Med anledning av riksdagens revisorers förslag (1979/80:4) angående programbudgetering hos civila myndigheter
FiU1979/80:17
Finansutskottets betänkande 1979/80:17
med anledning av riksdagens revisorers förslag (1979/80: 4) angående programbudgetering hos civila myndigheter
I förslag 1979/80: 4 har riksdagens revisorer hemställt att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna i förslaget redovisade synpunkter och förslag rörande det fortsatta arbetet med rationalisering och ekonomiadministrativ utveckling i statsförvaltningen.
Sammanfattningsvis framhåller revisorerna följande synpunkter och förslag:
1. Såväl programbudgeteringens grundläggande idéer som de tekniker som tagits fram vid försöksverksamheten med programbudgetering bör vinna en ökad tillämpning inom statsförvaltningen.
2. Överblicken och styrningen av förvaltningen försvåras av de allt talrikare samband och beroenden som uppstått mellan de olika myndigheterna inom denna samhällssektor. Detta förhållande medför bl. a. att möjligheterna för de enskilda myndigheterna att åstadkomma större rationaliseringar och besparingar är begränsade. Av denna anledning kan det finnas skäl att från tid till annan göra mera långsiktiga studier av olika samhällssektorer. Dylika studier torde vara ägnade att underlätta för beslutsfattarna att ta ställning till olika avvägnings- och samordningsproblem.
3. För att det på ett framgångsrikt sätt skall vara möjligt att genomföra önskad strukturomvandling inom förvaltningen fordras en positiv förankring hos berörd personal och en utveckling av den långsiktiga personalplaneringen.
4. Vid sidan av den mera långsiktiga och övergripande rationaliseringsverksamheten bör stödet till myndigheternas egen effektivitetshöjande verksamhet förbättras bl. a. vid utarbetandet av myndighetsanpassade och mera konkreta metoder för planering, styrning och resultatanalys.
5. Olika vägar bör prövas i syfte att få ett aktivare personaldeltagande i rationaliserings- och utvecklingsarbetet. I samband därmed bör man särskilt undersöka möjligheterna att bredda förslagsverksamheten.
Utskottet. Riksdagens revisorers förslag grundas på det granskningsprojekt som blev följden av att revisorerna år 1976 beslutade att de resultat som uppnåtts under den omfattande försöksverksamheten med programbudgetering skulle utvärderas.
Riksdagen tog ställning till försöksverksamheten med programbudgetering i samband med beslutet om riktlinjer för modernisering av det statliga budgetsystemet år 1977 (prop. 1976/77: 130, FiU 1977/78: 1,
1 Riksdagen 1979/80. 5 sami. Nr 17
FiU 1979/80:17
rskr 1977/78: 19). Beslutet innebar att försöksverksamheten skulle avslutas och övergå i ett fortsatt arbete med att allmänt förbättra ekonomiadministrationen i statsförvaltningen, bl. a. inom ramen för en successiv, myndighetsanpassad utveckling och tillämpning av statens ekonomiadministrativa system (SEA).
I utskottets betänkande uttalades att det finns mycket i de metoder och synsätt som brukar sammanföras under begreppet programbudgetering som förtjänar att vinna ökad tillämpning inom statsförvaltningen. Det gäller främst det allmänna ekonomiska synsättet på en verksamhet, exempelvis kraven på jämförelser mellan olika handlingsalternativ, kontinuerlig omprövning av befintlig verksamhet, mer rättvisande kostnadsjämförelser och ett ökat kostnadsmedvetande. Utskottet förutsatte att en sådan ökad tillämpning av detta synsätt successivt skulle komma till stånd. Som framgår av redovisningen i budgetpropositionen har ett omfattande arbete i den önskade riktningen inletts. Enligt utskottets mening har ingenting inträffat sedan 1977 som föranleder ett nytt uttalande från riksdagen i denna fråga.
Redan riksdagsbeslutet 1977 innebar ett ställningstagande för en successiv, myndighetsanpassad utveckling. Som bl. a. redovisas i bilaga 3 (punkt 10) till budgetpropositionen har insatser satts in centralt för att stödja myndigheterna i deras eget arbete. Det finns också en klar strävan att utveckla en aktiv budgetdialog mellan regeringskansliet och myndigheterna. Frågan om stödet till myndigheternas egen effektivitetshöjande verksamhet hänger också samman med resurserna och organisationen för de centrala myndighetsuppgifterna avseende rationalisering och ADB. Regeringen har i denna fråga aviserat en särskild proposition som föreläggs riksdagen senare under riksmötet 1979/80. De frågor revisorerna tar upp i punkten 4 kommer i vart fall delvis att behandlas i detta sammanhang.
Revisorerna förordar att det från tid till annan görs mera långsiktiga studier av olika samhällssektorer. Detta förslag har vissa beröringspunkter med budgetutredningens (SOU 1973: 43) förslag om en utbyggd systematisk planeringsverksamhet på statsmaktsnivå. I prop. 1976/77: 130 förordades inget genomförande av utredningens förslag. Utskottet anförde i frågan bl. a. att kommittéväsendet i hög grad fungerar som en sektorinriktad långsiktsplanering. Fysisk riksplanering, regional trafikplanering och länsplanering är andra exempel. Utskottet ansåg i likhet med vad som anförts i propositionen att man bör sträva efter att stegvis och så långt som det är möjligt och lämpligt tidsmässigt anpassa den långsiktiga planeringen som äger rum inom skilda samhällsområden till vad som gäller för de ekonomiska långtidsutredningarna.
Utskottet delar revisorernas uppfattning att det, för att mera omfattande omprioriteringar skall kunna genomföras, erfordras en planering både i ett längre tidsperspektiv och i ett större sammanhang än vad som vanligtvis kan överblickas på myndighetsnivå. Frågan om hur man bäst
FiU 1979/80:17
skapar förutsättningar för omprövning och omprioriteringar är den huvudsakliga problemställningen i förvaltningsutredningens betänkande (SOU 1979: 61) Förnyelse genom omprövning. Frågan om långsiktiga sektorstudier torde få bli föremål för överväganden i samband med beredningen av detta betänkande.
Även vissa andra förslag och synpunkter från revisorerna har behandlats av förvaltningsutredningen och får sin behandling vid beredningen av dess betänkande. Detta gäller bl. a. frågor om långsiktig personalplanering.
Utskottet delar självfallet revisorernas uppfattning om det angelägna i att vid strukturförändringar få en positiv förankring hos berörd personal och att få ett aktivt personaldeltagande i rationaliserings- och utvecklingsarbetet. Denna principiella inställning har statsmakterna givit uttryck för i olika sammanhang. I det centrala medbestämmandeavtal som slutits på det statliga området (MBA-S) slås exempelvis fast (15 §) att arbetet med rationalisering bör bedrivas så att arbetstagarnas kunskaper och erfarenheter tas till vara. I samma paragraf anges att berörda arbetstagare skall beredas tillfälle till information om planering, utredningsarbete, genomförande och resultat i samband med rationalisering inom myndigheten. Även rätten för berörd lokal arbetstagarorganisation att bli representerad i lednings-, styr- och/eller arbetsgrupp som inrättas för rationaliseringsarbete inom en myndighet slås fast.
Utskottet vill understryka att formerna för berörd personals deltagande i rationaliserings- och utvecklingsarbete numera i första hand är en förhandlingsfråga mellan myndighet och lokala arbetstagarorganisationer. Även förslagsverksamheten är en förhandlingsfråga. Förhandlingar mellan statens arbetsgivarverk och de statsanställdas huvudorganisationer om nya bestämmelser för förslagsverksamheten pågår.
Vad utskottet nu anfört bör ges regeringen till känna.
Utskottet hemställer
att riksdagen med anledning av riksdagens revisorers förslag 1979/80: 4 sorn sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
Stockholm den 26 februari 1980
På finansutskottets vägnar ERIC ENLUND
Närvarande: Eric Enlund (fp), Kjell-Olof Feldt (s), Arne Gadd (s), Bo Siegbahn (m), Per-Axel Nilsson (s), Anita Gradin (s), Lennart Blom (m), Roland Sundgren (s), Christer Nilsson (s), Olle Wästberg i Stockholm (fp), Mona S:t Cyr (m), andre vice talmannen Thorsten Larsson (c), Karin Flodström (s), Rolf Andersson (c) och Paul Grabo (c).
NORSTEDTS TRYCKERI STOCKHOLM 1980