Med anledning av propositionen 1979/80:162 om reglering av priserna på jordbruksprodukter, m. m. jämte motioner

JoU 1979/80:47

Jordbruksutskottets betänkande 1979/80:47

med anledning av propositionen 1979/80:162 om reglering av priserna på jordbruksprodukter, m. m. jämte motioner

Propositionen

Hemställan

I propositionen 1979/80:162 har regeringen (jordbruksdepartementet) föreslagit riksdagen

dels att

1. antaga förslaget till lag om ändring i lagen (1967:340) om prisreglering på jordbrukets område,

dels att

2. godkänna vad i propositionen förordats om styrning av slaktsvinsproduktionens utbyggnad,

3. godkänna vad i propositionen förordats om regleringen av priser m. m. på sockerbetor,

4. godkänna vad i propositionen förordats om prisregleringen på socker för tiden den 1 juli 1980-den 30 juni 1982,

5. godkänna vad i propositionen förordats i fråga om användningen av avgiftsmedel, som inflyter under regleringsåret 1980/81 eller har influtit under tidigare regleringsår,

6. medge att den rörliga kredit på högst 120 milj. kr. som år 1973 ställdes till statens jordbruksnämnds förfogande i riksgäldskontoret för ändamål utanför fördelningsplanen för införselavgiftsmedel får under regleringsåret 1980/81 användas av regeringen eller, efter regeringens bestämmande, statens jordbruksnämnd för ändamål inom jordbruksprisregleringen och regleringen av sockernäringen,

7. medge att statens jordbruksnämnd för säsongmässig lagring av jordbruksprodukter för budgetåret 1980/81 får disponera en rörlig kredit på högst 195 000 000 kr. i riksgäldskontoret,

8. godkänna vad i propositionen förordats i fråga om prisstödet till jordbruket i norra Sverige,

9. medge att för budgetåret 1979/80 statlig kreditgaranti lämnas för lån till yttre rationalisering, lån till inre rationalisering, jordförvärvslån, driftslån och maskinlån med sammanlagt högst 608 000 000 kr., för lån till trädgårdsnäringens rationalisering m, m. med högst 40 000 000 kr., för lån till rennäringens rationalisering m. m. med högst 2 500 000 kr. samt för lån till inköp av avelshästar och ridhästar med sammanlagt högst 500 000 kr.,

10. godkänna vad i propositionen förordats om eftergift av vissa lån till trädgårdsföretag.

1 Riksdagen 1979180. 16 sami. Nr 47

JoU 1979/80:47

2 Vidare har regeringen föreslagit riksdagen att

11. till Prisstöd till jordbruket i norra Sverige för budgetåret 1980/81 anvisa ett förslagsanslag av 193 600 000 kr.,

12. till Prisreglerande åtgärder på jordbrukets område för budgetåret 1980/81 anvisa ett förslagsanslag av 3 966 000 000 kr.

I propositionen läggs fram förslag till prisreglering på jordbruksprodukter utom sockerbetor och socker för regleringsåret 1980/81 och för sockerbetor och socker för tiden efter den 30 juni 1980. Vidare föreslås ett förbättrat prisstöd till jordbruket i norra Sverige. Slutligen föreslås vissa åtgärder till stöd för trädgårdsnäringen.

Det vid propositionen fogade lagförslaget har följande lydelse:

Förslag till

Lag om ändring i lagen (1967:340) om prisreglering på jordbrukets område

Härigenom föreskrivs att 8 § lagen (1967:340) om prisreglering på jordbrukets område1 skall ha nedan angivna lydelse.

Föreslagen lydelse 8 §2

Nuvarande lydelse

Om pris på vete, råg, havre eller korn höjes, erlägger den som driver kvarnrörelse eller spannmålshandel eller som yrkesmässigt tillverkar fodermedel avgift för lager av sådan spannmål och blandningar därav.

Om pris på vete, råg, havre eller korn höjs, erlägger den som driver kvarnrörelse, spannmålshandel eller mälteri eller som yrkesmässigt tillverkar fodermedel avgift för lager av sådan spannmål och blandningar därav.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1980.

Motioner

I detta sammanhang har utskottet behandlat dels de under allmänna motionstiden 1980 väckta motionerna 1979/80:303 av Margot Håkansson (fp) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär en översyn av matsubventionerna i den riktning som i motionen anförs,

1979/80:306 av Lars Werner m. fl. (vpk) vari yrkas, såvitt nu är i fråga

1 Senaste lydelse av lagens rubrik 1974:865.

2 Senaste lydelse 1974:473.

JoU 1979/80:47

(yrkandena 2-4), att riksdagen hos regeringen hemställer om utredning och förslag enligt följande: 2. att det etableras en skärpt övervakning och kontroll över prisutvecklingen på jordbrukets produktionsmedel och att samhällsingripanden övervägs om sådan kan antas få en hämmande inverkan på denna prisutveckling, 3. att den fortsatta utvecklingen inom animalieproduktionen skall ges största möjliga direkta anknytning till jordbruket, drivas i måttligt stora anläggningar och ges spridning över landet, 4. att stöd till upprustning av småbruk, främst i landets norra delar, övervägs vid sidan av ett särskilt prisstöd och att regionalpolitiska insatser görs för spridning av kompletterande sysselsättning,

1979/80:388 av Oswald Söderqvist m. fl. (vpk) vari yrkas att riksdagen hos regeringen hemställer om en översyn och förslag till reglering av produktionen vid djurfabrikerna enligt i motionen framförda synpunkter,

1979/80:553 av Ivan Svanström (c) vari yrkas, såvitt nu är i fråga (yrkandet 2), att riksdagen beslutar att hos regeringen begära att frågan om etableringskontroll för produktion av ägg, fläsk och mjölk också övervägs,

1979/80:690 av Torsten Bengtson m. fl. (c) vari yrkas att riksdagen beslutar att, då en kvarn endast används för att med pedagogiskt syfte visa hur kvarndriften gick till i gamla tider, förmalningsavgift för vete och råg ej skall utgå,

1979/80:930 av Birgitta Hambraeus och Pär Granstedt (båda c) vari yrkas att riksdagen beslutar föreslå regeringen att uppta förhandlingar med jordbrukets organisationer om statligt stöd till frukt-, rotfrukts- och grönsaksodling i enlighet med vad som framförts i motionen,

1979/80:933 av andre vice talmannen Thorsten Larsson m. fl. (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som anförts i motionen om användningen av hönsgödsel som foder,

1979/80:939 av Arne Nygren (s) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär en skyndsam utvärdering av orsakerna till nedgången av antalet mjölkleverantörer i skogslänen under senare delen av 1970-talet samt begär förslag om åtgärder för att mildra utvecklingen,

1979/80:1383 av Einar Larsson m. fl. (c) vari yrkas att riksdagen medger att kostnadskompensation i vad avser räntekostnaderna får fördelas till enskilda lantbrukare i förhållande till deras faktiska kostnader,

1979/80:1390 av Ingvar Svanberg m. fl. (s) vari yrkas - med hänvisning till motionen 1979/80:1443 om sysselsättningen i Norrbotten - att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utvärdering och förslag rörande stöd till jordbruket i Norrbotten,

1979/80:1392 av Daniel Tarschys (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att prisstödet för kött och fläsk bör avvecklas,

1979/80:1751 av Anna Eliasson (c) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om åtgärder för

1* Riksdagen 1979/80. 16 sami. Nr 47

JoU 1979/80:47

att begränsa en fortsatt övergång till storskalighet och storanläggningar för animalieproduktion, 2. att riksdagen hos regeringen begär att initiativ tas till forskningsinsatser för att närmare studera livsmedelsindustrins utvecklingsdrag och därigenom uppkommande följdeffekter på jordbruksproduktion och livsmedelskonsumtion, 3. att riksdagen uttalar att rationaliseringsarbetet inom växt- och djurproduktion och livsmedelsindustrins utveckling i ökad grad måste anpassas till jordbrukets biologiska förutsättningar,

1979/80:1752 av Anna Eliasson m. fl. (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om subventioneringen och prissättningen i fråga om jordbruksprodukter och prispolitikens sociala och folkhälsomässiga betydelse,

1979/80:1761 av Per Petersson m. fl. (m) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär skyndsamma åtgärder för att förbättra de norrländska jordbrukarnas situation,

1979/80:1851 av Stig Josefson m. fl. (c) vari yrkas - med hänvisning till motionen 1979/80:1750 - att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna vad som i motionen anförts om snabba åtgärder för att förbättra trädgårdsnäringens finansiella situation.

dels de med anledning av propositionen väckta motionerna 1979/80:2027 av Sven Eric Åkerfeldt m. fl. (c) vari yrkas att riksdagen beslutar att summan av de personliga mjölkpristillägg som nu utgår i vissa områden och som i propositionen 162 föreslås successivt avvecklas i stället utgår som ett generellt pristillägg på all invägd mjölk under avvecklingstiden inom berörda områden,

1979/80:2031 av Filip Johansson m. fl. (c, m) vari yrkas 1. att riksdagen beslutar om ett stöd till potatisodlingen i Norrland enligt jordbruksnämndens förslag på s. 108 i propositionen 162,2. att riksdagen beslutar om ett särskilt packeribidrag för ägg invägda vid runmärkesberättigade packerier enligt jordbruksnämndens förslag på s. 106 i propositionen 162, 3. att riksdagen till Prisstöd till jordbruket i norra Sverige anvisar ett i förhållande till propositionen förhöjt förslagsanslag med 3 160 000 kr. till sammanlagt 196 700 000 kr. samt 4. att riksdagen beslutar uttala att bestämmelserna om utbetalning av Norrlandsstöd till kött- och fläskproducenter snarast bör ändras, så att såväl uppfödning som slakt skall ske inom stödområdet i fråga för att det särskilda pristillägget skall utgå,

1979/80:2032 av Filip Johansson m. fl. (c) vari yrkas att riksdagen uttalar sig för att differentierade pristillägg kan införas även för mjölkproduktionen,

1979/80:2036 av Svante Lundkvist m. fl. (s) vari yrkas att riksdagen beslutar 1. avslå regeringens förslag om styrning av slaktsvinsproduktionens utbyggnad, 2. anta det av statens jordbruksnämnd utarbetade förslaget till styrning av fläskproduktionen, som förordats i motionen, 3. att av statens jordbruksnämnd konstaterat pristryckande överskott skall föreligga för att

JoU 1979/80:47

differentierad produktionsavgift skall tillämpas, 4. att medel för en särskild låginkomstsatsning avsätts i samband med kommande prisförhandlingar inom det utrymme jordbruket som kollektiv tilldelats samt 5. att som sin mening ge regeringen till känna att en bättre samstämmighet mellan samhällets kostupplysning och effekten av de åtgärder som kan uppnås med jordbrukspolitiska styrmedel bör eftersträvas,

1979/80:2037 av Lars Wernerm. fl, (vpk)vari yrkasl. att riksdagen uttalar att momseffekten på livsmedel avskaffas genom att mervärdeskatten som härrör från försäljning av livsmedel i sin helhet skall återföras till konsumenterna i form av selektiva livsmedelssubventioner, 2. att riksdagen hos regeringen hemställer om en översyn av vilka varor som skall anses vara livsmedel från skattesynpunkt och vilka livsmedel som ur närings- och andra synpunkter skall ges en högre subvention vid fördelning av de medel som står till förfogande för ändamålet.

Remissyttranden, hearing

Utskottet har inhämtat yttranden över motionen 1979/80:933 från lantbruksstyrelsen, statens jordbruksnämnd, statens livsmedelsverk, socialstyrelsen, Sveriges lantbruksuniversitet och Lantbrukarnas riksförbund. Lantbruksstyrelsen har bifogat ett yttrande från statens veterinärmedicinska anstalt.

Remissyttrandena är fogade som bilaga till detta betänkande.

Vidare har företrädare för lantbruksstyrelsen, jordbruksnämnden, Kooperativa förbundet, Lantbrukarnas riksförbund, Sveriges industriförbund och Sveriges slakteriförbund inför utskottet lämnat upplysningar och synpunkter rörande vissa frågor kring animalieproduktionen.

Utskottet

Prisregleringen på jordbruksprodukter utom sockerbetor och socker, m. m.

I anslutning till att riksdagen år 1977 beslutade om riktlinjer för jordbrukspolitiken beslutade riksdagen också om riktlinjer för styrning av animalieproduktionens utbyggnad (prop. 1977/78:19, JoU 1977/78:10, rskr 1977/78:103).

I enlighet med regeringens förslag beslutade riksdagen att när överskott uppstår på fläsk och slaktdj ursavgift behöver tas ut så skall avgiften eller motsvarande avräkning från prisstödet differentieras efter besättningarnas storlek. Härigenom skall en rationell animalieproduktion kunna bedrivas på ett familjeföretag, utan att denna produktion i en överskottssituation belastas med extra avgifter. I riksdagsbeslutet framhölls att avgifterna även kommer att medföra en inkomstomfördelning från större producenter till

JoU 1979/80:47

familjejordbrukare och att detta ligger helt i linje med strävan att nå en ökad utjämning av inkomsterna mellan olika jordbrukarkategorier.

Även våren 1978 och våren 1979 behandlades frågan om system för styrning av animalieproduktionens utbyggnad av riksdagen (prop. 1977/ 78:154, JoU 1977/78:34, rskr 1977/78:348 och prop. 1978/79:208, JoU 1978/79:36, rskr 1978/79:417). I sistnämnda proposition redovisades bl. a. att jordbruksnämnden fr. o. m. den 1 januari 1979 infört ett system med differentierade avgifter inom äggproduktionen.

Jordbruksministern redovisar under denna punkt bl. a. ett inom jordbruksnämnden utarbetat förslag till system för styrning av fläskproduktionen samt ett inom LRF utarbetat förslag i samma ämne, vilket framlagts av Lantbrukarnas förhandlingsdelegation. Det förra systemet bygger på differentierade avgifter och det senare på differentierade pristillägg. Enligt propositionen är skillnaden mellan systemen av enbart teknisk natur. Båda systemen kan därför användas för att uppnå de avsedda syftena.

I propositionen anförs i detta sammanhang att kostnaderna för exporten av fläsk f. n. uppgår till ca 70 milj. kr. räknat per år. Någon slaktdjursavgift tas inte ut för att finansiera dessa kostnader. Medel för ändamålet avsätts i stället från det belopp som står till förfogande för pristillägg. Exportkostnaderna sänker därmed avräkningspriserna för samtliga producenter med samma örestal per kg. I enlighet med vad riksdagen beslutat bör en större andel av exportkostnaderna i fortsättningen belasta de större producenterna. Härigenom bör risken för en expansion som verkar sänkande på avräkningspriserna kunna minskas.

Jordbruksministern anser för egen del att ett system med differentierade pristillägg är att föredra som medel när det gäller att uppnå de mål som tidigare redovisats. De belopp som står till förfogande för pristillägg på fläsk bör därför fördelas så att de mindre producenterna erhåller ett högre pristillägg än de större producenterna.

Det är enligt jordbruksministern angeläget att skillnaden mellan det högsta och det lägsta pristillägget bestäms så att syftet med riksdagens beslut uppnås, som bl. a. är att effektivt begränsa de större företagens utbyggnad. Enligt vad riksdagen uttalat bör differentieringen göras trappstegsformad. Om så bedöms mera lämpligt bör dock enligt propositionen i ett inledningsskede kunna tillämpas endast en gräns. Gränsen kan därvid lämpligen sättas vid leverans av 2 000 slaktsvin per år. Graden av differentiering och pristilläggsskalan i övrigt bör efter hand bestämmas med hänsyn till rådande läge. Om tillgängliga pristilläggsmedel inte räcker, bör avgift kunna tas ut. Jordbruksministern framhåller att den möjlighet som sedan länge föreligger att ta ut slaktdjursavgift för att finansiera bl. a. exportkostnader kvarstår.

Jordbruksministern förordar mot bakgrund av vad han anfört om kostnaderna för export att differentierade pristillägg i fortsättningen tillämpas när pristryckande överskott råder för att åstadkomma den avsedda styrningen av svinproduktionen.

JoU 1979/80:47

7 Det bör enligt propositionen ankomma på statens jordbruksnämnd att med utgångspunkt i de förordade riktlinjerna och efter överläggningar med nämndens konsumentdelegation och Lantbrukarnas förhandlingsdelegation fastställa differentierade pristillägg och besluta om de regler som skall gälla härför. Dessa bör då tillämpas fr. o. m. den 1 januari 1981.

Utskottet behandlar i detta sammanhang dels de med anledning av propositionen väckta motionerna 2032 och 2036 yrkandena 1-3, dels ett antal fristående motioner som i olika hänseenden berör animalieproduktionen.

Enligt motionen 2036 bör riksdagen anta det av jordbruksnämnden utarbetade förslaget till styrning av fläskproduktionen. Motionärerna anhåller vidare att riksdagen slår fast att ett system med differentierade avgifter endast får användas då av nämnden konstaterat pristryckande överskott föreligger. Med det i propositionen förordade systemet riskerar man, anser motionärerna, en icke önskvärd ökning av fläskproduktionen som permanentar överskotten och därmed också pristilläggen.

Utskottet erinrar om att det i propositionen förordade systemet med differentierade pristillägg är avsett att tillämpas endast när pristryckande överskott råder. Det förutsätts att jordbruksnämnden efter överläggningar med nämndens konsumentdelegation och Lantbrukarnas förhandlingsdelegation skall besluta om de närmare regler som skall gälla. Beträffande farhågorna för att exportöverskotten skulle bli beständiga eller t. o. m. ökas kan framhållas att exportkostnaderna direkt påverkar producenternas avräkningspriser, ett förhållande som enligt utskottets mening bör kunna bidra till att på sikt uppnå bättre balans på detta område. Utskottet finner mot angivna bakgrund inte anledning att frångå det i propositionen förordade systemet för styrning av fläskproduktionen och avstyrker således motionen 2036 i nu behandlade delar. Som jordbruksministern anfört bör reglerna tillämpas fr. o. m. den 1 januari 1981.

Enligt motionen 2032 kan man inte utesluta att det framöver kan uppstå behov av att begränsa tillkomsten av större djurbesättningar inom andra produktionsgrenar än ägg och fläsk, t. ex. mjölkproduktion. De tendenser till obalans i mjölkproduktionen som uppstått är enligt motionen oroande framför allt för det norrländska jordbruket. Där är man huvudsakligen hänvisad till mjölkproduktion, medan jordbruket i de sydligare delarna av landet har betydligt större valmöjligheter mellan olika produktionsgrenar. Om erfarenheterna av differentierade pristillägg blir goda och utvecklingen motiverar det bör frågan om ett liknande system inom mjölkproduktionen kunna aktualiseras i samband med de återkommande prisöverläggningarna på jordbrukets område.

Utskottet drar den slutsatsen av motionärernas motivering att yrkandet bl. a. avser åtgärder till stöd för jordbruket i skogs- och mellanbygderna. Enligt utskottets mening är det viktigt att man i tid uppmärksammar eventuella tendenser till en överproduktion av mjölk. Överväganden

JoU 1979/80:47

angående behovet av ytterligare åtgärder för en styrning av animalieproduktionen bör på ett naturligt sätt kunna göras inom ramen för prisöverläggningarna på jordbrukets område. Något särskilt uttalande härom från riksdagens sida torde inte vara nödvändigt.

I motionen 306 (yrkandet 3) påtalas de negativa effekterna från miljö- och djurhälsosynpunkt av vissa utvecklingsdrag inom animalieproduktionen. Den fortsatta utvecklingen bör enligt motionärerna gå ut på att produktionen ges största möjliga direktanknytning till jordbruket, drivs i måttligt stora anläggningar och ges spridning över landet.

Liknande synpunkter framförs i motionen 388. Enligt denna motion bör målet för animalieproduktionen vara att foderförsörjningen kan ske inom landet, att i avelsinriktningen tas hänsyn till djurens välbefinnande och att användningen av antibiotika begränsas.

Utskottet vill framhålla att de synpunkter som framförts i motionen 306 i stor utsträckning överensstämmer med såväl grunderna för 1977 års riksdagsbeslut rörande jordbrukspolitiken som motiveringarna bakom det på senare tid införda stödet till företag i vissa glesbygder. Vad beträffar djurhälso- och miljöeffekter av den storskaliga animalieproduktionen bör understrykas att utvecklingen lett till ett ökat medvetande om att en alltför högt driven rationalisering kan få negativa bieffekter i olika hänseenden. Från statsmakternas sida har åtgärder vidtagits bl. a. i form av skärpta bestämmelser rörande förprövning från miljö- och djurskyddssynpunkt av nybyggda djurstallar. Vidare har den etologiska forskningen (läran om djurens beteende under olika betingelser), som bl. a. bedrivs vid Sveriges lantbruksuniversitet, erhållit ökade resurser i samband med årets budgetbehandling. Utskottet föreslår med hänvisning till det anförda att motionen 306 yrkandet 3 och motionen 388 inte föranleder någon ytterligare åtgärd från riksdagens sida.

Också i motionen 553 (yrkandet 2) anförs kritiska synpunkter på utvecklingen inom animalieproduktionen. Tendenser till fabriksmässig produktion måste bekämpas, framhåller motionären. En normal del av produktionen måste förbehållas familjejordbruket och olika former av kombinationsdrift. Detta kan enligt motionen inte ske utan införande av etableringskontroll för ägg-, fläsk- och mjölkproduktion.

Frågan om etableringskontroll berörs också i motionen 1751. Enligt motionen måste formerna för den fortsatta animalieproduktionen - främst av djurskydds- och djurhälsoskäl - följas med uppmärksamhet. En av de åtgärder som kan visa sig nödvändiga är en form av etableringskontroll som möjliggör en samlad jordbrukspolitisk bedömning och ökar samhällets möjligheter att förhindra olämpliga produktionsformer. Det är vidare enligt motionen angeläget att forskningsinsatser görs för att studera livsmedelsindustrins utvecklingsdrag och de följdeffekter dessa har för jordbruksproduktion och livsmedelskonsumtion. I högre grad än f. n. måste rationaliserings -

JoU 1979/80:47

arbetet inom växt- och djurproduktionen liksom livsmedelsindustrin anpassas till jordbrukets biologiska förutsättningar. En grundläggande princip bör enligt motionären vara att den industriella tekniken skall anpassas till de biologiska förutsättningarna.

Utskottet vill först erinra om att motionsyrkanden, syftande till etableringskontroll inom animalieproduktionen, tidigare vid några tillfällen avslagits av riksdagen (se bl. a. JoU 1978/79:36). Nu gällande riktlinjer för styrning av animalieproduktionens utbyggnad fastställdes av riksdagen så sent som i december 1977. Det av utskottet i det föregående tillstyrkta förslaget rörande differentierade pristillägg inom fläskproduktionen innebär en uppföljning av nyssnämnda riksdagsbeslut. Detta ställningstagande bör i viss mån vara ägnat att tillgodose syftet med motionen 553, yrkandet 2. Motionsyrkandet bör inte föranleda någon vidare åtgärd från riksdagens sida.

Beträffande de skäl som ligger bakom det i motionen 1751 framförda kravet på etableringskontroll (yrkandet 1) hänvisar utskottet till sina uttalanden ovan rörande av statsmakterna vidtagna åtgärder m. m. mot de negativa effekterna av en alltför högt driven rationalisering inom animalieproduktionen. I fråga om kravet på forskning rörande livsmedelsindustrin m. m. (yrkandet 2) bör nämnas att forskningsrådsnämnden, enligt vad utskottet erfarit, inrättat en arbetsgrupp med uppgift att forska i hithörande frågor. Motionärens synpunkter i anslutning till yrkandet 3 skiljer sig inte på något avgörande sätt från de uttalanden som gjordes angående jordbrukspolitikens allmänna inriktning i samband med riksdagens tidigare nämnda beslut om riktlinjer för jordbrukspolitiken (jfr JoU 1977/78:10 s. 11-14). Det kan tilläggas att frågan om en resurssnål och biologiskt riktig produktionsteknik i jordbruket och andra näringar faller inom ramen för naturresurs- och miljökommitténs arbete. Verksamheten inom den kommitté som tillsatts för att utreda frågor om användningen av kemiska medel i jord- och skogsbruket (Dir 1979:119) är också av betydelse i sammanhanget.

Utskottet finner mot bl. a. angivna bakgrund att motionen 1751 inte bör föranleda någon vidare åtgärd från riksdagens sida.

I propositionen redovisas i övrigt under förevarande rubrik jordbruksnämndens och regeringens förslag rörande användningen av vissa avgiftsmedel som inflyter under regleringsåret 1980/81 eller influtit under tidigare regleringsår. Den rörliga kredit i riksgäldskontoret om 120 milj. kr. som tidigare ställts till jordbruksnämndens förfogande föreslås få stå kvar även under regleringsåret 1980/81 och användas för vissa i propositionen (s. 17) närmare angivna ändamål. Vidare hemställs om riksdagens medgivande att jordbruksnämnden får disponera en rörlig kredit i riksgäldskontoret om högst 195 milj. kr. för säsongmässig lagring av jordbruksprodukter.

Utskottet har ingen erinran mot dessa förslag.

JoU 1979/80:47

10 Utskottet behandlar vidare under denna punkt ett antal motioner och motionsyrkanden angående vissa näringsfysiologiska frågor, nämligen motionen 2036 yrkandet 5, motionen 2037 yrkandet 2 samt motionerna 303, 930, 1392 och 1752. Gemensamt för samtliga dessa motioner är önskemålet att man inom ramen för jordbruksprisregleringen och systemet för subventionering av baslivsmedel försöker vidta åtgärder som är ägnade att främja konsumtionen av näringsriktig kost. En direkt omfördelning av det statliga stödet till grönsaker och rotfrukter m. m. respektive avveckling av prisstödet på kött och fläsk är exempel på åtgärder som förordas i några av motionerna (930 och 1392). I flertalet motioner framhålls att prispolitiken är ett viktigt instrument när det gäller att styra kostvanorna. I motionen 2036 hänvisas till det i propositionen föreslagna systemet med differentierade pristillägg till fläskproduktionen. Motionärerna anser att regeringen med sitt förslag medverkar till att främja en ytterligare utbyggnad av fläskproduktionen i ett läge då hälsovårdande organ uttalar sig för att man bör förbättra kostvanorna och minska konsumtionen av animaliskt fett. Man framhåller att utvecklingen mot ökad konsumtion av fläsk helt strider mot de önskemål om kostvanor och en näringsriktig kostsammansättning som näringsfysiologisk expertis flera gånger givit uttryck för. Motionen utmynnar i ett yrkande att en bättre samstämmighet bör eftersträvas mellan å ena sidan den kostupplysning som bedrivs av vissa statliga myndigheter och å andra sidan effekten av de åtgärder som kan uppnås med jordbrukspoiitiska styrmedel.

Vissa näringsfysiologiska synpunkter ligger också bakom kravet i motionen 2037 på en översyn av vilka varor som skall anses vara livsmedel från skattesynpunkt och vilka som från näringssynpunkt och andra synpunkter skall ges en högre subvention. Huvudyrkandet i motionen är dock att mervärdeskatten på livsmedel bör återföras till konsumenterna i form av ökade statliga subventioner av viktiga baslivsmedel. Motionen behandlas i denna del i ett följande avsnitt.

Utskottet erinrar inledningsvis om de positiva uttalanden som tidigare gjorts rörande motionsvis framförda synpunkter till förmån för bättre kostvanor m. m. (se bl. a. JoU 1978/79:36). I dessa sammanhang har utskottet funnit det uppenbart att det behövs en kostupplysning från samhällets sida gentemot konsumenterna som är fri från kommersiella inslag och som präglas av allsidighet.

Det var också enligt utskottet nödvändigt att man söker bredda vårt vetande om kostvanor hos olika befolkningsgrupper genom successiva kostundersökningar.

På utskottets förslag uttalade sig riksdagen så sent som under våren 1979 för en mera allsidig redovisning av resultaten av pågående överväganden rörande livsmedelssubventionernas effekter på konsumtionsinriktningen m. m.

I detta sammanhang bör också erinras om de uttalanden som gjordes i

JoU 1979/80:47

samband med 1977 års riksdagsbeslut om nya riktlinjer för jordbrukspolitiken. Därvid påpekades bl. a. att en viss påverkan av kostvanorna kunde ske genom avvägningen av livsmedelssubventionerna. Även från regeringens sida framhölls att näringseffekterna borde beaktas vid subventionernas fastställande.

I föreliggande proposition (s. 10) erinrar jordbruksministern om den beredning för livsmedels- och näringsfrågor som tillsattes år 1978. I beredningen ingår experter på området. Genom beredningens arbete kommer regeringen att få ett bredare underlag för sina ställningstaganden till olika frågor inom livsmedelspolitiken, däribland vilka medel som kan användas för att styra konsumtionen med hänsyn till bl. a. kost- och näringsaspekter.

Vidare anförs att jordbruksnämnden har fortsatt sitt arbete med att kartlägga och analysera livsmedelssubventionernas effekter för staten, konsumenterna och jordbruket (se bilaga 3). I rapporten redovisas en aktualisering av tidigare av nämnden utförda beräkningar av subventionernas effekter. Nämnden avser att fortsätta utredningsarbetet.

Utskottet vill i anslutning till nu behandlade motioner framhålla det värdefulla i att kost- och näringsfrågor liksom sambandet mellan kostvanor och hälsotillstånd ägnas ökad uppmärksamhet från berörda myndigheters och samhällsorgans sida. De uttalanden som utskottet tidigare gjort i hithörande frågor gäller självfallet fortfarande. Det är enligt utskottets mening särskilt angeläget att man inom ramen för de fortsatta övervägandena i detta ämne beaktar vilka medel som kan användas för att styra konsumtionen med hänsyn till bl. a. kost- och näringsaspekter. Det framstår därvid som naturligt att en högre grad av samstämmighet eftersträvas mellan de olika statliga insatser som direkt eller indirekt påverkar konsumtion och produktion av jordbruksprodukter. Med hänsyn till de uttalanden som tidigare gjorts i denna fråga och till den verksamhet som enligt vad i propositionen redovisats pågår inom jordbruksnämnden och livsmedelsberedningen förutsätter utskottet att syftet med samtliga nu behandlade motioner i stor utsträckning kan tillgodoses utan någon särskild åtgärd från riksdagens sida.

I några motioner framförs krav som har viss anknytning till bl. a. prisöverläggningarna på jordbrukets område. I motionen 2036 (yrkandet 4) anförs att en inkomstutjämning mellan olika jordbrukarkategorier - en solidarisk lönepolitik inom jordbruket - bör eftersträvas. För att åstadkomma detta förordar motionärerna att jordbruksnämnden ges i uppdrag att i samband med kommande prisöverläggningar avsätta ett visst belopp av det utrymme jordbruket som kollektiv tilldelas till en låginkomstsatsning. Dessa medel bör därvid inte produktanknytas utan användas mera generellt.

Utskottet vill med anledning av motionen 2036 hänvisa till det förslag rörande låginkomstsatsning inom jordbruket som framförs i propositionen

1** Riksdagen 1979/80. 16 sami. Nr 47

JoU 1979/80:47

under anslaget Prisreglerande åtgärder på jordbrukets område (s. 26). Under delrubriken Låginkomstsatsning m. m. inom jordbruket föreslås ett belopp av 300 milj. kr. anvisat för vissa prisstödsåtgärder, socialförsäkringar och avbytarverksamhet m. m. Vidare har av det belopp som enligt gällande regler skulle utgå till jordbruket och viss livsmedelsindustri fr. o. m. den 1 januari 1980-totalt 850 milj. kr.-avsatts 60 milj. kr. för låginkomstsatsning m. m. inom jordbruket (prop. s. 7 och 28). Enligt utskottets mening bör det i första hand ankomma på berörda parter att i samband med prisöverläggningarna ta ställning till frågan huruvida låginkomstsatsningen i större utsträckning än f. n. bör inriktas på generella åtgärder. I motionen har inte närmare utvecklats vilken form av åtgärder som åsyftas eller i vad mån det hittills tillämpade systemet skulle ha förfelat sitt syfte. Utskottet finner inte anledning förorda något riksdagens uttalande i enlighet med motionen 2036 och avstyrker således motionen i förevarande del (yrkandet 4).

I motionen 2037 (yrkandet 1) framhålls att livsmedelsinköpen är en tung post i låginkomsttagarens budget. Ett borttagande av mervärdeskatten på livsmedel skulle enligt motionen få viktiga fördelningspolitiska effekter om skatten bestämdes som en särskild inkomstpost i statskassan och återfördes till konsumenterna i form av statliga subventioner av vissa baslivsmedel. Subventionerna kan därvid differentieras så att viktiga baslivsmedel ges en högre subvention än mera umbärliga.

Utskottet noterar att vänsterpartiet kommunisterna i motionen 2037 frånfallit de krav på avveckling av mervärdeskatten på livsmedel som man tidigare framfört vid upprepade tillfällen. Dessa krav har genomgående avvisats av riksdagen. Utskottet har därvid för sin del bl. a. framhållit att det bör ankomma på regeringen att vid varje särskilt tillfälle ta ställning till frågan om livsmedelssubventionernas storlek. Med anledning av det nu framförda förslaget om avskaffande av den s. k. momseffekten på livsmedel får utskottet erinra om att regeringens förslag till livsmedelssubventioner för nästkommande budgetår omfattar ett belopp om 3,4 miljarder kronor. I en nyligen framlagd proposition (prop. 1979/80:181) om åtgärder för att underlätta nya löneavtal anmäls att det är regeringens avsikt att tillskjuta budgetmedel förökade livsmedelssubventioner så att prishöjningar den 1 juli 1980 till följd av jordbruksprisregleringen i allt väsentligt kan undvikas. På statsbudgetens inkomstsida ingår självfallet mervärdeskatten på livsmedel bland de inkomstposter som tillsammans bidrar till att finansiera statens utgifter, dock utan närmare specifikation i förhållande till särskilda utgiftsposter. Det bör framhållas att subventionerna är koncentrerade till sådana varugrupper där prissättningen bedömts ha störst betydelse för bl. a. barnfamiljer och låginkomsttagare. Enligt preliminära beräkningar av statens jordbruksnämnd uppgick värdet av livsmedelskonsumtionen (inkl. malt- och läskedrycker) år 1979 till 52 518 milj. kr. Av detta belopp utgjorde 8 980 milj. kr. mervärdeskatt. En höjning av livsmedelssubventionerna upp till den nivå som motsvarar mervärdeskatten på livsmedel skulle således

JoU 1979/80:47

innebära en mycket kraftig ökning av de statliga utgifterna på förevarande område. I motionen redovisas inte i vad mån det erforderliga utrymmet för en sådan satsning bör åstadkommas genom motsvarande ökning av statens inkomster eller inskränkningar på utgiftssidan. Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet motionen 2037 yrkandet 1 samt yrkandet 2 i den del det avser en översyn av vilka varor som skall anses som livsmedel från skattesynpunkt.

I motionen 306, yrkandet 2, yrkas en skärpt övervakning och kontroll över prisutvecklingen på jordbrukets produktionsmedel. Enligt motionen bör samhällsingripanden övervägas om sådana kan antas få en hämmande inverkan på prisstegringarna.

Utskottet vill framhålla att de frågor som berörs i motionen faller inom de pris- och konkurrensövervakande myndigheternas kompetensområde. I sammanhanget bör nämnas att regeringen i nyssnämnda proposition om åtgärder för att underlätta nya löneavtal framhållit att man - utöver de åtgärder i övrigt som propositionen omfattar - är beredd att med stöd av gällande lagstiftning upprätthålla en aktiv prisövervakning. Utskottet utgår från att prisutvecklingen kommer att ägnas skärpt uppmärksamhet och att de åtgärder vidtas som regeringen och berörda myndigheter anser påkallade. Något särskilt uttalande härom från riksdagens sida är inte nödvändigt. Yrkandet 2 i motionen 306 avstyrks således.

I motionen 690 anförs att under de senaste åren några av Sveriges vindeller vattendrivna gamla kvarnar renoverats. Detta har ofta skett med bidrag från statliga eller kommunala myndigheter men ofta också med stora uppoffringar från medlemmar i hembygdsföreningar eller lokala museer. Den förmalningsavgift för vete och råg som kvarnägarna måste betala till jordbruksnämnden är ofta betungande. Enligt motionen borde sådan avgift ej utgå när kvarn används endast i pedagogiskt syfte, nämligen för att visa besökande hur kvarndriften gick till i gamla tider.

Utskottet kan vitsorda att iståndsättande av gamla kvarnar och vidmakthållande av driften vid dessa anläggningar är en viktig fråga från bl. a. kulturhistorisk synpunkt. Att stödja denna typ av verksamhet kan dock knappast anses som en med jordbruksprisregleringens syften förenlig åtgärd. Sådan stödverksamhet bör självfallet i första hand ankomma på kulturvårdande myndighet och organ. Utskottet avstyrker därför motionen 690.

Enligt motionen 1383 har det höga ränteläget medfört svåra påfrestningar för de lantbrukare som är nyetablerade eller som nyligen gjort stora investeringar. Genom inflationsskyddet får jordbruket kollektivt kompensation för de kostnadsökningar som inträffar genom t. ex. räntehöjningar. Fördelningen härav sker dock utan hänsyn till den faktiska situationen för de enskilda lantbrukarna. Enligt motionen bör en rättvisare fördelning eftersträvas än den som kan uppnås genom generella prisjusteringar. En lösning vore, anser motionärerna, att vid prisöverläggningarna avsätta ett belopp för

JoU 1979/80:47

fördelning till enskilda lantbrukare i relation till deras faktiska räntekostnader.

Utskottet ansluter sig till motionärernas synpunkter rörande de högt skuldsatta lantbrukarnas situation och svårigheterna att inom prisregleringssystemets ramar åstadkomma en i varje enskilt fall rättvis fördelning av den kompensation jordbruket tillerkänns för förhöjda produktionskostnader m. m. Utskottet hälsar därför med tillfredsställelse att regeringen i februari 1980 uppdragit åt lantbruksstyrelsen att i samråd med jordbruksnämnden kartlägga situationen för bl. a. högt skuldsatta lantbrukare. Enligt vad utskottet erfarit har lantbruksstyrelsen nyligen lagt fram förslag om vissa åtgärder i förevarande avseende. Bland de föreslagna åtgärderna ingår en form av temporärt räntestöd inom prisregleringens ramar. Frågan om kompensation för räntekostnader har också varit föremål för ingående överväganden inom jordbrukets föreningsrörelse. Utskottet vill understryka angelägenheten av att man närmare undersöker möjligheterna att i samband med prisöverläggningarna finna ett system för kompensation -1, ex. genom en något annorlunda fördelning producenterna emellan - som är bättre anpassat till de faktiska kapitalkostnaderna för berörda lantbrukare. Självfallet bör detta bygga på en individuell prövning av vederbörandes inkomstförhållanden i övrigt och angelägenheten av gjorda investeringar från jordbrukssynpunkt. Flänsyn bör också tas till eventuella nackdelar med ett modifierat system för kostnadskompensation i form av t. ex. prisdrivande effekter på fastighetsmarknaden. Då frågan som nyss redovisats är föremål för överväganden i olika sammanhang finner utskottet inte anledning förorda att riksdagen nu vidtar någon särskild åtgärd med anledning av motionen 1383.

Sockerregleringen

För sockerbetsodlingen gäller f. n. en treårig prisregleringsperiod omfattande tiden den 1 juli 1979-den 30 juni 1982. Areal och betpris skall dock fastställas för varje regleringsår efter överläggningar. Gällande prisreglering för socker avser endast regleringsåret 1979/80 (prop. 1978/79:208. JoU 1978/79:36, rskr 1978/79:417).

Utskottet biträder regeringens förslag till sockerbetsareal. arealbidrag och kostnadskompensation till betodlarna. Detta innebär att sockerbetsarealen för 1980 års odling hålls oförändrad vid 51 500 ha och att arealbidraget bestäms till 400 kr. per kontrakterad ha till odlarna inom Mörbylånga upptagningsområde och 500 kr. per ha till odlarna på Gotland. Bidraget bör liksom hittills finansieras med medel ur sockerregleringsfonden. Vidare biträder utskottet förslaget till reglering av sockertillverkningen för tiden den 1 juli 1980-den 30 juni 1982 samt förslaget till ersättning till sockerbolaget under regleringsåret 1980/81. Detta innebär bl. a. att sockerbolaget för regleringsåret 1980/81 tillerkänns 28,6 milj. kr. för ökade kostnader i

JoU 1979/80:47

sockerproduktionen exkl. oljekostnaderna. Beträffande den närmare innebörden i övrigt av förslaget hänvisas till propositionen s. 17-19.

Prisstödet till jordbruket i norra Sverige

Särskilt stöd utgår sedan länge till jordbruket i norra Sverige. Genom beslut av 1971 års riksdag förstärktes prisstödet tiil mjölkproduktionen där och prisstödet utvidgades till nya produkter. År 1973 utvidgades stödet till att också avse ren. En översyn av grunderna för prisstödet företogs av 1972 års jordbruksutredning. På grundval härav beslutade riksdagen år 1977 (prop. 1977/78:19, JoU 1977/78:10, rskr 1977/78:103) att stödet liksom tidigare skulle utgå i form av pristillägg på mjölk, kött och fläsk samt att stödet fr. o. m. den 1 juli 1978 skulle utvidgas till att omfatta även smågrisproduktion och getskötsel. Syftet med prisstödet är att höja lönsamheten hos jordbruket i norra Sverige till en nivå som är jämförbar med den som uppnås vid det mellansvenska jordbruket. Beträffande prisstödet till smågrisproduktionen och getskötseln uttalade riksdagen att detta förbättrar sysselsättningsoch inkomstmöjligheterna främst vid mindre familjejordbruk. Stödet utgår inom olika stödområden. För mjölk utgår dessutom vissa personliga pristillägg. Bestämmelserna om prisstödet finns i förordningen (1978:472) om prisstöd till vissa jordbruk (ändrad senast 1979:913) och i kungörelsen (1973:508) om prisstöd till rennäringen (ändrad senast 1977:171).

Kostnaderna för prisstödet till jordbruket i norra Sverige uppgick för budgetåret 1978/79 till totalt 139 milj. kr. Kostnaderna fördelar sig med 110.2 milj. kr. till mjölk, varav 1,2 milj. kr. för de personliga pristilläggen, 24,0 milj. kr. till kött, 2,6 milj. kr. till fläsk, 1,9 milj. kr. till smågrisproduktionen samt 0.3 milj. kr. till getskötseln. Härtill kommer 3,1 milj. kr. för prisstödet till rennäringen.

Enligt riksdagens beslut år 1977 skall prisstödet till jordbruket i norra Sverige ses över vart tredje år. Riksdagen uttalade även att prisstödet till rennäringen samtidigt skall ses över. Statens jordbruksnämnd har nu företagit en sådan treårsöversyn och efter samråd med lantbruksstyrelsen lämnat förslag till vissa förändringar i prisstödet fr. o. m. den 1 juli 1980. Till nämndens förslag har fogats en reservation från två av nämndens ledamöter.

Jordbruksnämnden har lämnat förslag till nya stödnivåer för produkterna, varvid nämnden som utgångspunkt haft bl. a. lantbruksstyrelsens beräkningar avseende skillnader i produktionskostnad för mjölk och kött mellan norra och mellersta Sverige samt den allmänna kostnadsstegringen i lantbruket. Nämnden har vidare föreslagit vissa justeringar av områdesindelningen samt en utvidgning av stödet till flera produkter. Slutligen har nämnden tagit upp frågan om tätare översyner av stödet.

Jordbruksministern betonar inledningsvis den stora betydelse jordbruket i norra Sverige har, inte minst från regionalpolitisk synpunkt. Vidare

JoU 1979/80:47

framhåller han det angelägna i att jordbruket i dessa delar av landet ges fortsatta möjligheter att i enlighet med gällande jordbrukspolitiska riktlinjer nå en med det mellansvenska jordbruket jämförbar lönsamhet. Mot denna bakgrund finner jordbruksministern nämndens förslag i huvudsak väl avvägt. Detta innebär bl. a. att i propositionen läggs fram förslag om höjda stödnivåer för kött och fläsk, smågrisproduktion, getskötsel och rennäringen.

Beträffande de s. k. personliga pristilläggen på mjölk föreslår jordbruksministern i enlighet med nämndens förslag att en avveckling bör ske fr. o. m. den 1 juli 1980 genom att detta pristillägg för budgetåret 1980/81 minskas med 1 öre/kg och under budgetåret 1981/82 med ytterligare 1 öre/kg för att fr. o. m. den 1 juli 1982 helt upphöra att utgå.

Jordbruksnämnden har även prövat frågan om stöd till äggproduktionen. Nämnden har därvid funnit att om ett stöd skall införas bör detta utgå som ett särskilt packeribidrag för ägg invägda vid runmärkesberättigade packerier. Med hänsyn till föreliggande överskottssituation för ägg och då äggproduktionen inte är särskilt arbetsintensiv har jordbruksnämnden dock ställt sig tveksam till att nu införa ett särskilt packeribidrag för norra Sverige.

Mot bakgrund av vad jordbruksnämnden anfört är jordbruksministern inte beredd att nu ta ställning till om och när ett särskilt prisstöd till äggproduktionen i norra Sverige bör införas.

Jordbruksnämnden föreslår vidare att ett arealbidrag för potatis införs på försök fr. o. m. den 1 juli 1980 för att motverka en ytterligare nedgång i odlingen. Jordbruksnämndens förslag om stöd till potatisodlingen motiveras av den minskning av arealen som skett under 1970-talet och syftar till att motverka en ytterligare nedgång i odlingen. Jordbruksministern är dock nu inte beredd att ta ställning till om och när ett sådant stöd till potatisodlingen bör införas.

De förslag till förbättring av prisstödet till jordbruket i norra Sverige och till rennäringen som lagts fram beräknas öka kostnaderna för stödet med sammanlagt 42,6 milj. kr. per år. Därtill kommer en kostnadsökning av 5 milj. kr. med hänsyn till beräknad produktionsutveckling för budgetåret 1980/81.

Jordbruksnämnden har också tagit upp frågan om tätare översyner av stödet. Om kostnaderna för jordbruksproduktionen fortsättningsvis utvecklas i samma takt som under de senaste åren, anser nämnden att nästa översyn bör ske inom två år.

Jordbruksministern anser för sin del att en allmän översyn av prisstödet som hittills bör ske vart tredje år. Riksdagen har fastställt att ett huvudsyfte för jordbrukspolitiken skall vara att tillförsäkra dem som är sysselsatta inom jordbruket i alla delar av landet en ekonomisk och social standard som är likvärdig med den som jämförbara grupper uppnår. Detta förutsätter enligt jordbruksministerns mening att prisstödets syfte inte urholkas under treårsperioden. Under perioden bör därför, om produktionskostnaderna

JoU 1979/80:47

utvecklas på ett ogynnsamt sätt, justering av prisstödet kunna ske så att dess syfte upprätthålls. En av utgångspunkterna för bedömningen bör därvid vara förändringarna i det s. k. produktionsmedelsprisindex (PM-index).

Vid den allmänna översyn som bör ske av prisstödet inför utgången av treårsperioden bör enligt propositionen det nu tillämpade prisstödet utvärderas. Det får ankomma på regeringen att besluta hur översynen bör ske.

Utskottet behandlar under denna rubrik dels de med anledning av propositionen väckta motionerna 2027 och 2031, dels de fristående motionerna 306 (yrkandet 4), 939, 1390 och 1761.

I motionen 2027 yrkas att summan av de personliga mjölkpristillägg som i propositionen föreslås avvecklade i stället utgår som generella pristillägg på all mjölk under avvecklingstiden i berörda områden.

Utskottet vill nämna att personligt pristillägg på mjölk utgår till fysisk person som vid utgången av juni 1978 bedrev jordbruk i Uppsala, Skaraborgs eller Västmanlands län eller i de delar av Älvsborgs och Örebro län som inte ingår i stödområde 5 och som enligt äldre bestämmelser erhöll extra mjölkpristillägg. Stödet utgår t. o. m. det kalenderår vederbörande fyller 67 år. Antalet stödberättigade har sedan 1971 minskat från 937 till 538. Utskottet anser i likhet med jordbruksministern att stödet bör upphöra. Ett bifall till motionsförslaget skulle innebära att ett nytt system för generella pristillägg infördes under avvecklingsperioden. En sådan ordning förefaller olämplig från många synpunkter. Utskottet avstyrker därför motionen 2027.

I motionen 2031 yrkas att riksdagen beslutar om stöd till potatisodling och äggproduktion i norra Sverige i enlighet med de förslag från jordbruksnämnden som nämnts ovan och som närmare redovisas i bilaga till propositionen (s. 105-108). Stöd till potatisodlingen är enligt motionen nödvändigt bl. a. från beredskapssynpunkt. I fråga om äggproduktionen i Norrland påpekas att denna inte på långt när täcker regionens konsumtion av ägg. Vidare understryker motionärerna det angelägna i att det s. k. Norrlandstillägget för produktion av slaktdjur utbetalas endast för djur som uppfötts och slaktats inom resp. stödområde.

Gemensamt för de fristående motioner som utskottet behandlar i detta sammanhang är en strävan att främja det norrländska jordbruket med åberopande främst av regionalpolitiska skäl. Motionerna utmynnar i yrkanden om utvärdering och förslag rörande hela Norrlandsstödet (1390) resp. rörande orsakerna till nedgången av antalet mjölkleverantörer i skogslänen (939). I motionen 1761 begärs skyndsamma åtgärder för att förbättra de norrländska jordbrukarnas situation. Enligt motionen 306 bör stöd till upprustning av småbruk i norra Sverige övervägas jämte regionalpolitiska insatser för spridning av kompletterande sysselsättning.

Utskottet ansluter sig till den i propositionen och hithörande motioner framförda uppfattningen om jordbrukets betydelse för norra Sverige från

Joli 1979/80:47

bl. a. regionalpolitisk synpunkt. Som jordbruksministern anfört är det angeläget att jordbruket i norra Sverige ges fortsatta möjligheter att i enlighet med gällande jordbrukspolitiska riktlinjer nå en med det mellansvenska jordbruket jämförbar lönsamhet. Mot denna bakgrund biträder utskottet de förslag till förbättring av prisstödet som regeringen framlagt under denna punkt. Härigenom får syftet med de fristående motionerna anses delvis tillgodosett. Utskottet är inte berett att nu föreslå en utvidgning av stödet till att avse även potatisodling och äggproduktion i enlighet med yrkandena i motionen 2031. Detta ställningstagande innebär självfallet inte att frågan om nya eller ändrade stödformer kan betraktas som slutgiltigt avgjord. Av propositionen framgår att en allmän översyn och utvärdering av prisstödet avses ske inför utgången av treårsperioden 1.7.1980-30.6.1983. Utskottet vill i anslutning härtill framhålla att åtskilliga skäl talar för en mera övergripande och parlamentariskt förankrad översyn av stödet till jordbruket i norra Sverige. Vid en sådan översyn bör bl. a. beaktas den regionalpolitiska utvecklingen inom berörda regioner och vilka krav denna utveckling ställer i fråga om produktionsvolym samt utformning och inriktning av de jordbrukspolitiska stödåtgärderna. I avbidan på resultatet av en sådan översyn bör, som också framhållits i propositionen, justering av prisstödet kunna ske under treårsperioden så att dess syfte upprätthålls om produktionskostnaderna utvecklas på ett ogynnsamt sätt.

Genom den av utskottet förordade översynen bör bl. a. närmare underlag kunna erhållas för en bedömning av de synpunkter som framförs i motionerna 2031, 306, 939, 1390 och 1761.

Utskottet föreslår att riksdagen med anledning av motionerna 2031, yrkandena 1-2, 306, yrkandet 4, 939, 1390 och 1761 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om en övergripande översyn av prisstödet till jordbruket i norra Sverige.

I anslutning till yrkandet 4 i motionen 2031 vill utskottet nämna att jordbruksnämnden nyligen utfärdat skärpta bestämmelser rörande de s. k. Norrlandstilläggen för fläsk och kött (JNFS 1980:19). Enligt dessa skall ett slaktdjur inte anses producerat inom ett visst stödområde om det förts dit i avsikt att ett högre pristillägg skall utgå. I det motsatta fallet - nämligen då djur som uppfötts inom stödområde besiktigas i samband med slakt utanför stödområde - gäller att namn och adress på producenten måste framgå av kvitto för Norrlandstillägg eller biläggas detta vid redovisningen av statliga pristillägg. Utskottet har under hand inhämtat uppgifter från statens jordbruksnämnd rörande tillämpningen av ifrågavarande bestämmelser. Jordbruksnämnden för fortlöpande statistik över de statliga pristillägg, inkl. Norrlandstilläggen, som utgår vid samtliga slakterier i landet. Uppgifterna tyder på en viss ökning av antalet Norrlandstillägg som utbetalats vid exempelvis Stockholms slakthus. Under budgetåret 1978/79 utgick sådant tillägg för 19,7 % av antalet slaktade nötkreatur vid nämnda slakteri. Motsvarande siffra för slaktsvin utgjorde 0,3 %. För övriga utanför

JoU 1979/80:47

stödområdet belägna slakterier rör det sig om i det närmaste försumbara siffror.

Utskottet anser det självfallet angeläget att hithörande bestämmelser utformas och tillämpas så att de får avsedd effekt och att möjligheterna till missbruk undanröjs. Det i motionen påtalade förhållandet att slaktdjur som produceras inom stödområde i viss omfattning slaktas utanför sådant område är som framgår av det nyss sagda föremål för uppmärksamhet från jordbruksnämndens sida. Som motionärerna anfört kan man från bl. a. regionalpolitisk synpunkt ifrågasätta det berättigade i att Norrlandstillägg utgår i angivna fall. En ändring härvidlag kan å andra sidan uppfattas som en icke önskvärd inskränkning från konkurrens- och näringsfrihetssynpunkt. I sammanhanget bör påpekas att differentierade kostnadstillägg utgår till slakterier i vissa delar av landet i syfte att motverka en i förhållande till övriga delar av landet oförmånlig utveckling av frakt- och driftkostnaderna. Utskottet utgår från att jordbruksnämnden noga följer utvecklingen i fråga om Norrlandstilläggen och vidtar de åtgärder som anses påkallade. Någon särskild riksdagens åtgärd med anledning av motionen 2031 yrkandet 4 synes inte nödvändig.

Stöd till trädgårdsnäringen

För innevarande budgetår har riksdagen medgivit att statlig kreditgaranti får lämnas för lån till yttre rationalisering, lån till inre rationalisering, jordförvärvslån, driftslån och maskinlån med sammanlagt högst 613 milj. kr., för lån till trädgårdsnäringens rationalisering m. m. med högst 35 milj. kr., för lån till rennäringens rationalisering m. m. med högst 2,5 milj. kr. samt för lån till inköp av avelshästar och ridhästar med sammanlagt högst 500 000 kr. (prop. 1979/80:101, JoU 1979/80:28, rskr 1979/80:166).

Enligt propositionen är det med hänsyn till de nuvarande problemen inom trädgårdsnäringen angeläget att kreditgarantier står till näringens förfogande i tillräcklig omfattning. Ifrågavarande ram bör därför för innevarande budgetår ökas med 5 milj. kr. till 40 milj. kr. Ramen för garantier för lån till jordbrukets rationalisering föreslås minskad i motsvarande mån.

I övrigt redovisas under denna punkt förslag till åtgärder för att förbättra den ekonomiska situationen för vissa växthusföretag. Den ekonomiska och finansiella situationen för växthusföretagen har enligt propositionen avsevärt försämrats under år 1979. Riksdagen beslutade hösten 1979 om ett temporärt lånestöd till sådana trädgårdsföretag som fått likviditetsproblem till följd av oljeprisökningarna under året. Vidare har regeringen den 17 december 1979 bemyndigat lantbruksstyrelsen att efter prövning i varje särskilt fall besluta om anstånd med betalning av räntor och amorteringar för lån som beviljats enligt förordningarna (1975:545 och 1977:174) om statligt stöd till vissa trädgårdsföretag, om det är nödvändigt för företagens fortbestånd. Företagens ekonomiska situation har dock därefter ytterligare försämrats bl. a. på

JoU 1979/80:47

grund av höjd ränta och ökade oljepriser.

Enligt jordbruksministerns mening är det nödvändigt att med hänsyn till rådande situation förbättra de mest utsatta företagens soliditet och kreditvärdighet. Det f. n. lämpligaste sättet för detta är enligt jordbruksministern att ge möjlighet att efter prövning i varje särskilt fall helt eller delvis efterge lån som har beviljats enligt förordningarna (1975:545 och 1977:174) om statligt stöd till vissa trädgårdsföretag även i andra fall än dem som omfattas av riksdagens tidigare lämnade bemyndigande (prop. 1940:281, SU 1940:210, rskr 1940:373). Ett villkor för eftergift bör vara att företaget bedöms ha förutsättningar för rationell drift i framtiden. Vidare bör åtgärden vara nödvändig för företagets fortbestånd. Det bör ankomma på lantbruksstyrelsen att besluta om eftergift.

Utskottet har ingen erinran mot regeringens förslag under denna punkt.

Yrkandet i motionen 1851 om snabba åtgärder för att förbättra trädgårdsnäringens finansiella situation får anses i huvudsak tillgodosett genom de av utskottet tillstyrkta förslagen. Det kan tilläggas att regeringen i februari 1980 gett lantbruksstyrelsen i uppdrag att i samarbete med jordbruksnämnden kartlägga situationen för högt skuldsatta trädgårdsföretagare m. fl. Den verksamhet som pågår inom 1974 års trädgårdsutredning och som hittills bl. a. resulterat i beslut om övergång från vikttullar till värdetullar för vissa produkter är också av betydelse i sammanhanget (jfr JoU 1978/79:29, SkU 1978/79:74). I en nyligen framlagd proposition (prop. 1979/80:175) föreslås, på grundval av utredningens fortsatta överväganden, ytterligare åtgärder på tullområdet till skydd mot bl. a. lågprisimport.

Mot angivna bakgrund finner utskottet att motionen 1851 inte påkallar någon ytterligare åtgärd från riksdagens sida.

Anslagsfrågor

Utskottet biträder regeringens förslag till medelsanvisning under anslaget C 3 Prisreglerande åtgärder på jordbrukets område och C 6 Prisstöd till jordbruket i norra Sverige. Förslaget i motionen 2031, yrkandet 3, om ytterligare uppräkning av sistnämnda anslag avstyrks med hänvisning till vad utskottet i det föregående anfört om prisstödet till det norrländska jordbruket.

I det föreslagna beloppet till prisreglerande åtgärder på jordbrukets område har ej inräknats medel för den ökning av livsmedelssubventionerna som regeringen enligt propositionen 1979/80:181 överväger i syfte att prishöjningar den 1 juli 1980 till följd av jordbruksprisregleringen i allt väsentligt skall undvikas. Propositionen behandlas av finansutskottet i dess betänkande FiU 1979/80:40.

JoU 1979/80:47

21 Övriga frågor

Enligt motionen 933 bör en utveckling mot användning av icke konventionella fodermedel av typ torkad hönsgödsel förhindras. Bakgrunden till motionen uppges vara att ett storföretag inom äggproduktionen planerar att utöka sin verksamhet och därvid avser att behandla hönsgödseln genom torkning m. m. så att den skall kunna användas till utfodring av mjölkkor eller andra djur. Motionärerna kritiserar dessa planer från bl. a. livsmedelsetiska synpunkter och med hänvisning till den stora energimängd som åtgår för att torka gödseln.

Yttranden över motionen har avgetts av lantbruksstyrelsen, statens veterinärmedicinska anstalt, statens jordbruksnämnd, statens livsmedelsverk, socialstyrelsen. Sveriges lantbruksuniversitet och Lantbrukarnas riksförbund (LRF). Av remissinstanserna har endast LRF direkt avstyrkt användning av torkad hönsgödsel som foderråvara. I livsmedelsverkets yttrande påpekas att sådan användning sannolikt kommer att medföra en negativ konsumentreaktion. Vidare understryker verket att vissa foderhygieniska krav måste uppfyllas vid användning av okonventionella fodermedel. Övriga remissinstanser har i princip ställt sig positiva till en ökad användning av restprodukter från animalieproduktionen eller uttalat att förbud i åsyftat hänseende inte är påkallat av hänsyn till bakteriologiskhygieniska risker. I flera yttranden anförs dock att hanteringen av hönsgödseln måste uppfylla vissa villkor om den ifrågasatta användningen skall kunna anses invändningsfri från olika synpunkter.

Utskottet har förståelse för att en användning av okonventionella fodermedel i enlighet med vad motionärerna anfört kan förorsaka negativa reaktioner från livsmedelsetisk synpunkt. De skäl som enligt flertalet remissinstanser talar för att ett förbud mot sådan användning inte är nödvändigt väger dock enligt utskottets mening tyngre i ett läge då verksamheten i fråga ännu befinner sig på försöks- och planeringsstadiet. Härtill kommer att nuvarande fodermedelslagstiftning och foderkontroll, som också påpekats av flera remissinstanser, är så utformade att de ger ett betryggande skydd för konsumenterna. Med det anförda avstyrker utskottet motionen 933.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. att riksdagen antar förslaget till lag om ändring i lagen (1967:346) om prisreglering på jordbrukets område,

2. beträffande styrning av animalieproduktionens utbyggnad m. m.

a) att riksdagen med bifall till regeringens förslag och med avslag på motionen 1979/80:2036 yrkandena 1-3 godkänner vad

JoU 1979/80:47

i propositionen förordats om styrning av slaktsvinsproduktionens utbyggnad,

b) att riksdagen lämnar motionen 1979/80:553 yrkandet 2 och motionen 1979/80:2032 utan vidare åtgärd,

c) att riksdagen lämnar motionen 1979/80:306 yrkandet 3 och motionen 1979/80:388 utan vidare åtgärd,

d) att riksdagen lämnar motionen 1979/80:1751 utan vidare åtgärd.

3. beträffande vissa näringsfysiologiska frågor

a) att riksdagen lämnar motionerna 1979/80:303, 1979/80:930, 1979/80:1392, 1979/80:1752 och motionen 1979/80:2036 yrkandet 5 utan vidare åtgärd,

b) att riksdagen avslår motionen 1979/80:2037 yrkandet 2 såvitt avser kost- och näringsfrågor,

4. beträffande vissa prisregleringsfrågor m. m.

a) att riksdagen avslår motionen 1979/80:306 yrkandet 2,

b) att riksdagen avslår motionen 1979/80:690,

c) att riksdagen lämnar motionen 1979/80:1383 utan vidare åtgärd.

d) att riksdagen avslår motionen 1979/80:2036 yrkandet 4,

e) att riksdagen avslår motionen 1979/80:2037 yrkandet 1 samt yrkandet 2 i återstående del,

5. att riksdagen godkänner vad i propositionen förordats om regleringen av priser m. m. på sockerbetor.

6. att riksdagen godkänner vad i propositionen förordats om prisregleringen på socker för tiden den 1 juli 1980-den 30 juni 1982,

7. att riksdagen godkänner vad i propositionen förordats i fråga om användningen av avgiftsmedel som inflyter under regleringsåret 1980/81 eller har influtit under tidigare regleringsår,

8. att riksdagen medger att den rörliga kredit på högst 120 milj. kr. som år 1973 ställdes till statens jordbruksnämnds förfogande i riksgäldskontoret för ändamål utanför fördelningsplanen för införselavgiftsmedel får under regleringsåret 1980/81 användas av regeringen eller, efter regeringens bestämmande, statens jordbruksnämnd för ändamål inom jordbruksprisregleringen och regleringen av sockernäringen,

9. att riksdagen medger att statens jordbruksnämnd för säsongmässig lagring av jordbruksprodukter för budgetåret 1980/81 får disponera en rörlig kredit på högst 195 000 000 kr. i riksgäldskontoret.

10. beträffande prisstödet till jordbruket i norra Sverige

a) att riksdagen godkänner vad i propositionen förordats i

JoU 1979/80:47

fråga om prisstödet till jordbruket i norra Sverige,

b) att riksdagen avslår motionen 1979/80:2027.

c) att riksdagen med anledning av motionen 1979/80:306 yrkandet 4, motionerna 1979/80:939, 1979/80:1390 och 1979/ 80:1761 samt motionen 1979/80:2031 yrkandena 1 och 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om en övergripande översyn av prisstödet till jordbruket i norra Sverige,

d) att riksdagen lämnar motionen 1979/80:2031 yrkandet 4 utan vidare åtgärd,

11. beträffande stöd till trädgårdsnäringen

a) att riksdagen medger att för budgetåret 1979/80 statlig kreditgaranti lämnas för lån till yttre rationalisering, lån till inre rationalisering, jordförvärvslån, driftslån och maskinlån med sammanlagt högst 608 000 000 kr., för lån till trädgårdsnäringens rationalisering m. m. med högst 40 000 000 kr., för lån till rennäringens rationalisering m. m. med högst 2 500 000 kr. samt för lån till inköp av avelshästar och ridhästar med sammanlagt högst 500 000 kr.,

b) att riksdagen godkänner vad i propositionen förordats om eftergift av vissa lån till trädgårdsföretag.

c) att riksdagen lämnar motionen 1979/80:1851 utan vidare åtgärd.

12. beträffande användningen av okonventionella fodermedel att riksdagen avslår motionen 1979/80:933,

13. att riksdagen till Prisreglerande åtgärder på jordbrukets område för budgetåret 1980/81 anvisar ett förslagsanslag av 3 966 000 000 kr.,

14. att riksdagen med bifall till regeringens förslag och med avslag på motionen 1979/80:2031 yrkandet 3 till Prisstöd till jordbruket i norra Sverige för budgetåret 1980/81 anvisar ett förslagsanslag av 193 600 000 kr.

Stockholm den 22 maj 1980

På jordbruksutskottets vägnar EINAR LARSSON

Närvarande: Einar Larsson (c). Svante Lundkvist (s). Arne Andersson i Ljung (m). Börje Stensson (fp). Hans Wachtmeister (m). Sven Lindberg (s). Gunnar Olsson (s). Märta Fredrikson (c). Håkan Strömberg (s). Stig Alftin (s). Lennart Brunander (c). Torkel Lindahl (fp). Martin Segerstedt (s). Ingvar Eriksson (m) och Maja Ohlin (s).

JoU 1979/80:47

24 Reservationer

Svante Lundkvist, Sven Lindberg, Gunnar Olsson, Håkan Strömberg, Stig Alftin, Martin Segerstedt och Maja Ohlin (alla s) har avgett följande 4 reservationer till betänkandet.

1. Styrning av animalieproduktionens utbyggnad m. m. (mom. 2 a)

Reservanterna anser att

dels den del av utskottets yttrande på s. 7 som börjar med ”Utskottet erinrar” och slutar med ”1 januari 1981.” bort ha följande lydelse:

Utskottet erinrar om att 1977 års riksdagsbeslut om riktlinjer för jordbrukspolitiken innebar att en styrning av animalieproduktionens utbyggnad skulle ske genom ett system med differentierade avgifter inom bl. a. fläskproduktionen när pristryckande överskott förelåg. Utskottet instämmer i den kritik som i motionen 2036 riktas mot det i propositionen framlagda förslaget, vilket bl. a. innebär att ett system med differentierade pristillägg - ej avgifter - skall utgöra styrmedel i förevarande avseende. Som motionärerna anfört riskerar man med detta system en icke önskvärd ökning av fläskproduktionen som permanentar överskotten och därmed pristilläggen. En sådan utveckling strider dessutom mot de önskemål om kostvanor och en näringsriktig kostsammansättning som näringsfysiologisk expertis flera gånger givit uttryck för. Utskottets synpunkter i denna fråga redovisas närmare i det följande (reservationen 2). Enligt utskottets mening står det av jordbruksnämnden utarbetade förslaget, som bl. a. bygger på differentierade avgifter, bättre i överensstämmelse med 1977 års riksdagsbeslut. Utskottet förordar därför det av nämnden föreslagna systemet för styrning av slaktsvinsproduktionens utbyggnad. Det bör därvid slås fast att ett system med differentierade avgifter endast får användas när jordbruksnämnden konstaterat att pristryckande överskott föreligger. Det anförda innebär att utskottet biträder yrkandena 1-3 i motionen 2036.

dels utskottets hemställan under 2 a) bort ha följande lydelse:

2 a) att riksdagen med bifall till motionen 1979/80:2036 yrkandena 1-3 och med avslag på regeringens förslag i motsvarande del godkänner vad utskottet förordat om ett system för styrning av slaktsvinsproduktionens utbyggnad och om förutsättningarna för systemets tillämpning,

2. Vissa näringsfysiologiska frågor (mom. 3 a)

Reservanterna anser att

dels den del av utskottets yttrande på s. 11 som börjar med ”Utskottet vill i anslutning till” och slutar med ”riksdagens sida.” bort ha följande lydelse:

JoU 1979/80:47

25 Utskottet vill ( lika med utskottet) kost- och näringsaspekter.

Det framstår därvid som naturligt att en högre grad av samstämmighet eftersträvas mellan de olika statliga insatser som direkt eller indirekt påverkar konsumtion och produktion av jordbruksprodukter. Detta bör enligt utskottets mening utgöra riktlinjer för det arbete som sker i livsmedelsberedningen och vid fastställandet av jordbrukspriserna. Då av riksdagen gjorda uttalanden i detta syfte inte lett till synbara resultat bör riksdagen med anledning av nu aktuella motioner som sin mening ge regeringen till känna vad utskottet anfört.

dels utskottets hemställan under 3 a) bort ha följande lydelse:

3 a) att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört med anledning av motionerna 1979/80:303, 1979/80:930, 1979/80:1392, 1979/80:1752 och motionen 1979/ 80:2036 yrkandet 5,

3. Vissa prisregleringsfrågor m. m. (mom. 4 a)

Reservanterna anser att

dels den del av utskottets yttrande på s. 13 som börjar med ”Utskottet vill” och slutar med ”avstyrks således.” bort ha följande lydelse:

Utskottet noterar i detta sammanhang att regeringen med hänvisning till löneuppgörelserna på arbetsmarknaden beslutat att inte förlänga det tidigare beslutade prisstoppet, som därför upphört att gälla den 16 maj 1980. Enligt utskottets mening finns emellertid inga skäl för att åberopa de nya löneavtalen för att nu medge en rad prishöjningar. Några ökade kostnader med anledning av avtalen uppstår knappast förrän tidigast under sommaren. Dessutom har företagen i allmänhet redan i sina kostnadskalkyler avsatt erforderliga medel för att täcka löneökningarna. I en socialdemokratisk partimotion som väckts med anledning av kompletteringspropositionen (prop. 1979/80:150) föreslås att prisstoppet mot ovan angivna bakgrund bör ligga fast åtminstone till den 1 juli och därefter ersättas med en intensiv prisövervakning. Utskottet föreslår att riksdagen med anledning av motionen 306 yrkandet 2 uttalar sig för att prisstoppet på jordbrukets produktionsmedel i första hand får ligga fast till den 1 juli och därefter ersättas med en intensiv prisövervakning på detta område. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels utskottets hemställan under 4 a) bort ha följande lydelse:

4 a) att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört med anledning av motionen 306 yrkandet 2,

JoU 1979/80:47

4. Vissa prisregleringsfrågor m. m. (mom. 4 d)

Reservanterna anser att

dels den del av utskottets yttrande som på s. 11 börjar med ”Utskottet vill med anledning av” och på s. 12 slutar med ”yrkandet 4.” bort ha följande lydelse:

Utskottet anser i likhet med vad som anförts i motionen 2036 att en inkomstutjämning bör eftersträvas mellan olika jordbrukarkategorier - en solidarisk lönepolitik inom jordbruket. En sådan inkomstpolitik bör emellertid enligt utskottets mening inte åstadkommas med åtgärder som strider mot andra mål för vår jordbrukspolitik, nämligen en väl avvägd inriktning av vår jordbruksproduktion och konsumenternas rätt till rimliga priser på livsmedlen. Regeringen har motiverat sitt förslag till styrning av animalieproduktionens utbyggnad med önskvärdheten av en inkomstfördelning från storproducenter till familjejordbrukare.

Utskottet anser emellertid inte att regeringens förslag leder till en inkomstutjämning under de förutsättningar som ovan angivits. En inkomstutjämning bör i stället uppnås genom att statens jordbruksnämnd ges i uppdrag att i samband med prisöverläggningarna avsätta ett visst belopp av det utrymme jordbruket som kollektiv tilldelats till en låginkomstsatsning. Denna ordning tillämpas redan nu bl. a. för mjölkproducenter. Enligt utskottets mening bör de till låginkomstsatsningar avsatta medlen inte direkt produktanknytas utan användas mera generellt. Vad utskottet anfört med anledning av motionen 2036 yrkandet 4 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels utskottets hemställan under 4 d) bort ha följande lydelse:

4 d) att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört med anledning av motionen 1979/80:2036 yrkandet 4,

JoU 1979/80:47

27 Bilaga

Yttranden över motionen 1979/80:933 Lantbruksstyrelsen (1980-04-14)

Hittillsvarande användningsområden och produktion av torkad hönsgödsel

Torkning av hönsgödsel förekommer i ett fåtal värphönsbesättningar i dag. Antalet torkar i drift är 4-5 st. och produktionen uppskattningsvis 4 000 ton torkad hönsgödsel per år, varav 2 000 ton från en stor anläggning. Bristande tillgång till åkerareal och/eller luktproblem vid hantering och spridning av otorkad hönsgödsel är en vanlig grundorsak till att gödseln torkas. Torkad hönsgödsel är ett från kostnads- och växtnäringssynpunkt konkurrerande alternativ till handelsgödseln inom trädgårdsodlingen. Man har ej heller några problem med ogräs från torkad gödsel, vilket är fallet med färsk gödsel. Praktiskt taget all torkad hönsgödsel utnyttjas också som gödselmedel till trädgårdsodlarna. Efterfrågan på denna vara synes vara större än tillgången eftersom import förekommer.

Som gödselmedel inom växtodlingen i jordbruket är torkad hönsgödsel • däremot ej motiverad, bl. a. beroende på att torkningskostnaderna inom detta användningsområde överstiger växtnäringsvärdet. Det högsta värdet har hönsgödseln som färsk vara och för direkt användning inom jordbruket. Huvuddelen av all hönsgödsel används också på detta sätt.

Torkad hönsgödsel har visat sig ha även ett potentiellt användningsområde som proteinfodermedel i första hand till idisslare. Teoretiskt sett skulle större delen av all producerad hönsgödsel kunna användas för att ersätta oljekraftfodret i foderstaterna. Nötkreaturen kan effektivt tillgodogöra sig hönsgödselns innehåll av kväve och energi. Man har kunnat ersätta ungefär 25-100 %, beroende på djurkategori, av oljekraftfodret utan negativ effekt på produktion och hälsa hos djuren. Några näringsfysiologiska hinder för utnyttjande av hönsgödsel tycks ej föreligga och inte heller har man kunnat konstatera någon påverkan på livsmedlets lukt, smak och kvalitet i övrigt. Hönsgödselns användning till foder har i Sverige varit mycket begränsad och huvudsakligen prövats i försök. Endast någon enstaka producent använder torkad hönsgödsel i samband med hemmablandning av foder. Det förekommer inte någon kommersiell hantering och försäljning av torkad hönsgödsel inom fodermedelsindustrin i Sverige.

Stiger priserna på importfodermedel eller andra alternativa proteinfodermedel och ej i motsvarande grad energipriset kan alternativvärdet öka för hönsgödsel som fodermedel och därmed intresset för detta. Antagligen kommer dock förhållandet att bli det omvända.

JoU 1979/80:47

28 Risker vid användning av hönsgödsel som fodermedel

Betänkligheter finns när det gäller gödselns hygieniska kvalitet och risk för smittspridning. Emellertid kan, med de torkningsmetoder som tillämpas i dag, risker av det slaget betecknas som små. Produkten blir vanligtvis steril. Det kan dock finnas viss risk för rekontamination. Risken för smittspridning kan trots det anses ej vara större än för andra redan förekommande proteinfodermedel på marknaden, som t. ex. torkat slakteriavfall dvs. köttmjöl, fjädermjöl etc. I yttrandet från statens veterinärmedicinska anstalt är smittskyddsaspekten närmare utredd. Eventuell förekomst av restsubstanser i värphönsgödsel från specialämnen som kemoterapeutiska och koccidiostatika behöver man ej räkna med, eftersom generell tillsats i värphönsfoder av sådana specialämnen ej är tillåtna i Sverige.

Huruvida det finns någon fara för eller negativ effekt av eventuell ytterligare koncentration i vävnader av rester från det kemiska växtskyddet, tungmetaller etc. är okänt.

I England, där torkad hönsgödsel använts - även inom fodermedelsindustrin - sedan länge som kreatursfoder, har man ej redovisat några erfarenheter av hälsostörningar på grund av mikrobiell kontamination eller höga halter av restsubstanser. I USA å andra sidan har man i en del stater förbjudit användning av hönsgödsel inom fodermedelsindustrin på grund av smittorisken. Det är däremot tillåtet att utnyttja hönsgödsel för hemmablandning av foder.

Misstänks eller konstateras risk för ohälsa hos djur eller människor ger den hos oss nu gällande lagstiftningen viss möjlighet att föreskriva om förbud, särskilda restriktioner eller kontroll vid kommersiellt bruk av hönsgödsel som fodermedel i foderblandningar.

Energiåtgång vid torkning

Torkningsprocessen har hittills varit energikrävande, och man erhåller ca 3-8 kg torkad gödsel per liter olja beroende på torkningsmetod och ingående vattenhalt i den färska gödseln. För att minska energiåtgången pågår utveckling av ny torkningsteknik, tillvaratagande av spillvärme m. m. och bl. a. prövas centrifugering i kombination med torkning och utnyttjande av biogasproduktion.

Ställningstagande till frågan om förbud mot användning av hönsgödsel som fodermedel

Ett förbud mot icke konventionella fodermedel kan bli till stor nackdel då det däri finns möjligheter till resursåtervinning av rest- och biprodukter inom industri- och jordbruk. Kritik har framförts mot animalieproduktion därför att den ianspråktar en del fodermedel som skulle kunna användas för direkt

JoU 1979/80:47

human konsumtion. Icke konventionella fodermedel, däribland torkad hönsgödsel, utgör ju fodermedel som svårligen kan nyttjas som human föda. Förutsättningen är givetvis att detta då kan ske utan menlig inverkan på hälsa hos djur och människor.

Med hänsyn till det som anförts tidigare i yttrandet finner lantbruksstyrelsen det inte påkallat att införa ett förbud mot användningen av torkad hönsgödsel som foder på grund av smittrisker eller oanvändbarhet av produktionstekniska skäl till idisslare.

Ett förbud av jordbruksstrukturpolitiska skäl är troligen ej särskilt verkningsfullt, då större enheter med miljö- och arealproblem även fortsättningsvis kan avsätta gödsel på annat sätt.

De motiv som närmast synes kunna anföras för att motivera ett förbud är de konsumentetiska och energipolitiska. Eftersom dessa frågor ligger utanför myndighetens sakområde har ej något ställningstagande därtill tagits.

Statens Veterinärmedicinska Anstalt (1980-04-11)

Anstalten vill begränsa sitt yttrande till de veterinärmedicinska, framför allt de bakteriologisk/hygieniska synpunkterna på användning av hönsgödsel som foder. Enligt SVA:s uppfattning är det vid en riktig behandling av produkten möjligt att tillgodose kravet på frihet från sjukdomsframkallande mikroorganismer i samma mån som när det gäller andra foderråvaror. Den i motionen refererade stiftelsen veterinär foderkontroll som är väl insatt i hithörande frågor, har angivit de villkor under vilka produkter av ifrågavarande slag kan medges användas som foder. Dessa villkor är följande:

1. Gödsel skall härstamma från sådana djurgrupper som ej går på strömedel (för att förhindra att brunnen halm, torvströ eller sågspån ingår i fodret).

2. Gödsel skall härstamma från sådana djurgrupper som ej tillförs medikamenter eller tillväxtbefrämjande medel.

3. Gödseln skall torkas vid sådan temperatur att den kan beräknas vara fri från patogena mikroorganismer resp. parasiter.

4. Vissa hygieniska krav på torkanläggningen bör ställas (t. ex. krav på ren och oren avdelning, hygienisk hantering av den torkade varan etc.).

5. Den torkade produkten bör kontinuerligt undersökas från bakteriologisk synpunkt (i princip en bakteriologisk kontroll motsvarande den som inom landet producerat köttmjöl undergår).

6. Dokumentation bör förebringas att den torkade varan icke har någon menlig inverkan (t. ex. avvikande lukt eller smak) på de livsmedel som produceras av de djurslag som man avser ge den torkade gödseln till.

SVA kan sammanfattningsvis inte anse att användning av torkad hönsgödsel som foderingrediens kan avstyrkas under hänvisning till bakteriologisk/hygieniska risker.

JoU 1979/80:47

30 Statens jordbruksnämnd (1980-04-10)

Jordbruksnämnden är enligt kungörelsen 1962:301 angående tillämpningen av lagen (1961:381) om tillverkning av och handel med fodermedel kontrollmyndighet som avses i nämnda lag.

I 7 § lagen anges att kontrollmyndigheten om det är påkallat med hänsyn till människors och djurs hälsa får föreskriva att fodermedel får saluhållas, försäljas eller importeras endast efter myndighetens tillstånd. Tillståndet skall enligt 5 5 kungörelsen tillstyrkas av lantbruksstyrelsen, socialstyrelsen och statens livsmedelsverk.

12 8 kungörelsen finns angivet vilka fodermedel som omfattas av bestämmelserna i 7 8 lagen och torkad gödsel som foder är ej nämnd där. Torkad gödsel som sådan synes alltså inte nu omfattas av bestämmelserna om eventuellt tillståndstvång. Däremot gäller bestämmelserna om gödseln ingår i foderblandningar.

I motionen anses att en utveckling mot användning av icke konventionella fodermedel - typ torkad hönsgödsel - bör förhindras. Så vitt jordbruksnämnden kan finna synes dock ett utnyttjande av olika restprodukter till foder vara positivt. Detta dock givetvis under förutsättning att produkten är lämplig som foder och inte är skadlig med hänsyn till människors och djurs hälsa. Beträffande skadligheten saknar nämnden expertis på området varför den bedömningen får göras av de ovan nämnda remissinstanserna.

Statens livsmedelsverk (1980-04-10)

Enligt 5 § livsmedelslagen (SFS 1971:511) får livsmedel som saluhålles ej ha sådan sammansättning eller beskaffenhet i övrigt att det kan antagas vara skadligt att förtära, smittförande eller eljest otjänligt till människoföda. Det åligger den som saluhåller ett livsmedel att tillse att nämnda krav uppfylles. På vilket sätt detta åstadkommes regleras inte i livsmedelslagstiftningen.

Från livsmedelshygienisk synpunkt är det väsentligt att animalieproducerande djur inte tillförs smittämnen, läkemedel, giftiga ämnen, smak- och luktämnen m. m. som kan övergå i livsmedlen. Vid användning av okonventionella fodermedel såsom hönsgödsel åt animalieproducerande djur måste därför vissa foderhygieniska krav uppfyllas. Sålunda måste säkerställas att gödseln inte innehåller skadliga substanser, att gödseln kommer från djur som inte tillförs läkemedel och att gödseln genomgår sådan pastörisering att avdödning av smittämnen sker. Vidare måste på tillfredsställande sätt dokumenteras att det inte blir lukt- och smakförändringar eller annan skadlig effekt på livsmedel.

Den planerade användningen av hönsgödsel som djurfoder kommer enligt livsmedelsverkets åsikt sannolikt att medföra en negativ konsumentreaktion.

JoU 1979/80:47

31 Socialstyrelsen (1980-04-03)

Socialstyrelsen förutsätter att det foder som skulle tas fram som slutprodukt av torkad hönsgödsel är underkastat en process och offentlig kontroll som förhindrar risk för spridning av smittsamma sjukdomar, parasiter, toxiska produkter m. m. till människor och djur. Eftersom behandlingen förutsätter torkning av gödseln vid termperaturer som garanterar avdödning av mikroorganismer och parasiter bör man också beakta de eventuella sanitära problem en anläggning för behandling av gödseln kan utgöra.

För nyttjande av gödsel till foder förutsättes också att djur från vilka gödseln producerats ej erhållit foder med inblandning av medikamenter t. ex. antibiotika och tillväxtbefrämjande medel som dock f. n. är förbjudet.

Enligt vad socialstyrelsen erfar föreligger f. n.. under förutsättning att ovanstående beaktas, ej några direkta risker ur medicinsk synpunkt för människan att äta produkter fran djur vilka fötts upp med foder framställt av hönsgödsel.

Sveriges lantbruksuniversitet (1980-04-21)

Förslag att undersöka möjligheterna att använda bl. a urinämne och hönsgödsel till nötkreatur som ersättning för importerat proteinforder framlades 1969 av en utredning som ersättningsproduktion inom livsmedelsområdet, tillsatt av Statens jordbruksnämnd. Under trycket av knapphet på foderprotein med stigande priser som följd gjordes under första hälften av 1970-talet betydande forsknings- och utvecklingsinsatser för att öka den inhemska foderproteinproduktionen. Metoder för att behandla hönsgödsel för användning i foderblandningen utvecklades med stöd av Styrelsen för teknisk utveckling och utvärdering av produkternas användbarhet genomfördes av Lantbrukshögskolan. delvis med stöd från Statens jordbruksnämnd.

Resultaten visar att man med den nya tekniken erhåller ett smakligt foder, som i erforderliga mängder kan intagas, utan störningar eller inverkan på mjölkens kvalitet. Produktionsförsöken över hela laktationsperioder visar, att detta foder kan ersätta avsevärd mängd (i försöken allt) importerat proteinfoder utan att avkastningen påverkas. Motsvarande resultat har erhållits i många andra länder och torkad hönsgödsel användes i stor utsträckning till nötkreatur, t. ex. i Israel. Ungern och USA.

Med hänsyn till den stora ekonomiska betydelse ett rationellt tillvaratagande av hönsgödseln har för fjäderfäproduktionen har World Poultry Science Association tillsatt en arbetsgrupp för att studera 'The recvcling of poultry manure as a feed Lantbruksuniversitetets institution för husdjurens utfodring och vård är representerad i denna arbetsgrupp.

En veterinärmedicinsk bedömning, framför allt av de bakteriologiskt -

JoU 1979/80:47

hygieniska synpunkterna på användning av hönsgödsel som foder visar, att det vid en riktig behandling av produkten är möjligt att tillgodose kravet på frihet från sjukdomsframkallande mikroorganismer i samma mån som när det gäller andra foderråvaror. Den i motionen refererade stiftelsen, Veterinär foderkontroll, som är väl insatt i hithörande frågor, har angivit de villkor under vilka produkter av ifrågavarande slag kan medges användas som foder. Dessa villkor är följande:

1. Gödsel skall härstamma från sådana djurgrupper som ej går på strömedel (för att förhindra att brunnen halm, torvströ eller sågspån ingår i fodret).

2. Gödsel skall härstamma från sådana djurgrupper som ej tillförs medikamenter eller tillväxtbefrämjande medel.

3. Gödseln skall torkas vid sådan temperatur att den kan beräknas vara fri från patogena mikroorganismer resp. parasiter.

4. Vissa hygieniska krav på torkanläggningen bör ställas (t. ex. krav på ren och oren avdelning, hygienisk hantering av den torkade varan etc.).

5. Den torkade produkten bör kontinuerligt undersökas från bakteriologisk synpunkt (i princip en bakteriologisk kontroll motsvarande den som inom landet producerat köttmjöl undergår).

6. Dokumentation bör förebringas att den torkade varan icke har någon menlig inverkan (t. ex. avvikande lukt eller smak) på de livsmedel som produceras av de djurslag som man avser ge den torkade gödseln till.

Av detta följer att användning av torkad hönsgödsel som foderingrediens inte kan avstyrkas under hänvisning till bakteriologisk-hygieniska risker.

Lantbruksuniversitetet önskar i övrigt framhålla att vetenskapliga undersökningar och erfarenheterna från praktisk utfodring i t. ex. Israel visar ingen som helst inverkan på mjölkens eller köttets kvalitet. Vidare förekommer inom vissa djurarter, t. ex. kanin, normalt en återförtäring av gödsel, s. k. coprophagi, för att öka utnyttjandegraden. Det är även välkänt att svin och fjärderfä upptar vid fritt näringssök med begärlighet osmälta foderrester ur gödsel från t. ex. häst och nöt utan att produkterna ifrågasättes.

Enligt motionen bör en utveckling mot användning av icke-konventionella fodermedel förhindras. Detta skulle få ytterst allvarliga konsekvenser för utvecklingen inom foderförsörjningen mot en effektivare animalieproduktion och ett sammantaget förbättrat resursutnyttjande. Sålunda skulle det av Svenska lantmännens riksförbund utvecklade och marknadsförda urinämnesfodret ”Starea” ej få användas, liksom ej heller det av Svenska mejeriernas riksförening och Ewos AB i samarbete utvecklade urinämnessubstituerade vasslen. Den nu aktuella framställningen av etanol för motorbränsle ur spannmål och andra jordbruksgrödor skulle avsevärt hindras, därest utvecklingen av foder ur de därvid erhållna icke-konventio -

JoU 1979/80:47

nella fermentationsresterna skulle förhindras.

Mot bakgrund av vad som ovan anförts anser Lantbruksuniversitetet att ifrågavarande motion om förbud mot användning av hönsgödsel som foder bör avslås. Nuvarande fodermedelslagstiftning och foderkontroll ger, enligt Lantbruksuniversitetet, på detta område ett betryggande skydd för konsumenterna.

Lantbrukarnas riksförbund (1980-04-02)

Användning av torkad hönsgödsel som foderråvara Bakgrund

Djurens exkrementer består av osmältbara delar från fodret och komponenter av metaboliskt ursprung. De innehåller också produkter, som härstammar från mikrobiell syntes och mikroorganismer. Det är uppenbart att sammansättningen på gödseln varierar beroende på djurart, utfodring och djurets ålder. Behandling av gödseln och förvaring påverkar också innehållet av näringsämnen.

Fjäderfägödsel har i allmänhet förhållandevis högt innehåll av kväve (råprotein), men bara något mer än 1/3 av detta råprotein är verkligt protein; resten är icke-proteinkväve, huvudsakligen urinsyra. Andra icke proteinkvävefraktioner har identifierats som ammoniak och kreatin. Innehållet av aminosyror är jämförbart med korns. Fjärderfägödsel har i allmänhet högt innehåll av mineraler, särskilt kalcium och fosfor. Askan och växttrådinnehållet begränsar användningen av fjäderfägödsel till enkelmagare. För fjäderfä är också urinsyra toxiskt. Eftersom idisslare kan omvandla icke-proteinkväve (NPN) till protein, är fjäderfägödsel endast lämplig som foderråvara till nötkreatur.

Effekten av utfodring med gödsel på djurhälsa och slutprodukter

Användning av gödsel som foderingrediens har studerats under en lång tid. Man får emellertid inte glömma att förutom de tekniska och näringsmässiga möjligheterna, finns det flera risker som måste beaktas:

1. Överföring av sjukdomar förorsakade av parasiter, svampar och deras toxiner, bakterier och virus.

2. Effekten av terapeutiska eller deras restsubstanser.

3. Effekten av innehållet av spårelement, t. ex. koppar och zinkföreningar.

4. Effekten av pesticidrester.

5. Stor risk för överföring av restsubstanser eller sporer till slutprodukter som kött, ägg eller mjölk.

Risken för att finna kemoterapeutika i hönsgödsel är mycket liten i Sverige

JoU 1979/80:47

i dag, eftersom vi normalt inte har en tillsats av kemoterapeutika i värphönsfoder. Även risken för anhopning av koppar är tämligen obefintlig, men eftersom zink i dag används i ruggningsfoder, finns en klar risk för anhopning av zink i fjäderfägödsel.

Det är ingen tvekan om att färska fjäderfäexkrementer kan innehålla levande sjukdomsframkallande organismer. Undersökningar har bekräftat att man i gödsel kan hitta ett stort antal patogena bakterier och svampar, omfattande t. ex. salmonella, clostridium, streptococcus, staphylococcus, E. Coli etc. Det är alltså helt klart att fjäderfägödsel innebär en potentiell smittkälla. För att över huvud taget kunna använda fjäderfägödsel som fodermedel krävs alltså en rigorös värmebehandling för att ta död på potentiella smittbärare. Denna process är mycket energikrävande, och kan i dag inte försvara sin plats jämfört med de alternativ på icke-proteinkväve till idisslare som finns redan i dag, t. ex. stärea och urea.

Användning av torkad hönsgödsel som foderråvara bör därför avrådas på grund av:

energikrävande process,

risk för överföring av sjukdomar och toxiner till djur alternativt slutprodukt,

ansamling av oacceptabla nivåer av vissa spårelement.

Beaktande av följande synpunkter kan torkad hönsgödsel inte betraktas som en riskfri foderråvara. Användningen av denna har också förbjudits i vissa länder.

GOTA B Stockholm 1980