Med anledning av motioner om användningen av kemiska medel i jord- och skogsbruket, m. m.
JoU 1979/80:6
Jordbruksutskottets betänkande 1979/80:6
med anledning av motioner om användningen av kemiska medel i jord- och skogsbruket, m. m.
Motionerna
Yrkanden
I motionen 1978/79:1448 av Birgitta Hambraeus m. fl. (c) hemställs att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna 1. att personer med kunskap i och erfarenhet av biologiskt balanserad odling bör ha företräde vid utnämningar vid lantbruksuniversitetet, 2. att forskning om kvävegödselns inverkan på hälsan och växternas näringsupptagning bör intensifieras.
I motionen 1978/79:1453 av Erik Johansson i Hållsta (c) hemställs att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts beträffande stöd till forskning och utveckling av biologisk bekämpning.
1 motionen 1978/79:1969 av Pär Granstedt m. fl. (c) föreslås att riksdagen hos regeringen hemställer om förslag till samhälleligt stöd till forskning, kvalitetskontroll, rådgivning och utbildning kring den biodynamiska odlingen.
I motionen 1978/79:1990 av Olof Palme m. fl. (s) hemställs, såvitt nu är i fråga (yrkandet 5), att riksdagen beslutar att hos regeringen begära att en utredning tillsätts med uppgift att framlägga förslag dels om åtgärder för att kraftigt begränsa användningen av handelsgödsel inom jord- och skogsbruket, dels i de övriga frågor som aktualiseras i motionen.
I motionen 1978/79:1994 av Bengt Silfverstrand och Grethe Lundblad (båda s) hemställs att riksdagen hos regeringen begär att åtgärder vidtas mot vattenföroreningar i enlighet med vad som i motionen anförts.
I motionen 1978/79:1999 av Lars Werner m. fl. (vpk) föreslås 1. att riksdagen hos regeringen hemställer om förslag till avveckling av och totalförbud mot användning av vissa slag av gifter inom jordbruket, 2. att riksdagen hos regeringen hemställer om förslag till begränsningar av användningen av vissa slag av handelsgödsel inom jordbruket.
Motivering
Enligt motionen 1978/79:1448 domineras lantbruksuniversitetet, som utbildar lärare vid lantbruksskolor och konsulenter vid lantbruksnämnder etc., av en vetenskaplig skola, som är primärt inriktad på kvantitet och ekonomi. Parallellt med denna forskning har andra jordbruksmetoder vidareutvecklats. Gemensamt för de s. k. naturenliga och biodynamiska och andra
1 Riksdagen 1979/80. 16 sami. Nr 6
JoU 1979/80:6
biologiskt balanserade odlingsmetoderna är att man därvid inte använder drivande handelsgödsel eller kemiska bekämpningsmedel. Enligt motionen är det hög tid att samhället slutar prioritera en vetenskaplig skola framfor andra. Vid tjänstetillsättningar vid lantbruksuniversitetet och vid andra utnämningar bör regeringen se till att personer med kunskap i och erfarenhet från biologiskt balanserad odling får företräde. Sakkunnigbedömning kan inhämtas från t. ex. Tyskland, USA och Frankrike.
I motionen 1978/79:1453 framhålls att kraftfulla åtgärder måste göras för att utveckla biologiska kontrollmetoder inom jord- och skogsbruket samt trädgårdsnäringen. Genom att de biologiska metoderna och medlen inte är affärsmässigt attraktiva att utveckla måste det ankomma på samhället att ge grundligt stöd till forskning och utveckling av de biologiska kontrollmetoderna. Att de inte är affärsmässigt attraktiva behöver inte innebära att de skulle vara mindre effektiva. Många biologiska kontrollmetoder finns f. ö. i bruk utomlands med goda resultat. Jämfört med de kemiska bekämpningsmedlen vinner man dessutom en avsevärd reducering av de hälso- och miljörisker som är förknippade med dessa.
I motionen 1978/79:1969 erinras om att frågan om samhälleligt stöd till forskning, rådgivning, kvalitetskontroll och utbildning kring biodynamisk odling vid flera tillfällen har aktualiserats i riksdagen. Jordbruksutskottet har förklarat sig positivt till ”att staten lämnar stöd till det på skilda håll pågående forsknings- och utvecklingsarbetet rörande alternativ jordbruksteknik, syftande till minskat beroende av handelsgödselmedel och andra kemiska medel inom jordbruket”. Likaså har utskottet uttalat sin uppfattning att det är ”naturligt att frågan om information och rådgivning om den naturenliga odlingens möjligheter ägnas uppmärksamhet från ansvariga myndigheters sida”. Om statsmakternas uttalade intentioner på det här området skall kunna förverkligas är det enligt motionärernas mening viktigt att konkreta åtgärder vidtas. Det kan exempelvis ske genom statliga bidrag till de institutioner som redan sysslar med forskning, kvalitetskontroll, rådgivning och utbildning kring den biodynamiska odlingen. Det kan också ske genom att de ansvariga samhällsorganen får resurser att ta sig an verksamheten och att dessa i sin tur etablerar ett samarbete med de biodynamiska organisationerna för att ta till vara den sakkunskap och erfarenhet som finns.
Enligt motionen 1978/79:1990 (yrkandet 5) ger den kraftigt ökade användningen av handelsgödsel inom jordbruket och den alltmer omfattande användningen inom skogsbruket anledning till oro. Det material som i olika sammanhang redovisats om miljöproblem i samband med användningen av handelsgödsel - liksom det som framkommer genom undersökningar som pågår bl. a. vid naturvårdsverket, socialstyrelsen och lantbruksuniversitetetbör sammanställas. På grundval av materialet bör de hälso- och miljömässiga konsekvenser som användningen av handelsgödsel medför bedömas samt förslag framläggas om lämpliga metoder för att kraftigt minska handelsgödselanvändningen. Vidare bör en undersökning göras om vilka åtgärder som
JoU 1979/80:6
kan vidtas för att motverka att en minskad användning av handelsgödsel får till följd en större minskning av hektarskörden. Bl. a. bör effekterna av nya brukningsformer och utnyttjandet av andra grödor studeras. Ett registreringstvång för handelsgödselmedel bör införas. En särskild utredning bör tillsättas för att behandla de här aktualiserade frågorna. Utredningsarbetet bör bedrivas skyndsamt.
I motionen 1978/79:1994 anförs att forskare, läkare och miljövårdsorgan i flera sammanhang har slagit larm om ökade hälsorisker till följd av föroreningar av vårt dricksvatten genom urlakning av kväve från handelsgödsel. Enligt motionen har naturvårdsverket vid flera tillfällen slagit fast att de stigande halterna av nitrat i grundvattnet är alarmerande och att det finns ett klart samband mellan gödsling och urlakning av kväve. Mot denna bakgrund finner motionärerna det angeläget att åtgärder som mera direkt tar sikte på att angripa nitratproblemets grundorsaker utan onödigt dröjsmål genomförs. Motionärerna föreslår följande åtgärder:
E Fastställande av enhetligt gränsvärde för nitrat i dricksvatten.
2. Genomgripande undersökningar av nitratförekomsteroch deras orsaker - med markanalyser - i särskilt utsatta områden i bl. a. Skåne.
3. Begränsning av användningen av handelsgödsel inom de områden där nitratföroreningarna uppenbarligen har ett samband med jordbrukets odlingsåtgärder.
Enligt motionen 1978/79:1999 bör användning av gifter i jordbruksproduktionen totalförbjudas. Det har gått att framställa livsmedel tidigare utan bekämpningsmedel, och det är fullt möjligt att återgå till en sådan ordning. Det kommer att kräva en viss avvecklingsperiod, där manuella arbetsinsatser måste ökas, men vi har, framhålls det i motionen, ingen brist på arbetskraft, och fördelarna av detta samt bättre livsmedel uppväger mer än väl det ekonomiska bortfall som motståndare till en sådan förändring säkert kommer att åberopa. På sikt blir den ekonomiska vinsten för enskilda och samhälle enorm. Jämsides med detta måste forskningsinsatserna för att få fram giftfria odlingsmetoder kraftigt utökas och stöd till sådan odling sättas in omedelbart. Motionärerna pekar också på problemet med den ökande användningen av handelsgödsel. Kvävegödslingens farlighet ligger enligt motionen framförallt i att den genom urlakning förorenar grund- och ytvatten. En minskning av handelsgödselns användning är enligt motionärernas mening önskvärd och nödvändig och bör komma till stånd så fort som möjligt. Detta gäller framför allt kvävegödslingen.
Utskottet
De i motionerna 1978/79:1448 yrkandet 1,1978/79:1453 och 1978/79:1969 aktualiserade frågorna om stöd till s. k. naturenlig odling har tidigare vid flera tillfällen behandlats av riksdagen, bl. a. i samband med fastställandet av nya riktlinjer för jordbrukspolitiken (prop. 1977/78:19, JoU 1977/78:10). 1
1* Riksdagen 1979/80. 16 sami. Nr 6
JoU 1979/80:6
nyssnämnda betänkande hänvisade jordbruksutskottet till ett uttalande av jordbruksministern att vi på sikt måste eftersträva att finna en produktionsteknik där hög effektivitet kan förenas med kraven på resurshushållning och ekologisk balans. En tillämpning av ett ekologiskt synsätt innebär enligt riktlinjerna för den fysiska planeringen att sagda planering skall medverka till att samhällsutvecklingen sker inom de ramar som naturresurserna och naturmiljön anger och att mångformigheten inom naturliga ekosystem bevaras så att förutsättningar ges för rika biologiska utvecklingsmöjligheter i framtiden. Enligt utskottet stod jordbruksministerns uttalande i god överensstämmelse med statsmakternas ställningstaganden rörande den fysiska riksplaneringen, och utskottet kunde därför helt ansluta sig till detsamma.
I övrigt anförde utskottet bl. a.
I fråga om behovet att förena önskemål om effektivitet i produktionen med kraven på en från ekologiska betraktelsesätt ändamålsenligt utformad produktionsteknik riktas uppmärksamheten oftast på de problem som sammanhänger med den under senare år alltmer ökade användningen av handelsgödselmedel och kemiska medel inom jordbruket. Hithörande problem har bl. a. berörts i de två fristående motionerna 1976/77:839 och 1976/77:1220. Enligt den förstnämnda motionen bör riksdagen hos regeringen begära initiativ för en utveckling mot resurssnåla och biologiskt riktiga odlingsmetoder. Enligt motionen innebär användningen av en sådan odlingsmetod inte att man bedriver konventionell odling där man avstår från kemiska bekämpningsmedel och konstgödsel. Det innebär i stället att man med hjälp av annorlunda teknik framställer livsmedel. Inom jordbruket gäller det att söka efter uthålliga och mindre energikrävande metoder. Inga drastiska omställningar avses men däremot gradvis mindre beroende av fossila bränslen och kemikalier. I motionen 1976/77:1220 aktualiseras frågeställningarna omkring den s. k. naturenliga odlingens möjligheter. Motionärerna anser det vara ett uppenbart samhällsintresse att den biodynamiska odlingen kan fortsättas och vidareutvecklas. De anser det därför rimligt att samhället lämnar ett ekonomiskt stöd till forskning, rådgivning, utbildning och kvalitetskontroll i fråga om den biodynamiska odlingen.
Utskottet får erinra om att riksdagen vid tidigare behandling av frågan om stöd till alternativ jordbruksteknik gjort uttalanden av innebörd bl. a. att det på skilda håll pågående forsknings- och utvecklingsarbetet på förevarande område förtjänade statligt stöd och att sådant också lämnades i olika sammanhang. Det har härvid bl. a. erinrats om den resistensbiologiska forskning som bedrivs framför allt vid lantbruksuniversitetet och vissa andra universitetsinstitutioner samt vid Sveriges utsädesförening och Weibullsholms växtförädlingsanstalt. Det har också hänvisats till att statens råd för skogs- och jordbruksforskning inom ramen för tillgängliga anslagsmedel lämnat inte oväsentliga bidrag till olika grenar inom miljö vårdsforskningen. Medel har sålunda anvisats för utvecklingsarbeten med syfte att minska användningen av pesticider. Dessa arbeten har gällt såväl resistensförädling som biologisk bekämpning.
Utskottet har för sin del i nämnda sammanhang (bl. a. JoU 1975:5, s. 5) framhållit angelägenheten av att de ekologiska synpunkterna tillmäts stor betydelse i samband med övervägandena rörande jordbrukets fortsatta utveckling.
JoU 1979/80:6
5 De åtgärder som från skilda håll sätts in i forsknings- och försöksverksamheten på förevarande område bör bidra till att skapa ett säkrare underlag för det fortsatta handlandet. Det är, som utskottet i annat sammanhang framhållit, oomtvistligt att debatten vinner på ett mera preciserat underlag genom jämförelse av de ekonomiska och ekologiska följderna av konventionell och alternativ jordbruksteknik. Med hänsyn till de olika initiativ som tagits och det arbete som på skilda håll läggs ned på undersökningar på förevarande forskningsfält finner utskottet inte anledning förorda någon yttrerligare åtgärd från riksdagens sida till följd av de båda nu behandlade motionerna.
1 budgetpropositionen 1978 betonade dåvarande jordbruksministern särskilt frågor som gällde användningen av gödselmedel och andra kemiska medel i jord- och skogsbruket. En minskad användning av dessa medel var enligt föredraganden önskvärd. Viss resursförstärkning hade också beslutats för utökad försöksverksamhet på förevarande område. Enligt föredraganden hade vidare vid anslagsberäkningen för naturvetenskapliga forskningsrådet (NFR) beaktats behovet av medel för ett forskningsprojekt om biologisk kontroll av skadeinsekter. I propositionen framhölls det önskvärda i en samverkan mellan lantbruksuniversitetet och NRF i denna fråga.
Under våren 1978 behandlade riksdagen vidare en motion i ämnet, i huvudsak motsvarande den nu väckta motionen 1978/79:1969. Utskottet erinrade därvid om att utskottet tidigare ställt sig positivt till att staten lämnade stöd till det på skilda håll pågående forsknings- och utvecklingsarbetet rörande alternativ jordbruksteknik, syftande till minskat beroende av handelsgödselmedel och andra kemiska medel inom jordbruket. Utskottet hade också tillstyrkt de förslag till resursförstärkningar som lagts fram i 1978 års budgetproposition på förevarande område. Utskottet ansåg det naturligt att frågan om information och rådgivning rörande den naturenliga odlingens möjligheter ägnades uppmärksamhet från ansvariga myndigheters sida. Enligt utskottets mening talade övervägande skäl för att samhällets insatser härvidlag skedde via de organ som normalt svarar för sådan verksamhet, dvs. i första hand lantbruksnämnderna när det gäller rådgivning. De åtgärder som på skilda håll sätts in i forsknings- och försöksverksamheten på förevarande område borde bidra till att skapa ett säkrare underlag för det fortsatta handlandet. Med hänsyn till tidigare uttalanden av riksdag och regering i detta ämne och till de åtgärder som i olika hänseenden vidtagits ansåg sig utskottet kunna förutsätta att vunna forskningsrön och erfarenheter skulle komma den naturenliga odlingens intressenter till godo utan något ytterligare initiativ från riksdagens sida i anledning av förevarande motion.
Riksdagen följde utskottet (JoU 1977/78:21).
Frågan om användning av handelsgödselmedel i jord- och skogsbruket m. m. tas upp i motionerna 1978/79:1448 yrkande 2, 1978/79:1990 yrkande 5 och 1978/79:1999. Hithörande problem har vid skilda tillfällen varit föremål för riksdagens behandling, bl. a. med anledning av några föregående år väckta
Joll 1979/80:6
motioner i ämnet (JoU 1978/79:16). Utskottet anförde därvid bl. a. följande.
Utskottet för i anslutning till uppgifterna om den ökande användningen av handelsgödsel m. m. under efterkrigstiden understryka att nämnda utveckling i hög grad betingats av den målsättning som varit vägledande för statsmakternas beslut under 1940- och 1960-talen i fråga om den långsiktiga jordbrukspolitiken. Uppbyggandet av rationella jordbruksföretag med hög avkastning där bl. a. användningen av handelsgödsel utgjort en viktig produktionsfrämjande faktor har legat i linje med de jordbrukspolitiska riktlinjer som gällt. Av det nu sagda följer bl. a. att problemen med kemiska medel inte kan särbehandlas från miljöpolitiska synpunkter. En i motionerna 1977/78:791 och 1977/78:1625 åsyftad inriktning av jordbruksproduktionen förutsätter enligt utskottets mening också att överväganden måste göras angående jordbrukspolitiken i stort, däri inbegripet bl. a. de samhällsekonomiska konsekvenserna av en ändrad produktionsinriktning. 1 1972 års jordbruksutredning (SOU 1977:17 s. 160 f.) berördes översiktligt frågor angående jordbruksproduktion och miljövård. Bl. a. redovisades vissa bedömningar rörande konsekvenserna av minskad gödsling och restriktioner mot bekämpningsmedel. I utredningens uppdrag ingick emellertid inte att närmare utreda frågor som rörde miljövården.
Motioner med krav på åtgärder för en begränsning av handelsgödselanvändning behandlades av utskottet såväl under riksmötet 1976/77 som i samband med överväganden under påföljande riksmöte om nya riktlinjer för jordbrukspolitiken. I betänkandet JoU 1976/77:26 framhöll utskottet bl. a. att användningen av handelsgödsel var en förutsättning för bedrivande av ett rationellt jordbruk som tillgodosåg kraven på en från privatekonomisk och samhällsekonomisk synpunkt godtagbar avkastning. Utskottet betonade dock vikten av att berörda myndigheter med stor uppmärksamhet följde utvecklingen på området. Vidare förklarade sig utskottet utgå från att bl. a. socialstyrelsens och statens naturvårdsverks rekommendationer i ämnet utnyttjades i den utbildnings-, rådgivnings- och upplysningsverksamhet som bedrevs på lantbrukets område. I samband med ställningstaganden rörande den framtida jordbrukspolitiken (JoU 1977/78:10) hänvisade utskottet bl. a. till ett uttalande av vederbörande statsråd, enligt vilket man på sikt måste eftersträva att finna en produktionsteknik där hög effektivitet kan förenas med kraven på resurshushållning och ekologisk balans. Beträffande i nämnda sammanhang behandlade motioner om de naturenliga eller biologiska odlingsmetodernas betydelse hänvisade utskottet till de olika initiativ som tagits och det arbete som på skilda håll lades ned på undersökningar inom detta forskningsområde. I båda fallen föranledde motionerna på utskottets förslag inte någon särskild åtgärd från riksdagen sida.
Utskottet vill med anledning av nu aktuella motioner erinra om sina tidigare, nyss återgivna uttalanden om användningen av handelsgödsel såsom en förutsättning för bedrivande av ett rationellt jordbruk som tillgodoser kraven på en från privatekonomisk och samhällsekonomisk synpunkt godtagbar avkastning. Intensiva jordbruksmetoder kan dock i en del fall få allvarliga konsekvenser från hälso- och miljövårdssynpunkt. I den mån sådana konsekvenser kan styrkas delar utskottet givetvis motionärernas oro. Utskottet har också, som framgår av det föregående, betonat vikten av att berörda myndigheter med stor uppmärksamhet följer utvecklingen på området. Det bör emellertid också påpekas att hithörande problem särskilt
JoU 1979/80:6
under senare år blivit föremål för en betydande uppmärksamhet såväl inom forskningen som i verksamheten hos närmast berörda myndigheter. På forskningssidan görs omfattande insatser bl. a. inom lantbruksuniversitetet. 1 universitetets år 1978 upprättade handlingsprogram för forskning, utbildning och försöksverksamhet understryks svårigheterna att upprätthålla en framtida hög ekonomisk tillväxt med samtidigt hänsynstagande till de ekologiska och miljömässiga krav som ställs i dagens samhälle.
De i motionen 1978/79:1994 upptagna problemen med höga nitrathalter i dricksvatten i vissa områden berördes vid samma tillfälle. Utskottet erinrade därvid om att ifrågavarande problem främst uppmärksammas i verksamheten hos naturvårdsverket, socialstyrelsen och livsmedelsverket. Resultatet av genomförda undersökningar m. m. redovisas fortlöpande och utnyttjas bl. a. i samband med utbildnings-, rådgivnings- och informationsverksamheten på lantbrukets område.
När det gällde åtgärder av mera kortsiktigt slag framhöll utskottet att berörda myndigheter med stöd av gällande vattenlag samt hälsovårds- och miljöskyddslagstiftning kan vidta erforderliga åtgärder. Utskottet förutsatte att dessa myndigheter med uppmärksamhet följer utvecklingen på området och vidtar de åtgärder som befinns nödvändiga efter hand som resultaten av den pågående forsknings- och undersökningsverksamheten rörande miljökonsekvenserna av växtnäringsläckage ger anledning härtill.
Utskottet fann att tankegångarna i då aktuella motioner delvis överensstämde med den principiella syn på naturresurs- och miljöpolitiken som kommit till uttryck i direktiven till den i början av år 1978 tillsatta naturresurs- och miljökommittén. Med hänsyn till utformningen av nämnda direktiv fann utskottet det naturligt att bl. a. de problem som sammanhänger med den moderna produktionstekniken inom jordbruket ägnades uppmärksamhet i ifrågavarande utredningsarbete. Utskottet fann mot bakgrund härav lämpligt att motionerna överlämnades till naturresurs- och miljökommittén. I en reservation (s) yrkades på tillsättande av en särskild utredning rörande hälso- och miljöeffekter av åtgärder inom areella näringar.
Riksdagen anslöt sig till utskottsmajoritetens uppfattning.
Frågan om användning av kemiska medel i skogsbruket behandlades när riksdagen våren 1979 godkände nya riktlinjer för skogspolitiken (prop. 1978/79:110, JoU 1978/79:30).
Beträffande metoderna för att reglera trädslagssammansättningen anförde föredragande jordbruksministern att hans allmänna inställning självklart var den att användningen av herbicider och andra kemiska medel borde begränsas så långt som möjligt. Jordbruksministern var övertygad om att detta var möjligt genom noggrann planering och genom att åtgärder sätts in i tid. Han var dock medveten om att kemiska medel inte f. n. kan undvaras helt. 1 propositionen 1978/79:110 erinrades om att den moderna och skärpta lagstiftning vi har på området utgår från att skador på människor eller i miljön genom kemiska medel skall motverkas så långt som det är möjligt. Vad nu
JoU 1979/80:6
sagts om användning av kemiska medel vid röjning gällde också hyggesrensning.
Utskottet fann ingen anledning till erinran mot vad jordbruksministern anfort beträffande användningen av kemiska medel inom skogsbruket. Detta innebar bl. a. att utskottet avstyrkte vissa motionsförslag om förbud eller andra detaljingripanden mot sådan användning.
Sedan hithörande frågor senast behandlades av riksdagen har i augusti 1979 tillsatts en utredning om användning av kemiska medel i jord- och skogsbruket. I direktiven (Dir 1979:119) anförde dåvarande jordbruksministern bl. a.
En huvuduppgift för kommittén bör vara att studera konsekvenserna i olika avseenden av en minskad användning av kemiska preparat i jord- och skogsbruket m. m. Därvid bör såväl effekterna från hälso- och miljösynpunkt som konsekvenserna för bl. a. ekonomi och sysselsättning belysas. Kommitténs uppdrag bör omfatta såväl användningen av bekämpningsmedel som användningen av handelsgödselmedel.
Som underlag för sina bedömni ngar bör kommittén sammanställa tillgängliga uppgifter om den hittillsvarande användningen av olika kemiska preparat i de berörda näringarna. Kommittén bör därvid även redovisa de bedömningar som i olika sammanhang gjorts rörande framtida behov av kemisk bekämpning och gödsling.
En bedöming av konsekvenserna av en minskad användning av kemiska preparat i jord- och skogsbruket förutsätter en bedömning av vilka alternativa metoder som kan finnas. Kommittén bör därför inventera och redovisa de metoder som finns tillgängliga för att helt eller delvis ersätta de kemiska preparaten.
En viktig del av kommitténs arbete är att bedöma hälso- och miljöeffekterna av den nuvarande användningen av bekämpningsmedel och handelsgödselmedel. Kommittén bör därför låta sammanställa och utvärdera de forskningsresultat som föreligger på detta område. Såväl effekterna i den yttre miljön som de problem som föreligger från arbetsmiljösynounkt bör därvid beaktas. Kommittén bör vidare bedöma effekterna från hälso- och miljösynpunkt av en förändring av dagens jord- och skogsbruk i riktning mot de alternativa metoder som kan finnas tillgängliga. Kommittén bör därvid redovisa såväl de positiva effekter från miljösynpunkt som en minskad kemikalieanvändning medför som de miljöproblem som en användning av alternativa metoder kan ge upphov till. Kommittén bör således belysa exempelvis de miljörisker som en ökad användning av biologiska bekämpningsmetoder kan medföra liksom de problem från arbetsmiljösynpunkt som en övergång till mekanisk röjning kan ge inom skogsbruket.
Som jag tidigare berört skulle en kraftigt minskad användning av kemiska medel få betydande konsekvenser för de aktuella näringarna. Det är angeläget att kommittén så långt möjligt kan redovisa och bedöma konsekvenserna för bl. a. ekonomi och sysselsättning inom näringarna. Bland de frågor som därvid bör uppmärksammas är påverkan på arbetskraftsbehov, arealbehov, energiförbrukning, lagring och importbehov vid övergång i större eller mindre utsträckning till alternativa produktionsmetoder. Kommittén bör självfallet också studera hur såväl priser som försörjningen med olika råvaror och färdigvaror kan påverkas varvid bl. a. konsekvenserna för vår livsmeoelsberedskap bör analyseras. Även de internationella aspekterna på försörj -
JoU 1979/80:6
ningsfrågorna bör belysas. En bred och öppen redovisning av samhällsekonomiska och näringspolitiska konsekvenser bör eftersträvas. Beskrivningen av konsekvenserna för ifrågavarande näringar av en övergång till alternativa metoder bör göras mot bakgrund av de mål och riktlinjer för resp. näring som statsmakterna nyligen angivit.
Kommitténs uppgift bör i första hand vara att i enlighet med vad jag här anfört redovisa konsekvenserna i olika avseenden av en minskad användning av kemiska preparat i jordbruket, skogsbruket och trädgårdsnäringen. Kommittén bör emellertid också utvärdera det underlagsmaterial som kommittén tar fram och utifrån avvägning mellan bl. a. näringspolitiska intressen och miljöintressen föreslå lämpliga åtgärder. Alternativa förslag bör därvid redovisas.
De praktiska och ekonomiska möjligheterna att genomföra från miljösynpunkt i och för sig angelägna förändringar av nuvarande produktionsmetoder beror naturligtvis bl. a. på i vilket tidsperspektiv bedömningarna görs. Enligt min mening bör kommittén pröva vilka förändringar som är rimliga och möjliga att genomföra på relativt kort sikt. Härutöver bör kommittén emellertid också studera vilka ytterligare åtgärder för att tillgodose hälso- och miljösynpunkter som kan göras i något längre tidsperspektiv. I detta sammanhang bör kommittén också pröva behovet av ytterligare forskning, försök och utvecklingsarbete i syfte att få fram alternativa produktionsmetoder. Möjligheten till ökade insatser inom bl. a. växtförädling, biologisk bekämpning och alternativ odlingsteknik bör därvid övervägas och erforderliga förslag läggas fram.
Enligt direktiven borde resultatet av arbetet lämpligen kunna redovisas i form av delrapporter varvid de frågor som rör skogsbrukets användning av bekämpningsmedel borde redovisas med förtur. Förslag i detta avseende borde redovisas under år 1980. När det gällde andra frågor borde arbetet planeras så att en redovisning kan ske vid utgången av år 1981.
I den i oktober 1979 nytillträdande regeringens regeringsförklaring anförs att kemikalieanvändningen inom jord- och skogsbruket skall begränsas. Enligt regeringsförklaringen skall det pågående utredningsarbetet om detta bedrivas skyndsamt.
Som i det föregående nämnts uttalade sig riksdagen föregående riksmöte för att några då aktuella motioner rörande frågan om användning av handelsgödselmedel i jord- och skogsbruket m. m. skulle överlämnas till den år 1978 tillsatta naturresurs- och miljökommittén. Ifrågavarande utrednings uppdrag är emellertid av mera övergripande och långsiktig natur än den nu tillsatta utredningens. Utskottet, som delar uppfattningen att det är angeläget att frågan om användningen av kemiska medel inom jord- och skogsbruket snabbt ägnas ingående belysning, finnér mot bakgrund av innehållet i direktiven för sin del lämpligt att samtliga i förevarande betänkande behandlade motioner med i det följande angivet undantag överlämnas till den nya kommittén för prövning.
Det nyss åsyftade undantaget är den del av motionen 1978/79:1448 som avser önskemålet om att man vid vissa tjänstetillsättningar vid lantbruksuniversitetet särskilt skulle beakta kunskap i och erfarenhet av biologiskt balanserad odling (yrkandet 1).
JoU 1979/80:6
10 Utskottet vill framhålla att vid nämnda läroanstalt i princip gäller samma befordringsgrunder som för högskolan i övrigt. Enligt stadgan för lantbruksuniversitetet (SFS 1977:344, 12 kap. 13 §) gäller som befordringsgrund vid tillsättning av tjänst som lärare graden av sådan vetenskplig, pedagogisk och annan skicklighet som är av betydelse med hänsyn till tjänstens ämnesinnehåll och beskaffenhet i övrigt. Särskild vikt skall fästas i fråga om ordinarie tjänst som professor eller biträdande professor dels vid vetenskaplig skicklighet som har visats genom egen forskning samt genom planering och ledning av forskning, dels även vid pedagogisk skicklighet som har visats genom handledning av forskare, vetenskaplig undervisning eller utarbetande av läromedel för sådan undervisning. I fråga om ordinarie tjänst som universitetslektor skall avseende fästas vid pedagogisk skicklighet, som har visats genom undervisning, planering och ledning av undervisning samt genom utarbetande av läromedel, och i fråga om tjänst som docent och forskarassistent vid vetenskaplig skicklighet, som har visats genom egen forskning. I den mån tjänstens beskaffenhet påkallar det, skall särskild vikt fästas även vid bl. a. klinisk, teknisk eller konstnärlig skicklighet.
Enligt utskottets mening finns inte anledning att i förevarande sammanhang förorda någon ändring i angivna bedömningsgrunder. Motionsyrkandet härom avstyrks därför. 1 sammanhanget vill dock utskottet understryka att det självfallet är viktigt med ökade kunskaper om hithörande frågor. Detta betonades också i årets budgetproposition där dåvarande jordbruksministern under avsnittet Sveriges lantbruksuniversitet framhöll att alternativa odlings- och brukningsmetoder behövde ägnas större uppmärksamhet inom såväl forskning som utbildning (budgetpropositionen 1979 bil. 13. s. 81).
Under åberopande av det anförda hemställer utskottet
1. att riksdagen avslår motionen 1978/79:1448 yrkandet 1,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om överlämnande av motionerna 1978/79:1448 yrkandet 2, 1978/79:1453, 1978/79:1969, 1978/79:1990 yrkandet 5, 1978/79:1994 och 1978/79:1999 till utredningen om användningen av kemiska medel i jord- och skogsbruket m. m.
Stockholm den 8 november 1979
På jordbruksutskottets vägnar EINAR LARSSON
JoU 1979/80:6
11 Närvarande: Einar Larsson (c), Svante Lundkvist (s), Arne Andersson i Ljung (m), Börje Stensson (fp), Grethe Lundblad (s)*, Hans Wachtmeister(m), Sven Lindberg (s), Åke Wictorsson (s)*, Sven Eric Lorentzon (m), Gunnar Olsson (s), Märta Fredrikson (c), Håkan Strömberg (s), Esse Petersson (fp), Lennart Brunander (c) och Jan Fransson (s).
* Ej närvarande vid betänkandets justering.
Reservation (moni. 2)
Svante Lundkvist, Grethe Lundblad, Sven Lindberg, Åke Wictorsson, Gunnar Olsson, Håkan Strömberg och Jan Fransson (alla s) anser att den del av utskottets yttrande som på s. 9 börjar med ”Sorn i” och slutar med "for prövning” bort ha följande lydelse:
Som anförs bl. a. i motionen 1978/79:1999 är det all anledning att frågan om gifter i jordbruket ordentligt uppmärksammas. I likhet med motionärerna är utskottet införstått med att en avveckling av giftanvändningen måste ske successivt. Ansträngningar bör dock göras i syfte att så snabbt som möjligt minska beroendet av miljöfarliga kemikalier inom jordbruket. Som i det föregående nämnts har utskottet också vid behandlingen av de skogspolitiska riktlinjerna anslutit sig till uppfattningen att användningen av herbicider och andra kemiska medel bör begränsas så långt som möjligt när det gäller metoderna för att reglera trädslagssammansättningen. Utskottet vill härvidlag erinra om det vid nyssnämnda tillfälle diskuterade förslaget att ge kommunerna möjlighet att säga nej till skogsbesprutningar och kräva att mekanisk röjning tillämpas. Utskottet uttalar sitt stöd för detta förslag.
Vad särskilt gäller handelsgödsel ger, som bl. a. framhålls i motionen 1978/79:1990, den kraftigt ökade användningen av handelsgödsel inom jordbruket och den alltmer omfattande användningen inom skogsbruket alltjämt anledning till oro. De effekter på hälsa och miljö som i vissa delar av landet tycks bli en följd av användningen av handelsgödsel gör det nödvändigt att vidta åtgärder. Det material som i olika sammanhang redovisats om miljöproblem i samband med användningen av handelsgödsel - liksom det som framkommer genom undersökningar som pågår bl. a. vid naturvårdsverket, socialstyrelsen och lantbruksuniversitetet - bör sammanställas. På grundval av materialet bör de hälso- och miljömässiga konsekvenser som användningen av handelsgödsel medför bedömas samt förslag framläggas om lämpliga metoder för att kraftigt minska handelsgödselanvändningen. Det kan ske genom lagstiftning och rådgivning men också genom att nya och förändrade brukningsformer används.
Jordbruksutredningen visade att en långvarig minskning av gödslingen med 25 % leder tillen minskning av hektarskörden med 10 %. Mot bakgrund av detta bör en undersökning göras om vilka åtgärder som kan vidtas för att motverka att en minskad användning av handelsgödsel får denna följd. Bl. a.
JoU 1979/80:6
bör effekterna av nya brukningsformer och utnyttjandet av andra grödor studeras. Ett registreringstvång för handelsgödselmedel bör införas.
Mot bakgrund av vad nu anförts hälsar utskottet tillkomsten av utredningen om användning av kemiska medel i jord- och skogsbruket med tillfredsställelse. Utskottet, som utgår från att utredningsarbetet kommer att bedrivas med all möjlig skyndsamhet, finner för sin del lämpligt att samtliga i förevarande betänkande behandlade motioner och motionsyrkanden med undantag för yrkandet 1 i motionen 1978/79:1448, vartill utskottet återkommer i det följande, överlämnas till den nya kommittén för prövning.
Vad särskilt gäller motionen 1978/79:1994 vill utskottet understryka att den tilltagande föroreningen av grundvattnet i vissa delar av landet ger särskild anledning till oro. De undersökningar som genomförts i bl. a. Skåne och i Örebro kommun har utvisat höga nitrathalter i jordbruksområdena. Anmärkningsvärt höga halter har i flera år uppmätts i nordvästra Skåne, ett område som karakteriseras av intensiv odling, omfattande bevattning och genomsläppliga sandjordar. De åtgärder som vidtagits från bl. a. vederbörande kommuners sida synes inte ha lett till någon varaktig förbättring av vattenkvaliteten. Mot angivna bakgrund anser utskottet det nödvändigt att skyndsamma åtgärder vidtas för att komma till rätta med förevarande problem i särskilt utsatta delar av landet. Den nytillsatta utredningen bör lämpligen kunna få i uppdrag att skyndsamt lägga fram förslag om åtgärder för att förbättra vattenkvaliteten i åsyftade områden. Sådana åtgärder bör omfatta bl. a. genomgripande undersökningarav nitratförekomsteroch deras orsaker, intensifierade informationskampanjer till odlare samt samordnad kontroll av vattenkvaliteten genom tillsättande av en samordningsgrupp med representanter för naturvårdsverket, socialstyrelsen, livsmedelsverket och lokala intressenter. Enligt utskottets mening synes det lämpligt att verksamheten inleds med en lokal försöksverksamhet i något av riksområdena, t. ex. Höganäs kommun.
GOTA B 62889 Slockholm 1979