Med anledning av motion om främjande av sambruksföretag inom jordbruket

JoU 1979/80:33

Jordbruksutskottets betänkande 1979/80:33

med anledning av motion om främjande av sambruksföretag inom jordbruket

Motionen

I motionen 1979/80:220 av Lars Werner m. fl. (vpk) yrkas, såvitt nu är i fråga (yrkandet 2), att riksdagen hos regeringen hemställer att lantbruksnämnderna ges i uppdrag att bedriva upplysning om och främja tillkomsten av sambruksföretag inom jordbruket och i ivrigt verka för samverkan mellan enskilda jordbruksföretag.

Motionärerna framhåller att jordbrukare är den yrkesgrupp här i landet som är allra hårdast bundna till sina företag. Förutsättningen för att också jordbrukare med animalieproduktion men utan anställda skall kunna sjukskriva sig och kunna ta ut semesterledighet som andra grupper i samhället är samverkan. Samhället måste aktivt stödja sådan samverkan som leder till likställighet med andra grupper i samhället, såsom avbytarsystem, gemensam maskinanvändning och animaliedrift. Enligt motionärernas mening bör lantbruksnämnderna få i uppgift att aktivt göra de stödformer samhället erbjuder kända och även ges möjlighet att praktiskt förverkliga etablering av sambruk.

Utskottet

Genom 1948 års lagstiftning om sambruksföreningar skapades särskilda regler för sådana ekonomiska föreningar som har till ändamål att låta medlemmarna gemensamt bedriva jordbruk på fastighet som föreningen har förvärvat eller arrenderat. Genom lagstiftningen avsåg statsmakterna att göra det möjligt särskilt för småjordbrukare och lantarbetare att gemensamt äga och driva större jordbruksfastigheter. Härigenom skulle såväl det sociala önskemålet att behålla självständiga näringsutövare i jordbruket som det samhällsekonomiska kravet på högsta möjliga effektivitet i produktionen kunna tillgodoses.

År 1975 antog riksdagen en ny lag om sambruksföreningar, avsedd att ersätta 1948 års lag i ämnet (prop. 1975:70, JoU 1975:15. rskr 1975:182).

Enligt lagen (1975:417) om sambruksföreningar kan sambruksförenings verksamhet avse inte bara gemensamt jordbruk på fastighet som ägs eller arrenderas av föreningen utan även samverkan över ägogränser och inom delar av medlemmarnas jordbruksproduktion. Lagen innehåller i övrigt regler, bl. a. i fråga om medlemsantal, insatser i föreningen och utträdande medlems rättigheter, som avser att stimulera till bildande av sambruksföre -

1 Riksdagen 1979/80. 16 sami. Nr 33

JoU 1979/80:33

ningar för samverkan i jordbruket och inom trädgårdsnäringen.

Samtidigt som den nya lagen antogs fattade riksdagen beslut om vissa stödåtgärder för att främja samverkan inom jordbruket och trädgårdsnäringen. Bland dessa åtgärder kan nämnas vidgat stöd till gemensam maskinanvändning samt ökade möjligheter till stöd till investeringar i ekonomibyggnader och markanläggningar till samverkansföretag som genomför högre grad av samverkansrationalisering. Från såväl regeringens som riksdagens sida uttalades att lantbruksnämnderna borde uppmärksamma möjligheten att bilda sambruksföreningar och, när intresse föreligger, aktivt verka för att anskaffa lämpliga brukningsenheter. Utskottet framhöll i sammanhanget att den relativt omfattande information och rådgivning i samverkansfrågor som erfordrades i första hand borde ankomma på lantbruksnämnderna som bl. a. i sin kursverksamhet har den direkta kontakten med näringsutövarna.

Frågan om samverkan i jordbruket togs även upp i samband med att riksdagen år 1977 fastställde nya riktlinjer för jordbrukspolitiken (prop. 1977/78:19, JoU 1977/78:10, rskr 1977/78:103). Bl. a. antogs vissa förslag till förbättring av stödet till samverkansföretag. Sålunda beslöts att amorteringstiden för driftslån och lån till insats, förvärv eller lösen av andel i samverkansföretag skulle kunna förlängas från 15 till 20 år om särskilda skäl förelåg. Inom ramen för det allmänna rationaliseringsstödet beslöts vidare att bidrag bl. a. skulle kunna utgå till gemensamhetsanläggning som medför stor samverkansrationalisering.

Riksdagen fann under hänvisning till det anförda motionsyrkanden med krav på åtgärder i syfte att främja olika former av samverkan mellan jordbrukets utövare inte påkalla någon särskild riksdagens åtgärd.

Enligt nu föreliggande motionsyrkande bör riksdagen hos regeringen hemställa att lantbruksnämnderna ges i uppdrag att bedriva upplysning om och främja tillkomsten av sambruksföretag inom jordbruket och i övrigt verka för samverkan mellan enskilda jordbruksföretag.

Av den nyss lämnade redogörelsen framgår att riksdagen under senare år beslutat om flera reformer i fråga om samverkan i jordbruket. Bakgrunden till besluten har varit uppfattningen att det av såväl sociala som ekonomiska skäl behövts en särskild organisationsform för samarbete i jordbruket vid sidan av de vanliga företagsformerna och att det också varit motiverat med vissa stödåtgärder för att främja samverkan i jordbruket.

De skäl som från riksdagens sida anförts för att stödja samverkan i jordbruket föreligger enligt utskottets mening alltjämt. Lantbruksnämnderna har som i det föregående anförts förutsatts ha en viktig uppgift i sammanhanget, bl. a. när det gäller information och rådgivning på området.

Enligt gällande instruktion för lantbruksmyndigheterna skall lantbruksnämnd inom sitt verksamhetsområde uppmärksamt följa lantbrukets tillstånd och utveckling samt vidtaga eller hos lantbruksstyrelsen föreslå de åtgärder som är påkallade eller i övrigt lämpliga, särskilt för att åstadkomma

JoU 1979/80:33

en snabb strukturrationalisering inom lantbruket. Det åligger nämnden särskilt att bl. a. verka för rådgivning och upplysning i syfte att främja rationaliseringen inom jordbruket och trädgårdsnäringen samt den yttre rationaliseringen inom skogsbruket, utföra den regionala planeringen för lantbrukets rationalisering samt individualplanering för viss brukningsenhet eller grupp av brukningsenheter. Det åligger lantbruksstyrelsen att som central förvaltningsmyndighet för ärenden om lantbruket och lantbrukets rationalisering bl. a. leda och övervaka statsunderstödda åtgärder för yttre rationalisering, inre rationalisering och särskild rationalisering, göra upp riksprogram för informations- och rådgivningsverksamheten på lantbrukets område och ha hand om den särskilda kursverksamheten på lantbrukets område.

Mot bakgrund av vad nu anförts finner utskottet motionen 220 yrkandet 2 inte påkalla någon ytterligare åtgärd från riksdagens sida.

Utskottet hemställer således

att riksdagen lämnar motionen 1979/80:220 yrkandet 2 utan ytterligare åtgärd.

Stockholm den 8 april 1980

På jordbruksutskottets vägnar EINAR LARSSON

Närvarande: Einar Larsson (c), Svante Lundkvist (s). Arne Andersson i Ljung (m). Börje Stensson (fp), Hans Wachtmeister (m). Sven Lindberg (s). Sven Eric Lorentzon (m). Gunnar Olsson (s), Märta Fredrikson (c). Esse Petersson (fp), Stig Alftin (s)*, Lennart Brunander (c). Wivi-Anne Radesjö (s)*, Jan Fransson (s) och Stig Gustafsson (s)*.

* Ej närvarande vid betänkandets justering.

[töckholm .980