Med anledning av viss del av propositionen 1978/79:115 med riktlinjer för energipolitiken, såvitt avser jordbruksdepartementets verksamhetsområde, jämte motioner

JoU 1979/80:39

Jordbruksutskottets betänkande 1979/80:39

med anledning av viss del av propositionen 1978/79:115 med riktlinjer för energipolitiken, såvitt avser jordbruksdepartementets verksamhetsområde, jämte motioner

Propositionen

I propositionen 1978/79:115 har regeringen (jordbruksdepartementet) föreslagit, såvitt nu är i fråga (bil. 2, mom. 1) att riksdagen bemyndigar regeringen att medge det intrång i Pieljekaise nationalpark som föranleds av en utvidgad reglering av sjön Sädvajaure.

Motionerna

I motionen 1978/79:2317 av Rolf Hagel och Alf Lövenborg (båda apk) yrkas, såvitt nu är i fråga (yrkandet 5) att riksdagen uttalar sig för att avslå hemställan om intrång i Pieljekaise nationalpark och förslaget om att bygga Sädva kraftstation, för den händelse inte vattendomstolens villkor för bygget uppfylls.

I motionen 1978/79:2422 av Lars Werner m. fl. (vpk) hemställs, såvitt nu är i fråga (yrkandet 15) a. att riksdagen avslår propositionen i den del som avser reglering av Sädvajaure och utbyggnad av Sädva kraftstation, b. att riksdagen - om yrkandet under a. avslås - uttalar sig för sådana villkor för uppdämningar och avtappningar att skadorna på landskap och fiske minimeras.

Utskottet

Det vattenmål som ligger till grund för framställningen om intrång i Pieljekaise nationalpark avser en ytterligare reglering av sjön Sädvajaure och byggande av Sädva kraftstation.

I skrivelse till regeringen den 10 februari 1975 har statens vattenfallsverk, Skellefteå kommun, Bastusels Kraft Aktiebolag, Boliden Aktiebolag, Aktiebolaget Grytforsen och Skellefteå Kraftaktiebolag begärt tillstånd att för nyss angivna ändamål få göra visst intrång i nationalparken.

Företaget är av sådan storlek att dess tillåtlighet enligt 1 § vattenrättskungörelsen (1971:789) skall prövas av regeringen. Vattendomstolen har därför enligt 4 kap. 20 § vattenlagen (1918:523) med eget yttrande hänskjutit ansökan till regeringen.

Utskottet har i detta ärende endast att ta ställning till huruvida det ifrågasatta intrånget i nationalparken kan anses tillåtligt, med beaktande i

1 Riksdagen 1979180. 16 sami. Nr 39

JoU 1979/80:39

första hand av allmänna naturvårdsintressen. Bedömningen av företagets tillåtlighet från nyss angivna synpunkt kan dock indirekt påverkas av överväganden rörande syftet med det ifrågasatta intrånget. På grund härav lämnas en kort redogörelse för det vattenmål som enligt vad nyss redovisats utgör bakgrunden till regeringens framställning.

Vattenmålet. Nuvarande reglering av Sädvajaure bedrivs mellan vattenståndsnivåerna + 460,7 m och + 467,0 m. Den sökta utvidgade regleringen avser rätt för statens vattenfallsverk och medparter (sökandena) att årsreglera avrinningen även mellan nivåerna + 467,0 m och + 477,0 m och att avleda vatten i tunnel från Sädvajaure till Vitträsket. Genom den utvidgade regleringen höjs alltså dämningsgränsen 10 m och ökar vattenståndsskillnaderna i sjön från ca 6 m till 16 m. Regleringsmagasinets volym ökar från 200 milj. m3 till 600 milj. m3.

Sökandena anhåller vidare om tillstånd att - efter utrivning av befintliga Ringsele kraftstation - anlägga Sädva kraftstation för utnyttjande av hela fallhöjden mellan Sädvajaure och Hornavan samt att bedriva korttidsreglering vid kraftstationen mellan 0 m3/sek och utbyggnadsvattenföringen 100 m3/sek. Kraftstationen sprängs ned i berget mellan Sädvajaure och Vitträsket. Till kraftstationen leds vatten genom den ovannämnda tunneln. Tillskottet av energi på grund av företaget beräknas till 100 GWh per år.

Vattendomstolen har funnit att bestämmelserna i 2 kap. 3 § första stycket vattenlagen om den ekonomiska tillåtligheten inte utgör hinder mot företaget. Däremot utgör enligt vattendomstolen bestämmelserna i andra stycket av samma paragraf hinder mot företaget därigenom att det medför dels att ett avsevärt antal bofasta personer berövas sina bostäder, dels att befolkningen - till följd av företagets inverkan på fiske - får sina levnadsförhållanden väsentligt försämrade. Av vattendomstolens skrivelse framgår att det vid Sädvajaure finns drygt ett tiotal fasta bosättningar och att genom dämningen minst sex bostadshus sätts under vatten och två andra måste flyttas. Hindret vad gäller befolkningens levnadsförhållanden kan enligt vattendomstolen undanröjas genom bestämmelser om tappning till strömmarna mellan Sädvajaure och Hornavan och till Arjeplogsströmmarna i enlighet med ett av fiskeriintendenten i övre norra distriktet angivet förslag samt genom viss begränsning av Hornavanmagasinets handhavande under våren.

Vid remissbehandlingen av vattendomstolens skrivelse till regeringen har flera remissinstanser, nämligen kammarkollegiet, fiskeristyrelsen, statens naturvårdsverk, statens planverk, länsstyrelsen i Norrbottens län, Arjeplogs kommun och Svenska samernas riksförbund satt ett absolut villkor för att inte motsätta sig utbyggnaden. Villkoret är att blivande tillstånd bl. a. förenas med de föreskrifter om tappning genom strömmarna mellan Sädvajaure och Hornavan och genom Arjeplogsströmmarna samt om den begränsade avsänkningen av Hornavanmagasinet, vilka förordats av vattendomstolen.

JoU 1979/80:39

3 Sökandena har motsatt sig sådana föreskrifter under uppgift bl. a. att den föreslagna tappningen skulle leda till ett produktionsbortfall i Sädva kraftstation med 9 %. Ett av sökandena framlagt modifierat förslag rörande tappningen har tillstyrkts av länsstyrelsen, medan däremot kammarkollegiet, fiskeristyrelsen, Arjeplogs kommun och naturvårdsverket vidhållit sin ursprungliga uppfattning och motsatt sig förslaget.

Föredragande departementschefen anför för sin del att företaget är av synnerlig betydelse från allmän synpunkt och därför bör medges. Det förutsätts dock enligt propositionen att olika villkor meddelas för att kompensera de skadeverkningar företaget kommer att få. Enligt föredraganden bör således tillstånd lämnas till den utvidgade regleringen av sjön Sädvajaure och till byggande av Sädva kraftstation. Den närmare prövningen av företagets utformning och villkoren för företaget ankommer på regeringen och vattendomstolen. Enligt föredraganden bör företaget ges en i förhållande till sökandenas ursprungliga förslag modifierad utformning.

Intrång i Pieljekaise nationalpark. Pieljekaise nationalpark avsattes genom riksdagsbeslut år 1909 och 1913 i syfte att bevara ett i nordligaste Sverige beläget område med orörd fjällbjörkskog. Nationalparken är belägen sydväst om fjället Pieljekaise och nordost om sjöarna Tjallasjaure och Lutaure i Arjeplogs kommun i Norrbottens län. I nationalparken ingår även ett vattenområde i sjön Sädvajaure. Den sammanlagda parkarealen uppgår till 14 600 ha. Den sökta regleringen leder till att ytterligare 60 ha mark av nationalparken överdäms. Enligt propositionen berör intrånget inte den fjällbjörkskog vars bevarande är nationalparkens huvudsakliga syfte. Det berör endast strandområden som redan har påverkats av en tidigare reglering.

Vid remissbehandlingen av ansökan om intrång i nationalparken har Svenska naturskyddsföreningen och Svenska samernas riksförbund motsatt sig intrånget. Övriga remissinstanser har uttalat att intrånget bör få ske under förutsättning att det förenas med vissa villkor.

Föredraganden framhåller att man måste se allvarligt på varje intrång i en nationalpark oberoende av dess omfattning. I förevarande fall är emellertid intrånget mycket ringa. De skäl som talar för att vattenföretaget bör tillåtas talar enligt föredraganden också för att intrånget i nationalparken bör medges.

I motionen 1978/79:2317 yrkas - med hänvisning bl. a. till de starka invändningar mot företaget som framförts från Svenska samernas riksförbund och andra remissinstanser - att riksdagen avslår regeringens hemställan om intrång i nationalparken ”för den händelse inte vattendomstolens och remissinstansernas villkor uppfylls”.

Enligt motionen 1978/79:2422 synes skadorna på landskap och fiske av det tilltänkta företaget bli oacceptabelt stora, varför någon reglering och utbyggnad inte bör medges. I andra hand yrkar motionärerna att riksdagen

JoU 1979/80:39

uttalar sig för sådana villkor att skadorna på fisket minimeras och intrånget i nationalparken avsevärt begränsas.

Enligt uppgifter sorn utskottet inhämtat i samband med ärendets beredning berör det ifrågasatta intrånget ett sluttande strandområde mot sjön Sädvajaure om totalt ca 6 km längd. Området är bevuxet med björkblandad, gles barrskog. Av denna vegetationstyp finns totalt ca 400 ha inom nationalparken. Vattenbyggnadsföretaget skulle således innebära att ca 15 % (60 ha) av denna blandskog överdäms. I övrigt omfattar nationalparken grovt räknat 8 500 ha fjällbjörkskog, 4 700 ha fjäll och 1 000 ha vattenområden.

Utskottet anser - i likhet med vad föredraganden anfört - att man måste se allvarligt på varje intrång i en nationalpark, oberoende av intrångets omfattning. Syftet med nationalparkerna är att åt samtid och eftervärld såsom en hela nationens tillhörighet skydda sammanhängande större områden, vilka utgör karakteristiska prov på ursprungliga elier av kulturinflytelser relativt oberörda landskapstyper med tillhörande ytbildning, växtvärld och djurvärld. Som orörda referensområden för vetenskaplig forskning har parkerna en viktig funktion. Detta innebär att i princip varje ingrepp av nu ifrågasatt karaktär i en nationalpark strider mot syftet med nationalparkens tillkomst. Mot denna bakgrund vill utskottet starkt understryka vikten av att nationalparkernas områden bevaras intakta för framtiden och att den allra största restriktivitet iakttas när sådana ingrepp av någon angelägen anledning aktualiseras. Vad utskottet nu anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

I nu aktuellt ärende bör noteras att regeringens framställning avser ett företag som visserligen medför dämningsverkan inom själva nationalparksområdet men som utförs utanför detsamma. Vidare framgår av redovisningen ovan att intrånget berör ett till ytan obetydligt område, som redan är påverkat av ett tidigare regleringsföretag. Några speciella naturvårdsintressen är enligt vad utskottet erfarit inte förenade med just detta områdes bevarande i orört skick. Utskottet har med hänsyn till bl. a. de särskilda omständigheter för vilka här redogjorts inte funnit nationalparksintresset i sig vara en tillräcklig anledning för utskottet att i detta fall motsätta sig det begärda intrånget. Det bör dock understrykas att utskottets bedömning gjorts uteslutande med beaktande av de synpunkter utskottet har att företräda och således inte innefattar något ställningstagande till företaget som sådant.

Det anförda innebär att utskottet avstyrker motionen 1978/79:2317 yrkandet 5 och motionen 1978/79:2422 yrkandet 15 i den del motionsyrkandena innebär avslag på regeringens hemställan. Beträffande de i nämnda motioner åsyftade villkoren vill utskottet framhålla att dessa huvudsakligen berör vattenföretagets inverkan på vissa allmänna intressen som inte direkt är knutna till själva nationalparken. Dessa villkor tillhör närmast den

JoU 1979/80:39

vattenrättsliga prövningen av företaget, vilken ankommer på regeringen och vattendomstolen. Utskottet har således inte anledning att gå närmare in på dessa villkor men förutsätter givetvis att berörda myndigheter i tillbörlig utsträckning beaktar de allmänna intressen som kan påverkas av företaget. Motionsyrkandena bör i nu angivna delar inte föranleda någon särskild åtgärd eller något särskilt uttalande från riksdagens sida.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. att riksdagen med bifall till regeringens förslag och med avslag på motionen 1978/79:2317 yrkandet 5 såvitt avser avslag på regeringens hemställan och motionen 1978/79:2422 yrkandet 15 a bemyndigar regeringen att medge det intrång i Pieljekaise nationalpark som enligt vad utskottet anfört föranleds av en utvidgad reglering av sjön Sädvajaure,

2. att riksdagen avslår motionen 1978/79:2317 yrkandet 5 såvitt avser villkor för vattenföretaget samt motionen 1978/79:2422 yrkandet 15 b,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om allmänna principer för ingrepp i nationalparker.

Stockholm den 29 april 1980

På jordbruksutskottets vägnar EINAR LARSSON

Närvarande: Einar Larsson (c), Svante Lundkvist (s), Arne Andersson i Ljung (m), Maj Britt Theorin (s), Börje Stensson (fp), Hans Wachtmeister (m)*, Sven Lindberg (s), Åke Wictorsson (s), Gunnar Olsson (s), Märta Fredrikson (c), Håkan Strömberg (s), Esse Petersson (fp), Lennart Brunander (c), Jan Fransson (s)* och Arne Svensson (m).

*Ej närvarande vid betänkandets justering.