Med anledning av propositionen 1979/80:124 om den centrala organisationen för rationalisering och ADB i statsförvaltningen samt i propositionen 1979/80:100 framlagda förslag om vissa anslag inom budgetdepartementets verksamhetsområde jämte motioner
FiU 1979/80:26
Finansutskottets betänkande 1979/80: 26
med anledning av propositionen 1979/80:124 om den centrala organisationen för rationalisering och ADB i statsförvaltningen samt i propositionen 1979/80: 100 framlagda förslag om vissa anslag inom budgetdepartementets verksamhetsområde jämte motioner
I detta betänkande behandlar utskottet
propositionen 1979/80: 100 bilaga 11 Budgetdepartementet i vad avser Litt. B Statlig rationalisering och revision, m. m., punkterna B I Statskontoret, B 2 Anskaffning av ADB-utrustning och B 3 Datamaskincentralen för administrativ databehandling,
propositionen 1979/80: 124 om den centrala organisationen för rationalisering och ADB i statsförvaltningen,
de under allmänna motionstiden väckta motionerna
1979/80:778 av Rune Rydén m.fl. (m) om statens dataserviceverksamhet,
1979/80: 1840 av Göthe Knutson (m) om datapolitiken i vad avser yrkandena 1 och 3-6,
den med anledning av propositionen 1979/80: 124 väckta motionen
1979/80: 1957 av Rolf Rämgård m. fl. (c).
1. Statskontoret. I propositionen 1979/80:100 bilaga 11 (budgetdepartementet) har regeringen under punkten B 1 (s. 14) föreslagit riksdagen att, i avvaktan på särskild proposition i ämnet, till Statskontoret för budgetåret 1980/81 beräkna ett förslagsanslag av 57600000 kr.
Därefter har regeringen i propositionen 1979/80: 124 (budgetdepartementet) efter föredragning av statsrådet Ingemar Mundebo föreslagit riksdagen att
1. godkänna de riktlinjer för statskontorets verksamhet som förordats i propositionen,
2. godkänna huvuddragen av den omorganisation av statskontoret som förordats i propositionen,
1 Riksdagen 1979180. 5 sami. Nr 26
FiU 1979/80:26
3. bemyndiga regeringen att vidta de övergångsåtgärder och åtgärder i övrigt som behövs för att en omorganisation skall kunna genomföras,
4. till Statskontoret för budgetåret 1980/81 under åttonde huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av 57 325 000 kr.
I motionen 1979/80: 1957 av Rolf Rämgård m. fl. (c) hemställs att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
1. statskontorets övergripande mål bör formuleras i nära anslutning till definitionen av effektivitet enligt MBA-S-avtalet,
2. decentralisering som mål bör skrivas in i statskontorets instruktion såsom redovisats i motionen,
3. sådana former bör införas vid anskaffning av ADB-utrustning att regeringen får tillfälle att för upphandlingar av viss betydelse pröva behovet av anskaffning innan offerter begärs in,
4. organisationskommittén för statskontorets organisation bör få en parlamentarisk representation samt att strävan bör vara att den nya organisationen kan tillämpas från och med den 1 juli 1981.
Utskottet
Allmänna synpunkter
Föredraganden sammanfattar förslagen i propositionen såsom i huvudsak innebärande en bättre precisering av statskontorets uppgifter och verksamhetsmål, viss omprioritering av verksamhetsinriktningen, riktlinjer för ändring av verkets organisation m. m. Syftet är att göra statskontoret bättre ägnat att verka som centralt rationaliseringsorgan och att fungera bättre internt.
Innan utskottet går in på de skilda frågorna som tas upp i propositionen vill utskottet något beröra en principiell frågeställning som tas upp i utredningen om central rationalisering och ADB (SOU 1979:72). Det är den utredningen vars diskussion och förslag bildar bakgrund till ställningstagandena i propositionen.
Utredningen i fråga har analyserat och diskuterat de rollkonflikter statskontoret kan råka ut för i sin verksamhet. Statskontoret är sålunda statens centrala rationaliseringsorgan och skall i den egenskapen söka åstadkomma rationaliseringar och besparingar för staten. Samtidigt intar kontoret ofta en konsultliknande ställning gentemot de myndigheter som är föremål för översyn. Enligt utredningens mening föreligger likaså en rollkonflikt mellan statskontorets rationaliseringsutredande uppgift och uppgiften att anskaffa datamaskiner. Konflikten består enligt utredningen däri, att ställningstaganden under ett utredningsskede, där statskontoret medverkar, på ett avgörande sätt kan påverka valet av maskinutrustning och därmed medföra låsningar vid en kommande upphandling. En rollkonflikt kan, menar utredningen, också föreligga mellan statskontorets rationaliserings -
FiU 1979/80: 26
utredande uppgift och uppgiften att samordna utnyttjandet av statens datamaskiner. Slutligen kan också uppkomma en rollkonflikt, eller snarare en jävssituation, för verket och dess tjänstemän när statskontoret granskar en utredning eller ett rationaliseringsförslag och kontoret självt på något sätt medverkat vid utformningen av det remitterade förslaget.
Utskottet finner utredningen vara intressant och klargörande. Föredraganden har i propositionen utförligt diskuterat möjligheterna att lösa upp dessa rollkonflikter. På några punkter har detta syfte varit direkt avgörande för de förslag som läggs fram. Departementschefen konstaterar emellertid att det är svårt att finna idealiska lösningar på organisationsfrågorna vid de centrala rationaliseringsmyndigheterna. Han förutspår att det kan komma att erfordras såväl interna som externa översyner även i framtiden.
En huvudlinje som framträder i propositionen är att statskontoret i sitt rationaliseringsarbete i ökad utsträckning skall arbeta efter särskilt givna direktiv från regeringen för varje enskilt större rationaliseringsuppdrag. Därigenom bedöms den rollkonflikt som redovisats i det föregående bli mindre påtaglig samtidigt som statskontoret i ökad utsträckning blir regeringens stabsorgan på rationaliseringsområdet. Föredraganden understryker i sammanhanget att den allmänekonomiska och statsfinansiella situationen inför 1980-talet gör att resurserna för rationalisering och administrativ utveckling i ökad grad torde få användas för att utreda och genomföra omfördelning av resurser inom och mellan olika verksamhetsområden liksom också minskad resursförbrukning för ett antal verksamheter.
Utskottet vill för sin del stryka under det nu anförda. Vid knappa resurser kommer kraven att skärpas när det gäller att effektivisera statsverksamheten. Statskontoret bör därvid kunna spela en än viktigare roll än hittills, särskilt om resurserna sätts in på utredningsuppgifter som statsmakterna anser strategiska när det gäller att höja effektiviteten. Utskottet har inget att erinra mot att statskontoret på detta sätt i ökad grad blir ett regeringens direkta stabsorgan på rationaliseringsområdet.
I fråga om förhållandet mellan revision och rationalisering samt uppgiftsfördelningen och samverkan mellan riksrevisionsverket och statskontoret åberopar föredraganden det beslut statsmakterna fattade i dessa frågor år 1977. 1 det sammanhanget förordades gemensamma genomgångar av viktigare revisionsrapporter i syfte att förbättra förutsättningarna för att revisionerna skall leda till önskat resultat. Föredraganden betonar att behovet av samordning mellan statskontoret och riksrevisionsverket kommer att kvarstå och att det därför är av största vikt att de lämpliga formerna härför fortlöpande prövas.
Utskottet vill i sammanhanget tillägga att det självfallet också vilar ett ansvar på regeringen att fånga upp resultatet av revisionen och föra det vidare, i synnerhet som tyngdpunkten i statskontorets rationaliseringsverksamhet i fortsättningen avses vara sådana uppdrag som regeringen lämnar.
tl Riksdagen 1979180. I sami. Nr 26
FiU 1979/80: 26
4 Statskontorets uppgifter och verksamhet i stort
Föredraganden anser det angeläget att bättre än hittills precisera statskontorets uppgifter och ställning. I anslutning till vad utredningen om centralrationalisering och ADB fört fram anför föredraganden att det behövs ett klarare angivet mål som vägledning för statskontorets verksamhet. Mot bakgrund av de allmänekonomiska och statsfinansiella utsikterna under 1980-talet är en sträng hushållning med resurser och direkta kostnadssänkningar synnerligen angelägna. Detta måste givetvis vara vägledande för statskontorets verksamhet, anför han.
I propositionen tar föredraganden särskilt upp begreppet effektivitet till diskussion och anför:
Som utgångspunkt för formulering av målet för verksamheten bör tas den vidare definition av begreppet effektivitet som staten och arbetstagarorganisationerna kommit överens om i protokollet till medbestämmandeavtalet för det statliga arbetstagarområdet (MBA-S). Däri anges att med effektivitet avses att myndigheten skall nå målen för sin verksamhet under god hushållning med resurserna, med beaktande av offentlighets- och rättssäkerhetskrav och med beaktande av personalens behov av arbetstillfredsställelse, god arbetsmiljö, anställningstrygghet och möjlighet till medbestämmande och personlig utveckling. Det övergripande målet för statskontoret måste i enlighet härmed vara att verka för rationalisering och administrativ utveckling av statsförvaltningen under god hushållning med tillgängliga resurser. Detta skall självfallet ske med beaktande av de övriga aspekter som nämns i medbestämmandeavtalets definition av effektivitetsbegreppet. Därutöver bör i utredningsverksamheten för varje enskilt uppdrag särskilt anges vilka mera konkreta mål som regeringen anser statskontoret skall tillgodose.
Huvuduppgiften för statskontoret bör vara att verka för rationalisering och administrativ utveckling av statsförvaltningen under god hushållning med tillgängliga resurser. Det bör särskilt åligga statskontoret att på uppdrag av regeringen utföra och medverka i rationaliseringsutredningar, att utarbeta förslag till föreskrifter och andra anvisningar samt i övrigt ge praktisk vägledning om arbetsmetoder, administrativa och tekniska hjälpmedel o.d. som stöd för myndigheterna inom området rationalisering, administrativ utveckling och ADB, att svara för innehållet och medverka i utbildningen inom nämnda område, att vara remissorgan samt att anskaffa ADB-utrustning och verka för samordning i frågor om ADB som rör flera myndigheter eller hela statsförvaltningen.
I motionen 1957 åberopas den definition av begreppet effektivitet som återfinns i medbestämmandeavtalet på det statliga området (MBA-S): "Med effektivitet avses att myndigheten når målen för sin verksamhet under god hushållning med resurserna, med beaktande av service-, offentlighets- och rättssäkerhetskraven och med beaktande av personalens behov av arbetstillfredsställelse, god arbetsmiljö, anställningstrygghet och möjligheter till medbestämmande och personlig utveckling." Enligt motio -
FiU 1979/80: 26
närerna bör MBA-S’ definition av effektivitet återspeglas i statskontorets instruktion.
Utskottet vill i dessa frågor anföra följande. Varje statlig myndighets yttersta mål är att tjäna medborgarna. För statskontorets vidkommande kan det uttryckas så att insatserna för rationalisering och administrativ utveckling i statsförvaltningen syftar till att stödja regeringen och de enskilda myndigheterna i deras strävan att ge god service och underlätta kontakterna med medborgarna. För statskontoret liksom för övriga myndigheter gäller vidare att man i verksamheten måste utgå från gällande regler om offentlighet och rättssäkerhet liksom från personalens behov av arbetstillfredsställelse och god arbetsmiljö i vid mening. Allmänna verksstadgans regler liksom medbestämmandeavtalet m. m. utgör därigenom grundläggande förutsättningar för statskontorets såväl som för andra myndigheters verksamhet. Regler och avtal av denna art behöver därför inte anges särskilt för statskontoret.
Vad som däremot behöver preciseras för statskontorets del — och följaktligen skrivas in i kontorets instruktion - är dess uppgifter när det gäller att främja effektiviteten i statsförvaltningen. Utskottet har inget att erinra mot de formuleringar i detta stycke som anges i propositionen och varav framgår att huvuduppgiften för statskontoret bör vara att verka för rationalisering och administrativ utveckling av statsförvaltningen under god hushållning med tillgängliga resurser.
Utskottet har med det anförda tagit ställning till vad som anförts i propositionen rörande effektivitetsbegreppet och besvarat motionen 1957 i vad avser yrkandet 1.
I propositionen tas också upp frågan om i vilken form statskontoret bör uppmärksammas på decentraliseringssträvandena inom statsverksamheten. 1 det av riksdagen godkända betänkandet KU 1978/79: 35 har uttalats att ett lämpligt sätt att stimulera decentraliseringssträvandena inom statsförvaltningen är att skriva in ett decentraliseringsmål i olika författningar. 1 första hand bör, anförde konstitutionsutskottet, bestämmelser skrivas in i allmänna verksstadgan och i instruktionen för statskontoret.
Föredraganden konstaterar nu att decentraliseringsmålet i enlighet med riksdagsbeslutet har tagits in i allmänna verksstadgan och att det därigenom gäller även statskontoret. Det är, anger föredraganden, emellertid inte alltid som frågor om decentralisering är relevanta i samband med statskontorets verksamhet. Han förordar därför att statsmakterna vid behov i uppdragen särskilt anger att utredningsarbetet skall inriktas mot att åstadkomma decentralisering. Decentraliseringsmålet kan på detta sätt också ges en mera konkret innebörd, anpassat till varje särskilt fall. Denna ordning bör göra statskontorets medverkan i decentraliseringssträvandena mer effektiv än ett generellt åliggande, anför föredraganden.
I motionen 1957 vidhålls att statskontorets instruktion bör ändras i
FiU 1979/80: 26
enlighet med riksdagens gjorda uttalande. En stor del av statskontorets verksamhet grundas inte på särskilda direktiv, och då är det en väsentlig fördel för decentraliseringssträvandena om statskontoret har ett generellt åliggande att beakta dem, anför motionärerna. De menar att decentraliseringsutredningens förslag till formulering bör kunna utgöra en utgångspunkt för hur en paragraf i instruktionen kan formuleras.
Utskottet vill för sin del anföra följande synpunkter i frågan. Decentraliseringsutredningens förslag och riksdagens ställningstagande vid riksmötet 1978/79 bör ses mot bakgrund av statsmakternas strävan att inventera alla vägar att främja decentraliseringsmålen. Det har därvid framstått som en naturlig åtgärd att väcka förslag om att skriva in decentraliseringsmålet i allmänna verksstadgan. Föredraganden redovisar att så nu skett. Förslaget att vid sidan härav föra in en särskild bestämmelse också i statskontorets instruktion får ses mot bakgrund av de uppgifter statskontoret har i fråga om rationaliseringsutredningar. Därvid aktualiseras ofta frågor rörande organisationsuppbyggnad och uppgiftsfördelningen mellan central, regional och lokal nivå. Utskottet delar decentraliseringsutredningens mening att frågor om decentralisering är en viktig aspekt vid en organisationsöversyn. Det är därvid angeläget att ett decentraliseringsalternativ diskuteras redan på utredningsstadiet. Det bör underlättas av att statskontoret i framtiden avses få särskilt utformade direktiv från regeringen vid varje större rationaliseringsinsats och organisationsöversyn. Det kan emellertid ifrågasättas om det är meningsfullt att dels ha ett allmänt formulerat decentraliseringsmål inskrivet i allmänna verksstadgan, som också gäller för statskontoret, dels också ha ett allmänt formulerat åläggande i instruktionen att redovisa alternativ som avser decentralisering. För att ge underlag för faktiska beslut om decentralisering torde det vara nödvändigt att de decentraliseringsalternativ som statskontoret skall utreda mer preciserat knyter an till det aktuella utredningsuppdraget. Det blir möjligt genom att direktiv nu normalt kommer att lämnas vid varje enskilt utredningsuppdrag. Utskottet tillstyrker med det anförda vad som anförs i propositionen på denna punkt och avstyrker det aktuella motionsyrkandet. Vad utskottet här anfört bör ges regeringen till känna.
Utredningsverksamhet. Normgivande och stödjande verksamhet
Föredraganden understryker i propositionen att ett oavvisligt krav på statskontoret är att verket utför eiler medverkar i rationaliseringsutredningar på ett sådant sätt att verket kan fullgöra sin myndighetsroll och ta ansvar för det sätt på vilket arbetet bedrivs och för de förslag som lämnas. Detta talar enligt föredraganden för att uppdrag som direkt berör enskilda myndigheter bör ges av regeringen. Han finner dock inte tillräckliga skäl föreligga för att avskaffa statskontorets möjlighet att i mån av resurser och efter egen bedömning utföra rationaliseringsutredningar på begäran av myndigheter. Sådana uppdrag utgör emellertid redan nu en relativt liten
FiU 1979/80: 26
del av utredningsverksamheten totalt sett och bör, anför föredraganden, med de förutsättningar som anges minska ytterligare.
Enligt de riktlinjer för statskontorets utredningsverksamhet som anges i propositionen bör kontoret på eget initiativ kunna utföra rationaliseringsutredningar i frågor av gemensamt intresse för flera eller alla myndigheter. När det gäller stora insatser av denna typ bör statskontoret först inhämta regeringens godkännande. Vidare bör det ingå i statskontorets uppgift att lämna förslag till rationaliseringsutredningar avseende enskilda myndigheter och verksamheter.
En huvuduppgift för statskontoret bör enligt föredraganden vara att fungera som normgivande och stödjande expertmyndighet till de statliga myndigheterna i sådana frågor om rationalisering, administrativ utveckling och ADB som inte uttryckligen har lagts på annan central myndighet. I denna uppgift bör enligt föredraganden ingå att utarbeta förslag till föreskrifter och andra anvisningar, att tillhandahålla praktisk vägledning samt att ta initiativ till och medverka i utbildning och andra kunskapshöjande insatser.
I statskontorets normgivande och stödjande verksamhet bör ingå vägledning om bl. a. arbetsformer för rationaliserings- och annat förändringsarbete, val och tillämpning av administrativa tekniker och tekniska hjälpmedel samt organisation och utformning av administrativa funktioner, ADB-system o. d. Till området hänförs således frågor om standardisering av och s. k. kompatibilitet (enhetlighet och kombinationsmöjligheter) hos ADB- och annan utrustning. Vidare bör dit hänföras frågor av gemensamt intresse för flera myndigheter eller hela statsförvaltningen. Som exempel kan nämnas administrativt arbete av den typ som brukar räknas in i kontorsfunktionen.
I propositionen aviseras att ett råd för metodfrågor skall komma till stånd. Vidare aviseras en översyn och prövning av med vilka frågor och på vilket sätt statskontoret skall arbeta på det kontorstekniska området.
Utskottet har inget att erinra mot vad föredraganden anfört under ifrågavarande avsnitt.
Anskaffning av ADB-utrustning och granskning av ADB-investeringar
De grunder på vilka riksdagen fattar beslut om ramar och medel för anskaffning av ADB-utrustning redovisas under punkt 3 i detta betänkande.
I propositionen redovisas hur anskaffning av ADB-utrustning går till sett ur myndigheternas synvinkel. Myndigheter och andra organ som avser att anskaffa ADB-utrustning anmäler sina behov till statskontoret. Även sådana anskaffningar som beräknas ske i form av förhyrning skall anmälas. Efter prövning av myndigheternas redovisade behov av ADB-utrustning utarbetar statskontoret en anslagsframställning till regeringen. Den slutliga prövningen av de enskilda anskaffningarna sker dock i samband med själva
FiU 1979/80:26
upphandlingen. Anskaffningen av utrustning som har ett värde överstigande 300000 kr. skall underställas regeringens prövning. 1 övrigt får statskontoret självt besluta om anskaffningarna.
Datamaskinfondens utlägg för anskaffad utrustning skall återvinnas under utrustningens beräknade ekonomiska livslängd. Kapitalåtervinningen sker genom årliga avgifter till fonden. Dessa debiteras de myndigheter och institutioner som utnyttjar utrustningen. 1 avgifterna ingår avskrivning, ränta på utestående fondkapital enligt statens normalränta samt ersättning till statskontoret för fondens administration. Konstruktionen med anskaffning av utrustning för datamaskinfonden och uttag av årliga avgifter för utrustningen från resp. driftmyndighet kan i princip beskrivas som ett hyresförhållande mellan myndigheten och statskontoret.
Frågan om den centrala anskaffningen av ADB-utrustning via statskontoret och nuvarande finansieringsform har nyligen behandlats av riksdagen (prop. 1978/79:121, FiU 1978/79: 34, rskr 1978/79: 339). Därvid beslöts att nuvarande ordning i stort skall behållas. Samtidigt konstaterades att vissa förändringar borde göras. En särskild utredare (B 1979:09) har därför tillkallats för att se över vissa frågor rörande anskaffningen av ADButrustning (Dir. 1979:71). En uppgift för utredaren är att precisera vilka typer av ADB-utrustning som skall anskaffas centralt av statskontoret. Vidare skall den lämpliga arbets- och ansvarsfördelningen mellan statskontoret och de ADB-användande myndigheterna utredas. Bl. a. skall möjligheterna att delegera anskaffningsbeslut till myndigheterna undersökas. Beloppsgränsen 300000 kr. för regeringens prövning skall övervägas. Också frågor rörande avgiftssättning och avskrivningstider för den ADB-utrustning som köps skall utredas.
Pågående omläggning av det statliga budgetsystemet medför att den statliga förmögenhetsredovisningen på statsbudgeten förändras fr. o. m. budgetåret 1980/81. Bl. a. avskaffas systemet med produktiva kapitalfonder för redovisning av statens investeringar. Som en följd härav kommer statens datamaskinfond att upphöra den 1 juli 1980 och för den civila statsförvaltningens del ersättas på statsbudgeten av ett reservationsanslag.
Vad som nu sagts innebär att anskaffning av ADB-utrustning och frågor i samband därmed kommer att utgöra en väsentlig uppgift för statskontoret även i framtiden.
I motionen 1957 anses att den nuvarande ordningen medför nackdelar. Statskontoret redovisar en samlad anslagsframställning för kommande anskaffningar. I många fall inleder sedan statskontoret upphandlingsarbete, utarbetar kravspecifikation, jämför anbud och upprättar avtal med en leverantör. Det slutliga beslutet om upphandlingen tas av regeringen i alla större upphandlingar. I det läget har regeringen sannolikt ofta begränsade möjligheter att fatta något annat beslut än att välja mellan ett par leverantörer. För att komma till rätta med detta bör enligt motionärerna övervägas en form som innebär att statskontoret, innan offertfrågan skickas ut, begär
Fil) 1979/80:26
regeringens godkännande av upphandlingen och därvid redovisar behovet av anskaffningen. Sådan prövning bör göras för investeringar som överstiger visst belopp eller är väsentliga av andra skäl. I den aviserade handläggnings- och beslutsordningen för statliga ADB-investeringar bör bestämmelser av detta slag ingå. Riksdagen bör enligt motionärerna göra ett uttalande i denna riktning. De närmare detaljerna kan övervägas av organisationskommittén för statskontoret eller av utredningen om anskaffningen av ADB-utrustning.
Enligt utskottets mening pekar motionärerna på vissa svagheter i det hittills tillämpade systemet. Utskottet tog utförligt upp dessa problem i samband med riksdagsbehandlingen i ljol. En huvudpunkt var därvid att en fristående granskning av större ADB-investeringar borde ske i ett tidigt skede av ett projekt. Frågan om att i detta syfte inrätta ett särskilt statligt ADB-råd, fristående från statskontoret, har övervägts. Den lösning man stannar för i propositionen är emellertid att man inrättar en särskild granskningsfunktion i regeringskansliet.
Enligt utskottets mening bör en granskning på detta sätt av större ADBprojekt i regeringskansliet, tillsammans med den nya handläggningsordningen för beslut i ADB-ärenden, medföra att de nackdelar man pekar på i motionen undanröjs. Med det anförda tillstyrks propositionen på denna punkt och avstyrks yrkandet 3 i motionen.
Organisationsfrågor och genomförande. Medelsanvisning
I propositionen beskrivs inte närmare statskontorets nya organisation. Föredraganden har för avsikt att tillkalla en organisationskommitté för denna fråga. Till ledning för kommitténs arbete anges följande riktlinjer:
Statskontorets huvudsakliga verksamhet kan delas upp i två delar, nämligen utredningsverksamheten och den normgivande och stödjande verksamheten. Till detta kommer uppgiften att anskaffa ADB-utrustning samt de gemensamma administrativa stödfunktionerna, inkl. planeringsfunktionen.
En huvuduppgift för organisationskommittén bör vara att mot bakgrund av förändringarna i verksamhetsinriktningen utreda och lämna förslag till programindelning och organisation för statskontoret.
En strävan för organisationskommittén bör vara att bygga upp en organisation som är flexibel i den meningen att statskontoret kan bilda lämpligt sammansatta projektgrupper och tillhandahålla kompetenta personer för uppdrag av skilda slag. Vidare bör få beslutsnivåer eftersträvas. Beträffande arbetsformerna bör en riktlinje vara att arbetet i mycket stor utsträckning skall bedrivas i form av projekt med fastställda mål och tids- och resursramar. Likaså bör som riktlinje gälla att även tjänstemän i ledande ställning skall delta i projektarbete. Andra riktlinjer för kommittén bör vara att söka organisations- och arbetsformer som underlättar att personal inom utredningsverksamheten utnyttjas för uppgifter inom den normgivande och stödjande verksamheten och vice versa. 1 det sammanhanget måste klarläggas hur man på ett effektivt sätt skall kunna utnyttja den ofta
FiU 1979/80:26
knappa kvalificerade expertisen i många frågor, inte minst ADB-frågor. Behovet av att behålla någon form av sektorindelning av verksamheten bör också utredas av organisationskommittén.
I fråga om tidplanen för genomförandet anger föredraganden som en strävan att statskontorets nya organisation kan tillämpas fr.o.m. den I januari 1981.
I motionen 1957 har man en annan mening om genomförandet. Motionärerna anser att organisationskommittén får vida ramar för sitt uppdrag men kort utredningstid. Enligt deras mening bör kommittén få en parlamentarisk representation och utredningstiden utsträckas så att den nya organisationen kommer att gälla från I juli 1981. Därmed bör kommitténs ledamöter få tid att genomföra det arbete som återstår. Självfallet bör kommitténs ordförande vara fristående från statskontoret, anför motionärerna.
Utskottet vill i denna fråga för sin del anföra följande. Statskontorets nya organisation är i propositionen endast löst skisserad. Frågan bör därför underställas riksdagen på nytt när huvudlinjerna är klara. Enligt utskottets mening är det angeläget att organisationskommittén arbetar snabbt så att den nya organisationen kan byggas upp snarast möjligt och arbetsro skapas vid statskontoret. Om emellertid tidsschemat därvid blir alltför pressat får den nya organisationen genomföras vid en senare tidpunkt, dock senast den 1 juli 1981. Skäl talar för att organisationskommittén får parlamentariskt inslag men utskottet anser inte att riksdagen bör göra något särskilt uttalande i frågan.
Vad utskottet nu anfört bör ges regeringen till känna med anledning av vad som hemställs vid punkterna 2 och 3 i propositionen och med anledning av yrkandet 4 i motionen 1957.
Den nya organisationen är avsedd att genomföras inom ramen för de resurser som tilldelats statskontoret för innevarande budgetår. Den neddragning av anslaget med 2 % som generellt har tillämpats vid beräkning av myndigheternas anslag för budgetåret 1980/81 bör enligt föredraganden dock tillämpas även för statskontoret.
Utskottet har inget att erinra mot medelsberäkningen.
Utskottet hemställer
1. beträffande riktlinjer för statskontorets verksamhet att riksdagen med bifall till propositionen 1979/80: 124 moment I och med anledning av motionen 1979/80: 1957 yrkandet 1 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
2. beträffande inskrivande av decentraliseringsmålet i statskontorets instruktion att riksdagen med bifall till vad som anförts i propositionen 1979/80: 124 och med avslag på motionen 1979/ 80: 1957 yrkandet 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
3. beträffande formerna vid anskaffning av ADB-utrustning att riksdagen avslår motionen 1979/80: 1957 yrkandet 3,
FiU 1979/80: 26
II
4. beträffande omorganisation av statskontoret m. in. att riksdagen med anledning av propositionen 1979/80: 124 momenten 2 och 3 och motionen 1979/80: 1957 yrkandet 4 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
5. beträffande anslag att riksdagen till Statskontoret för budgetåret 1980/81 under åttonde huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag av 57 325 000 kr.
2. Anskaffning av ADB-utrustning. I propositionen 1979/80: 100 bilaga 11 (budgetdepartementet) har regeringen efter föredragning av statsrådet Ingemar Mundebo under punkten B 2 (s. 14-17) föreslagit riksdagen att
1. medge att datamaskinutrustning beställs — utöver tidigare medgivet belopp - till en kostnad av högst 34000000 kr.,
2. till Anskaffning av ADB-utrustning för budgetåret 1980/81 anvisa ett reservationsanslag av 46000000 kr.
I motionen 1979/80: 1840 av Göthe Knutson (m) hemställs såvitt nu är i fråga
1. att riksdagen beträffande anslaget B 2 Anskaffning av ADB-utrustning (bilaga 11) uttalar att medlen inte annat än undantagsvis får disponeras för utbyggnad av datasystem som är under utredning eller utvärdering, exempelvis system hos centralnämnden för fastighetsdata, riksförsäkringsverket, arbetsmarknadsverket, DAFA samt kronofogdedatasystemet REX,
3. att riksdagen hos regeringen anhåller om en övergripande plan för den tidsordning som är lämplig för avveckling av de nu befintliga centraliserade datasystemen och om en övergripande bedömning av de resurser som därvid kommer att krävas,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att riksdagens beslut om en ny datapolitik våren 1979 snarast bör genomföras, varvid särskild vikt bör läggas vid delförslagen om en bättre uppföljning, kontroll och insyn för riksdagens del,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att planeringen av datoranskaffningen för budgetåret 1981/82 bör beakta behovet av s. k. kompatibla datorer för provisorisk regionalisering av skattedatasystemet till ett län resp. riksförsäkringsverkets datasystem till en region, med Stockholm, alternativt Borås, som bas,
6. att riksdagen hos regeringen anhåller att anskaffningen av terminaler för domstolsväsendet med förtur bör avse frågeterminaler i syfte att upprätthålla offentlighetsprincipen inkl. rätten till fri sökning i domstolsdiarierna.
FiU 1979/80: 26
12 Utskottet
I fråga om anskaffning av ADB-utrustning under budgetåret 1980/81 redovisas i propositionen bl. a. följande uppgifter.
Generellt användbar ADB-utrustning, som anskaffas för andra myndigheter och institutioner än de affärsdrivande verken, finansieras och redovisas t. o. m. utgången av budgetåret 1979/80 över statens datamaskinfond. Från investeringsanslagen till fonden bestrids dels utgifter för förvärv av datamaskinutrustning, dels andra utgifter av investeringskaraktär i samband med anskaffning, installation eller igångkörning av förvärvad eller förhyrd datamaskinutrustning, vilka är av sådan art att de bör periodiseras. På fonden redovisad utrustning ställs mot avgift till förfogande för de myndigheter som skall svara för driften av anläggningarna.
Enligt statsmakternas beslut i anledning av regeringens proposition om användningen av ADB i statsförvaltningen (FiU 1978/79: 34) skall generellt användbar ADB-utrustning även fortsättningsvis anskaffas centralt.
Som ett led i moderniseringen av det statliga budgetsystemet upphör kapitalbudgeten som begrepp vid ingången av budgetåret 1980/81. Medel för investeringar i ADB-utrustning inom den civila statsförvaltningen bör därför anvisas över ett nytt reservationsanslag för investeringsändamål benämnt Anskaffning av ADB-utrustning.
Bland större enskilda anskaffningar som, enligt vad som redovisas av statskontoret, planeras märks kompletteringar och nyanskaffningar av ADB-utrustning inom polisväsendet, den allmänna försäkringen, vägväsendet, statistiska centralbyrån, datamaskincentralen för administrativ databehandling, skatteadministrationen, högskolan, arbetarskyddsstyrelsen samt arbetsmarknadsverket.
Med hänsyn till redovisade anskaffningsbehov och till den beräknade behållningen på anslaget bör 46 milj. kr. anvisas för nästa budgetår. Ett kompletterande bemyndigande på 34 milj. kr. erfordras.
I motionen 1840 tas upp en rad såväl principiella som mer detaljartade frågor rörande användningen av ADB i statsförvaltningen. Av vad som anförs i motionen framgår att ett syfte med motionen är att peka på det förhållandet att budgetpropositionen enligt motionärens mening saknar en översikt som kan fungera som underlag för en datapolitisk debatt i riksdagen. Den mest täckande redovisningen förekommer under anslaget B 2. Anskaffning av ADB-utrustning, men den är ur riksdagens synvinkel lika meningslös som styr- och kontrollinstrument som de tidigare årens äskanden till datamaskinfonden, anför motionären. Han vill med motionen markera att en årsvis sammanställning av de aktuellaste datapolitiska frågeställningarna inte är någon oöverstiglig uppgift.
I motionen åberopas på flera punkter de beslut om användningen av ADB i statsförvaltningen som riksdagen fattade vid fjolårets riksmöte (prop. 1978/79:121, FiU 1978/79:34. rskr. 1978/79:339). Det kan därför
FiU 1979/80:26
finnas anledning att helt kort erinra om huvudpunkterna, som var följande. ADB är ett viktigt hjälpmedel i myndigheternas verksamhet. Ansvaret för användningen bör normalt knytas till den myndighet i vars verksamhet ADB används. Planeringen, styrningen och samordningen av ADB-användningen i statsförvaltningen bör förbättras, bl. a. genom en bättre utformad handläggnings- och beslutsordning. Medel för anskaffning av datautrustning bör även framöver anvisas i samlad form. Riksdagens insyn i och möjligheter att påverka beslut rörande större ADB-projekt bör förbättras, bl. a. bör årligen i budgetpropositionen lämnas en samlad redovisning av ADB-frågorna i statsförvaltningen. Slutligen begärdes att en datadelegation skulle inrättas i syfte att möjliggöra för bl. a. representanter för riksdagspartierna att på ett övergripande sätt följa datafrågorna, inklusive ADB i statsförvaltningen.
Dessa riksdagens riktlinjer i fråga om användningen av ADB i statsförvaltningen finns enligt utskottets mening ingen anledning att ompröva. Det synes heller inte vara avsikten med motionen, annat än på enstaka punkter. Utskottet tolkar motionen mer som en missnöjesyttring över att den riksdagens bättre överblick och vidgade insyn rörande större ADB-projekt i statsförvaltningen som riksdagen begärt ännu inte kommit till stånd.
Utskottet har viss förståelse för den otålighet som kommer till uttryck i motionen. De åtgärder i fråga om förbättrat beslutsunderlag som riksdagen begärt är angelägna. Utskottet kan emellertid konstatera att ett omfattande arbete satts igång i regeringskansliet i syfte att lägga om handläggningsordning och beslutsrutiner och att ta fram det underlag som erfordras för att förbättra riksdagens möjligheter till överblick över och insyn i ADBverksamheten i statsförvaltningen.
En ny handläggningsordning i fråga om ADB-anskaffning är under utarbetande. Utskottet förutsätter att den tar sin utgångspunkt också i de synpunkter riksdagen anfört i ärendet vid fjolårets riksmöte.
Handläggningen av ADB-frågor på myndighets- och regeringsnivå har tagits upp i propositionen (1979/80: 124) om den centrala organisationen för rationalisering och ADB i statsförvaltningen. Dessa frågor har utskottet behandlat under punkten 1 i detta betänkande. Innebörden av regeringens ställningstagande på denna punkt är att den granskning av större ADBprojekt som anses böra ske skall äga rum i regeringskansliet.
Hur underlag för anskaffning av ADB-utrustning skall tas fram och presenteras utreds av en särskild utredning, ADB-anskaffningsutredningen (B 1979:09, dir. 1979:71).
Vidare bör noteras att datadelegationen som utskottet och riksdagen ansåg behövde inrättas nu har fått sina direktiv (dir. 1980: 15). Närdelegationen kommit i gång med sitt arbete bör det innebära kraftigt förbättrade möjligheter till parlamentariskt inflytande över ADB-frågorna, bl. a. även i fråga om större statliga ADB-projekt.
Vad slutligen gäller den planerade årliga redovisningen i budgetproposi -
FiU 1979/80: 26
tionen av ADB-frågor i statsförvaltningen har uppdragits åt statskontoret att lämna förslag härom. Utskottet förutsätter att en redovisning återfinns i 1981 års budgetproposition.
Utskottet finner inte anledning att kommentera de många synpunkter motionären redovisar rörande enskilda ADB-projekt. De behandlas i förekommande fall av de utskott som bereder frågan om medel till de myndigheter som är huvudman för resp. system. Vad gäller statistiska centralbyråns dataverksamhet, som också tas upp i motionen, har utskottet behandlat denna fråga i betänkandet FiU 1979/80: 21. Riksdagen biföll utskottets hemställan (rskr 1979/80: 235).
Efter denna diskussion kring de mer principiella synpunkterna i motionen övergår utskottet till att behandla de yrkanden som ställs i motionen. Som nämnts har utskottet behandlat yrkandet 2 i betänkandet 1979/80: 22. Yrkandena 7 och 8 har behandlats i betänkandet 1979/80: 23.
I hemställan under I begärs att riksdagen beträffande anslaget B 2 Anskaffning av ADB-utrustning (bilaga 11) uttalar att medlen inte annat än undantagsvis får disponeras för utbyggnad av datasystem som är under utredning eller utvärdering, exempelvis system hos centralnämnden för fastighetsdata, riksförsäkringsverket, arbetsmarknadsverket, DAFA samt kronofogdedatasystemet REX.
Utskottet får i denna fråga anföra följande. De nämnda systemen är visserligen under utredning eller utvärdering men det kan sägas gälla samtliga större datasystem, som är i drift. De är föremål för ett kontinuerligt utvärderings- och utvecklingsarbete. I de åberopade systemen skeren fortlöpande planmässig utökning av kapaciteten som förutsätter viss utbyggnad och nyanskaffning. Vidare finns i system av denna omfattande art delar som efter hand behöver bytas ut, bl. a. till följd av den snabba tekniska utvecklingen. Utskottet avstyrker med det anförda yrkandet 1 i motionen.
I hemställan under 3 begärs en övergripande plan för den tidsordning som är lämplig för avveckling av de nu befintliga centraliserade datasystemen och om en övergripande bedömning av de resurser som kommer att krävas.
Den tekniska utvecklingen har utan tvekan sedan lång tid gått i riktning mot mindre, separata datasystem. En utveckling i den riktning motionären förespråkar är således på väg. Det innebär emellertid inte att man utan vidare kan eller bör bryta sönder de uppbyggda systemen. Frågor härom prövas löpande av regeringen och ansvariga myndigheter. Det bör också noteras att såväl ADB-systemet inom socialförsäkringen som fastighetsdatasystemet f. n. utreds i särskild ordning. Överväganden om DAFA pågår i regeringskansliet på grundval av monopolutredningens betänkande Datakonkurrens (Ds B 1979: 1, se även punkten 3 i detta betänkande). Att från riksdagens sida nu begära att en övergripande plan av det slag motionären önskar utarbetas, skulle, såvitt utskottet förstår, försena de omprövningar som pågår. Utskottet avstyrker därför yrkandet 3 i motionen.
FiU 1979/80: 26
1 hemställan under 4 begärs att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att riksdagens beslut om en ny datapolitik våren 1979 snarast bör genomföras, varvid särskild vikt bör läggas vid delförslagen om en bättre uppföljning, kontroll och insyn för riksdagens del.
Utskottet har tagit upp denna frågeställning i det principiella resonemanget i det föregående. Något särskilt tillkännagivande anser utskottet inte erforderligt.
I hemställan under 5 begärs att riksdagen ger till känna att planeringen av datoranskaffningen för budgetåret 1981/82 bör beakta behovet av s. k. kompatibla datorer för provisorisk regionalisering av skattedatasystemet till ett län resp. riksförsäkringsverkets datasystem till en region, med Stockholm alternativt Borås som bas.
Motionären synes vilja ha beslut om försöksverksamhet i ett län i fråga om skattedatasystemet och riksförsäkringsverkets datasystem. Som framgår av vad utskottet anfört i det föregående pågår i de större statliga datasystemen en kontinuerlig utvärdering och omprövning av delar av systemen. ADB-systemet inom den allmänna försäkringen är föremål för särskild utredning, den s. k. ALLFA-utredningen. Allmänt sett måste utskottet också erinra om att även en provisorisk regionalisering kräver åtskilligt utredningsarbete, bl. a. bör man ju vara klar över hur ett alternativt system bör se ut i definitiv form. Så omfattande åtgärder som motionären här vill ha till stånd kan knappast ske utan att riksdagen på nytt prövat det aktuella systemets grunder. Underlag härför föreligger inte. Utskottet får i fråga om riksförsäkringsverkets datasystem i övrigt hänvisa till vad socialförsäkringsutskottet anfört i denna fråga (SfU 1979/80: 13 s. 4). Det nu aktuella motionsyrkandet avstyrks.
I hemställan under 6 begärs att riksdagen uttalar sig för att anskaffningen av dataterminaler för domstolsväsendet med förtur bör avse frågeterminaler i syfte att upprätthålla offentlighetsprincipen inkl. rätten till fri sökning i domstolsdiarierna.
Yrkandet under 6 motiveras med en rad i motionen anförda kritiska synpunkter på uppbyggnaden och funktionen hos rättsväsendets informationssystem (RI). Utskottet finnér inte anledning att i detta sammanhang beröra alla de uppgifter och meningar som återfinns i motionen. En utförlig beskrivning av SARI återfinns i justitieutskottets betänkande 1979/80:23. Som redovisas i betänkandet har för verksamheten inom SARI utfärdats en särskild kungörelse (1970:517), den s. k. Rl-kungörelsen. Utöver reglerna i Rl-kungörelsen ges särskilda bestämmelser i regleringsbrev för rikspolisstyrelsen, domstolsverket och kriminalvårdsstyrelsen. Verksamheten styrs också av andra särskilda regeringsbeslut. 1 regleringsbreven anges hur stora resurser som får användas för datorbearbetningar m. m. och för vilka system och ändamål resurserna får användas. Verksamheten regleras vidare av bestämmelser i datalagen (1973: 289). Beträffande personregister som inrättas genom beslut av riksdagen eller regeringen gäller enligt data -
FiU 1979/80:26
lagen att yttrande från datainspektionen skall inhämtas före beslutet.
Såvitt utskottet kan finna grundas det förevarande yrkandet på en tolkning i motionen av samarbetsorganet SARI:s uppgifter som inte överensstämmer med gällande regler. Var och en av de myndigheter som ingår i SARI är självständigt ansvarig för sitt arbete med Rl-projektet. Formella beslut som binder myndigheten fattas inte av SARI. Myndigheterna ansvarar som tidigare för att uppgifter ur en myndighets register kan erhållas av allmänheten efter hänvändelse till myndigheten. Terminaler finns på registratorsexpedition eller motsvarande enhet vid de aktuella myndigheterna. Frågan huruvida allmänheten bör få helt självständigt söka över terminal rymmer problem av praktisk, inte principiell natur. Mot den redovisade bakgrunden avstyrks yrkandet 6 i motionen 1840.
Utskottet hemställer
1. att riksdagen medger att datamaskinutrustning beställs - utöver tidigare medgivet belopp — till en kostnad av högst 34000000 kr.,
2. att riksdagen till Anskaffning av ADB-utrustning för budgetåret 1980/81 under åttonde huvudtiteln anvisare» reservationsanslag av 46000000 kr..
3. att riksdagen avslår motionen 1979/80: 1840 yrkandena I och 3-6.
3. Datamaskincentralen för administrativ databehandling. I propositionen 1979/80: 100 bilaga 11 (budgetdepartementet) har regeringen efter föredragning av statsrådet Ingemar Mundebo under punkten B 3 (s. 17—19) föreslagit riksdagen att till Datamaskincentralen för administrativ databehandling för budgetåret 1980/81 anvisa ett förslagsanslag av 1 000 kr.
I motionen 1979/80: 778 av Rune Rydén m. fl. (m) hemställs att riksdagen hos regeringen begär tillsättandet av en utredning syftande till en successiv minskning av statens engagemang inom datatjänstområdet i vad gäller DAFA:s verksamhet och till en eventuell sammanslagning av de båda dataserviceorganisationerna DAFA och Statskonsult.
Utskottet
DAFA har till uppgift att jämsides med andra datacentraler på uppdrag utföra administrativ databehandling till en så låg kostnad för statsverket som möjligt, med beaktande av såväl kortsiktiga som långsiktiga aspekter. DAFA får i mån av resurser åta sig uppdrag från annan uppdragsgivare än statligt organ.
DAFA skall vara ekonomiskt självbärande. För dess drift anvisas årligen ett formellt belopp av I 000 kr. DAFA disponerar en rörlig kredit hos riksgäldskontoret på högst 12 milj. kr.
FiU 1979/80:26
17 DAFA:s verksamhet bedrivs vid en datacentral i Stockholm, en dataregistreringsenhet i Hallstavik, en datacentral i Gävle samt en mindre Filialenhet i Norrköping. Vid DAFA fanns den 1 juli 1979 395 anställda (årsarbetskrafter). Den totala omslutningen uppgick budgetåret 1978/79 till 96,7 milj. kr. Nettoresultatet blev ett- överskott på 2,4 milj. kr.
DAFA:s uppgifter och ställning har nyligen utretts av monopolutredningen i betänkandet (Ds B 1979: 1) Datakonkurrens. Enligt utredningens förslag bör DAFA i fortsättningen verka på samma villkor som och i konkurrens med privata servicebyråer. Enligt utredningens mening bör de inskränkningar som hittills gällt för DAFA:s ekonomiska handlingsfrihet delvis upphävas.
Remissbehandlingen av betänkandet är avslutad. Enligt vad utskottet inhämtat erfordras emellertid ett kompletterande utredningsarbete för att det skall vara möjligt att ta ställning till de skilda alternativ som finns för DAFA:s framtida ställning. Sådant kompletterande utredningsarbete pågår.
Under dessa förhållanden avstyrker utskottet att riksdagen nu gör en framställning till regeringen av den art som begärs i motionen 778. Utskottet hemställer
1. att riksdagen till Datamaskincentralen för administrativ databehandling för budgetåret 1980/81 under åttonde huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag av 1 000 kr.,
2. att riksdagen avslår motionen 1979/80: 778.
Stockholm den 24 april 1980
På finansutskottets vägnar ERIC ENLUND
Närvarande: Eric Enlund (fp), Kjell-Olof Feldt (s), Torsten Gustafsson (c), Paul Jansson (s). Arne Gadd (s), Bo Siegbahn (m). Per-Axel Nilsson (s), Rolf Rämgård (c), Lennart Blom (m). Roland Sundgren (s). Christina Rogestam (c), Christer Nilsson (s), Mona S:t Cyr (m). Torsten Karlsson (s) och Hadar Cars (fp).
Reservation
1. Statskontoret
Inskrivande av decentraliseringsmålet i statskontorets instruktion (moment 2)
Torsten Gustafsson, Rolf Rämgård och Christina Rogestam (alla c) anser att
dels den del av utskottets yttrande på s. 6 som börjar med ”Utskottet vill” och slutar med ”till känna” bort ha följande lydelse:
FiU 1979/80:26
18 Utskottet vill för sin del ansluta sig till det uttalande riksdagen redan gjort i ärendet och således tillstyrka motionen 1957. Utskottet delar decentraliseringsutredningens mening att frågor om decentralisering är en viktig aspekt vid varje organisationsöversyn. Detta bör gälla oberoende av om särskilda direktiv för decentralisering ges från regeringen eller inte. Av denna anledning är det av värde att decentraliseringsmålet inte bara inskrives i allmänna verksstadgan utan också direkt inskrives i instruktionen för statskontoret. Riksdagen bör därför som sin mening ge regeringen till känna att man kvarstår vid den uppfattning som kom till uttryck när man biföll KU 1978/79: 35 i denna del.
dels utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:
2. beträffande inskrivande av decentraliseringsmålet i statskontorets instruktion att riksdagen med avslag på vad som anförts i propositionen 1979/80: 124 och med bifall till motionen 1979/ 80: 1957 yrkandet 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
Norstedts Tryckeri, Stockholm 1980