Om kommunalekonomiska frågor m. m. jämte motioner
FiU 1979/80: 25
Finansutskottets betänkande 1979/80: 25
om kommunalekonomiska frågor m. m. jämte motioner
1 detta betänkande behandlar utskottet
propositionen 1979/80: 100 bilaga 11 Budgetdepartementet i vad avser Litt. D Bidrag och ersättningar till kommunerna,
den under allmänna motionstiden väckta motionen 1979/80' 1061 av Lennart Blom m. 11. (m) om ett lagstadgat kommunalt skattetak,
propositionen 1979/80: 90 om kommunalekonomiska frågor inför år 1981 samt
de med anledning av propositionen väckta motionerna
1979/80: 1922 av Olof Palme m. fl. (s),
1979/80: 1923 av Gabriel Romanus (fp),
1979/80: 1924 av Lars Werner m. fl. (vpk),
den från civilutskottet överlämnade motionen 1979/80: 327 av Sven Andersson (fp) och Hans Petersson i Röstånga (fp) om en översyn av de kommunala taxornas betydelse för boendekostnaderna.
Social-, utbildnings- och civilutskotten har avgivit yttranden över propositionen 90 jämte motioner i tillämpliga delar. Dessa yttranden återfinns som bilagor till detta betänkande.
Representanter för Svenska kommunförbundet och Landstingsförbundet har inför utskottet redogjort för kommunernas finansiella läge inför 1981. Därvid har även skriftligt material överlämnats. Vidare har Jönköpings länsavdelning av Svenska kommunförbundet i skrivelse av den 2 februari 1980 anfört synpunkter på skatteutjämningsreformen m. m.
1 Riksdagen 1979/80. 5 sami. Nr 25
Kartong: S. 16, näst sista raden Står: lag om Rättat till: lag om ändring i lagen (1979/80: 362) om
Kartong på kartong: S. 16, sista sidan raden Står: 1979/80 Rättat till: 1979
FiU 1979/80:25
2 A. DEN KOMMUNALA EKONOMIN INFÖR ÅR 1981
I propositionen 90 (budgetdepartementet) har regeringen efter föredragning av statsrådet Ingemar Mundebo föreslagit riksdagen att godkänna vad som anförts i propositionen om den kommunala ekonomin inför år 1981.
I propositionen läggs fram förslag om kommunalekonomiska frågor inför år 1981.
Förslagen i propositionen har två grundläggande utgångspunkter. För det första måste den kommunala utgiftsökningen dämpas jämfört med utvecklingen de senaste åren. För det andra är det av statsfinansiella skäl angeläget att begränsa ökningstakten i de statliga transfereringarna till kommunsektorn.
Under den senaste treårsperioden har den kommunala konsumtionsökningen uppgått till 4 å 5 % per år i volym. En fortsatt kommunal konsumtionsökning i samma takt som under de senaste åren är inte förenlig med samhällsekonomisk balans.
Den kommunala utgiftsexpansionen åren 1979 och 1980 har kunnat ske inom ramen för en relativt måttlig höjning av det kommunala skatteuttaget. Den kommunala sektorns finansiella situation är således f. n. generellt sett god. De bedömningar som nu kan göras visar att det finansiella utgångsläget kan förväntas vara gott även år 1981.
Mot den angivna bakgrunden föreslås i propositionen, efter överläggningar mellan regeringen och representanter för kommunförbunden, en viss omprövning av de statliga transfereringarna till kommunsektorn år 1981 för att därigenom också en dämpad ökningstakt i de kommunala utgifterna skall kunna uppnås. Förslagen innebär att takten i genomförandet av skatteutjämningsreformen omprövas så att det andra steget i reformen. som skulle ha genomförts år 1981, fördelas med hälften år 1981 och återstående del år 1982. Den ökning av skatteutjämningsbidraget på ca 1 700 milj. kr. som skulle ha inträffat år 1981 fördelas därmed jämnt över åren 1981 och 1982 med ca 850 milj. kr. per år.
Det särskilda bidrag om 45 kr. per invånare, som övergångsvis för år 1980 utgår till landstingskommuner och landstingsfria kommuner utanför skatteutjämningssystemet med totalt ca 100 milj. kr., förnyas inte för år 1981. Vidare föreslås att vissa specialdestinerade statsbidrag främst på skolans område slopas, vilket innebär att de statliga transfereringarna härigenom reduceras med ca 70 milj. kr. år 1981. För helt år uppgår statsbidragsbortfallet till ca 355 milj. kr. Det största bidraget som föreslås slopat är skolbyggnadsbidraget.
Trots den förordade långsammare takten i genomförandet av skatteutjämningsreformen och förslagen om avveckling av vissa specialdestinerade statsbidrag blir nettoeffekten en betydande real förbättring av den statliga bidragsgivningen till den kommunala sektorn år 1981. Det anges vara av grundläggande betydelse att den reducerade ökningen av de stat -
FiU 1979/80:25
liga transfereringarna inte kompenseras med höjningar av de kommunala skattesatserna.
Särskild kompensation föreslås utgå inom ramen för extra skatteutjämningsbidrag för år 1981 till de kommuner och landstingskommuner som drabbas hårt av den långsammare takten vid genomförandet av skatteutjämningsreformen. Ca 150 kommuner och sex landstingskommuner beräknas få denna särskilda kompensation om sammantaget ca 135 milj. kr.
Frågan om den kommunala volymutvecklingen åren 1981 -1983 kommer att behandlas vid fortsatta överläggningar under mars månad. En redovisning av dessa frågor kommer att lämnas i kompletteringspropositionen i vår. Det framhålls att det är angeläget att kommuner och landstingskommuner redan nu inriktar sig på en mycket restriktiv prövning av utgifterna inför år 1981. Regeringen är också inriktad på att i fortsättningen i större utsträckning än tidigare vara restriktiv med krav på kommunala insatser och att noga granska de ekonomiska verkningarna för den kommunala sektorn av statliga beslut.
1 propositionen tas även upp vissa frågor om de kommunala avgifterna.
Motionerna
I detta sammanhang behandlar utskottet den under allmänna motionstiden väckta motionen
1061 av Lennart Blom m. fl. (m) vari hemställs att riksdagen hos regeringen anhåller att en särskild beredning tillsätts med uppdrag att med utgångspunkt i KEU 76:s arbete framlägga ett konkret förslag till lagstadgat kommunalt skattetak.
Vidare behandlar utskottet följande med anledning av propositionen 90 väckta motioner:
1922 av Olof Palme m. fl. (s) i vad avser hemställan under
1. att riksdagen beslutar som sin mening ge regeringen till känna vad som anförts om behovet av ett bättre planeringsunderlag vid överläggningarna mellan staten och kommunerna,
2. att riksdagen beslutar godkänna vad som anförts i motionen om den kommunala ekonomin,
1923 av Gabriel Romanus (fp) vari hemställs
att riksdagen, vid behandlingen av proposition 1979/80:90, uttalar att följande skall gälla för regeringens och kommunförbundens samtal om utvecklingen av den kommunala verksamheten under de närmaste åren, nämligen dels att utbyggnaden av barnomsorg, äldrevård och långtidssjukvård i enlighet med tidigare riksdagsuttalanden prioriteras, dels att även i
Kartong: S. 13, rad 5 Tillkommer: ändring i lagen om
FiU 1979/80:25
övrigt regeringsförklaringens uttalanden om solidaritet med utsatta grupper och förbättrat stöd till handikappade blir vägledande,
1924 av Lars Werner m. fl. (vpk) i vad avser hemställan under
1. att riksdagen beslutar att avslå regeringens proposition 1979/80:90 om kommunalekonomiska frågor inför år 1981 såvitt nu är i fråga,
samt den från civilutskottet överlämnade motionen
327 av Sven Andersson (fp) och Hans Petersson i Röstånga (fp) vari hemställs att riksdagen hos regeringen begär att en översyn görs av de kommunala taxornas betydelse för boendekostnaderna samt av den lagstiftning som reglerar dessa taxor.
Utskottet
Utskottet framhöll i betänkandet FiU 1979/80: 15 att enighet torde råda om att den kommunala verksamheten under senare år nått en sådan samlad ekonomisk tyngd att den kommunala utgiftsutvecklingen numera har en avgörande betydelse för den samhällsekonomiska balansen. Därför måste den kommunala sektorns ekonomi i allt större utsträckning bli föremål för statsmakternas uppmärksamhet. Utskottet anförde vidare att enighet också torde råda om att en dämpning av den kommunala utgiftsexpansionen är nödvändig som ett led i ansträngningarna att återföra den svenska ekonomin till ett läge med yttre och inre balans.
Kravet på en dämpad konsumtionsökning gäller såväl den offentliga konsumtionen sorn den privata konsumtionen. För den offentliga konsumtionen gäller emellertid att en dämpning inom den statliga sektorn redan uppnåtts. Som framhålls i propositionen skulle en fortsatt kommunal expansion i samma takt som f. n. ställa krav på en real utgiftsminskning för staten om den samlade offentliga konsumtionen skall utvecklas på rimligt sätt. En så hård åtstramning i den statliga sektorn är inte önskvärd. Som framhålls både i propositionen och i motionen 1922 (s) är en neddragning av ökningstakten i kommunernas och landstingskommunernas konsumtion därför nödvändig. Det bör framhållas att den kommunala sektorn ändå kommer att få en från utgiftssynpunkt prioriterad ställning jämfört med det utrymme som kan stå till förfogande för den statliga verksamheten.
I propositionen framhålls att den kommunala utgiftsexpansionen för åren 1979 och 1980 beräknas ligga klart över den riktpunkt på 3% per år som angavs i 1978 års överenskommelse mellan regeringen och kommunförbunden. Enligt den preliminära nationalbudgeten 1980 ökade den kommunala konsumtionen med ca 5 % år 1979. För år 1980 ligger den budgeterade ökningstakten enligt kommunförbundens egna bedömningar på mer än 4,5 %. En utgiftsökning i denna takt är inte förenlig med samhällsekonomisk balans.
FiU 1979/80:25
5 I propositionen anförs tre huvudskäl för att ökningstakten i den kommunala konsumtionen ligger så högt. För det första har den ”automatiska” utgiftsökningen, dvs. den ökning som beror av bl. a. en förändrad befolkningsstruktur, blivit större än beräknat. Detta gäller framför allt effekterna av elevutvecklingen inom skolområdet. För det andra har kommuner och landstingskommuner haft en alltför hög ambitionsnivå vad gäller utbyggnad och förbättrad standard inom olika kommunala områden. För det tredje har regering och riksdag lagt nya uppgifter på kommuner och landstingskommuner, vilket också till en del har bidragit till den alltför snabba kommunala volymutvecklingen.
I motionen 1922 (s) anförs att det förhållandet att den kommunala expansionen legat över de tal som målsatts vid de tidigare överläggningarna mellan företrädarna för staten och den kommunala sektorn bör tas till intäkt för att dessa överläggningar i framtiden måste ske med utgångspunkt i ett bättre planeringsunderlag än vad som hittills varit fallet. Motionärerna framhåller vidare att även om den kommunala expansion som skett under senare år varit hög har den i allt väsentligt skett inom områden som statsmakterna prioriterat. Detta gäller exempelvis både utbyggnaden av barnomsorgen och äldrevården.
I motionen 1924 (vpk) anförs bl. a. att ökad efterfrågan av nödvändig kommunal service, kommunala insatser för att bekämpa ungdomsarbetslösheten och olika statliga beslut måste tillföras bilden av den kommunala expansionen för att den skall bli riktig.
Utskottet vill i dessa frågor anföra följande.
Som sagts i det föregående är det, med den tyngd den samlade kommunala verksamheten har i samhällsekonomin, oundvikligt att den kommunala sektorns utveckling blir föremål för statsmakternas uppmärksamhet. Riksdagen uttalade för ett år sedan att staten i första hand bör påverka kommunerna och landstingskommunerna via allmänna riktlinjer och ramar för verksamheten samt genom regelbundna överläggningar och överenskommelser mellan stat och kommun.
För att ett sådant system skall fungera måste vissa krav uppfyllas. Det första kravet är att överläggningarna sker utifrån ett hållbart underlag som gör det möjligt att klart bedöma förutsättningarna för den kommunala verksamheten och effekterna av olika åtgärder och beslut. Det bör vara ett underlag vars riktighet parterna är överens om. Som antyds i motionen 1922 torde underlaget vid överläggningarna år 1978 inte ha varit helt tillfredsställande i nämnda avseenden. Arbetet med att ta fram ett bättre planeringsunderlag har emellertid pågått en längre tid i en särskild arbetsgrupp med företrädare för regeringskansliet och de båda kommunförbundens kanslier. Bl. a. har en översyn skett av de metoder som används för att mäta den kommunala volymutvecklingen. Utvecklingsarbetet på detta område fortsätter. Vårens överläggningar mellan regeringen och kommunförbunden har skett mot bakgrund av ett material som arbetsgruppen tagit
FiU 1979/80:25
fram och om vilket parterna är ense. Något uttalande i denna fråga behövs alltså inte, varför utskottet avstyrker motionen 1922 yrkandet 1.
Andra krav som behöver uppfyllas, om systemet med överläggningar och ev. överenskommelser skall fungera, är dels att de enskilda kommunerna och landstingskommunerna gör alla ansträngningar att anpassa verksamheten till det samhällsekonomiska utrymmet, dels att staten genom sina åtgärder eller beslut inte på något påtagligt sätt ändrar kommunernas och landstingskommunernas förutsättningar att göra denna anpassning.
Det har framhållits i olika sammanhang att det tar viss tid att anpassa den kommunala verksamheten till en lägre expansionstakt. Den kommunala utgiftsutvecklingen rymmer, liksom den statliga, en hel del automatik. Det är också fråga om att anpassa de långsiktiga planerna. Man måste i kommunalpolitiken liksom på det statliga området anpassa sig till de förändrade förutsättningar som nu gäller. Det är självfallet ingen tillfällighet att det råder enighet om att den kommunala verksamheten skall prioriteras framför den statliga när det gäller utrymme för framtida expansion. Detta är ett uttryck för att kommuner och landstingskommuner har ansvaret för angelägna verksamheter, där det också i framtiden finns behov av utbyggnad. De behov det här är fråga om har under senare år i allt högre grad kunnat tillgodoses just genom en utbyggnad av den kommunala sektorn. Det tar också viss tid att anpassa sig till det förhållandet att de samhällsekonomiska förutsättningarna nu inte är desamma som under den gångna perioden med snabb utbyggnad.
Utskottet vill med det anförda understryka att expansionen av den kommunala verksamheten givetvis skett med kommuninvånarnas bästa för ögonen. Det är emellertid uppenbart att insikten om att det ekonomiska läget sätter gränser för reformarbetet måste öka och att inte heller de mest angelägna behoven kan tillgodoses i den takt och den utsträckning vi skulle önska. Som anförs i propositionen är det särskilt svårt för kommuner och landstingskommuner att stå emot utgiftstrycket i ett läge då finansiella resurser finns tillgängliga.
Staten utövar en direkt påverkan på den kommunala sektorns utveckling genom att genomförandet av angelägna reformer i stor utsträckning anförtros kommuner och landstingskommuner. Som utskottet framhöll i betänkandet FiU 1978/79: 35 och som nu understryks i propositionen innebär detta att statsmakterna måste iaktta återhållsamhet med beslut som kan leda till ökade kommunala utgifter, om den kommunala konsumtionstillväxten skall hållas inom acceptabla gränser. Företrädare för kommunförbunden har inför utskottet påpekat att 1978 års överenskommelse innehöll en passus av denna innebörd. Det kan enligt utskottets mening ifrågasättas om staten på denna punkt helt uppfyllt sin del av överenskommelsen.
Det kan också anföras en rad exempel på redan fattade eller föreslagna statliga beslut som framöver kommer att påverka den kommunala verksamhetens volymtillväxt. Hit hör t. ex. ny läroplan för grundskolan (Lgr
FiU 1979/80: 25
80), dimensioneringen av gymnasieskolan, socialtjänstlagen, arbetsmiljölagen, beslut om narkomanvården, energisparprogrammet m. m. Programmet för utbyggnad av barnomsorgen innebär också en mycket kraftig påfrestning på kommunernas ekonomi. Riksdagens beslut år 1978 om åtgärder för att förbättra lokal och regional kollektiv persontrafik leder också till ökade kommunala utgifter. Riksdagen har vidare beslutat att samlad skoldag skall införas i grundskolan med början läsåret 1978/79. Det ankommer i och för sig på vederbörande kommun att besluta om när införande skall ske. Betydelsen av att den samlade skoldagen genomförs har dock vid flera tillfällen understrukits av riksdag och regering. Själva beslutet och dessa uttalanden innebär självfallet en press på kommunerna att öka sina utgifter även i detta avseende.
Enligt utskottets mening kan en dämpad kommunal expansionstakt inte uppnås utan en förändrad inställning från både kommunernas och statens sida. Utskottet förutsätter att regeringen och kommunförbunden i de överläggningar som äger rum tar upp frågan om vilka åtgärder som kan vidtas på kommunalt håll. Beträffande statens eget agerande vill utskottet anföra följande.
I olika sammanhang, senast i den proposition utskottet nu behandlar, har betonats att staten måste vara mycket återhållsam med beslut som driver upp de kommunala utgifterna. Utskottets beskrivning i det föregående tyder dock på att statliga beslut varit en starkt bidragande orsak till att den kommunala expansionen gått utöver de överenskomna ramarna. Det måste nu krävas att en mycket ingående analys av de samhällsekonomiska förutsättningarna för att genomföra nya reformer görs i varje enskilt fall. Staten bör i största möjliga utsträckning avhålla sig från att ta principbeslut om reformer, om det inte står klart att man på den kommunala sidan har möjlighet att i rimlig tid fullgöra vad man i praktiken åläggs. Ett primärt krav är naturligtvis att, som det uttrycks i propositionen, statsmakterna i det löpande arbetet klarlägger olika reformers effekter på den kommunala volymutvecklingen och på den kommunala ekonomin. Detta krav måste ställas redan på kommittéerna. Regeringen har under våren utfärdat direktiv till samtliga kommittéer och särskilda utredare med bl. a. detta innehåll (Dir. 1980: 20). Då kommittébetänkanden remitteras har kommunförbunden ett särskilt ansvar för att de kommunalekonomiska frågorna får en tillfredsställande belysning. Regeringen å sin sida bör se till att ingen proposition läggs fram utan att eventuella kommunalekonomiska konsekvenser av de framlagda förslagen är ingående analyserade och utförligt redovisade.
I propositionen framhålls att möjligheterna till omprövning av befintlig kommunal verksamhet behöver tas i anspråk i en helt annan utsträckning än för närvarande. Även här har staten ett delansvar, eftersom en betydande del av den kommunala verksamheten bedrivs inom ramen för åligganden enligt speciallagstiftning. Enligt utskottets mening kan det inte uteslu -
FiU 1979/80:25
tas att redan fattade statliga reformbeslut kan behöva omprövas för att nå den erforderliga dämpningen av den kommunala utgiftsökningen.
Vad utskottet nu anfört bör ges regeringen till känna.
Riksdagen måste naturligtvis också själv ålägga sig den återhållsamhet utskottet i det föregående talat för. Utskottet vill starkt understryka att riksdagen och dess utskott i ärendenas beredning måste uppfylla samma krav på analys och redovisning av beslutens kommunalekonomiska effekter som utskottet förordat i fråga om regeringsförslagen. För att markera betydelsen härav bör riksdagen göra ett särskilt uttalande av denna innebörd.
Som utskottet noterat i det föregående understryks både i propositionen och i motionen 1922 nödvändigheten av att i nuvarande ekonomiska läge begränsa de kommunala utgiftsökningarna. I motionen 1924 (vpk) däremot visas ingen förståelse för de krav den bristande samhällsekonomiska balansen måste ställa även med avseende på den kommunala verksamheten. I stället förordas en fortsatt snabb utbyggnad av denna verksamhet. Utskottet avstyrker motionen 1924 yrkandet 1 såvitt nu är i fråga.
En del av de kommunala utgiftsökningarna har således karaktären av automatik och en ytterligare del är resultatet av statliga beslut. Som konstaterats i det föregående är det dessutom svårt för kommuner och landstingskommuner att stå emot utgiftstrycket i ett läge som det nuvarande, då finansiella resurser finns tillgängliga. Mot denna bakgrund framläggs i propositionen vissa förslag rörande de statliga transfereringarna till kommunerna, i syfte att dämpa den kommunala utgiftsökningen. Föredraganden anför även statsfinansiella skäl för att begränsa ökningstakten i de statliga transfereringarna till kommunsektorn. Dessa förslag behandlar utskottet under kommande punkter i detta betänkande.
I motionen 1923 (fp) anförs att det kan vara lämpligt att riksdagen inför regeringens fortsatta överläggningar med kommunförbunden uttalar vilka områden inom den kommunala sektorn som riksdagen anser angelägna. Därvid bör utbyggnaden av barnomsorg, äldrevård och långtidssjukvård i enlighet med tidigare riksdagsuttalanden prioriteras samt även i övrigt regeringsförklaringens uttalanden om solidaritet med utsatta grupper och förbättrat stöd till handikappade vara vägledande.
I propositionen anför chefen för budgetdepartementet att frågorna om den kommunala volymutvecklingen åren 1981-1983 kommer att behandlas vid de fortsatta överläggningarna och att en redovisning av dessa frågor kommer att ges i kompletteringspropositionen. Chefen för budgetdepartementet framhåller också att det är av stor betydelse att regeringen och kommunförbunden diskuterar vilka områden som bör prioriteras inom en viss angiven ökningstakt och att även de områden som måste stå tillbaka vid knapphet på resurser konkret bör anges.
Inför vårens överläggningar mellan regeringen och kommunförbunden
FiU 1979/80:25
har, enligt vad utskottet erfarit, ett omfattande analysmaterial tagits fram som visar effekterna på den kommunala konsumtionsvolymen av olika utbyggnadsalternativ m. m. i kommunernas och landstingskommunernas verksamhet. Riksdagen har också utlovats en redovisning av dessa frågor i årets kompletteringsproposition.
Enligt utskottets mening bör frågan om vilka områden som skall prioriteras inom den kommunala verksamheten i första hand tas upp vid direkta diskussioner mellan företrädare för staten och kommunförbunden. Riksdagen bör därför inte göra något uttalande i denna fråga. Utskottet avstyrker därför motionen 1923.
I motionen 1061 (m) föreslås att riksdagen hos regeringen anhåller att en särskild beredning tillsätts med uppdrag att med utgångspunkt i 1976 års kommunalekonomiska utrednings (KEU 76) arbete framlägga ett konkret förslag till lagstadgat kommunalt skattetak.
I propositionen 1978/79:95 om den kommunala ekonomin avvisade föredraganden i likhet med KEU 76 tanken på en lagstiftning om det kommunala skatteuttaget, främst med hänsyn till den kommunala självstyrelsen, och förordade i stället en vidareutveckling av det system med frivilliga överenskommelser mellan stat och kommun som vuxit fram. Riksdagen anslöt sig till denna linje (FiU 1978/79: 35).
En allvarlig invändning som riktats mot ett lagstadgat skattetak är att det sannolikt skulle behöva ställas krav på en utökad statlig reglering av den kommunala verksamheten. En ökad statlig detaljstyrning av den kommunala verksamheten strider mot de principer för samspelet mellan stat och kommun som riksdagen i olika sammanhang uttalat sig för. KEU 76 ansåg vidare att regeringen skulle behöva ha möjlighet att medge dispens för kommuner och landstingskommuner som skulle drabbas oskäligt hårt vid införande av ett skattetak. Detta skulle kunna leda till att det yttersta prioriteringsansvaret förs över från kommuner och landstingskommuner till staten.
Utskottet har i det föregående anfört att vissa krav måste uppfyllas för att ett system med överläggningar mellan regeringen och kommunförbunden skall fungera. Förutsättningarna för att dessa krav skall uppfyllas är enligt utskottets mening bättre i dag än 1978 och bör ytterligare kunna förbättras. Mot denna bakgrund anser utskottet inte heller nu att frågan om lagstiftning om det kommunala skatteuttaget är aktuell. Utskottet avstyrker därför motionen 1061.
Vissa frågor rörande kommunala avgifter
I propositionen anmäls vissa frågor rörande kommunala avgifter.
Utskottet har inget att erinra mot vad föredraganden anfört i fråga om statens pris- och kartellnämnds och vissa andra statliga myndigheters handläggning vad gäller kommunernas taxesättning.
FiU 1979/80:25
10 Föredraganden tar också upp frågan om kommunerna skall ges rätt att ta ut högre avgifter av fritidshusägare än av permanentboende vad beträffar vatten och avlopp samt renhållning. Frågan har studerats i en arbetsgrupp med företrädare för berörda departement och Svenska kommunförbundet. Gruppens studier har visat att det inte föreligger några avsevärda fördelar med en avgiftsdifferentiering från kommunalekonomisk synpunkt generellt sett. Däremot skulle några kommuner kunna få ett inte obetydligt tillskott om man tillämpade differentierade avgifter. Föredraganden ifrågasätter dock möjligheterna att genomföra detta fullt ut, bl. a. med hänsyn till kostnadseffekterna för de fritidsboende. Vidare anförs att ekonomiska studier inom fritidsboendekommittén tyder på att fritidsboendet i många avseenden medför positiva ekonomiska effekter för kommunerna. Föredraganden påpekar att man i skatteutjämningssystemets grundgaranti beaktar förekomsten av fritidshus.
Sammanfattningsvis gör föredraganden den bedömningen att en genombrytning av den kommunala likställighetsprincipen kräver starkare skäl än som här kan anföras, varför den diskuterade möjligheten till avgiftsdifferentiering inte bör införas. Utskottet ansluter sig till denna bedömning men vill i likhet med föredraganden uppmärksamma att differentiering av avgifter kan godtas om skillnader i kommunens kostnader för tjänsterna, t. ex. på grund av fritidshusens belägenhet, motiverar det.
I motionen 327 (fp) hemställs att riksdagen hos regeringen begär att en översyn görs av de komrpunala taxornas betydelse för boendekostnaderna samt av den lagstiftning som reglerar dessa taxor.
Förklaringen till att kommunala taxor stigit snabbare än konsumentprisindex torde bl. a. stå att Finna i det förhållandet att kommunerna strävat efter att så långt möjligt göra den industriella verksamheten (de tekniska verken) självbärande. Regering och riksdag har uttalat sig för en fortsatt utveckling i denna riktning (prop. 1978/79: 95, FiU 1978/79: 35).
Enligt utskottets mening kan de förhållanden motionärerna aktualiserar inte utgöra skäl för avsteg från de bärande principerna för det kommunala avgiftsuttaget - självkostnadsprincipen och likställighetsprincipen - varför någon översyn av lagstiftningen inte erfordras. Med det anförda avstyrker utskottet motionen 327.
Utskottet hemställer
1. beträffande den kommunala ekonomin att riksdagen med anledning av propositionen 1979/80:90 såvitt nu är i fråga och motionen 1979/80: 1922 yrkandet 2 samt med avslag på motionen 1979/ 80: 1924 yrkandet 1 såvitt nu är i fråga som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
2. beträffande riksdagsbeslutens kommunalekonomiska effekter att riksdagen uttalar att vad utskottet anfört om redovisning av de kommunalekonomiska konsekvenserna av olika beslut skall vara vägledande vid beredningen av ärenden i riksdagen,
FiU 1979/80:25
3. beträffande behovet av ett bättre planeringsunderlag vid överläggningarna mellan staten och kommunerna att riksdagen avslår motionen 1979/80:1922 yrkandet 1,
4. beträffande uttalande om vad som skall gälla för regeringens och kommunförbundens samtal om den kommunala verksamheten att riksdagen avslår motionen 1979/80:1923,
5. beträffande förslag till lagstadgat kommunalt skattet ak att riksdagen avslår motionen 1979/80: 1061,
6. beträffande de kommunala taxornas betydelse för boendekostnaderna m. m. att riksdagen avslår motionen 1979/80: 327.
FiU 1979/80:25
12 B. SOCIALDEPARTEMENTET
1. Ersättningar till landstingskommunerna för sjukvård åt flyktingar. I
propositionen 90 bilaga 1 (socialdepartementet) har regeringen (s. 21-22) efter föredragning av statsrådet Karin Söder föreslagit riksdagen att godkänna vad som anförts i propositionen om slopande av nuvarande ersättning från socialstyrelsen till landstingskommunerna för vård på sjukvårdsinrättningar av flyktingar.
I detta sammanhang behandlar utskottet motionen 1924 av Lars Werner m. fl. (vpk) i vad avser hemställan under
1. att riksdagen beslutar att avslå regeringens proposition 1979/80: 90 om kommunalekonomiska frågor inför år 1981 såvitt nu är i fråga.
Utskottet
I propositionen föreslås att nuvarande ersättning från socialstyrelsen till landstingskommunerna för vård på sjukvårdsinrättningar av flyktingar skall slopas den 1 januari 1981. Det framhålls i propositionen att den betungande administration som ersättningen medför i första hand för staten inte står i rimlig relation till ersättningens ekonomiska betydelse. Ersättningen till landstingskommunerna beräknas för innevarande budgetår uppgå till ca 6 milj. kr.
Socialutskottet har i sitt yttrande (SoU 1979/80: 3 y) inte haft något att erinra mot förslaget i propositionen.
Utskottet vill under denna punkt framhålla att i motionen 1924 yrkas avslag på hela propositionen (yrkandet 1), vilket utskottet måste uppfatta som ett avslagsyrkande på vaije enskild punkt. Motionärerna för dock ingen argumentation på de olika punkterna, varför utskottet inte behandlar motionsyrkandet annat än i formell mening.
Utskottet tillstyrker regeringens förslag och avstyrker motionen 1924 yrkandet 1 såvitt nu är i fråga.
Utskottet hemställer
att riksdagen med bifall till propositionen 1979/80:90 bilaga 1 punkten 1 och med avslag på motionen 1979/80:1924 yrkandet 1 såvitt nu är i fråga godkänner vad som anförts i propositionen om slopande av nuvarande ersättning från socialstyrelsen till landstingskommunerna för vård på sjukvårdsinrättningar av flyktingar.
FiU 1979/80:25
13 C. BUDGETDEPARTEMENTET
1. Fullföljande av skatteutjämningsreformen. I propositionen 90 bilaga 2 (budgetdepartementet) har regeringen efter föredragning av statsrådet Ingemar Mundebo under punkten 1 (s. 23-27) föreslagit riksdagen att antaga vid propositionen fogat förslag till lag om ändring i lagen om skatteutjämningsbidrag.
Det vid propositionen fogade förslaget till lag är av följande lydelse:
Förslag till
Lag om ändring i lagen (1979:362) om skatteutjämningsbidrag
Härigenom föreskrivs att övergångsbestämmelserna till lagen (1979: 362) om skatteutjämningsbidrag skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
För bidragsåren 1980 och 1981 skall skatteunderlaget enligt 2§ vid 1979 resp. 1980 års taxeringar ökas med bidragsunderlag enligt bestämmelserna i förordningen (1972: 140) om skattebortfallsbidrag och justeras enligt 2§ lagen (1965:269) med särskilda bestämmelser om kommuns och annan menighets utdebitering av skatt m. m.
För bidragsåret 1980 skall vidare följande gälla. Beräkningen av skatteutjämningsbidrag skall utgå från det tillskott av skatteunderlag som erhålls vid tillämpning av 8 § andra stycket varvid den där angivna ökningen skall göras med två procentenheter i stället för tre. Detta tillskott av skatteunderlag skall därefter ökas med hälften av skillnaden mellan å ena sidan vad som erhålls vid tillämpning av 7 och 8 §§ och å andra sidan tillskottet av skatteunderlag enligt föregående mening eller det egna skatteunderlaget, om detta är högre.
För bidragsåren 1980 och 1981 skall vidare följande gälla. Beräkningen av skatteutjämningsbidrag skall utgå från det tillskott av skatteunderlag som erhålls vid tilllämpning av 8 § andra stycket varvid den där angivna ökningen skall göras med två procentenheter i stället för tre. Detta tillskott av skatteunderlag skall därefter ökas med för bidragsåret 1980 hälften och för bidragsåret 1981 tre fjärdedelar av skillnaden mellan å ena sidan vad som erhålls vid tillämpning av 7 och 8 §§ och å andra sidan tillskottet av skatteunderlag enligt föregående mening eller det egna skatteunderlaget, om detta är högre.
Bestämmelserna i 7 § om kommunala bostadstillägg till folkpension tilllämpas första gången i fråga om bidragsåret 1981.
Äldre bestämmelser skall alltjämt tillämpas i fråga om bidragsåret 1979 och tidigare år.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1980.
FiU 1979/80:25
14 Propositionen
Riksdagen beslutade våren 1979 (prop. 1978/79:95, FiU 1978/79: 35, rskr 1978/79: 335) om en omfattande reformering av skatteutjämningssystemet med böljan år 1980. Reformen innebär dels en väsentlig förbättring i utjämningen av de ekonomiska förutsättningarna mellan kommuner resp. landstingskommuner, dels en kraftig ökning av de bidragsmedel som genom skatteutjämningssystemet överförs till den kommunala sektorn. Enligt beslutet skall reformen genomföras i två steg, åren 1980 och 1981. 1 propositionen föreslås att reformens andra steg fördelas jämnt över åren 1981 och 1982.
Särskild hänsyn bör enligt föredraganden tas till de kommuner och landstingskommuner som drabbas hårt av den långsammare takten vid genomförandet av skatteutjämningsreformen genom att utökade resurser anvisas för extra skatteutjämningsbidrag för år 1981. Detta föreslås ske i den formen att särskild kompensation ges till de kommuner och landstingskommuner för vilka bortfallet av ordinarie skatteutjämningsbidrag uppgår till minst 25 öre per skattekrona, jämfört med det bidrag som skulle ha utgått vid en fullt genomförd skatteutjämningsreform år 1981. Kompensation bör lämnas för hela den del av bortfallet som överstiger 25 öre per skattekrona. Kostnader för kompensation enligt denna regel beräknas uppgå till ca 135 milj. kr.
I sammanhanget pekar föredraganden på att utjämningen mellan olika kommuner hänger samman med den kommunala beskattningen av juridiska personer. Ett antal viktiga frågor måste beredas mer i detalj innan ett konkret förslag till beslut kan föreläggas riksdagen. Denna översyn har inletts inom regeringskansliet med sikte på att ta fram en promemoria som kan remitteras.
Motionerna
I detta sammanhang behandlar utskottet motionerna
1922 av Olof Palme m. fl. (s) i vad avser hemställan under
3. att riksdagen avslår propositionens förslag till lag om ändring i lagen (1979: 362) om skatteutjämningsbidrag såvitt nu är i fråga,
1924 av Lars Werner m. fl. (vpk) i vad avser hemställan under
2. att riksdagen beslutar att uttala att skatteutjämningsreformen skall genomföras i enlighet med riksdagens beslut 1979 såvitt nu är i fråga.
I motionen 1922 (s) anförs att riksdagen för mindre än ett år sedan förordade att frågor rörande den kommunalekonomiska utvecklingen skulle handläggas genom förhandlingar i vilka man samtidigt väger in såväl statens åtaganden som kommunernas förpliktelser mot bakgrund av en total och sammanhängande bild av de kommunala sektorernas utveckling.
Fil) 1979/80:25
15 Denna förhandlingsordning bör enligt motionärerna inte frånträdas av det skälet att den kommunala expansionen legat över de tal som målsatts vid tidigare överläggningar mellan staten och kommunsekto n. De erforderliga prioriteringarna av den kommunala verksamhetens omfattning och inriktning måste enligt motionärerna bygga på överläggningar mellan kommunerna och statsmakterna i den av riksdagen förordade ordningen.
Mot den bakgrunden finnér motionärerna att regeringens förslag om ett uppskjutande av skatteutjämningsreformen och indragningen av statsbidraget till skolbyggnader bör avslås. Motionärerna framhåller att det självfallet står regeringen fritt att i de kommande förhandlingarna om kommunernas ekonomi inför 1981 och följande år aktualisera frågan om transfereringarna till kommunerna.
I motionen 1924 (vpk) anförs bl. a. att den kommunala expansionen är uttryck för många angelägna behov i kommunerna, vars lösning förutsätter ökade ekonomiska resurser. Enligt motionärerna blir försämrad service och stigande kommunalskatter följden om regeringens förslag genomförs. Motionärerna motsätter sig försöken att urholka riksdagens beslut rörande skatteutjämningsbidragen och anser de resurser som genom detta beslut skulle tillföras den kommunala sektorn vara otillräckliga. Att inte ens fullfölja beslutet skapar ytterligare problem i kommuner och landsting.
Utskottet
Utskottet har under punkten A behandlat bakgrunden till förslagen i propositionen. Självfallet bör frågor rörande den kommunala sektorns volymutveckling och omfattningen av de statliga transfereringarna till kommuner och landstingskommuner behandlas vid de regelbundet återkommande överläggningarna mellan regeringen och kommunförbunden. Detta kan dock inte få förhindra en omprövning av statliga utgiftsbeslut, om de samhällsekonomiska förutsättningarna förändras. Den statsfinansiella utvecklingen gör det motiverat att ytterst noggrant pröva alla utgifter - även transfereringarna till kommunerna. Den ekonomiska utvecklingen i stort har ytterligare markerat behovet av begränsningar i privat och offentlig konsumtionsökning. Det torde härvid knappast kunna förnekas att, som det framhålls i propositionen, kommunerna och landstingskommunerna många gånger har s 'årt att stå emot utgiftstrycket då finansiella resurser finns tillgängliga.
Såvitt nu kan bedömas kommer den kommunala sektorn även år 1981 att ha en tillfredsställande finansiell situation. Utskottet finner därför de av regeringen föreslagna åtgärderna rimliga. De problem som kan uppkomma vid en långsammare ökningstakt i resursöverföringen till kommunerna bör inte bli mera omfattande än att de kan bemästras genom en hårdare utgiftsprövning. Detta gäller i all synnerhet som de kommuner och landstingskommuner som påverkas mest av de föreslagna åtgärderna kompen -
FiU 1979/80: 25
seras i särskild ordning. Utskottet vill i likhet med föredraganden framhålla att de totala statliga bidragen till kommuner och landstingskommuner år 1981 trots de föreslagna åtgärderna kan beräknas öka med ca 11 %.
Med det anförda tillstyrker utskottet regeringens förslag och avstyrker motionerna 1922 yrkandet 3 och 1924 yrkandet 2, såvitt nu är i fråga.
Utskottet noterar i sammanhanget föredragandens anmälan att frågan om beskattningen av juridiska personer, i enlighet med riksdagens begäran vid behandling av de kommunalekonomiska frågorna vid fjolårets riksmöte (FiU 1978/79:35, rskr 1978/79:335), är föremål för beredning i regeringskansliet. Enligt utskottets mening är det angeläget att frågan snarast får en lösning eftersom den hänger samman med den fortsatta utjämningen i skattehänseende mellan de olika kommunerna.
Utskottet hemställer
att riksdagen med bifall till propositionen 1979/80:90 bilaga 2 punkten I och med avslag på motionerna 1979/80: 1922 yrkandet 3 såvitt nu är i fråga och 1979/80: 1924 yrkandet 2 såvitt nu är i fråga antar vid propositionen fogat förslag till lag om ändring i lagen (1979: 362) om skatteutjämningsbidrag.
FiU 1979/80:25
17 Anslagsfrågor för budgetåret 1980/81
ÅTTONDE HUVUDTITELN
BIDRAG OCH ERSÄTTNINGAR TILL KOMMUNERNA
2. Ersättning till Trelleborgs kommun för mistad tolag. Utskottet tillstyrker regeringens i propositionen 100 bilaga II (budgetdepartementet) under punkten D 1 (s. 45) framlagda förslag och hemställer
att riksdagen till Ersättning till Trelleborgs kommun för mistad tolag för budgetåret 1980/81 anvisar ett förslagsanslag av 735000 kr.
3. Skatteutjämningsbidrag till kommunerna m. m. I propositionen 100 bilaga 11 (budgetdepartementet) har regeringen under punkten D 2 (s. 45- 46) föreslagit riksdagen att, i avvaktan på särskild proposition i ämnet, till Skatteutjämningsbidrag till kommunerna m. m. för budgetåret 1980/81 beräkna ett förslagsanslag av 7 356000000 kr.
Därefter har regeringen i propositionen 90 bilaga 2 under punkten 2 (D 2 s. 28-30) föreslagit riksdagen att
1. bemyndiga regeringen att utge särskild kompensation till kommuner och landstingskommuner för år 1981 i enlighet med vad som förordats i propositionen,
2. till Skatteutjämningsbidrag till kommunerna m. m. för budgetåret 1980/81 anvisa ett förslagsanslag av 7474000000 kr.
I motionen 1922 av Olof Palme m. fl. (s) har, som redovisats i det föregående under avsnittet C, yrkats avslag på regeringens förslag om ändring i lagen om skatteutjämningsbidrag. Ett yrkande av motsvarande innebörd återfinns i motionen 1924 av Lars Werner m.fl. (vpk). Konsekvensen av bifall till de båda yrkandena är att förevarande anslag måste räknas upp i förhållande till det belopp som tas upp i propositionen.
Utskottet har inget att erinra mot anslagsberäkningen i propositionen 90. Häri ingår totalt 230 milj. kr. för extra skatteutjämningsbidrag, varav 135 milj. kr. för särskild kompensation till kommuner och landstingskommuner för år 1981 i enlighet med vad föredraganden förordat.
Utskottet hemställer
att riksdagen med bifall till propositionen 1979/80: 90 bilaga 2 punkten 2 och med avslag på motionerna 1979/80: 1922 yrkandet 3 såvitt nu är i fråga och 1979/80: 1924 yrkandet 2 såvitt nu är i fråga
a) bemyndigar regeringen att utge särskild kompensation till kommuner och landstingskommuner för år 1981 i enlighet med vad som förordats i propositionen,
2 Riksdagen 1979/80. 5 sami. Nr 25
FiU 1979/80:25
b) till Skatteutjämningsbidrag till kommunerna m. m. för budgetåret 1980/81 anvisar ett förslagsanslag av 7474000000 kr.
4. Skattebortfalisbidrag till kommuner m. fl. Regeringen har i propositionen 100 bilaga II under punkten D 3 (s. 46—47) föreslagit riksdagen att till Skattebortfalisbidrag till kommuner m. fl. för budgetåret 1980/81 anvisa ett förslagsanslag av 184000000 kr.
Utskottet tillstyrker regeringens förslag och hemställer
att riksdagen till Skattebortfalisbidrag till kommuner m.fl. för budgetåret 1980/81 anvisar ett förslagsanslag av 184 000000 kr.
5. Kompensation till kommuner m. fl. i anledning av 1974 års skattereform.
Regeringen har i propositionen 100 bilaga 11 under punkten D 4 (s. 47—48) föreslagit riksdagen att till Kompensation till kommuner m.fl. i anledning av 1974 års skattereform för budgetåret 1980/81 anvisa ett förslagsanslag av 2666000000 kr.
Utskottet tillstyrker regeringens förslag och hemställer
att riksdagen till Kompensation till kommuner m.fl. i anledning av 1974 års skattereform för budgetåret 1980/81 anvisar ett förslagsanslag av 2666000000 kr.
6. Särskilt statsbidrag till landstingskommuner m. fl. under år 1980. Regeringen har i propositionen 100 bilaga 11 under punkten D 5 (s. 48) föreslagit riksdagen att till Särskilt statsbidrag till landstingskommuner m. fl. under år 1980 för budgetåret 1980/81 anvisa ett förslagsanslag av 50000000 kr.
Utskottet tillstyrker regeringens förslag och hemställer
att riksdagen till Särskilt statsbidrag till landstingskommuner m.fl. under år 1980 för budgetåret 1980/81 anvisar ett förslagsanslag av 50000000 kr.
FiU 1979/80: 25
19 D. UTBILDNINGSDEPARTEMENTET
1. Bidrag till driften av grundskolor m. m. Regeringen har i propositionen 90 bilaga 3 (utbildningsdepartementet) efter föredragning av statsrådet Britt Mogård under punkten 1 (s. 33-34) föreslagit riksdagen att besluta att statsbidraget för s. k. uppsägningslön för vissa icke-ordinarie lärare i grundskolan skall upphöra fr. o. m. den 1 januari 1981.
*
I detta sammanhang behandlar utskottet motionen
1924 av Lars Werner m. fl. (vpk) i vad avser hemställan under
1. att riksdagen beslutar avslå regeringens proposition 1979/80:90 om kommunalekonomiska frågor inför år 1981 såvitt nu är i fråga.
Finansutskottet tillstyrker i enlighet med utbildningsutskottets yttrande (UbU 1979/80: 3 y) regeringens förslag och hemställer
att riksdagen med bifall till propositionen 1979/80:90 bilaga 3 punkten 1 och med avslag på motionen 1979/80: 1924 yrkandet 1 såvitt nu är i fråga beslutar att statsbidraget för s. k. uppsägningslön för vissa icke-ordinarie lärare i grundskolan skall upphöra fr. o. m. den 1 januari 1981.
2. Bidrag till driften av gymnasieskolor. Regeringen har under punkten 2 (s. 34-35) föreslagit riksdagen att
1. besluta att statsbidragen till skogsbrukets yrkesutbildning, såvitt gäller allmänt driftbidrag, och bidrag för skolledares och lärares resor i samband med praktiska övningar i skogen och fyllnadstjänstgöring, skall upphöra fr. o. m. den 1 januari 1981,
2. besluta att bidragen till lantbruks- och lanthushållsskolorna, såvitt gäller flyttningskostnadsersättning, hälsovårdsbidrag och allmänt driftbidrag, skall upphöra fr. o. m. den 1 januari 1981,
3. besluta att statsbidraget till landstingskommun för lön till föreståndare vid elevhem för elever i gymnasieskolan skall upphöra fr. o. m. den 1 januari 1981,
4. besluta att statsbidraget för s. k. uppsägningslön för vissa icke-ordinarie lärare i gymnasieskolan skall upphöra fr. o. m. den 1 januari 1981.
I detta sammanhang behandlar utskottet motionen
1924 av Lars Werner m. fl. (vpk) i vad avser hemställan under
1. att riksdagen beslutar att avslå regeringens proposition 1979/80:90 om kommunalekonomiska frågor inför år 1981 såvitt nu är i fråga.
Finansutskottet tillstyrker i enlighet med utbildningsutskottets yttrande regeringens förslag och hemställer
FiU 1979/80:25
att riksdagen med bifall till propositionen 1979/80:90 bilaga 3 punkten 2 och med avslag på motionen 1979/80: 1924 yrkandet 1 såvitt nu är i fråga beslutar
a) att statsbidragen till skogsbrukets yrkesutbildning, såvitt gäller allmänt driftbidrag, och bidrag för skolledares och lärares resor i samband med praktiska övningar i skogen och fyllnadstjänstgöring, skall upphöra fr. o. m. den 1 januari 1981,
b) att bidragen till lantbruks- och lanthushållsskolorna, såvitt gäller flyttningskostnadsersättning, hälsovårdsbidrag och allmänt driftbidrag, skall upphöra fr. o. m. den 1 januari 1981,
c) att statsbidraget till landstingskommun för lön till föreståndare vid elevhem för elever i gymnasieskolan skall upphöra fr. o. m. den 1 januari 1981,
d) att statsbidraget för s. k. uppsägningslön för vissa icke-ordinarie lärare i gymnasieskolan skall upphöra fr. o. m. den 1 januari 1981.
3. Bidrag till byggnadsarbeten inom skolväsendet m. m. Regeringen har under punkten 3 (s. 35-42) föreslagit riksdagen att
1. besluta om avveckling av statsbidraget till investeringar i skolbyggnader fr. o. m. den 1 juli 1981 i enlighet med vad som förordats i propositionen,
2. besluta att statsbidraget till förhyrande av skollokaler skall upphöra fr. o. m. den 1 juli 1981 i enlighet med vad som förordats i propositionen,
3. godkänna vad som förordats i propositionen om möjlighet till bostadslån för skollokaler i integrerade serviceanläggningar.
Riksdagen gav år 1978 regeringen till känna att regelsystemet för finansieringen av skolbyggandet borde ses över (UbU 1977/78: 17, rskr 1977/ 78: 194).
Med anledning av den begärda översynen tillsattes en arbetsgrupp inom regeringskansliet. I sin promemoria (Ds 1978: 15) Nya former för finansiering av skolbyggandet föreslog gruppen att investeringsbidraget skulle slopas. Den förändring i kostnadsfördelning mellan stat och kommun som förslaget innebar förutsattes komma att beaktas i samband med de överläggningar om den kommunala ekonomin som riksdagen våren 1979 uttalade sig för. Promemorian har remissbehandlats.
Föredragande statsrådet konstaterar i propositionen att nära nog samtliga remissinstanser anser det önskvärt med en minskad statlig styrning av skolbyggnads verksamheten. Föredraganden ansluter sig till denna uppfattning och anför att de skolpolitiska strävandena kan komma till uttryck i skollag, skolförordning, läroplaner, anvisningar m. m. och att statsbidragsgivningen därför inte behövs som styrmedel. Föredraganden anser vidare att investeringsramar för skolbyggnadsverksamheten begränsar kommunernas möjligheter att samplanera skollokaler och övrigt samhällsbyg -
FiU 1979/80:25
gande. Föredraganden erinrar om att remissinstanserna intar en klart avvisande attityd till förslaget att slopa investeringsbidraget utan att samtidigt kompensation ges för de resurser som därvid skulle försvinna.
Mot bakgrund av att statsbidragsgivning inte behövs som styrmedel, av att investeringsramar begränsar kommunernas möjligheter till planering och av vad chefen för budgetdepartementet anfört i propositionen om den totala omfattningen av de statliga transfereringarna till kommuner och landstingskommuner år 1981 föreslår föredragande statsrådet att investeringsramarna för skolbyggnader inte längre skall finnas och att investeringsbidraget till skolbyggnader skall avvecklas fr. o. m. den 1 juli 1981. För att underlätta avvecklingen av bidraget föreslår föredraganden att den planeringsram på 500 milj. kr. för budgetåret 1981/82 som riksdagen fattade beslut om förra året (prop. 1978/79:100, UbU 1978/79:28, rskr 1978/ 79: 246) skall få utnyttjas övergångsvis. Då utbetalningen av bidrag till skolbyggnader normalt fördelas över en treårsperiod kommer statsbidrag till skolbyggandet att betalas ut t. o. m. budgetåret 1983/84. Vidare föreslår föredraganden att statsbidraget till förhyrande av lokaler för viss gymnasieutbildning skall upphöra fr. o. m. den 1 juli 1981.
Beträffande skollokaler i integrerade serviceanläggningar föreslås att endast den del av skolans lokaler som samutnyttjas skall komma i fråga för bostadsfinansiering.
I detta sammanhang behandlar utskottet motionerna
1922 av Olof Palme m. fl. (s) i vad avser hemställan under
4. att riksdagen beslutar avslå regeringens förslag om avveckling av statsbidraget till investeringar i skolbyggnader och till förhyrande av skollokaler,
1924 av Lars Werner m. fl. (vpk) i vad avser hemställan under
1. att riksdagen beslutar att avslå regeringens proposition 1979/80:90 om kommunalekonomiska frågor inför år 1981 såvitt nu är i fråga.
Utbildningsutskottet har yttrat sig över bilaga 3 till propositionen och motionen 1922 yrkandet 4 (UbU 1979/80: 3 y).
Civilutskottet har yttrat sig över regeringens förslag om godkännande av vad i propositionen förordats om möjlighet till bostadslån för skollokaler i integrerade serviceanläggningar (CU 1979/80:5 y).
Utskottet
Den motivering som anförs i motionen 1922 för yrkandet om avslag på regeringens förslag i denna del är densamma som för det yrkande i motionen utskottet behandlat under punkten C 1.
3 Riksdagen 1979/80. 5 sami. Nr 25
FiU 1979/80:25
22 Utbildningsutskottet hänvisar i sitt yttrande till vad som i propositionen anförts om nettoeffekten av de statliga transfereringarna till den kommunala sektorn och ansluter sig till vad föredragande statsrådet anfört som motivering för avveckling av bidragen till skolbyggande och förhyrande av skollokaler. Utbildningsutskottet tillstyrker regeringens förslag och avstyrker motionen 1922 yrkandet 4.
Civilutskottet tillstyrker vad som i propositionen förordats om möjlighet till bostadslån för skollokaler i integrerade serviceanläggningar.
I enlighet med vad utbildnings- och civilutskotten förordat och mot den allmänna bakgrund som utskottet behandlat under punkterna A och C 1 tillstyrker finansutskottet regeringens förslag och avstyrker motionen 1922 yrkandet 4 samt motionen 1924 yrkandet 1 såvitt nu är i fråga.
Utskottet hemställer
1. att riksdagen med bifall till propositionen 1979/80:90 bilaga 3 punkten 3 såvitt nu är i fråga och med avslag på motionerna 1979/ 80: 1922 yrkandet 4 såvitt nu är i fråga och 1979/80: 1924 yrkandet 1 såvitt nu är i fråga beslutar om avveckling av statsbidraget till investeringar i skolbyggnader fr. o. m. den 1 juli 1981 i enlighet med vad som förordats i propositionen,
2. att riksdagen med bifall till propositionen 1979/80:90 bilaga 3 punkten 3 såvitt nu är i fråga och med avslag på motionerna 1979/ 80: 1922 yrkandet 4 såvitt nu är i fråga och 1979/80: 1924 yrkandet 1 såvitt nu är i fråga beslutar att statsbidraget till förhyrande av skollokaler skall upphöra fr. o. m. den 1 juli 1981 i enlighet med vad som förordats i propositionen,
3. att riksdagen med bifall till propositionen 1979/80:90 bilaga 3 punkten 3 såvitt nu är i fråga och med avslag på motionen 1979/ 80: 1924 yrkandet 1 såvitt nu är i fråga godkänner vad som förordats i propositionen om möjlighet till bostadslån för skollokaler i integrerade serviceanläggningar.
4. Bidrag till undervisningsmateriel inom gymnasieskolan m. m. Regeringen har under punkten 4 (s. 42-43) föreslagit riksdagen att godkänna de riktlinjer som förordats i propositionen i fråga om statsbidrag till första uppsättningen stadigvarande undervisningsmateriel för tvåårig jordbrukslinje, tvåårig skogsbrukslinje, specialkurs som avser utbildning för jordbruk, skogsbruk eller trädgårdsnäring eller specialkurs som avser utbildning för husligt arbete i form av konsumtionsutbildning av samma art som vid lanthushållsskola.
I detta sammanhang behandlar utskottet motionen
1924 av Lars Werner m. fl. (vpk) i vad avser hemställan under
1. att riksdagen beslutar att avslå regeringens proposition 1979/80:90 om kommunalekonomiska frågor inför år 1981 såvitt nu är i fråga.
FiU 1979/80: 25
23 Finansutskottet tillstyrker i enlighet med utbildningsutskottets yttrande regeringens förslag och hemställer
att riksdagen med bifall till propositionen 1979/80: 90 bilaga 3 punkten 4 och med avslag på motionen 1979/80:1924 yrkandet 1 såvitt nu är i fråga godkänner de riktlinjer som förordats i propositionen i fråga om statsbidrag till första uppsättningen stadigvarande undervisningsmateriel för tvåårig jordbrukslinje, tvåårig skogsbrukslinje, specialkurs som avser utbildning för jordbruk, skogsbruk eller trädgårdsnäring eller specialkurs som avser utbildning för husligt arbete i form av konsumtionsutbildning av samma art som vid lanthushållsskola.
5. Bidrag till kommunal vuxenutbildning m. m. Regeringen har under punkten 5 (s. 43) föreslagit riksdagen att besluta att statsbidraget till kostnader för lärares resor och traktamenten i samband med kurser som anordnas inom kommunal vuxenutbildning skall upphöra fr. o. m. den 1 januari 1981.
I detta sammanhang behandlar utskottet motionen
1924 av Lars Werner m. fl. (vpk) i vad avser hemställan under
1. att riksdagen beslutar att avslå regeringens proposition 1979/80:90 om kommunalekonomiska frågor inför år 1981 såvitt nu är i fråga.
Finansutskottet tillstyrker i enlighet med utbildningsutskottets yttrande regeringens förslag och hemställer
att riksdagen med bifall till propositionen 1979/80:90 bilaga 3 punkten 5 och med avslag på motionen 1979/80:1924 yrkandet 1 såvitt nu är i fråga beslutar att statsbidraget till kostnader för lärares resor och traktamenten i samband med kurser som anordnas inom kommunal vuxenutbildning skall upphöra fr. o. m. den 1 januari 1981.
Stockholm den 17 april 1980
På finansutskottets vägnar ERIC ENLUND
Närvarande: Eric Enlund (fp), Kjell-Olof Feldt (s), Torsten Gustafsson (c), Paul Jansson (s), Arne Gadd (s), Bo Siegbahn (m), Per-Axel Nilsson (s), Rolf Rämgård (c), Anita Gradin (s), Lennart Blom (m), Roland Sundgren (s), Christina Rogestam (c), Olle Wästberg i Stockholm (fp), Karin Flodström (s) och Per Westerberg (m).
FiU 1979/80:25
24 Reservationer
Kjell-Olof Feldt, Paul Jansson, Arne Gadd, Per-Axel Nilsson, Anita Gradin, Roland Sundgren och Karin Flodström (alla s) har reserverat sig mot betänkandet i följande delar:
1. Under A. DEN KOMMUNALA EKONOMIN INFÖR ÅR 1981
Reservanterna anser att
dels den del av utskottets yttrande som på s. 4 börjar med ”Utskottet framhöll” och på s. 8 slutar med ”detta betänkande” bort ha följande lydelse:
Riksdagen tog under våren 1979 ställning till en rad viktiga frågor rörande den kommunala ekonomin (FiU 1978/79: 35). Till grund för dessa ställningstaganden låg ett mångårigt utredningsarbete i bl. a. utredningen om kommunernas ekonomi (Fi 1971:08), i 1976 års skatteutjämningsutredning (Fi 1975:09) och i den kommunalekonomiska utredningen (Fi 1976:06). Redan under utredningsarbetets gång hade vissa frågor aktualiserats som föranlett speciella beslut av riksdagen. Detta gällde exempelvis frågor rörande statsbidragen till kommunernas sociala hemhjälp och familjedaghemsverksamheten. Ställning till de övergripande problemen togs emellertid först i och med beslutet våren 1979.
1 finansutskottets av riksdagen godkända betänkande framhålls att "den kommunala självstyrelsen utgör en av grundvalarna för det svenska styrelseskicket. Det är från demokratiska utgångspunkter väsentligt att den kommunala självstyrelsen ges ett betydande reellt innehåll. Kommuner och landstingskommuner bör således ha en betydande handlingsfrihet.” I betänkandet framhålls vidare att ”staten i första hand bör påverka kommunerna och landstingskommunerna via allmänna riktlinjer och ramar för verksamheten. - Häri inryms även mera övergripande prioriteringar av det slag som har ingått i de senaste årens överenskommelser mellan regeringen och kommunförbunden om den kommunala ekonomin.”
I den mån statsmakterna vill påverka den kommunala verksamhetens omfattning och inriktning får detta således ske inom de ramar som sätts av en fortsatt kommunal självstyrelse och med avstående från detaljregleringar av olika slag. Detta synsätt låg även bakom den socialdemokratiska motionen (1977/78:739) om en förenkling av bidragssystemet och anvisningarna för kommunernas skolbyggande.
Innebörden i det av riksdagen under våren 1979 fattade beslutet om kommunernas ekonomi är att frågor rörande den kommunala verksamhetens omfattning och även större förändringar i statsbidragsgivningen i förväg bör diskuteras vid de överläggningar som sedan ett antal år skett mellan regeringen och kommunförbunden och som den kommunalekono -
FiU 1979/80:25
miska utredningen förordade som en lämplig form för diskussioner rörande de ekonomiska förhållandena mellan dessa båda sektorer.
I den nu av regeringen framlagda propositionen 1979/80:90 frånträder emellertid regeringen den förhandlingsordning som riksdagen uttalade sig för genom att vilja ta ifrån kommunerna en rad statsbidrag med verkan redan från 1981.
De motiv som anförs för dessa avsteg från ett mindre än ett år gammalt riksdagsbeslut är att kommunerna expanderat mer än vad som var målsätt vid de överläggningar mellan stat och kommun som skett under senare år. I stället för att förhandlingsvägen diskutera situationen med kommunerna och söka skapa ett mera hållfast underlag för framtida uppgörelser om den kommunala ekonomin bestraffar man nu kommunerna genom att hålla inne med tidigare lovade bidrag eller genom att ta ifrån dem bidrag som utgått sedan lång tid och som ingått som ett väsentligt underlag i den kommunala planeringen.
På liknande sätt har regeringen i proposition 1979/80: 116 om åtgärder för att förbättra kontinuiteten i hälso- och sjukvården drastiskt skurit ner tidigare utlovat statligt stöd för att stimulera utbyggnaden av primärvården.
Utskottet tar bestämt avstånd från detta sätt att hantera kommunerna och deras ekonomi. Riksdagen förordade för mindre än ett år sedan att frågor av detta slag skulle handläggas genom förhandlingar, i vilka man samtidigt väger in såväl statens åtaganden som kommunernas förpliktelser mot bakgrunden av en total och sammanhängande bild av de kommunala sektorernas utveckling. Det förhållandet att den kommunala expansionen legat över de tal som målsatts vid de tidigare överläggningarna mellan stat och kommunsektorn får inte föranleda att man nu frånträder en av riksdagen rekommenderad förhandlingsordning. Det bör i stället tas till intäkt för att dessa överläggningar i framtiden måste ske med utgångspunkt i ett bättre planeringsunderlag än vad som tydligen hittills varit fallet. Denna mening bör riksdagen med bifall till motionen 1922 (s) yrkandet 1 ge regeringen till känna.
Ett bättre planeringsunderlag är en första förutsättning för att den beslutade förhandlingsordningen skall fungera. Andra krav är att de enskilda kommunerna och landstingskommunerna gör alla ansträngningar att anpassa verksamheten till det samhällsekonomiska utrymmet samt att staten genom sina åtgärder och beslut inte på något påtagligt sätt ändrar kommunernas och landstingskommunernas förutsättningar att göra denna anpassning. Det kan anföras en rad exempel på redan fattade eller föreslagna statliga beslut som framöver kommer att påverka den kommunala verksamhetens volymtillväxt. I fortsättningen måste krävas att regering och riksdag i det löpande arbetet klarlägger olika reformers effekter på den kommunala volymutvecklingen och på den kommunala ekonomin och
FiU 1979/80:25
noga analyserar de samhällsekonomiska förutsättningarna att genomföra nya reformer.
I det ekonomiska läge som kan förväntas vara rådande under de närmaste åren finns det anledning framhålla att utrymmet för konsumtionsökningar - såväl privata som offentliga — kommer att vara mycket begränsat. Arbetet med att återställa balansen i den svenska ekonomin innebär att medborgarna under ett antal år framåt måste acceptera vissa uppoffringar. Skall vi kunna exportera mera för att minska bytesbalansunderskottet och investera mera för att klara tillväxt och sysselsättning i framtiden, måste vi avsätta resurser härför. Likaså måste utvecklingen mot ständigt växande underskott i statens budget brytas — eljest kommer dessa att äventyra stabiliteten i hela vår ekonomi och leda till en fördelningspolitiskt oacceptabel omfördelning av sparande och förmögenheter. Detta förutsätter att såväl den statliga utgiftspolitiken som skattepolitiken inriktas på att ta ner underskottet till en nivå som är förenlig med en långsiktig samhällsekonomisk balans.
Ett förverkligande av dessa övergripande mål för den ekonomiska utvecklingen i vårt land måste få återverkningar även på den kommunala sektorns utveckling. Expansionen inom denna sektor måste bli lägre än vad som har varit fallet under senare år. Samtidigt vill utskottet framhålla att den kommunala verksamheten har en grundläggande betydelse för medborgarnas sociala välfärd. På kommuner och landsting ligger ett stort ansvar för verksamheter som har en väsentlig betydelse för de svaga grupperna i samhället och för en fortsatt social utjämning. Även i ett mycket ansträngt ekonomiskt läge måste vi slå vakt om den sociala välfärden och rättvisan. Detta förutsätter en noggrann prioritering av utgiftsökningarna, där en central fråga måste vara att kartlägga vilka behov som även i nuvarande ekonomiska läge måste tillgodoses genom kommunal verksamhet resp. sådana resursanspråk som kan tillgodoses i andra former eller skjutas på framtiden.
Enligt utskottets mening skall dessa prioriteringar av den kommunala verksamhetens omfattning och inriktning bygga på överläggningar mellan kommunerna och statsmakterna i de former som förordats i riksdagsbeslutet under våren 1979.
Med det anförda avstyrker utskottet regeringens hemställan i denna del och motionen 1924 (vpk) yrkandet 1, såvitt nu är i fråga, samt tillstyrker motionen 1922 yrkandet 2.
De konkreta förslagen från regeringen i propositionens bilagor behandlar utskottet under kommande punkter i detta betänkande.
dels utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:
1. beträffande den kommunala ekonomin att riksdagen med avslag på regeringens förslag i propositionen 1979/80:90 såvitt nu är i fråga och motionen 1979/80:1924 yrkandet 1 såvitt nu är i fråga
FiU 1979/80: 25
godkänner vad som förordats i motionen 1979/80: 1922 yrkandet
2,
dels utskottets hemställan under 2 bort utgå,
dels utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:
3. beträffande behovet av ett bättre planeringsunderlag vid överläggningarna mellan staten och kommunerna att riksdagen med bifall till motionen 1979/80: 1922 yrkandet 1 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
Under C. BUDGETDEPARTEMENTET
2. punkten 1. Fullföljande av skatteutjämningsreformen
Reservanterna anser att utskottets yttrande och hemställan (s. 15—16) bort ha följande lydelse:
Utskottet har under punkten A behandlat bakgrunden till förslagen i propositionen.
Som anförs i motionen 1922 (s) har riksdagen våren 1979 fastslagit att frågor rörande den kommunala verksamhetens omfattning och även större förändringar i statsbidragsgivningen bör diskuteras vid överläggningar mellan regeringen och kommunförbunden. Vid dessa överläggningar bör göras en samlad bedömning av kommunernas ekonomi och deras framtida expansionsutrymme och en noggrann prioritering av utgiftsökningarna diskuteras. Omfattande omprövningar av statsbidragsgivningen till kommunerna måste enligt utskottets mening föregås av sådana överläggningar och bedömningar. Regeringens förslag innebär ett avsteg från det av riksdagen fastställda tillvägagångssättet för behandling av dessa frågor, vilket utskottet motsätter sig.
Med det anförda avstyrker utskottet regeringens förslag och tillstyrker motionen 1922 yrkandet 3. Detta innebär också ett tillstyrkande av motionen 1924 (vpk) yrkandet 1, såvitt nu är i fråga.
Utskottet hemställer
att riksdagen med bifall till motionerna 1979/80: 1922 yrkandet 3 såvitt nu är i fråga och 1979/80: 1924 yrkandet 2 såvitt nu är i fråga avslår vid propositionen 1979/80: 90 fogat förslag till lag om skatteutjämningsbidrag.
3. punkten 3. Skatteutjämningsbidrag till kommunerna m. m.
Reservanterna anser - under förutsättning av bifall till reservation 2 — att utskottets yttrande och hemställan (s. 17-18) bort ha följande lydelse:
FiU 1979/80: 25
28 Utskottet. Ett fullföljande av skatteutjämningsreformen kräver ett högre anslag än som beräknats i propositionen. Enligt uppgifter i propositionen skulle ordinarie skatteutjämningsbidrag för 1981 behöva räknas upp med 850 milj. kr. Samtidigt bortfaller 135 milj. kr. för särskild kompensation till kommuner och landstingskommuner. Skillnaden blir 715 milj. kr. Anslaget bör räknas upp med hälften av detta belopp eller avrundat 358 milj. kr.
Utskottet hemställer
att riksdagen med bifall till motionen 1979/80: 1922 yrkandet 3 såvitt nu är i fråga och med anledning av motionen 1979/80: 1924 yrkandet 2 såvitt nu är i fråga avslår i propositionen 1979/80:90 bilaga 2 punkten 2 framlagt förslag och till Skatteutjämningsbidrag till kommunerna m.m. för budgetåret 1980/81 anvisar ett förslagsanslag av 7 832 000 000 kr.
Under D. UTBILDNINGSDEPARTEMENTET
4. punkten 3 Bidrag till byggnadsarbeten inom skolväsendet m. m.
Reservanterna anser att
dels utskottets yttrande (s. 21-22) bort ha följande lydelse:
Utskottet ansluter sig till den i motionen 1922 (s) framförda uppfattningen att en eventuell omprövning av statsbidrag till kommunerna i den omfattning det här är fråga om måste föregås av överläggningar mellan regeringen och kommunförbunden och vara ett led i en samlad bedömning av den kommunalekonomiska utvecklingen. Detta är nu inte fallet.
I enlighet med vad som anförts i avvikande mening (s) till utbildningsutskottets yttrande UbU 1979/80: 3 y avstyrker finansutskottet regeringens förslag om avveckling av statsbidraget till investeringar i skolbyggnader och upphörande av statsbidraget till förhyrande av skollokaler. Detta innebär ett tillstyrkande av motionen 1922 yrkandet 4 och motionen 1924 yrkandet 1, såvitt nu är i fråga.
I enlighet med civilutskottets yttrande tillstyrker finansutskottet vad som i propositionen förordats om möjlighet till bostadslån för skollokaler i integrerade serviceanläggningar.
dels utskottets hemställan under 1 och 2 bort ha följande lydelse:
1. att riksdagen med bifall till motionerna 1979/80:1922 yrkandet 4 såvitt nu är i fråga och 1979/80: 1924 yrkandet 1 såvitt nu är i fråga avslår i propositionen 1979/80:90 bilaga 3 punkten 3 framlagt förslag om avveckling av statsbidraget till investeringar i skolbyggnader,
2. att riksdagen med bifall till motionerna 1979/80: 1922 yrkandet 4 såvitt nu är i fråga och 1979/80: 1924 yrkandet 1 såvitt nu är i
FiU 1979/80: 25
fråga avslår i propositionen 1979/80: 90 bilaga 3 punkten 3 framlagt förslag om upphörande av statsbidraget till förhyrande av skollokaler,
Särskilda yttranden
1) A. DEN KOMMUNALA EKONOMIN INFÖR ÅR 1981, förslag till lagstadgat kommunalt skattetak (moment 5)
Bo Siegbahn, Lennart Blom och Per Westerberg (alla m) anför:
Såsom framgår av utskottets utlåtande råder bred enighet om att kommunernas och landstingens expansionstakt måste dämpas. Mellan regeringen och kommunförbunden har vid fyra tillfällen under 1970-talet överenskommelser med detta syfte träffats. Överenskommelserna har icke lett till önskat resultat. Avsevärda kommunalskattehöjningar har genomförts och — vad gäller åren 1979 och 1980 — en väsentligt kraftigare volymökning kommit till stånd än vad som förutsetts.
Mot denna bakgrund har i motion 1061 (m) föreslagits, att ett konkret förslag till lämplig utformning av en lagstiftning rörande kommunalt skattetak utarbetas. I motionen konstateras att frågan icke belysts med erforderlig grundlighet av KEU 76.
Utskottet avvisar motionens förslag om ett fördjupat studium av den lagstiftningsproblematik, som är förenad med ett kommunalt skattetak, med hänvisning till att ett sådant skattetak sannolikt skulle medföra krav på utökad statlig reglering av den kommunala verksamheten. För vår del finnér vi detta påstående ogrundat. Ett skattetak ger en totalram för den kommunala verksamhetens omfattning men innebär ingen detaljreglering inom denna ram. Utskottet sätter vidare sin lit till att systemet med överläggningar mellan regeringen och kommunförbunden skall fungera bättre i framtiden än hittills.
Erfarenheterna av de fyra överenskommelserna under 1970-talet är, som redan framhållits, knappast uppmuntrande. En väl genomarbetad lagstiftning i beredskapssyfte rörande kommunalt skattetak vore enligt vår mening av såväl rättssäkerhets-, rättvise- som effektivitetsskäl i och för sig värdefull.
De redan inledda överläggningarna rörande i första hand åren 1981-83 får utvisa, huruvida vägen med frivilliga överenskommelser mellan regeringen och kommunförbunden över huvud taget är framkomlig för att uppnå den nödvändiga dämpningen av den kommunala expansionstakten. Därest ett behov av lagstiftning om kommunalt skattetak skulle uppstå, har regeringen möjlighet att utarbeta förslag till sådan lagstiftning. Med hänvis4 Riksdagen 1979180. 5 sami. Nr 25
FiU 1979/80: 25
ning härtill anser vi oss kunna avstå från att nu kräva ett positivt beslut i överensstämmelse med motionärernas önskemål.
2) D. UTBILDNINGSDEPARTEMENTET, bidrag till byggnadsarbeten inom skolväsendet (punkten 3, moment 2)
Bo Siegbahn (m) och Christina Rogestam (c) anför:
Förslaget att statsbidraget till förhyrande av lokaler för viss gymnasieutbildning skall upphöra fr. o. m. budgetåret 1981/82 innebär naturligtvis ett ekonomiskt bortfall för de kommuner som f. n. får detta statsbidrag. I ett avseende drabbas dock Göteborgs kommun särskilt av förslaget.
Riksdagen anvisade år 1978 60 milj. kr. i bidrag till AB Götaverken för att genom vissa investeringar möjliggöra fortsatt användning av anläggningarna vid f. d. Lindholmens varv för samordnad verksamhet omfattande produktion, utbildning och arbetsmiljöforskning. Bl. a. skulle en gymnasieskola inrymmas. Bakom riksdagsbeslutet låg ett preliminärt avtal där kommunen i princip godkänt Lindholmenprojektet och förklarat sig beredd att överta huvudmannaskapet för verksamheten. I riksdagsbeslutet ingick som en förutsättning att staten. Göteborgs kommun och Götaverken skulle träffa avtal om användningen av anläggningarna och kommunens åtaganden i fråga om Lindholmenprojektet (prop. 1977/78:25, NU 1977/ 78: 23). Avtal härom träffades sedermera.
Verksamheten drivs nu efter de uppdragna riktlinjerna. Den hyreskostnad kommunen betalar för gymnasieverksamheten uppgår till 3,9 milj. kr., varav hälften utgår i statsbidrag. 1 956000 kr. Detta belopp går Göteborgs kommun miste om genom att hyresbidraget avvecklas fr. o. m. budgetåret 1981/82 enligt förslaget i propositionen.
Enligt vår uppfattning ändras på detta sätt en av förutsättningarna för avtalet mellan staten och kommunen. En nödvändig konsekvens av propositionens förslag är därför att en ny förhandling upptas med Göteborgs kommun. Vi förutsätter att statsmakterna har uppmärksammat detta.
FiU 1979/80:25
31 Bilaga I
Socialutskottets yttrande 1979/80:3y
över propositionen 1979/80:90 om kommunalekonomiska frågor inför år 1981, såvitt avser ersättningar till landstingskommunerna för sjukvård åt flyktingar
Till finansutskottet
Finansutskottet har hemställt om yttrande från socialutskottet över propositionen 1979/80: 90 om kommunalekonomiska frågor inför år 1981 i vad avser ersättningar till landstingskommunerna för sjukvård åt flyktingar (bilaga 1).
Utskottet
I propositionen föreslås att nuvarande ersättning från socialstyrelsen till landstingskommunerna för vård på sjukvårdsinrättningar av flyktingar skall slopas den I januari 1981. Det framhålls i propositionen att den betungande administration som ersättningen medför i första hand för staten inte står i rimlig relation till ersättningens ekonomiska betydelse.
Ersättningen till landstingskommunerna beräknas för innevarande budgetår uppgå till ca 6 milj. kr.
Socialutskottet har inte något att erinra mot förslaget i propositionen.
Stockholm den 27 mars 1980
På socialutskottets vägnar GÖRAN KARLSSON
Närvarande: Göran Karlsson (s), Gabriel Romanus (fp), Evert Svensson (s). Mårten Werner (m), John Johnsson (s). Erik Larsson (c), Ivar Nordberg (s). Kjell Nilsson (s). Ulla Tillander (c), Kersti Swartz (fp). Anita Bråkenhielm (m), Stig Alftin (s), Lena Öhrsvik (s), Siri Häggmark (m) och Marianne Karlsson (c).
FiU 1979/80:25
32 Bilaga 2
Utbildningsutskottets yttrande 1979/80:3 y
över vissa delar av propositionen 1979/80:90 om kommunalekonomiska frågor inför år 1981 jämte motion
Till finansutskottet
Genom beslut den 25 mars 1980 har finansutskottet hemställt om utbildningsutskottets yttrande över vad som anförts i propositionen 1979/80: 90 bilaga 3 (utbildningsdepartementet), med undantag av punkten 3 hemställan 3, jämte de motioner som kunde komma att väckas rörande detta avsnitt. Sedermera har motionen 1979/80: 1922 väckts med anledning av propositionen. Motionens yrkande 4 avser propositionens bilaga 3, punkten 3, hemställan 1 och 2.
Med anledning av propositionen 1979/80: 90 och motionen 1979/80: 1922 yrkandet 4 vill utskottet anföra följande.
1. Bidrag till driften av grundskolor m. m.
I propositionen föreslås att statsbidraget för s. k. uppsägningslön för vissa icke-ordinarie lärare i grundskolan upphör fr. o. m. den 1 januari 1981.
Utbildningsutskottet tillstyrker förslaget.
2. Bidrag till driften av gymnasieskolor
Till skogsbrukets yrkesutbildning utgår statsbidrag bl. a. som ett allmänt driftbidrag, vilket fastställs inför vaije budgetår efter överläggningar mellan regeringen och Landstingsförbundet. Medelsbehovet för detta bidrag beräknas för budgetåret 1979/80 till 16 380000 kr. Vidare utgår bidrag för skolledares och lärares resor i samband med praktiska övningar i skogen och i samband med fyllnadstjänstgöring. Detta bidrag uppgår till 440000 kr.
Till lantbruks- och lanthushållsskolor utgår statsbidrag till bestridande av flyttningskostnad för rektor och lärare, kostnader för elevernas hälsovård och övriga driftkostnader (allmänt driftbidrag). Budgetåret 1980/81 beräknas statsbidraget för dessa ändamål till ca 2,8 milj. kr., varav huvuddelen är allmänt driftbidrag.
Till landstingskommun utgår statsbidrag för lön till föreståndare vid elevhem för elever i gymnasieskola. Bidraget uppgår till ca 200000 kr. per år.
Statsbidrag utgår vidare under förevarande anslag för s. k. uppsägnings -
FiU 1979/80: 25
lön för vissa icke-ordinarie lärare i gymnasieskolor. Detta bidrag beräknas uppgå till högst 20000 kr.
Regeringen föreslår i propositionen att samtliga nu nämnda bidrag skall upphöra fr. o. m. den I januari 1981.
Utskottet tillstyrker detta förslag.
3. Bidrag till byggnadsarbeten inom skolväsendet m. m.
Riksdagen gav år 1978 regeringen till känna att regelsystemet för finansieringen av skolbyggandet borde ses över (UbU 1977/78: 17, rskr 1977/ 78: 194).
Med anledning av den begärda översynen tillsattes en arbetsgrupp inom regeringskansliet. I sin promemoria (Ds U 1979: 15) Nya former för finansiering av skolbyggandet föreslog gruppen att investeringsbidraget skulle slopas. Den förändring i kostnadsfördelning mellan stat och kommun som förslaget innebar förutsattes komma att beaktas i samband med de överläggningar om den kommunala ekonomin som riksdagen våren 1979 uttalade sig för. Promemorian har remissbehandlats.
Föredragande statsrådet konstaterar i propositionen att nära nog samtliga remissinstanser anser det önskvärt med en minskad statlig styrning av skolbyggnadsverksamheten. Statsrådet ansluter sig till denna uppfattning och anför att de skolpolitiska strävandena kan komma till uttryck i skollag, skolförordning, läroplaner, anvisningar m. m. och att statsbidragsgivningen därför inte behövs som styrmedel. Statsrådet anser vidare att investeringsramar för skolbyggnadsverksamheten begränsar kommunernas möjligheter att samplanera skollokaler och övrigt samhällsbyggande. Statsrådet erinrar om att remissinstanserna intar en klart avvisande attityd till förslaget att slopa investeringsbidraget utan att samtidigt kompensation ges för de resurser som därvid skulle försvinna.
Mot bakgrund av att statsbidragsgivning inte behövs som styrmedel, av att investeringsramar begränsar kommunernas möjligheter till planering och av vad chefen för budgetdepartementet anfört i propositionen om den totala omfattningen av de statliga transfereringarna till kommuner och landstingskommuner år 1981 föreslår föredragande statsrådet att investeringsramarna för skolbyggnader inte längre skall finnas och att investeringsbidraget till skolbyggnader skall avvecklas fr. o. m. den I juli 1981. För att underlätta avvecklingen av bidraget föreslår statsrådet att den planeringsram på 500 milj. kr. för budgetåret 1981/82 som riksdagen fattade beslut om förra året (prop. 1978/79: 100, UbU 1978/79:28, rskr 1978/ 79: 246) skall få utnyttjas övergångsvis. Då utbetalningen av bidrag till skolbyggnader delas upp på tre år kommer statsbidrag till skolbyggandet att betalas ut t.o. m. budgetåret 1983/84. Slutligen föreslår statsrådet att statsbidraget till förhyrande av lokaler för viss gymnasieutbildning skall upphöra fr. o. m. den I juli 1981.
FiU 1979/80:25
34 Riksdagen skall enligt motionen 1979/80: 1922, yrkandet 4, avslå regeringens förslag om avveckling av statsbidraget till investeringar i skolbyggnader och till förhyrande av skollokaler. Prioriteringar av den kommunala verksamhetens omfattning och inriktning måste enligt motionärernas mening bygga på överläggningar mellan kommunerna och statsmakterna i de former som förordats i riksdagsbeslutet 1979. Då regeringen enligt motionen frånträtt denna förhandlingsordning, bör riksdagen bl. a. avslå förslaget om avveckling av bidragen till skolbyggnader och förhyrande av skollokaler.
Utskottet hänvisar till vad som i propositionen anförts om nettoeffekten av de statliga transfereringarna till den kommunala sektorn och ansluter sig till vad föredragande statsrådet anfört som motivering för avveckling av bidragen till skolbyggande och förhyrande av skollokaler. Utskottet anser således att finansutskottet bör avstyrka yrkandet 4 i motionen 1979/ 80: 1922 och föreslå riksdagen att besluta om avveckling av statsbidraget till investeringar i skolbyggnader fr. o. m. den I juli 1981 i enlighet med vad som förordats i propositionen 1979/80: 90 samt att besluta att statsbidraget till förhyrande av skollokaler skall upphöra fr. o. m. den I juli 1981 i enlighet med vad som förordats i propositionen 1979/80:90.
4. Bidrag till undervisningsmateriel inom gymnasieskolan m. m.
Regeringen föreslår den ändringen i fråga om statsbidrag till lantbrukets och skogsbrukets yrkesutbildningar att bidrag fr. o. m. den I januari 1981 skall utgå med 50% av den första uppsättningen stadigvarande undervisningsmateriel för tvåårig jordbrukslinje, tvåårig skogsbrukslinje, specialkurs som avser utbildning för jordbruk, skogsbruk eller trädgårdsnäring eller specialkurs som avser utbildning för husligt arbete i form av konsumtionsutbildning av samma art som vid lanthushållsskola. Bidrag skall dock utgå med 75% om den beräknade kostnaden överstiger 500000 kr. för en klass under hela utbildningen på linjen eller specialkursen. Statsbidraget skall jämväl få användas för förhyrande av undervisningsmateriel. Statsbidragsreglerna för lantbrukets och skogsbrukets yrkesutbildningar anpassas genom förslaget till de regler som gäller för yrkesinriktade studievägar i övrigt.
Utskottet tillstyrker de riktlinjer som förordats i propositionen.
5. Bidrag till kommunal vuxenutbildning m. m.
I propositionen föreslås att statsbidraget till kostnader för lärares resor och traktamenten i samband med kurser som anordnas inom kommunal vuxenutbildning skall upphöra fr. o. m. den I januari 1981.
Utskottet tillstyrker förslaget.
FiU 1979/80:25
35 Stockholm den 10 april 1980
På utbildningsutskottets vägnar STIG ALEMYR
Närvarande vid ärendets slutbehandling: Stig Alemyr (s), Claes Elmstedt (c). Hans Nyhage (m). Bengt Wiklund (s). Linnea Hörlén (fp), Lars Gustafsson (s), Helge Hagberg (s). Sven Johansson (c). Lennart Bladh (s), Birgitta Rydle (m), Lena Hjelm-Wallén (s), Karl-Erik Häll (s), Jörgen Ullenhag (fp). Gunnel Liljegren (m) och Larz Johansson (c).
Avvikande mening
vid punkten 3 (Bidrag till byggnadsarbeten inom skolväsendet m. m.) av Stig Alemyr, Bengt Wiklund, Lars Gustafsson, Helge Hagberg, Lennart Bladh, Lena Hjelm-Wallén och Karl-Erik Häll (samtliga s) som anser att den del av utskottets yttrande som på s. 3 börjar ”Utskottet hänvisar” och slutar "propositionen 1979/80: 90" bort ha följande lydelse:
Statsbidraget till skolbyggnader har enligt utskottets mening stor betydelse för upprätthållande av en likvärdig utbildningsstandard i landet. Det ingår som ett led i strävandena att åstadkomma en god arbetsmiljö både för skolans personal och eleverna. För vissa kommuner har bidraget också stor betydelse vad gäller finansieringen av nya skollokaler. Starkt expanderande kommuner har genom statsbidraget kunnat påräkna ett ekonomiskt stöd i en ofta trängd ekonomisk situation i övrigt. För gymnasieskolan gäller att vissa kommuner svarar för gymnasieskolutbildning inom ett upptagningsområde som omfattar flera kommuner. Sådana kommuner får högre kostnader för skolväsendet än andra, vilket svårligen kan utjämnas genom generella skatteutjämningsbidrag. Detta medför att den interkommunala ersättningen för gymnasieeleverna kommer att behöva höjas.
Lokaler för främst yrkeslinjer och specialkurser är ofta mycket kostsamma beroende på utrustning och därmed förenade krav på lokalytor. Behovet av sådana lokaler är f. n. stort, beroende dels på ökat antal platser inom yrkesutbildningen, dels på ersättningslokaler.
1 propositionen föreslås inte något alternativt finansieringssystem för uppförande av skollokaler, vilket enligt utskottets mening kan innebära att kommunerna får ökade svårigheter att tillgodose behovet av skollokaler. I vissa fall betyder också ett borttagande av statsbidraget en ökad kommunal utdebitering om skolbyggnadsprogrammet skall kunna fullföljas. I andra fall kommer kommunerna att i ökad utsträckning välja att förlägga yrkesutbildningen till företag, vilket motverkar målet om integrering av studerande på olika linjer i gymnasieskolan. Därmed kan gymnasieskolreformen komma att urholkas.
FiU 1979/80:25
36 Utskottet anser dessutom att samhällsekonomiskt innebär regeringens förslag ingen besparing såvida den inte utgår från att kommunerna utan statsbidrag minskar antalet nya skolbyggnader. Om så är tanken innebär förslaget en kvalitativ försämring av skolans möjligheter att åstadkomma en så gynnsam arbetsmiljö som möjligt. Om regeringens ambition är att skolbyggnadsprogrammet ute i kommunerna skall fullföljas innebär förslaget en övervältring av kostnader på kommunerna i storleksordningen 320 milj. kr., vilket motsvarar den statsbidragsökning som avses komma grundskolan till del vid införandet av den nya läroplanen för grundskolan.
Utskottet har från skolöverstyrelsen inhämtat uppgifter om vilka kommuner med gymnasieskolobjekt som med regeringens förslag riskerar att inte erhålla statsbidrag. Dessa förtecknas i särskild bilaga. Motsvarande uppgifter beträffande grundskolan saknas f. n.
Mot denna bakgrund anser utskottet att riksdagen med bifall till motionen 1979/80:1910 yrkandet 4 bör avslå regeringens förslag om avveckling av statsbidragen till investeringar i skolbyggnader och till förhyrande av skollokaler.
Riksdagen har tidigare ställt sig bakom förslag om förenklingar i själva administrationen av statsbidraget till skolbyggnader (UbU 1977/78: 17). Därvid uttalades att regelsystemet för finansieringen av skolbyggnader borde ses över och att de förslag som översynen kan ge anledning till i den mån så är erforderligt för deras genomförande utan dröjsmål föreläggs riksdagen för beslut.
Utskottet anser det angeläget att den av riksdagen tidigare beslutade förenklingen av statsbidragsadministrationen snarast kommer till stånd. Utredningen om den statliga skoladministrationen har nyligen framlagt förslag härom i betänkandet (SOU 1980: 5) Förenklad skoladministration, varför det finns goda möjligheter att presentera förslag om detta redan till nästkommande riksmöte. Finansutskottet bör därför föreslå riksdagen att med anledning av motionen 1979/80: 1910 yrkandet 4 som sin mening ge regeringen till känna vad utbildningsutskottet anfört om förenkling av statsbidragsadministrationen.
Bilaga till avvikande mening
Önskemål om statsbidrag för budgetåret 1980/81 som ej kan beviljas (gymnasieskolor) Län
Kommun Skolenhet
AB Solna Wasalundsskolan
Landstinget Säbyholmsskolan 1 + 11
Tyresö Gymnasieskolan I
Stockholm Tenstahallen
Södertälje Rosenborgsskolan
FiU 1979/80:25
37 Län Kommun Skolenhet
Upplands-Bro
Huddinge
Haninge
Norrtälje
Tibblegymnasiet Huddingegymnasiet Fredrika Bremer Rodenskolan
C
Landstinget
Jällaskolan
D
Katrineholm
Eskilstuna
Landstinget
Duveholmsskolan Rekarneskolan lil Öknaskolan 11
E
Motala
Landstinget
Stefanskolan
Birgittaskolan
F
Landstinget
Landstinget
Jönköping
Segerstadsskolan 11
Västanåskolan
Grännaskolan
H
Hultsfred
Landstinget
Västervik
Stålhagsskolan
Helgesboskolan
Gymnasieskolan
I
Gotland
Säveskolan I
K
Sölvesborg
Landstinget
Olofström
Gymnasieskola Karlskrona Vd Nordenbergs skola
M
Ystad
Trelleborg
Landstinget
Landstinget
Landstinget
Landstinget
Malmö
Österportskolan Gymnasieskolan Eslöv Vd Landskrona Vd Ystad Vd Trelleborg Vd Gymnasieskola
O
Uddevalla
Landstinget
Vårdskoleförb.
Agnebergsskolan Dingleskolan Göteborgs Vd
P
Borås
Landstinget
Almåskolan II Strömmaskolan
R
Skövde
Skövde
Landstinget
Västerhöjdskolan
Kavelbroskolan
Särskola
S
Landstinget
Hammarö
Säffle
Lillerud
Gymnasieskola
Herrgårdsskolan
T
Hallsberg
Örebro
Karlskoga
Alléskolan Tullängskolan IV Brogårdskolan
U
Köping
Ullviskolan
W
Falun
Borlänge
Landstinget
Falun
Avesta
Lugnetskolan Hushagsskolan 1 Falu vårdskola Haraldsboskolan Domarhagsskolan
X
Hudiksvall
Gymnasieskola
Y
Örnsköldsvik
Landstinget
Parkskolan Örnsköldsvik Vd
AC
Vännäs
Skellefteå
Landstinget
Liljaskolan Balderskolan II Umeå lantbruksskola
FiU 1979/80:25 38
Bilaga lill avvikande mening
Önskemål om statsbidrag för budgetåret 1981/82 (gymnasieskolor)
Län Kommun Skolenhet
AB
Nacka
Stockholm
Huddinge
Täby
Upplands-Väsby
Stockholm
Landstinget
Landstinget
Stockholm
Stockholm
Södertälje
Saltsjöbadens sam
Nya Elementar
H uddingegymnasiet
Tibbleskolan
Vilundaskolan
Tenstagymnasiet
Säbyholmskolan
Bergaskolan
Brännkyrkagymnasiet
Polhemsgymnasiet
Tälje gymnasium
C
Uppsala
Landstinget
Uppsala
Lundellskolan Uppsala vård Fyrisskolan II
D
Nyköping
Landstinget
Strängnäs
Oxelösund
Eskilstuna
Tessinskolan Stenkvistaskolan Thomasgymnasiet Isbergsgymnasiet S:t Eskils skola
F
Landstinget
Segerstadsskolan
G
Landstinget
Ingelstad II
H
Västervik
Hultsfred
Oskarshamn
Tjustskolan
Stålhagsskolan
Södertornskolan
I
Gotland
Säveskolan III
L
Simrishamn
Kristianstad
Ängelholm
Gymnasieskola
Österängskolan
Rönneskolan
M
Malmö
Lund
Lund
Landstinget
Södervärnsskolan lil Polhemskolan Katedralskolan Hvilans lantbruksskola
N
Landstinget
Varberg
Varberg vård Peder Skrivares skola
O
Kungälv
Göteborg
Göteborg
Kongahällaskolan
Hvitfeldtska
Angeredsgymnasiet
P
Lerum
Mark
Trollhättan
Gymnasieskola Marks gymnasieskola Strömkarlsskolan II
R
Lidköping
Landstinget
Landstinget
Skara
De la Gardieskolan Jätteneskolan Skövde vårdskola Gymnasieskola
T
Örebro
Lindesberg
Tullängskolan V Lindeskolan
U
Hallstahammar
Parkskolan
W
Avesta
Domarhagsskolan
X
Landstinget
Bollnäs
Gävle vårdskola Torsbergsskolan
FiU 1979/80:25
39 Län Kommun
Y Örnsköldsvik
Z Härjedalen
AC U mea
Landstinget
Landstinget
BD Boden Piteå
Skolenhet
Nolaskolan
Härjulfskolan
Östra gymnasiet
Burträsk
Vallnäs
Ny gymnasieskola Strömbackaskolan
FiU 1979/80:25
40 Bilaga 3
Civilutskottets yttrande 1979/80:5 y
med anledning av proposition 1979/80:90 om kommunalekonomiska frågor inför 1981 såvitt avser finansiering av skollokaler i integrerade serviceanläggningar jämte motion
Till finansutskottet
Finansutskottet har den 25 mars 1980 beslutat hemställa om yttrande från civilutskottet över proposition 1979/80:90 om kommunalekonomiska frågor inför år 1981 såvitt avser ett regeringens förslag till riksdagen om godkännande av vad i propositionen förordats om möjlighet till bostadslån för skollokaler i integrerade serviceanläggningar. Yttrandet borde överlämnas senast den 10 april 1980. Avslagsyrkandet i motion 1979/80: 1924 (vpk) yrkande 1 har kommit att omfatta regeringens förslag även i denna del.
Civilutskottet har ingen erinran mot det nämnda regeringsförslaget och förordar att finansutskottet tillstyrker det. Motionsförslaget bör därmed avstyrkas i motsvarande del.
Stockholm den 10 april 1980
På civilutskottets vägnar KJELL A. MATTSSON
Närvarande: Kjell A. Mattsson (c), Per Bergman (s), Rolf Dahlberg (m),
Oskar Lindkvist (s), Lars Henrikson (s), Knut Billing (m), Thure Jadestig (s), Bertil Danielsson (m), Birgitta Dahl (s), Sven Eric Åkerfeldt (c).
Magnus Persson (s), Bertil Dahlén (fp), Lennart Nilsson (s), Eivor Nilson (c) och Kerstin Ekman (fp).
FiU 1979/80:25 41
Innehåll
Inledning 1
A. Den kommunala ekonomin inför år 1981
Propositionen 2
Motionerna 3
Utskottet 4
Hemställan 10
B. Socialdepartementet
Ersättningar till landstingskommunerna för sjukvård åt flyktingar 12
C. Budgetdepartementet
Fullföljande av skatteutjämningsreformen 13
Anslagsfrågor för budgetåret 1980/81 17
Ersättning till Trelleborgs kommun för mistad tolag 17
Skatteutjämningsbidrag till kommunerna m. m 17
Skattebortfallsbidrag till kommuner m. fl 18
Kompensation till kommuner m. fl. i anledning av 1974 års
skattereform 18
Särskilt statsbidrag till landstingskommuner m. fl. under år 1980 . 18
D. Utbildningsdepartementet
Bidrag till driften av grundskolor m. m 19
Bidrag till driften av gymnasieskolor 19
Bidrag till byggnadsarbeten inom skolväsendet m. m 20
Bidrag till undervisningsmateriel inom gymnasieskolan m. m. ... 22
Bidrag till kommunal vuxenutbildning m. m 23
Reservationer 24
Särskilda yttranden 29
Bilagor:
Socialutskottets yttrande 1979/80: 3y 31
Utbildningsutskottets yttrande 1979/80: 3 y 32
Civilutskottets yttrande 1979/80: 5 y 40
Norstedts Tryckeri, Stockholm 1980