Med anledning av motioner om miljöfarligt avfall
JoU 1979/80:14
Jordbruksutskottets betänkande 1979/80:14
med anledning av motioner om miljöfarligt avfall
Motionerna
Yrkande
1 motionen 1978/79:1437 av Ylva Annerstedt (fp) hemställs att riksdagen hos regeringen begär förslag 1. om på vilket sätt destruktionskostnaden för miljöfarliga ämnen kan tas ut i produktionsledet, 2. om förenklade rutiner för hantering av miljöfarligt avfall.
I motionen 1978/79:1990 av Olof Palme m. fl. (s) hemställs, såvitt nu är i fråga (yrkande 8) att riksdagen beslutar att hos regeringen begära att SAKAB ges de resurser som erfordras för uppbyggnaden av erforderliga mottagningsoch behandlingsanläggningar för kemiskt avfall.
Motivering
I motionen 1978/79:1437 diskuteras problemen med användning av miljöfarliga ämnen inom industrin. De industrigrenar som måste använda miljöfarliga ämnen i tillverkningen är många och oumbärliga. Enligt motionen har framför allt de mindre företagen svårigheter att bli av med rester eller avfall från tillverkningsprocessen. Kostnaderna för omhändertagande av det miljöfarliga avfallet kan leda till att man väljer en billig och mindre tillförlitlig metod att göra sig av med detta. En åtgärd som kan bidra till att minska problemen är enligt motionen att tillverkaren i priset på varan kalkylerar in kostnaden för destruktionen. Varan förses då med uppgiften att överblivna kvantiteter samt avfall utan kostnad kan återsändas till tillverkaren, som ombesörjer destruktionen. Förutsättningen för ett sådant förfarande är givetvis att staten tar sin del av ansvaret genom att svara för att destruktionsanläggningar av tillräcklig kapacitet står till förfogande.
Enligt motionen 1978/79:1990 i förevarande del vållar den växande mängden avfall från den kemiska industrin stora problem från miljösynpunkt. Stora mängder av det miljöfarliga avfallet kan inte omhändertas inom den industri där det uppkommer utan måste transporteras bort för att oskadliggöras på annat håll. Det samhällsdominerade behandlingsföretaget SAKAB (Svensk Avfallskonvertering AB) planerar f. n. att uppföra en behandlingsanläggning för miljöfarligt avfall. Denna anläggning är enligt motionen helt nödvändig om kommunerna skall kunna åta sig uppgiften att samla in sådant avfall. Motionen utmynnar i ett yrkande (yrkande 8) att
1 Riksdagen 1979/80. 16 sami. Nr 14
Joll 1979/80:14
2 SAKAB ges de resurser som krävs för uppbyggnaden av erforderliga mottagnings- och behandlingsanläggningar.
Hanteringen av miljöfarligt avfall
1975 års rikdagsbeslut
Riksdagen fattade vid riksmötet 1975 beslut om olika åtgärder som syftade till ökad återvinning och bättre omhändertagande av avfall (prop. 1975:32, JoU 1975:10, rskr 1975:161). Riksdagens beslut innebar bl. a. att sådant kemiskt avfall som kan anses miljöfarligt skulle omfattas av det kommunala renhållningsmonopolet. Regeringen bemyndigades att ålägga företag hos vilka miljöfarligt avfall uppkommer att årligen lämna uppgifter om avfallets art, sammansättning, mängd och hantering. Det framhölls i sammanhanget att ansvaret för att det avfall som uppkommer vid produktionen kan tas om hand på ett från miljö- och resurssynpunkt riktigt sätt i första hand måste åvila producenten. Innan produktionen av en vara påbörjas bör det vara känt hur det avfall som är en följd av själva produktionsprocessen skall behandlas liksom hur den färdiga varan skall omhändertas sedan den använts.
Enligt uttalanden i prop. 1975:32 borde kommunalt renhållningsmonopol för miljöfarligt avfall kunna vara infört i samtliga kommuner senast fem år efter reformens ikraftträdande, dvs. under år 1980.
Gällande bestämmelser m. m.
Hanteringen av miljöfarligt avfall regleras i förordningen (1975:346) om miljöfarligt avfall. Begreppet miljöfarligt avfall definieras i förordningens 1 § genom en uppräkning av 10 olika typer av avfall. Vidare innehåller förordningen regler om uppgiftsskyldighet för företagen, tillstånd till yrkesmässig transport på väg, slutligt omhändertagande och utförsel av avfall.
Enligt 8 § är den som yrkesmässigt utövar verksamhet där miljöfarligt avfall uppkommer skyldig att årligen lämna uppgift om avfallets art, sammansättning, mängd och hantering. Sådan uppgiftsskyldighet gäller även när slutligt omhändertagande av avfallet sker i anslutning till den anläggning där avfallet uppkommer.
114 § stadgas att miljöfarligt avfall får slutligt omhändertagas yrkesmässigt endast av aktiebolag som regeringen bestämmer, dvs. SAKAB, eller av den som erhållit särskilt tillstånd.
Det företag hos vilket miljöfarligt avfall uppkommer för betala en avgift för att få avfallet omhändertaget och behandlat. Denna avgift kalkyleras självfallet in bland produktionskostnaderna.
JoU 1979/80:14
1978 års riksdagsbeslut rörande SAK AB
Vid riksmötet 1977/78 behandlade jordbruksutskottet ett socialdemokratiskt motionsyrkande rörande resurser till SAKAB som upprepas i den nu behandlade motionen 1978/79:1990. Utskottet anförde därvid bl. a. följande (JoU 1977/78:12, p. 48).
Som motionärerna uppgett har man inom SAKAB påbörjat projekteringen av en central behandlingsanläggning för miljöfarligt avfall i Kvarntorp. Enligt vad utskottet inhämtat har ansökan om tillstånd till verksamheten inlämnats till koncessionsnämnden för miljöskydd. Inom regeringskansliet pågår vissa överväganden angående formerna för projektets finansiering. En proposition i frågan kommer eventuellt att föreläggas riksdagen senare under år 1978. Utskottet vill i sammanhanget också nämna den försöksverksamhet som nyligen påbörjats vid Stora Vika med förbränning av bl. a. PCB-haltigt avfall i cementugnar. Inom jordbruksdepartementet har tillsatts en arbetsgrupp med uppgift att utvärdera denna verksamhet från bl. a. tekniska, miljömässiga och ekonomiska aspekter.
Utskottet delar självfallet motionärernas uppfattning om det angelägna i att tillräckliga resurser skapas för behandling av det miljöfarliga avfallet. Att så sker framstår som särskilt betydelsefullt när det gäller möjligheten att fullfölja riksdagens intentioner angående införande av kommunalt renhållningsmonopol för sådant avfall. Som framgår av utskottets redogörelse har genom olika åtgärder frågan om en central behandlingsanläggning förts framåt, vilket utskottet noterar med tillfredsställelse. Med hänsyn till den allvarliga situation som alltjämt råder i fråga om möjligheterna till omhändertagande och oskadliggörande av bl. a. kemiskt avfall vill dock utskottet kraftigt understryka det angelägna i att frågan om mottagning och behandling av det miljöfarliga avfallet snarast bringas till en slutgiltig lösning. Vad utskottet anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Riksdagen följde utskottet (rskr 1977/78:177).
Frågans nuvarande läge
Allt miljöfarligt avfall som uppkommer i Sverige kan f. n. inte tas om hand inom landet. Det sker därför en export antingen via SAKAB eller från avfallsproducenten direkt. I det senare fallet krävs tillstånd av naturvårdsverket. Den totala årsmängden avfall som exporteras uppgår till ca 8 000 ton. De avfallsslag som dominerar är högklorerat organiskt avfall såsom EDCtjäror och förorenade lösningsmedel från läkemedelsindustrin, cyanidhaltiga härdsalter, utgångna eller kasserade bekämpningsmedel samt förbrukade katalysatormassor och filterkakor. I vissa fall sänds avfallet i retur till den ursprungliga tillverkaren för regenerering eller nyttiggörs på annat sätt.
Den totala mängden miljöfarligt avfall har uppskattats av statens naturvårdsverk på sätt som framgår av en härtill fogad Bilaga.
Beträffande den av SAKAB projekterade behandlingsanläggningen för miljöfarligt avfall bör nämnas följande:
Under år 1977 fattade SAKAB:s styrelse principbeslut om uppförande av en central behandlingsanläggning på fastigheten Norrtorp i Kvarntorpsom -
JoU 1979/80:14
rådet, Kumla. Under andra halvåret 1977 träffades de erforderliga avtalen med vederbörande entreprenör. Enligt de ursprungliga planerna skulle anläggningen kunna tas i drift i maj 1981.1 december 1978 gav koncessionsnämnden för miljöskydd tillstånd enligt miljöskyddslagen till ifrågavarande verksamhet. Över beslutet anförde bl. a. naturvårdsverket besvär hos regeringen, där ärendet f. n. prövas.
Regeringen har i maj 1979 beslutat tillsätta en utredning med uppgift bl. a. att pröva olika alternativ till den planerade utbyggnaden i Norrtorp (Dir. 1979:50). I en kommentar till beslutet anförde dåvarande jordbruksministern Eric Enlund bl. a.:
Enligt regeringens uppfattning är det mycket angeläget att en central behandlingsanläggning för miljöfarligt avfall kan tas i drift i vårt land så snart som möjligt. Utredaren skall därför arbeta skyndsamt. För att ta hand om det miljöfarliga avfallet i avvaktan på att en sådan anläggning blir färdig får SAKAB tillgripa temporära åtgärder såsom lagring och utnyttjande av utländska behandlingsanläggningar. SAKAB kommer att tillföras de resurser som behövs för att klara de krav på att ta emot avfall som ställs från kommunernas sida. Med hänsyn härtill kan en viss senareläggning av den centrala behandlingsanläggningens färdigställande inte åberopas av kommunerna för att dröja med att ta ansvaret för insamlingen av avfallet.
Utredningsuppdraget kommer enligt uppgift att redovisas under november månad 1979.
Utskottet
I förevarande motioner behandlas frågor rörande hanteringen av miljöfarligt avfall från den kemiska industrin m. m. Enligt motionen 1978/79:1437 bör regeringen lämna förslag om på vilket sätt destruktionskostnaden för miljöfarliga ämnen kan tas ut i produktionsledet. Vidare hemställs om förslag rörande förenklade rutiner för hantering av åsyftat avfall. I motionen 1978/79:1990 yrkandet 8 upprepas ett vid riksmötet 1977/78 framfört socialdemokratiskt motionsyrkande att Svensk avfallskonvertering AB (SAKAB) ges de resurser som krävs för uppbyggnaden av erforderliga mottagnings- och behandlingsanläggningar för miljöfarligt avfall.
Utskottet har, som framgår av det föregående, under riksmötet 1977/78 kraftigt understrukit det angelägna i att frågan om mottagning och behandling av det miljöfarliga avfallet snarast bringas till en slutgiltig lösning. Med anledning av nu aktuella motioner vill utskottet anföra följande. SAKAB:s styrelse fattade år 1977 principbeslut om uppförande av en central behandlingsanläggning på fastigheten Norrtorp i Kvarntorpsområdet, Kumla kommun. Enligt de ursprungliga planerna skulle anläggningen kunna tas i drift i maj 1981. I december 1978 erhöll SAKAB av koncessionsnämnden för miljöskydd tillstånd att uppföra och driva ifrågavarande anläggning. Beslutet har överklagats till regeringen av statens naturvårdsverk m. fl. I besvären ifrågasätter verket den valda lokaliseringen. Kumla kommun och länsstyrel -
JoU 1979/80:14
sen i Örebro län, vilka tidigare tillstyrkt planerna att förlägga anläggningen till Norrtorp, har beslutat att under nuvarande förhållanden avstyrka denna lokalisering.
Mot angivna bakgrund har regeringen i maj 1979 tillsatt en utredning med uppgift att bl. a. pröva alternativ till den planerade utbyggnaden i Norrtorp (Dir. 1979:50). Uppdraget kommer enligt vad utskottet erfarit att redovisas i slutet av november 1979.
Som utskottet anförde under riksmötet 1977/78 är det angeläget att tillräckliga resurser skapas för behandlingen av det miljöfarliga avfallet. Nuvarande möjligheter att omhänderta och oskadliggöra t. ex. det kemiska avfallet måste enligt utskottets mening betecknas som klart otillfredsställande. Utskottet vill därför på nytt understryka det nödvändiga i att en central behandlingsanläggning för miljöfarligt avfall kan komma till stånd snarast möjligt. 1 avbidan på resultatet av den verksamhet som redovisats ovan finner utskottet emellertid inte meningsfullt att nu föreslå någon särskild framställning i ämnet från riksdagens sida med anledning av motionen 1978/79:1990 yrkandet 8.
Beträffande motionen 1978/79:1437 vill utskottet tillägga att de företag hos vilka miljöfarligt avfall uppkommer självfallet har att kalkylera in kostnaden för avfallsbehandlingen bland produktionskostnaderna. Motionärens förslag i övrigt är för sitt genomförande beroende av att behandlingsanläggningar av tillräcklig kapacitet står till förfogande. Motionen bör av nyss redovisade skäl inte föranleda någon särskild åtgärd.
Med hänvisning till det anförda hemställer utskottet
1. att riksdagen lämnar motionen 1978/79:1437 utan vidare åtgärd,
2. att riksdagen lämnar motionen 1978/79:1990 yrkandet 8 utan vidare åtgärd.
Stockholm den 20 november 1979
På jordbruksutskottets vägnar EINAR LARSSON
Närvarande: Einar Larsson (c). Svante Lundkvist (s), Börje Stensson (fp), Harts Wachtmeister (m)*, Sven Lindberg (s), Gunnar Olsson (s). Håkan Strömberg (s)*, Jens Eriksson (m)*, Lennart Brunander (c), Torkel Lindahl (fp), Martin Segerstedt (s), Maja Ohlin (s), Ingemar Hallenius (c)*, Jan Fransson (s) och Arne Svensson (m)*.
* Ej närvarande vid betänkandets justering.
JoU 1979/80:14
6 Särskilt yttrande (moment 2)
Svante Lundkvist, Sven Lindberg, Gunnar Olsson, Håkan Strömberg, Martin Segerstedt, Maja Ohlin och Jan Fransson (samtliga s) anför:
Det miljöfarliga kemiska avfallet är ett stort problem. 1975 års riksdag beslöt om olika åtgärder för att förbättra omhändertagandet av bl. a. detta avfall. Beslutet innebar bl. a., att företagen årligen skulle lämna uppgifter om avfallets art, sammansättning, mängd och hantering samt att ett samhällsdominerat avfallsbolag - SAKAB - skulle inrättas. En central behandlingsanläggning skulle uppföras.
Med anledning av en socialdemokratisk motion beslöt 1977/78 års riksmöte ge regeringen till känna att ”frågan om mottagning och behandling av det miljöfarliga avfallet snarast bringas till en slutgiltig lösning”.
Med beklagande kan vi konstatera att de borgerliga regeringarna ännu inte löst dessa viktiga frågor.
Den beslutade årliga ”avfallsdeklarationen” har inte genomförts fullt ut sedan 1976. Detta har allvarligt försvårat möjligheterna för såväl kommunerna som SAKAB att skaffa erforderligt underlag för bedömning av läget och därmed för olika beslut. Regeringarna får ta det fulla ansvaret för den förhalning som ägt rum. Inte heller frågan om en central behandlingsanläggning har lösts. De borgerliga regeringarna borde aktivt ha gripit in för att driva på ärendet. Så har tyvärr inte skett. Därför svävar vi fortfarande i okunnighet om hur frågan skall lösas.
Det är nödvändigt att den nu sittande regeringen tar krafttag för att lösa frågan om central behandlingsanläggning utan ytterligare tidsförskjutning och att avfallsdeklarationerna i fortsättningen genomförs i enlighet med 1975 års riksdagsbeslut.
JoU 1979/80:14
7 Bilaga
Mängd och omhändertagande av miljöfarligt avfall i landet. Uppskattning. Mängden anges i ton
Total- Eget Omhän- Omhändertas av utomstående fömängd omhänder-der- retag
Avfallstyp omhänder-tagande tagande
taget ej löst Totalt1 varav
avfall
SAKAB Kommun
1. Oljeavfall
175 000
70 000
1 570
105 000
13 900
2. Lösningsme- delsavfall
75 000
7 500
67 000
19 100
10 600
3. Färg-, lim- eller lackavfall
36 000
28 000
10 400
8 700
4. Konc.surt/alka- liskt avfall
82 000
53 000
29 000
6 800
5. Järn, stål o. fer- roleg.
47 000
47 000
—
—
Ytbehandlings- avfall verkstadsindu- stri m. m.
4 700
4 100
1 900
6. Silver- eller zinkhaltigt avfall
3 300
2 700
—
7. Kvicksilverhal- tigt avfall
2 100
8. Cyanidhaltigt avfall
20 000
19 700
—
9. PCB-haltigt av- fall
0,2
29,8
-
0,8
10. Bekämpnings- medelsavfall