Med anledning av motion om förbud möt plantering av giftiga växter
JoU 1979/80:21
Jordbruksutskottets betänkande 1979/80:21
med anledning av motion om förbud möt plantering av giftiga växter
Motionen
I motionen 1978/79:990 av Marianne Karlsson (c) yrkas att riksdagen hos regeringen begär förbud mot plantering av giftiga växter på allmän plats.
Motionären påpekar att inga förbud finns stadgade i författning mot sådan plantering.
Vissa uppgifter i anslutning till motionen
F. n. finns inget generellt förbud mot plantering av giftiga växter på allmän plats. Det är markförvaltaren på resp. ort som utfärdar rekommendationer till trädgårdsmästarna om vad som bör planteras.
På Stockholms kommuns parkförvaltning följer man den praxisen att inte plantera växter med giftiga blommor eller bär i närheten av lekplatser. Utmed gator och vägar kan dock giftiga växter förekomma, men då beskärs de i regel så att några blommor eller bär aldrig växer ut. Kommunens växtproduktionsavdelning har utarbetat en växtlista som trädgårdsmästarna följer. Varje planteringsförslag från trädgårdsmästaren granskas av ansvariga chefer. Några skriftliga instruktioner till trädgårdsmästarna finns dock inte.
Frågan om plantering av giftiga växter har enligt naturvårdsverket diskuterats i samband med ett önskemål om förbud mot björnloka vid vägkanter och i trädgårdar. Naturvårdsverket ansåg den gången att man inte hade resurser att undersöka frågan närmare.
Rekommendationer om val av växter på allmän plats lämnas av flera organ, t. ex. Sveriges lantbruksuniversitet som utbildar trädgårdsarkitekter, Trädgårdsnäringens riksförbund och Sveriges stadsträdgårdsmästare. Kommunförbundet har, enligt uppgift, inte utfärdat några rekommendationer till kommunerna.
Det kan nämnas att konsumentverket i september 1979 publicerat ett informationsblad med uppgifter om klassificering av växter från giftighetssynpunkt. Information om giftiga växter och synpunkter på val av växter vid plantering på allmän plats har bl. ä. lämnats av statens institut för byggnadsforskning, skogs- och lantbruksakademien samt statens lantbruksinforrnation.
1 Riksdagen 1979180. 16 sami. Nr 21
JoU 1979/80:21
2 Utskottet
I föreliggande motion efterlyses förbud mot plantering av giftiga växter på allmän plats. Som framgår av det föregående finns f. n. inte något generellt förbud mot dylik plantering. Planteringar sker i allmänhet efter rekommendationer som utfärdas av markförvaltaren på resp. ort.
Gällande lagstiftning på naturvårdens område liksom lagen om hälso- och miljöfarliga varor synes inte ge stöd för utfärdande genom naturvårdsverkets eller produktkontrollnämndens försorg av generellt förbud mot plantering av giftiga växter på allmän plats. Inte heller torde gällande bestämmelser på livsmedelslagstiftningens eller sociallagstiftningens områden ge möjligheter till centralt initierade ingripanden från statligt håll på nu förevarande område. Möjligen skulle förbud kunna utfärdas med stöd av kommunala ordningsstadgor, vilkas efterlevnad övervakas av de lokala myndigheterna.
Enligt vad utskottet inhämtat synes växtförgiftningar i vårt land hittills endast ha utgjort en liten del av samtliga konstaterade förgiftningsolyckordvs. förgiftningar genom läkemedel, kemisk-tekniska preparat, tobak eller växter. Dödsfall orsakade av växtförgiftning är i Sverige sällsynta.
Även om växtförgiftningar sålunda synes vara förhållandevis ovanliga i vårt land utgör deras blotta förekomst enligt utskottets mening tillräckligt motiv för att man på ansvarigt håll har sin uppmärksamhet noga riktad på problemet och vidtar erforderliga åtgärder för att så effektivt som möjligt eliminera riskerna för sådana förgiftningar. Utskottet anser härmed inte att alla växter som i större eller mindre utsträckning innehåller farliga ämnen skall utrotas eller förbjudas som allmän prydnad. Åtskilliga av de växter som i olika grad kan klassificeras som giftiga är sådana som länge använts som prydnadsväxter och har kommit att ingå som ett naturligt inslag i vår omgivning.
Åtgärder som lämpligen synes böra vidtas är bl. a. utfärdandet av noggranna hanterings- och skötselföreskrifter från ansvariga kommunala myndigheters sida samt en gedigen information till såväl allmänhet som vederbörande trädgårdstekniska personal i nu förevarande avseende. Som inledningsvis angivits har olika åtgärder i angiven riktning också vidtagits. Utbildningsinsatser är givetvis också värdefulla, såväl inom trädgårdsteknikerutbildningen som inom hortonom- och landskapsarkitektutbildningen. Det torde kunna förutsättas att man inom ifrågavarande områden är väl medveten om det utbildningsbehov som här föreligger och att något särskilt påpekande härom från riksdagens sida därför inte är nödvändigt.
Utskottet har mot bakgrund av det anförda inte funnit skäl att påyrka någon riksdagens ytterligare åtgärd med anledning av föreliggande motion.
JoU 1979/80:21
3 Utskottet hemställer alltså
att riksdagen lämnar motionen 1978/79:990 utan ytterligare åtgärd.
Stockholm den 4 december 1979
På jordbruksutskottets vägnar EINAR LARSSON
Närvarande: Einar Larsson (c), Svante Lundkvist (s), Arne Andersson i Ljung (m), Maj Britt Theorin (s)*, Börje Stensson (fp), Sven Lindberg (s)*, Sven Eric Lorentzon (m)*, Gunnar Olsson (s), Märta Fredrikson (c), Lennart Brunander (c), Martin Segerstedt (s), Ingvar Eriksson (m), Jan Fransson (s), Bertil Jonasson (c) och Lars-Erik Lövdén (s)*.
* Éj närvarande vid betänkandets justering.
GOTAB 64057 Stockholm 1979