Med anledning av motioner om skoglig utbildning och forskning
JoU 1979/80:44
Jordbruksutskottets betänkande 1979/80:44
med anledning av motioner om skoglig utbildning och forskning Motionerna
I motionen 1979/80:435 av Gunnar Olsson m. fl. (s) yrkas att riksdagen hos regeringen anhåller att i anslutning till den översyn som är begärd av den eftergymnasiala skogliga yrkesutbildningen hänsyn tas till den outnyttjade utbildningskapacitet som i dag finns vid Värmlands och Örebro läns skogsskola, Gammalkroppa i Filipstads kommun.
I motionen 1979/80:935 av Svante Lundkvist m. fl. (s) yrkas att riksdagen hos regeringen anhåller att en utredning tillsätts med uppgift att se över den eftergymnasiala skogliga yrkesutbildningen.
I motionen 1979/80:938 av Kerstin Nilsson m. fl. (s) yrkas att riksdagen hos regeringen begär en skyndsam utredning av förutsättningarna för inrättande av en skogsforskningsanstalt lokaliserad till Pajala kommun.
I motionen 1979/80:1386 av Karl-Eric Norrby m. fl. (c, m, fp) yrkas att riksdagen hos regeringen anhåller att vid de fortsatta övervägandena angående skogsteknikerutbildningens dimensionering och förläggning Gammelkroppaskolan inordnas i denna utbildning.
I motionen 1979/80:1755 av Pär Granstedt och Birgitta Hambraeus (båda c) yrkas att riksdagen hos regeringen hemställer om åtgärder för att ge skogsenergifrågor ett tillräckligt utrymme inom den skogliga utbildningen.
Utskottet har i samband med ett studiebesök vid Värmlands och Örebro läns skogsskola i Gammelkroppa inhämtat synpunkter och upplysningar rörande skogsteknikerutbildningen vid denna skola m. m.
Utskottet
I detta betänkande behandlar utskottet några motioner rörande den skogliga utbildningen och forskningen.
Den skogliga utbildningen. I två motioner, 435 och 1386, behandlas skogsteknikerutbildningen vid Värmlands och Örebro läns skogsskola i Gammelkroppa. Motionärerna framhåller att skolan i alla tider utgjort en värdefull tillgång för bygden. Rent geografiskt är den väl lokaliserad i ett område där skogshanteringen tillsammans med bergsbruket av hävd utgjort basnäringen. Man framhåller vidare att utbildningen av skogstekniker vid Gammelkroppa står under lantbruksuniversitetets tillsyn och fyller samma
1 Riksdagen 1979/80. 16 sami. Nr 44
JoU 1979/80:44
krav som utbildningen vid de båda statliga skogsinstituten i Bispgården och Värnamo. Båda motionerna utmynnar i ett yrkande av innebörd att man vid de fortsatta övervägandena rörande den eftergymnasiala skogliga yrkesutbildningen tar hänsyn till den utbildningskapacitet som Gammelkroppa skogsskola svarar för.
I motionen 935 anförs att hittills gjorda utredningar rörande utbildningsbehovet inom den skogliga sektorn inte gett någon klar bild av det kvantitativa behovet på detta område. Enligt motionärerna hade det varit önskvärt att en översyn av utbildningsbehovet skett innan beslut fattats om ökad antagning till vissa skogliga utbildningslinjer. Härmed åsyftas de riksdagsbeslut om ökning av antalet studerande på jägmästarlinjen och skogsmästarlinjen som närmare anges nedan. Innan antalet utbildningsplatser inom den skogliga utbildningen utökas ytterligare bör enligt motionen en total översyn komma till stånd rörande den eftergymnasiala skogliga utbildningen.
Innehållet i den skogliga utbildningen behandlas i motionen 1755. Motionärerna anför att ett effektivt tillvaratagande av energipotentialen i våra skogar är av största betydelse både för skogsbrukets ekonomi och för samhällsekonomin. Denna nya viktiga roll för skogsbruket har dock inte slagit igenom i någon högre grad inom den skogliga utbildningen. Enligt motionen borde emellertid i all skogsutbildning ingå grundläggande undervisning om hur man bäst tar till vara skogens energiresurser, med minsta möjliga intrång på andra råvarubehov.
Utskottet vill i anslutning till de tre förstnämnda motionerna erinra om att den skogliga utbildningen tidigare i olika sammanhang varit föremål för utredning och riksdagsbehandling.
11979 års budgetproposition (prop. 1978/79:100 bil. 13) redovisades vissa överväganden och utredningar rörande den skogliga utbildningen. Enligt en av Sveriges lantbruksuniversitet gjord utredning rörande behovet av utökad antagning av jägmästare och skogsmästare hade utvecklingstendenserna inom skogsbruket bedömts peka på ett ökat behov av skogligt utbildad personal. Detta motiverade enligt universitetet en ökning av utbildningskapaciteten på jägmästar- och skogsmästarlinjerna. Med instämmande i universitetets förslag förordade dåvarande jordbruksministern att antagningen till jägmästarlinjen ökade från 40 till 60 studerande om året fr. o. m. höstterminen 1980, vilket också godkändes av riksdagen (JoU 1978/79:20 p. 34).
I detta sammanhang behandlades vidare ett förslag på grundval av en av skolöverstyrelsen (SÖ) verkställd utredning att skogsinstitutens verksamhet skulle inordnas i högskolan, varvid skogsteknikerutbildningen borde få ställning som allmän utbildningslinje. I propositionen förordades därvid att skogsinstituten från den 1 juli 1979 skulle ingå i Sveriges lantbruksuniversitet. Riksdagen godkände också dessa förslag.
JoU 1979/80:44
3 Ett av SÖ framlagt förslag att antagningen till skogsteknikerutbildningen fr. o. m. läsåret 1979/80 skulle ökas till minst 120 studerande per år var jordbruksministern för sin del inte beredd att biträda med hänsyn bl. a. till organisatoriska frågor och den rådande lokalsituationen vid instituten.
Jordbruksministern anmälde i sammanhanget att SÖ och flera remissinstanser framhållit behovet av en samlad översyn av den eftergymnasiala utbildningen på det skogliga området. Han avsåg senare att föreslå att lantbruksuniversitetet fick i uppdrag att göra en sådan översyn (prop. 1978/79:100 bil. 13 s. 82).
I 1980 års budgetproposition (prop. 1979/80:100 bil. 13 s. 104) återkom jordbruksministern till den skogliga utbildningen och förordade - med hänvisning till av lantbruksuniversitetet tidigare redovisade behov av ökad utbildningskapacitet - att antalet studerande på skogsmästarlinjen ökades från 30 till 45 studerande per år fr. o. m. höstterminen 1980. Riksdagen biföll förslaget (JoU 1979/80:29 p. 33).
Utskottet vill vidare - i anslutning till motionerna rörande Gammelkroppa skogsskola - nämna att utskottet under föregående riksmöte behandlade en motion med i huvudsak samma yrkande som den nu aktuella motionen 435. Utskottet anförde därvid bl. a. (JoU 1978/79:20 s. 38).
Enligt motionen 327 är det angeläget att man vid beslut om ökning av skogsteknikerutbildningen tar hänsyn till den utbildningskapacitet som finns vid Värmlands och Örebro läns skogsskola i Gammelkroppa. Ifrågavarande skola, som startade år 1860 på initiativ av hushållningssällskap och landsting, bedriver skogsteknikerutbildning enligt samma läroplan som gäller för de statliga instituten.
Utskottet finner det för sin del naturligt att även den utbildning som sker vid nu ifrågavarande ^bildningsanstalt måste vägas in såväl i de fortsatta övervägandena rörande antagningen av studerande till skogsteknikerutbildningen som i den övergripande översyn av den eftergymnasiala utbildningen som lantbruksuniversitetet enligt vad nyss anförts kommer att få i uppdrag att göra. Även sådana frågor som utbildningen i flygbildteknik får antas komma att ingå i översynen. Något särskilt initiativ från riksdagens sida med anledning av motionen 327 synes inte påkallat.
Utskottet anser det för sin del värdefullt att det framtida utbildningsbehovet inom den skogliga sektorn blir föremål för fortsatta överväganden från regeringens och berörda myndigheters sida. Som i motionen 935 anförts ligger det nära till hands att anta att utvecklingen inom skogsbruket kommer att leda till ett ökat behov av yrkesutbildad personal. Genom en övergripande och allsidig översyn av den skogliga eftergymnasiala utbildningen bör närmare underlag kunna erhållas för fortsatta överväganden i hithörande frågor. Enligt utskottets mening finns det således skäl som talar för att en sådan översyn, förslagsvis med parlamentarisk förankring, kommer till stånd i lämpligt sammanhang. Vad utskottet nu anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
I fråga om Gammelkroppa skogsskola ansluter sig utskottet till den i
JoU 1979/80:44
hithörande motioner framförda uppfattningen att skolan är en värdefull tillgång såväl från utbildningssynpunkt som från andra synpunkter. Det förefaller utskottet uppenbart att hänsyn måste tas till skolans utbildningskapacitet i samband med de fortsatta överväganden rörande skogsteknikerutbildningens dimensionering som f. n. enligt uppgift görs i regeringskansliet. Resultatet av den mera allmänna översyn som utskottet nyss förordat kan självfallet också påverka bedömningarna i nu åsyftade frågor. Mot bakgrund av här gjorda uttalanden anser sig utskottet kunna förutsätta att syftet med motionerna 435 och 1386 kan tillgodoses utan något initiativ från riksdagens sida. Dessa motioner bör kunna anses besvarade med vad utskottet anfört.
I anslutning till motionen 1755 får utskottet fästa uppmärksamheten på att innehållet i den skogliga utbildningen på högskolenivå är en fråga som i första hand avgörs av lantbruksuniversitetets styrelse och vederbörande linjenämnd. Det kan tilläggas att det f. n. inte finns någon särskilt anordnad utbildning i skogsenergifrågor. Ämnet ingår dock i viss utsträckning som en del i andra ämneskurser. Enligt vad utskottet erfarit har utbildningsberedningen - ett av beredningsorganen till lantbruksuniversitetets styrelse - nyligen beslutat utreda möjligheterna att ge skogsenergifrågor ett ökat utrymme i utbildningen. Med hänvisning till det anförda föreslår utskottet att motionen 1755 inte föranleder någon särskild åtgärd från riksdagens sida.
Den skogliga forskningen. I motionen 938 hemställs om en utredning angående förutsättningarna för inrättande av en skogsforskningsanstalt i Pajala kommun. Som motivering anförs bl. a. att forskning och utvecklingsarbete beträffande skogsarealer på avsevärd höjd över havet är starkt eftersatt i Sverige. En satsning av det slag motionärerna förordat skulle kunna skapa förutsättningar för ett effektivare skogsbruk i landets nordligaste delar. På så sätt skulle enligt motionen också nya arbetstillfällen skapas, där behovet är som störst. Beträffande den förordade lokaliseringen anför motionärerna att behovet av skogsvård och återväxtåtgärder i Pajala kommun är i särklass störst. Samtidigt visar kommunen rekordsiffror i fråga om arbetslöshet. Detta är enligt motionen misshushållning med såväl mänsklig arbetskraft som den naturtillgång som de stora skogsarealerna representerar.
Utskottet erinrar om att lantbruksuniversitetets skogsvetenskapliga fakultet har sin forskningsverksamhet koncentrerad till tre huvudorter, nämligen Umeå, Garpenberg och Uppsala. Dessutom finns flera skogliga försöksparker och försöksstationer runt om i landet. En icke obetydlig forsknings- och försöksverksamhet bedrivs med avseende bl. a. på den typ av produktionsförutsättningar som avses i motionen 938. Utskottet kan så till vida instämma med motionärernas synpunkter att det är viktigt att man i den skogliga forskningen beaktar också de speciella problem och möjligheter som karaktäriserar skogsbruket i Norrbotten. Syftet med motionen i detta
JoU 1979/80:44
hänseende bör dock enligt utskottets mening kunna tillgodoses på annat sätt än genom en så resurskrävande satsning från samhällets sida som inrättandet av en helt ny forskningsanstalt nödvändigtvis skulle innebära. Med det anförda föreslår utskottet att riksdagen lämnar motionen utan vidare åtgärd.
Hemställan. Utskottet hemställer
1. beträffande krav på utredning att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet med anledning av motionen 1979/80:935 anfört om en översyn av den skogliga eftergymnasiala yrkesutbildningen,
2. beträffande Gammelkroppa skogsskola att riksdagen förklarar motionerna 1979/80:435 och 1979/80:1386 besvarade med vad utskottet anfört,
3. beträffande utbildning i skogsenergifrågor att riksdagen lämnar motionen 1979/80:1755 utan vidare åtgärd,
4. beträffande inrättande av en skogsforskningsanstalt att riksdagen lämnar motionen 1979/80:938 utan vidare åtgärd.
Stockholm den 8 maj 1980
På jordbruksutskottets vägnar EINAR LARSSON
Närvarande: Einar Larsson (c), Svante Lundkvist (s), Arne Andersson i Ljung (m), Maj Britt Theorin (s), Börje Stensson (fp), Grethe Lundblad (s), Sven Lindberg (s), Filip Johansson (c)*, Åke Wictorsson (s), Sven Eric Lorentzon (m)*, Gunnar Olsson (s), Håkan Strömberg (s), Esse Petersson (fp), Jens Eriksson (m) och Lennart Brunander (c), dock att vid behandlingen av motionerna 938 och 1755 Hans Wachtmeister (m), Märta Fredrikson (c), Martin Segerstedt (s) och Maja Ohlin (s) deltagit i stället för Jens Eriksson (m), Lennart Brunander (c). Håkan Strömberg (s) och Åke Wictorsson (s).
* Ej närvarande vid betänkandets justering.
'
.