Med anledning av propositionen 1979/80:163 med förslag om upphävande av lagen (1975:171) om förbud mot nedsmältning av mynt jämte motion

FiU 1979/80:33

Finansutskottets betänkande 1979/80:33

med anledning av propositionen 1979/80:163 med förslag om upphävande av lagen (1975:171) om förbud mot nedsmältning av mynt jämte motion

I propositionen 1979/80:163 har regeringen (ekonomidepartementet) efter föredragning av statsrådet Gösta Bohman föreslagit riksdagen att antaga vid propositiönen fogat förslag till lag om upphävande av lagen (1975:171) om förbud mot nedsmältning av mynt.

Det i propositionen framlagda lagförslaget har följande lydelse:

Förslag till Lag om upphävande av lagen (1975:171) om förbud mot nedsmältning av mynt

Härigenom föreskrivs att lagen (1975:171) om förbud mot nedsmältning av mynt skall upphöra att gälla två veckor efter den dag, då denna lag enligt uppgift på den utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

I detta sammanhang behandlar utskottet den under allmänna motionstiden väckta motionen 1979/80:596 av Jan Prytz (m) vari hemställs att riksdagen beslutar stifta en lag som möjliggör inlösen av svenska silvermynt till ett mot silverhalten svarande procentuellt belopp.

Propositionen

Fram till år 1968 tillverkades en- och tvåkronorsmynten i en legering som innehöll minst 40 % silver. Detta år ändrades den då gällande myntlagen så att dessa mynt i stället kunde tillverkas av enbart koppar och nickel. Lagändringen gjordes därför att silverpriset stigit så att metallvärdet i mynten närmat sig och vid några tillfällen överstigit myntens nominella värde.

I samband med denna lagändring infördes ett förbud mot att yrkesmässigt genom nedsmältning eller en därmed jämförlig åtgärd tillgodogöra sig metallen i svenska skiljemynt. Förbudet meddelades ursprungligen i kungörelsen (1968:15) om förbud mot nedsmältning av skiljemynt. Den ersattes år 1975 av lagen (1975:171) om förbud mot nedsmältning av mynt. Förbudet sanktioneras av straff- och förverkandebestämmelser.

Myntverket har i en skrivelse den 12 februari 1980 föreslagit att lagen om förbud mot nedsmältning av mynt avskaffas. Verket pekar bl. a. på att nedsmältningsförbudet tidigare var nödvändigt för att inte äventyra tillgången på enkronemynt. Myntverket har i januari 1980 beräknat antalet 1 Riksdagen 1979180. 5 sami. Nr 33

FiU 1979/80:33

silverhaltiga enkronemynt till ca två promille av hela antalet cirkulerande enkronemynt, dvs. ca 450 000 av högst 225 milj. För budgetåret 1979/80 har myntverket en budgeterad produktion av enkronor på 46 milj. mynt. Myntverket konstaterar att silverenkronorna, sett mot bl. a. den bakgrunden, numera inte spelar någon som helst roll för tillgången på betalningsmedel och att nedsmältningsförbudet således inte längre behövs med hänsyn till tillgången på enkronemynt. På grund av en kraftig stegring av silverpriset uppgick silvervärdet i ett silverhaltigt enkronemynt till ca 18 kr. i januari 1980. Nära nog samtliga silverhaltiga enkronemynt har försvunnit ur myntcirkulationen och ett okänt antal sådana ligger på grund av sitt silvervärde hopsamlade i större eller mindre poster. Vad myntverket anför om enkronemynten gäller i princip också för de silverhaltiga mynt i valörerna 10, 25 och 50 öre som präglades fram till år 1962.

Remissinstanserna har tillstyrkt eller inte haft något att erinra mot myntverkets förslag om borttagande av nedsmältningsförbudet.

Föredraganden förordar mot denna bakgrund att lagen om förbud mot nedsmältning av mynt upphävs. I så fall skall den som medan förbudet ännu gäller har åtalats för överträdelse av detta inte fällas till ansvar, om dom inte har meddelats innan förbudet upphör att gälla. Föredraganden anser inte att det finns anledning att engagera myntverket i ett inlösensförfarande.

Motionen

Det torde finnas miljontals silvermynt i svenska hem landet runt, anför motionären. En beräkning talar om 7 miljoner onormalt undanhållna silvermynt för något år sedan. Uppenbarligen har den som samlat silvermynt - bortsett från numismatiker (myntsamlare) - avsett att i någon form tillgodogöra sig det alltmer ökande silvervärdet. Vid försäljning till uppköpare medverkar man till dubbel brottslig handling. Det är enligt lag förbjudet att utföra mynt ur riket, och det är också lagbrott att smälta ned rikets mynt.

Svenska staten kommer aldrig att kunna inlösa de undanhållna silvermynten på laglig väg genom indragning - en f. ö. av rent praktiska skäl omöjlig procedur.

Nu måste dock den lojale svenske medborgaren känna stor olust inför denna trafik och, om han själv är inblandad på det ena eller andra sättet, fullt ut begripa det felaktiga i handlandet. Å andra sidan har han full rätt till sin egendom och att realisera densamma med vinst.

En lösning skulle vara att staten inlöser silvermynt med förslagsvis 80 % av silvervärdet. Staten skulle då ändå få åter 20 % i reda pengar vid lagenlig nedsmältning.

Bokföringsmässigt är inlösningsproceduren mycket enkel. Banken har ju endast att redovisa varje inlöst silvermynt till ett högre värde - under förutsättning att samhället för en gångs skull avstår från en i detta fall

FiU 1979/80:33

fullständigt onödig byråkrati. Statens omkostnader skulle då bli noll, anför motionären.

Utskottet

Silvermynten har försvunnit ur myntcirkulationen. Dit kan de inte väntas tillbaka. Tillgången på enkronemynt är god. Det motiv som låg bakom tillkomsten av förbudet mot nedsmältning av mynt har därmed försvunnit.

Ett upphävande av nedsmältningsförbudet medför att de som samlat eller lagrat mynt med silverhalt kan tillgodogöra sig mervärdet på laglig väg. Därigenom kommer även de som spekulerat i att förbudet så småningom skulle komma att upphävas och därför lagrat stora mängder mynt att gynnas ekonomiskt. Den effekten får man överse med om alternativet är ett bevarat nedsmältningsförbud som efter hand skulle upplevas som alltmer föråldrat och som inte skulle hindra olaglig utförsel och nedsmältning av mynten.

Från numismatiskt håll har man inte haft någonting att invända mot att förbudet upphävs.

I motionen föreslås en lagstiftning som möjliggör att staten löser in silvermynten till en viss andel av silvervärdet. Motionen väcktes under den allmänna motionstiden innan propositionen förelåg. Den utgår från att förbudet mot nedsmältning finns kvar. Ett sådant statligt engagemang kan tänkas även om nedsmältningsförbudet upphävs. I myntverkets skrivelse och riksbanksfullmäktiges yttrande över skrivelsen redovisas enligt utskottets mening emellertid övertygande argument som talar mot att staten engageras i ett förfarande med inlösen av silvermynten.

Utskottet tillstyrker med det anförda att riksdagen bifaller propositionen och antar den föreslagna lagen om upphävande av lagen (1975:171) om förbud mot nedsmältning av mynt.

Utskottet hemställer

1. att riksdagen antar vid propositionen 1979/80:163 fogat förslag till lag om upphävande av lagen (1975:171) om förbud mot nedsmältning av mynt,

2. att riksdagen avslår motionen 1979/80:596.

Stockholm den 29 april 1980

På finansutskottets vägnar ERIC ENLUND

Närvarande: Eric Enlund (fp), Lars Tobisson (m), Torsten Gustafsson (c), Paul Jansson (s), Bo Siegbahn (m), Per-Axel Nilsson (s), Rolf Rämgård (c), Anita Gradin (s), Lennart Blom (m). Roland Sundgren (s). Christina Rogestam (c), Christer Nilsson (s), Torsten Karlsson (s), Karin Flodström (s) och Åke Persson (fp).

GOTAB 65038 Stockholm 1980