Med anledning av motion om checklönesystemet

NU 1979/80:19

Näringsutskottets betänkande 1979/80:19

med anledning av motion om checklönesystemet Ärendet

I motionen 1978/79:2003 av Bernt Ekinge (fp) och Margot Håkansson (fp) hemställs att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådana konsumentbefrämjande åtgärder att ytterligare försämringar av checklönesystemet kan förhindras.

Motionen

I motionen anförs att checksystemet efter hand har ”omgärdats av restriktioner sorn hindrar ett naturligt utnyttjande av det belopp man har på sitt checklönekonto”. Motionärerna syftar främst på de avgifter som under år 1978 infördes av bankerna vid användning av checkar på belopp under 100 kr. och vid användning av mer än sju checkar under en månad. Enligt motionärerna är det synnerligen otillfredsställande att dessa avgifter kan införas ensidigt av bankerna utan att staten eller de fackliga organisationerna har möjlighet att ingripa och utan att den enskilde har möjlighet att fritt välja något annat löneutbetalningssystem. Motionärerna vänder sig också mot att vissa företag - statens järnvägar och Pressbyrån nämns särskilt - ”icke anser sig skyldiga” att ta emot check på större belopp än närmast högre jämna tiotal kronor.

Beslut av näringsfrihetsombudsmannen m. m.

Den 30 juni 1978 träffade Svenska bankföreningen. Svenska sparbanksföreningen, Sveriges föreningsbankers förbund och Post- och Kreditbanken. PKbanken överenskommelse om avgifter och regler för bankernas lönekonton. Överenskommelsen, som trädde i kraft den 1 januari 1979, innebar bl. a. att - med vissa undantag - en avgift av 2 kr. skulle tas ut vid mer än sju kontouttag per månad och att checkar på belopp under 100 kr. skulle avgiftsbeläggas med 2 kr. Även principer för ränteberäkning på lönekonton reglerades i överenskommelsen.

Näringsfrihetsombudsmannen (NO) tog upp överenskommelsen till granskning i oktober 1978. Vid överläggningar mellan NO och parterna hävdade NO att det från konkurrenssynpunkt inte kan accepteras att företag som omfattar en hel bransch träffar bindande avtal om priser på varor eller tjänster. Den granskade överenskommelsen hade omfattat samtliga banker som riktar sig till allmänheten och utgjorde sålunda exempel på ett sådant

1 Riksdagen 1979180. 17 sami Nr 19

NU 1979/80:19

branschomfattande bindande avtal. Härigenom hade, menade NO, en stark begränsning av konkurrensmedlen på ifrågavarande marknad uppkommit till förfång för konsumenterna.

Överläggningarna ledde till att överenskommelsen upphävdes. NO konstaterade i beslut den 3 april 1979 att de påtalade konkurrensbegränsningarna härmed var undanröjda.

Under ärendets handläggning bereddes bankinspektionen tillfälle avge yttrande till NO. I yttrandet erinrades bl. a. om att detaljhandelns organisationer år 1972 träffade en överenskommelse med samtliga bankgrupper om vissa regler för användning av checkar i butiker. Bl. a. infördes då - på handelns begäran - en avgift av 1 kr. för varje check på belopp under 50 kr. Vidare uttalades i överenskommelsen att parterna förutsatte att checkar skulle utfärdas för inköpta varors eller tjänsters belopp och avrundas uppåt till närmaste tiotal kronor. - I anslutning till överenskommelsen avgav de fackliga organisationerna TCO och SACO deklarationer, i vilka de utfäste sig att aktivt medverka i information till löntagarna om nödvändigheten av bl. a. dessa åtgärder.

I sitt yttrande till NO framförde bankinspektionen inga erinringar mot att avgiften vid användning av småcheckar höjdes från 1 kr. till 2 kr. Denna höjning, liksom höjningen av beloppsgränsen från 50 kr. till 100 kr., betraktade inspektionen som en anpassning till det förändrade penningvärdet. Inspektionen försvarade också den nya avgiften av 2 kr. per uttag fr. o. m. det åttonde uttaget och tilläde att ”ett utnyttjande av checkar på mindre belopp än 100 kr. och till ett större antal än sju stycken per månad får anses innebära ett missbruk av de möjligheter som checksystemet erbjuder”.

NO infordrade även uppgifter från de större bankerna om kostnader och intäkter vid hantering av banklönekonton.

I NO:s beslut anförs att NO är medveten om att starka kostnadsskäl finns för åtgärder som motverkar bruk av checkar på små belopp samt överdrivet antal uttag på lönekontona. Bankorganisationerna må därför, uttalas det vidare, utfärda rekommendationer om ifrågavarande avgifter. Varje bank kan utan hinder av avtal självständigt besluta vilken ränteberäkningsmetod och vilka avgifter som banken skall tillämpa.

Svenska bankföreningen har den 29 mars 1979 rekommenderat sina medlemmar att för checkar på belopp under 100 kr. debitera kontohavaren en särskild avgift av 2 kr. och att vidta lämpliga åtgärder för att motverka ett överdrivet antal uttag på lönekontona. Svenska sparbanksföreningen och Sveriges föreningsbankers förbund har riktat sig till sina medlemmar med uttalanden av samma innebörd.

Enligt uppgifter som utskottet inhämtat debiterar alla banker f. n. kontoinnehavaren en avgift med 2 kr. om checkar utställs på belopp under 100 kr. Någon avgift i syfte att begränsa antalet uttag tillämpas inte.

NU 1979/80:19

3 Utskottet

Checklönesystemet har efter hand omgärdats med restriktioner som ”hindrar ett naturligt utnyttjande”, sägs det i motionen 1978/79:2003. Motionärerna kritiserar särskilt de avgifter som år 1978 infördes av bankerna vid användning av checkar på belopp under 100 kr. och vid mer än sju kontouttag per månad. De vill att riksdagen skal! begära att regeringen lägger fram förslag till sådana konsumentbefrämjande åtgärder att ytterligare försämringar av checklönesystemet kan förhindras.

De avgifter som motionärerna syftar på infördes genom en överenskommelse den 30 juni 1978 mellan Svenska bankföreningen, Svenska sparbanksföreningen, Sveriges föreningsbankers förbund och Post- och Kreditbanken. PKbanken. Efter ingripande av näringsfrihetsombudsmannen (NO) upphävdes överenskommelsen under våren 1979. I stället får varje bank självständigt besluta om vilka avgifter som skall tillämpas. F. n. gäller att alla banker debiterar kontoinnehavaren en avgift med 2 kr. om en check utställs på belopp under 100 kr. Någon avgift i syfte att begränsa antalet uttag tillämpas inte.

Under NO:s behandling av bankernas överenskommelse av den 30 juni 1978 framkom att bankinspektionen inte hade några erinringar mot storleken av de avgifter som föreskrevs i överenskommelsen. NO infordrade under sin utredning även visst material från de större bankerna för att belysa kostnader och intäkter vid checkhanteringen. NO:s granskning utmynnade i ett uttalande om att ”starka kostnadsskäl finns för åtgärder som motverkar bruk av checkar på små belopp samt överdrivet antal uttag på lönekontona”.

Enligt utskottets mening ligger det inte i konsumenternas intresse att checkar på små belopp används i större utsträckning. Utskottets syn överensstämmer sålunda i huvudsak med det sist återgivna uttalandet av NO. Mot denna bakgrund anser utskottet att riksdagen inte f. n. har anledning att uttala sig i frågan. Yrkandet i motionen 1978/79:2003 om konsumentbefrämjande åtgärder på checklöneområdet avstyrks sålunda.

Utskottet hemställer

att riksdagen avslår motionen 1978/79:2003.

Stockholm den 6 december 1979

På näringsutskottets vägnar INGVAR SVANBERG

Närvarande: Ingvar Svanberg (s), Johan Olsson (c). Hugo Bengtsson (s), Sven Andersson (fp), Nils Erik Wååg(s), Margaretha af Ugglas (m), Birgitta Hambraeus (c). Lilly Hansson (s). Bengt Sjönell (c). Lennart Pettersson (s). Carl Tham (fp). Karl Björzén (m). Rune Jonsson (s), Wivi-Anne Radesjö (s) och Lennart Blom (m).