Med anledning av motion om inrättande av musikplutoner inom försvarsmakten

FöU 1979/80:7

Försvarsutskottets betänkande 1979/80:7

med anledning av motion om inrättande av musikplutoner inom försvarsmakten

I motionen 1978/79:252 av Sten Svensson (m) och Karl Leuchovius (m) yrkas att riksdagen beslutar att hos regeringen anhålla om förslag till inrättande av musikplutoner inom försvaret.

Överbefälhavaren, statens kulturråd, regionmusiken och Riksförbundet Sveriges Amatörorkestrar har yttrat sig över motionen.

Motionen

Motionärerna anser det vara angeläget att den värnpliktiges grundkunskaper utnyttjas och tas till vara inom den militära organisationen i så stor utsträckning som möjligt. Som ett exempel härpå nämner motionärerna att idrottsintresserade ungdomar ges möjlighet att fullgöra sin grundutbildning i särskilda idrottsplutoner, där den rent militära utbildningen varvas med idrottsträning. De pekar på att det i vårt land finns tusentals amatörmusiker i värnpliktsåldern. Motionärerna anser att det för sådana värnpliktiga på försök bör organiseras fyra musikplutoner om ca 50 värnpliktiga vardera. Musikutbildningen skall vara kombinerad med sjukvårdsutbildning och förläggas till trängregementen. Motionärerna anser att den i motionen föreslagna modellen lämpligen bör prövas i samband med översyn av regionmusikens roll i det regionala musiklivet.

Remissyttranden

Överbefälhavaren anser det värdefullt att försvarets musikresurser utökas och att den värnpliktiges musikkunskap tillvaratas under tiden för grundutbildningen. Han är därför positiv till att man på försök inrättar en värnpliktig musikpluton. En förutsättning är därvid att kravet på fullgod befattningsutbildning blir tillgodosett. Han anser det vara nödvändigt att regionmusiken ställer instruktörshjälp till förfogande. Utbildningen av en värnpliktig musikpluton bör förläggas till Stockholm och försöken bör pågå under minst två år. Han anser det inte vara lämpligt att - som motionärerna föreslår - kombinera musikutbildning med sjukvårdsutbildning. Försöksverksamheten måste, framhåller han vidare, ses enbart som ett komplement till den musik som regionmusiken utövar inom försvaret.

Statens kulturråd uppger att det fått regeringens uppdrag att utreda frågan om regionmusikens och rikskonserters roll i det regionala musiklivet. 1 utredningsuppdraget ingår bl. a. att behandla regionmusikens framtida

1 Riksdagen 1979/80. 10 sami. Nr 7

FöU 1979/80:7

uppgifter för försvaret. Kulturrådet anser att det finns flera skäl att på försök organisera värnpliktiga musikplutoner. Rådet är därför positivt till de förslag som förs fram i motionen.

Regionmusiken erinrar om att organisationskommittén för regionmusiken år 1973 i en skrivelse till chefen för försvarsdepartementet har avvisat tanken på särskilda värnpliktsmusikkårer. Som ett skäl härför hänvisades bl. a. till att de värnpliktigas tjänstetid skall användas för utbildning till krigsbefattningar. Regionmusikens styrelse säger sig i princip ha samma inställning men anser försöksverksamhet inom området värdefull. Regionmusiken tillstyrker därför överbefälhavarens förslag om en begränsad försöksverksamhet med en musikpluton i Stockholm. Försöksverksamheten bör enligt styrelsens mening genomföras i nära samverkan med regionmusiken. Regionmusiken är beredd att inom rimliga gränser stödja en sådan musikpluton med t. ex. instruktörer och repertoar.

Riksförbundet Sveriges Amatörorkestrar biträder motionärernas förslag.

Utskottet

Värnpliktsutbildningen är obligatorisk och bedrivs med stöd av en pliktlag som har antagits endast som ett medel för landets säkerhets- och försvarspolitik. Värnpliktsutbildningens syfte är att ge den värnpliktige utbildning för uppgifter i krigsorganisationen. Utan att ge avkall på denna princip kan man enligt utskottets uppfattning vid grundutbildningen i viss utsträckning ta hänsyn till värnpliktigs intresse och kunnande inom områden som ligger vid sidan av den egentliga utbildningen. Därigenom kan inställningen till värnpliktstjänstgöringen hos den värnpliktige bli mer positiv samtidigt som man gör det möjligt för honom att utöva sitt specialintresse. Ett exempel på detta är - som motionärerna anför - de idrottsplutoner som sedan några år tillbaka finns inrättade för idrottsintresserade värnpliktiga. I motionen föreslås liknande plutoner för värnpliktiga som ägnar sig åt musik.

Enligt vad utskottet har inhämtat bereds f. n. inom försvarsdepartementet ett förslag från chefen för armén om försöksverksamhet med en musikpluton förlagd till Stockholm. Utskottet har - med hänvisning till det anförda-ingen erinran mot att försöksverksamhet av ifrågavarande slag anordnas i begränsad omfattning, under förutsättning att värnpliktsutbildningens primära syfte inte åsidosätts. Försöksverksamheten bör dock enligt utskottets mening inte förläggas till Stockholm utan bedrivas på annan ort där det finns förutsättningar för musikutbildning samt möjlighet till musikframföranden för värnpliktiga i större omfattning än i Stockholm.

Utskottet ser försöksverksamheten som ett värdefullt underlag för det utredningsarbete rörande bl. a. försvarets behov av musik som enligt redogörelsen i det föregående f. n. utförs av statens kulturråd.

Med hänvisning till det anförda hemställer utskottet

att riksdagen med anledning av motionen 1978/79:252 som sin

FöU 1979/80:7

mening ger regeringen till känna vad utskottet har anfort om försöksverksamhet med musikplutoner för värnpliktiga.

Stockholm den 29 november 1979

På försvarsutskottets vägnar PER PETERSSON

Närvarande: Per Petersson (m), Bengt Gustavsson (s), Hans Lindblad (fp), Gudrun Sundström (s), Gunnar Oskarson (m), Roland Brännström (s), Ulla Ekelund (c), Åke Gustavsson (s), Göthe Knutson (m), Evert Hedberg (s), Anders Gernandt (c), Karl-Erik Svartberg (s), Eric Hägelmark (fp) och Birger Olsson (c).

Reservation

Hans Lindblad (fp) anser att utskottets anförande och hemställan bort ha följande lydelse.

Värnpliktsutbildningen är obligatorisk och bedrivs med hjälp av en pliktlag som har antagits endast som ett medel för landets säkerhets- och försvarspolitik. Värnpliktsutbildningens syfte är att ge den värnpliktige utbildning för uppgifter i krigsorganisationen.

En viktig, under senare år allt starkare oetonad princip är att man för krigsorganisationens behov skall använda fredssamhällets resurser. Speciell utbildning, materielanskaffning osv. behövs med denna utgångspunkt bara i sådana avseenden där det krigstida behovet är annorlunda än det fredstida. Det finns ingen anledning anta att musikbehovet i krig blir så stort att det inte kan täckas av yrkes- och amatörmusiker som finns i fredstid. Därför behöver inga musiker utbildas för krigsorganisationen. Genom krigsplacering av musikgrupper, spelmanslag m. fl. kan man tillgodose ett eventuellt behov av musik i krigsorganisationen.

Att utbilda och nyttja värnpliktiga för fredstida uppgifter är också det principiellt fel. Under senare år har man medvetet strävat efter att utmönstra sådana inslag i värnpliktsutbildningen. I betänkandet ”Handräckningstjänst i försvaret” (SOU 1972:53) ges en rad argument i detta avseende. Bl. a. uttalas (s. 200) ”Värnpliktsutbildningen syftar till att göra de värnpliktiga beredda att efter utbildningens slut tjänstgöra i tilldelade befattningar inom krigsmakten och totalförsvaret i övrigt samt att motsvara de krav och påfrestningar som kriget kan komma att ställa på dem.” Värnpliktiga bör därför i mindre grad än hittills avdelas för utbildning och tjänster som inte är motiverade av krigsorganisationens krav. Att inrätta särskilda musikplutoner skulle direkt strida mot denna inriktning.

FöU 1979/80:7

4 Förslaget om musikplutoner tycks utgå från uppfattningen att det är möjligt att inom nuvarande tid för värnpliktsutbildning hinna med utbildning för uppgifter i krigsorganisationen samt därutöver också musikutbildning och musicerande inför publik.

Skulle detta vara riktigt finns uppenbarligen möjligheter att minska utbildningstiden för den majoritet av värnpliktiga som inte avses för musikutbildning och musikutövning. Denna besparingsmöjlighet bör i så fall tas till vara genom en generell minskning av antalet utbildningsdagar. Bl. a. 1972 års värnpliktsutredning har dock förnekat att sådan möjlighet finns, ens i fråga om värnpliktiga som direkt krigsplaceras i lokalförsvarsförband. Verksamhetsredovisning från försvarsmakten visaratt man f. n. i betydande utsträckning inte når målen för värnpliktsutbildningen. Man klarar inte ens i önskad grad de reducerade utbildningsmål som gäller sedan grundutbildningstiden har minskats.

Antingen finns det möjlighet att utbilda värnpliktiga på kortare tid än nu - och då bör tiderna minskas för alla eller i varje fall för de flesta. Eller också är det svårt att nå utbildningsmålen inom nuvarande tider, och då finns inte plats för musikutbildning.

Civilförsvaret - som har viktiga uppgifter i totalförsvaret - har ett starkt behov av föryngring. Principen om allmän värnplikt har dock ansetts hindra att unga män utbildas direkt för uppgifter inom befolkningsskyddet. Det skulle te sig ytterst märkligt att samtidigt införa en ny utbildningslinje inom det militära försvaret helt i strid med principerna om att värnpliktsutbildningen skall avse enbart krigsorganisationens behov. Militärmusik i fred kan rimligen inte vara säkerhetspolitiskt angelägnare än civilförsvar i krig.

Att säga nej till musikplutoner innebär inte att vara negativ till musik, lika lite som knyppling eller kulspel nedvärderas bara för att de inte ingår i värnpliktsutbildningen.

Med hänvisning till det anförda hemställer utskottet att riksdagen avslår motionen 1978/79:252.

GOTAB 64038 Stockholm 1979