Med anledning av propositionen 1979/80:139 om höjning av Sveriges kapitalinsats i Världsbanken (IBRD) jämte motioner
FiU 1979/80:38
Finansutskottets betänkande 1979/80:38
med anledning av propositionen 1979/80:139 om höjning av Sveriges kapitalinsats i Världsbanken (IBRD) jämte motioner
I propositionen 1979/80:139 har regeringen (ekonomidepartementet) efter föredragning av statsrådet Staffan Burenstam Linder föreslagit riksdagen att
1. bemyndiga regeringen att, i enlighet med vid propositionen fogade resolutionstexter, öka Sveriges kapitalinsats inom ramen för en allmän kapitalhöjning i Världsbanken med 344,1 milj. dollar till 711,7 milj. dollar (1944 års värde) samt teckna 250 andelar å 100 000 dollar (1944 års värde) i en tilläggshöjning i Världsbanken,
2. bemyndiga Sveriges riksbank att erlägga det erforderliga beloppet inom ramen för den allmänna kapitalhöjningen,
3. bemyndiga regeringen att lämna Sveriges riksbank garanti för täckning av förluster, som kan uppkomma på den ökade kapitalinsatsen och som fullmäktige i riksbanken inte anser bör belasta riksbanken.
I motionen 1979/80:2014 av Gertrud Sigurdsen m. fl. (s) hemställs att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna vad som i motionen anförts om svenska insatser för reformer inom Världsbanken.
I motionen 1979/80:2015 av Lars Werner m. fl. (vpk) hemställs att riksdagen beslutar
1. att avslå propositionen 1979/80:139,
2. att uttala att Sverige bör lämna Världsbankgruppen.
Utskottet har inhämtat yttrande från utrikesutskottet. Yttrandet (UU 1979/80:2 y) återfinns som bilaga till detta betänkande.
Propositionen
Sverige har sedan inträdet i Världsbanken 1951 stött bankens ansträngningar att ge lån till utveckling och återuppbyggnad. Sverige har deltagit i en rad kapitalhöjningar, som under de gångna åren skett för att tillföra Världsbanken medel. Föredraganden anser det väsentligt att bankens utlåningskapacitet hålls på en hög nivå även i framtiden. Med den höjning som nu föreslås skapas förutsättningar att väsentligt öka Världsbankens låneverksamhet under de närmaste åren. Teckningen av nya andelar skall ske mellan den 30 september 1981 och fram t. o. m. den 30 juni 1986. På så sätt kan Världsbankens utlåningsprogram garanteras kontinuitet.
1 Riksdagen 1979180. 5 sami. Nr 38
FiU 1979/80:38
2 Föredraganden förordar att Sverige höjer sin kapitalinsats i Världsbanken och tecknar dels de maximalt erbjudna 3 441 andelarna å 100 000 1944 års dollar inom ramen för den allmänna kapitalhöjningen, dels 250 andelar å 100 000 1944 års dollar inom ramen för tilläggshöjningen. Av nyteckningen skall 7,5 % av den allmänna kapitalhöjningen betalas in, vilket vid utgången av 1979 motsvarade ca 130 milj. kr. Valutareserven kommer att vid betalningstillfället belastas med hela det till Världsbanken inbetalade beloppet. Resterande belopp av den allmänna kapitalhöjningen liksom hela andelsteckningen i tilläggshöjningen är garantiåtaganden. Sveriges riksbank har hittills finansierat de svenska kapitalinsatserna i Världsbanken. Riksbanken har förklarat sig beredd att också nu tillskjuta de medel som erfordras för Sveriges deltagande i den förestående kapitalhöjningen.
Motionerna
I motionen 2014 (s) anförs att det är i första hand mot bakgrund av behovet av ökade resursöverföringar till u-länderna som förslaget bör prövas om Sveriges medverkan i en ungefärlig fördubbling av Världsbankens eget kapital och därmed ökning av utlåningskapaciteten. Med nuvarande kapital skulle bankens möjligheter att ikläda sig nya åtaganden vara uttömda om ca två år. Fördubblingen av kapitalet innebär att banken kan fortsätta att öka den totala utlåningen under kommande år även i reala termer.
I motionen erinras vidare om den internationella debatt som förevarit i dessa frågor. Bl. a. nämns Brandtkommissionens förslag att utöka bankens utlåningskapacitet. Motionärerna beklagar att regeringen inte funnit det lämpligt att i sin proposition orientera riksdagen om denna diskussion.
Världsbankgruppen intar en dominerande ställning när det gäller internationell utvecklingsfinansiering. Motionärerna menar att bankgruppen i kraft av sin tyngd har utövat sitt inflytande över låntagarländerna på ett otillbörligt sätt. Som exempel nämns att Chile före militärkuppen 1973 och att Vietnam utestängts från långivning. Motionärerna erinrar om att utrikesutskottet i betänkandet 1979/80:20 gjorde ett gentemot Världsbankledningen starkt kritiskt uttalande och föreslog riksdagen ett särskilt tillkännagivande för svenska regeringens agerande gentemot bankledningen. (Riksdagen har den 29 april, efter det att motionen 2014 lämnades in, beslutat i enlighet med utskottets hemställan.)
Motionärerna anser vidare att utvecklingen mot en mer dominerande roll för Världsbankgruppen understryker nödvändigheten av reformer av verksamheten. U-ländemas krav på rättvisare fördelning av beslutsmakten och större hänsyn till låntagarnas utvecklingsplanering och behov drevs av den socialdemokratiska regeringen i de internationella förhandlingarna. Motionärerna finner det anmärkningsvärt att den nuvarande regeringen nu föreslår att Sveriges åtagande gentemot Världsbanken ökas med inemot 1 800 milj. kr. utan att föredragande statsråd med ett enda ord tar ställning
FiU 1979/80:38
till inriktningen av bankens politik och de aktuella kraven på reformer.
Motionärerna påpekar att det på senare tid har lagts fram förslag om nya internationella finansinstitutioner vid sidan av och i konkurrens med Världsbanken. Det är naturligt att dessa förslag prövas, anser motionärerna. Man konstaterar dock att svårigheterna att bygga upp nya institutioner är så stora och behoven så akuta att huvudvikten ändå måste läggas vid de redan etablerade organen. Ett ofrånkomligt krav måste då för svensk del vara att arbetet på en reformering av Världsbanken ges prioritet.
I motionen 2015 (vpk) anförs att Världsbanken till övervägande delen ger sitt stöd till reaktionära regimer och att banken ofta pressar staterna till att bedriva en till imperialismens intressen anpassad ekonomisk politik. Motionärerna anser att Sverige bör lämna Världsbanken och att regeringens förslag att kraftigt öka de svenska insatserna sålunda avvisas.
Utskottet
I motionen 2015 yrkas avslag på propositionen 139 och föreslås att riksdagen skall uttala att Sverige bör lämna Världsbankgruppen.
Utskottet vill i denna fråga anföra följande. Liknande yrkanden har vid flera tillfällen behandlats och avslagits av riksdagen, senast den 29 april 1980. Som motiv för avslagen har angetts att även om Världsbankens politik i vissa avseenden med fog har kritiserats, t. ex. vad gäller beaktande av sociala behov och fördelningseffekter vid projektbedömningen, är det uppenbart att bankens långivning är en viktig källa för obunden internationell kreditgivning för utvecklingsändamål. Ett svenskt utträde ur Världsbankgruppen skulle hänvisa u-länderna att i ökande grad utnyttja den privata kapitalmarknaden , vilket främst skulle drabba de fattigaste länderna. Det har vid tidigare tillfällen också påpekats att möjligheterna att påverka Världsbankgruppen, så att dess utlåning utformas i enlighet med Sveriges grundläggande biståndsprinciper, bara kan tillvaratas om vi stannar kvar inom organisationen. Dessa synpunkter är alltjämt giltiga, varför utskottet avstyrker yrkandena i motionen 2015.
I propositionen föreslås en kapitalhöjning för att tillföra Världsbanken medel. Den allmänna kapitalhöjningen tillsammans med tilläggshöjningen innebär att bankens kapital fördubblas. Därmed får Världsbanken möjlighet att bibehålla en real utlåningsökning under de närmaste åren. Det är enligt utskottets mening angeläget att de internationella utvecklingsorganen ges möjlighet att möta u-ländernas utvecklingsansträngningar med långfristigt kapital. Det gäller i synnerhet att under 1980-talet kunna överta en del av den privata kapitalmarknadens förmedling av kapital, eftersom u-ländernas privata skuldbörda under 1970-talets senare hälft har ökat oroväckande mycket. Utskottet har mot bakgrund av det anförda inget att erinra mot den föreslagna höjningen av kapitalinsatsen i Världsbanken.
I motionen 2014 tas upp behovet att öka resursflödet till u-länderna för att
1* Riksdagen 1979/80. 5 sami. Nr 38
FiU 1979/80:38
bryta utvecklingen mot en kris i världsekonomin. Nödvändigheten av att på olika sätt reformera beslutsregler, organisation och inriktning av bankgruppens verksamhet understryks.
Utrikesutskottet erinrar i sitt yttrande (UU 1979/80:2 y) om att Sverige har spelat en pådrivande roll i den internationella diskussionen om angelägenheten att öka resursöverföringarna till u-länderna. U-ländernas lån på den privata kapitalmarknaden har under 1970-talets senare hälft ökat kraftigt. Det är angeläget att de internationella utvecklingsorganen ges möjlighet att i ökande grad ersätta den privata finansieringen. Utrikesutskottet delar motionärernas uppfattning att det i detta perspektiv finns anledning att överväga vilken roll Världsbanken kan spela i utvecklingsfinansieringen och vilka krav på reformer av banken som kan bli erforderliga. Utskottet nämner i sitt yttrande att olika förslag har framförts i syfte att öka Världsbankens möjligheter att ta i anspråk den fria marknadens kapitalöverskott. I Brandtkommissionens rapport redovisas sålunda ett förslag som drastiskt skulle öka utlåningsmöjligheterna utan att medlemsländernas bidrag till banken behöver öka. Den svenska regeringen har framfört förslag med liknande innebörd. Utrikesutskottet understryker i yttrandet att man finner det angeläget att dessa och andra förslag som syftar till att öka bankens utlåningskapacitet noga övervägs i de internationella förhandlingar om resursöverföringar som förs eller kommer att föras under 1980-talet. Utskottet utgår från att regeringen på lämpligt sätt kommer att hålla riksdagen underrättad om utvecklingen av dessa förhandlingar.
När det gäller frågor om reformer av Världsbanken, särskilt med avseende på röstfördelningen och utlåningens inriktning, hänvisar utrikesutskottet till tidigare uttalanden från riksdagens sida. Man har därvid ställt sig bakom regeringens strävanden att stärka u-ländernas inflytande i Världsbankgruppen och gradvis öka betoningen av de fattigaste befolkningsgruppernas lånebehov. Utrikesutskottet hyser uppfattningen att obalansen i världsekonomin och u-ländernas ökande kapitalbehov kommer att resa krav på förändringar av de internationella kreditorganen och på metoderna att finansiera utvecklingsansträngningarna. Utskottet anser att det är en viktig uppgift för Sverige att driva dessa frågor även vid de förhandlingar som inleds vid FN:s generalförsamlings extra möte i höst. Utskottet ställer sig bakom uppfattningen att u-ländernas ställning i banken bör förstärkas. Vidare erinras om att det i Brandtkommissionens rapport föreslås att Världsbankens administration decentraliseras i syfte att föra bankens beslutsprocess närmare låntagarna. Avslutningsvis anför utrikesutskottet i sitt yttrande att begränsningar av möjligheterna att göra långtgående förändringar i bankens verksamhet kan aktualisera de i skilda sammanhang framförda tankarna på helt nya finansieringsorgan som från början är uppbyggda för kommande utvecklingsbehov.
Finansutskottet ansluter sig till vad utrikesutskottet anfört. Finansutskottet vill särskilt understryka problemen med att u-länderna under 1970-talets
FiU 1979/80:38
senare hälft tvingats öka sin skuldbörda i privata kreditinstitut. Det är enligt utskottet därför angeläget att de internationella utvecklingsorganen får möjligheter att under 1980-talet överta en del av den privata kapitalmarknadens förmedling av långfristigt utvecklingskapital till u-länderna. Det är mot bakgrund av detta naturligt att överväga vilken roll Världsbanken kan spela i utvecklingsfinansieringen och vilka krav på reformering av banken som kan bli erforderliga.
De förslag som i olika sammanhang framförts i syfte att öka Världsbankens möjligheter att förmedla betalningsöverskott i OPEC-länderna till uländerna bör noga övervägas i de framtida internationella förhandlingarna. Det är av vikt att riksdagen på lämpligt sätt hålls underrättad om vad som sker i dessa förhandlingar.
Skulle ansträngningarna misslyckas att på sätt som här refererats reformera Världsbankens verksamhet, aktualiseras enligt utskottets mening tanken att bygga upp nya finansieringsorgan för u-ländernas kommande utvecklingsbehov.
Vad utskottet här anfört bör ges regeringen till känna.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. att riksdagen avslår motionen 1979/80:2015,
2. att riksdagen bemyndigar regeringen att, i enlighet med vid propositionen 1979/80:139 fogade resolutionstexter, öka Sveriges kapitalinsats inom ramen för en allmän kapitalhöjning i Världsbanken med 344,1 milj. dollar till 711,7 milj. dollar (1944 års värde) samt teckna 250 andelar å 100 000 dollar (1944 års värde) i en tilläggshöjning i Världsbanken,
3. att riksdagen bemyndigar Sveriges riksbank att erlägga det erforderliga beloppet inom ramen för den allmänna kapitalhöjningen,
4. att riksdagen bemyndigar regeringen att lämna Sveriges riksbank garanti för täckning av förluster, som kan uppkomma på den ökade kapitalinsatsen och som fullmäktige i riksbanken inte anser bör belasta riksbanken,
5. att riksdagen med anledning av motionen 1979/80:2014 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
Stockholm den 20 maj 1980
På finansutskottets vägnar
ERIC ENLUND
FiU 1979/80:38
6 Närvarande: Eric Enlund (fp), Lars Tobisson (m), Torsten Gustafsson (c), Paul Jansson (s), Arne Gadd (s), Bo Siegbahn (m), Per-Axel Nilsson (s), Rolf Rämgård (c), Anita Gradin (s), Roland Sundgren (s), Christina Rogestam (c), Christer Nilsson (s), Mona S:t Cyr (m), Karin Flodström (s) och Hadar Cars (fp).
FiU 1979/80:38
7 Utrikesutskottets yttrande Bilaga
1979/80:2 y
om höjning av Sveriges kapitalinsats i Världsbanken
Till finansutskottet
Finansutskottet har den 29 april 1980 beslutat hemställa att utrikesutskottet avger yttrande över proposition 1979/80:139 om höjning av Sveriges kapitalinsats i Världsbanken (IBRD) och över de i anslutning till propositionen väckta motionerna 1979/80:2014 och 2015.
Propositionen
I proposition 1979/80:139 föreslås riksdagen bemyndiga regeringen att höja Sveriges kapitalinsats i Världsbanken i samband med en höjning av bankens auktoriserade kapital.
Världsbankens grundkapital uppgick till 34 000 milj. dollar i 1944 års värde vid halvårsskiftet 1979. Av detta kapital har 10 procent inbetalats till banken. Resten utgör medlemsländernas garantiåtaganden. Efter flera års överläggningar föreslog Världsbankens direktion i juni 1979 att bankens kapital skulle höjas med totalt ca 44 000 milj. löpande dollar. Detta belopp består dels av en allmän kapitalhöjning på 40 000 milj. dollar, dels en tilläggshöjning på ca 4 000 milj. dollar. Syftet med tilläggshöjningen är att motverka den försvagning av de mindre ländernas relativa röststyrka, vilken blir följden av den allmänna kapitalhöjningen.
Av den föreslagna allmänna kapitalhöjningen skall 7,5 procent inbetalas till banken och återstoden utgöra garantiåtaganden. Hela tilläggshöjningen utgör ett garantiåtagande.
Sveriges nuvarande andel i Världsbankens kapital uppgår till 367,6 milj. dollar eller ca 1 840 milj. kr., varav 10 procent har betalats in. I den nu föreslagna kapitalhöjningen har Sverige erbjudits teckna andelar för maximalt344,l milj. dollar i 1944 års värde vilket motsvarar ca 1 720 milj. kr. Därav skall 7,5 procent eller ca 130 milj. betalas in, om andelserbjudandet utnyttjas till fullo av Sverige. Återstoden av vår andel eller 92,5 procent av de tecknade andelarna skall vara garantikapital. Därtill har Sverige erbjudits teckna andelar i tilläggshöjningen motsvarande ca 125 milj. kr. Ingen del av detta belopp skall betalas in utan utgöra garantikapital. Riksbanken avser att, liksom vid tidigare kapitalhöjningar, svara för det svenska kapitaltillskottet.
Regeringen hemställer bl. a. om bemyndigande att öka Sveriges kapitalinsats i enlighet med propositionens ovannämnda förslag.
FiU 1979/80:38
8 Motionerna
I motion 1979/80:2014 av Gertrud Sigurdsen m. fl. (s) hemställs
att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna vad som i motionen anförts om svenska insatser för reformer inom Världsbanken.
I motion 1979/80:2015 av Lars Werner m. fl. (vpk) hemställs
att riksdagen beslutar
1. att avslå proposition 1979/80:139,
2. att uttala att Sverige bör lämna Världsbanksgruppen.
Motion 2014 har sin utgångspunkt i kraven på ökade kapitaltillgångar för utvecklingsändamål och i vikten att finna vägar att förmedla de stora betalningsbalansöverskotten i OPEC-länderna till resursbehövande länder.
En massiv ökning av de finansiella resursöverföringarna utgör en förutsättning för att utvecklingen mot en allt djupare kris i världsekonomin skall kunna brytas. Biståndet till de fattigaste u-länderna måste öka och de u-länder som fått i gång en utveckling måste få tillgång till behövligt kapital, heter det i motionen, som också pekar på hotet från den ökande skuldbördan i u-länderna.
Det är i detta perspektiv motionärerna vill pröva förslaget om Sveriges medverkan i höjningen av Världsbankens kapital. I motionen hänvisas till Brandtkommissionens nyligen framlagda förslag om en förändring i förhållandet mellan bankens upplåningsmöjligheter och egna kapital som skulle medföra att bankens utlåning fördubblas. Motionärerna beklagar att regeringen inte i propositionen orienterar riksdagen om detta och andra liknande förslag.
I motionen påpekas vidare att bankens utlåningspolitik visserligen ändrats till förmån för insatser av mer direkt fattigdomsbekämpande natur men att banken på grund av beslutsregler, beroende av de stora kapitalmarknaderna och sin personalrekrytering är förankrad i de västliga stormakternas värderingar. Med bankgruppens tyngd har följt ett inflytande över låntagarländerna, vilket ibland utövats på ett otillbörligt sätt.
Utvecklingen mot en ännu mer dominerande roll för Världsbanken understryker nödvändigheten av reformer av verksamheten. U-ländernas krav på en rättvisare fördelning av beslutsmakten i banken och en större hänsyn till låntagarnas utvecklingsplanering drevs av den socialdemokratiska regeringen i internationella förhandlingar. Efter det borgerliga övertagandet av regeringsmakten tycks emellertid politiken ha ändrats, framhåller motionärerna, som noterar att regeringen i propositionen inte tagit ställning till inriktningen av bankens politik och de aktuella kraven på reformer.
Motionärerna finner det naturligt att även de andra förslag som på senare tid lagts fram om nya internationella finansieringsinstitutioner prövas. På grund av svårigheterna att bygga upp nya institutioner måste emellertid
FiU 1979/80:38
huvudvikten läggas vid redan etablerade organ. Ett krav måste då för svensk del vara att arbetet på en reformering av Världsbanken ges prioritet, heter det slutligen i motion 2014.
Utskottet
Tre huvudfrågor tas upp i motion 2014, nämligen behovet av en ökning av resursflödet till u-länderna, Världsbankens roll i det sammanhanget samt möjligheterna att reformera banken.
Under senare år har förts en omfattande internationell diskussion om angelägenheten av ökade resursöverföringar till u-länderna. Den har förts mot bakgrund av stagnerande biståndsflöden men den har också - och kanske framför allt - drivits fram av insikten om att i-länder och u-länder är ömsesidigt beroende av varandra och att i-länderna i sin ekonomiska kris har ett intresse av att främja u-ländernas ekonomiska tillväxt.
I denna diskussion har Sverige spelat en pådrivande roll. Utskottet har bl. a. i sitt betänkande UU 1978/79:1 över proposition 1977/78:135 om riktlinjer för internationellt utvecklingssamarbete haft anledning ställa sig bakom tanken på ökade resursöverföringar till u-länderna.
Under 1970-talets senare hälft har u-länderna i betydande utsträckning finansierat sin expansion genom lån på de privata kapitalmarknaderna. Detta har inneburit en stimulans av världsekonomin som i-länderna dragit stor nytta av. Samtidigt har u-ländernas privata skuldbörda ökat oroväckande.
Det är inte troligt att den privata kapitalmarknaden även under 1980-talet kommer att kunna stå för en så betydande del av kreditgivningen till u-länderna som hittills varit fallet. En sådan utveckling är ur många synpunkter inte heller önskvärd. Enligt utskottets uppfattning är det angeläget att de internationella utvecklingsorganen ges möjlighet att överta en del av den privata kapitalmarknadens förmedling av långfristigt kapital till u-ländernas utvecklingsansträngningar.
Utskottet delar motionärernas uppfattning att det i detta perspektiv finns anledning överväga vilken roll Världsbanken kan spela i utvecklingsfinansieringen och vilka krav på reformer av banken som kan bli erforderliga.
Den i proposition 139 föreslagna kapitalhöjningen innebär nära nog en fördubbling av bankens kapital, varmed möjliggörs en motsvarande ökning av bankens utlåning under 1980-talet. Redan detta bör tillförsäkra Världsbanken en central roll i den fortsatta resursöverföringen till u-länderna. Som framhållits bl. a. i Brandtkommissionens rapport är denna kapitalförstärkning emellertid inte tillräcklig i förhållande till de stora behov som kommer att anmäla sig. Olika förslag har därför framförts i syfte att öka Världsbankens möjligheter att ta i anspråk den fria marknadens kapitalöverskott. Brandtkommissionen föreslår för sin del en ändring av bankens stadga i avsikt att höja bankens utlåningskapacitet. Sedan bankens tillkomst gäller
FiU 1979/80:38
nämligen regeln att upplåningen inte får överstiga det egna kapitalet. En förändring härvidlag så att upplåningen tillåts uppgå till minst två gånger det egna kapitalet skulle drastiskt öka utlåningsmöjligheterna utan att medlemsländernas bidrag till banken behövde öka.
En liknande innebörd har ett bl. a. av svenska regeringen framfört och av utrikesminister Ola Ullsten i riksdagens biståndsdebatt den 29 april redovisat förslag att vidta ytterligare en höjning av bankens kapital, dock utan att någon inbetalning skulle behöva ske. Garantiandelen av bankens kapital skulle därmed bli större.
Utskottet finner det angeläget att dessa och andra förslag som syftar till en förstärkning av bankens utlåningskapacitet noga övervägs i de internationella förhandlingar om resursöverföringar som förs eller kommer att föras under 1980-talet. Utskottet utgår också ifrån att regeringen på lämpligt sätt kommer att hålla riksdagen underrättad om utvecklingen av dessa förhandlingar.
Utskottet har tidigare haft anledning att behandla frågan om reformer av Världsbanken, särskilt med avseende på röstfördelningen och utlåningens inriktning (UU 1978/79:1, UU 1978/79:27). Utskottet har därvid ställt sig bakom regeringens strävanden att försöka stärka u-ländernas inflytande i Världsbanksgruppen och gradvis öka betoningen av de fattigaste befolkningsruppemas behov i utlåningen.
Om Världsbanken med olika metoder tilldelas en förstärkt roll i den fortsatta överföringen av kapital till u-länderna blir det än viktigare att banken söker motsvara u-ländernas behov och förväntningar. Utskottet hyser uppfattningen att obalansen i världsekonomin och u-ländernas ökande kapitalbehov kommer att resa krav på förändringar av de internationella kreditorganen och på metoderna att finansiera utvecklingsansträngningarna. Utskottet anser att det är en viktig uppgift för Sverige att driva dessa frågor även vid de förhandlingar som inleds vid FN:s generalförsamlings extra möte i höst.
Olika möjligheter till förändring av bankens verksamhet ter sig redan nu naturliga. Utskottet delar Brandtkommissionens uppfattning att röstfördelningen i banken bör förskjutas ytterligare till förmån för låntagarländerna. Vidare borde en breddning av styrelsen i avsikt att ge plats åt fler u-landsföreträdare kunna övervägas. Sverige har för sin del förklarat sig berett att stödja en sådan utvidgning av styrelsen.
Brandtkommissionen understryker också behovet av att i ökad utsträckning decentralisera Världsbankens administration i syfte att föra bankens beslutsprocess närmare låntagarna.
Utskottet utgår från att Sverige tillsammans med de nordiska länderna utnyttjar sina möjligheter även i fortsättningen att vinna gehör i banken för dessa och andra synpunkter som avser att stärka u-landsinflytandet över banken och dess utlåning.
Utskottet anser att begränsningar i möjligheterna att göra långtgående
FiU 1979/80:38
förändringar i bankens verksamhet kan aktualisera de i skilda sammanhang framförda tankarna på helt nya finansieringsorgan som från början är uppbyggda för kommande utvecklingsbehov.
Utskottet tillstyrker för sin del proposition 1979/80:139 och besvarar i anslutning därtill motion 2014 med ovan anförda synpunkter.
I konsekvens med sin tillstyrkan av propositionen avstyrker utskottet för sin del de båda yrkandena i vpk-motion 1979/80:2015.
Stockholm den 8 maj 1980
På utrikesutskottets vägnar ALLAN HERNELIUS
Närvarande vid ärendets slutbehandling: Allan Hernelius (m). Gertrud Sigurdsen (s), Torsten Bengtson (c), Sture Palm (s). Georg Åberg (fp). Ingrid Sundberg (m), Mats Hellström (s), Sture Ericson (s), Jan Bergqvist (s), Sture Korpås (c), Carl Lidbom (s). Björn Molin (fp). Axel Andersson (s), Paul Grabo (c) och Sten Sture Paterson (m).