Med anledning av propositionen 1979/80:160 om fortsatt valutareglering, m. m., jämte motion
FiU 1979/80:34
Finansutskottets betänkande 1979/80:34
med anledning av propositionen 1979/80:160 om fortsatt valutareglering, m. m., jämte motion
I propositionen 1979/80:160 har regeringen (ekonomidepartementet) efter föredragning av statsrådet Gösta Bohman
dels föreslagit riksdagen att antaga vid propositionen fogat förslag till lag om tillämpning av valutalagen (1939:350), dels lämnat riksdagen tillfälle att yttra sig över vid propositionen fogat förslag till förordning om dels fortsatt giltighet av valutaförordningen (1959:264), dels ändring i samma förordning.
De vid propositionen fogade förslagen är av följande lydelse:
1 Förslag till
Lag om tillämpning av valutalagen (1939:350)
Härigenom föreskrivs att 2 § första stycket 1, 2 och 4-9 samt 5 § 1 och 3 valutalagen (1939:350) skall äga tillämpning under tiden den 1 juli 1980-den 30 juni 1981.
2 Förslag till
Förordning om dels fortsatt giltighet av valutaförordningen (1959:264), dels ändring i samma förordning
Härigenom föreskrivs i fråga om valutaförordningen (1959:264), som enligt förordning (1979:367) gäller till utgången av juni 1980,
dels att förordningen skall äga fortsatt giltighet till utgången av juni 1981,
dels att 1 § skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
1 §'
I denna förordning förstås med
betalningsmedel: sedlar och skiljemynt samt växlar, checkar och andra penninganvisningar;
utländska betalningsmedel: utländska sedlar och skiljemynt samt andra betalningsmedel, som innefatta rätt till betalning i utländskt mynt;
utländska fordringar: fordringar, som innefatta rätt till betalning i utländskt mynt och icke grunda sig på värdepapper, dock att till fordran, som 1 Senaste lydelse 1963:176 1 Riksdagen 1979180. 5 sami. Nr 34
FiU 1979/80:34
2 Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
här avses, ej skall räknas på avtal grundad fordran, där betalningen fortfarande är betingad av avtalets fullgörande å fordringsägarens sida;
utländska banktillgodohavanden: utländska fordringar, som innestå på räkning hos den som inom riket äger driva bankrörelse eller som utom riket driver bank- eller bankirrörelse;
värdepapper: aktier, lottbrev och andra delaktighetsbevis i bolag samt obligationer och andra förskrivningar, vilka utfärdats för särskilda delar av skuldbelopp och uppenbarligen äro avsedda för den allmänna rörelsen, så ock handlingar, varigenom någon tillförsäkras förfoganderätt över värdepapper (certifikat);
utländska värdepapper: värdepapper, vilka äro utfärdade av någon, som är bosatt i utlandet;
vederlag i svenskt mynt: vederlag, som är bestämt att utgå i svenskt mynt eller som utgöres av fordringar eller värdepapper, vilka äro utställda i svenskt mynt.
Såsom bosatt här i riket anses enligt denna förordning den som har fast bostad i Sverige, därest han är utlänning dock endast om han innehaft sådan bostad de tre senast förflutna kalenderåren. Juridisk person skall anses vara bosatt i det land, där styrelsen har sitt säte, eller, om styrelse icke finnes, där huvudkontoret är beläget. Filial för utländskt bolag eller för utländsk ekonomisk förening, som med stöd av särskilt tillstånd driver näring här i riket, skall anses vara bosatt i Sverige.
Såsom bosatt här i riket anses enligt denna förordning den som har fast bostad i Sverige, därest han är utlänning dock endast om han innehaft sådan bostad de tre senast förflutna kalenderåren. Juridisk person skall anses vara bosatt i det land, där styrelsen har sitt säte, eller, om styrelse icke finnes, där huvudkontoret är beläget. Filial eller annat kontor för utländskt bolag eller för utländsk ekonomisk förening, som driver verksamhet här i riket, skall anses vara bosatt i Sverige.
Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1980.
I motionen 1979/80:2012 av Lars Werner m. fl. (vpk) hemställs att riksdagen beslutar
1. att med godkännande av förslaget i propositionen 1979/80:160 om fortsatt valutareglering uttala att valutaregleringen bör tillämpas med skärpt restriktivitet gentemot utlandsinvesteringar och transaktioner av spekulativ karaktär,
2. att avslå förslaget i propositionen 1979/80:160 till förordning om ändring
FiU 1979/80:34
i valutaförordningen (1959:264),
3. att anta av fullmäktige i Sveriges riksbank till regeringen ställda och i propositionen 1979/80:160 på s. 21 resp. s. 23 återgivna förslag dels till lag om ändring i valutalagen (1939:350) 2 § 9, dels till lag om ändring i valutaförordningen (1959:264) 6 § vad avser handel med varor av guld.
Propositionen
Valutalagstiftningen är en beredskapslagstiftning. För att bestämmelserna i valutalagen skall träda i kraft i andra fall än vid krig eller krigsfara m. m. krävs att riksdagen genom lag beslutar om tillämpning av lagen. Sådant beslut får avse en tid av högst ett år.
Riksbanksfullmäktige har i skrivelse till regeringen hemställt att regeringen begär riksdagens bemyndigande att förlänga valutaregleringen till den 30 juni 1981. Enligt fullmäktige finns det alltjämt anledning att ta gällande fullmakter i valutalagen i anspråk och att ge valutaförordningen fortsatt giltighet. Fullmäktiges framställning har tillstyrkts eller lämnats utan erinran under remissbehandlingen. Föredraganden framhåller vikten av att den långfristiga utlandsupplåningen och övriga kapitalrörelser mellan Sverige och utlandet kan styras i så jämna banor som möjligt och att detta sker på ett sätt som främjar målet om extern balans. Valutaregleringen är det instrument som traditionellt används för att åstadkomma den önskvärda kontrollen och styrningen av kapitalrörelserna. Föredraganden finner det därför nödvändigt att förlänga valutaregleringen så att den även i fortsättningen kan utnyttjas för att komplettera den övriga valuta- och kreditpolitiken.
I propositionen tas även upp utländska företags filialer i Sverige sett från valutaregleringssynpunkt. För att utländska företag skall få bedriva näringsverksamhet i Sverige fordras särskilt näringstillstånd. Verksamheten i Sverige skall bedrivas av en filial som i väsentliga hänseenden skall vara en självständig enhet. Filialen skall t. ex. ha en egen bokföring som är skild från det utländska moderbolagets övriga bokföring. Enligt valutaförordningen betraktas de filialer som fått näringstillstånd som valutainlänningar. Det innebär att betalningar och andra penningtransaktioner mellan filialerna i Sverige och svenska enskilda eller juridiska personer inte berörs av valutaregleringen.
Riksbanksfullmäktige konstaterar i skrivelse till regeringen att antalet utländska filialer, som enligt lagstiftningen inte behöver näringstillstånd för att få bedriva sin verksamhet i Sverige, har ökat under senare år. Företag vars verksamhet inte är att anse som näringsidkande kan fritt upprätta kontor här i Sverige för bl. a. upplysning, reklam och biljettförsäljning. Som exempel kan nämnas utländska flygbolags kontor i Sverige. Dessa och andra kontor som får drivas här utan näringstillstånd är enligt valutaförordningen att anse som valutautlänningar. Enligt riksbanksfullmäktige saknas anledning från
FiU 1979/80:34
valutaregleringssynpunkt att betrakta dessa filialer på annat sätt än andra utländska företags filialer i Sverige dvs. som valutainlänningar. Det skulle underlätta filialernas betalningar och transaktioner med kunder, leverantörer och andra valutainlänningar om dessa blev likställda i valutahänseende. Fullmäktige hemställer därför att regeringen ändrar 1 § andra stycket valutaförordningen så att alla filialer i Sverige blir behandlade som valutainlänningar.
Föredraganden ansluter sig till förslaget och konstaterar att valutaregleringens bestämmelser kommer att gälla för sådana transaktioner mellan filialkontoren i Sverige och utlandet vilka inte är löpande betalningar eller annars undantagna från regleringen.
I propositionen tar föredraganden även upp ett förslag från riksbanksfullmäktige om begränsningar i handeln med guld. Obearbetat guld behandlas som ett betalningsmedel i valutahänseende och får enligt valutalagstiftningen inte fritt föras in eller ut ur landet. Bearbetat guld, t. ex. guldsmedsarbeten, faller utanför valutaregleringen.
Riksbanken har uppmärksammat att guld nu har börjat användas för rena investeringsändamål. Det är de kraftiga guldprishöjningarna under senare år som ökat intresset för investeringar i guld. Det förekommer att företag tillverkar en enkel s. k. jetong vars utformning förvandlar guldet från ”obearbetat” till ”bearbetat” i tullnomenklaturens mening, varvid valutaregleringen ej längre blir tillämplig.
Enligt riksbanksfullmäktige bör valutaregleringen, som i övrigt förbjuder valutaförbrukning för olika typer av kapitalplaceringar, även gälla placering i guld. För att begränsa placeringsintresset föreslår fullmäktige att det valutareglerade området vidgas till samtliga föremål - även guldsmedsarbeten - med högre guldhalt än 18 karat.
Förslaget avstyrks bl. a. av valutakommittén. Kommittén anser att guldjetongmarknaden hittills varit liten och dess framtid är svår att bedöma. Förslaget innebär praktiska gränsdragningsproblem och kontrollsvårigheter som öppnar möjligheter till kringgående.
Föredraganden är i stort sett ense med valutakommittén i kritiken mot riksbankens förslag och finner inte nu skäl att lägga fram något förslag om ändring i de valutabestämmelser som reglerar handeln med guld.
Motionen
I motionen 2012 konstateras att fortsatt valutareglering är nödvändig. Utlandsinvesteringarna har det senaste årtiondet varit stora och medfört att sysselsättningen ökat i svenska dotterbolag utomlands samtidigt som investeringar och sysselsättning i svensk industri inte kunnat hävdas. Motionärerna yrkar att riksdagen med anledning härav uttalar att valutaregleringen skall tillämpas med skärpt restriktivitet gentemot utlandsinvesteringar och transaktioner av spekulativ karaktär.
FiU 1979/80:34
5 Motionärerna anser att det i propositionen redovisade beslutsunderlaget vad gäller de utländska företagens filialer i Sverige och deras ställning i valutaregleringens hänseende är magert. Konsekvenserna av förslaget är svåra att överblicka. Motionärerna yrkar att regeringens förslag till ändringar inte antas av riksdagen.
I motionen tar man även upp frågan om begränsningar av handeln med guld. Även om fullmäktiges i riksbanken förslag inte helt omöjliggör guldspekulationen så är förslaget enligt motionärerna ägnat att rikta sig mot denna. De yrkar att riksdagen avvisar regeringens ställningstagande och godtar riksbanksfullmäktiges förslag vad gäller begränsningen av handeln med guld.
Utskottet
Utskottet tillstyrker på de grunder som redovisas i propositionen att valutaregleringen förlängs att gälla under den angivna tiden och att riksdagen antar det i propositionen framlagda förslaget till lag om tillämpning av valutalagen.
I motionen 2012 yrkas att riksdagen uttalar att valutaregleringen skall tillämpas med skärpt restriktivitet gentemot utlandsinvesteringar och transaktioner av spekulativ karaktär.
Riksdagen har tidigare behandlat motioner med likartade krav (1979:80:1067,1979/80:1853). I betänkandet som låg till grund för riksdagens beslut att avslå dessa motioner (FiU 1979/80:15) redovisades uppgifter om valutautflödets storlek och utlandsinvesteringarnas utveckling. Utskottet konstaterade att statistiken pekade på att ett begränsat nettoutflöde av privat kapital förekommit. Utlandsinvesteringarnas utveckling kunde av utskottet inte betraktas som anmärkningsvärd eller uppseendeväckande. Utvecklingen ansågs inte motivera några särskilda åtgärder. Det påpekades i betänkandet att utredningen (I 1977:06) om de internationella investeringarnas näringspolitiska effekter pågår. Den väntas ge ökad kunskap om utlandsinvesteringarnas effekter. 1 nuvarande läge är därför något uttalande från riksdagens sida i denna fråga inte motiverat. Motionen 2012 yrkandet 1 avstyrks.
I motionen 2012 anses att det i propositionen redovisade beslutsunderlaget vad gäller de utländska företagens filialer i Sverige och deras ställning i valutaregleringens hänseende är magert. Motionärerna yrkar att regeringens förslag till ändringar inte antas av riksdagen.
Gränsdragningen för tillämpning av valutaregleringens bestämmelser görs mellan å ena sidan filialkontoren i Sverige och å andra sidan deras moderbolag i utlandet. Utskottet har uppmärksammat att eftersom de filialkontor som berörs av förslaget har en bokföring som utan krav på uppdelning ingår i moderbolagets bokföring kan de inbördes transaktionerna
FiU 1979/80:34
kontrollera från valutaregleringssynpunkt. Huvuddelen av transaktionerna torde emellertid avse löpande betalningar eller andra transaktioner undantagna från regleringen. Det ankommer på riksbanken att kontrollera att valutaregleringens bestämmelser efterlevs. Eftersom initiativet till ändringen i valutaförordningen i detta hänseende har tagits av riksbanken utgår utskottet ifrån att riksbanken noga har övervägt förslaget från kontrollsynpunkt och därvid funnit att riksbankens kontrollerande funktion inte försvåras till följd av ändringen i förordningen. Utskottet har därför ingen erinran mot det av regeringen upprättade förslaget till fortsatt giltighet av valutaförordningen. Motionens yrkande 2 avstyrks därmed.
I motionen 2012 anförs att även om fullmäktiges i riksbanken förslag inte helt omöjliggör guldspekulationen så är förslaget ägnat att rikta sig mot denna. Motionärerna yrkar att riksdagen avvisar regeringens ställningstagande och godtar riksbanksfullmäktiges förslag vad gäller begränsningen av handeln med guld.
Utskottet vill självfallet ställa sig bakom den strävan att ge valutaregleringen ytterligare stadga som ligger bakom riksbanksfullmäktiges av motionärerna understödda förslag. Utskottet delar emellertid föredragandens mening att det av fullmäktige framlagda förslaget har vissa brister i kontrollhänseende.
Utskottet noterar vidare att valutakommittén har för avsikt att behandla guldregleringen i det fortsatta arbetet med översynen av valutaregleringen i dess helhet. Med hänsyn tagen till de bedömningar om guldtesaureringens begränsade återverkningar på betalningsbalansen som gjorts av riksbanken och föredraganden finner utskottet inte skäl att nu tillstyrka ändring i de valutabestämmelser som reglerar handeln med guld. Valutakommitténs arbete på detta område bör avvaktas. Utskottet avstyrker med det anförda motionens yrkande 3.
Utskottet hemställer
1. att riksdagen med bifall till regeringens förslag och med avslag på motionen 1979/80:2012 yrkandet 1 antar det vid propositionen 1979/80:160 fogade förslaget till lag om tillämpning av valutalagen (1939:350),
2. att riksdagen med avslag på motionen 1979/80:2012 yrkandet 2 lämnar utan erinran det vid propositionen 1979/80:160 fogade förslaget till förordning om dels fortsatt giltighet av valutaförordningen (1959:264), dels ändring i samma förordning,
3. att riksdagen avslår motionen 1979/80:2012 yrkandet 3.
Stockholm den 29 april 1980
På finansutskottets vägnar ERIC ENLUND
FiU 1979/80:34
7 Närvarande: Eric Enlund (fp). Lars Tobisson (m). Torsten Gustafsson (c). Paul Jansson (s), Bo Siegbahn (m), Per-Axel Nilsson (s), Rolf Rämgård (c), Anita Gradin (s). Lennart Blom (m). Roland Sundgren (s), Christina Rogestam (c), Christer Nilsson (s), Torsten Karlsson (s). Karin Flodström (s) och Åke Persson (fp).
GOTAB 65039 Stockholm 1980