Med anledning av propositionen 1979/80:100 i vad avser bidrag till Interamerikanska utvecklingsbanken jämte motioner
NU 1979/80:29
Näringsutskottets betänkande 1979/80:29
med anledning av propositionen 1979/80:100 i vad avser bidrag till Interamerikanska utvecklingsbanken jämte motioner
Ärendet
I propositionen 1979/80:100 bilaga 14 (handelsdepartementet) har regeringen under punkten B 7 (s. 53-62) föreslagit riksdagen att till Interamerikanska utvecklingsbanken [IDB] förbudgetåret 1980/81 anvisa ett förslagsanslag av 11 400 000 kr.
Yrkanden rörande IDB har framställts i två motioner, som redovisas i det följande (s. 2).
Propositionen
I propositionen redogörs för bakgrunden till Sveriges inträde som medlem i IDB. för bankens kapital och Sveriges andel däri, för Sveriges röstetal och representation i banken samt för bankens utlåningsverksamhet under åren 1978 och 1979 - vad beträffar andra halvåret 1979 enligt plan. Sverige har hittills erlagt ca 21 milj. kr. kontant till IDB, varav ca 2 milj. kr. har återbetalats till följd av en värdesäkringsklausul. Under år 1980 skall Sverige kontant betala ca 11,4 milj. kr. Detta belopp avser inlösen av skuldbevis vilka har utställts åren 1977, 1978 och 1979 såsom likvid för en del av den insats under dessa år som Sverige tecknade sig för vid sitt inträde i IDB. Sveriges röstetal motsvarar 0,11% av det totala röstetalet i banken. I bankens direktion företräds Sverige tillsammans med sju andra västeuropeiska länder av en brittisk exekutivdirektör. Denne har sedan hösten 1978 en svensk assistent för en tvåårsperiod. I fråga om utlåningsverksamheten redovisas i propositionen statistiska uppgifter bl. a. om fördelningen på olika iändergrupper och verksamhetssektorer. Exempel lämnas på projekt för vilka lån har beviljats under år 1979. Planerna för verksamhetsinriktningen under perioden 1979-1982 anges i stora drag.
1 enlighet med beslut av riksdagen våren 1979 har Sverige tecknat sig för deltagande i den femte kapitalpåfyllnaden inom IDB. Härav följer förpliktelse att kontant inbetala ca 13,5 milj. dollar. Dessa betalningar beräknas komma att belasta statsbudgeten under budgetåren 1981/82-1987/88.
1 Riksdagen 1979/80. 17 sami. Nr 29
NU 1979/80:29
2 Motionerna
Yrkanden
Motionerna är följande:
1979/80:217 av Lars Werner m. fl. (vpk), vari hemställs att riksdagen
1. uttalar sig för utträde ur IDB,
2. avslår förslaget om anslag med 11 400 000 kr. till IDB,
1979/80:1782 av Gertrud Sigurdsen m. fl. (s), vari hemställs att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om utträde ur IDB.
Motivering
I motionen 1979/80:217 anförs - med hänvisning till tidigare argumentation från vänsterpartiet kommunisternas sida - tre skäl för att Sveriges medlemskap i IDB bör sägas upp. Det främsta av dem är att Sverige genom detta medlemskap stödjer reaktionära och folkfientliga regimer i Latinamerika. För det andra anmärks att IDB genom dominerande inflytande för USA är odemokratiskt uppbyggt. För det tredje hävdar motionärerna att det är ett felaktigt påstående att medlemskapet skulle positivt påverka sysselsättningen i Sverige.
Även i den socialdemokratiska motionen 1979/80:1782 åberopas uttalanden i motioner under tidigare år. Som avgörande skäl för utträde ur IDB anges "medlemskapets uppenbara motsatsställning till de värderingar som hittills varit vägledande för svensk utrikes- och biståndspolitik". Sveriges medverkan i IDB sägs innebära indirekt stöd åt regimer som har visat synnerligen liten respekt för mänskliga rättigheter. Av bankens resurser går huvuddelen till militärdiktaturer och andra förtryckarregimer och en dominerande del till de rikare länderna i Latinamerika, uttalar motionärerna. De hävdar vidare att den hittillsvarande utvecklingen har bekräftat deras farhågor för att medlemskapet skulle få mycket begränsad exportfrämjande effekt. De kostnader som det medför betecknas som höga i förhållande till exportökningen.
Pågående utredning
Enligt bemyndigande av regeringen har handelsministern - såsom redovisas i propositionen - hösten 1979 tillkallat en kommitté (H 1979:06) med uppdrag att utreda frågan om Sveriges medlemskap i IDB. Ordförande i kommittén är f. d. ambassadören K.-G. Lagerfelt. De övriga ledamöterna företräder de fyra största riksdagspartierna. De är riksdagsmännen Carl Bildt (m). Ivar Franzén (c). Mats Hellström (s) och Carl Lidbom (s) samt förutvarande statsrådet Hadar Cars (fp) (från den 14 februari 1980;
NU 1979/80:29
dessförinnan statssekreterare Margareta Hegardt). Kommittén skall enligt utredningsdirektiven ta fram underlag för en bedömning av IDB:s utlåningspolitik och inriktning i övrigt. Den skall därvid göra en jämförelse med andra regionala utvecklingsbankers resp. utvecklingsfonders verksamhet. Tonvikten i kommitténs arbete skall läggas vid en bedömning av effekterna för svenskt vidkommande av medlemskapet i IDB samt följderna av ett svenskt utträde ur IDB från handels- och utrikespolitisk synpunkt och för sysselsättningen i landet. En liknande bedömning skall om möjligt göras med utgångspunkt i antagandet att Sverige med bibehållet medlemskap avstår från att delta i framtida kapitalpåfyllnader. Utredningsarbetet bör enligt direktiven bedrivas skyndsamt.
Anförande från svensk sida vid IDB:s årsmöte 1979
Vid IDB:s årsmöte 1979 på Jamaica höll statssekreterare Margareta Hegardt ett anförande i egenskap av ordförande i den svenska delegationen vid årsmötet. Anförandet finns i sin helhet återgivet - på engelska - i tidskriften Aktuellt i handelspolitiken 1979:5 (s. 37). Följande utdrag - i översättning - kan ha intresse i detta sammanhang.
Vi noterar att lejonparten av lånen fortfarande går till medel- och
höginkomstländer. Vi är bekymrade över att de delar av bankens utlåning som går till sådana betydelsefulla sektorer som jordbruk och social infrastruktur faktiskt har minskat under det senaste året. Min regering anser att banken bör göra ökade ansträngningar att styra sin utlåning till de fattigare länderna och till de lägre inkomstgrupperna inom regionen. Vi har därför lagt och lägger även fortsättningsvis stor vikt vid förhandlingarna om
bankens femte kapitalpåfyllnad och vid de villkor som har överenskom mits
för denna kapitalpåfyllnad. Den ökade tonvikten på bistånd till låginkomstgrupperna i regionen och den högre prioritet som ges åt investeringar i landsbygds- och stadsutveckling var viktiga grundvillkor för den svenska regeringens beslut att delta i den femte kapitalpåfyllnaden.
Banken och dess medlemmar har nu ett stort ansvar: vi måste se till att överenskommelsen om kapitalpåfyllnaden snabbt och effektivt blir uppfylld och att de ökade resurser som ställs till bankens förfogande används på bästa möjliga sätt, till fromma för verklig utveckling.
Vi har också ett ansvar gentemot våra egna skattebetalare att försäkra oss om att de resurser som ställs till förfogande på mjuka villkor verkligen når de mest behövande och bidrar till att främja socialt och ekonomiskt framåtskridande. Vi får inte undandra oss detta ansvar. Det utgör själva grunden för vårt fortsatta stöd till de internationella utvecklingssträvandena.
Mot denna bakgrund lägger Sverige stor vikt vid det pågående arbetet rörande IDB:s fortsatta uppgifter och riktlinjer. Många frågor som är avgörande för bankens framtid är under diskussion. Hur skall man t. ex. definiera låginkomstgrupper på ett meningsfullt sätt och kvalitativt förbättra bankens förmåga att bistå dem? Hur kan IDB under 1980-talet påverka utvecklingen i Latinamerika och på de Karibiska öarna i så hög grad som möjligt?
NU 1979/80:29
4 Vårt medlemskap är inte okontroversiellt i Sverige. En del politiska partier och riksdagsledamöter riktar invändningar mot vårt medlemskap. De hävdar att bankens utlåningspolitik inte står i överensstämmelse med Sveriges inställning till utvecklingssamarbete och att Sverige genom sitt medlemskap stödjer regimer som kritiseras för att visa bristande respekt för allmänt erkända mänskliga rättigheter. Enligt min regerings uppfattning måste skyddet för de mänskliga rättigheterna vara en angelägenhet för hela den internationella gemenskapen.
Det intresse som IDB tilldrar sig i Sverige kommer till uttryck genom den svenska riksdagens beslut nyligen att tillsätta en utredning för att studera
bankens utlåningspolitik. [Detta beslut] har givit min regering än större
anledning att ingående följa bankens aktiviteter och särskilt dess strävanden att förbättra de latinamerikanska och karibiska folkens sociala och ekonomiska utveckling.
Mitt anförande i dag har återspeglat det förhållandet att den svenska regeringen och riksdagen likaväl som massmedierna nära följer IDB:s aktiviteter. Det är min uppriktiga förhoppning att de beslut som fattas vid detta möte och annorstädes skall bidra till välstånd för hela regionen och särskilt för dess fattigaste delar.
Utskottet
Interamerikanska utvecklingsbanken (IDB) har till uppgift att bidra till ökad ekonomisk och social utveckling i de latinamerikanska medlemsländerna. Den inrättades år 1959. Sverige anslöt sig till IDB år 1977 och tecknade sig därvid för en insats om sammanlagt 21,9 milj. dollar, varav 12,7 milj. dollar skulle betalas in och återstoden utgöra garantikapital. Av inbetalningarna har en del gjorts kontant och en del i form av icke räntebärande skuldbevis i svenska kronor. Skuldbevisen skall lösas in under en fyraårsperiod. De kontanta betalningar som föranleds av överenskommelsen vid inträdet i IDB fördelar sig till följd av dessa arrangemang på åren 1977-1983. Beloppet för år 1980 uppgår till ca 11,4 milj. kr. och avser i sin helhet inlösen av skuldbevis. Regeringen föreslår i budgetpropositionen att riksdagen skall anvisa denna summa i form av ett förslagsanslag för budgetåret 1980/81. I detta sammanhang kan noteras att svenska företag enligt uppgift i propositionen erhållit order på 260 milj. kr. till IDBfinansierade projekt.
Våren 1979 godkände riksdagen att Sverige skulle delta i den femte kapitalpåfyllnaden inom IDB. Den nya insatsen uppgår till 22,2 milj. dollar, varav 13,5 milj. dollar skall betalas in under perioden 1980-1983 och resten utgöra garantikapital. Betalningsarrangemangen beräknas komma att motsvara de nyss nämnda. Perioden för kontanta betalningar blir då åren 1981-1987. Anslag för detta ändamål erfordras första gången budgetåret 1981/82.
Frågan om Sveriges medverkan i IDB har hela tiden varit kontroversiell. En betydande minoritet inom riksdagen har motsatt sig förslagen om anslutning till banken och om deltagande i den femte kapitalpåfyllnaden och
NU 1979/80:29
dessutom de båda senaste åren krävt att Sverige omedelbart skulle utträda ur IDB. Argumentationen har därvid förts på två plan. Som primärt skäl för att Sverige borde stå utanför IDB har angetts att medlemskapet innebär ett stöd för förtryckarregimer i Latinamerika och därigenom strider mot gängse utrikes- och biståndspolitiska värderingar. I diskussionen härom har utrikesutskottet vid tre tillfällen deltagit genom yttranden till näringsutskottet, präglade av motsättningen mellan anhängare av och motståndare till medlemskapet. En andra invändning mot medlemskapet har varit att de exportmöjligheter som detta kan ge inte svarar mot de ekonomiska uppoffringar som det medför.
I anslutning till förslag i en motion uttalade riksdagen våren 1979 (NU 1978/79:37) att det, då bedömningsunderlaget var begränsat och uppfattningarna i frågan blivit starkt delade, kunde finnas skäl för att IDB och dess utlåningspolitik närmare granskades från svensk sida. Detta borde då ske genom en kommitté med parlamentarisk sammansättning. Som framgår av propositionen och som ytterligare redovisas i det föregående har en sådan kommitté tillsatts hösten 1979 med åläggande att fullgöra sitt uppdrag skyndsamt.
I två motioner har i år åter förts fram förslag av innebörd att Sverige omedelbart bör utträda ur IDB. Motiveringen är densamma som tidigare år - i första hand utrikespolitiska argument men också ett underkännande av uppfattningen att medlemskapet är förmånligt från samhällsekonomisk synpunkt. Vänsterpartiet kommunisterna motsätter sig i motionen 1979/ 80:217 även regeringens begäran om anslag för betalning till IDB.
I anslagsfrågan vill utskottet framhålla att den av regeringen föreslagna summan är avsedd för inlösen av en del av de skuldsedlar varmed Sverige under åren 1977-1979 partiellt har fullgjort den betalningsskyldighet som det åtog sig vid inträdet i IDB. Riksdagen kan inte undandra sig att anvisa erforderliga medel för detta ändamål. Det yrkande i motionen 1979/80:217 som gäller anslagsfrågan avstyrks sålunda. Om Sverige skulle komma att anmäla sitt utträde ur IDB får förhandlingar föras mellan parterna om en ekonomisk uppgörelse, avseende bl. a. vårt åtagande att - med kontant betalning första gången under budgetåret 1981/82 - delta i den femte kapitalpåfyllnaden.
Utskottet tar så upp yrkandena om utträde ur IDB.
På grundval av dokument från IDB lämnas i propositionen en rad statistiska och andra uppgifter som kan ligga till grund för en bedömning av om Sverige bör bibehålla sitt medlemskap i IDB. Regeringen menar att Sverige har fått god insyn i banken och påpekar att man från svenskt håll vid olika tillfällen, bl. a. vid bankens årsmöten, har framfört synpunkter på låneinriktningen. Redogörelsen för bankens aktuella utlåningsverksamhet syftar till att ge belägg för att låneinriktningen både geografiskt och med hänsyn till projektens art har styrts på ett sätt som i huvudsak överensstämmer med svenska önskemål. Det framhålls emellertid att projektens
NU 1979/80:29
fördelning på olika sektorer i väsentlig mån påverkas av de lånesökande ländernas egna önskemål. Den kategoriindelning av låntagarländerna som tillämpas vid redovisningen är baserad på huvudsakligen ekonomiska kriterier.
Som förut sagts håller en parlamentarisk kommitté - i vilken bl. a. två av de socialdemokratiska motionärerna ingår - nu på att granska IDB och dess utlåningspolitik från svensk utgångspunkt. Därvid blir inte minst jämförelser med andra regionala utvecklingsinstitutioner och med Världsbanken av intresse. Utskottet finner i detta läge inte skäl att i egen regi söka göra någon ingående prövning av IDB:s verksamhet. Det synes självklart att statsmakterna nu bör avvakta resultatet av utredningen, vilket beräknas föreligga i slutet av detta år. Vid IDB:s senaste årsmöte redogjorde den svenska delegationens ordförande för meningsmotsättningarna inom riksdagen i IDB-frågan och för riksdagens beslut om utredning. Om riksdagen nu, innan utredningen har slutförts, skulle ta ställning för utträde ur IDB skulle detta uppenbarligen inverka menligt på trovärdigheten i Sveriges internationella åtaganden. Även från motionärernas utgångspunkt borde det vara naturligt att inte föregripa utredningens resultat. Motionärerna förutsätter rimligen att detta skall ge vid handen att Sverige inte bör kvarstå i IDB. Om ett utträde baseras på en genomförd och redovisad utredning torde det göra ett betydligt starkare intryck på den internationella opinionen än om det, som motionärerna föreslår, sker nu och utredningsarbetet alltså avbryts i förtid.
Utskottet avstyrker alltså motionsyrkandena om utträde ur IDB. Som utskottet uttalade förra året bör resultatet av den nämnda utredningen så snart som möjligt presenteras för riksdagen för att kunna ligga till grund för ett långsiktigt ställningstagande i frågan om Sveriges medverkan i IDB.
Utskottet hemställer
1. beträffande anslag
att riksdagen med bifall till propositionen 1979/80:100 bilaga 14 punkten B 7 och med avslag på motionen 1979/80:217 yrkandet 2 till Interamerikanska utvecklingsbanken för budgetåret 1980/ 81 under elfte huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag av 11 400 000 kr.,
2. beträffande utträde ur IDB
att riksdagen avslår motionen 1979/80:217 yrkandet 1 och motionen 1979/80:1782.
Stockholm den 14 februari 1980
På näringsutskottets vägnar INGVAR SVANBERG
NU 1979/80:29
7 Närvarande: Ingvar Svanberg (s), Johan Olsson (c), Sven Andersson (fp), Nils Erik Wååg (s), Birgitta Hambraeus (c), Lilly Hansson (s). Tage Adolfsson (m), Lennart Pettersson (s), Karl Björzén (m), Rune Jonsson (s), Ingegärd Oskarsson (c), Sivert Andersson (s), Birgitta Johansson (s), Sven Munke (m) och Christer Eirefelt (fp).
Reservation
Ingvar Svanberg, Nils Erik Wååg, Lilly Hansson, Lennart Pettersson, Rune Jonsson, Sivert Andersson och Birgitta Johansson (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 5 med ”På grundval” och slutar på s. 6 med ”medverkan i IDB” bort ha följande lydelse:
Sveriges anslutning till IDB motiverades av sina förespråkare främst med att medlemskapet skulle föra med sig betydande exportmöjligheter. Från socialdemokratiskt håll genmäldes att de positiva verkningarna på nettoexporten måste bedömas bli begränsade och att kostnaderna för medlemskapet alltså skulle bli höga i förhållande till det ekonomiska utbytet. Av de uppgifter som lämnas i propositionen kan man dra slutsatsen att denna bedömning var riktig.
Nu som tidigare är emellertid de ekonomiska aspekterna helt sekundära. Det är biståndspolitiska och allmänt utrikespolitiska synpunkter som måste bli avgörande när frågan om fortsatt medlemskap i IDB prövas. Slutsatsen kan bara bli en. Medlemskapet står, som konstateras i motionen 1979/ 80:1782, i uppenbar motsatsställning till de värderingar som hittills har varit vägledande för svensk utrikes- och biståndspolitik. Huvuddelen av bankens resurser går till militärdiktaturer och andra förtryckarregimer. Symptomatiskt är att IDB tycks planera och redovisa sin verksamhet utan hänsyn till arten av den regim som råder i de olika låntagarländerna. Det är huvudsakligen de rikare länderna och de mera besuttna befolkningslagren som drar nytta av bankens resurser.
Det utredningsarbete rörande IDB som riksdagsmajoriteten genomdrev och som nu pågår ter sig som ett uppehållande försvar för en ohållbar position. När riksdagen nu har tillfälle att ompröva medlemskapet i IDB ter sig liksom tidigare bara en slutsats försvarbar, nämligen att Sverige icke bör upprätthålla detta medlemskap utan så snart som möjligt utträda ur organisationen. Riksdagen bör, som påyrkas i de båda motionerna, rikta ett uttalande av denna innebörd till regeringen.
dels att utskottet under 2 bort hemställa
2. beträffande utträde ur IDB
att riksdagen med bifall till motionen 1979/80:217 yrkandet 1 och motionen 1979/80:1782 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
GOTAB Stockholm 19K0