Med anledning av motion om effekterna av kontokort

NU 1979/80:24

Näringsutskottets betänkande 1979/80:24

med anledning av motion om effekterna av kontokort Ärendet

I motionen 1978/79:1515 av Roland Sundgren m. fl. (s) hemställs att riksdagen hos regeringen begär utredning av kontokortet och dess sociala och ekonomiska effekter för de enskilda hushållen i enlighet med vad i motionen anförts.

Finansieringsföretagens förening har inkommit med en skrivelse i ärendet.

Motionen

Syftet med kontokorten är, framhåller motionärerna, dels att förenkla betalningar vid köp av varor och tjänster, dels att binda kundenkonsumenten till företaget via någon form av kreditgivning. Frågan om kontokortsverksamheten handlar i grunden om vilka intressen som skall ha makt över penningströmmarna och betalningsmedlen i samhället.

Motionärerna berör skillnaden mellan betalkort och kreditkort. De anför att kontokorten för enskilda hushåll innebär en förbättring från betalningspraktisk synpunkt och gör det möjligt för konsumenterna att dra fördel av tillfälliga priserbjudanden. Nackdelarna är emellertid flera, fortsätter de. Innehav av riktade kontokort innebär risk för att inköpen inte sker där bästa köp kan göras. Kreditprövningen utesluter konsumenter med låga inkomster, exempelvis pensionärer, från möjligheten att få kontokort. Genom att räntekostnaderna är avdragsgilla gynnas konsumenter med höga inkomster. Det finns risk för att konsumenterna förköper sig och blir utsatta för utmätning. De avgifter och räntor som är förenade med kontokorten kan påverka prisnivån.

Tillsammans med den kreditgivning som sker innebär kontokorten en osäkerhetsfaktor i statsmakternas penning- och kreditpolitik, säger motionärerna vidare. Det borde därför utredas hur samhällskontrollen över kontokortsverksamheten skall utformas. Motionärerna hävdar att kostnaderna för kontokortsbetalning, som nu kan övervältras på kontantbetalare, i princip helt bör bäras av dem som betalar med kontokort. Ett krav på motprestation av den som öppnar ett konto, t. ex. i form av sparande eller insats, skulle kunna stävja en del av de negativa konsekvenser som en expanderande kontokortshandel medför. Motionärernas utredningskrav gäller enligt motiveringen även effekterna för samhället av den ökade kredithandeln med kontokort.

1 Riksdagen 1979/80. 17 sami. Nr 24

NU 1979/80:24

2 Konsumentkreditlagen

Lagbestämmelser av betydelse på kontokortsområdet finns i konsumentkreditlagen (1977:981), som trädde i kraft den 1 januari 1979. Den gäller i fråga om kredit som är avsedd huvudsakligen för enskilt bruk och som lämnas eller erbjuds till konsument av näringsidkare i dennes yrkesmässiga verksamhet. Syftet med lagen, vars regler är tvingande till konsumentens förmån, är att stärka konsumenternas ställning i kreditsammanhang.

En viktig nyhet i konsumentkreditlagen utgör bestämmelser om informationsplikt vid marknadsföring av kredit. Näringsidkaren skall vid marknadsföring av kredit samt innan kreditavtal sluts informera kredittagaren om den effektiva räntan för krediten. Informationen inför slutande av kreditavtal skall lämnas skriftligen. Informationsskyldigheten åvilar i princip alla kreditgivare, således även kontokortsföretag. Lagen innehåller bestämmelser om kontantinsats vid kreditköp. Kontokortsföretagen har emellertid enligt motivuttalande tills vidare undantagits från skyldigheten att utkräva kontantinsats. Bl. a. reglerna om information har anknutits till det näringsrättsliga systemet i marknadsföringslagen (1975:1418) och avtalsvillkorslagen (1971:112). Detta betyder bl. a. att närmare riktlinjer för tillämpningen av dessa föreskrifter skall utformas av konsumentverket, i första hand efter förhandlingar mellan verket och berörda näringslivsorganisationer. Riktlinjerna kan få bindande verkan för en kreditgivare i den mån hans fall har bragts under marknadsdomstolens prövning eller genom att han har godkänt ett av konsumentombudsmannen utfärdat föreläggande i frågan. Köparen har fått utvidgat skydd vid s. k. trepartsförhållanden genom att han kan framställa penninganspråk, t. ex. skadeståndskrav, inte bara mot säljaren utan även mot annan kreditgivare, t. ex. kontokortsföretag. I lagen har intagits regler som begränsar kontohavares betalningsansvar gentemot kontoföretag i fall då belopp har påförts kontot sedan kontokort använts av obehörig.

Konsumentverket skall utöva tillsyn över efterlevnaden av lagen. Bl. a. verksamhet som står under tillsyn av bankinspektionen har undantagits från konsumentverkets tillsyn.

Undersökningsrapport om kontokortsmarknaden

Två forskare, ekon. dr Barbro Anell och Charles Berkow, har på uppdrag av konsumentverket utarbetat en rapport med titeln ”Kontokreditmarknaden på konsumentområdet. En kartläggning”. Rapporten gäller i huvudsak förhållanden i branschen per den 30 september 1979. Den har framlagts i november 1979. I det följande meddelas vissa delar av rapportens innehåll.

NU 1979/80:24

3 Undersökningens inriktning

Uppdraget har gällt att göra en kartläggning av kontokreditmarknaden på konsumentområdet. I uppdraget har ingått att ta fram uppgifter om omfattningen av och utvecklingen på marknaden under den senaste tioårsperioden. Dessutom har ingått att för de senaste åren ge uppgifter om andelen betalkort. Slutligen har också ingått att ge vissa uppgifter om kontohavarna, som inkomstförhållanden, kreditutrymmets storlek, utnyttjandegrad av beviljad kredit, inköpsstorlek per tillfälle och debiteringsperiod samt om och i så fall i vilken utsträckning kontohavarna har betalningssvårigheter.

Dessa avgränsningar betyder att vissa viktiga frågor i samband med kontokrediternas utveckling, t. ex. kontokredithandelns inverkan på och betydelse för detaljhandeln eller kreditpolitiska synpunkter på finansieringsföretagens verksamhet och på kontokrediternas expansion, inte har undersökts. Någon inträngande analys av konsumenternas situation har inte kunnat göras, eftersom det inte funnits något publicerat material som varit tillräckligt aktuellt och detaljerat och eftersom företagen av konkurrensskäl varit ovilliga att lämna uppgifter om kontohavarna.

Några grundläggande begrepp och termer

Ett kontokort ger innehavaren av kontot rätt att göra inköp av varor och tjänster och få dem bokförda på ett särskilt konto. Kontokorten kan indelas i olika typer efter i vilken utsträckning kredit medges.

Ett betalkort ger kontoinnehavaren rätt att samla inköpen under en viss tidsperiod till en samlingsfaktura, på vilken hela skulden betalas vid ett och samma tillfälle. Det är således inte fråga om kredit i egentlig mening, även om det kan dröja en och en halv månad mellan inköp och betalning. Exempel på betalkort är bensinbolagens kontokort och sådana kontokort - s. k. travel and entertainment cards - som gäller i samband med resor och representation. Travel and entertainment cards är ofta utställda på ett företag men i en anställds namn.

Ett kreditkort ger möjlighet att dela upp betalningarna av skulden på flera tillfällen, så att t. ex. 1/10 eller 1/20 betalas vid varje tillfälle eller så att skulden amorteras under ett visst antal månader.

Det förekommer också kortlösa kontokrediter - främst då hos postorderföretagen, hos försäkringsbolag och hos Kundkredit AB.

S. k. bankkort ger rätt till uttag av kontanter till ett visst belopp från ett bankkonto. Pengar måste finnas innestående på detta konto, men det är fullt möjligt att koppla en kredit till bankkontot.

Kreditkorten kan också indelas i olika typer efter hur de administreras och finansieras. Ett kreditkortssystem kan administreras och finansieras av detaljistföretaget självt (ett s. k. internt kontosystem). Det kan också

1* Riksdagen 1979180. 17 sami. Nr 24

NU 1979/80:24

administreras och finansieras av ett från säljföretagen fristående finansieringsföretag (ett s. k. externt kontosystem). Slutligen finns också s. k. legokontosystem. Säljföretaget har då överlåtit administration och ofta finansiering till ett från företaget fristående finansieringsföretag.

Ytterligare en indelning av kreditkortssystemen kan göras efter vilka försäljningsställen som är anslutna till dem. Ett exklusivt kontosystem är företags- eller koncernspecifikt och gäller alltså enbart i koncernens eller företagets butiker. Ett generellt kontosystem är inte knutet till något visst företag, någon viss bransch eller något visst område, utan har en spridd giltighet. En mellanform mellan de generella och de exklusiva kreditkortssystemen är de selektiva, vilkas giltighet kan vara begränsad till viss eller vissa branscher eller till geografiska områden.

Köp med kreditkort. Finansieringsföretag

Vid köp med ett kreditkort, som tillhör ett externt kontosystem, är förutom köpare och säljare också ett finansieringsföretag och, i vissa fall, en bank inblandade.

Köparens kort trycks av på försäljningsnotan, och köparen måste också som regel underteckna denna. Detaljisten skickar regelbundet notorna till finansieringsföretaget som överför försälj ni ngsbeloppet till detaljistens konto. Finansieringsföretaget sänder då antingen en faktura på den ersättning som skall tas ut från säljföretaget, eller, vilket är ovanligare, gör ett direkt avdrag för sin ersättning. Finansieringsföretaget sänder kontoutdrag till kontohavaren, som sedan betalar viss angiven del av skulden, inklusive ränta och avgifter till finansieringsföretaget. Finansieringsföretaget står praktiskt taget alltid för kreditrisken, förutsatt att detaljisten har följt vissa säkerhetsbestämmelser, t. ex. att kräva legitimation och att i spärrlistor eller genom telefonsamtal till finansieringsföretaget kontrollera korthavarens behörighet att göra inköp.

Finansieringsföretagen erbjuder krediter till såväl företag som konsumenter. Konsumentkrediter kan vara avbetalningskrediter, kontokortskrediter och reverslån. Det har ofta varit banker som tagit initiativ till bildandet av finansieringsföretag. Dessa företags tjänster kan ses som en komplettering till de traditionella banktjänsterna. Finansieringsföretagen utför t. ex. ett administrativt arbete som tidigare legat på kunden. En överflyttning av kreditgivningen från banken till finansieringsföretaget kan ske, om banken är underkastad vissa kreditrestriktioner som inte gäller finansieringsföretaget. Den strama kreditpolitik som har förts gentemot konsumentkrediterna under senare år har troligen haft en sådan effekt.

Finansieringsbolagens upplåning sker till stor del på den s. k. specialinlåningsmarknaden. Räntorna på denna marknad ligger över bankernas utlåningsräntor, och detta påverkar de räntor som finansieringsföretagen tar ut i sin kreditgivning.

NU 1979/80:24

5 Finansieringsföretagens inkomster består dels av de räntor och avgifter de anslutna säljföretagen betalar, dels av de räntor och avgifter kontohavarna (konsumenterna) erlägger. Flertalet finansieringsföretag tar av detaljisten ut dels en anslutningsavgift, som ligger på mellan 200 och 500 kr. per butik, dels en serviceavgift på ca 2-7 % av försäljningen över kreditkort. En eventuell kreditupplysningskostnad kan också tillkomma för detaljisten. Vissa finansieringsföretag har dock den principen att alla kostnader skall tas ut av konsumenten.

Kreditkortsmarknaden

Det är fler företag än finansieringsföretagen som sysslar med kreditkortsverksamhet, eftersom det existerar ett flertal interna kontosystem. År 1978 bedrev, enligt utredarnas beräkningar, tolv företag någon form av kreditkortsverksamhet. Under 1979 har tre företag tillkommit på marknaden. Företagsstrukturen 1978 anges i tabell 1. I tabellen anges också företagens ägarförhållanden. I flertalet fall finns bankintressen i finansieringsföretagen.

NU 1979/80:24

Tabell 1. Företag med kreditkortsverksamhet

6 Namn

Ägare

Utestående

Marknads-

Antal kort

krediter

andel1

(tusental)

31/12 1978

%

31/12 1978

(milj. kr.)

Under år 1978 verksamma företag

AB Girokredit

G. Axelsson (100%)

2,0

26 AB NK-Konto

NK/Åhléns (100%)

20,9

227 Finax Finans Service AB

RAFI2 (49 %)

Finans AB Tornet (51 %)

18,3

140 Gulins/Pepita Modehus AB

O. Gulin, övriga

1,1

28 Gylling Pluskonto

Gylling-Företagen (100 %)

Hagenfeldt Affärerna AB

Kommanditbolaget

Bröderna

Hagenfeldt (100 %)

1,9

34 Hennes & Mauritz AB

Banker

EP-Fastigheter Fastighets AB E. Persson S. Persson m. fl.

3 IKANO Finans AB

IKEA AB (100%)

(ingår i

i Inter Contos siffror)

Inter Conto AB

Elinderbolagen KB (30,15 %) Rang Invest AB4 (30,15 %) Rederi AB Salénia (30,15 %) Övriga (bl. a. Finans AB Tornet) (9,55 %)

20,5

262 Kundkredit AB

Svenska Finans AB5 (100 %)

3,7

32 Köpkort, DEKO

Affärs-, spar- och föreningsbankerna

31,5

343 MEA AB

Börsnoterat, ingen dominerande ägargrupp

0,2

8 Under år 1979 nytillkomna företag

AB Låneköp Kooperativa förbundet (100 %)

FinansSkandic AB SE-Banken (100 %)

Kontokort i N. Kastenfalk (9 %)

Gnesta AB Resurs Radio och TV AB (91 %) ..

1 Mätt som andel av utestående krediter.

2 RAFI är dotterbolag till Svenska Philips AB och Finans AB Tornet.

3 Företaget har vägrat att lämna uppgifter.

4 Rang Invest AB: Beijerinvest och Öhman Jr AB har de största aktieposterna.

5 Svenska Finans AB ägs till 80 % av Svenska Handelsbanken och till 20 % av

Oktogonen (Handelsbanksgruppens personalstiftelse).

NU 1979/80:24

7 De fristående, ”egentliga”, kreditkortsföretagen är AB Girokredit, FinansSkandic AB, Finax FinansService AB, Inter Conto AB, Kundkredit AB och Köpkort AB.

AB Girokredit grundades år 1968 och inledde sin verksamhet med kreditkort år 1973. Företaget har nu nio kontosystem, varav flertalet gäller möbelvaruhus. Under 1979 har företaget startat två konton för köpcentra i Göteborg. I dessa köpcentra finns olika slags kommersiell service, även dagligvarubutiker.

FinansSkandic AB har nyligen inlett sin verksamhet på kreditkortsmarknaden i samarbete med branschorganisationen Sweboat i och med lanseringen av ”Sjökortet”, som gäller köp av småbåtar, varvsservice och båttillbehör. FinansSkandic har ytterligare sex selektiva kontosystem. Av dessa är tre ”leverantörskonton”, till vilka producenter av konsumentkapitalvaror erbjuder sina återförsäljare att ansluta sig. En konsument som har ett kreditkort i ett sådant kontosystem kan emellertid köpa även andra varor ur återförsäljarens sortiment med kortet.

Finax FinansService AB inledde sin verksamhet på kreditkortsmarknaden 1974 genom att lansera det generella kreditkortet ”Finax-Konto”. Policyn är att enskilda företag och mindre kedjor ansluts till det generella FinaxKontot, medan de större ges möjlighet att profilera sig med ett eget konto på Finax-Kontots andra sida. Finax har sammanlagt elva kontosystem. Förutom kredit via kreditkort ger Finax också ett Finax-Konto-Lån på maximalt 30 000 kr. till innehavare av Finax-Konto. Man kan också spara på samtliga till Finax anslutna kontokort och får då 10 % ränta. Finax har t. o. m. oktober 1979 administrerat och finansierat också Nyckelkonto, till vilket är knutna ett antal fackkedjor på följande områden: bomiljö, möbler, radio, TV, foto, herr- och damkonfektion, sportartiklar, glas och porslin, bildäck m. m.

Inter Conto AB har vuxit fram ur Stockholms Konto-Ring, som bildades år 1959. År 1978 bytte företaget namn från Elinderska Conto-Företagen AB till sitt nuvarande namn. Inter Conto har fyra egna kontosystem, tre med regional giltighet och ett fackkonto för villa- och fritidshusägare. Dessutom administrerar företaget femton legokonton, bl. a. IKEAKontooch Kappahl/ Herrman Konto. Under december 1978 introducerade Inter Conto det internationellt gångbara kreditkortet VISA. Detta utfärdas också av PKbanken och Sparbanken Stockholm. VISA-kortet kan användas som kreditkort i Sverige och som betalkort utomlands och kan också utnyttjas för uttag av kontanter utomlands.

Kontokort i Gnesta AB inledde sin verksamhet vid årsskiftet 1978-1979. Företaget administrerar fyra kortsystem.

Kundkredit AB har tidigare ägts av Åhlén och Holm samt Industrivärlden. Kreditkortsverksamheten inleddes 1976. Kundkredit har tjugonio exklusiva och selektiva kontosystem. Flera av kontona är ”leverantörskonton”.

Köpkort AB inledde kreditkortsverksamheten år 1961. Företaget har ett

NU 1979/80:24

generellt kontosystem, Köpkort. Vidare administrerar och finansierar det ett antal legokonton via det helägda dotterföretaget DEKO (Detaljhandelns Kontoservice AB). Dessa är av exklusiv och selektiv karaktär och gäller bl. a. resor, järnhandel och konfektion. Köpkort svarar för den dominerande delen av verksamheten. Genom förvärv av 60 % av aktiekapitalet i Eurocard AB har Köpkort anslutits till det internationella kontosystemet Interbank, som omfattar betalkortet Eurocard och kreditkorten Master Charge/Access. Master Charge har börjat utges i Sverige i november 1979 av Köpkort AB i samarbete med de privata affärsbankerna och föreningsbankerna.

De företag som har interna kontosystem är Gulins/Pepita Modehus AB, Hagenfeldt Affärerna AB, Hennes & Mauritz AB, Mea AB, NK/Åhléns AB och Kooperativa förbundet (KF).

AB Låneköp är helägt dotterbolag till KF. Det finansierar och administrerar dels låneköpen, dels det kooperativa kreditkortet Kontoköp, som lanserades under hösten 1979. Kontoköpkortet gäller på ca 200 säljställen över hela landet - de kooperativa varuhusen, OBS! och OBS! Interiör. Man kan förhandsbetala genom att sätta in pengar på kontot och gottskrivs då ränta.

Antalet olika kreditkort en konsument kunde välja bland var år 1978 över 60. Av dessa var ca 35 exklusiva, ca 25 selektiva och två generella. Under 1979 har ett tjugotal nya konton tillkommit.

För oktober 1979 lämnas följande uppgifter. Det finns över 90 olika kreditkort att välja bland. Flertalet (över 40) är exklusiva kort. Därnäst i antal kommer de selektiva korten (närmare 40). Endast fyra generella kreditkort existerar, nämligen Köpkort, Finax Konto, VISA och Master Charge.

Kreditkortsmarknadens expansion, som belyses av tabell 2, kan ställas mot utvecklingen av avbetalningskrediterna. I statistiska centralbyråns statistik över avbetalningskrediter ingår även den mycket betydande finansieringen av avbetalning till näringsidkare. Finansieringsföretagens utestående avbetalningskrediter är fortfarande större än de utestående krediterna i kreditkortssystemen, men utvecklingen har stagnerat.

Tabell 2. Utestående krediter hos undersökta företag med kreditkortsverksamhet,

1975-1978

År Antal företag1

Utestående krediter (milj. kr.)

1975 7

1976 8

1977 9

1978 9

459 717 1 145 1 659

1 Uppgifter saknas genomgående för Hennes & Mauritz AB. För 1975 saknas uppgifter för Gulins/Pepita.

NU 1979/80:24

9 Konsumenten och kreditkortet

För att erhålla ett kreditkort måste konsumenten vara myndig och uppfylla vissa krav gällande kreditvärdighet. Familjeinkomst och en totalbedömning anges vara avgörande för om kreditkort skall beviljas eller inte. Företagen tillämpar dock vissa tumregler vid bedömningen, t. ex. att den taxerade inkomsten inte skall understiga 40 000 kr. I ansökan ställs enbart frågor om inkomsten. Frågor om skuldsättning förekommer inte. Vidare bör man inte ha haft betalningsanmärkningar under de tre senaste åren. Man skall också vara svensk medborgare eller s. k. valutainlänning, dvs. ha varit bosatt i landet minst tre år.

Krediten på kortet beviljas upp till ett visst maximumbelopp. En vanlig tumregel i branschen är 1/10 av årsinkomsten. Krediten är revolverande, dvs. amortering ger utrymme för ny skuldsättning upp till limiten. Företagen tillämpar olika återbetalningsmodeller. Återbetalning kan ske med en viss fraktion av skuldbeloppet, inkl. ränta och avgifter, t. ex. med 1/10 eller 1/20 av skulden, avrundat till jämnt belopp, varje månad. I vissa kortsystem kan återbetalningen av skulden delas upp på 3, 6, 10 eller 24 månader. I ytterligare en modell betalas en fraktion av beviljad kredit varje månad.

I kontobestämmelserna ingår ofta en paragraf om att kontot kan sägas upp om kunden missköter det och att hela skulden då förfaller till betalning.

Till ett konto kan flera kort vara knutna, så att familjemedlemmarna kan göra inköp oberoende av varandra inom tillgängligt kreditutrymme för kontot.

Det finns i dag inga effektiva spärrar mot att en person skaffar sig kreditkort hos olika företag och på så sätt ökar sin maximala kredit. På så sätt urholkas den något schablonartade kreditprövningen ytterligare. En varningssignal för kreditkortsföretaget är dock om det visar sig att den sökande har blivit föremål för många kreditupplysningar på kort tid.

I vissa kreditkortssystem krävs en uppläggningsavgift för att öppna ett konto, som regel 35-50 kr. De flesta företagen har dock slopat denna avgift. I de fall s. k. snabbkredit skall ordnas, dvs. ett konto öppnas medan kunden väntar, tas ibland ut en extra avgift på ca 40 kr.

Kreditkorten kan sägas ha en betalningsfunktion och en kreditfunktion. I sin betalningsfunktion konkurrerar kortet med sedlar och checkar (även resecheckar) och med betalkort för vissa inköp. Det sätt på vilket betalningstransaktionen i dag genomförs kan upplevas som omständligt och tidskrävande och kan vålla kö i kassan. Samtidigt slipper köparen bära omkring kontanter, varför betalning med kreditkort kan upplevas som bekväm.

Vill konsumenten använda kortet som betalkort kan han i vissa kreditkortssystem slippa räntor och avgifter genom att betala hela skulden på kontot inom den månad som infaller efter inköpsmånaden. Kontohavaren kan på så sätt få nära nog två månaders gratis kredit.

NU 1979/80:24

10 Kreditfunktionen hos kortet konkurrerar t. ex. med KF:s låneköp, med köp på avbetalning och med checkräkningskredit. Utnyttjas krediten debiteras kontohavaren ränta och avgifter. Månadsräntan ligger på mellan 1 % (MEA AB), vilket är ovanligt lågt, och 2,25 % (Resurskonto). En del företag tar ut en aviseringsavgift av 3-7 kr. per kontouttag. Räntorna men inte aviseringsavgifterna är avdragsgilla vid taxeringen.

Olika modeller för ränteberäkning och debitering tillämpas. Inom det kooperativa Kontoköpssystemet beräknas ränta på det aktuella skuldbeloppet dag för dag, medan i de flesta andra kreditkortssystem räntan beräknas på den salderade skulden vid periodens slut efter avdrag för inbetalningar avseende föregående period. Vissa konton medger räntebärande insättningar på kontot. Två betalningsfria månader per år medges ofta i kontobestämmelserna. Under dessa debiteras dock ränta som läggs till skulden.

Den totala kreditkostnaden under ett år skall enligt konsumentkreditlagen uttryckas som effektiv (års)ränta. Konsumentverket har låtit ta fram en formel för beräkning av den effektiva räntan och också utarbetat tabellverk för att underlätta beräkningarna.

Betalkort

Betalkorten medger en mycket tidsbegränsad kredit. De kan indelas i tre kategorier efter användningssätt. En kategori är sådana betalkort som används i samband med resor och representation, s. k. travel and entertainment cards. De betalkortssystem som finns av denna typ i Sverige är American Express, Eurocard/Rikskort samt Diners Club. Eurocard är dominerande räknat i antalet kort. 60 % av aktierna i Eurocard AB har nyligen förvärvats av Köpkort AB. Eurocard AB har två betalkort, dels Eurocard som gäller i 140 länder på hotell, restauranger, flygbolag och butiker m. m., dels Rikskort som gäller enbart i Sverige och inte i butiker.

En annan kategori betalkort är bensinbolagens kort, som gäller såväl på motorhotell, restauranger, biluthyrningsfirmor, bilreparationsföretag som på bensinstationer. Då bensinstationerna i dag säljer mycket annat än bensin och biltillbehör ger dessa kort tillgång till såväl dagligvaror som vissa konsumentkapitalvaror. F. n. har nio företag sådana betalkortssystem i Sverige. Slutligen finns också betalkort speciellt avsedda för hyra av bil. Det har, när det gäller betalkort, inte gått att skilja ut vilka av kontoinnehavarna som är företag och vilka som är privatpersoner. År 1978 har det i Sverige funnits troligen ca 100 000 travel and entertainment cards och gissningsvis närmare en halv miljon bensinbolagskort.

NU 1979/80:24

11 Några kommentarer kring utvecklingen på kreditkortsmarknaden

I ett avslutande avsnitt kommenterar utredarna den utveckling som de har studerat.

Den största kommande förändringen hänger samman med teknikens utveckling på området. Datoriseringen av detaljhandeln kommer att innebära att korten kan avläsas direkt i butikens terminal och att köparen därvid kan få upplysning inte bara om inköpssumman utan också om återstående kreditutrymme.

Utredarna anger några områden där det enligt deras mening behövs fördjupade kunskaper. Dessa är myndigheternas möjligheter till insyn och kontroll, effekterna på detaljhandelns priser samt konsumenternas situation. Kalkyler borde kunna visa, anförs det, vilka grupper av hushåll som drar nytta resp. inte drar nytta av kreditkort. En rad överväganden som konsumenterna kan behöva göra anges, och samtidigt noteras att det saknas ett lättillgängligt underlag för dessa överväganden. Nuvarande indikatorer på konsumentproblem i detta sammanhang - t. ex. antalet betalningsanmärkningar - betecknas som otillfredsställande.

Av konsumentverket planerad ytterligare utredning, m. m.

I en presskommuniké den 14 november 1979 med anledning av den rapport som har redovisats i det föregående konstaterar konsumentverket att undersökningen inte har kunnat visa på vare sig positiva eller negativa sociala eller hushållsekonomiska konsekvenser av den ökade användningen av kreditkort. Flera tecken tyder dock på att situationen inte är problemfri, sägs det i kommunikén. Från socialvården har man uttryckt oro över kontokortens negativa inverkan på hushållens ekonomi, och från kronofogdemyndigheterna rapporteras en ökning av utmätningsärenden som föranletts av kontokreditköp.

Konsumentverket anser därför att förhållandena behöver utredas ytterligare. Det är flera faktorer som måste klarläggas. Från kontokortsföretagens kundregister bör man kunna få fram uppgifter bl. a. om hur stora krediter som har beviljats och i vilken utsträckning de har tagits i anspråk av konsumenterna. Genom information från kontoföretagen bör man också få veta vilka som vägras kredit och i vilken utsträckning det förekommer att konsumenterna inte betalar sina kontoskulder. Olika problem i samband med kontokorten kan belysas genom intervjuer med konsumenter och enkäter hos sociala myndigheter, kronofogdemyndigheter och kommunala konsumentvägledare.

Avslutningsvis sägs att konsumentverket först efter en brett upplagd och omfattande undersökning kan besvara den ofta ställda frågan om kontokorten är bra eller dåliga för konsumenterna. Ev. åtgärder för att förhindra att kontokreditmarknadens expansion sker till priset av ökade problem för

NU 1979/80:24

konsumenterna måste sättas in i tid. Enligt kommunikén skulle konsumentverket starta den nya utredningen omedelbart och genomföra den så snabbt som möjligt.

Rikspolisstyrelsen har den 3 december 1979 hållit ett sammanträde med företrädare för kontokortsföretagen samt för bankinspektionen och konsumentverket. Man har därvid diskuterat frågan om obligatorisk legitimation vid användning av kontokort.

Interpellations- och frågesvar

Ekonomiminister Gösta Bohman besvarade den 10 december 1979 en interpellation (1979/80:72) av Hans Pettersson i Hallstahammar (vpk) om kreditkortens roll i samhällsekonomin och en fråga (1979/80:190) av Rolf Andersson (c) om kreditkortsexpansionen. Interpellanten hade frågat vilken bedömning ekonomiministern gör av kreditkortens roll i samhällsekonomin och vilka åtgärder han tänkte vidta för att begränsa kreditkortens skadeverkningar för såväl den enskildes som samhällets ekonomi. Rolf Anderssons fråga gällde vilka initiativ statsrådet avsåg att vidta för att minska kreditkortsexpansionens negativa sociala och ekonomiska effekter för konsumenterna.

Svaret innehöll vissa uppgifter om kreditkortsmarknaden, uppenbarligen grundade på den rapport som har refererats i det föregående.

Kreditkortsmarknaden växer snabbt i vårt land, konstaterade ekonomiministern. Oavsett vilka mått man vill anföra på marknadens storlek, såsom branschens omsättning, storleken av utestående krediter, antalet detaljister där man kan handla med kreditkort eller antalet öppnade kreditkonton, finner man att kreditkortsmarknaden har ökat väsentligt och i vissa avseenden flerdubblats under 1970-talet och att tillväxten har gått allt snabbare under de senaste åren. Detta är inget unikt utvecklingsförlopp i och för sig, sades det i svaret. Tvärtom är det vanliga mönstret för nya konsumenttjänster och konsumentvaror att de efter ett trevande inledningsskede sprids i snabb och ökande takt bland de vanligaste konsumentgrupperna.

Eftersom antalet öppnade kreditkonton liksom antalet butiksföretag där kreditkort gäller alltjämt är litet i förhållande till befolkningsstrukturen och detaljhandeln i vårt land, är det troligt att kreditkorten kommer att fortsätta att expandera, sade ekonomiministern. Bland de drivkrafter som har betydelse för marknadens tillväxt ville han särskilt peka på följande.

Kreditkorten erbjuder ett bekvämt sätt för konsumenten att betala och samtidigt få kredit. Sedan en viss högsta kreditgräns avtalats mellan kontoinnehavaren och kreditkortsföretaget kan krediten disponeras i den takt som kunden själv avgör genom avbetalningar och nya inköp. Någon ny ansökan såsom vid de flesta slag av banklån och de traditionella avbetal -

NU 1979/80:24

ningsköpen behövs inte för att åter disponera nedamorterat kreditbelopp.

För detaljhandeln medför kreditkorten betydande rationaliseringar i betalningsrutiner och hanteringen av konsumtionskrediter. Genom att överlåta dessa till särskilda kreditkortsföretag avlastas butikerna en betungande fakturering och de kreditrisker som ofta följer med avbetalningshandeln. De stordriftsfördelar som ligger häri medför lägre kostnader för detaljhandeln och samhället som helhet. För den enskilde detaljisten eller affärskedjan är kreditkorten att betrakta som ett konkurrensmedel för att öka köptroheten och den egna omsättningen. Kreditkortens samhällsekonomiska roll gäller, anförde ekonomiministern, närmast frågan om deras betydelse på kreditmarknaden och för den privata konsumtionen. Kreditkortens andel av den totala utlåningen till hushållen har under åren 1977 och 1978 varit av storleksordningen drygt 2 % - alltså av marginell betydelse för hushållen som grupp betraktad. Det kan vidare noteras att motsvarande procenttal för de traditionella avbetalningsköpen har minskat lika mycket som kreditkorten ökat. Konsumtionskrediter i olika form. dvs. kreditkort, avbetalningsköp och banklån svarade under åren 1977-1978 för i genomsnitt ca 25 % av utlåningen till hushållen. Kreditkortens andel skulle sålunda uppgå till knappt 10 % av konsumtionskrediterna.

Liksom för kreditmarknaden har kreditkorten mycket liten betydelse för den privata konsumtionen i dess helhet, fortsatte ekonomiministern. Åren

1977 och 1978 svarade de för 0,3 % av den totala privata konsumtionen. Om man lägger till avbetalningsköpen stiger andelen till knappt 0,5 % - en andel som varit konstant sedan 1974. Med en fortsatt snabb expansion kommer kreditkorten givetvis att få större betydelse för konsumtionsutvecklingen. Det kan medföra att konsumtionen blir svårare att styra konjunkturmässigt. För dagen tyder enligt ekonomiministern det mesta på att storleken av kontokrediterna inte behöver inge någon oro i det samhällsekonomiska perspektivet.

Betraktade ur den enskilde konsumentens synvinkel spelar kontokrediterna med hänsyn till lättillgängligheten sannolikt en relativt större roll för hushåll med lägre inkomster och sämre bankförbindelser, sades det vidare i svaret. 1 fördelningen av konsumtionskrediterna har de en utjämnande betydelse som det är angeläget att värna om.

Kreditkortssystemet kan emellertid också, tilläde ekonomiministern, leda till att enskilda försätter sig och sin familj i ekonomiska svårigheter. Enligt uppgifter som inhämtats från branschen skulle dock betalningssvårigheterna vara relativt ringa totalt sett. Kundförlusterna beräknades sålunda för år

1978 i genomsnitt ha uppgått till 0,5 % av utestående krediter. Av totala antalet konton anmäldes 0,3 % för betalningsföreläggande. Antalet utmätningar understeg 0,1 %. Antalet betalningsförelägganden och utmätningar har ökat långsammare än antalet konton. Man kan dock inte utesluta att statistiken underskattar förekomsten av ekonomiska trångmål. En säkrare bedömning härav bör kunna göras när konsumentverket är färdigt med sin

NU 1979/80:24

nyligen tillkännagivna undersökning av kreditkortens för- och nackdelar från konsumentsynpunkt.

Sammanfattningsvis ville ekonomiministern mot angiven bakgrund besvara interpellantens första fråga om kreditkortens roll i samhällsekonomin på följande sätt.

Kreditkorten har trots en under de senaste åren mycket kraftig expansion ännu inte nått en omfattning som i någon betydande grad påverkat samhällsekonomin. Överslagsvis gjorda beräkningar över hur många hushåll eller konsumenter som ännu inte har kreditkort men som kan tänkas skaffa sådana bedöms dock ge vid handen att expansionen kommer att fortsätta. Kreditkortsmarknaden kan då få större betydelse för i första hand konsumtionens variationer och kreditströmmarnas fördelning.

När det gällde frågan om vilka åtgärder som skulle vidtas för att begränsa kreditkortens påstådda skadeverkningar på samhällsekonomin hänvisade ekonomiministern till att regeringen i början av nästa år kommer att ta ställning till frågan om hur och i vilken utsträckning finansbolagen bör inordnas i den allmänna kredit- och penningpolitiken. Regeringens avsikt är att i det sammanhanget också ta ställning till om behov föreligger att i stabiliserings- eller kreditpolitiskt syfte ge särskilda föreskrifter för köp där betalning sker med kreditkort.

Med anledning av farhågorna för att kreditkorten medför negativa sociala och ekonomiska verkningar för den enskilde anförde ekonomiministern att regeringen, om sådana visar sig förekomma i oacceptabel omfattning, kommer att vidta lämpliga åtgärder. I den mån de åtgärder som kan komma att vidtagas av stabiliseringspolitiska skäl inte ger tillräckliga effekter också i detta avseende, får givetvis konsumentpolitiskt inriktade insatser göras, tilläde han. Vilka dessa kan bli, kan dock, slutade han, inte preciseras förrän vi fått bättre kunskaper om arten och omfattningen av de befarade skadeverkningarna.

Från den debatt som följde på ekonomiministerns svar kan antecknas att interpellanten fäste uppmärksamheten bl. a. på kontokortsföretagens marknadsföring under den senaste tiden - vilken även kritiserades av ekonomiministern - och på möjligheterna att utnyttja kontokort utomlands.

Utskottet

Kontokortsmarknaden växer snabbt. Summan av utestående kontokrediter har tiofaldigats under de senaste tio åren och uppgick år 1978 till närmare 1,8 miljarder kr. Starkast har ökningen varit under de senaste två åren. På den tiden har både kreditsummor och antalet konton fördubblats. År 1978 var drygt 1,4 miljoner kontokort i omlopp. Över 60 olika kreditkort fanns då på marknaden. I år har antalet olika kreditkort vuxit till över 90.

Utvecklingen har alltså accelererat sedan motionen 1978/79:1515 väcktes i början av året. Motionärerna vill få till stånd en utredning om kontokorten

NU 1979/80:24

och deras sociala och ekonomiska effekter för hushållen. Av motiveringen för deras yrkande framgår att utredningsönskemålet gäller även effekterna för samhället av den ökade handeln med kreditkort. I motionen pekas på en rad olika nackdelar som kan tillskrivas kontokortssystemet. De avgifter och räntor som är förknippade med detta kan verka höjande på prisnivån. Konsumenter med låga inkomster missgynnas. Det kan förekomma att konsumenter förköper sig och råkar ut för utmätning. Den kreditgivning som ingår i systemet utgör en osäkerhetsfaktor i kreditpolitiken.

Förhållandena på kontokortsmarknaden har, som framgår av det föregående, belysts närmare genom en kartläggning som har utförts för konsumentverkets räkning och som har resulterat i en rapport framlagd i mitten av november detta år. Undersökningen har emellertid - med de förutsättningar som har gällt för den - inte kunnat visa på vare sig positiva eller negativa sociala eller hushållsekonomiska konsekvenser av den ökade användningen av kreditkort. Konsumentverket har därför, som också redovisas i det föregående, satt i gång en kompletterande undersökning. Den skall genomföras under viss medverkan av kontokortsföretagen och belysa en rad ekonomiska och sociala problem i samband med kontokorten.

Kreditpolitiska åtgärder med avseende på kontokortsmarknaden kan komma att aktualiseras våren 1980, då statsmakterna skall behandla frågan om hur och i vilken utsträckning finansbolagen (se NU 1979/80:23) bör inordnas i den allmänna kredit- och penningpolitiken.

En omständighet som på sistone har kraftigt medverkat till att dra uppmärksamhet till kontokortsmarknaden är att flera kontokortsföretag har marknadsfört sina tjänster genom intensiva reklamkampanjer. Mot bakgrund bl. a. härav har inom riksdagen ställts en interpellation och en fråga rörande kreditkorten. Av det svar som ekonomiministern i dagarna har lämnat framgår att han anser att användningen av kreditkort trots de senaste årens kraftiga expansion ännu inte har nått en omfattning som i någon betydande grad har påverkat samhällsekonomin. Det framgår också att han tillskriver kreditkorten flera positiva effekter och att han inte nu anser sig ha underlag för åtgärder föranledda av negativa sociala och ekonomiska verkningar för den enskilde. Om sådana visar sig förekomma i oacceptabel omfattning kommer regeringen att vidta lämpliga åtgärder, sade ekonomiministern i sitt svar. Han hänvisade därvid till konsumentverkets just inledda nya undersökning av kontokortsmarknaden.

Utskottet delar motionärernas uppfattning att utvecklingen på kontokortsområdet måste bevakas noga från samhällets sida, detta med hänsyn såväl till dess samhällsekonomiska som till dess privatekonomiska och sociala verkningar. Det är enligt utskottets mening värdefullt att konsumentverket - efter att ha låtit genomföra en allmän kartläggning av kontokortsmarknaden - nu har satt i gång en utredning som på ett väsentligt sätt bör kunna belysa de förhållanden som motionärerna tar upp. Utskottet fäster också vikt vid ekonomiministerns nyss citerade utfästelse att regeringen kommer att vidta

NU 1979/80:24

lämpliga åtgärder om det visar sig att kreditkorten i oacceptabel omfattning medför negativa sociala och ekonomiska verkningar för den enskilde. Även de samhällsekonomiska verkningarna av kreditkortssystemet hålls under observation. Regeringen har meddelat att den i början av nästa år kommer att ta ställning till om det föreligger behov av att i stabiliserings- eller kreditpolitiskt syfte ge särskilda föreskrifter för köp där betalning sker med kreditkort.

Mot bakgrund av den uppmärksamhet som kontokorten - och i synnerhet kreditkorten - sålunda är föremål för både på myndighetsnivå och på regeringsnivå finns det enligt utskottets mening inte anledning för riksdagen att göra någon särskild framställning i ämnet till regeringen.

Utskottet hemställer

att riksdagen avslår motionen 1978/79:1515.

Stockholm den 11 december 1979

På näringsutskottets vägnar INGVAR SVANBERG

Närvarande: Ingvar Svanberg (s), Johan Olsson (c). Hugo Bengtsson (s), Sven Andersson (fp), Nils Erik Wååg (s), Margaretha af Ugglas (m), Birgitta Hambraeus (c), Lilly Hansson (s), Tage Adolfsson (m), Bengt Sjönell (c), Lennart Pettersson (s), Karl Björzén (m), Rune Jonsson (s), Birgitta Johansson (s) och Christer Eirefelt (fp).

Reservation

Ingvar Svanberg, Hugo Bengtsson, Nils Erik Wååg, Lilly Hansson, Lennart Pettersson, Rune Jonsson och Birgitta Johansson (alla s) anser att utskottets yttrande och hemställan bort ha följande lydelse:

Kontokortsmarknaden växer (= utskottet, s. 14 f.) av konto kortsmarknaden.

Ekonomiministerns interpellations- och frågesvar rörande kreditkorten kännetecknas, som framgår av redogörelsen i det föregående, av en anmärkningsvärd passivitet inför de stora problem som är förknippade med kreditkortsexpansionen. Det är gott och väl att konsumentverket nu genomför en kompletterande undersökning på detta område. De nämnda problemen är emellertid av sådan omfattning och natur att de bör behandlas i en övergripande utredning. De viktiga konsumentekonomiska och sociala aspekterna måste därvid sättas i relation till såväl kreditpolitiska som allmänt samhällsekonomiska aspekter. Utskottet finner det angeläget att en övergri -

NU 1979/80:24

pande utredning på kontokortsområdet snarast kommer till stånd genom en parlamentariskt sammansatt kommitté. Denna bör givetvis initiera, samordna och utnyttja insatser av olika berörda organ, av vilka särskilt kan nämnas konsumentverket. Regeringen bör vara beredd att utan hinder av utredningsarbetet - vilket f. ö. bör bedrivas skyndsamt - vid behov omedelbart ingripa med åtgärder av såväl kreditpolitisk som konsumentpolitisk natur.

Utskottet hemställer

att riksdagen med bifall till motionen 1978/79:1515 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

GOTAB 64138