Med anledning av propositionen 1979/80:111 om ersättning vid viltskador m. m. jämte motion
JoU 1979/80:36
Jordbruksutskottets betänkande 1979/80:36
med anledning av propositionen 1979/80:111 om ersättning vid viltskador m. m. jämte motion
Propositionen
1 propositionen 1979/80:111 har regeringen (jordbruksdepartementet) föreslagit riksdagen att
1. anta ett inom jordbruksdepartementet upprättat förslag till lag om ändring i lagen (1938:274) om rätt till jakt,
2. godkänna de grunder för ersättning vid viltskador som förordats i propositionen.
Det vid propositionen fogade lagförslaget har följande lydelse:
Förslag till Lag om ändring i lagen (1938:274) om rätt till jakt
Härigenom föreskrivs att 26 § 3 mom. och 26 a § lagen (1938:274) om rätt till jakt skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
26 §'
3 mom.
Av influtna jaktvårdsavgifter skall Av influtna jaktvårdsavgifter skall
bildas en fond (jaktvårdsfonden), bildas en fond (jaktvårdsfonden),
vilken efter regeringens bestämman- vilken efter regeringens bestämmande användes till främjande av jakt- de skall användas för att främja
vården inom riket. För sådant ända- jaktvården inom riket och för andra
mål skola ock användas de övriga ändamål som har samband med jaktmedel som enligt vad därom må vara vården. För sådana ändamål skall
särskilt stadgat skola tillföras nämn- också användas de övriga medel som
da fond. enligt särskilda föreskrifter skall till föras/onden.
26 a §
Regeringen eller myndighet som Regeringen eller den myndighet
regeringen bestämmer får meddela som regeringen bestämmer får med föreskrifter
om fridlysning, jakttider dela föreskrifter om fridlysning,
och jaktmedel samt de föreskrifter i jakttider och jaktmedel samt de
1 Senaste lydelse 1974:1069.
1 Riksdagen 1979180. 16 sami. Nr 36
JoU 1979/80:36
2 Nuvarande lydelse
övrigt som behövas för att jakt och viltskydd skall kunna bedrivas på ett sätt som tillgodoser såväl allmänna som enskilda intressen. Regeringen bemyndigas också att besluta föreskrifter om avgifter för älg eller kronhjort som fälles.
Föreslagen lydelse
föreskrifter i övrigt som behövs för att jakt och viltskydd skall kunna bedrivas på ett sätt som tillgodoser såväl allmänna som enskilda intressen. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer bemyndigas också att besluta föreskrifter om avgifter för älg, kronvilt eller dovvilt som fälls.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1980.
Motionen
Utskottet har i detta ärende behandlat motionen 1979/80:695 av Erik Hovhammar (m), vari yrkas att riksdagen hos regeringen anhåller om en översyn av gällande bestämmelser för ersättning på grund av älgskador i enlighet med vad i motionen anförts.
Utskottet
I propositionen föreslås att nya grunder för ersättning vid viltskador skall tillämpas fr. o. m. den 1 juli 1980. Enligt dessa skall ersättning kunna erhållas på i huvudsak likartade grunder för skada av älg, kronvilt och dovvilt i jordbruksföretag och i trädgårdsföretag. Ersättningen kommer i regel att utgå ur älgskadefonderna som kommer att tillföras medel i form av fällavgifter för samtliga de tre nämnda djurarterna. För skador av annat vilt skall ersättning kunna utgå efter prövning i varje särskilt fall av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer. Ersättning för skador av björn, varg, järv, lo eller örn på tamdjur skall dock lämnas enligt samma grunder som hittills.
Den nu gällande övre arealgränsen på 60 ha odlad mark eller 200 ha annan mark för ersättning vid viltskada i jordbruksföretag avskaffas. I stället införs en allmän självrisk som görs beroende av företagens storlek och som reducerar ersättningen för skada. För skador i jordbruksföretag med obetydlig areal och mindre trädgårdsföretag skall ingen ersättning kunna utgå.
Förslaget föranleder vissa ändringar i lagen (1938:274) om rätt till jakt.
Propositionen innehåller i övrigt bl. a. vissa uttalanden rörande de situationer då ersättning för viltskada avses utgå efter prövning i varje särskilt fall. Skador förorsakade av älg, kronvilt och dovvilt på skog anges som exempel på sådana skador. Enligt föredragande departementschefen finns
JoU 1979/80:36
det skogsägare som drabbas så hårt av betesskador på skog att det ter sig stötande att de skall bära förlusten ensamma. Det får därför anses rimligt att dessa skogsägare skall kunna erhålla ersättning genom bidrag till nyplantering eller omplantering av den skadade ung- eller plantskogen. Likartad bedömning bör enligt propositionen göras i vissa fall av omfattande skadegörelse på fröplantager. Hithörande ärenden avses prövas av regeringen eller av myndighet sorn regeringen bestämmer.
I fråga om övriga skadevållande viltarter framhåller föredraganden att de problem som de enskilda yrkesfiskarna åsamkas till följd av sälförekomst inte kan lämnas utan avseende. Så har t. ex. på vissa platser på västkusten sälskador av inte obetydlig art tenderat att öka de senaste åren. Enligt föredraganden är det dock tillräckligt att ersättning - i likhet med vad som förordats i fråga om vissa skador på skog - kan utgå efter prövning av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer om det är uppenbart oskäligt att den skadedrabbade själv svarar för kostnaden.
Ersättning efter likartade grunder föreslås kunna utgå för skador orsakade av övriga viltarter som enligt propositionen kan befaras komma att orsaka mera betydande viltskador. Som exempel nämns bl. a. gäss och bäver.
Utskottet har inte funnit anledning till erinran mot de i propositionen föreslagna grunderna för ersättning vid viltskador som här i korthet redovisats. Det i propositionen framlagda förslaget om ändring i lagen om rätt till jakt föranleder inte heller någon erinran från utskottets sida.
I motionen 695 framhålls att vissa skogsägare, framför allt i Kronobergs län, åsamkats stora olägenheter på grund av den ökande älgstammen. Dessa består bl. a. i ökade skador på nyplanteringar av tall. Enligt motionären borde det finnas möjlighet för skogsägare att erhålla ersättning för viltskador av åsyftat slag. Motionen utmynnar i ett yrkande om översyn av gällande bestämmelser om ersättning för älgskador i enlighet med vad som anförts i motionen.
Utskottet finner att det huvudsakliga syftet med motionen får anses tillgodosett genom det av utskottet nyss tillstyrkta regeringsförslaget rörande ersättning i hithörande fall. Något särskilt initiativ från riksdagens sida synes därför inte påkallat i denna fråga.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. att riksdagen antar förslaget till lag om ändring i lagen (1938:274) om rätt till jakt,
2. att riksdagen godkänner de grunder för ersättning vid viltskador som förordats i propositionen,
3. att riksdagen förklarar motionen 1979/80:695 besvarad med vad utskottet anfört.
JoU 1979/80:36
4 Stockholm den 24 april 1980
På jordbruksutskottets vägnar SVANTE LUNDKVIST
Närvarande: Einar Larsson (c)*, Svante Lundkvist (s), Arne Andersson i Ljung (m)*, Börje Stensson (fp), Hans Wachtmeister (m), Sven Lindberg (s)*, Filip Johansson (c), Gunnar Olsson (s), Märta Fredrikson (c), Håkan Strömberg (s), Esse Petersson (fp), Jens Eriksson (m), Stig Alftin (s) och Wivi-Anne Radesjö (s)*.
* Ej närvarande vid betänkandets justering.
GOTAB 64989 Stockholm 1980