kostnader för en ny plattform. Något utvecklingsarbete för ett svenskt JAS-projekt bör inte komma i fråga före försvarsbeslutet.

Motionärerna anser det inte vara rimligt med en total resursinsats av den storlek som försvarsministern räknar med. Underlaget medger inte heller att man fixerar ett lägre belopp. Enligt deras mening bör det ankomma på regeringen att efter förslag från överbefälhavaren fastställa det belopp som krävs för det fortsatta planerings- och studiearbetet.

Enligt utskottets mening bör inte planeras för någon separat anskaffning av attackflygplan. I det följande behandlar utskottet det planerings- och studiearbete som bör bedrivas under de närmaste åren.

Utskottet tillstyrker att planeringen för flygplansanskaffningen inriktas mot en flygplanplattform som är användbar för jakt-, attack- och spaningsuppgifter (JAS). Tidsförhållandena innebär att ett avgörande beslut bör fattas år 1982 och att tiden till dess måste användas för ett målmedvetet arbete med att ta fram fullgott beslutsunderlag. Utskottet har inte någon invändning mot vad försvarsministern anför om beslutsunderlagets beskaffenhet men vill understryka att anskaffning i utlandet skall betraktas som ett reellt alternativ för statsmakternas beslut år 1982.

I alternativet med en inhemskt sammanhållen utveckling av flygplanssystemet JAS blir det av allt att döma önskvärt att köpa vissa färdiga komponenter utomlands eller att licenstillverka dem i Sverige eller att samarbeta med utländsk tillverkare om gemensam utveckling. Utveckling och produktion kan inte ske oberoende av utlandet. Alla former av beroende av utländsk kapacitet vid underhållet av färdiga flygplan bör dock motverkas, bl. a. genom en förutseende reservdelsanskaffning.

FöU 1979/80:19

12 Försvarsministern räknar med att beslutsunderlag för anskaffning av ett JAS-system enligt olika alternativ skall kunna redovisas för regeringen senast den 1 oktober 1981. För att detta skall bli möjligt fordras även enligt utskottets mening en kraftfull projektledning. Både för tidsfaktorn och för beslutsunderlagets kvalitet torde det få avgörande betydelse att man nu kan utnyttja resultaten av de studier som har bedrivits för separat anskaffning av attackflygplan.

Försvarsministern förordar att sammanlagt 200 milj. kr. avdelas för projektstudier, systemdefinition och viss begränsad utvecklingsverksamhet under budgetåren 1980/81-1981/82. Inför utskottet har redovisats att arbetet avses få kosta högst 200 milj. kr. av statliga medel samt att berörda industriföretag har förklarat sig villiga att för varje arbetsuppgift svara för hälften av kostnaden med egna medel. Med denna förutsättning tillstyrker utskottet att resurser disponeras enligt försvarsministerns förslag. Detta innebär att utskottet avstyrker bifall till motionen 1951, yrkandet 1, och motionen 1952, yrkandet 1 i denna del.

1 propositionen 117 (s. 26-27) behandlas också förutsättningarna för en långsiktig inriktning av svensk flygindustri. Utgångspunkt är alternativet att riksdagen år 1982 beslutar att utvecklingen av ett flygplan JAS skall hållas samman inom landet eller ske tillsammans med en eller flera samarbetsparter. Försvarsministern framhåller att svensk flygindustri måste ges en ny inriktning även i det fall flygplan JAS utvecklas och tillverkas i Sverige. Ett svenskt JAS-projekt förutsätter ändrade relationer mellan myndigheterna och industrin.

Motionen 1951 tar också upp industrisynpunkter på arbetet med en enhetsplattform. Statens medel bör enligt motionärerna läggas ut så att man bidrar till ett väsentligt större mått av samverkan och samarbete mellan berörda svenska industrier än hittills. En samverkan har inletts på robotområdet. Arbetet med JAS bör medverka till en motsvarande utveckling. Siktet bör vara inställt på att nyttja de samlade erfarenheterna inom svensk flygindustri, uttalar motionärerna.

Utskottet har funnit att förslagen i motionen 1951 i denna del inte strider mot regeringens avsikter. Utskottet tillstyrker att arbetet under de närmaste två budgetåren planeras och genomförs så att man främjar samverkan och samarbete mellan berörda svenska industrier liksom mellan industrierna och myndigheterna. Med bevarande av principen om ett klart kund-leverantör-förhållande mellan myndigheter och industrier bör vårt lands resurser på det flygtekniska området samordnas mer än hittills. Vad utskottet nu har anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

Liksom hittills avser utskottet att informera sig särskilt om arbetet med studier och planering angående flygplansanskaffning.

Som planeringsfrågor tar utskottet också upp motionerna 813 (c) och 1629 (c).

FöU 1979/80:19

13 Enligt motionen 813 bör utredas om det är möjligt att i högre grad än hittills utnyttja det militära försvarets personella och materiella resurser för civila ändamål. Denna fråga berördes av utskottet senast i betänkandet FöU 1976/77:1 (s. 2—3). Där anförde utskottet att det inte bör dras någon skarp gräns beroende på om samhällets resurser har skaffats primärt för försvaret eller för annat ändamål. Samma anda finns i sjöövervakningskommitténs betänkande (Ds H 1980: 1) Samordning av övervakningen och räddningstjänsten till sjöss.

Utskottet påminner om att 1978 års försvarskommitté skall behandla bl. a. totalförsvarets alla funktioner i samhället och hur man i olika situationer bäst skall utnyttja samhällets samlade resurser. Kommittén har redan i sitt första betänkande (SOU 1979:42 s. 117, 122 och 124) berört sådana frågor och kan väntas ta upp ytterligare sådana i kommande betänkande om totalförsvarsgrenarnas utformning m. m. Riksdagen bör därför inte bifalla motionen 813.

Motionen 1629 syftar till ett uttalande av riksdagen att framtida förbandsindragningar inte bör ske i sysselsättningssvaga orter. Som exempel anges Sollefteå.

Förslag om förbandsindragningar brukar lämnas av parlamentariskt sammansatta kommittéer. På grundval av förslagen fattas politiska beslut. Både förslag och beslut tillkommer alltid efter en vägning av olika synpunkter mot varandra. Så bör ske också i fråga om framtida eventuella förbandsindragningar. Motionen 1629 bör avslås.

Fredsorganisationsfrågor

Vid behandlingen av fredsorganisationen och därmed sammanhängande frågor tar försvarsministern som utgångspunkt en redogörelse för de övergripande personalminskningsmålen förförsvarsmakten (s. 62-63). Utskottet har i olika sammanhang behandlat dessa, senast i betänkandet FöU 1978/79:23 (s. 21). Hittills har siktet varit inställt på en nettominskning med 3 900 anställda under perioden september 1972 till september 1979. I propositionen uppges att minskningen till mars 1979 uppgick till 4 414 anställda netto. Det uppställda personalminskningsmålet har alltså uppnåtts. Samtidigt anmäler försvarsministern att överbefälhavaren i sin programplan planerar för en personalminskning med ca 3650 anställda under perioden mars 1979 till juni 1985.

Utskottet har när det tidigare behandlat personalminskningarna inom försvarsmakten sett dem som ett naturligt led i strävandena att dämpa utvecklingen av kostnaderna för fredsorganisationen och understrukit att självfallet även andra besparingsmöjligheter inom fredsorganisationen än personalminskningar måste tas till vara (FöU 1978/79: 23 s. 21). Den reducering av försvarsmaktens personal som har genomförts under perioden september 1972—september 1979 har huvudsakligen gällt civil men också till viss del civilmilitär personal. Beträffande den militära personalen har t2 Riksdagen 1979/80. 10 sami. Nr 19

FöU 1979/80:19

t. o. m. skett en liten ökning. Denna hänger samman bl. a. med den höjning av pensionsåldern för militär personal som har genomförts under perioden. Vidare har det funnits en strävan att i största möjliga utsträckning utnyttja militär personal som blivit tillgänglig genom rationaliseringar för vakansuppfyllnad i utbildningsorganisationen.

I propositionen behandlas också det militära försvarets framtida behov av militär, civilmilitär och civil personal. Överbefälhavaren räknar med att försvarsmakten vid slutet av 1980-talet har behov av omkring 39500 anställda. Därutöver behövs enligt överbefälhavarens bedömning omkring 2000 aspirantanställda för den nya befälsordningen fr. o. m. budgetåret 1981/82. Dessa uppgifter om de långsiktiga personalbehoven betraktas av överbefälhavaren som ett underlag för att inrikta rekryteringen under de närmaste budgetåren och som en referensnivå i arbetet med perspektivplanen.

En del av de personalminskningar som överbefälhavaren har planerat uppges kunna nås genom de beslut om ändringar av försvarsmaktens fredsorganisation som riksdagen har fattat under de senaste åren. Försvarsministern (s. 63—67) uppehåller sig särskilt vid riksdagens beslut våren 1978 om försvarsmaktens centrala ledning (prop. 1977/78:63, FöU 1977/78:9, rskr 1977/78: 174).

Beslutet innebär bl. a. att kostnaderna för de centrala och högre regionala myndigheternas verksamhet skall minskas främst genom att personalstyrkan, med utgångspunkt i det beräknade personalläget i april 1978, reducerades med sammanlagt ca 1 850 anställda före år 1985. I samband därmed skall en långtgående decentralisering av beslutsbefogenheterna genomföras. Utskottet uttalade (FöU 1977/78:9 s. 14) att de uppställda minskningsmålen borde tjäna som klara riktmärken för rationaliseringsverksamheten vid centrala och högre regionala myndigheter för tiden fram till mitten av 1980-talet.

Den centrala ledningen inom försvarsmakten skall enligt riksdagsbeslutet 1978 vara organiserad på fyra myndigheter — överbefälhavaren med försvarsstaben samt tre försvarsgrenschefer med var sin försvarsgrensstab. Även organisationen av och ansvarsfördelningen i stort mellan de fyra staberna anges i beslutet. Av den avsedda totalminskningen beräknades 500 anställda hänföra sig till de centrala staberna.

Överbefälhavaren har på grundval av riksdagens principbeslut utarbetat förslag till detaljorganisation för den nya centrala stabsorganisationen. Detta har lämnats till regeringen som behandlar det i budgetpropositionen (s. 64-68).

Överbefälhavarens förslag till detaljorganisation för de centrala staberna innebär en personalminskning som motsvarar det uppsatta minskningsmålet. Minskningen åstadkommes genom att 140 anställda förs över till andra myndigheter och 360 utgår ur organisationen. 50 anställda från andra myndigheter avses tjänstgöra inom staberna. En så stor personalminskning

FöU 1979/80:19

- motsvarande 30% av den nuvarande personalen - måste enligt överbefälhavaren medföra ambitionssänkningar.

Överbefälhavarens förslag till detaljorganisation följer även i övrigt i stort riksdagens beslut. På tre punkter avviker det dock klart från riksdagens ställningstaganden.

I propositionen 1977/78:63 om försvarsmaktens centrala ledning föreslogs att personaltjänstfrågorna i försvarsstaben skulle hållas samman i en enhet. 1 denna skulle inordnas försvarsstabens personalvårdsbyrå. Byrån ingår f. n. i försvarsstaben men är som fackmyndighet när det gäller personalvården direkt underställd regeringen. Utskottets majoritet och senare också riksdagen följde regeringsförslaget (FöU 1977/78:9 s. 15, rskr 1977/ 78: 174). I budgetpropositionen förordar försvarsministern en organisation i enlighet med riksdagens beslut. Överbefälhavaren har också utarbetat sitt organisationsförslag i enlighet med detta. Han förordar emellertid att resurserna för personalvård t. v. inte skall ingå i personalenheten utan organiseras i en särskild personalvårdssektion.

Riksdagsbeslutet innebar vidare att arméstabens FN-avdelning i den nya organisationen skall vara direkt underställd chefen för arméstaben (prop. 1977/78: 63 s. 95, FöU 1977/78: 9 s. 15, rskr 1977/78: 174). I budgetpropositionen föreslås att avdelningens lydnadsförhållanden omprövas. Överbefälhavaren har föreslagit att avdelningen skall ingå i stabens personalsektion. Försvarsministern bedömer också han att det vid handläggningen av FN-ärenden inom arméstaben behövs ett nära samarbete med personalsektionen. Han anser att avdelningen bör ingå i arméstaben men inte lyda direkt under arméstabschefen.

Försvarsministern förordade i propositionen 1977/78:63 (s. 100) att försvarets brevskola skulle omvandlas till försvarets läromedelscentral. Läromedelscentralen — som avsågs utöva en gemensam stödfunktion för samtliga försvarsgrenar - borde enligt försvarsministern vara en självständig myndighet. Riksdagen följde regeringsförslaget i denna del (FöU 1977/ 78: 9, s. 17, rskr 1977/78: 174). I budgetpropositionen berörs denna organisationsfråga på nytt med anledning av ett förslag av överbefälhavaren att centralen i likhet med försvarets brevskola skall lyda under chefen för armén. Försvarsministern finner ingen anledning till ändring av riksdagens beslut i denna del.

1 budgetpropositionen föreslås vidare visst avsteg från riksdagsbeslutet när det gäller marinstabens organisation. Riksdagsbeslutet innebär att marinstaben skall bestå av fem enheter, varav två enheter för ledning av utbildning (en för flottan och en för kustartilleriet). Försvarsministern anser att en ökad samordning inom marinen bör eftersträvas. Han uppger att chefen för marinen f. n. studerar möjligheterna till ökad samordning dels mellan örlogsbaser och kustartilleriförsvar, dels mellan flottans och kustartilleriets utbildning såväl innehålls- som lokalmässigt, dels vad gäller marinens underhållsverksamhet. Försvarsministern anser att marinstaben

FöU 1979/80:19

bör ges en organisation som underlättar en sådan samordning. Mot denna bakgrund anser han att riksdagsbeslutet bör ändras så att flottans och kustartilleriets produktionsledning hålls samman i en enhet. Detaljorganisationen för en sådan enhet är dock enligt försvarsministern beroende av de utredningar som chefen för marinen nu genomför. En sammanslagning kan därför komma att behöva läggas senare än förändringarna av stabens organisation i övrigt. Det bör enligt försvarsministern ankomma på regeringen att reglera denna fråga.

På några andra punkter innebär överbefälhavarens förslag avvikelser från den utformning av organisationen som försvarsmaktens ledningsutredning (FLU) har förordat och som har legat till grund för utarbetandet av riktlinjerna för den nya organisationen. Rörande dessa frågor påkallar försvarsministern inte något ställningstagande från riksdagen. Det bör - anser han — ankomma på regeringen att fortlöpande reglera dem. Denna inställning grundas på försvarsministerns uppfattning om hur statsmakternas organisationsbeslut bör utformas.

De avvikelser från FLU:s förslag som det här är fråga om gäller den nuvarande befästningsinspektionens och attachéavdelningens ställning i den nya försvarsstabsorganisationen liksom hur signalskyddshandlingar skall produceras i den nya organisationen. Beträffande armé- och flygstaberna föreslår överbefälhavaren avvikelser när det gäller inplaceringen i organisationen av ansvaret för mobiliseringsledningen.

I propositionen 1977/78:63 (s. 92) uttalade försvarsministern att ett förslag av FLU om en gemensam beredningsenhet för mark- och byggnadsfrågor inom försvarsstaben borde övervägas ytterligare i samband med att de centrala stabernas detaljorganisation utformades. Överbefälhavaren föreslår nu att det bildas en sådan gemensam beredningsenhet. Han föreslår också att nuvarande militärassistenter utgår ur organisationen och att de på vissa myndigheter ersätts av samverkansofficerare. Utskottet har inte något att erinra.

Utskottet vill till en början uppehålla sig något vid den principiella frågan om hur statsmakternas organisationsbeslut bör utformas. Regeringen har tagit upp denna fråga genom försvarsministerns anförande (s. 66 och 70) i budgetpropositionen. I propositionen 1979/80: 135 om organisation av försvarsmaktens högre regionala ledning m. m., som utskottet bereder samtidigt, utvecklar försvarsministern (s. 6) sin uppfattning om hur statsmakterna bör styra organisationen vid försvarets myndigheter.

Försvarets planerings- och ekonomisystem (FPE) är ett samlat ledningssystem för all verksamhet i fred inom försvaret. Ledningssystemet arbetar med målstyrning genom uppdrag. Målstyrningen skall skapa förutsättningar för decentralisering. Systemet infördes den I juli 1972.

Erfarenheterna av FPE redovisades för riksdagen under riksmötet 1977/ 78 (prop. 1977/78: 63, FöU 1977/78: 9, rskr 1977/78:174). Riksdagens revi -

FöU 1979/80:19

sorer har nyligen granskat om FPE är rationellt uppbyggt och fungerar tillfredsställande. Förslag har lämnats till riksdagen såvitt gäller systemet för produktionsledning (Förs. 1979/80:6). Utskottet avser att bereda detta ärende under nästa riksmöte.

Målstyrningen inom FPE motsvarar uppenbarligen ännu inte systemets grundläggande principer. En av förutsättningarna för målstyrning är att myndigheterna själva kan påverka valet av metoder och resursutnyttjande. En viktig resurs är myndighetens egen organisation. Försvarsministern anmäler i budgetpropositionen att den nuvarande metoden vid organisationsförändringar hos myndigheterna hindrar dessa att anpassa sig till ändrade förhållanden. I propositionen 1979/80: 135 för han fram grundtanken att myndigheterna själva i så stor utsträckning som möjligt skall bestämma arbetsformer, organisation m. m. Som ramar för myndigheternas handlande anger han frågor som rör lokalisering, huvuduppgifter, ansvar och befogenheter, personalstyrka samt en översiktlig organisationsstruktur. När sådana förutsättningar behöver ändras skall det vara en fråga för statsmakterna, uttalar försvarsministern.

För organisationsbeslut bör enligt försvarsministern principen vara att endast viktigare ramfrågor underställs riksdagens prövning. I budgetpropositionen redovisar han utförligt överbefälhavarens förslag till organisation vid de centrala staberna. Han underställer emellertid förslaget riksdagens prövning i endast begränsad omfattning. Beträffande den högre regionala ledningen redovisar han i propositionen 1979/80: 135 relativt utförligt de föreliggande utredningsförslagen och remissinstansernas yttranden. De förslag som han hemställer skall underställas riksdagens prövning är inte heller här så detaljerade som tidigare har varit brukligt.

Utskottet anser att målstyrning och decentralisering bör främjas inom totalförsvaret. För det militära försvaret och civilförsvaret — som fullt ut tillämpar FPE — är det särskilt viktigt att beslutsbefogenheter beträffande personal och fredsorganisation pressas nedåt i beslutshierarkin. Både regeringen och centrala myndigheter måste vara beredda att släppa ifrån sig sådana befogenheter. Utskottet är för sin del berett att tillstyrka en lägre detaljeringsgrad på organisationsförslag som i fortsättningen underställs riksdagens prövning. På samma sätt som i budgetpropositionen och i propositionen 1979/80: 135 bör emellertid lämnas information som går väsentligt härutöver. Organisationsförslagens detaljeringsgrad bör påverkas även av innebörden från principiell synpunkt.

Det är enligt utskottets mening viktigt att regeringens propositioner i fredsorganisationsfrågor utformas så att det klart framgår vad som underställs riksdagens prövning. Riksdagens beslut kommer endast att omfatta sådana frågor samt frågor i vilka riksdagen på grund av motion eller av annan anledning ger en mening till känna. Hittills fattade organisationsbeslut är självfallet bindande för regeringen till den detaljeringsgrad som förutsattes vid beslutstillfället.

Föll 1979/80:19

18 Vad utskottet nu har anfört om beslutsbefogenheter beträffande personal och organisation inom det militära försvaret och civilförsvaret samt om principer för statsmakternas organisationsbeslut bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

I det följande begränsar utskottet sina överväganden om de centrala stabernas organisation till frågor där ändringar av riksdagens tidigare ställningstaganden förordas. Regeringen föreslår sådana avsteg när det gäller FN-avdelningens placering inom arméstaben och organisationen av produktionsledningen inom marinstaben.

Utskottet godtar att arméstabens och marinstabens organisation utan hinder av tidigare riksdagsbeslut utformas på det sätt som regeringen föreslår. FN-avdelningen inom arméstaben behöver alltså inte lyda direkt under arméstabschefen. Marinstaben bör kunna ges en organisation som underlättar ökad samordning inom försvarsgrenen. Produktionsledningen för flottan och kustartilleriet behöver inte vara skilda åt utan kan samordnas i en enhet.

Utskottet vill också med anledning av motionsyrkanden ånyo överväga personalvårdsfunktionens ställning inom försvarsstaben. Utskottet förordade i betänkandet 1977/78:9 (s. 14) att personaltjänstfrågorna i försvarsstaben skulle hållas samman i en enhet. Till denna skulle bl. a. föras de uppgifter som f. n. fullgörs av försvarsstabens personalvårdsbyrå. Frågan om denna överföring har aktualiserats på nytt. Överbefälhavaren förordar bl. a. att resurser för personalvård, i stället för att i enlighet med riksdagsbeslutet ingå i personalenheten, skall organiseras som en särskild personalvårdssektion. Den vidare utvecklingen får enligt överbefälhavaren ge underlag för om och när en sammanslagning bör ske. Samordningen av personaltjänsten i stort bör, anser han, kunna ske inom ramen för planeringsledningen. En delad organisation kräver fem tjänster mera än vad som behövs i en integrerad organisation. Överbefälhavarens förslag om en särskild personalsektion ligger nära vad de socialdemokratiska ledamöterna i försvarsutskottet ansåg när de på denna punkt reserverade sig vid utskottets behandling av regeringsförslaget om försvarsmaktens centrala ledning. De framhöll att försvarsstabens personalvårdsbyrå, av skäl som hade anförts i motionen 1977/78:430 (s), borde få behålla sin fristående ställning och inte inordnas i försvarsstabens personalenhet. Den socialdemokratiska partimotionen 1979/80:482 innehåller ett förnyat yrkande (yrkandet 5) om en fri ställning för försvarsstabens personalvårdsbyrå. Även motionen 1137 (fp) syftar till att försvarsstabens resuser för personalvårdsuppgifter skall behålla en självständig ställning i den nya organisationen. 1 motionen 1630 (m) föreslås ökade resurser för personalvårdsfunktionen inom en integrerad personalsektion.

Utskottet finnér personalvårdsfunktionen vara av ett så speciellt slag att den behöver avgränsas organisatoriskt. Den nuvarande organisationen för handläggning av personalvårdsfrågor inom försvarsstaben motsvarar de

FöU 1979/80:19

krav som kan ställas i detta hänseende. Det bör enligt utskottets mening även i den nya organisationen för försvarsstaben t. v. finnas en särskild personalvårdsenhet. Därmed finns också de bästa förutsättningarna för att personalvårdsfunktionen i samband med övergången till ny organisation för försvarsstaben är säkerställd vid varje tidpunkt.

Vad utskottet har anfört om personalvårdsfunktionen bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

Överbefälhavaren har också lämnat förslag till de fredsorganisatoriska förändringar vid andra centrala myndigheter somföljerav riksdagens beslut om försvarsmaktens centrala ledning (s. 68-69). Enligt detta skulle dessa myndigheter med utgångspunkt i ett beräknat personalläge den 1 april 1978 före mitten av 1980-talet reduceras med sammanlagt ca 1 200 anställda. Det faktiska personalläget nämnda dag var emellertid ett annat än det beräknade. 1 sitt utredningsarbete har överbefälhavaren utgått från det verkliga personalläget. Den av överbefälhavaren föreslagna personalminskningen framgår av följande sammanställning.

Myndighet

Överbefäl-

havarens

förslag

Fortifikationsförvaltningen

- 125

Försvarets materielverk

- 700

Försvarets forskningsanstalt

- 110 +40'

Försvarets civilförvaltning

- 37

Försvarets sjukvårdsstyrelse

- 20

Försvarets radioanstalt

- 22

Vämpliktsverket

- 20

Försvarets rationaliseringsinstitut

- 20

Försvarshögskolan

1 Militärhögskolan

-

Försvarets gymnasieskola

- 47

Försvarets förvaltningsskola

-

Sammanslagning av ADB-resurser Försvarets brevskola/Försvarets

- 3 (-13)

läromedelscentral

- 302

Summa

-1135 +40'

'27 anställda har redan sparats in. Dessutom finns ett behov av ytterligare 13 tjänster på grund av omlokaliseringen till Linköping.

2 Inkl. personal från staberna.

De personalminskningar som överbefälhavaren har angett når inte helt upp till den nivå som skulle eftersträvas enligt riksdagsbeslutet. De föreslagna personalminskningarna medför enligt överbefälhavaren även vissa ambitionssänkningar och i vissa fall ökade kostnader för materiel. Försvarsministern anser att — utöver de rationaliseringar som genomförs inom försvaret — ambitionssänkningar inom delar av myndigheternas verksamhetsområden måste godtas för att tillräckliga besparingar skall kunna göras. Ambitionssänkningarna får dock enligt hans mening inte drivas så långt att kostnaderna för nödvändiga verksamheter totalt sett ökar. Han är

FöU 1979/80:19

därför beredd att godta de något mindre personalbesparingar som överbefälhavaren har föreslagit.

Utskottet har angett att minskningsmålen som upptagits i propositionen 1977/78: 63 skulle tjäna som klara riktmärken för rationaliseringsverksamheten vid centrala och högre regionala myndigheter fram till mitten av 1980-talet (FöU 1977/78: 9 s. 14). De personalminskningar som försvarsministern i enlighet med överbefälhavarens förslag har godtagit beträffande nu aktuella myndigheter blir något mindre än som då angavs. Utskottet kan av samma skäl som försvarsministern har anfört godta detta. 1 detta sammanhang vill utskottet erinra om att minskningar av den storleksordning som angavs i propositionen 1977/78:63 enligt utskottets mening kunde väntas medföra så stora verkningar på berörda myndigheters verksamhet och organisation att de måste studeras närmare (FöU 1977/78: 9 s. 14). 1 linje med detta konstaterande är det också för utskottet naturligt att ambitionssänkningar i vissa fall blir nödvändiga i strävan att nå minskningsmålen.

Utskottet återkommer beträffande anslagsfrågor för det militära försvaret till de organisationsändringar vid försvarets materielverk och försvarets sjukvårdsstyrelse som föreslås för att bl. a. uppnå de uppställda personalminskningsmålen. Sammanslagningen av ADB-resurserna tar utskottet också upp särskilt i det följande. Personalminskningarna inom den högre regionala ledningen kommer utskottet att behandla i ett särskilt betänkande med anledning av propositionen 1979/80: 135 med förslag till organisationsändringar på denna nivå (FöU 1979/80: 15). I det sammanhanget behandlar utskottet också truppslagsinspektörernas verksamhet m. m.

De förslag som läggs fram i budgetpropositionen med anknytning till ADB-verksamheten inom försvarsmakten gäller bl.a. utveckling, drift och underhåll av ADB-system (s. 67-68 och 72-74). Vidare övervägs hur försvarsmaktens datamaskinutrustning skall redovisas (s. 74-75).

Frågan om resurser för informationsutveckling behandlades i propositionen 1977/78: 63 (s. 99). Föredragande statsrådet ansåg i likhet med FLU att överbefälhavaren borde få ansvaret för den övergripande styrningen av informationsutvecklingen inom försvarsmakten och att resurser för administration av befintliga ADB-system skulle tillföras de enheter inom staberna som utnyttjar ADB. Vidare borde enligt försvarsministern stora delar av försvarsmaktens systemutvecklingsresurser hållas samman som en gemensam resurs vid försvarets datacentral. Detta borde enligt försvarsministern övervägas i anslutning till arbetet med stabernas detaljorganisation. Mot denna bakgrund har överbefälhavaren i sitt organisationsförslag behandlat hur försvarsmaktens och rationaliseringsinstitutets resurser för utveckling av datamaskinbaserade informationssystem skall disponeras, dimensioneras och inplaceras i organisationen.

FöU 1979/80:19

21 Följande myndigheter berörs av förslaget, nämligen försvarsstaben, arméstaben, marinstaben, flygstaben, försvarets civilförvaltning, försvarets materielverk, försvarets forskningsanstalt, värnpliktsverket, försvarets datacentral och försvarets rationaliseringsinstitut.

Viss personal för centrala staber och försvarets materielverk föreslås föras över till en gemensam enhet vid försvarets datacentral för utveckling och modifiering av datasystem. I övrigt föreslås staberna och vissa myndigheter disponera egen personal för olika uppgifter inom ADB-området. Överbefälhavaren räknar med att sammanlagt 60 anställda skulle kunna föras till den gemensamma enheten. Samtidigt föreslås 13 tjänster dras in. Den gemensamma enheten skall enligt förslaget vara intäktsfinansierad och bilda en särskild resultatenhet vid försvarets datacentral.

I motionen 812 (s och c) pekas bl. a. på att en utveckling mot mindre datorer ökar möjligheterna för de enskilda myndigheterna att i större utsträckning än tidigare själva svara för driften. Motionärerna anser det därför vara ett steg i fel riktning att ytterligare centralisera de resurser som i dag finns för systemutveckling inom försvarsmakten. En sådan åtgärd kan enligt motionärerna endast motiveras om den bidrar till en höjd effektivitet i systemutvecklingsarbetet eller till reella kostnadsbesparingar. Besparingen på ca 13 anställda anser de kunna uppnås utan en gemensam centraliserad enhet. Motionärerna förordar därför att resurser för informationsutveckling vid de centrala staberna och försvarets materielverk skall bibehållas där och att personalminskningen skall räknas in i myndigheternas minskningsmål. Att inrätta en ny central myndighet skulle enligt motionärerna innebära risk för en ökad byråkratisering och därmed leda till en sämre effektivitet.

Utskottet bedömer att en gemensam resurspool för modifiering och utveckling av informationssystem ger ökad flexibilitet i personalutnyttjandet. Därigenom säkerställs också ett utbyte av erfarenheter mellan utveckling och drift av ADB-system och en ökad spridning av erfarenheter från olika ADB-system. Utskottet delar inte de farhågor för ökad byråkratisering som förs fram i motionen 812. Liksom försvarsministern anser utskottet att förslaget till organisation inte utesluter att man för vissa system som är baserade på mindre datorer lägger det ADB-tekniska förvaltningsansvaret till användarmyndigheten, som då också bör disponera personal för ändamålet (s. 74). Utskottet föreslår att riksdagen godtar den sammanslagning av ADB-resurser som förordas i budgetpropositionen och att motionen 812 avslås. Utskottet har inte heller i övrigt något att erinra mot vad i budgetpropositionen anförs om ADB-verksamheten inom försvarsmakten.

Försvarsministern anser att det - utöver berörda förändringar i fredsorganisationen — också är nödvändigt med ytterligare kraftfulla insatser för att minska driftkostnaderna inom fredsorganisationen (s. 70-72). Han framhåller att försvarets myndigheter själva måste åstadkomma rationali -

FöU 1979/80:19

seringar, var och en inom sitt område. Detta underlättas enligt hans mening av att rationaliseringsverksamheten i betydande grad har inordnats i den ordinarie planeringsverksamheten. Decentraliseringens betydelse i detta sammanhang berörs under hänvisning till de pågående försöken med decentralisering av ansvar och beslutsbefogenheter till lokala chefer och ökat medinflytande för personalen vid arméförbanden inom Nedre Norrlands militärområde (prop. 1978/79:111, FöU 1978/79:25, rskr 1978/ 79:331). Avsikten är att försöksverksamheten skall genomföras så att viljan och förmågan att arbeta i en flexibel organisation utvecklas hos chefer, anställda och personalföreträdare på alla nivåer. Försvarsministern uppger att det är mot denna bakgrund som han i samband med förslagen om de centrala stabernas organisation har förordat att statsmakternas beslut endast skall ange ramen för organisationen, personalstyrka och verksamhet.

Försvarsministern anmäler (s. 71) att kostnadsstegringarna för underhåll av bl. a. armé- och flygmateriel under en stor del av 1970-talet har varit ungefär dubbelt så stora som prisstegringarna enligt nettoprisindex. Han finnér att försvarets underhåll av materiel måste ses över så att god effekt åstadkoms till rimliga kostnader.

Utskottet understryker betydelsen av en fortlöpande rationaliseringsverksamhet inom försvarsmakten. Kostnadsutvecklingen för materielunderhåll bör även enligt utskottets mening följas noga och mötas med åtgärder, bl. a. inom utbildningsområdet. Utskottet har inte något att erinra mot vad försvarsministern har anfört om rationaliseringsverksamheten.

Utskottet vill i detta sammanhang också behandla ett par frågor som har aktualiserats genom motionerna 1979/80:749, yrkandet 2 om stationeringen av flygvapnets helikoptergrupp på Berga, och 1979/80: 1628 (s) om bevakningen av Stockholms slott.

Motionen 749 (s) gäller organisationen för räddningstjänsten med marinens och flygvapnets tunga helikoptrar. F. n. pågår försök med en för marinen och flygvapnet gemensam sådan organisation. Motionärerna förordar en uppdelad organisation. Detta motionsyrkande behandlas av civilutskottet.

Motionen tar också upp den framtida lokaliseringen av den helikoptergrupp ur flygvapnet som f. n. är lokaliserad till Berga. Motionärerna påminner om att gruppen fördes över från Svea flygkår (F 8) i Barkarby i samband med att denna lades ned, att den har Blekinge flygflottilj (F 17) som moderförband och att dess uppgift är att ombesörja räddningstjänst med Visby som beredskapsbas. De menar att även i en uppdelad organisation är det angeläget att resurserna används så ändamålsenligt som möjligt. Med hänsyn härtill bör helikoptergruppen på Berga föras över till F 17. Det något längre avståndet därifrån till Visby kompenseras av att F 17 disponerar driftbilliga SK 50-plan som kan användas vid utbyte av personal och vid snabba behov av reservdelar för helikoptrar i Visby.

FöU 1979/80:19

23 Enligt vad utskottet har inhämtat kommer överbefälhavaren inom den närmaste tiden att lämna förslag till regeringen om organisationen av marinens och flygvapnets helikopterverksamhet. I det sammanhanget behandlas också frågan om att föra över flygvapnets helikoptrar vid Berga till F 17. Riksdagen bör i avvaktan på överbefälhavarens förslag och regeringens ställningstagande inte göra något uttalande i frågan. Motionen 1979/ 80: 749 bör avslås i denna del.

1 motionen 1628 föreslås en översyn av bevakningen vid Stockholms slott. Motionärerna ifrågasätter om vakthållningen vid slottet kan betraktas som en lämplig del av värnpliktsutbildningen.

Bevakningen av Stockholms slott behandlades ingående under riksmötet 1976/77 med anledning av en motion i ämnet. Försvarsutskottet (FöU 1976/ 77: 1) förklarade sig godta de skäl som överbefälhavaren och rikspolisstyrelsen i remissyttranden hade anfört för att bevakningen av slottet även i fortsättningen sker på nuvarande sätt. Utskottet vidhåller denna ståndpunkt och förordar att motionen avslås.

Personalfrågor

Det militära försvaret är liksom totalförsvaret i övrigt och annan samhällsverksamhet i hög grad beroende av sin personal, civil såväl som civilmilitär och militär. Kraven på de anställda i försvarsmakten är höga. Ansträngningarna att på olika sätt minska utgifterna för det militära försvarets fredsdrift kan få påfrestande konsekvenser men får inte av de berörda tolkas som en nedvärdering av personalen från statsmakternas sida. Det är på sin plats att påminna om vikten av att försvarsmakten även i fortsättningen disponerar anställda som är yrkesskickliga och lojala mot sina uppgifter (jfr FöU 1973: 23).

Under avsnittet om det militära försvarets fortsatta utveckling i budgetpropositionen behandlar försvarsministern vissa personalfrågor (s. 75- 77). Enligt hans mening påverkar den anställda personalens arbetstillfredsställelse möjligheterna att lösa de uppgifter som har lagts på försvarsmakten i fred. Han pekar på åtgärder som har vidtagits i syfte att öka de anställdas tillfredsställelse i arbetet. Bl. a. framhåller han den nya befälsordningen för det militära försvaret (prop. 1977/78:24, FöU 1977/ 78: 10, rskr 1977/78: 179) som ett led i dessa strävanden.

Motionerna 817 (fp) och 1142 (m) tar upp frågor med anknytning till den nya befälsordningen och dess genomförande.

I motionen 1142 erinrar motionärerna om att försvarsministern i propositionen 1977/78: 24 om ny befälsordning för det militära försvaret angav att alla möjligheter att utnyttja civilt kunnande i krigsorganisationen skulle tas till vara och att han fann starka skäl tala för att särskilt lämpade reservofficerare borde utnyttjas för vissa befattningar på bataljonschefsnivån (nivå 4) i större omfattning än som har skett hittills. Denna uppfattning torde

FöU 1979/80:19

enligt motionärerna bygga på tanken att civil utbildning, erfarenhet och duglighet kombinerad med militärutbildning och visad lämplighet ger vissa reservofficerare en kompetens som väl kan mäta sig med yrkesofficerarnas på samma nivå. Motionärerna finner överbefälhavarens uppfattning — som den framgår av budgetpropositionen (bil. 7 s. 49) — att nivå 4-befattningar skall besättas med yrkesofficerare strida mot detta uttalande. De hemställer att riksdagen uttalar att vissa reservofficerare i kraft av civil kompetens kompletterad med militär utbildning skall kunna tas i anspråk för krigsplacering på nivå 4-befattning i enlighet med vad som anförs i motionen.

Reservofficerarnas centralförbund (RC) har yttrat sig över motionen. RC kan inte finna annat än att frågan om placering på nivå 4 i krigsorganisationen för reservbefäl måste avgöras utan hinder av om aktivt befäl finns att tillgå härför eller ej. Den starka inriktning mot reservofficerarnas utnyttjande på denna nivå som riksdagsbeslutet innebär måste rimligen gälla oavsett tillgången på aktiv personal, uttalar förbundet.

Utskottet framhöll i betänkandet 1977/78: 10 (s. 9) reservbefälets stora betydelse för försvarsmakten och underströk starkt de uttalanden som gjordes i propositionen 1977/78:24 om ett ökat utnyttjande av särskilt lämpade reservofficerare i krigsbefattningar på bataljonschefsnivå. Riksdagsbeslutet innebär att krigsplaceringar på vissa nivå 4-befattningar bör ske med hänsyn till yrkesofficerares och reservofficerares kvalifikationer för uppgifterna utan särskilt beaktande av deras kårtillhörighet. Riksdagen behöver därför inte göra något ytterligare uttalande i frågan. Motionen 1142 bör avslås.

I motionen 817 uttalas att införandet av den nya befälsordningen ger ett lämpligt tillfälle att överväga om systemet med årliga vitsord för den militära personalen är lämpligt. Det är, framhåller motionärerna, knappast personalen — i synnerhet inte den äldre personalen - som vill behålla detta vitsordssystem. Enligt deras mening är det inte heller självklart att vitsord är nödvändiga för myndigheternas skull, eftersom befordringsbeslut kan klaras i andra organisationer utan en sådan ordning. De anser att den enskilde inom försvarsmakten liksom i all annan verksamhet bör kunna samla meriter genom utbildning och på eget initiativ söka lediga militära tjänster. Motionärerna hemställer att riksdagen hos regeringen begär en översyn av det militära vitsordssystemet, särskilt för att minska antalet vitsord som sätts på den äldre personalen.

Utskottet finner i likhet med motionärerna att det militära vitsordssystemet behöver ses över i syfte att minska dess tillämpning främst beträffande äldre personal. Enligt vad utskottet har inhämtat övervägs ändringar av systemet i den riktning som förordas i motionen i samband med införandet av den nya befälsordningen. Utskottet anser att någon översyn utöver den som sker inom ramen för införandet av den nya befälsordningen inte behövs. Motionen 817 bör därför avslås.

FöU 1979/80:19

25 Försvarsministern tar också vid sin behandling av personalfrågorna upp personalavgångarna inom flygvapnet. Han uppger att flygvapenchefen till regeringen anmält att avgångarna av flygförare nu är så stora att det på lång sikt kan bli svårt att tillfredsställande leda och utbilda de krigsförband som är utrustade med flygplan 37. Fortsatta avgångar inger även allvarlig oro för att det från mitten av 1980 skall saknas regementsofficerare inom divisionsledningarna. Chefen för flygvapnet har därför hemställt om snabba åtgärder för att möta avgången av förare från flygvapnet.

Försvarsministern erinrar om att pilotutbildningsutredningen har föreslagit att en civil pilotskola skall inrättas (Ds K 1979: 5). Han anser att det är nödvändigt att vidta åtgärder för att erbjuda civila flygföretag annat rekryteringsunderlag än flygvapnets piloter. Utskottet har samma mening.

I motionen 1979/80: 1627 (c) anknyter motionärerna till försvarsministerns uttalande om avgångarna inom flygvapnet. De erinrar om att de i en tidigare motion, 1978/79: 250, ifrågasatte det omfattande flyttande som är förknippat med den militära karriären. Den nuvarande "flyttningspolitiken” måste, menar de, vägas mot möjligheterna att rekrytera och behålla dugligt folk. De föreslår därför en översyn av den civila och militära personalens förhållanden inom försvarsmakten i syfte att motverka officerares förtida avgång. I motionen redovisas vissa synpunkter som enligt motionärerna bör beaktas vid en sådan översyn.

Utskottet behandlade den åberopade motionen 1978/79: 250 i betänkandet FöU 1978/79: 23 (s. 22). Utskottet konstaterade att det var naturligt att vid personalplaneringen beakta den militära personalens minskade benägenhet att flytta. Utskottet framhöll emellertid samtidigt att flyttningar till viss grad torde bli ofrånkomliga även i framtiden. Som skäl åberopades att den kvalificerade personalen behövde erfarenhet från olika slags arbetsuppgifter. Vidare pekade utskottet på att det måste finnas en viss rörlighet hos personalen för att t. ex. kunna rekrytera till olika chefsbefattningar och för att göra det möjligt att placera personal som lärare och för egen utbildning vid militära skolor. 1 arbetet med den nya befälsordningen skulle, konstaterade utskottet, överbefälhavaren beakta de senaste årens erfarenhet av minskad benägenhet att flytta.

Arbetet med införande av den nya befälsordningen pågår nu. Dessutom arbetar man f. n. inom försvarsstaben med ett förslag till åtgärder för att underlätta problemen för den personal som behöver byta tjänstgöringsplats. Någon särskild utredning vid sidan av det arbete som redan pågår anser utskottet inte vara nödvändig. Motionen 1627 bör avslås.

Värnplikt sutbildning m.m.

Värnpliktsutbildningen här hittills planerats och genomförts enligt principer som påverkats av de båda senaste försvarsbesluten. Detta innebär bl. a. en försöksvis förkortad grundutbildning och ett system med differen -

FöU 1979/80:19

tierad och avkortad repetitionsutbildning vid vissa förband. I budgetpropositionen (s. 59-61) föreslår försvarsministern en permanent modifiering av systemet för repetitionsutbildning som avses innebära en bättre anpassning till de ekonomiska villkoren för verksamheten inom försvarsmakten.

Det modifierade systemet för repetitionsutbildning bygger på ett förslag av överbefälhavaren som föredragande statsrådet i allt väsentligt godtar. Det innebär att grund- och repetitionsutbildningen samordnas tidsmässigt på ett annat sätt än f. n. Grundutbildningskontingenten genomför enligt förslaget en särskild förband sövning under slutet av sin utbildning. Till denna inkallas för repetitionsutbildning även annan personal sorn tillsammans med grundutbildningskontingenten skall bilda ett krigsförband. På så sätt kan krigsförbanden övas i sin helhet. Vidare skall krigsförbandsövningarnas längd och omfattning differentieras med hänsyn till krigsförbandens uppgifter, organisatoriska förhållanden och utbildningsbehov. Militärbefälhavarna föreslås i detta avseende ges ett ökat ansvar för den samlade planeringen. Ledningsorgan och högre förband avses övas regelbundet men med lägre ambitionsnivå än som gäller i dag. I övrigt är det meningen att huvuddelen av alla krigsförband liksom nu skall genomföra krigsförbandsövningar med fyra års intervall. Därutöver skall enligt förslaget vissa förband och viss personal fullgöra särskilda övningar mellan krigsförbandsövningarna.

Den föreslagna ordningen minskar möjligheterna att samöva olika förband i de operationsområden för vilka de är avsedda. För att kompensera detta avses befäl vid lokalförsvarsförband och vid vissa förband inom marinen kallas in till gemensamma samverkansövningar med andra förbands personal. För att detta skall bli möjligt måste värnpliktslagen ändras så att alla värnpliktiga i befattningar för plutons- eller kompanibefäl samt värnpliktiga i särskilt kvalificerade befattningar för menig och gruppbefäl kan åläggas att fullgöra högst fem särskilda övningar. F. n. kan endast värnpliktiga vid flygvapnet åläggas fullgöra så många särskilda övningar. Värnpliktiga vid armén och marinen är enligt vämpliktslagen (1941:967, omtryckt 1969: 378, ändrad senast 1978: 525) skyldiga att fullgöra högst tre särskilda övningar. En särskild övning omfattar högst elva dagar vid armén och marinen. Vid flygvapnet är den begränsad till högst fyra dagar. Förslag till lag om ändring av värnpliktslagen i angivet hänseende har fogats till budgetpropositionen som bilaga 7.1.

I lagförslaget finns bl. a. en övergångsbestämmelse som anger att värnpliktig, som har avslutat grundutbildningen före lagens ikraftträdande den 1 juli 1980, inte får åläggas att fullgöra flera än två särskilda övningar utöver det antal som han hade att fullgöra enligt de äldre bestämmelserna. Övergångsbestämmelsen blir tillämplig på vissa äldre värnpliktiga som f. n. har skyldighet att fullgöra färre än tre särskilda övningar.

I propositionen anges att särskild övning för befäl i lokalförsvarsförband (motsvarande) endast avses genomföras när kravet på samordning och

FöU 1979/80:19

miljökännedom är stort och detta inte kan tillgodoses under krigsförbandsövningar. Modifieringen i övrigt kräver inte någon lagändring. De differentierade tiderna för repetitionsutbildningen avses nämligen ligga inom de ramar som är angivna i värnpliktslagen. Det modifierade repetitionsutbildningssystemet föreslås börja tillämpas den 1 juli 1980.

På grund av knapphet på medel anser överbefälhavaren att man t. v. endast skall utbilda krigsförbanden för att omedelbart efter mobilisering kunna lösa sina huvuduppgifter. F. n. är avsikten att de då också skall kunna klara vissa andrahandsuppgifter.

Överbefälhavaren har under planeringsperiodens två sista budgetår planerat in repetitionsutbildning med en volym som stämmer överens med ett modifierat system för sådan utbildning. För periodens tre första budgetår har han med hänsyn till akuta problem, främst inom materielområdet, planerat för en avsevärt mindre repetitionsutbildning.

Försvarsministern anser att repetitionsutbildningen för budgetåret 1980/ 81 har planerats på en nivå som är alltför låg för att den skall kunna godtas. Det är bl. a. mot denna bakgrund som han har förordat att resurser förs över från andra områden - bl. a. genom senareläggning av viss byggnadsverksamhet — för att användas för repetitionsutbildning.

Utskottet vill inledningsvis erinra om att det har visat sig vara svårt att helt tillämpa det nuvarande repetitionsutbildningssystemet - det s. k. VU 60-systemet (prop. 1966:106, 2LU 1966:48, rskr 1966:271) — inom de ekonomiska ramarna för det militära försvaret. Systemet har därför sedan några år tillbaka på försök använts i en modifierad form vid några förband. Förslaget till ändring av repetitionsutbildningen läggs fram mot bakgrund av erfarenheterna av denna försöksverksamhet. Utskottet finnér i likhet med regeringen att tiden nu är mogen att ta det slutliga steget mot en modifiering av VU 60-systemet som ökar möjligheterna att med begränsade medel genomföra repetitionsutbildning i den omfattning som krävs för en god beredskap. Utskottet tillstyrker bifall till regeringens förslag.

F. n. kallas den värnpliktige i regel till sin första repetitionsutbildning två år efter grundutbildningen. Eftersom han i det modifierade systemet i allmänhet kommer att kallas in till sin första krigsförbandsövning först fyra år efter grundutbildningen torde - såsom försvarsministern också påpekar — ändringen medföra att behovet av anstånd för studerande värnpliktiga minskar. Utskottet ser med tillfredsställelse denna förbättrade möjlighet att samordna värnpliktstjänstgöring och studier.

Mot bakgrund av den betydelse som utskottet tillmäter repetitionsutbildningen när det gäller förutsättningarna att höja vår beredskap biträder utskottet, som framgår av det föregående, den omfördelning av medel som försvarsministern förordar för att under budgetåret 1980/81 ge möjlighet till repetitionsutbildning inom armén och marinen i större omfattning än överbefälhavaren har planerat för. Inte heller i övrigt har utskottet något att erinra mot vad i propositionen angivits om planeringen av värnpliktstjänstgöringen.

FöU 1979/80:19

28 Utskottet behandlar i detta sammanhang motionerna 1979/80:416 (vpk) yrkandena 1, 3 och 4, 1979/80: 448 (vpk) och 1979/80: 810 (fp) som alla har anknytning till värnpliktsutbildningen.

Motionen 810 avser den tidsmässiga samordningen mellan skolavslutning och inryckning till värnpliktsutbildning. Motionären erinrar om att vissa värnpliktiga, bl. a. plutonsbefälsuttagna värnpliktiga vid armén, börjar sin värnpliktsutbildning i början av juni några dagar före skolornas terminsavslutning. Sedan år 1975 har de värnpliktiga rätt till ledighet från militärtjänsten för att delta i skolavslutningarna. Denna ordning fungerar relativt bra om den värnpliktige bor i närheten av det förband där han utbildas. Situationen är svårare - framhåller motionären — för värnpliktiga som tjänstgör vid förband långt från hemorten.

Utskottet har nyligen behandlat det problem som tas upp av motionären. Det skedde med anledning av en tidigare motion i detta ämne. Något uttalande av riksdagen ansåg utskottet då inte vara påkallat (FöU 1977/ 78:15). Motionen avslogs av riksdagen.

I motionen 810 uppges att berörda instanser är beredda att gemensamt överväga en lämplig samordning av de tidpunkter det här är fråga om. Enligt vad utskottet inhämtat har företrädare för chefen för armén och skolöverstyrelsen diskuterat dessa frågor i mars 1979. En överläggning i ämnet har nyligen ägt rum mellan företrädare för arméchefen och Svenska kommunförbundet. Riktlinjer finns för ett fortsatt samarbete. Uskottet ser med tillfredsställelse att ett sådant samarbete pågår. Utskottet anser att det f. n. inte är påkallat med något uttalande av riksdagen.

Motionen 448 rör de värnpliktigas medinflytande. Utskottet har tidigare i olika sammanhang behandlat ämnet (FöU 1975/76: 12 och 22, FöU 1976/ 77:13 s. 58-59, FöU 1977/78:19 s. 16 och FöU 1978/79:23 s. 23). I betänkandet FöU 1978/79:23 (s. 23) uttalade utskottet att resultatet av värnpliktsinflytandekommitténs arbete borde avvaktas. Kommittén har i juni 1979 lämnat betänkandet (Ds Fö 1979: 2) Värnpliktigas medinflytande under grundutbildning. Regeringen avser att under nästa riksmöte förelägga riksdagen förslag på grundval av utredningsförslaget. Riksdagen bör i avvaktan därpå inte göra något uttalande i frågan. Motionen bör avslås.

Yrkandena i motionen 416 om förkortning av timantalet i utbildningsveckorna under de värnpliktigas grundutbildning, om organisationen av den militära sjukvården i fred samt om arbetarskyddets tillämpning på de värnpliktiga har även de sina motsvarigheter i motionsyrkanden som framfördes under föregående riksmöte. Också dessa behandlades av försvarsutskottet i betänkandet FöU 1978/79: 23 (s. 23 och 24). Beträffande försvarsmaktens sjukvård i fred uppgav utskottet att överbefälhavaren hade föreskrivit försöksverksamhet med egensjukskrivning för all värnpliktig personal. Utskottet har under innevarande riksmöte informerat sig särskilt om erfarenheterna av dessa försök. Erfarenheterna är mycket goda. Egensjukskrivning avses tillämpas även fortsättningsvis. Syftet i motionen

FöU 1979/80:19

416 är alltså delvis tillgodosett. Med hänvisning till detta och till vad utskottet anförde i betänkandet FöU 1978/79: 23 anser utskottet att de aktuella motionsyrkandena bör avslås av riksdagen.

Utskottets hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställer utskottet

beträffande planeringsfrågor i propositionen 1979180:100, m. m.

1. att riksdagen med bifall till propositionen och med avslag på motionen 1979/80:482, yrkandet 1, godkänner de riktlinjer för det militära försvarets utveckling som föredragande statsrådet har angett,

2. att riksdagen avslår motionen 1979/80:813 om meranvändning av det militära försvarets resurser,

3. att riksdagen avslår motionen 1979/80: 1629 om åtgärder för att undvika indragning av fredsförband på sysselsättningssvaga orter,

beträffande planeringsfrågor i propositionen 1979180:117

4. att riksdagen med bifall till propositionen och med avslag på motionen 1979/80: 1952, yrkandena 1 och 2 — yrkandet 1 i denna del, godkänner de riktlinjer för krigsorganisationens fortsatta utveckling som föredragande statsrådet har angett,

5. att riksdagen med bifall till propositionen och med avslag på motionerna 1979/80:483, yrkandet 2, och 1979/80:1952, yrkandena 1 och 3 - yrkandet 1 i denna del, godkänner att den tredje delserien av flygplanet Jaktviggen beställs under budgetåret 1980/81,

6. att riksdagen avslår motionen 1979/80: 1952, yrkandena 1 och 4 — yrkandet 1 i denna del, om framtida flygplanssystem,

7. att riksdagen med bifall till propositionen och med avslag på motionerna 1979/80: 1951, yrkandet 1, och 1979/80: 1952, yrkandet 1 i denna del, godkänner vad föredragande statsrådet har anfört om planeringen för flygplansanskaffningen, om alternativ och utgångspunkter för ett JAS-system samt om projektstudier, systemdefinition och visst utvecklingsarbete under budgetåren 1980/81 och 1981/82, m.m.,

8. att riksdagen med anledning av propositionen och motionen 1979/80: 1951, yrkandet 2, samt med avslag på motionen 1979/ 80: 1952, yrkandet 1 i återstående del, som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet har anfört om samarbete och samverkan inom den svenska flygindustrin,

beträffande fredsorganisationsfrågor m.m.

9. att riksdagen med anledning av propositionen 1979/80: 100 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet har anfört om

FöU 1979/80:19

befogenheter och principer beträffande beslut om personal och fredsorganisation inom det militära försvaret och civilförsvaret,

10. att riksdagen med anledning av propositionen 1979/80: 100 och motionerna 1979/80:482, yrkandet 5, 1979/80:1137 och 1979/ 80: 1630 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet har anfört om inordnandet av personalvården i försvarsmaktens centrala ledning,

11. att riksdagen med bifall till propositionen 1979/80: 100 och med avslag på motionen 1979/80:812 godkänner vad föredragande statsrådet har anfört om resurserna för utveckling av ADBsystem,

12. att riksdagen med bifall till propositionen 1979/80: 100 godkänner vad föredragande statsrådet har förordat i fråga om FN-avdelningens lydnadsförhållande inom arméstaben och produktionsledningen inom marinstaben,

13. att riksdagen avslår motionen 1979/80:749, yrkandet 2, om stationeringen av flygvapnets helikoptergrupp på Berga,

14. att riksdagen avslår motionen 1979/80: 1628 om bevakningen av Stockholms slott,

beträffande personalfrågor

15. att riksdagen med bifall till propositionen 1979/80: 100 godkänner vad föredragande statsrådet har anfört,

16. att riksdagen avslår motionen 1979/80:817 om det militära vitsordssystemet,

17. att riksdagen avslår motionen 1979/80: 1627 om åtgärder för att motverka officerares förtida avgång,

18. att riksdagen avslår motionen 1979/80:1142 om reservofficerares krigsplacering,

beträffande värnpliktsutbildning m. m.

19. att riksdagen med bifall till propositionen 1979/80: 100 antar det som bilaga 7.1 till propositionen fogade förslaget till lag om ändring i värnpliktslagen (1941:967),

20. att riksdagen med bifall till propositionen 1979/80:100 godkänner vad föredragande statsrådet har förordat om repetitionsutbildning av värnpliktiga,

21. att riksdagen avslår motionerna 1979/80:416, yrkandena 1, 3 och 4, och 1979/80: 448 om de värnpliktigas förhållanden under utbildningen,

22. att riksdagen avslår motionen 1979/80:810 om tidpunkten för inkallelse till värnpliktstjänstgöring,

beträffande det militära försvarets utveckling

23. att riksdagen med bifall till propositionen 1979/80: 100 godkänner vad föredragande statsrådet har angett i övrigt,

FöU 1979/80:19

24. att riksdagen med bifall till propositionen 1979/80: 100 bemyndigar regeringen att vidta de övergångsåtgärder och åtgärder i övrigt som behövs för att genomföra vad föredragande statsrådet har förordat.

2. Ramberäkningar för budgetåret 1980/81 m. m. — civilförsvaret

Regeringen har i budgetpropositionen (s. 278—281) föreslagit riksdagen att

1. för budgetåret 1980/81 fastställa utgiftsramen för civilförsvar utom skyddsrum till 236860000 kr. och utgiftsramen för skyddsrum till 105 500000 kr., båda i prisläget februari 1979,

2. bemyndiga regeringen att justera utgiftsramarna för civilförsvaret för budgetåret 1980/81 med hänsyn till prisutvecklingen enligt nettoprisindex,

3. bemyndiga regeringen att justera utgiftsramarna för civilförsvaret för budgetåret 1980/81 på grund av över- eller underutnyttjande av utgiftsramarna för budgetåret 1979/80,

4. bemyndiga regeringen att under budgetåret 1980/81 medge överskridande av utgiftsramarna för civilförsvaret samt av lämnade beställningsbemyndiganden om det behövs av konjunktur- eller beredskapsskäl.

Motionerna

1979/80:482 av Olof Palme m. fl. (s) såvitt gäller yrkandena 8 och 9, nämligen

8. att riksdagen beslutar fastställa utgiftsramen för civilförsvar utom skyddsrum för budgetåret 1980/81 till 243 860000 kr., i prisläge februari 1979,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om förändringar av bemyndiganderamar och betalningsmedel för civilförsvar utom skyddsrum.

1979/80: 1146 av Lars Werner m.fl. (vpk) såvitt gäller yrkandet 1 att riksdagen beslutar att anslaget till civilförsvaret, utom skyddsrum, ökas med 7000000 kr. till 243860000 kr. (prisläge februari 1979).

Utskottet

Ramberäkningarna för nästa budgetår är gjorda i enlighet med 1977 års försvarsbeslut. Såvitt gäller utgifterna för civilförsvar utom skyddsrum innebär regeringens förslag dock att ramen för budgetåret 1980/81 tillfälligt minskas med 7 milj. kr. av statsfinansiella skäl. Motionsyrkandena syftar till att någon sådan minskning inte skall ske.

FöU 1979/80:19

32 Utskottet konstaterar att minskningen av utgiftsramen med 7 milj. kr. för nästa budgetår svarar mot en av arbetsmarknadsskäl nödvändig senareläggning av byggnadsverksamhet vid civilförsvarsskolan i Rosersberg. Minskningen drabbar därigenom inte annan planerad verksamhet. A andra sidan skulle en utebliven minskning kunna medge att ytterligare verksamhet planerades in.

Enligt utskottets mening motiverar det statsfinansiella läget att riksdagen godtar den tillfälliga minskningen av utgiftsramen för civilförsvar utom skyddsrum. Motionsyrkandena bör alltså avslås. Med hänsyn till betydelsen av civilförsvarets verksamhet och vikten av att man i största möjliga utsträckning behåller den inriktning som förutsattes i försvarsbeslutet bör enligt utskottets mening 7 milj. kr. återföras till ramen med prisomräknat belopp. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. Utskottet hemställer

1. att riksdagen med bifall till propositionen 1979/80: 100 och med avslag på motionerna 1979/80: 482, yrkandena 8 och 9, och 1979/ 80: 1146, yrkandet 1, för budgetåret 1980/81 fastställer utgiftsramen för civilförsvar utom skyddsrum till 236860000 kr. i prisläget februari 1979,

2. att riksdagen för budgetåret 1980/81 fastställer utgiftsramen för skyddsrum till 105 500000 kr. i prisläget februari 1979,

3. att riksdagen bemyndigar regeringen att justera utgiftsramarna för civilförsvaret för budgetåret 1980/81 med hänsyn till prisutvecklingen enligt nettoprisindex,

4. att riksdagen bemyndigar regeringen att justera utgiftsramarna för civilförsvaret för budgetåret 1980/81 på grund av över- eller underutnyttjande av utgiftsramarna för budgetåret 1979/80,

5. att riksdagen bemyndigar regeringen att under budgetåret 1980/ 81 medge överskridande av utgiftsramarna för civilförsvaret samt av lämnade beställningsbemyndiganden om det behövs av konjunktur- eller beredskapsskäl,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet har anfört om återbetalning till utgiftsramen för civilförsvar utom skyddsrum.

Utskottet hemställer att ärendet avgörs efter endast en bordläggning.

Stockholm den 14 maj 1980

På försvarsutskottets vägnar PER PETERSSON

Närvarande: Per Petersson (m), Eric Holmqvist (s), Gunnar Björk i Gävle (c), Gudrun Sundström (s). Hans Lindblad (fp), Roland Brännström (s), Ulla Ekelund (c), Evert Hedberg (s), Göthe Knutson (m), Karl-Erik Svartberg (s), Anders Gernandt (c), Holger Bergman (s), Eric Hägelmark (fp), Anita Johansson (s) och Eivor Nilson (c).

FöU 1979/80:19

33 Reservationer

1. Det militära försvarets fortsatta utveckling (punkten 1) — riktlinjer för planeringsperioden

Eric Holmqvist, Gudrun Sundström, Roland Brännström, Evert Hedberg, Karl-Erik Svartberg, Holger Bergman och Anita Johansson (alla s) anser

dels att den del av utskottets anförande som på s. 9 börjar ”Enligt motionen 482 (s) bör” och slutar ”i propositionen 1979/80: 117” bort ha följande lydelse:

Enligt motionen 482 (s) bör utgiftsramen för det militära försvaret nästa budgetår minskas med ca 433 milj. kr. i förhållande till regeringens förslag (prisläge februari 1979).

Utskottet ansluter sig till vad som i motionen 482 har anförts om riktlinjer för det militära försvarets fortsatta utveckling. Den ekonomiska planeringsramen bör alltså bestämmas till fem gånger det basbelopp som anges i motionen, dvs. till 66 285 milj. kr. (prisläge februari 1979), i stället för 68247 milj. kr. som regeringen föreslår. Utskottet tillstyrker att de tillgängliga resurserna utnyttjas på det sätt som förordas i motionen 482.

dels att utskottets hemställan (s. 29) i momentet 1 bort ha följande lydelse:

1. att riksdagen med anledning av propositionen och med bifall till motionen 1979/80:482, yrkandet 1, godkänner de riktlinjer för det militära försvarets fortsatta utveckling som har angetts i motionen 1979/80: 482.

2. Det militära försvarets fortsatta utveckling (punkten 1) — riktlinjer för flygplansanskaffning

Eric Holmqvist, Gudrun Sundström, Roland Brännström, Evert Hedberg, Karl-Erik Svartberg, Holger Bergman och Anita Johansson (alla s) anser

dels att den del av utskottets anförande som på s. 11 börjar ”Utskottet tillstyrker” och på s. 12 slutar ”yrkandet 1 i denna del" bort ha följande lydelse:

De uppgifter som f. n. löses med attackflygdivisioner utrustade med AJ 37 Viggen måste enligt uppgift under 1990-talet lösas på annat sätt. Statsmakterna behöver nu inte ta ställning till om och hur Attackviggen skall ersättas. Detta blir en viktig fråga i samband med nästa försvarsbeslut, som avses fattas våren 1982.

Före 1982 bör enligt utskottets mening inte heller bedrivas planerings -

FöU 1979/80:19

och studiearbete som på något sätt binder försvarskommittén i dess arbete eller på annat sätt föregriper försvarsbeslutet.

Om försvarsbeslutet kommer att innebära att Viggensystemet så småningom skall ersättas av ett nytt flygplan blir det naturligt att beakta de särskilda svenska kraven på allsidighet och operativ förmåga. En ny enhetsplattform kan visa sig ändamålsenlig. Som framhållits i det föregående bör riksdagen nu inte binda sig för flygvapnets framtida uppgifter eller för inriktning mot visst flygplan.

För att ge beslutsunderlag bör under de närmaste åren bedrivas planering och studier på det sätt som anges i motionen 1951 (s). Även i övrigt vill utskottet på denna punkt ansluta sig till de riktlinjer som har angetts i nämnda motion. Dessa innebär bl. a. att väsentligt mindre resurser avdelas för studier än regeringen föreslår. Någon verksamhet för begynnande utveckling av ett nytt flygplan kan utskottet inte godta.

Det planerings- och studiearbete som utskottet förordar bör — som närmare utvecklas i motionen 482 - bedrivas så att man underlättar en omstrukturering av flygindustrin.

Vad utskottet har anfört om planerings- och studiearbete för eventuell framtida ersättning av Viggensystemet bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan (s. 29) i momentet 7 bort ha följande lydelse:

7. att riksdagen med anledning av propositionen och motionen 1979/80: 1952, yrkandet 1 i denna del, samt med bifall till motionen 1979/80: 1951, yrkandet 1, som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet har anfört om riktlinjer för flygplansanskaffning.

3. Det militära försvarets fortsatta utveckling (punkten 1) — personalvårdens inordnande i försvarsmaktens centrala ledning

Per Petersson (m), Gunnar Björk i Gävle (c), Hans Lindblad (fp), Ulla Ekelund (c), Göthe Knutson (m), Anders Gernandt (c) och Eivor Nilson (c) anser

dels att den del av utskottets anförande som på s. 18 börjar ”Utskottet finner” och på s. 19 slutar ”regeringen till känna” bort ha följande lydelse:

När utskottet i betänkandet FöU 1977/78:9 förordade att försvarsstabens personalvårdsbyrå skulle inlemmas i personalenheten i den nya försvarsstabsorganisationen såg man detta som ett angeläget led i strävandena att stärka överbefälhavarens resurser för personalfunktionen. Därigenom undvek man också, menade utskottet, att splittra denna betydelsefulla centrala funktion på flera händer. Genom lösningen underströks enligt utskottets uppfattning de militära chefernas ansvar för alla personal -

FöU 1979/80:19

frågor. Utskottet vidhåller denna uppfattning och anser i likhet med försvarsministern att personalvårdsfunktionen bör ingå i försvarsstaben på det sätt som riksdagen redan har beslutat.

Utskottet förutsätter att övergången till ny organisation anordnas på sådant sätt att personalvårdsfunktionen är säkerställd vid vaije tidpunkt. Detta gäller självfallet också andra viktiga funktioner i de centrala staberna, t. ex. underrättelsetjänsten. De aktuella motionsyrkandena om självständig ställning för personalvårdsfunktionen liksom motionen 1979/ 80: 1630 bör avslås.

dels att utskottets hemställan (s. 30) i momentet 10 bort ha följande lydelse:

10. att riksdagen med bifall till propositionen 1979/80: 100 samt med avslag på motionerna 1979/80: 482, yrkandet 5, 1979/80:1137 och 1979/80: 1630 godkänner vad föredragande statsrådet har anfört om inordnandet av personalvården i försvarsmaktens centrala ledning.

4. Det militära försvarets fortsatta utveckling (punkten 1) — kostnadsbesparingar och personalminskningar

Eric Holmqvist, Gudrun Sundström, Roland Brännström, Evert Hedberg, Karl-Erik Svartberg, Holger Bergman och Anita Johansson (alla s) anser att - med anknytning till momentet 23 (s. 30) - före den del av utskottets anförande som på s. 20 börjar ”Utskottet återkommer” bort tillkomma ett avsnitt av följande lydelse:

Utskottet vill i detta sammanhang understryka det angelägna i att åstadkomma kostnadsbesparingar inom försvarsmakten. Besparingarna har hittills främst tagit sig uttryck i att personalen har minskats med drygt 4 000 personer under perioden september 1972 till mars 1979. Detta har framför allt skett genom hårda reduceringar av den civila personalen, som har minskat med drygt 3 600 under samma period. Syftet med dessa reduceringar har varit att uppnå besparingar. Mycket talar för att de avsedda kostnadsbesparingarna ofta inte uppnåtts. Kostnaderna har också samband med antalet entreprenader och köp av tjänster. Att reducera antalet civilanställda kan inte vara ett mål i sig. Därför är det fortsättningsvis nödvändigt att lägga tonvikten vid kostnadsminskningsmål. Då kan andra åtgärder, såsom ökad egen-regiverksamhet, visa sig vara ändamålsenliga.

De personalbesparingar som visar sig nödvändiga bör fortsättningsvis inte ensidigt få drabba den civila personalen. Enligt en i försvarsdepartementet upprättad promemoria utgår överbefälhavarens personalplanering från en minskning av den militära personalen med 1 000 och den civila personalen med 4 000 personer under 1980-talet. Den ensidiga inriktningen mot kraftiga reduceringar av den civila personalen förutsätts alltså bestå, vilket utskottet finner ytterst tveksamt.

FöU 1979/80:19

36 Det ofta anförda argumentet mot reduceringar av militär personal, nämligen kopplingen till krigsorganisationen, måste bli föremål för en noggrann översyn. Det kan därvid finnas skäl att i en del fall överväga att låta även civil personal inneha tjänster där det f. n. anses krävas speciell militär kompetens.

5. Ramberäkning för budgetåret 1980/81 m. m. — civilförsvaret (punkten 2)

Eric Holmqvist, Gudrun Sundström, Roland Brännström, Evert Hedberg, Karl-Erik Svartberg, Holger Bergman och Anita Johansson (alla s) anser

dels att den del av utskottets anförande som på s. 32 börjar ”Enligt utskottets” och slutar ”regeringen till känna” bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets mening bör riksdagen inte godta den minskning av utgiftsramen för civilförsvar utom skyddsrum som regeringen föreslår. Förslaget innebär en påtaglig avvikelse från det system med fleråriga försvarsbeslut och ekonomiska ramar som gäller. Någon ändring av civilförsvarets uppgifter har heller inte föreslagits. Med bifall till motionsyrkandena bör utgiftsramen bestämmas till 243 860000 kr. i prisläge februari 1979. Det bör ankomma på regeringen att anpassa utnyttjandet av betalningsmedel och beställningsbemyndiganden efter denna utgiftsram.

dels att utskottets hemställan (s. 32) i momentet 1 bort ha följande lydelse:

1. att riksdagen med anledning av propositionen 1979/80: 100 samt med bifall till motionerna 1979/80: 482. yrkandena 8 och 9, och 1979/80: 1146, yrkandet 1, för budgetåret 1980/81 fastställer utgiftsramen för civilförsvar utom skyddsrum till 243 860000 kr. i prisläget februari 1979.

dels att momentet 6 i utskottets hemställan bort utgå.

Särskilt yttrande

Det militära försvarets fortsatta utveckling (punkten 1) — fredsorganisationsfrågor av

Anders Gernandt (c).

I likhet med föredragande statsrådet förordar försvarsutskottet att stora delar av försvarsmaktens systemutvecklingsresurser på ADB-området hålls samman som en gemensam resurs vid försvarets datacentral. I här aktuellt avseende (prop. 1979/80: 100 bil. 7 s. 67—68 och 72-74) får detta synsätt godtagas. Men det strider avgjort mot de principer för decentrali -

FöU 1979/80:19

sering och användande av mindre datorer som vinner alltmer insteg i förvaltningsarbetet inom de flesta områden.

Genom den tekniska utvecklingen mot mindre datorer ökar möjligheterna för de enskilda myndigheterna och myndighetsenheterna att i större utsträckning än tidigare själva svara för driften. Detta är också i många fall ett angeläget personalintresse som bör uppmärksammas.

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1980