Med anledning av motion om en översyn av bestämmelserna om militärt skyddsområde
FöU 1979/80:1
Försvarsutskottets betänkande 1979/80:1
med anledning av motion om en översyn av bestämmelserna om militärt skyddsområde
I motionen 1978/79:866 av Anna Lisa Lewén-Eliasson m. fl. (s) yrkas att riksdagen hos regeringen begär en skyndsam översyn av bestämmelser för utlännings och utländskt fartygs uppehåll inom skyddsområde och kontrollområde.
Överbefälhavaren, rikspolisstyrelsen, generaltullstyrelsen och sjöfartsverket har yttrat sig över motionen.
Bakgrund
År 1966 lade den s. k. skyddsområdesutredningen fram förslag rörande skydd av totalförsvarets anläggningar mot landsskadlig verksamhet. Med utredningen och yttrandena över denna som grund utfärdade Kungl. Majit kungörelsen (1967:10) om skyddsområden m. m. I anslutning därtill meddelade Kungl. Majit föreskrifter om rätt för utlänning och utländskt fartyg att uppehålla sig inom skyddsområden och kontrollområden. Dessa bestämmelser ersattes år 1976 av regeringens förordning (1976:935) om skyddsområden och kontrollområden. Genom denna förordning inskränks utlänningars och utländska fartygs rätt att uppehålla sig inom ett tiotal avsnitt av våra gränsoch kustområden där det finns viktiga försvarsanläggningar.
1 kontrollområde får med vissa begränsningar utlänning och utländska fartyg utan tillstånd vistas tre månader per kalenderår. För medborgare i Danmark, Finland, Island eller Norge gäller ingen sådan tidsgräns. I skyddsområde får - med vissa begränsade undantag - utlänning och utländskt fartyg inte uppehålla sig utan tillstånd. Dispens från bestämmelserna kan efter ansökan lämnas av vederbörande försvarsområdesbefälhavare. Ansökan skall inges till polismyndigheten. Överbefälhavaren har meddelat föreskrifter om tillämpningen av kungörelsen vilka bl. a. ger vägledning vid tillståndsgivningen. Medgivande till bosättning i skydds- och kontrollområden lämnas av länsstyrelsen. Föreskrifter om tillsynen av skydds- och kontrollområden har utfärdats av rikspolisstyrelsen.
Vissa försvarsanläggningar åtnjuter mer vittgående skydd enligt lagen (1940:358) med vissa bestämmelser till skydd för försvaret m. m. Förbud enligt denna lag att beträda visst område gäller alla obehöriga, alltså även svenska medborgare.
1 Riksdagen 1979/80. 10 sami Nr 1
FöU 1979/80:1
2 Motionen
Motionärerna erinrar om följande mening i direktiven till skyddsområdesutredningen: ”Beträffande skyddet av totalförsvarets anläggningar måste en avvägning göras mellan säkerhetskravet samt motstridiga allmänna intressen liksom önskemålet att ingreppen i fredstid blir så litet kännbara som möjligt förden enskilde.” Det kan enligt motionärernas mening ifrågasättas om den avvägning som gjorts är rimlig och fortfarande stämmer med detta uttalande.
Bestämmelserna om kontroll- och skyddsområden som äger tillämpning bl. a. på betydande delar av Stockholms skärgård har, framhåller motionärerna, blivit särskilt uppmärksammade till följd av båtsportens framväxt. En konflikt mellan de militära intressena och andra intressen ligger enligt motionärernas mening nära till hands inom ett så naturskönt och för fritidsfolket lockande område. De förmodar att motsvarande i betydande grad gäller även skyddsområdena utanför Göteborg, i Blekinge, på norra Gotland och utefter Norrlandskusten. Det ifrågasätts enligt motionen inte sällan om dessa restriktioner för utlänningar längre har samma betydelse för skyddet av våra försvarsanläggningar. En avancerad teknik erbjuder ändå främmande makt möjligheter att samla önskad information.
Avslutningsvis framhåller motionärerna att de inte vill ifrågasätta vår rätt och plikt att med lämpliga åtgärder skydda anläggningar som är av vikt för totalförsvaret mot otillbörlig insyn. En avvägning bör emellertid enligt deras uppfattning ske så att inte enskilda personers rörelsefrihet inskränks mer än som är sakligt motiverat. De anser det därför vara angeläget att undersöka om gällande bestämmelser kan ges en mer begränsad räckvidd än de nu har.
Remissyttrandena
Enligt överbefälhavaren har de förhållanden som ligger till grund för gällande bestämmelser inte ändrats. De ändringar av bestämmelserna som behövs bör enligt hans uppfattning göras kontinuerligt i takt med ändringar som sker i krigsorganisationen.
Överbefälhavaren framhåller att det är felaktigt att tro att modern fotospaning från satelliter skulle göra det obehövligt att inhämta detaljunderrättelser på platsen. Han anser det snarare vara tvärtom. Spaningsbilden måste tolkas och förklaras.
Överbefälhavaren pekar vidare i sitt yttrande på olika skäl som talar för att utlänningar inte ges samma rörelsefrihet som svenska medborgare. Han framhåller bl. a. utlänningarnas större möjligheter att dra sig undan rättsliga påföljder av eventuell brottslig verksamhet genom att lämna riket. Han påminner i det sammanhanget om att restriktioner för utlänningar att vistas inom militärt känsliga områden är vanliga även i andra länder än Sverige.
Rikspolisstyrelsen anser att bestämmelserna om utlännings och utländskt
FöU 1979/80:1
fartygs tillträde till skydds- och kontrollområden är nödvändiga för det skydd av viktiga försvarsanläggningar som har ansetts motiverat. När man bestämt de områden som skall omfattas av bestämmelserna har man-anser styrelsen - i huvudsak iakttagit nödvändig restriktivitet med hänsyn till andra motstridiga intressen. Enligt yttrande som rikspolisstyrelsen har inhämtat från länsstyrelsen i Gotlands län kan det dock i undantagsfall finnas skäl för en översyn av vissa områdens geografiska omfattning. Enligt rikspolisstyrelsen har vidare lokala polismyndigheter ansett nuvarande bestämmelser svåra att tolka. I det avseendet torde det enligt styrelsen vara befogat med en översyn. Den anser man kunna ske inom försvarsstaben. Rikspolisstyrelsen har inga invändningar mot att prövningen av tillstånd för utlänning att besöka skydds- och kontrollområden förenklas om detta bedöms vara möjligt.
Rikspolisstyrelsen framhåller också att antalet utländska nöjesbåtar i svenska farvatten ökar för varje seglationssäsong. Det övervägs därför, uppger styrelsen, att upprätta s. k. passhamnar för att få ökad kontroll över dessa båtar.
Generaltullstyrelsen anför bl. a. att enligt dess mening beror de konfliktanledningar som motionärerna påpekar till stor del på bristande information till såväl svenska medborgare som utlänningar om skydds- och kontrollområdesförordningens innehåll, geografiska omfattning m. m. Informationsfrågorna bör därför enligt generaltullstyrelsens uppfattning ägnas förnyad uppmärksamhet.
Sjöfartsverket har sett motionen mot bakgrund av verkets uppgift att tillvarata sjötrafiks- och sjösäkerhetsintressen främst för handelssjöfarten, fisket m. m. men även för fritidsbåtarna. Verket anser att det med gällande bestämmelser finns en lämplig balans mellan å ena sidan totalförsvarets säkerhetskrav och å andra sidan de krav på rörelsefrihet som utlänningar och utländska fartyg kan kräva i svenska skärgårds- och kustområden. Sjöfartsverket erinrar också om att det med den utveckling av handelsfartygens storlek, djupgående m. m. som har pågått och pågår är ofrånkomligt att nya krav kommer att ställas på leder och ankarplatser som är tillåtna för utländska handelsfartyg. Hittills har acceptabla lösningar på sådana problem kunnat tas fram i samförstånd mellan berörda myndigheter. Detta kan enligt verkets bedömning med all säkerhet också ske framgent vid uppkommande behov.
Utskottet
Genom systemet med skydds- och kontrollområden begränsas utlänningars och utländska fartygs möjligheter att uppehålla sig inom avsnitt vid våra kuster och gränser där det finns viktiga försvarsanläggningar. Detta är ett led i samhällets strävan att skydda sig mot främmande underrättelseverksamhet.
FöU 1979/80:1
4 I olika sammanhang har det ifrågasatts om inte systemet med skydds- och kontrollområden numera har spelat ut sin roll som lämpligt skydd mot främmande underrättelsetjänst eftersom den tekniska utvecklingen har öppnat möjlighet till avancerad fjärrspaning. Frågan berörs i den här aktuella motionen 1978/79:866. Överbefälhavaren vänder sig i sitt remissvar mot en sådan uppfattning. Han bedömer det fortfarande vara nödvändigt att studera försvarsanläggningar på platsen för att få en komplett bild av deras utformning och avsedda användning. Utskottet anser det mot den bakgrunden nödvändigt att - som nu sker - begränsa utlänningars och utländska fartygs rörelsefrihet inom områden som bedöms vara särskilt betydelsefulla från försvarssynpunkt.
De regler som i dag begränsar utlänningars rörelsefrihet inom skydds- och kontrollområden tillkom efter ett omfattande utredningsarbete i mitten av 1960-talet. De har därefter inte ändrats i något väsentligt avseende. De myndigheter som har yttrat sig i frågan har ansett att de intresseavvägningar som reglerna vilar på i stort sett är riktiga även i dag. Myndigheterna anmäler emellertid samtidigt att de anser det befogat med vissa ändringar i föreskrifterna. Det gäller t. ex. i fråga om områdens omfattning samt tillåtna vattenfarleder och ankar- och förtöjningsplatser. Förenklingar av bestämmelserna har också framhållits som angelägna.
Motionärerna pekar på båtsportens snabba utveckling som en faktor som gjort restriktionerna för utlänningars och utländska fartygs tillträde till vissa skärgårdsavsnitt särskilt påtagliga. Rikspolisstyrelsen berör denna utveckling ur en annan aspekt som förtjänar uppmärksammas, nämligen behovet att kunna kontrollera utländska fritidsbåtar i våra farvatten.
Den ökade invandringen till vårt land är en annan fråga som måste beaktas i sammanhanget. Den har medfört att personer med utländskt medborgarskap i stor utsträckning blivit permanent bosatta här. Det finns en strävan att i så stor utsträckning som möjligt jämställa sådana utlänningar med svenska medborgare. I vad mån dessa strävanden kan, utan att säkerhetskravet åsidosätts, tillgodoses även i bestämmelserna om skydds- och kontrollområden bör närmare övervägas. Invandrarverket har nyligen aktualiserat frågan i en skrivelse till överbefälhavaren.
Enligt remissinstansernas uppfattning kan ändringar i här behandlade bestämmelser ske fortlöpande när så behövs. Sådana ändringar har gjorts i viss utsträckning. Enligt vad utskottet inhämtat pågår f. n. inom försvarsstaben en översyn av överbefälhavarens tillämpningsföreskrifter. Utskottet anser att denna översyn bör vidgas och även gälla möjligheterna att tillgodose de i motionen och av invandrarverket anförda önskemålen beträffande bestämmelserna om skydds- och kontrollområden.
En strävan bör vara att med utgångspunkt i säkerhetsskyddet utforma bestämmelserna så att de i minsta möjliga utsträckning inskränker den enskildes rörelsefrihet. De bör också göras lätta att tillämpa. Även lagen (1940:358) med bestämmelser till skydd för försvaret, som är tillämplig även
FöU 1979/80:1
på svenska medborgare, bör beröras av översynen och samordnas med bestämmelserna om skydds- och kontrollområden.
Utskottet hemställer
att riksdagen med anledning av motionen 1978/79:866 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet har anfört om översyn av bestämmelser angående skydds- och kontrollområden.
Stockholm den 6 november 1979
På förs vai sutskottets vägnar BENGT GUSTAVSSON
Näwarande: Bengt Gustavsson (s), Gunnar Björk i Gävle (c). Eric Holmqvist (s), Hans Lindblad (fp). Gudrun Sundström (s), Gunnar Oskarson (m), Roland Brännström (s), Ulla Ekelund (c), Åke Gustavsson (s), Göthe Knutson (m), Anders Gernandt (c), Karl-Erik Svartberg (s), Eric Hägelmark (fp), Göran Allmér (m) och Anita Johansson (s).
.
-
'
GOTAB 62828 Stockholm 1979