Med anledning av motion om regler för start och landning med privatplan på sjöar
JoU 1979/80:2
Jordbruksutskottets betänkande 1979/80:2
med anledning av motion om regler för start och landning med privatplan på sjöar
Motionen
Yrkande
1 motionen 1978/79:1460 av Christer Nilsson (s) hemställs att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om riktlinjer och lagstiftning angående start och landning med privata flygplan på sjöar.
Motivering
Motionären påpekar att det blir allt vanligare att privata flygplan använder sjöar för start och landning. Flygverksamheten kan komma i konflikt med naturvårdsintressen och människors behov av rekreation. Enligt motionen råder oklarhet om vilka juridiska regler som gäller på detta område. Start- och landningsförbud kan meddelas av luftfartsverket i samråd med vederbörande länsstyrelse men har sannolikt meddelats i mycket begränsad utsträckning. Motionären anser det angeläget att regeringen kartlägger de olika problem som är förknippade med att privata flygplan startar och landar på sjöar. Vidare bör regeringen utfärda riktlinjer eller föreslå lagstiftning för att förhindra konflikter mellan privat flygverksamhet å ena sidan och naturvårds- och rekreationsintressen å andra sidan.
1 ärendet har skrivelser inkommit från Svenska Allmänflygföreningen SPAF och från Experimental Aircraft Association, EAA. Vidare har luftfartsverket under hand lämnat synpunkter och upplysningar angående i motionen berörda frågor.
Utskottet
I förevarande motion framhålls behovet av riktlinjer och lagstiftning i fråga om start och landning med privata flygplan på sjöar.
Enligt vad utskottet inhämtat spelade sjöbaserat flyg en viktig roll under det civila trafikflygets uppbyggnadsskede. Sjöflygplan användes sålunda tidigare i stor utsträckning för t. ex. ambulans-, person- och materialtransporter i väglösa områden och i skärgårdarna. Sjöflygplanens roll i detta sammanhang har under de senaste årtiondena delvis övertagits av helikoptern. Flygplan som kan operera från sjöar och vintertid från sjöisar utgör dock
1 Riksdagen 1979/80. 16 sami. Nr 2
JoU 1979/80:2
framfor allt i norra Sverige fortfarande en viktig faktor för samhällsfunktionerna. I vissa delar av landet är sjöar och sjöisar de enda till buds stående landningsplatserna.
Antalet flygplan och helikoptrar som kan landa på vatten uppskattas av luftfartsverket till omkring 100 i hela landet. Av dessa är flertalet baserade norr om Mälardalen. Ett 60-tal används i sådan verksamhet som i luftfartsförfattningarna betecknas som linjefart eller annan luftfart i förvärvssyfte. Luftfart utan förvärvssyfte kan avse dels flygverksamhet av särskild art (t. ex. räddningsflyg), dels ren privatflygning. Det förtjänar framhållas att den sistnämnda kategorin bl. a. omfattar det fallet att ett företag med eget eller förhyrt flygplan utför interna person- eller godstransporter eller bedriver reklam för egna produkter. Av motionen framgår ej med säkerhet vilket slags flygverksamhet som åsyftas med begreppet ”privat flygplan”.
Sjöpiloter genomgår utöver gängse flygutbildning en speciell sjöflygutbildning som anordnas under kontroll av luftfartsverket och omfattar ca 10 timmar. Efter avslutad utbildning skall flygprov avläggas inför kontrollant som utsetts av luftfartsinspektionen.
Vad beträffar behovet av lagstiftning m. m. rörande sjöbaserad flygverksamhet får utskottet framhålla att luftfartskungörelsen (1961:558) innehåller bestämmelser som möjliggör för berörda myndigheter att reglera flygverksamheten inom visst område med hänsynstagande till allmänna intressen. Enligt 68 § nämnda kungörelse får sålunda luftfartsverket efter samråd med länsstyrelsen meddela förbud för luftfartyg att utan verkets tillstånd landa inom visst område om det finnes påkallat med hänsyn till samfärdsel, fiske eller annan näring, naturskydd eller friluftsliv.
I paragrafens andra stycke erinras om att det i reglementena för vissa nationalparker stadgats förbud mot landning inom nationalparken.
Enligt 3 § samma kungörelse får luftfartsverket, om det är påkallat med hänsyn till naturskydd eller friluftsliv, förordna att luftfartyg under viss del av året inte får ta flygväg inom visst område. Förordnande skall meddelas efter samråd med bl. a. länsstyrelsen.
1 anslutning till luftfartskungörelsen har luftfartsverket utfärdat särskilda tillämpningsföreskrifter. (Bestämmelser för civil luftfart BCL-D 1.2.) Dessa innehåller detaljerade regler angående start och landning på annat område än godkänd flygplats. Innan flygning företas på tillfällig start- och landningsplats skall i vissa fall tillstånd inhämtas av vederbörande polisstyrelse. Som exempel på sådana situationer anges i föreskrifterna bl. a. landning i närheten av friluftsbad, sportanläggning, nöjesplats och vattenområde med omfattande småbåtstrafik.
Av betydelse i sammanhanget är också reglerna i sjötrafikförordningen (1962:150), som bl. a. ger länsstyrelsen möjlighet att begränsa eller förbjuda användningen av vattenområde för t. ex. nöjestrafik med båtar om det är påkallat av miljövårds- eller säkerhetsskäl. Enligt vad utskottet erfarit har dessa bestämmelser i praxis kommit att tillämpas även i fråga om start och
JoU 1979/80:2
landning med sjöflygplan.
Det kan tilläggas att länsstyrelsen i Norrbottens län i samråd med statens naturvårdsverk tillsatt en fjällplaneringsgrupp som undersökt vissa frågor kring flygverksamheten i länet. I en rapport 1977 med titeln Översiktsplanering BD län Fjällområdet har länsstyrelsen presenterat mål, riktlinjer och handlingsprogram rörande flygtrafiken inom länets fjällområden.
Utskottet finnér med hänsyn till det anförda att motionärens önskemål om lagstiftning och riktlinjer rörande sjöbaserad flygverksamhet i huvudsak får anses tillgodosedda. Något särskilt riksdagsinitiativ rörande de formella förutsättningarna för reglering och kontroll av ifrågavarande verksamhet synes därför inte påkallat. Utskottet kan emellertid så till vida instämma med motionären att flygverksamheten även i fortsättningen bör följas med uppmärksamhet från ansvariga myndigheters sida. För att förebygga konfliktsituationer av det slag motionären antytt är det enligt utskottets mening bl. a. angeläget att länsstyrelserna i sin allmänna naturvårdsplanering beaktar skyddsbehovet för sjöar och vattendrag samt vidtar åtgärder för att åstadkomma nödvändiga skyddsföreskrifter i här åsyftat hänseende. Då förutsättningar redan finns att med initiativ på regional nivå komma till rätta med de problem motionen tar upp bör denna inte föranleda någon ytterligare åtgärd från riksdagens sida.
Utskottet hemställer
att riksdagen lämnar motionen 1978/79:1460 utan vidare åtgärd.
Stockholm den 8 november 1979
På jordbruksutskottets vägnar EINAR LARSSON
Näivarande: Einar Larsson (c), Svante Lundkvist (s). Arne Andersson i Ljung (m). Börje Stensson (fp), Grethe Lundblad (s),* Hans Wachtmeister (m), Sven Lindberg (s), Åke Wictorsson (s),* Sven Eric Lorentzon (m), Gunnar Olsson (s). Märta Fredrikson (c), Håkan Strömberg (s), Esse Petersson (fp). Lennart Brunander (c) och Jan Fransson (s).
*Ej närvarande vid betänkandets justering.