Med anledning av motion om motorvärmaruttag vid militära förband i övre Norrland
FöU 1979/80:4
Försvarsutskottets betänkande 1979/80:4
med anledning av motion om motorvärmaruttag vid militära förband i övre Norrland
I motionen 1978/79:1790 av Per Petersson m. fl. (m, c) yrkas att riksdagen beslutar hos regeringen anhålla att regeringen efter snabb utredning ombesörjer att motorvärmaruttag anordnas för anställda och värnpliktiga vid militära förband i övre Norrland.
Överbefälhavaren och fortifikationsförvaltningen har yttrat sig över motionen.
Motionen
I motionen sägs inledningsvis att personal och värnpliktiga vid Bodens garnison ofta har uttalat önskemål om att ha tillgång till motorvärmaruttag.
Motionärerna hävdar att det finns sådana uttag vid civila arbetsplatser och vid bostäder på de flesta håll i norra Sverige. De pekar också på att de militära myndigheterna i övre Norrland länge har satt tillgången till motorvärmaruttag högst bland personalvårdsåtgärder.
I motionen framhålls att den ökade kostnad för bensin och motorslitage som uppstår när man startar kalla bilar i sträng kyla många gånger är högre än energikostnaden för motorvärmare. Motionärerna hänvisar också till att motorvärmare är synnerligen angelägna från hälso- och trafiksäkerhetssynpunkt.
Sammanfattningsvis anser motionärerna att motorvärmaruttag snarast bör anordnas för anställda och värnpliktiga vid militära förband, med början i övre Norrland. Vid det nya förbandet i Arvidsjaur bör enligt deras mening motorvärmaruttag installeras redan under byggnadstiden.
Remissyttrandena
Överbefälhavaren anser det i princip vara befogat att försvarsmaktens personal vill ha eluttag för motorvärmare. Innan detta önskemål tillgodoses måste man emellertid enligt hans uppfattning göra vissa avvägningar. Han tänker bl. a. på de förhållandevis höga kostnaderna för sådana installationer.
Strävandena att spara energi måste också vägas in. En annan faktor som enligt överbefälhavaren måste beaktas är svårigheten att bedöma hur många värnpliktiga som kommer att utnyttja sådana anläggningar.
Vid det nya förbandet i Arvidsjaur har det enligt överbefälhavaren gjorts vissa förarbeten för att motorvärmare skall kunna installeras. Medelsbrist har emellertid gjort det omöjligt att fullfölja installationen.
1 Riksdagen 1979/80. 10 sami. Nr 4
FöU 1979/80:4
2 Överbefälhavaren förklarar sig inte ha något att erinra mot motionens syfte. Han räknar med att bl. a. de problem han pekat på kommer att prövas vid det utredningsarbete som följerom motionen bifalls. Han utgår från att särskilda medel kommer att ställas till förfogande för att genomföra projektet.
Fortifikationsförvaltningen anför att ämbetsverket vid ett flertal tillfallen har utrett och behandlat frågan om motorvärmare åt försvarsmaktens anställda och värnpliktiga. Alla utredningar har visat på så höga kostnader för installation och drift att motorvärmare har ansetts böra anordnas bara om nyttjarna betalar skäliga avgifter. Motorvärmare är installerade endast i begränsad omfattning och då för anställda vid vissa förband. Nyttjarna har där slutit sig samman i intresseföreningar. Föreningarna betalar viss ersättning för nyttjandet, som är reglerat genom bestämmelser av fortifikationsförvaltningen.
Ämbetsverket uppehåller sig också vid motionärernas uppfattning att motorvärmare på sikt bör installeras även vid förband och skolor i andra delar av landet än övre Norrland. Enligt ämbetsverket bör i sådant fall de områden där dygnsnormaltemperaturen understiger -5°C komma i fråga. Detta stämmer enligt ämbetsverket överens med gällande regel att motorvärmare får kopplas in först när temperaturen understiger nämnda gradtal. Med denna utgångspunkt kan installation av motorvärmare övervägas vid förband och skolor inom Övre Norrlands och Nedre Norrlands militärområden samt vid garnisonerna i Falun och Gävle. En sådan reform skulle beröra 11 500 värnpliktiga, varav 5 400 inom Övre Norrlands militärområde. Kostnaderna för installation av motorvärmare förtjänstgörande värnpliktiga inom angivna områden beräknar fortifikationsförvaltningen till 7 milj. kr., varav 3,3 milj. kr. avses för installationer i övre Norrland. De årliga driftkostnaderna beräknas till 550 000 kr., varav 260 000 kr. faller på övre Norrland. Beräkningarna har gjorts med utgångspunkt i att motorvärmaruttag skall anordnas för 40 % av värnpliktsstyrkan och - när det gäller beräkningen av driftkostnaderna - att anläggningarna utnyttjas till 80 96.
Eftersom kostnaderna för motorvärmare är så höga som 300-400 kr./år för varje uttag har, uppger fortifikationsförvaltningen, chefen för armén genom fortifikationsförvaltningen låtit utreda alternativ till motorvärmare. Detta har resulterat i att s. k. batterikärror f. n. provas vid förband i övre Norrland. Kärrorna fiyttas från bil till bil för att ge starthjälp vid sträng kyla.
Fortifikationsförvaltningen upplyser vidare om att energisparkommittén har uppdragit åt vägtrafikinstitutet att närmare undersöka drivmedelsförbrukningen hos nedkylda bilmotorer. Praktiska prov pågår f. n. och beräknas vara avslutade innevarande år. Man bör, anser ämbetsverket, inhämta resultatet av dessa undersökningar innan man med säkerhet kan uttala sig om vad som från skilda synpunkter är förenat med god hushållning.
FöU 1979/80:4
3 Utskottet
Utskottet konstaterar att motorvärmaruttag för anställda har installerats vid en del fredsförband. Enligt vad utskottet har inhämtat kommer motorvärmaruttag att anordnas för anställda också vid förbandet i Arvidsjaur. Erfarenheten av de installationer som redan gjorts eller förbereds bör kunna tjäna som vägledning för att bedöma hur behovet av motorvärmaruttag för anställda lämpligen kan tillgodoses även vid andra arbetsplatser inom försvarsmakten, där sådant behov föreligger.
Parkeringsplatser som är avsedda för tjänstgörande värnpliktiga saknar däremot helt motorvärmaruttag. Att anordna sådana har länge bedömts som en angelägen personalvårdsåtgärd för de värnpliktiga som tjänstgör i de kallaste delarna av landet. Det främsta skälet till att denna reform inte har genomförts är de stora installations- och driftkostnaderna. Under den senaste tiden har strävan att spara energi och att i ökad utsträckning utnyttja kollektiva trafikmedel tillkommit som ytterligare återhållande faktorer.
Försök med batterikärror genomförs f. n. enligt beslut av Kungl. Maj:t vid vissa förband som ett annat sätt att ge de värnpliktiga hjälp att starta sina bilar vid sträng kyla. Utskottet anser att det vore värdefullt att få försöksverksamhet också med motorvärmaruttag för värnpliktiga. Viss teknisk medverkan till central varmhållning och underhållsladdning av fordonsägarnas batterier kan även övervägas. Resultaten av sådana försök skulle kunna ge ytterligare underlag för att bedöma hur denna personalvårdsfråga skall lösas på sikt.
Försöksverksamhet med motorvärmaruttag bör ske vid Norrlands dragoner (K 4) i Arvidsjaur och ett annat norrlandsförband med större lokalrekrytering av värnpliktiga än K 4 beräknas få.
En utgångspunkt för försöken bör vara att de värnpliktiga betalar för att få utnyttja motorvärmaruttagen.
Med hänvisning till det anförda hemställer utskottet
att riksdagen med anledning av motionen 1978/79:1790 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet har anfört om försöksverksamhet med motorvärmaruttag för värnpliktiga.
Stockholm den 6 november 1979
På försvarsutskottets vägnar BENGT GUSTAVSSON
Närvarande: Bengt Gustavsson (s), Gunnar Björk i Gävle (c), Eric Holmqvist (s), Hans Lindblad (fp), Gudrun Sundström (s), Gunnar Oskarson (m), Roland Brännström (s), Ulla Ekelund (c), Åke Gustavsson (s), Göthe Knutson (m), Anders Gernandt (c), Karl-Erik Svartberg (s), Eric Hägelmark (fp), Göran Allmér (m) och Anita Johansson (s).
GOTAB 62831 Stockholm 1979