Med anledning av propositionen 1979/80:100 såvitt avser utgifterna för budgetåret 1980/81 inom jordbruksdepartementets verksamhetsområde jämte motioner

Jordbruksutskottets betänkande

1979/80:29

med anledning av propositionen 1979/80:100 såvitt avser utgifterna för budgetåret 1980/81 inom jordbruksdepartementets verksamhetsområde jämte motioner

TIONDE HUVUDTITELN Jordbruksdepartementet m. m.

1. Jordbruksdepartementet m.fl. anslag. Utskottet tillstyrker regeringens förslag i propositionen 1979/80: 100 bilaga 13 (jordbruksdepartementet) under punkterna A 1-A4(s. 13-15) och hemställer

att riksdagen för budgetåret 1980/81 anvisar

1. till Jordbruksdepartementet ett förslagsanslag av 14 923 000 kr.,

2. till Lantbruksrepresentanter ett förslagsanslag av 2078 000 kr.,

3. till Kommittéer m. m. ett reservationsanslag av 16300000 kr.,

4. till Extra utgifter ett reservationsanslag av 500000 kr.

Jordbrukets rationalisering m. m.

2. Lantbruksstyrelsen. Utskottet tillstyrker regeringens förslag under punkten B 1 (s. 16-18) och hemställer

att riksdagen till Lantbruksstyrelsen för budgetåret 1980/81 anvisar ett förslagsanslag av 35 742 000 kr.

3. Lantbruksnämnderna. Regeringen har under punkten B 2 (s. 18-20) föreslagit riksdagen att till Lantbruksnämnderna för budgetåret 1980/81 anvisa ett förslagsanslag av 181 204000 kr.

Motionen

1 motionen 1979/80: 937 av Iris Mårtensson m. fl. (s) yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna behovet av att lantbruksnämnden anställer lokalrådgivare som kan ägna tid åt frågor om sysselsättning i länets glesbygder.

Utskottet

Enligt regeringens förslag bör medel för lantbruksnämndernas verksamhet för nästa budgetår beräknas med utgångspunkt i det s. k. huvudförslaget. Enligt utfärdade anvisningar för upprättande av myndigheternas an 1

Riksdagen 1979180. 16 sami. Nr 29

JoU 1979/80: 29

slagsframställningar innebär detta en anslagsnivå för budgetåret 1980/81 som utgår från anslaget för budgetåret 1979/80 uppräknat med hänsyn till pris- och löneutvecklingen och därefter minskat med 2%. Under förevarande punkt räknas därutöver med en engångsanvisning av 200000 kr. för flyttning av lantbruksnämnden i Västernorrlands län till nya lokaler.

Utskottet finnér ingen anledning till erinran mot regeringens förslag och tillstyrker därför att till lantbruksnämnderna för nästa budgetår anvisas 181 204000 kr. Som anförs i årets budgetförslag, bilaga 2 till budgetpropositionen, s. 5, har en allmän utgångspunkt för en sådan anslagsberäkning som här redovisas varit att ambitionsnivån i myndigheternas verksamhet genom fortlöpande rationaliseringsverksamhet kan bibehållas vid en i huvudsak oförändrad nivå.

I detta sammanhang tar utskottet upp ett i motionen 937 framfört yrkande om att riksdagen skulle uttala sig för att lantbruksnämnden i Gävleborgs län anställer en lokalrådgivare som kan ägna tid åt frågor om sysselsättning i länets glesbygder. Motiveringen för yrkandet lämnas i motionen 989, vari erinras om att länsstyrelserna fr. o. m. den 1 juli 1979 fått utvidgade uppgifter och samordningsansvar för olika statliga insatser i glesbygd. Det gäller såväl sysselsättningsskapande åtgärder som olika typer av serviceåtgärder av kommersiell eller samhällelig natur. Enligt motionärernas mening finns det skäl att vidta en del åtgärder som gör det möjligt att få ett effektivare utnyttjande av det stöd som nu finns. När det gäller stödet till sysselsättningsskapande åtgärder i glesbygd blir verksamhetens omfattning till en del beroende av de resurser som lantbruksnämnderna kan anslå för att initiera, utvärdera och driva projekt i glesbygd. Det är enligt motionen angeläget att lantbruksnämnden ges möjligheter att anställa en lokalrådgivare för att förstärka insatserna i länets glesbygdsområden, där bl. a. norra och västra delarna av Hälsingland har prioriterats.

Utskottet vill erinra att frågan om lantbruksnämndernas rådgivningsverksamhet förra året var föremål för riksdagens prövning i samband med behandlingen av 1979 års budgetproposition i vad avsåg lantbruksnämndernas anslag för innevarande budgetår. Dåvarande jordbruksministern anförde i nämnda sammanhang mot bakgrund av ett av lantbruksstyrelsen framlagt förslag om rådgivningsverksamhetens framtida inriktning bl. a. följande.

Lantbruksnämndernas rådgivning är ett av de viktigaste medlen för att främja jordbrukets rationalisering. För att denna verksamhet skall få en önskvärd effekt måste den samordnas med andra statliga insatser för jordbrukets och skogsbrukets rationalisering.

Jag delar lantbruksstyrelsens uppfattning vad gäller målet för rådgivningsverksamheten. I första hand bör således verksamheten avse de utvecklingsbara företagen. Till sådana företag bör i detta sammanhang även räknas företag inom de områden där särskilt stöd till lantbruksföretag m. m. i vissa glesbygder kan utgå. Även begränsat utvecklingsbara och utvecklade företag bör emellertid omfattas av rådgivningen. I likhet med

JoU 1979/80:29

rationaliseringsstödet i stort bör rådgivningsinsatserna främst inriktas på de bygder och de företag där de kan förväntas få störst effekt.

Lantbruksstyrelsen framhåller att behovet av ökade rådgivningsinsatser som ett komplement till den vidgade ekonomiska stödgivningen i de utpräglade glesbygderna bör uppmärksammas. Jag delar i likhet med remissinstanserna denna uppfattning. Det särskilda stödet till lantbruksföretag m. m. i vissa glesbygder är avsett att främja sysselsättningen och investeringarna i dessa områden. Det är därför viktigt att stödet följs upp med en aktiv rådgivningsverksamhet på lokal nivå. Det är också viktigt att rådgivningsverksamheten ges möjlighet att anpassas till de riktlinjer för jordbrukspolitiken som beslutades år 1977. Det bör ankomma på styrelsen att vid sin fördelning av de medel som anvisas för verksamheten prioritera rådgivningsresurserna i enlighet med vad jag har anfört. Styrelsen bör därvid kunna inrätta tjänster för lokalrådgivare där så befinnes lämpligt.

För innevarande budgetår beräknades under ifrågavarande punkt 1 milj. kr. för ökad rådgivning, vilket motsvarade åtta rådgivare.

Departementschefens uttalanden föranledde ingen erinran från riksdagens sida. Riksdagen hade heller inte något att invända mot regeringens förslag till medelsanvisning för ändamålet för innevarande budgetår.

Med anledning av den nu väckta motionen i ämnet vill utskottet erinra om att utskottet i samband med införandet av det förutvarande särskilda stödet till lantbruksföretag m. m. i vissa glesbygder framhöll (JoU 1977/ 78: 22) det angelägna i att man genom en aktiv regionalpolitik tar till vara alla realistiska sysselsättningstillfällen för att åstadkomma en önskvärd utveckling i de utpräglade glesbygdsområdena. I sammanhanget anfördes att de areella näringarna därvid måste spela en huvudroll.

Riksdagen biföll förra året ett av regeringen i prop. 1978/79: 112 om regionalpolitik framlagt förslag om att stödet till lantbruksföretag och skärgårdsföretag skulle föras samman i en stödform som också skulle omfatta andra småföretag, hemslöjd, hantverk, småvarv m. m. Syftet var att öka möjligheterna att samordna och intensifiera glesbygdsinsatserna. Förslaget innebar bl. a. att ärenden inom ramen för det nya stödet till företag i glesbygder normalt borde prövas av lantbruksnämnderna. Den nyss omnämnda förstärkningen av de lokala rådgivningsresurserna vid lantbruksnämnderna motiverades framför allt av behovet av ökade rådgivningsinsatser som ett komplement till den vidgade ekonomiska stödgivningen i de utpräglade glesbygderna.

Som i det föregående anförts ankommer det på lantbruksstyrelsen att vid sin fördelning av de medel som anvisas för verksamheten prioritera rådgivningsresurserna så att insatserna främst kan inriktas på de bygder och de företag där de kan förväntas få störst effekt. I den mån det inte befunnits möjligt att tilldela en nämnd särskild rådgivare för ändamålet får ärenden om glesbygdsstöd handläggas av nämndens ordinarie personal.

Utskottet, som utgår från att man från lantbruksverkets sida med uppmärksamhet följer utvecklingen på hithörande område, finner mot bak -

JoU 1979/80: 29

grund av vad i det föregående anförts motionen 937 inte böra föranleda någon riksdagens ytterligare åtgärd.

Utskottet hemställer

1. att riksdagen till Lantbruksnämnderna för budgetåret 1980/81 anvisar ett förslagsanslag av 181 204000 kr.,

2. att riksdagen beträffande rådgivningsverksamheten i Gävleborgs län lämnar motionen 1979/80:937 utan ytterligare åtgärd.

4. Kursverksamhet för jordbrukets rationalisering m. m. Utskottet tillstyrker regeringens förslag under punkten B 3 (s. 20—21) och hemställer

att riksdagen till Kursverksamhet för jordbrukets rationalisering m.m. för budgetåret 1980/81 anvisar ett förslagsanslag av 4 733000 kr.

5. Bidrag till jordbrukets rationalisering, m. m. Utskottet tillstyrker regeringens förslag under punkten B 4 (s. 21-22) och hemställer att riksdagen

1. medgeratt under budgetåret 1980/81 statsbidrag beviljas till jordbrukets rationalisering med sammanlagt högst 61 000000 kr.,

2. till Bidrag till jordbrukets rationalisering, m.m. för budgetåret 1980/81 anvisar ett förslagsanslag av 59000000 kr.

6. Markförvärv för jordbrukets rationalisering. Regeringen har under punkten B 5 (s. 23—25) föreslagit riksdagen att

1. medge att lantbruksstyrelsen får disponera en rörlig kredit av 25000000 kr. i riksgäldskontoret t. o. m. den 30 juni 1982,

2. till Markförvärv för jordbrukets rationalisering för budgetåret 1980/81 anvisa ett reservationsanslag av 25 000 000 kr.

Motionen

I motionen 1979/80: 220 av Lars Werner m. fl. (vpk) yrkas, såvitt nu är i fråga (yrkande 1) att riksdagen hos regeringen hemställer att lantbruksnämnderna i de olika länen ges möjlighet att. med användande av medel ur jordfonden, genom förvärv tillskapa lämpliga jordbruksföretag vilka för längre tid kan behållas i samhällets ägo och utarrenderas till lämpliga, kunniga och intresserade unga jordbrukare — enskilt eller i samverkansföretag.

Utskottet

Detta reservationsanslag är nytt och motsvarar det för innevarande budgetår uppförda investeringsanslaget Jordfonden.

Enligt beslut av 1948 års riksdag sker lantbruksnämndernas inköp och försäljning av jordbruksfastigheter med anlitande av medel ur jordfonden. Föredraganden framhåller att nämndernas inköps- och försäljningsverksamhet är av stor vikt för jordbrukets rationalisering. Av propositionen

JoU 1979/80: 29

framgår att den odisponerade kassabehållningen på fonden under senare år sjunkit. Bl. a. medför emellertid tillkomsten av den nya jordförvärvslagen ett ökat behov av medel. Jordfonden föreslås därför få ett tillskott av 25 milj. kr. för nästa budgetår. Vidare föreslås att lantbruksstyrelsen, utöver den rörliga kredit av 200 milj. kr. i riksgäldskontoret som styrelsen förfogar över t.o. m. den 31 december 1981, får disponera en rörlig kredit av 25 milj. kr. under en tvåårsperiod. Medel som inflyter vid nämndernas försäljning av mark bör liksom hittills tillföras jordfonden.

Utskottet tillstyrker regeringens förslag under denna punkt.

I motionen 220 yrkas bl. a. att lantbruksnämnderna i de olika länen ges möjlighet att, med användande av medel ur jordfonden, genom förvärv tillskapa lämpliga jordbruksföretag vilka för längre tid kan behållas i samhällets ägo och utarrenderas till lämpliga, kunniga och intresserade unga jordbrukare — enskilt eller i samverkansföretag. Enligt motionärernas mening borde det samhällsägda jordinnehavet via jordfonden kunna vidgas väsentligt. De genom förvärven tillskapade enheterna borde kunna arrenderas ut till intresserade lämpliga brukare, i varje fall under en övergångsoch stabiliseringsperiod för de nya brukarna. Samma möjligheter bör kunna ges också till en grupp intresserade lämpliga människor som tillsammans vill bilda sambruksföretag.

Utskottet vill i likhet med föredraganden understryka den stora vikt som lantbruksnämndernas inköps- och försäljningsverksamhet har för jordbrukets rationalisering. Beträffande användningen av jordfonden för ändamålet gjorde riksdagen år 1948 bl. a. följande uttalanden rörande lantbruksnämndernas fastighetsförvärv och förvaltningen av inköpta fastigheter. Såvitt avsåg frågan om inköp av fastigheter på läger för rationaliseringsändamål framhölls att åtskilliga faktorer kunde medföra, att det ofta kunde framstå såsom olämpligt med sådana markförvärv i rationaliseringssyfte, där staten skulle behöva kvarstå såsom ägare av marken under viss tid, innan denna kunde överlåtas till ägaren av den brukningsdel, med vilken den varit avsedd att sammanläggas. Med hänsyn härtill var det angeläget att lantbruksnämnden vid uppkommande frågor om förvärv av mark för rationaliseringsändamål skulle söka att redan i samband med förvärvet träffa överenskommelse med den, till vars fastighet marken var avsedd att läggas, om försäljning av marken till denne. Samtidigt uttalades även, att det inte var lämpligt att uppställa ett generellt förbud mot att använda den aktiva inköpspolitiken för andra än aktuella rationaliseringsåtgärder, utan att rationaliseringsorganet i ett dylikt fall borde mot varandra väga den fördel det innebar, att förvärvet gav ökade möjligheter att längre fram genomföra den yttre rationaliseringen, samt de nackdelar som eventuella förvaltningssvårigheter i samband med den blivande försäljningen av marken kunde anses innebära. I sammanhanget erinrades om att, om fråga om utarrendering blev aktuell, de allmänna bestämmelserna om jordbruksarrende skulle bli tillämpliga.

JoU 1979/80:29

6 Riksdagen har utöver vad här anförts vid några tillfällen gjort vissa uttalanden om jordfondens användning. Enligt beslut av 1967 och 1968 års riksdagar får sålunda av fonden tillsammans 20 milj. kr. disponeras för inlösen av sådana ofullständiga jordbruk, som ej behövs för rationaliseringsändamål. De sålunda inlösta fastigheterna skall redovisas på en särskild delfond. Inom ramen för samma delfond får medel användas för inlösen av avflyttad renägares bostad i enlighet med vad som anförts i prop. 1971:51 med förslag till rennäringslag, m.m. Enligt beslut av 1972 års riksdag skall jordfonden vidare användas för investeringar på de fastigheter som ägs av staten och upplåts till sambruksföreningar.

Utskottet finnér mot bakgrund av det anförda inte anledning för riksdagen att göra något sådant principuttalande rörande fondmedlens användning som föreslås i motionen 220. Motionen avstyrks följaktligen i förevarande del (yrkandet 1).

Utskottet hemställer

1. att riksdagen medger att lantbruksstyrelsen får disponera en rörlig kredit av 25000000 kr. i riksgäldskontoret t. o. m. den 30 juni 1982,

2. att riksdagen till Markförvärv för jordbrukets rationalisering för budgetåret 1980/81 anvisar ett reservationsanslag av 25 000 000 kr.,

3. att riksdagen beträffande användningen av jordfonden avslår motionen 1979/80:220 yrkandet 1.

7. Lån med uppskjuten ränta. Regeringen har under punkten B 6 (s. 25— 26) föreslagit riksdagen att till Lån med uppskjuten ränta för budgetåret 1980/81 anvisa ett reservationsanslag av 1 000 kr.

Motionen

I motionen 1979/80: 220 av Lars Werner m. fl. (vpk) yrkas, såvitt nu är i fråga (yrkandena 6 och 7) att riksdagen hos regeringen hemställer 6. att som särskilt skäl för beviljande av lån med uppskjuten ränta till arrendator skall räknas att denne saknar eget kapital, 7. att den övre lånegränsen på 150000 kr. till varje enskilt företag, vid lån till jordbruksföretag med uppskjuten ränta, tas bort och ersätts med en skälighetsprövning med utgångspunkt i det aktuella lånebehovet.

Utskottet

Lånefonden för lån med uppskjuten ränta inrättades i samband med 1977 års riksdagsbeslut om nya riktlinjer för jordbrukspolitiken. Lånen är avsedda att minska behovet av eget kapital för att personer med i övrigt goda förutsättningar för att bli jordbrukare skall kunna etablera sig. Lån med uppskjuten ränta bör kunna utgå i samband med såväl nyetablering som arealökning om de allmänna villkoren avseende företaget och företagaren

JoU 1979/80:29

är uppfyllda, men sökanden inte beräknas kunna genomföra den planerade åtgärden med andra finansieringsformer på grund av att det egna kapitalet inte är tillräckligt. Lån bör inte komma i fråga i fall där ett uppenbart överpris föreligger. Är sökanden arrendator bör lån med uppskjuten ränta kunna utgå om särskilda skäl föreligger, såsom uppsättning av större djurbesättning, långvarigt arrende etc. Lån utgår med högst 150000 kr. Drivs företaget gemensamt av två eller flera personer skall högsta lånebeloppet avse företaget. Räntan får under räntebetalningsfri tid läggas till kapitalskulden under högst fem år. Lånet skall amorteras under högst 15 år med början senast fem år efter det låntagaren påbörjat den årliga räntebetalningen.

I motionen 220 framhålls att en mycket stor del av den bästa jordbruksjorden i Sverige inte brukas direkt av ägarna utan är utarrenderad till brukare. Det är viktigt att arrendatorernas rätt försvaras av samhället och att de utan risk kan vinnlägga sig om att förbättra de jordbruksföretag de driver men inte äger. I den nya låneformen med uppskjuten ränta angav jordbruksutskottet att lån till arrendatorer skulle kunna medges om särskilda skäl förelåg. Motionärerna menar att ett sådant särskilt skäl bör vara att en tilltänkt arrendator saknar tillgång till eget kapital. Begränsningen i långivningen med uppskjuten ränta till 150000 kr. för varje särskilt fall bör vidare enligt motionärernas mening tas bort och prövningen i varje särskilt fall få avgöra till vilket belopp lån skall kunna beviljas. Utskottet vill med anledning härav anföra följande.

Som framgår av det föregående innebär lånets konstruktion att räntan under en viss tid läggs till kapitalskulden, som därmed ökar. Låneformen innebär vidare att framtida värdeökningar i viss mån diskonteras. Lån med uppskjuten ränta är därför främst avsett för de fall då nyetablering sker på förvärvad fastighet.

I allmänna råd 1978:1 med anvisningar till förordningen (1978:250) om statligt stöd till jordbrukets rationalisering har lantbruksstyrelsen angivit vissa exempel på sådana särskilda skäl som kan föreligga för att lån med uppskjuten ränta skall kunna lämnas i samband med nyetablering på arrenderad fastighet. Styrelsen anser sålunda att sådant lån bör kunna utgå om arrendatorns kapitalbehov avser tillgångar som kan väntas behålla sitt realvärde exempelvis mjölkkobesättning eller suggbesättning och det dessutom är fråga om uppsättning av en större sådan besättning.

Avser arrendatorns kapitalbehov i huvudsak maskiner eller omsättningsdjur, såsom slaktsvin, höns eller broiler bör lån med uppskjuten ränta endast kunna utgå om det är fråga om ett långvarigt arrende. Med hänsyn till låneformens konstruktion bör i sådana fall i regel krävas att arrendeperioden omfattar minst tio år. Även kortare arrendeperioder kan enligt styrelsen godtas om det är fråga om ett stabilt arrendeförhållande.

Utskottet vill framhålla att den nya låneformen som här redovisats endast hunnit prövas under något mer än ett år. Mot bakgrund härav och

JoU 1979/80:29

med hänsyn jämväl till att den nyligen tillsatta utredningen om jordbrukets kapitalförsörjning har att pröva hithörande finansieringsproblem finnér utskottet inte anledning att nu förorda någon ändring i villkoren för lån med uppskjuten ränta. De i motionen 220 framförda yrkandena härom (yrkandena 6 och 7) avstyrks således.

Utskottet hemställer

1. att riksdagen till Lån med uppskjuten ränta för budgetåret 1980/ 81 anvisar ett reservationsanslag av 1 000 kr.,

2. beträffande villkoren för erhållande av lån med uppskjuten ränta avslår motionen 1979/80: 220 yrkandena 6 och 7.

8. Täckande av förluster på grund av statlig kreditgaranti. Utskottet tillstyrker regeringens förslag under punkten B 7 (s. 26-28) och hemställer att riksdagen

1. medger att för budgetåret 1980/81 statlig kreditgaranti lämnas för lån till yttre rationalisering, lån till inre rationalisering, jordförvärvslån, driftslån och maskinlån med sammanlagt högst 713 000000 kr., för lån till trädgårdsnäringens rationalisering m. m. med högst 35 000000 kr., för lån till rennäringens rationalisering m. m. med högst 2500000 kr. samt för lån till inköp av avelshästar och ridhästar med sammanlagt högst 500000 kr.,

2. till Täckande av förluster på grund av statlig kreditgaranti för budgetåret 1980/81 anvisar ett förslagsanslag av 1 500000 kr.

9. Bidrag till trädgårdsnäringens rationalisering, m. m. Utskottet tillstyrker regeringens förslag under punkten B 8 (s. 29) och hemställer att riksdagen

1. medger att under budgetåret 1980/81 statsbidrag beviljas till trädgårdsnäringens rationalisering med sammanlagt högst 2000000 kr.,

2. till Bidrag till trädgårdsnäringens rationalisering, m. m. för budgetåret 1980/81 anvisar ett förslagsanslag av 2000000 kr.

10. Restitution av bensinskatt till trädgårdsnäringen m. fl. anslag. Utskottet tillstyrker regeringens förslag under punkterna B 9-B 16 (s. 29-38) och hemställer

att riksdagen för budgetåret 1980/81 anvisar

1. till Restitution av bensinskatt till trädgårdsnäringen ett anslag av 1042000 kr.,

2. till Stöd till innehavare av fjällägenheter m. m. ett förslagsanslag av 812000 kr.,

3. till Befrämjande av husdjursaveln m.m. ett reservationsanslag av 1 020 000 kr.,

4. till Statens hingstdepå och stuteri: Uppdragsverksamhet ett förslagsanslag av 1 000 kr.,

JoU 1979/80:29

5. till Bidrag till statens hingstdepå och stuteri ett reservationsanslag av 200000 kr.,

6. till Särskilt stöd åt biskötsel och växtodling ett reservationsanslag av 215000 kr.,

7. till Främjande av rennäringen ett reservationsanslag av 1 200000 kr.,

8. till Kompensation för bensinskatt till rennäringen ett anslag av 606000 kr.

Jordbruksprisreglering

11. Statens jordbruksnämnd och Lantbruksekonomiska samarbetsnämn den.

Utskottet tillstyrker regeringens förslag under punkterna C 1—C 2 (s. 39-41) och hemställer

att riksdagen för budgetåret 1980/81 anvisar

1. till Statens jordbruksnämnd ett förslagsanslag av 21 340000 kr.,

2. till Lantbruksekonomiska samarbetsnämnden ett förslagsanslag av 1930000 kr.

12. Inköp av livsmedel m. m. för beredskapslagring och Kostnader för beredskapslagring av livsmedel m. m. Utskottet tillstyrker regeringens förslag under punkterna C 4 och C 5 (s. 42-46) och hemställer

att riksdagen för budgetåret 1980/81 anvisar

1. till Inköp av livsmedel m. m. för beredskapslagring ett reservationsanslag av 15 000000 kr.,

2. till Kostnader för beredskapslagring av livsmedel m. m. ett förslagsanslag av 77 534 000 kr.

13. Bidrag till permanent skördeskadeskydd. Regeringen har under punkten C 7 (s. 47) föreslagit riksdagen att till Bidrag till permanent skördeskadeskydd för budgetåret 1980/81 anvisa ett anslag av 30000000 kr.

Motionen

I motionen 1979/80: 1758 av Svante Lundkvist m. fl. (s) yrkas att riksdagen beslutar att till Bidrag till permanent skördeskadeskydd för budgetåret 1980/81 anvisa ett i förhållande till regeringens förslag med 30000000 kr. minskat anslag.

Utskottet

Ett permanent skördeskadeskydd för det svenska jordbruket infördes år 1961 (prop. 1961:94, JoU 1961:22, rskr 1961:227). Syftet med skördeskadeskyddet är att ge de enskilda jordbruksföretagarna ett från olika synpunkter skäligt ekonomiskt skydd mot förluster på grund av skördeskador. Skyddet är obligatoriskt för alla jordbruksföretag med minst 2 ha åker.

JoU 1979/80: 29

10 Det omfattar alla mera allmänt odlade grödor. Skyddet är ett allriskskydd, dvs. ersättning utgår oavsett orsaken till skadorna. Genom att självrisken är förhållandevis hög har skyddet karaktär av katastrofskydd.

Skyddet bekostas av staten och jordbrukarna. Skördeskadeersättningen bestrids med medel ur skördeskadefonden, till vilken f. n. staten årligen bidrar med 30 milj. kr. och jordbrukarna med 15 milj. kr. Jordbrukarnas del erläggs kollektivt genom skördeskadeavgifter som läggs på såväl vegetabilie- som animalieproduktionen. Staten svarar för administrationskostnaderna.

Statens bidrag till skördeskadefonden anvisas under nu ifrågavarande anslag. Enligt propositionen bör detta för nästa budgetår föras upp med oförändrat belopp, 30 milj. kr.

Som ett led i finansieringen av vissa i annat sammanhang yrkade utgiftsökningar på skogsvårds- och miljövårdsområdena förordas i motionen 1758 att inga ytterligare budgetmedel anvisas till skördeskadefonden för nästa budgetår. Motsvarande bör enligt motionen gälla i fråga om de medel som tillförs fonden från jordbruksnäringen. En bakgrund till förslaget är att skördeskadefonden f. n. uppgår till ca 300 milj. kr.

Utskottet vill erinra om att motsvarande motionsyrkande var föremål för riksdagens prövning i anslutning till budgetbehandlingen såväl för innevarande som för föregående budgetår. Utskottet framhöll vid dessa tillfällen att det kunde starkt ifrågasättas om det var förenligt med skördeskadeskyddets försäkringsmässiga karaktär att låta finansieringen av detsamma fluktuera i takt med tillfälliga förändringar i skadeutfallet olika år emelian. Ett ensidigt beslut från statens sida att begränsa eller helt ta bort det statliga bidraget syntes dessutom inte acceptabelt mot bakgrund av dittills gällande principer för fördelning av ansvaret för fondens uppbyggnad mellan staten och jordbruksnäringens företrädare.

Under hänvisning jämväl till att skördeskadeskyddet genom en år 1976 tillkallad utredning (Jo 1976: 05) var föremål för en särskild översyn har utskottet såväl år 1978 som 1979 avstyrkt ifrågavarande motionsyrkanden. Riksdagen har följt utskottet.

Utredningen om skördeskadeskyddet överlämnade i augusti 1979 sitt betänkande Nytt skördeskadeskydd till jordbruksministern. I betänkandet presenterades två alternativa sätt att ordna skördeskadeskyddet i framtiden. Det ena är ett kombinerat låne- och bidragssystem som skall ersätta nuvarande skydd. Det andra innebär en utbyggnad av nuvarande system med individuella kompletteringar. Båda skyddssystemen bedöms kunna fungera så att varje jordbrukare kan få ekonomisk hjälp vid stor skördeskada. I båda alternativen föreslås att staten alltjämt skall vara huvudman för skyddet. Betänkandet har remissbehandlats och ärendet prövas f. n. inom regeringskansliet. Proposition i ämnet torde kunna föreläggas riksdagen under nästkommande riksmöte.

Någon anledning för riksdagen att i år inta annan ståndpunkt än tidigare i

JoU 1979/80: 29

fråga om anvisning av medel till skördeskadefonden föreligger enligt utskottets mening inte. Utskottet avstyrker således motionen 1758 och förordar att regeringens förslag under denna punkt bifalles av riksdagen. Utskottet hemställer

att riksdagen med bifall till regeringens förslag och med avslag på motionen 1979/80: 1758 till Bidrag till permanent skördeskadeskydd för budgetåret 1980/81 anvisar ett anslag av 30000000 kr.

14. Administration av permanent skördeskadeskvdd m. m. Utskottet tillstyrker regeringens förslag under punkten C 8 (s. 47-48) och hemställer

att riksdagen till Administration av permanent skördeskadeskvdd m.m. för budgetåret 1980/81 anvisar ett förslagsanslag av 28 942 (HK) kr.

15. Inlösen av inhemskt oljeväxtfrö. Utskottet tillstyrker regeringens förslag under rubriken Inlösen av inhemskt oljeväxtfrö (s. 48-49) och hemställer att riksdagen

1. godkänner vad i propositionen förordats om medel för inlösen av inhemskt oljeväxtfrö.

2. medger att statens jordbruksnämnd för inlösen av inhemskt oljeväxtfrö under budgetåret 1980/81 får disponera en rörlig kredit i riksgäldskontoret av högst 50 000 000 kr.

Skogsbruk

16. Skogsstyrelsen. Utskottet tillstyrker regeringens förslag under punkten D 1 (s. 50-52) och hemställer

att riksdagen till Skogsstyrelsen för budgetåret 1980/81 anvisar ett förslagsanslag av 21 259000 kr.

17. Bidrag till skogsvårdsstyrelserna. Regeringen har under punkten D 2 (s. 52-54) föreslagit riksdagen att till Bidrag till skogsvårdsstyrelserna för budgetåret 1980/81 anvisa ett förslagsanslag av 86681 000 kr.

Motionerna

I motionen 1979/80: 697 av Lars Werner m. fl. (vpk) yrkas att riksdagen under bil. 13 D 2, Bidrag till skogsvårdsstyrelserna, beslutar anvisa ett med 10000000 kr. till 97 284000 kr. förhöjt belopp.

I motionen 1979/80: 1028 av Olof Palme m. fl. (s) yrkas, såvitt nu är i fråga (yrkande 2 a) att riksdagen beslutar att av medel som inflyter genom av motionärerna i annat sammanhang föreslagen höjning av skogsvårdsavgiften a) till Bidrag till skogsvårdsstyrelserna för budgetåret 1980/81 anvisa ett i förhållande till regeringens förslag med 14 800000 kr. förhöjt förslagsanslag att användas för en ökning av antalet förrättningsdagar i förhållande till regeringens förslag med 12000 dagar till 77000.

JoU 1979/80:29

12 Utskottet

Regeringens förslag under denna punkt innebär bl. a. att antalet förrättningsdagar i skogsvårdsstyrelsernas offentliga verksamhet för budgetåret 1980/81 beräknas till 65000. Medelstilldelningen per förrättningsdag föreslås höjd till 1 235 kr. Utgiftsramen för skogsvårdsstyrelsernas ej taxebelagda verksamhet blir härmed 80260000 kr. Av de medel som flyter in i form av skogsvårdsavgifter bör enligt propositionen skogsvårdsstyrelserna över detta anslag tillföras 6,7 milj. kr., vilket innebär en minskning i förhållande till innevarande budgetår med 2,5 milj. kr. Beträffande motiven för denna minskning hänvisas till förslagen om riktlinjer för skogspolitiken, m. m. (prop. 1978/79:110 s. 237).

I motionen 697 påpekas bl. a. att den nya skogsvårdslagen innebär ökade krav på skogsvårdsstyrelsernas tillsynsverksamhet. Det är därför enligt motionärerna oacceptabelt att i propositionen föreslås ett anslag som med 603 000 kr. understiger anslaget för innevarande budgetår. Med hänsyn härtill föreslås i motionen en anslagshöjning med 10 milj. kr.

Enligt motionen 1027 — huvudmotion till den här behandlade följdmotionen 1028 yrkandet 2 a - måste skogsvårdsstyrelsernas offentliga verksamhet i högre grad än förut inriktas på åtgärder för att åstadkomma en ökad virkesproduktion. Detta kräver att verksamheten i fråga utökas och tillförs ökade resurser. Ytterligare skäl som enligt motionen talar för en utökning av skogsvårdsstyrelsernas offentliga verksamhet är bl. a. införandet av den nya skogsvårdslagen och styrelsernas medverkan i den pågående länsplaneringen. Mot bakgrund härav föreslås att antalet förrättningsdagar ökas med 12000 dagar till 77000 dagar. Motionärerna har i annat sammanhang i en motion (1979/80: 793) till årets riksmöte föreslagit en höjning av skogsvårdsavgiften från 3 promille till 8 promille. Enligt det nu aktuella motionsyrkandet bör riksdagen av medel som inflyter genom den föreslagna avgiftshöjningen anvisa ytterligare 14,8 milj. kr. att användas för den ökning av antalet förrättningsdagar som förordas av motionärerna.

Utskottet får erinra om att riksdagen under våren 1979 fattade beslut om riktlinjer för skogspolitiken, m. m. (prop. 1978/79: 110, JoU 1978/79: 30). Beslutet innebar bl. a. att subventioneringen av skogsvårdsstyrelsernas taxebelagda verksamhet successivt skulle avvecklas. Vidare vill utskottet fästa uppmärksamheten på att skogsadministrativa utredningen (Jo 1974:03) har i uppdrag att överväga den skogliga administrationens principiella utformning m. m. Utredningens förslag kommer enligt vad utskottet erfarit att redovisas inom kort. I samband härmed torde frågan om skogsvårdsstyrelsemas ekonomiska och personella resurser komma att behandlas i ett vidare perspektiv. Utskottet är mot bl. a. nu angiven bakgrund inte berett att frångå regeringens anslagsberäkning. Vad beträffar motionen 1028 vill utskottet för övrigt fästa uppmärksamheten på att debitering och uppbörd av den skogsvårdsavgift som gäller för inkomståret 1980 äger rum

JoU 1979/80:29

först efter utgången av budgetåret 1980/81. En höjning av skogsvårdsavgiften i enlighet med förslaget i motionen 793 kan endast i begränsad utsträckning påverka budgetutfallet för nyssnämnda budgetår.

Det anförda innebär att utskottet avstyrker såväl motionen 697 som yrkandet 2 a i motionen 1028.

Utskottet hemställer således

att riksdagen med bifall till regeringens förslag och med avslag på motionen 1979/80:697 och motionen 1979/80: 1028 yrkandet 2 a till Bidrag till skogsvårdsstyrelserna för budgetåret 1980/81 anvisar ett förslagsanslag av 86681 000 kr.

18. Kursverksamhet för skogsbrukets rationalisering m. m. Utskottet tillstyrker regeringens förslag under punkten D 3 (s. 54-55) och hemställer att riksdagen till Kursverksamhet för skogsbrukets rationalisering m.m. för budgetåret 1980/81 anvisar ett förslagsanslag av 3620000 kr.

19. Bidrag till skogsvård m. m. Regeringen har under punkten D 4 (s. 56- 58) föreslagit riksdagen att

1. medge att under budgetåret 1980/81 statsbidrag beviljas med sammanlagt högst 139000000 kr. till skogsvård m. m.,

2. till Bidrag till skogsvård m. m. för budgetåret 1980/81 anvisa ett förslagsanslag av 120000000 kr.

Motionerna

I motionen 1979/80: 1028 av Olof Palme m. fl. (s) yrkas, såvitt nu är i fråga (yrkande 2 b) att riksdagen beslutar att av medel som inflyter genom av motionärerna i annat sammanhang föreslagen höjning av skogsvårdsavgiften b) till Bidrag till skogsvård m. m. för budgetåret 1980/81 anvisa ett i förhållande till regeringens förslag med 77 250000 kr. förhöjt förslagsanslag att användas med 65 000 000 kr. till särskilda skogsvårdsåtgärder inom det skogliga stödområdet, med 8 500000 kr. till översiktliga skogsinventeringar samt med 3750000 kr. till statsbidrag för fastighetsvisa skogsbruksplaner.

I motionen 1979/80: 1372 av Sven Aspling m. fl. (s) yrkas att riksdagen beslutar att bidrag för särskilda skogsvårdsinsatser skall kunna utgå för stödberättigad verksamhet i Värmlands län under budgetåren 1980/81 — 1982/83.

I motionen 1979/80: 1763 av Arne Svensson (m) yrkas att riksdagen beslutar att ur anslaget Bidrag till skogsvård m.m. skall kunna utgå bidrag till skogsägare som vill använda får som slybekämpare i skogsföryngringar.

JoU 1979/80: 29

14 Utskottet

Enligt propositionen fullföljs genom förslaget under denna anslagsrubrik de beslut i fråga om bidrag till skogsvård m m. som fattades av riksdagen våren 1979.

I motionen 1027, huvudmotion till den här behandlade motionen 1028 yrkandet 2 b, framhålls bl. a. det nödvändiga i att skogsproduktionen ökas och att det skapas arbetstillfällen i norra Sverige. Vidare anförs att den statliga bidragsgivningen bör avse fullständiga återväxtåtgärder efter all slutavverkning inom det skogliga stödområdet. Enligt motionen bör totalt 150 milj. kr. anvisas till särskilda skogsvårdsåtgärder inom det skogliga stödområdet. För skogliga översiktsplaner bör anvisas 18,5 milj. kr. och för fastighetsvisa skogsbruksplaner 5,25 milj. kr. Sammanlagt innebär motionsförslaget att skogsstyrelsen tillförs ytterligare 77,25 milj. kr. jämfört med regeringens förslag. Enligt yrkandet 2 b i motionen 1028 bör riksdagen av medel som inflyter genom en av motionärerna i annat sammanhang föreslagen höjning av skogsvårdsavgiften (jämför p. 17) anvisa ytterligare 77,25 milj. kr. under anslaget för de åtgärder som nyss redovisats.

I motionen 1400 — huvudmotion till den här behandlade motionen 1372 — framhålls behovet av tillväxtstimulerande åtgärder i det värmländska skogsbruket. Enligt motionärerna bör stöd till särskilda skogsvårdsinsatser i Värmlands län utgå under budgetåren 1980/81-1982/83.

I motionen 1763 diskuteras olika metoder att bekämpa lövsly i skogsplanteringar. Enligt motionären har under senare år en viss försöksverksamhet ägt rum som inneburit att man genom fårbetning hållit efter lövslyet. Erfarenheterna av dessa försök sägs vara goda, men ett problem är att stängselkostnaderna blir höga. Motionären anser därför att ur förevarande anslag ett belopp bör ställas till skogsvårdsstyrelsemas förfogande för att stimulera skogsägare till att använda får för i motionen angiven slybekämpning.

Utskottet får inledningsvis erinra om att 1979 års beslut rörande skogspolitiken bl. a. innebar att skogsvårdsavgiftsmedlen huvudsakligen borde användas för sådana ändamål som är till nytta för skogsbruket som sådant eller på sådant sätt att alla skogsbrukare kan få del av dem (JoU 1978/79: 30 s. 59). Huvuddelen av den anslagshöjning som föreslås i motionen 1028 yrkandet 2 b avser åtgärder som inte omfattas av nyssnämnda, av riksdagen fastställda principer för bidragsgivningen. Härtill kommer att den i motionen angivna formen för finansiering av åsyftade åtgärder - enligt vad som närmare redovisas under punkt 17 ovan — inte tillför statskassan medel i den omfattning motionärerna beräknat för budgetåret 1980/81. På angivna skäl avstyrker utskottet yrkandet 2 b i motionen 1028.

Enligt förordningen (1979:792) om statligt stöd till skogsbruket utgår bl. a. statsbidrag till särskilda skogsvårdsåtgärder inom det skogliga stöd -

JoU 1979/80: 29

området. Såvitt avser Värmlands län omfattar det regionala stödet endast Torsby kommun, som ingår i det skogliga stödområdets yttre zon. Yrkandet i motionen 1372 innebär att hela Värmlands län under budgetåren 1980/ 81 — 1982/83 skall omfattas av stödområdesbestämmelserna. Utskottet får med anledning härav framhålla att stödområdesindelningen skett i enlighet med 1979 års skogspolitiska beslut, vilket bl. a. grundades på av skogsutredningen gjorda undersökningar och bedömningar rörande skogsbrukets förutsättningar i olika delar av landet. Utskottet är med hänsyn till det anförda inte berett att tillstyrka motionen 1372.

I anslutning till motionen 1763 vill utskottet nämna att statsbidrag enligt nyssnämnda förordning utgår inom det skogliga området till bl. a. eftersatt röjning i plantskog och ungskog. I den bidragsgrundande kostnaden får inte inräknas kostnader för kemisk lövslybekämpning. Bidragsbestämmelserna torde i första hand avse mera konventionella metoder för slybekämpning än den motionären anvisar. Det sagda bör enligt utskottets mening inte utesluta att också mindre konventionella metoder kan bli föremål för överväganden i den fortsatta verksamheten på förevarande område. I sammanhanget bör nämnas att regeringen under 1979 tillsatt en utredning angående användningen av kemiska medel i jord- och skogsbruket (dir. 1979:119). Utredningens överväganden kan få betydelse för den vidare prövningen av de frågor som aktualiseras i motionen 1763. Denna bör därför inte föranleda någon särskild åtgärd från riksdagens sida.

Med hänvisning till det anförda och då utskottet i övrigt inte finnér någon anledning till erinran mot regeringens förslag under denna punkt hemställer utskottet

1. att riksdagen medger att under budgetåret 1980/81 statsbidrag beviljas med sammanlagt högst 139000000 kr. till skogsvård m. m.,

2. att riksdagen med bifall till regeringens förslag och med avslag på motionen 1979/80: 1028 yrkandet 2 b till Bidrag till skogsvård m.m. för budgetåret 1980/81 anvisar ett förslagsanslag av 120000000 kr.,

3. att riksdagen beträffande särskilda skogsvårdsinsatser i Värmland avslår motionen 1979/80: 1372,

4. att riksdagen beträffande bidrag till slybekämpning lämnar motionen 1979/80: 1763 utan vidare åtgärd.

20. Stöd till byggande av skogsvägar. Regeringen har under punkten D 5 (s. 59—60) föreslagit riksdagen att

1. medge att under budgetåret 1980/81 statsbidrag beviljas med sammanlagt högst 35 000000 kr. till byggande av skogsvägar,

2. medge att under budgetåret 1980/81 statlig garanti lämnas för lån till byggande av skogsvägar med sammanlagt högst 6000000 kr.,

JoU 1979/80:29

3. till Stöd till byggande av skogsvägar för budgetåret 1980/81 anvisa ett förslagsanslag av 35 000000 kr.

Motionen

I motionen 1979/80: 1151 av Marianne Stålberg m. fl. (s) yrkas att riksdagen anhåller att regeringen ökar anslagen till skogsbilvägar inom skogslänen.

Utskottet

Enligt propositionen innebär regeringens förslag under denna punkt ett fullföljande av 1979 års beslut rörande skogspolitiken i förevarande del.

I motionen 1847 — huvudmotion till den här behandlade motionen 1151 — framställs önskemål om olika regionalpolitiska åtgärder framför allt i Jämtlands län. Bl. a. anförs att en grundförutsättning för att skogsavverkningen i länet skall kunna upprätthållas är att skogsvägnätet byggs ut kraftigt. Enligt motionen ligger fortfarande en stor del av de slutavverkningsmogna skogarna i väglösa områden. Det är därför nödvändigt att regeringen överväger att som en regionalpolitisk insats öka anslagen till skogsbilvägar inom skogslänen. Förslag härom framförs i motionen 1151, dock utan närmare uppgifter om vilka län som avses och vilka belopp den önskade prioriteringen skall omfatta.

Utskottet vill fästa uppmärksamheten på att det statliga stödet till byggande av skogsvägar ökat kraftigt under senare år. Förslagen i årets budgetproposition innebär bl. a. en höjning av bidragsramen med 2,5 milj. kr. samt en fördubbling av lånegarantiramen jämfört med innevarande budgetår. Regeringens förslag föranleder ingen erinran från utskottets sida. Utskottet finnér för sin del ingen anledning att förorda ett riksdagsuttalande av innebörd att skogsvägbyggandet i de delar av landet som avses i motionen 1151 skulle särskilt prioriteras. Det förtjänar framhållas att likartade problem med svårtillgängliga avverkningsområden föreligger också i andra delar av landet än dem motionärerna åsyftar. Det bör ankomma på de skogliga myndigheterna att närmare besluta i hithörande frågor. Utskottet avstyrker således motionen 1151.

Utskottet hemställer

1. att riksdagen medger att under budgetåret 1980/81 statsbidrag beviljas med sammanlagt högst 35 000000 kr. till byggande av skogsvägar,

2. att riksdagen medger att under budgetåret 1980/81 statlig garanti lämnas för lån till byggande av skogsvägar med sammanlagt högst 6000000 kr.,

3. att riksdagen till Stöd till byggande av skogsvägar för budgetåret 1980/81 anvisar ett förslagsanslag av 35000 000 kr.,

4. att riksdagen beträffande medel till byggande av skogsbilvägar i skogslänen avslår motionen 1979/80: 1151.

JoU 1979/80: 29

21. Främjande av skogsvård m. m. Utskottet tillstyrker regeringens förslag under punkten D 6 <s.60) och hemställer

att riksdagen till Främjande av skogsvård m. m. för budgetåret 1980/81 anvisar ett reservationsanslag av 1 000000 kr.

Fiske

22. Fiskeristyrelsen. Utskottet tillstyrker regeringens förslag under punkten E 1 (s. 61—62) och hemställer

att riksdagen

1. bemyndigar regeringen att vid fiskeristyrelsen inrätta en ordinarie tjänst som generaldirektör med beteckningen p,

2. till Fiskeristyrelsen för budgetåret 1980/81 anvisar ett förslagsanslag av 19051 000 kr.

23. Statens lokala Fiskeriadministration m. fl. anslag. Utskottet tillstyrker regeringens förslag under punkterna E 2-E 4 (s. 62-65) och hemställer

att riksdagen för budgetåret 1980/81 anvisar

1. till Statens lokala fiskeriadministration ett förslagsanslag av 8 348 000 kr.,

2. till Främjande i allmänhet av fiskerinäringen ett reservationsanslag av 500000 kr.,

3. till Kursverksamhet på fiskets område ett reservationsanslag av 430 000 kr.

24. Bidrag till fiskehamnar m. m. Regeringen har under punkten E 5 (s. 65-68) föreslagit riksdagen att

1. godkänna de grunder för statsbidrag till fiskehamnar som i propositionen förordats,

2. till Bidrag till fiskehamnar m. m. för budgetåret 1980/81 anvisa ett reservationsanslag av 9 433 000 kr.

Motionerna

I motionen 1979/80:696 av Åke Svensson (c) yrkas att riksdagen uttalar sig för att statsbidrag skall utgå till anläggande av en större fiskehamn på östra Öland.

I motionen 1979/80: 1756 av Hans Gustafsson m.fl. (s) yrkas att riksdagen beslutar att ökade medel avsätts till fiskehamnar i Blekinge län genom omfördelning av fiskeristyrelsens medelstilldelning.

Utskottet

Under förevarande anslag utgår förutom statsbidrag till byggande av fiskehamnar bl. a. ersättning för täckande av eventuella underskott vid driften av statliga fiskehamnar. Frågor om stöd till byggande och förbätt -

2 Riksdagen 1979180. 16 sami. Nr 29

JoU 1979/80:29

ringar av fiskehamnar skall enligt gällande riktlinjer bedömas mot bakgrund av hamnarnas betydelse för fiskerinäringens utveckling inom vederbörande region.

Nuvarande grunder för bidrag till fiskehamnar beslöts av riksdagen år 1971 (prop. 1971: 1 bil. Ils. 57—63, JoU 1971: 1, rskr 1971:86). Riktlinjerna innebär i huvudsak att statsbidrag kan utgå till anläggning eller förbättring av hamn som behövs för yrkesfisket. Bidraget kan utgå till kommun eller om särskilda skäl föreligger till aktiebolag och ekonomisk förening. Bidraget utgår med belopp som motsvarar högst 90 % av anläggnings- eller förbättringskostnaden. Ansökningar om bidrag prövas av regeringen. Ansökan görs hos fiskeristyrelsen som, efter att ha hört länsstyrelsen, med eget yttrande skall överlämna ärendet till regeringen.

Som redovisas i propositionen har fiskeristyrelsen på regeringens uppdrag utrett det framtida behovet av ändamålsenliga och lämpligt lokaliserade hamnar för fisket. För fullgörande av uppdraget tillsatte styrelsen en arbetsgrupp med representanter för - förutom fiskeristyrelsen - sjöfartsverket. statens jordbruksnämnd. Svensk fisk ekonomisk förening. Sveriges fiskares riksförbund och Svenska kommunförbundet. Styrelsen överlämnade i maj 1979 förslag till regeringen om förbättringar av fiskehamnar. Förslaget har remissbehandlats.

Föredraganden framhåller att ändamålsenliga och lämpligt lokaliserade hamnar är av väsentlig betydelse för yrkesfisket. Fiskeristyrelsens utredning visar att antalet fiskehamnar är tillräckligt. Däremot behöver flera fiskehamnar byggas ut eller på annat sätt förbättras. Det är därför enligt föredraganden angeläget att statsbidrag även i fortsättningen kan utgå till förbättringar av de fiskehamnar som enligt utredningen bör åtgärdas.

Det framhålls i propositionen att investeringar i fiskehamnar ofta är långsiktiga. Det är därför angeläget att de investeringar som kommer till stånd med statliga bidrag står i överensstämmelse med den långsiktiga utvecklingen inom fiskerinäringen.

Vad föredraganden i nu förevarande sammanhang anfört föranleder ingen erinran från utskottets sida. 1 enlighet härmed ansluter sig utskottet till uppfattningen att fiskeristyrelsen årligen bör upprätta en plan för statsbidragsgivningen under de närmaste fem åren. Planen bör inte vara bindande utan endast utgöra ett beslutsunderlag. I denna planering bör styrelsen samråda med berörda myndigheter samt med Sveriges fiskares riksförbund. Inom ramen för planeringen bör medel kunna reserveras även för bidrag till brådskande reparationer av fiskehamnar.

Statsbidrag till fiskehamnar får som nyss anförts f. n. lämnas med högst 90 % av anläggnings- eller förbättringskostnaden. Flittills har i flertalet fall bidrag utgått med 90 %.

Enligt föredragandens mening bör bidragsgivningen differentieras i större utsträckning än vad som nu är fallet. På så sätt kan medlen utnyttjas mer effektivt.

JoU 1979/80: 29

19 Utskottet delar denna uppfattning och förordar i likhet med föredraganden att bidrag i fortsättningen normalt utgår med 50 % av anläggnings- och förbättringskostnaden. Högre bidrag än 50 %, dvs. högst 90 %, bör utgå endast när särskilda skäl föreligger. Sådant särskilt skäl kan t. ex. vara att en hamn är angelägen från regionalpolitisk synpunkt samtidigt som verksamheten i hamnen inte kan bedömas bli tillräckligt stor för att bära de anläggningskostnader som inte kan täckas av ett 50-procentigt statsbidrag.

En av fiskeristyrelsen föreslagen ordning med mindre årliga belopp till många hamnar kan utskottet i likhet med föredraganden inte biträda, eftersom den synes svår att förena med kravet på ett rationellt byggande. Vaije ärende bör i stället prövas i ett sammanhang. Nuvarande regler för utbetalning bör gälla även i fortsättningen.

1 övrigt delar utskottet den i propositionen anförda meningen att gällande riktlinjer för statsbidrag till fiskehamnar är ändamålsenliga. Frågor om stöd till byggande och förbättringar av fiskehamnar bör sålunda liksom hittills bedömas mot bakgrund av hamnarnas betydelse för fiskerinäringens utveckling inom regionen i fråga. Det ankommer härvidlag på fiskeristyrelsen att göra de prioriteringar som krävs. Det slutliga avgörandet i dessa frågor bör alltjämt åvila regeringen.

I motionen 696 begärs att riksdagen uttalar sig för att statsbidrag skall utgå till anläggande av en större fiskehamn på östra Öland. Enligt motionen 1756 bör ökade medel avsättas till fiskehamnar i Blekinge län genom omfördelning av fiskeristyrelsens medelstilldelning. Motionsyrkandena motiveras bl. a. med att den kraftiga ökning som skett av östersjöfisket under senare år ställer större krav på landningskapacitet inom berörda regioner.

De båda nu berörda motionsyrkandena avser frågor som enligt nyss angivna riktlinjer bör falla under fiskeristyrelsens och regeringens prövning. Det bör nämnas att såväl länsstyrelsen i Kalmar län som länsstyrelsen i Blekinge län ingår bland de remissinstanser som yttrat sig över fiskeristyrelsens utredning. Det finns därför anledning anta att i motionerna anförda synpunkter kommer att ingå i underlaget för kommande överväganden i frågan utan något särskilt påpekande från riksdagens sida. Motionerna 696 och 1756 bör mot angiven bakgrund inte föranleda någon riksdagens ytterligare åtgärd.

Regeringens medelsberäkning under anslaget, som bl. a. innebär en uppräkning av anslagsposten till bidrag till fiskehamnar med 1 555 000 kr. till 5 267000 kr., föranleder ingen erinran från utskottets sida.

Utskottet hemställer

1. att riksdagen godkänner de grunder för statsbidrag till fiskehamnar som förordats i propositionen,

2. beträffande statsbidrag till speciella fiskehamnar lämnar motionerna 1979/80: 696 och 1979/80: 1756 utan ytterligare åtgärd,

3. till Bidrag till fiskehamnar m. m. för budgetåret 1980/81 anvisar ett reservationsanslag av 9433 000 kr.

JoU 1979/80:29

25. Isbrytarhjälp åt fiskarbefolkningen och Restitution av bensinskatt till fiskerinäringen. Utskottet tillstyrker regeringens förslag under punkterna E 6—E 7 (s. 68—69) och hemställer

att riksdagen för budgetåret 1980/81 anvisar

1. till Isbrytarhjälp åt fiskarbefolkningen ett förslagsanslag av 20000 kr.,

2. till Restitution av bensinskatt till fiskerinäringen ett reservationsanslag av 2058000 kr.

26. Bidrag till fiskets rationalisering m. m. Utskottet tillstyrker regeringens förslag under punkten E 8 (s. 69—71) och hemställer

att riksdagen

1. godkänner de i propositionen förordade grunderna för statsbidrag till wireskydd,

2. medger att under budgetåret 1980/81 statsbidrag beviljas till fiskets rationalisering med sammanlagt högst 5 000000 kr.,

3. till Bidrag till fiskets rationalisering m. m. anvisar ett förslagsanslag av 6000000 kr.

27. Fiskerilån m. fl. anslag. Utskottet tillstyrker regeringens förslag under punkterna E 9—E 11 (s. 71—72) och hemställer

att riksdagen för budgetåret 1980/81 anvisar

1. till Fiskerilån ett reservationsanslag av 25 000 000 kr.,

2. till Fiskberedningslån ett reservationsanslag av 10000000 kr.,

3. till Fiskredskapslån ett reservationsanslag av 500000 kr.

28. Täckande av förluster vid statlig kreditgaranti till fisket. Utskottet tillstyrker regeringens förslag under punkten E 12 (s. 73) och hemställer

att riksdagen

1. medger att under budgetåret 1980/81 statlig garanti beviljas för lån till fiskeföretag med sammanlagt högst 20000000 kr., för lån till fiskberedningsföretag med sammanlagt högst 10000000 kr. och för lån till åtgärder som främjar fritidsfisket med sammanlagt högst 2000000 kr.,

2. till Täckande av förluster vid statlig kreditgaranti till fiske för budgetåret 1980/81 anvisar ett förslagsanslag av 1 000 kr.

29. Kostnader för fiskeutredningar i vattenmål m. m. m. fl. anslag. Utskottet tillstyrker regeringens förslag under punkterna E 13-E 15 (s. 73-75) och hemställer

att riksdagen för budgetåret 1980/81 anvisar

1. till Kostnader för fiskeutredningar i vattenmål m. m. ett förslagsanslag av 1 000 kr.,

JoU 1979/80:29

2. till Ersättning till strandägare för mistad fiskerätt m. m. ett förslagsanslag av 100000 kr.,

3. till Bidrag till fiskare med anledning av avlysning av fiskevatten ett reservationsanslag av 1 000 kr.

Service och kontroll

30. Statens livsmedelsverk m. fl. anslag. Utskottet tillstyrker regeringens förslag under punkterna F 1 -F 4 (s. 76—82) och hemställer

att riksdagen för budgetåret 1980/81 anvisar

1. till Statens livsmedelsverk ett förslagsanslag av 46 509000 kr.,

2. till Täckande av vissa kostnader för köttbesiktning vid kontrollslakterier ett förslagsanslag av 22321 000 kr.,

3. till Statens veterinärmedicinska anstalt ett förslagsanslag av 49 348000 kr.,

4. till Veterinärstaten ett förslagsanslag av 47 929 000 kr.

31. Bekämpande av smittsamma husdjurssjukdomar, m. m. Regeringen har under punkten F 5 (s. 82—88) föreslagit riksdagen att

1. godkänna de riktlinjer för karantänsverksamheten som i propositionen redovisats,

2. godkänna vad i propositionen förordats om statligt stöd till offentliga karantäner,

3. till Bekämpande av smittsamma husdjurssjukdomar, m. m. för budgetåret 1980/81 anvisa ett förslagsanslag av 15 000000 kr.

Motionerna

I motionen 1979/80:1374 av Erik Börjesson (fp) yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om karantänsverksamhetens finansiering.

I motionen 1979/80:1389 av Hans Pettersson i Helsingborg (s) yrkas att riksdagen hos regeringen begär att staten övertar huvudmannaskapet för de karantänsstationer som utredningen förordar i enlighet med vad som i motionen anförts.

Utskottet

Detta anslag är avsett för kostnader och ersättningar i samband med bekämpande av eller beredskap mot smittsamma husdjurssjukdomar. Från anslaget utbetalas också ersättning för kostnader som uppkommit genom beslut om förintande av bisamhällen, för bitillsynsmännens arvoden m. m. Regeringens förslag om medelsanvisning innebär en uppräkning av anslaget med 5 milj. kr. till 15 milj. kr.

I detta sammanhang tas i propositionen upp vissa frågor om karantänsverksamheten i landet.

3 Riksdagen 1979180. 16 sami. Nr 29

JoU 1979/80:29

22 Som framgår av propositionen finns bestämmelser som syftar till att förhindra att smittsamma djursjukdomar förs in i Sverige i veterinära införselkungörelsen (1958:551, ändrad senast 1978:640). Lantbruksstyrelsen, som är tillsynsmyndighet, kan i samband med att införseltillstånd meddelas föreskriva de villkor som styrelsen finnér nödvändiga. I ett stort antal fall föreskrivs att djur skall förvaras i karantän under viss tid.

Djur kan förvaras antingen i offentliga eller enskilda karantäner. Nötkreatur förvaras i de offentliga karantänerna främst vid import av enstaka djur. Vid större sändningar är det i regel omöjligt för en offentlig karantänsanstalt att ta emot samtliga djur. Vården av det många gånger värdefulla djurmaterialet kan också innebära svårigheter med hänsyn till de personella resurserna på de offentliga karantänerna. Utrymmesbrist kan hindra de offentliga karantänerna att ta emot stora sändningar av svin, får, fjäderfä och burfåglar. Här sker karantänsförvaringen nästan uteslutande i enskilda karantäner, vilka är särskilt inrättade för ändamålet.

Offentliga karantäner för djur finns i Göteborg. Helsingborg, Malmö, Sala och Sollefteå. De tre förstnämnda har resp. kommun som huvudman. Karantänen i Sala är privatägd och karantänsavdelningen vid hundskolan i Sollefteå är statlig. Karantänernas utrustning och standard bestämmer vilka slags djur som kan tas emot.

Genom beslut den 23 juni 1976 bemyndigade regeringen dåvarande chefen för jordbruksdepartementet att tillkalla en särskild utredare med uppgift att utreda frågan om karantänsverksamheten för djur. Utredningen, som antog benämningen utredningen (Jo 1976:08) om karantänsverksamheten för djur, avlämnande i december 1977 betänkandet (Ds Jo 1977:14) Karantänsverksamheten för djur. Betänkandet har remissbehandlats.

Sammanfattningsvis förelår utredningen bl. a. att staten övertar huvudmannaskapet för karantänerna i Göteborg och Helsingborg den 1 juli 1979 samt att lantbruksstyrelsen övertar administrationen av dessa och bestämmer hur administrationen i övrigt skall byggas upp. Verksamheten vid karantänen i Malmö bör enligt utredningen läggas ner snarast möjligt.

Föredraganden anför för sin del att karantänsverksamheten kan uppdelas i två principiellt skilda områden — det som rör sällskapsdjuren och det som omfattar de animalieproducerande djuren inom lantbruket. Karantänsutredningen har föreslagit att staten övertar huvudmannaskapet för de karantäner som drivs av vissa kommuner. Detta innebär i huvudsak att staten skulle driva karantäner för sällskapsdjuren, medan däremot övrig karantänsverksamhet även fortsättningsvis skulle bedrivas i enskilda karantänslokaler som godkänts av lantbruksstyrelsen. Att man här har olika synsätt på olika djurslag kan förklaras av att riskbedömningen måste göras från delvis olika utgångspunkter. Karantänsförvaring av sällskapsdjur sker sålunda framför allt för att skydda landet mot sjukdomar som kan överföras till människan samt svårbekämpade farsoter för den vilda faunan. Detta är särskilt fallet med rabies. När det gäller animalieproduktionen

JoU 1979/80:29

syftar karantänen nästan uteslutande till att skydda djurslag inom denna.

Bedömningen av de totala riskerna för samhället i samband med införsel av djur är enligt föredragandens mening en faktor som skall ha ett avgörande inflytande på uppbyggnaden av karantänsväsendet. När det gäller animalieproduktionens djur fungerar det till synes bra med de av lantbruksstyrelsen tillfälligt godkända karantäner som anordnas av enskilda personer eller organisationer inom jordbruksnäringen. Verksamheten vid de offentliga karantänerna bör därför i huvudsak inriktas på karantänsförvaring av hundar och katter. Statens primära uppgift är, framhålls det vidare, att ansvara för att karantänsverksamheten får en ändamålsenlig inriktning. Vidare skall staten genom tillsyn övervaka att verksamheten bedrivs i överensstämmelse med gällande föreskrifter. Enligt hittills vunna erfarenheter har erforderlig insyn och kontroll kunnat uppehållas vid de ickestatliga, offentliga karantänerna. Från kontrollsynpunkt finns det därför enligt föredraganden ingen anledning att utesluta kommunalt eller privat huvudmannaskap.

Fortsatt kommunalt huvudmannaskap har den fördelen att redan vunnen erfarenhet av verksamheten tillvaratas och att administrationen ligger närmare verksamheten. Offentliga karantäner i privat regi är också ett alternativ som förtjänar att beaktas. Karantänsverksamheten torde ofta med fördel kunna drivas såsom familjeföretag. Risken för plötsliga nedläggningar av privata karantäner bör kunna bemästras, t. ex. genom långsiktiga avtal. Enligt vad föredraganden erfarit finns flera privatpersoner som hos lantbruksstyrelsen anmält intresse för att inrätta offentliga karantäner. Med hänvisning till vad föredraganden sålunda anfört är denne inte beredd förorda att staten tar över huvudmannaskapet för de offentliga karantänerna som nu drivs i kommunal eller privat regi. Föredraganden kan inte heller biträda förslaget om inrättande av statliga karantäner utöver den som finns vid statens hundskola i Sollefteå. Lantbruksstyrelsen bör, framhålls det, åläggas ett planeringsansvar för karantänsverksamheten.

Beträffande taxesättningen anför föredraganden att kostnaderna för karantänsförvaring av djur i princip bör bestridas av vederbörande djurägare. Risken för olovlig införsel vid taxehöjning till full kostnadstäckning torde vara marginell. Principiella skäl talar också emot en subventionerad karantänsverksamhet. En sådan subvention skulle bl. a. gynna import av djur från länder med sämre hälsoläge. Föredraganden anser därför att karantänsverksamheten för djur bör finansieras genom avgifter som ger full kostnadstäckning.

Det finns emellertid ett behov av att inom landet ha en karantän som har ett antal reservplatser för alla aktuella djurslag. Den nuvarande karantänen i Helsingborg skulle exempelvis kunna fylla denna funktion. Beredskapen innebär emellertid att vissa karantänsplatser står outnyttjade under längre eller kortare tid vilket försämrar driftresultatet. Eftersom det får anses vara i hela landets intresse att det finns en karantän med viss reservkapaci -

JoU 1979/80:29

tet och beredskap anser föredraganden det motiverat att staten ikläder sig visst ansvar för de ökade driftkostnaderna. Regeringen begär därför riksdagens bemyndigande att från anslaget Bekämpande av smittsamma husdjurssjukdomar, m. m. utbetala bidrag till lämplig karantänsanstalt för täckande av ökade kostnader för beredskap.

I övrigt föreslås i propositionen att visst statligt stöd lämnas till offentliga karantäner i privat regi. Sålunda bör ett statligt finansieringsstöd lämnas i form av garanti för lån till investeringar i sådana anläggningar som behövs för verksamheten. Stödets storlek bör bestämmas efter utredning av behovet. Som villkor bör vidare gälla att verksamheten har förutsättningar att bestå på sikt. Det bör i övrigt ankomma på regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, lantbruksstyrelsen att närmare utforma villkoren för stödet. För verksamheten beräknas att statlig garanti bör få lämnas med sammanlagt högst 1 milj. kr. Det totala garantibeloppet bör rymmas inom den totala ram om 751 milj. kr. som förordats under anslaget B 7. Täckande av förluster på grund av statlig kreditgaranti. Det bör ankomma på lantbruksstyrelsen att besluta om vilken delram som lämnad garanti skall belasta.

Utskottet har ingen erinran mot regeringens anslagsberäkning under förevarande punkt och tillstyrker propositionen i denna del.

I motionerna 1374 och 1389 framförs kritik mot regeringens överväganden såvitt avser de föreslagna riktlinjerna för karantänsverksamheten. Motionärerna ansluter sig i huvudsak till karantänsutredningens bedömningar och säger sig dela farhågorna för att principen om full kostnadstäckning genom avgifter kommer att leda till en ökad smuggling av djur in i landet. Vidare påpekas att verksamheten vid de kommunalägda djurkarantänerna - bl. a. nämns karantänen i Helsingborg — ger stora årliga underskott och att många anläggningar är nedslitna och i behov av reparationer. Risk föreligger enligt motionen 1374 att kommunerna - om de inte befrias från en verksamhet som på intet sätt kan anses vara en kommunal angelägenhet — nedlägger karantänsverksamheten snarast möjligt. Motionen 1389 utmynnar i ett yrkande av innebörd att huvudmannaskapet för karantänerna i Göteborg och Helsingborg bör övertas av staten.

Utskottet vill för sin del understryka att staten självfallet måste ha det övergripande ansvaret i fråga om bekämpandet av smittsamma husdjurssjukdomar, innefattande bl. a. åtgärder för att förhindra att sådana sjukdomar förs in i Sverige. Som i propositionen anförs bör det vara statens primära uppgift att ansvara för att karantänsverksamheten får en ändamålsenlig inriktning. Vidare åligger det staten att genom tillsyn av lantbruksstyrelsen eller annan behörig myndighet övervaka att verksamheten bedrivs i överensstämmelse med gällande föreskrifter. Utskottet anser i likhet med föredraganden att angivna principer inte behöver utesluta vare sig privat eller kommunalt huvudmannaskap för karantänsverksamheten.

JoU 1979/80: 29

25 Självfallet finns i och för sig inte något hinder mot att staten i förekommande fall står som huvudman för sådan verksamhet. Det väsentliga är enligt utskottets uppfattning att regeringen och vederbörande myndigheter genom planering och övervakning tillser att verksamheten har den kapacitet som kan anses erforderlig samt i övrigt uppfyller de krav som ställs med stöd av gällande föreskrifter m. m. I propositionen gjorda uttalanden att lantbruksstyrelsen bör åläggas ett planeringsansvar för karantänsverksamheten står i överensstämmelse med denna tankegång. Vad utskottet här anfört innebär att utskottet inte funnit skäl att frångå regeringens uttalanden om huvudmannaskapet för karantänsverksamheten. Motionen 1389 avstyrks således. Motionen 1374 bör kunna anses besvarad med vad utskottet anfört.

Utskottet har inte heller i övrigt någon erinran mot de riktlinjer för karantänsverksamheten som angivits i propositionen och som i huvudsak redovisats ovan.

Utskottet hemställer

1. att riksdagen med bifall till regeringens förslag och med avslag på motionen 1979/80:1389 godkänner de riktlinjer för karantänsverksamheten som redovisats i propositionen,

2. att riksdagen godkänner vad i propositionen förordats om statligt stöd till offentliga karantäner,

3. att riksdagen till Bekämpande av smittsamma husdjurssjukdomar, m.m. för budgetåret 1980/81 anvisar ett förslagsanslag av 15 000000 kr.,

4. att riksdagen beträffande finansieringen av karantänsverksamheten förklarar motionen 1979/80:1374 besvarad med vad utskottet anfört.

32. Statens utsädeskontroll: Uppdragsverksamhet m. fl. anslag. Utskottet tillstyrker regeringens förslag under punkterna F 6—F 13 (s. 88—96) och hemställer

att riksdagen för budgetåret 1980/81 anvisar

1. till Statens utsädeskontroll: Uppdragsverksamhet ett förslagsanslag av 1 000 kr.,

2 .till Bidrag till statens utsädeskontroll ett reservationsanslag av 4409000 kr.,

3. till Bekämpande av växtsjukdomar ett förslagsanslag av 200 000 kr.,

4. till Statens lantbrukskemiska laboratorium: Uppdragsverksamhet ett förslagsanslag av 1 000 kr.,

5. till Bidrag till statens lantbrukskemiska laboratorium ett reservationsanslag av 5435000 kr.,

6. till Statens maskinprovningar: Uppdragsverksamhet ett förslagsanslag av 1 000 kr.,

JoU 1979/80:29

7. till Bidrag till statens maskinprovningar ett reservationsanslag av 4 568000 kr.,

8. till Statens växtsortnämnd ett förslagsanslag av 302000 kr.

Utbildning och forskning

33. Sveriges lantbruksuniversitet. Utskottet tillstyrker regeringens förslag under rubriken Sveriges lantbruksuniversitet (s. 97-107) och hemställer

att riksdagen

1. godkänner vad i propositionen förordats om ökad antagning till skogsmästarlinjen,

2. godkänner vad i propositionen förordats om ökad antagning till agronomlinjen,

3. godkänner de riktlinjer för allmäntjänstgöring för veterinärer som angetts i propositionen,

4. bemyndigar regeringen att vidta åtgärder för ökad samverkan mellan Sveriges lantbruksuniversitet och statens veterinärmedicinska anstalt.

34. Sveriges lantbruksuniversitet: Förvaltningskostnader och Driftkostnader. Regeringen har under punkterna G 1 och G 2 (s. 107-114) föreslagit riksdagen att

1. bemyndiga regeringen att vid Sveriges lantbruksuniversitet inrätta en tjänst för professor i Lo 20 i ämnet artificiell insemination i enlighet med vad som i propositionen förordats,

2. till Sveriges lantbruksuniversitet: Förvaltningskostnader för budgetåret 1980/81 anvisa ett förslagsanslag av 255018000 kr.,

3. till Sveriges lantbruksuniversitet: Driftkostnader för budgetåret 1980/ 81 anvisa ett reservationsanslag av 127 251 000 kr.

Motioner

I motionen 1979/80:926 av Ulla Ekelund m. fl. (c, s, m. fp, vpk) yrkas att riksdagen till Sveriges lantbruksuniversitet: Bidrag till driften av Norrvikens trädgårdar för budgetåret 1980/81 anvisar ett i förhållande till regeringens förslag med 150000 kr. förhöjt anslag på 300000 kr.

I motionen 1979/80: 932 av Filip Johansson m. fl. (c, s, m, fp) yrkas att riksdagen beslutar att anslaget till Sveriges lantbruksuniversitet omfördelas så att den i motionen anvisade förstärkningen av Sveriges lantbruksuniversitets försöksverksamhet på grovfoder- och nötboskapsskötselområdet i norra Sverige kan genomföras.

Utskottet

Regeringens förslag under denna punkt innebär en uppräkning av anslaget till lantbruksuniversitetets förvaltningskostnader med ca 33 milj. kr. till

JoU 1979/80: 29

255 018 000 kr. Härvid har beaktats bl. a. behovet av resurser med anledning av den ökade antagningen av studerande till skogsmästarlinjen och veterinärlinjen. (Jfr punkt 33 ovan.) Till bidrag till driften av Norrvikens trädgårdar har beräknats 150000 kr., dvs. samma belopp som för innevarande budgetår.

I motionen 926 framhålls i en utförlig motivering Norrvikens trädgårdars stora värde från hortikulturell synpunkt. Med hänvisning härtill och till de stora omkostnadsökningar som anläggningarna drabbats av under senare år föreslår motionärerna att den i lantbruksuniversitetets utgiftsstat upptagna anslagsposten rörande Norrvikens trädgårdar höjs med 150 000 kr. utöver det belopp som beräknats i propositionen.

I och för sig är det av statsfinansiella skäl nödvändigt att iaktta en sträng återhållsamhet med de statliga utgifterna. Enligt utskottets mening är emellertid skälen för en höjning av det statliga bidraget budgetåret 1980/81 till driften av Norrvikens trädgårdar starka, och utskottet är därför berett förorda en anslagsförstärkning för ändamålet i enlighet med yrkandet i motionen 926. Utskottet, som i övrigt inte funnit anledning till erinran mot regeringens beräkning av medelsbehovet under förvaltningskostnadsanslaget, tillstyrker således motionen och föreslår att nyssnämnda anslag räknas upp med 150000 kr. i förhållande till regeringens förslag.

Vad gäller anslaget till driftkostnader innebär propositionen en anslagsuppräkning med 9879 000 kr. till 127 251 000 kr. Utskottet tillstyrker förslaget.

I motionen 932 framförs förslag av innebörd att anslaget till lantbruksuniversitetet omfördelas så att viss förstärkning av universitetets försöksverksamhet på grovfoder- och nötboskapsskötselområdet i norra Sverige kan genomföras. Förstärkningen skulle bl. a. bestå i inrättandet av en ny arbetsenhet vid Norrlands lantbruksförsöksanstalt, Röbäcksdalen. Motionärerna hänvisar i sin motivering till att 1970 års utredning om jordbruket i norra Sverige föreslog att ett belopp av fem milj. kr. under en femårsperiod skulle ställas till förfogande för statens råd för skogs- och jordbruksforskning för målinriktade forsknings- och utvecklingsprojekt rörande ifrågavarande jordbruk. Någon sådan satsning kom dock aldrig till stånd. Vidare anförs att riksdagen i samband med 1977 års beslut rörande jordbrukspolitiken understrukit vikten av det norrländska jordbruket från regionalpolitisk synpunkt.

Utskottet vill för sin del framhålla att motionärernas önskemål berör viktiga forskningsfält som i och för sig är värda ali uppmärksamhet. Som antyds i motionen har statsmakterna i olika sammanhang understrukit jordbrukets viktiga roll från regionalpolitisk synpunkt. Så skedde t. ex. i samband med riksdagens beslut 1977 rörande riktlinjerna för jordbrukspolitiken (JoU 1977/78: 10 s. 16). Detta uttalande har givetvis särskild betydelse för förhållandena i norra Sverige. I nyssnämnda sammanhang påpekades också att de regionalpolitiska aspekterna på jordbruksnäringen moti -

JoU 1979/80:29

verar en bättre samordning med övriga statliga insatser på detta område. Mot angiven bakgrund är det enligt utskottets mening motiverat att forsknings- och försöksverksamhet av i motionen åsyftat slag ägnas särskild uppmärksamhet från regeringens och ansvariga myndigheters sida. Utskottet delar således i och för sig uppfattningen om värdet av de insatser som föreslås och vill framhålla betydelsen av att de kan komma till utförande. Såvitt avser frågan om omfördelning av anslaget vill utskottet emellertid erinra om att det i första hand ankommer på regeringen och lantbruksuniversitetet att göra de nödvändiga prioriteringarna inom givna anslagsramar. Utan närmare uppgifter om konsekvenserna för andra angelägna projekt av en sådan omfördelning som motionärerna föreslagit anser sig utskottet inte böra förorda något bindande uttalande från riksdagens sida i ärendet. Motionen bör härutöver inte föranleda någon åtgärd från riksdagens sida.

Utskottet hemställer

1. att riksdagen bemyndigar regeringen att vid Sveriges lantbruksuniversitet inrätta en tjänst för professor i Lo 20 i ämnet artificiell insemination i enlighet med vad i propositionen förordats,

2. att riksdagen med anledning av regeringens förslag och med bifall till motionen 1979/80: 926 till Sveriges lantbruksuniversitet: Förvaltningskostnader för budgetåret 1980/81 anvisar ett förslagsanslag av 255 168000 kr.,

3. att riksdagen till Sveriges lantbruksuniversitet: Driftkostnader för budgetåret 1980/81 anvisar ett reservationsanslag av 127 251 OtK) kr.,

4. att riksdagen beträffande medel till viss försöksverksamhet m. m. lämnar motionen 1979/80: 932 utan vidare åtgärd.

35. Sveriges lantbruksuniversitet: Lantbruksdriften och Djursjukhuset i Skara. Utskottet tillstyrker regeringens förslag under punkterna G 3—G 4 (s. 114-115) och hemställer

att riksdagen för budgetåret 1980/81 anvisar

1. till Sveriges lantbruksuniversitet: Lantbruksdriften ett förslagsanslag av 1 000 kr.,

2. till Sveriges lantbruksuniversitet: Djursjukhuset i Skara ett förslagsanslag av 639 000 kr.

36. Byggnadsarbeten vid Sveriges lantbruksuniversitet m. m. Utskottet tillstyrker regeringens förslag under punkten G 5 (s. 116-118) och hemställer

att riksdagen

1. bemyndigar regeringen att besluta om byggnadsarbeten vid Sveriges lantbruksuniversitet m. m. inom de kostnadsramar som förordats i propositionen,

JoU 1979/80:29

2. till Byggnadsarbeten vid Sveriges lantbruksuniversitet m. m. för budgetåret 1980/81 anvisar ett reservationsanslag av 17 000000 kr.

37. Inredning och utrustning av lokaler vid Sveriges lantbruksuniversitet

m. m. Utskottet tillstyrker regeringens förslag under punkten G 6 (s. 118- 126) och hemställer

att riksdagen

1. bemyndigar regeringen att besluta om anskaffning av inredning och utrustning för lokaler vid Sveriges lantbruksuniversitet m. m. inom de kostnadsramar som förordats i propositionen.

2. till Inredning och utrustning av lokaler vid Sveriges lantbruksuniversitet m. m. för budgetåret 1980/81 anvisar ett reservationsanslag av 25 000 000 kr.

38. Jordbruksforskning m. fl. anslag. Utskottet tillstyrker regeringens förslag under punkterna G 7-G 13 (s. 126-131) och hemställer

att riksdagen för budgetåret 1980/81 anvisar

1. till Jordbruksforskning ett reservationsanslag av 17 082 000 kr.,

2. till Stöd till kollektiv jordbruksteknisk forskning ett reservationsanslag av 1 823 000 kr.,

3. till Bidrag till växtförädling ett reservationsanslag av 23 200000 kr.,

4. till Skoglig forskning ett reservationsanslag av 9 150000 kr.,

5. till Stöd till kollektiv forskning rörande skogsträdsförädling och skogsgödsling m.m. ett reservationsanslag av 4000000 kr.,

6. till Stöd till kollektiv skogsteknisk forskning ett reservationsanslag av 7 350000 kr.,

7. till Bidrag till Skogs- och lantbruksakademien ett förslagsanslag av 463 000 kr.

Miljövård

39. Statens naturvårdsverk. Utskottet tillstyrker regeringens förslag under punkten H 1 (s. 132-134) och hemställer

att riksdagen till Statens naturvårdsverk för budgetåret 1980/81 anvisar ett förslagsanslag av 68 330 000 kr.

40. Statens strålskyddsinstitut. Utskottet tillstyrker regeringens förslag under punkten H 2 (s. 134-136) och hemställer

att riksdagen

1. bemyndigar regeringen att vid statens strålskyddsinstitut inrätta en ordinarie tjänst som generaldirektör med beteckningen p,

2. till Statens strålskyddsinstitut för budgetåret 1980/81 anvisar ett förslagsanslag av 12063 000 kr.

4 Riksdagen 1979180. 16 sami. Nr 29

JoU 1979/80:29

41. Koncessionsnämnden för miljöskydd. Utskottet tillstyrker regeringens förslag under punkten H 3 (s. 136-137) och hemställer

att riksdagen till Koncessionsnämnden för miljöskydd för budgetåret 1980/81 anvisar ett förslagsanslag av 5 342 000 kr.

42. Miljövårdsinformation. Regeringen har under punkten H 4 (s. 137— 138) föreslagit riksdagen att till Miljövårdsinformation för budgetåret 1980/ 81 anvisa ett reservationsanslag av 3 900000 kr.

Motionen

I motionen 1979/80: 1395 av Lars Werner m. fl. (vpk) yrkas, såvitt nu är i fråga (yrkande 1) att riksdagen beslutar att anslaget i propositionen 1979/ 80: 100 Bilaga 13 H 4. Miljövårdsinformation uppräknas med 2 100000 kr. till 6000000 kr.

Utskottet

Anslaget används för information inom miljövårdsområdet. Från anslaget utgår också av regeringen bestämda bidrag till vissa organisationer. Regeringens förslag innebär en uppräkning av anslaget jämfört med innevarande budgetår med 200000 kr. till 3 900000 kr.

I motionen 1395 framhålls att miljövårdsinformation är en angelägen uppgift. Motionärerna anför en rad exempel på nödvändiga informationsinsatser i aktuella miljöfrågor. I yrkandet 1 föreslås en höjning av anslaget med 2100000 kr. till 6000000 kr. eller med samma belopp som statens naturvårdsverk förordat i sin anslagsframställning.

Utskottet vill framhålla att det ankommer på regeringen eller efter regeringens bemyndigande naturvårdsverket att besluta om anslagets fördelning för olika ändamål. Utskottet är i rådande budgetläge inte berett att förorda någon ytterligare anslagshöjning utöver den regeringen föreslagit. Yrkandet 1 i motionen 1395 avstyrks således.

Utskottet hemställer

att riksdagen med bifall till regeringens förslag och med avslag på motionen 1979/80: 1395 yrkandet 1 till Miljövårdsinformation för budgetåret 1980/81 anvisar ett reservationsanslag av 3900000 kr.

43. Mark för naturvård och Vård av naturreservat. Utskottet tillstyrker regeringens förslag under punkterna H 5—H 6(s. 138-143) och hemställer

att riksdagen för budgetåret 1980/81 anvisar

1. till Mark för naturvård ett reservationsanslag av 20000000 kr.,

2. till Vård av naturreservat m.m. ett reservationsanslag av 26000000 kr.

44. Miljövårdsforskning. Regeringen har under punkten H 7 (s. 143-145) föreslagit riksdagen att till Miljövårdsforskning för budgetåret 1980/81 anvisa ett reservationsanslag av 38000000 kr.

JoU 1979/80:29

31 Motioner

1 motionen 1979/80: 200 av Lars Werner m. fl. (vpk) yrkas 1. att riksdagen beslutar att hos regeringen hemställa om att förslag om medel till forskning rörande miljöskydd och negativa effekter vid tillvaratagande av fasta bränslen föreläggs riksdagen, 2. att riksdagen uttalar att medel enligt ovan bör anvisas inom ramen för 1980/81 års statsbudget.

I motionen 1979/80: 1395 av Lars Werner m. fl. (vpk) yrkas, såvitt nu är i fråga (yrkande 2) att riksdagen beslutar att anslaget i propositionen 1979/ 80: 100 Bilaga 13 H 7. Miljövårdsforskning uppräknas med 1 100000 kr. till 39100000 kr.

I motionen 1979/80: 1760 av Olof Palme m.fl. (s) yrkas, såvitt nu är i fråga (yrkande 15) att riksdagen beslutar att, mot bakgrund av vad som anförts i motionen, till Miljövårdsforskning (H 7) för budgetåret 1980/81 anvisa ett i förhållande till regeringens förslag med 1 100000 kr. förhöjt reservationsanslag av 39 100000 kr.

Utskottet

Från anslaget bestrids utgifter för tillämpad forskning inom miljövårdsområdet. En särskild forskningsnämnd med företrädare för såväl forskare som avnämare beslutar om anslagets närmare användning. Enligt regeringens förslag bör anslaget räknas upp med 3,2 milj. kr. till 38 milj. kr. Statens naturvårdsverk har för sin del föreslagit en uppräkning av anslaget med 4,3 milj. kr. till totalt 39,1 milj. kr.

I motionen 201 - huvudmotion till den här behandlade följdmotionen 200 - diskuteras miljöeffekterna av ett ökat utnyttjande av fasta bränslen, såsom skogsavfall, torv m. m. Enligt motionen kan negativa miljöeffekter befaras vid en omfattande exploatering av dessa energikällor. 1 motionen 200 framförs förslag rörande medelsanvisning till forskning angående miljöskydd i åsyftade sammanhang.

1 motionerna 1395 och 1760 föreslås en uppräkning av anslaget med I 100000 kr. i enlighet med naturvårdsverkets förslag. 1 den senare motionen anges en rad områden där det är nödvändigt med ökade forskningsinsatser. Enligt motionärerna är verkets krav i anslutning till denna anslagsrubrik väl underbyggda och omfattar projekt som är nödvändiga när det gäller att skapa förutsättningar för en aktiv politik för bättre livsmiljö. Också i motionen 1395 ges exempel på angelägna forskningsprojekt, såsom undersökningar rörande kemiska hälsorisker i miljön, luftföroreningar i tätorter m. m.

Utskottet vill i anslutning till motionen 200 erinra om att hälso- och miljöproblem i samband med användningen av olika energikällor ägnats särskild uppmärksamhet i propositionen om riktlinjer för energipolitiken (prop. 1978/79: 115 bil. 1 s. 59 f.). 1 propositionen understryks att forsknings- och utvecklingsinsatser rörande miljö- och hälsoeffekterna av ett omfattande utnyttjande för energiändamål av bl. a. biomassa (energiskog

JoU 1979/80:29

och skogsavfall m. m.) och torv är av stor vikt (bil. 1 s. 282). En relativt omfattande forskning på detta område pågår f. n. inom ramen för energiforskningsprogrammet. Enligt vad utskottet erfarit har nämnden för energiproduktionsforskning uppdragit åt naturvårdsverket att inom vissa kostnadsramar studera miljöeffekterna av användningen av olika fasta bränslen. Vidare bör nämnas att skogsstyrelsen och statens industriverk i juni 1979 fått i uppdrag av regeringen att redovisa effekterna för skogsindustrin av ökad användning av skogsråvara för energiändamål samt föreslå åtgärder för att eventuella negativa effekter skall undvikas.

Utskottet finnér med hänsyn till det anförda att motionen 200 inte påkallar någon särskild åtgärd från riksdagens sida.

Vad därefter beträffar anslagets storlek vill utskottet nämna att riksdagen vid föregående års budgetbehandling beslöt om en höjning av förevarande anslag med 4,6 milj. kr. utöver regeringens förslag (JoU 1978/79:20 p. 45, rskr 253). Nu föreliggande proposition innebär en uppräkning av anslaget med 3,2 milj. kr. till 38 milj. kr. Ökningen bör enligt föredraganden möjliggöra viss satsning på bl. a. det av naturvårdsverket föreslagna nya projektområdet med inriktning på miljöekonomi samt på en ökad forskning rörande luftföroreningar i tätortsmiljön. Utskottet vill tillägga att anslaget i fråga endast svarar mot en del av den totala statliga satsningen på miljövårdsforskning. Med hänsyn till det anförda finnér utskottet i rådande budgetläge inte skäl förorda någon ytterligare anslagshöjning under denna punkt. Utskottet biträder regeringens förslag och avstyrker således i motionerna 1395 och 1760 framförda yrkanden i ämnet.

Utskottet hemställer

1. att riksdagen med bifall till regeringens förslag och med avslag på motionen 1979/80: 1395 yrkandet 2 och motionen 1979/80:1760 yrkandet 15 till Miljövårdsforskning förbudgetåret 1980/81 anvisar ett reservationsanslag av 38000000 kr.,

2. att riksdagen beträffande forskning rörande miljöskydd vid utnyttjande av fasta bränslen avslår motionen 1979/80: 200.

45. Strålskyddsforskning och Stöd till kollektiv forskning inom miljövårdsområdet. Utskottet tillstyrker regeringens förslag under punkterna H 8—H 9 (s. 145—146) och hemställer

att riksdagen för budgetåret 1980/81 anvisar

1. till Strålskyddsforskning ett reservationsanslag av 1 300000 kr.,

2. till Stöd till kollektiv forskning inom miljövårdsområdet ett reservationsanslag av 6200000 kr.

46. Undersökningar av hälso- och miljöfarliga varor. Regeringen har under punkten H 10 (s. 147) föreslagit riksdagen att till Undersökningar av hälsooch miljöfarliga varor för budgetåret 1980/81 anvisa ett reservationsanslag av 3 700 000 kr.

JoU 1979/80:29

33 Motioner

I motionen 1979/80: 1395 av Lars Werner m. fl. (vpk) yrkas, såvitt nu är i fråga (yrkande 3) att riksdagen beslutar att anslaget i propositionen 1979/ 80: 100 Bilaga 13 H 10. Undersökningar av hälso- och miljöfarliga varor uppräknas med 300000 kr. till 4 000000 kr.

I motionen 1979/80: 1760 av Olof Palme m.fl. (s) yrkas, såvitt nu är i fråga (yrkande 16) att riksdagen beslutar att till Undersökningar av hälsooch miljöfarliga varor (H 10) för budgetåret 1980/81 anvisa ett i förhållande till regeringens förslag med 300000 kr. förhöjt reservationsanslag av 4000000 kr.

Utskottet

I propositionen anförs under denna punkt att det är nödvändigt för att produktkontrollen skall kunna effektiviseras att ökade resurser ställs till produktkontrollnämndens förfogande för undersökningar av hälso- och miljöfarliga varor. Regeringens förslag innebär en uppräkning av anslaget med 940000 kr. till 3,7 milj. kr.

1 motionerna 1395 och 1760 föreslås en höjning av anslaget med ytterligare 300000 kr., motsvarande vad produktkontrollnämnden i sin anslagsberäkning förordat. 1 båda motionerna anges exempel på viktiga projekt inom produktkontrollnämndens verksamhetsområde. Bl. a. nämns undersökningar i fråga om bly, kadmium och kemiska bekämpningsmedel samt testning av olika ämnens cancerogena och mutagena effekter.

Utskottet vill erinra om att detta anslag, som står direkt till produktkontrollnämndens förfogande för undersökningar av bl. a. i motionerna angivet slag, kan ses som ett komplement till de resurser som finns hos bl. a. andra myndigheter vilkas verksamhetsområden omfattar produktkontrollfrågor. Utskottet är för sin del inte berett att förorda någon uppräkning av anslaget utöver vad regeringen föreslagit. Motionerna 1395 och 1760 avstyrks därför i förevarande delar.

Utskottet hemställer

att riksdagen med bifall till regeringens förslag och med avslag på motionen 1979/80: 1395 yrkandet 3 och motionen 1979/80: 1760 yrkandet 16 till Undersökningar av hälso- och miljöfarliga varor för budgetåret 1980/81 anvisar ett reservationsanslag av 3 700000 kr.

47. Särskilda undersökningar inom miljövårdsområdet, m. m. och Program för övervakning av miljökvalitet. Utskottet tillstyrker regeringens förslag under punkterna H 11 — H 12 (s. 147—150) och hemställer att riksdagen för budgetåret 1980/81 anvisar

1. till Särskilda undersökningar inom miljövårdsområdet, m. m. ett reservationsanslag av 9000000 kr.,

JoU 1979/80: 29

2. till Program för övervakning av miljökvalitet ett reservationsanslag av 6 700000 kr.

48. Bidrag till kommunala avloppsreningsverk m. m. Regeringen har under punkten H 13 (s. 150-151) föreslagit riksdagen att

1. medge att för budgetåret 1980/81 statsbidrag till kommunala avloppsreningsverk får beviljas med sammanlagt högst 70000000 kr.,

2. till Bidrag till kommunala avloppsreningsverk m. m. för budgetåret 1980/81 anvisa ett förslagsanslag av 80000000 kr.

Motionen

I motionen 1979/80: 1760 av Olof Palme m.fl. (s) yrkas, såvitt nu är i fråga (yrkande 17) att riksdagen beslutar att till Bidrag till kommunala avloppsreningsverk m.m. för budgetåret 1980/81 anvisa ett i förhållande till regeringens förslag med 30000000 kr. förhöjt förslagsanslag av 110000000 kr. samt att för budgetåret 1980/81 statsbidrag till kommunala avloppsreningsverk får beviljas med ett i förhållande till regeringens förslag med 30000000 kr. förhöjt belopp av högst 100000000 kr.

Utskottet

Regeringens förslag under denna punkt innebär en minskning av bidragsramen med 20 milj. kr. till 70 milj. kr. För utbetalningar beräknas ett belopp om 80 milj. kr.

Enligt motionen 1760 har statsbidragen till kommuner för byggande av avloppsreningsverk stor betydelse från vattenvårdssynpunkt. Motionärerna föreslår därför att bidragsramen höjs med 30 milj. kr. till 100 milj. kr. och att för utbetalningar anvisas ett anslag om 110 milj. kr.

Mot bakgrund av bl. a. det rådande statsfinansiella läget anser utskottet regeringens förslag böra godtas och finnér därför ingen anledning att frångå i propositionen gjord bedömning angående bidragsram och medelsbehov under denna anslagsrubrik. Motionen 1760 avstyrks således i nu aktuell del.

Utskottet hemställer

1. att riksdagen med bifall till regeringens förslag och med avslag på motionen 1979/80: 1760 yrkandet 17 såvitt avser bidragsramen medger att för budgetåret 1980/81 statsbidrag till kommunala avloppsreningsverk får beviljas med sammanlagt högst 70000000 kr.,

2. att riksdagen med bifall till regeringens förslag och med avslag på motionen 1979/80: 1760 yrkandet 17 såvitt avser medelsanvisning till Bidrag till kommunala avloppsreningsverk m. m. för budgetåret 1980/81 anvisar ett förslagsanslag av 80000000 kr.

JoU 1979/80:29

49. Stöd till avfallsbehandling m. m. Utskottet tillstyrker regeringens förslag under punkten H 14 (s. 151 — 153) och hemställer

att riksdagen till Stöd till avfallsbehandling m.m. för budgetåret 1980/81 anvisar ett reservationsanslag av 59000000 kr.

50. Bidrag till kalkning av sjöar och vattendrag. Regeringen har under punkten H 15 (s. 153—157) föreslagit riksdagen att till Bidrag till kalkning av sjöar och vattendrag för budgetåret 1980/81 anvisa ett reservationsanslag av 15 000 000 kr.

Motionen

I motionen 1979/80: 1753 av Olle Eriksson (c) yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförs om en generös tillämpning av möjligheterna till 100% i statsbidrag för kalkningsåtgärder i svårt försurningsdrabbade kommuner.

Utskottet

Enligt propositionen bör den påböljade försöksverksamheten med kalkning av sjöar och vattendrag fullföljas i enlighet med de riktlinjer som lades fast i propositionen 1976/77:3 om åtgärder för att minska de negativa effekterna av svavelutsläpp. 1 propositionen redovisas en rapport från fiskeristyrelsen och statens naturvårdsverk enligt vilken kalkningsverksamheten visat sig vara en verksam metod för att återskapa livsbetingelser som bl. a. kan rädda hotade fiskbestånd. Mot bakgrund av de positiva erfarenheterna av hittills utförda kalkningar och för att bibehålla den fastlagda ambitionsnivån föreslås en uppräkning av anslaget med 5 milj. kr. till 15 milj. kr. Vidare meddelas att de båda nyssnämnda myndigheterna avser att senast den 1 juni 1981 återkomma med en samlad redovisning av försöksverksamheten och förslag till fortsatt verksamhet.

Enligt motionen 1753 är stora delar av västra och mellersta Götaland och Svealand mycket svårt utsatta för försurning av sjöar och vattendrag. En undersökning av 1 704 sjöar i norra Älvsborg visar sålunda att ca 70% av antalet sjöar och 50% av sjöarealen redan saknar eller inom en snar framtid kommer att sakna betydelse från fiskesynpunkt. Anslagna medel räcker självfallet inte till en restaurering av samtliga dessa sjöar. Det är därför enligt motionen viktigt att en väl underbyggd och riktig prioritering görs så att de värdefullaste sjöarna skall kunna räddas genom t. ex. kalkning. Motionen utmynnar i en hemställan att riksdagen bör uttala sig för en generös tillämpning av möjligheten att bevilja statsbidrag med 100% till kalkningsåtgärder i svårt försurningsdrabbade kommuner.

Utskottet får erinra om att frågan om statsbidrag till kalkning av sjöar och vattendrag prövas av i första hand fiskeristyrelsen enligt en förordning (1976: 1056) i detta ämne. Bidrag utgår med högst 75% av godkänd kostnad, om ej särskilda skäl föranleder annat. Anser fiskeristyrelsen att bidrag

JoU 1979/80:29

bör utgå med belopp som överstiger 75% av kostnaderna skall ärendet prövas av regeringen.

Utskottet delar motionärens uppfattning att det, mot bakgrund av den särskilt svåra försurningssituationen i vissa delar av landet, är viktigt att en väl underbyggd prioritering kan göras i fråga om anslagets fördelning på olika projekt. Möjligheten att bevilja bidrag till kalkningsåtgärder med större andel än 75 % av kostnaderna får därvid vägas mot det önskvärda i att så många restaureringsprojekt som möjligt ryms inom anslagsramarna. Liksom hittills bör det i första hand ankomma på fiskeristyrelsen och regeringen att göra dessa avvägningar. Utskottet är därför inte berett att förorda något riksdagsuttalande av i motionen angiven innebörd.

Utskottet hemställer således

1. att riksdagen till Bidrag till kalkning av sjöar och vattendrag för budgetåret 1980/81 anvisar ett reservationsanslag av 15 000000 kr.

2. att riksdagen beträffande tillämpningen av bidragsbestämmelserna lämnar motionen 1979/80: 1753 utan vidare åtgärd.

51. Ersättning för vissa skador av rovdjur, m.m. och Bidrag till Förenta Nationernas miljöfond. Utskottet tillstyrker regeringens förslag under punkterna H 16-H 17 (s. 157-158) och hemställer

att riksdagen förbudgetåret 1980/81 anvisar

1. till Ersättning för vissa skador av rovdjur, m. m. ett förslagsanslag av 3 200 000 kr.,

2. till Bidrag till Förenta Nationernas miljöfond ett förslagsanslag av 9000000 kr.

Diverse

52. Servitutsnämnder, m. m. m. fl. anslag. Utskottet tillstyrker regeringens förslag under punkterna J 1 -J 4 (s. 168-170) och hemställer

att riksdagen för budgetåret 1980/81 anvisar

1. till Servitutsnämnder, m. m. ett förslagsanslag av 80000 kr.,

2. till Bidrag vid förlust på grund av naturkatastrof m. m. ett reservationsanslag av 1 000000 kr.,

3. till Bidrag till vissa internationella organisationer m.m. ett förslagsanslag av 11 133000 kr.,

4. till Ersättningar för vissa besiktningar och syneförrättningar ett förslagsanslag av 5 000 kr.

Stockholm den 28 februari 1980

På jordbruksutskottets vägnar SVANTE LUNDKVIST

JoU 1979/80: 29

37 Närvarande: Svante Lundkvist (s), Arne Andersson i Ljung (m), Börje Stensson (fp). Grethe Lundblad (s). Hans Wachtmeister (m). Sven Lindberg (s), Filip Johansson (c), Åke Wictorsson (s), Sven Eric Lorentzon (m). Gunnar Olsson (s), Märta Fredrikson (c), Håkan Strömberg (s), Esse Petersson (fp), Lennart Brunander (c) och Jan Fransson (s).

Reservationer

Svante Lundkvist, Grethe Lundblad, Sven Lindberg, Åke Wictorsson, Gunnar Olsson, Håkan Strömberg och Jan Fransson (alla s) har avgivit följande 9 reservationer till betänkandet.

1. Bidrag till permanent skördeskadeskydd (punkten 13)

Reservanterna anser att utskottets yttrande fr. o. m. det stycke på s. 10 som börjar med ”Utskottet vill” och utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

Utskottet finnér för sin del motionsyrkandet välmotiverat. I nuvarande ansträngda budgetläge är det ytterst angeläget att budgeten inte belastas med utgifter som ej är absolut nödvändiga. Som i det föregående anförts uppgår behållningen på skördeskadefonden f. n. till omkring 300 milj. kr. Mot bakgrund av vad nu anförts ansluter sig utskottet till motionärernas uppfattning att man t. v. bör låta anstå med att föra över ytterligare budgetmedel till fonden.

Utskottet hemställer

att riksdagen med bifall till motionen 1979/80: 1758 avslår regeringens förslag om anslag till Bidrag till permanent skördeskadeskydd förbudgetåret 1980/81.

2. Bidrag till skogsvårdsstyrelserna (punkten 17)

Reservanterna anser - under förutsättning att riksdagen bifaller reservationen till skatteutskottets betänkande 1979/80:30 - att utskottets yttrande fr. o. m. det avsnitt som på s. 12 börjar med ”Utskottet får” och utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

Utskottet anser i likhet med vad som anförts i motionen 1027 att betydande ansträngningar måste göras för att åstadkomma en ökad virkesproduktion. För att uppnå detta krävs bl. a. intensifierade statliga insatser på flera olika områden. Det framstår härvid som särskilt angeläget att skogsvårdsstyrelserna erhåller resurser för en ökning av den offentliga verksamheten. Som motionärerna anfört finns det — utöver behovet av en bättre virkesförsörjning — flera skäl som talar för detta, såsom införandet av den nya skogsvårdslagen - med bl. a. ökat ansvarsområde för skogsvårdsstyrelserna - samt styrelsernas medverkan i den pågående länsplaneringen.

JoU 1979/80:29

38 Utskottet ansluter sig till motionärernas bedömning rörande behovet av ett större antal förrättningsdagar i skogsvårdsstyrelsernas offentliga verksamhet och biträder yrkandet om en uppräkning av förevarande anslag med 14,8 milj. kr. för nyss angivna ändamål. Höjningen bör som motionärerna angett finansieras genom en höjning av skogsvårdsavgiften i enlighet med de förslag härom som framförts i motionen 793. Denna motion har hänvisats till skatteutskottet för beredning (SkU 1979/80:30). 1 enlighet med yrkandet 2 a i motionen 1028 bör således, av medel som inflyter genom den föreslagna höjningen av skogsvårdsavgiften, under förevarande anslag anvisas ett med 14,8 milj. kr. höjt anslag att användas för en ökning av antalet förrättningsdagar till 77000. Härigenom får även i motionen 697 framfört yrkande om anslagshöjning anses tillgodosett.

Utskottet hemställer således

att riksdagen med anledning av regeringens förslag och motionen 1979/80:697 samt med bifall till motionen 1979/80: 1028 yrkandet 2 a till Bidrag till skogsvårdsstyrelserna för budgetåret 1980/81 anvisar ett förslagsanslag av 101 481 000 kr.

3. Bidrag till skogsvård m. m. (punkten 19 mom. 1 och 2)

Reservanterna anser — under förutsättning att riksdagen bifaller reservationen till skatteutskottets betänkande 1979/80: 30 —

dels att den del av utskottets yttrande på s. 14 som börjar med "Utskottet får" och slutar med "motionen 1028" bort ha följande lydelse:

Utskottet delar den i motionen 1027 framförda uppfattningen om värdet av att effektiva skogsvårdsåtgärder sätts in för att öka skogsproduktionen. Detta är angeläget inte minst från regionalpolitisk synpunkt. Som motionärerna anfört är en höjning av anslaget motiverad för att bl. a. möjliggöra bidragsgivning till fullständiga återväxtåtgärder efter all slutavverkning i det skogliga stödområdet. För särskilda skogsvårdsåtgärder inom stödområdet bör anslås 150 milj. kr. eller 65 milj. kr. utöver vad regeringen föreslagit. För översiktliga skogsinventeringar och fastighetsvisa skogsbruksplaner bör anslaget höjas med 8,5 resp. 3,75 milj. kr. Sammanlagt innebär utskottets bedömning att skogsstyrelsen tillförs ytterligare 77,25 milj. kr. för angivna ändamål. Anslagshöjningen bör finansieras genom en höjning av skogsvårdsavgiften i enlighet med vad som anförts under reservationen 2 ovan. För att möjliggöra denna satsning bör bidragsramen under anslaget höjas med motsvarande belopp. Det bör ankomma på regeringen att föranstalta om erforderliga ändringar i bidragsbestämmelserna.

dels att utskottets hemställan under I och 2 bort ha följande lydelse:

I. att riksdagen med anledning av regeringens förslag och motionen 1979/80: 1028 yrkandet 2 b såvitt avser bidragsramen medger att statsbidrag beviljas med sammanlagt högst 216 250000 kr. till bidrag till skogsvård m. m..

JoU 1979/80:29

2. att riksdagen med anledning av regeringens förslag och med bifall till motionen 1979/80: 1028 yrkandet 2 b såvitt avser medelsanvisningen till Bidrag till skogsvård m. m. för budgetåret 1980/81 anvisar ett förslagsanslag av 197250000 kr.,

4. Bidrag till skogsvård m. m. (punkten 19 mom. 3)

Reservanterna anser att

dels den del av utskottets yttrande som på s. 14 börjar med ”Enligt förordningen” och på s. 15 slutar med "motionen 1372” bort ha följande lydelse:

Enligt förordningen (lika med utskottet) av stödområdesbestämmelserna. Utskottet anser i likhet med motionärerna att det föreligger ett behov av att nya sysselsättningstillfällen skapas i Värmlands län. Utskottet ansluter sig därför till motionärernas uppfattning att hela Värmlands län under budgetåren 1980/81-1982/83 bör omfattas av stödområdesbestämmelserna, närmare bestämt reglerna för det skogliga stödområdets yttre zon. Härigenom kan statsbidrag lämnas till särskilda skogsvård såtgärder i länet, såsom fullständiga återväxtåtgärder, eftersatt röjning och gallring, dvs. åtgärder som närmare anges i 9 § förordningen om statligt stöd till skogsbruket. Det bör ankomma på regeringen att utfärda erforderliga författningsbestämmelser. Vad utskottet anfört med anledning av motionen 1372 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet med anledning av motionen 1979/80: 1372 anfört om särskilda skogsvårdsinsatser i Värmland,

5. Stöd till byggande av skogsvägar (punkten 20)

Reservanterna anser att

dels den del av utskottets yttrande på s. 16 som börjar med ”Utskottet vill” och slutar med ”motionen 1151” bort ha följande lydelse:

Utskottet ansluter sig till motionärernas synpunkter rörande behovet av en ökad satsning på byggande av skogsbilvägar i skogslänen. En prioritering inom anslagsramarna av skogsvägbyggnadsföretag i åsyftade delar av landet är enligt utskottets mening väl motiverad. Det bör ankomma på regeringen och de skogliga myndigheterna att göra de närmare avvägningarna härvidlag. Vad utskottet anfört med anledning av motionen 1151 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

JoU 1979/80:29

dels utskottets hemställan under 4 bort ha följande lydelse:

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet med anledning av motionen 1979/80: 1151 anfört om medel till byggande av skogsbilvägar i skogslänen.

6. Bekämpande av smittsamma husdjurssjukdomar, m. m. (punkten 31)

Reservanterna anser att utskottets yttrande fr. o. m. det avsnitt på s. 24 som börjar med "Utskottet vill” och utskottets hemställan under I, 2 och 4 bort ha följande lydelse:

Utskottet vill i anslutning till motionerna 1374 och 1389 understryka att staten har det övergripande ansvaret i fråga om bekämpandet av smittsamma husdjurssjukdomar, innefattande bl. a. åtgärder för att förhindra att sådana sjukdomar förs in i Sverige. Härav följer enligt utskottets mening att statligt huvudmannaskap för karantänsverksamheten i princip får anses vara den naturligaste ordningen. Regeringens förslag i denna del - som f. ö. avviker från karantänsutredningens förslag — innebär att vissa kommuner åläggs ett ansvar för en kostnadskrävande verksamhet, som på intet sätt kan anses vara en kommunal angelägenhet. Enligt vad utskottet erfarit finns långt framskridna planer på att lägga ned verksamheten vid bl. a. karantänen i Göteborg. Risk föreligger att karantänsverksamheten genom den av regeringen föreslagna ordningen får otillräcklig kapacitet för att förhindra smuggling av djur och införande av smittsamma djursjukdomar till landet. Utskottet kan mot angivna bakgrund inte ansluta sig till propositionens uttalanden i denna del utan förordar — med tillstyrkande av motionen 1389 - att staten övertar huvudmannaskapet för djurkarantänerna i Göteborg och Helsingborg. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. Härigenom får även syftet med motionen 1374 anses tillgodosett.

Följer riksdagen utskottets bedömning blir frågan om statligt stöd till vissa karantäner för reservplatser m. m. inte aktuell. Propositionen bör i denna del inte föranleda någon vidare åtgärd från riksdagens sida.

Regeringens förslag i övrigt under denna punkt föranleder ingen erinran från utskottets sida.

Utskottet hemställer således

1. att riksdagen beträffande huvudmannaskapet för djurkarantänerna i Göteborg och Helsingborg med avslag på regeringens förslag i denna del och med bifall till motionen 1979/80: 1389 samt med anledning av motionen 1979/80: 1374 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

2. att riksdagen godkänner de riktlinjer för karantänsverksamheten i övrigt som redovisats i propositionen.

JoU 1979/80:29

7. Miljövårdsforskning (punkten 44)

Reservanterna anser att

dels den del av utskottets yttrande på s. 32 som börjar med ”Vad därefter” och slutar med ”i ämnet” bort ha följande lydelse:

Utskottet ansluter sig till de uttalanden som gjorts i bl. a. motionen 1760 rörande miljöforskningens värde från olika synpunkter. Som motionärerna anfört är naturvårdsverkets krav i anslutning till denna anslagsrubrik väl underbyggda och omfattar projekt som är nödvändiga om vi skall få de kunskaper som behövs för att driva en aktiv politik för en bättre livsmiljö. Utskottet biträder således i motionerna 1395 och 1760 framförda krav på en ytterligare uppräkning av anslaget med 1,1 milj. kr.

dels utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. att riksdagen med anledning av regeringens förslag och med bifall till motionen 1979/80: 1395 yrkandet 2 och motionen 1979/ 80: 1760 yrkandet 15 till MUjövårdsforskning anvisar ett reservationsanslag av 39 100000 kr.,

8. Undersökningar av hälso- och miljöfarliga varor (punkten 46)

Reservanterna anser att utskottets yttrande fr. o. m. det avsnitt på s. 33 som börjar med ”Utskottet vill” och utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

Utskottet vill för sin del understryka det angelägna i att produktkontrollnämnden erhåller tillräckliga resurser för sitt viktiga arbete med att klarlägga olika kemiska ämnens skadeverkningar. Undersökningar pågår bl. a. i fråga om bly. kadmium och bekämpningmedel. Enligt utskottets mening är naturvårdsverkets krav i anslutning till denna anslagsrubrik väl underbyggda. Utskottet tillstyrker därför i motionerna 1395 och 1760 framförda krav på en ytterligare uppräkning av anslaget med 300000 kr.

Utskottet hemställer

att riksdagen med anledning av regeringens förslag samt med bifall till motionen 1979/80: 1395 yrkandet 3 och motionen 1979/80: 1760 yrkandet 16 till Undersökningar av hälso- och miljöfarliga varor för budgetåret 1980/81 anvisar ett reservationsanslag av 4000000 kr.

9. Bidrag till kommunala avloppsreningsverk m.m. (punkten 48)

Reservanterna anser att utskottets yttrande fr. o. m. det avsnitt på s. 34 som börjar med ”Mot bakgrund” och utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

Utskottet delar motionärernas uppfattning att statsbidraget till kommu -

Joll 1979/80:29

nema för byggande av avloppsreningsverk har stor betydelse från vattenvårdssynpunkt. Regeringens förslag, som innebär en kraftig minskning av de statliga bidragen till denna verksamhet, är mot bakgrund av alltjämt kvarstående utbyggnadsbehov oacceptabelt. Utskottet, som vill hänvisa till att naturvårdsverket beräknat bidragsbehovet till 180 milj. kr., biträder för sin del förslaget i motionen 1760 om en anslagshöjning med 30 milj. kr. jämfört med regeringens förslag och om en motsvarande uppräkning av bidragsramarna.

Utskottet hemställer

1. att riksdagen med anledning av regeringens förslag och med bifall till motionen 1979/80: 1760 yrkandet 17 såvitt avser bidragsramen medger att för budgetåret 1980/81 statsbidrag till kommunala avloppsreningsverk får beviljas med sammanlagt högst 100000000 kr.,

2. att riksdagen med anledning av regeringens förslag och med bifall till motionen 1979/80: 1760 yrkandet 17 såvitt avser medelsanvisning till Bidrag till kommunala avloppsreningsverk m.m. för budgetåret 1980/81 anvisar ett förslagsanslag av 110000000 kr.

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1980