Med anledning av motion om billigare menstruationsskydd
NU 1979/80:3
Näringsutskottets betänkande 1979/80:3
med anledning av motion om billigare menstruationsskydd Ärendet
1 motionen 1978/79:1660 av Inga Lantz m. fl. (vpk) hemställs att riksdagen hos regeringen anhåller om initiativ till en prövning huruvida prisbilligare produktion av menstruationsskydd kan åstadkommas.
Motionen innehåller motivering även till ett yrkande att riksdagen skulle hos regeringen anhålla om prövning av huruvida på apotek försålda menstruationsskydd kan inbegripas i sjukförsäkringen tillhörande rabatterade varor. Detta yrkande framfördes i motionen 1978/79:1661, som på förslag av socialförsäkringsutskottet (SfU 1978/79:22) har avslagits av riksdagen.
Konsumentverket har med anledning av motionen tillställt utskottet en skrivelse.
Motionen
Motionärerna redogör för de prishöjningar som de ledande tillverkarna av menstruationsskydd har vidtagit under åren 1974, 1977 och 1978. Reklamkostnader och kostnader för s. k. produktutveckling svarar för en alltför stor andel av priset, hävdar motionärerna. De anser att menstruationsskydd bör betraktas som medicinska nödvändighetsvaror och som sådana undandras den kommersiella profitjakten. Vidare anförde att det är onödigt att man gör reklam för varor som är nödvändiga varje månad. Apoteksbolagets försäljning av menstruationsskydd visar, uttalar motionärerna, att det går att både utveckla och sälja billiga produkter. Detta företags andel av försäljningsvolymen utgör ca 12 %. Motionärerna anser att bolaget bör upplysa kvinnorna om sina billiga menstruationsskydd.
Uppgifter i anslutning till motionen
Pris- och konkurrensförhållandena på marknaden för menstruationsskydd har sedan år 1974 uppmärksammats av näringsfrihetsombudsmannen, statens pris- och kartellnämnd (SPK) och konsumentverket. En redogörelse för dessa förhållanden och för de åtgärder som vidtagits av myndigheterna fram till hösten 1977 finns i näringsutskottets betänkande NU 1977/78:8. Av redogörelsen framgår bl. a. att SPK våren 1977 träffade överenskommelse med de större tillverkarna av menstruationsskydd - MoDo Konsumentprodukter AB, Mölnlycke AB och Textil AB Sanetta (KF) - om att dessa minst
1 Riksdagen 1979/80. 17 sami. Nr 3
NU 1979/80:3
30 dagar i förväg skulle anmäla planerade prishöjningar till nämnden.
Under år 1977 genomförde regeringen två korta prisstopp under april-maj resp. september-oktober. Sedan mars 1978 gäller obligatorisk anmälningsskyldighet enligt 3 b § allmänna prisregleringslagen (1956:236, ändrad senast 1973:301) för bl. a. menstruationsskydd. Anmälningsplikten innebär att företagen är skyldiga att minst 30 dagar i förväg anmäla planerade prishöjningar och skälen för dessa till SPK.
Under åren 1977-1979 har de större tillverkarna av menstruationsskydd efter anmälan till SPK genomfört följande prishöjningar.
Bindor
Tamponger
MoDo Konsumentprodukter AB
1977-01-31
6 96
-
1977-12-12
7 %
5 96
1978-10-30
4%
5 96
1979-05-17
5 96
5 96
1979-10-29
4 %
-
Mölnlycke AB
1977-01-17
5 %
-
1977-12-16
6 96
6 96
1978-10-30
4 96
4 96
1979-03-15
5 %
5 96
1979-10-22
4 96
3 96
Textil AB Sanetta
1977-01-01
6 96
-
1977-12-19
5 96
-
1978-02-01
-
5 96
1978-10-01
-
1979-04-17
4 96
1979-10-16
4 96
-
De genomförda prishöjningarna har enligt SPK varit kostnadsmotiverade och inte föranlett någon vidare åtgärd från nämndens sida.
SPK meddelade i sin publikation Utredningsprojekt april-september 1979 (s. 36) att SPK övervägde att göra en jämförande analys av marknadens struktur, kostnader i tillverkningsledet samt priser och pålägg i handelsledet. Övervägandena om en sådan undersökning pågår fortfarande.
Den tidigare nämnda redogörelsen i betänkandet NU 1977/78:8 innehöll också uppgifter om att en arbetsgrupp, bestående av företrädare för konsumentverket samt tillverkare och leverantörer av menstruationsskydd, höll på att utarbeta förslag till riktlinjer1 för marknadsföring av dessa produkter.
1 Marknadsföringslagen (1975:1418) förutsätter att konsumentverket i enlighet med föreskrifter i 3 § verkets instruktion (1976:429) utarbetar riktlinjer för företagens marknadsföring och produktutformning. Regeringen har i augusti 1979 beslutat om direktiv (Dir 1979:105) för en översyn av vissa konsumentpolitiska medel för producentpåverkan m. m. Härvid skall utredas bl. a. riktlinjernas betydelse för det konsumentpolitiska arbetet.
NU 1979/80:3
3 Under arbetet kom gruppen fram till att frågan om menstruationsskydds spolbarhet skulle behandlas separat. Så har skett och nu finns det en fastlagd kontrollrutin, som ligger till grund för begreppet ”spolbara mensskydd”. I rutinen ingår en provningsdel enligt framtagen provningsmetod och en typgranskning av mensskydd som Svenska vatten- och avloppsverksföreningen har åtagit sig att utföra (jfr Byggforskningens rapport R 40:1979).
Konsumentverket har sedermera bedömt att den återstående delen av arbetet med riktlinjer - enhetlig terminologi beträffande bindtyp och fastsättningssätt - haft en så begränsad omfattning att det inte är motiverat att några riktlinjer utfärdas.
Genom anmälningar görs verket löpande uppmärksamt på brister i företagens marknadsföring. Verket tar alltefter problemens beskaffenhet kontakt med företag i syfte att få till stånd en förbättring. Sådana åtgärder kan stödjas på marknadsföringslagen. Emellertid har verket inte möjlighet att i riktlinjer eller på annat sätt reglera frågor som avser företagens prissättning av varor och omfattningen av deras reklaminsatser.
Som exempel på åtgärder av konsumentverket på senare tid kan följande nämnas. Den ledande tillverkaren, Mölnlycke AB, anmälde kring årsskiftet 1978-1979 för konsumentverket att företaget kunde anse sig tvunget att introducera en parfymerad tampong på den svenska marknaden. Som skäl angavs att företaget befarade att en utländsk konkurrent avsåg att i Sverige lansera en sådan produkt, som hade varit ytterst framgångsrik på den amerikanska marknaden. Mölnlycke AB, som ansåg att de faktiska fördelarna för konsumenterna inte var påvisbara, önskade ett råd från konsumentverket. Verket svarade i februari 1979 att det inte fanns några som helst skäl att introducera produkten i Sverige och varnade också för att parfymerade tamponger kan framkalla allergiska besvär. I ett uttalande i verkets tidskrift Råd & Rön 1979:2 har företrädare för Mölnlycke AB förklarat att företaget, mot bakgrund av verkets uttalande, inte tänker lansera någon parfymerad tampong.
Vidare har konsumentverket på olika sätt försökt fasta konsumenternas uppmärksamhet på apotekens och Pressbyråns försäljning av menstruationsskydd till lägre priser än övrig handel tillämpar. Verket ämnar utvidga gällande regler beträffande jämförpriser till att omfatta ytterligare varugrupper, bl. a. menstruationsskydd. Om styckepriset för dessa alltid anges kommer konsumenternas prismedvetenhet att öka, anser verket. En följd härav bör enligt verkets uppfattning bli att konsumenterna bättre uppmärksammar de billigare alternativ som saluförs av apoteken och Pressbyrån.
Tidigare riksdagsbehandling av motioner i ämnet
Motioner med yrkanden i samma riktning som det nu aktuella väcktes åren 1975,1976 och 1977. De avslogs av riksdagen på förslag av näringsutskottet,
NU 1979/80:3
som inte ansåg det motiverat med någon framställning till regeringen.
År 1976 fann utskottet (NU 1975/76:38) att en för konsumenterna positiv utveckling hade börjat år 1975 genom åtgärder dels av SPK, näringsfrihetsombudsmannen och konsumentverket,dels i produktions- och distributionsleden.
I oktober 1977 uttalade utskottet (NU 1977/78:8) att marknads- och prisförhållandena i fråga om menstruationsskydd hade varit otillfredsställande. Utskottet konstaterade samtidigt att SPK hade fortsatt att uppmärksamma förhållandena inom branschen och att en ökad priskonkurrens hade kommit till stånd i detaljhandelsledet. Vidare räknade utskottet med att konsumentverket, under det vid denna tidpunkt pågående arbetet med riktlinjer för marknadsföring av menstruationsskydd, skulle uppmärksamma den kritik som hade framförts mot vissa marknadsföringsåtgärder i början av år 1977.
Utskottet
Motionärerna önskar att riksdagen skall uppmana regeringen att vidta åtgärder för att få fram billigare menstruationsskydd.
Motioner med likartad innebörd som den nu aktuella avslogs av riksdagen åren 1975, 1976 och 1977 på förslag av näringsutskottet, som inte ansåg det motiverat med någon framställning till regeringen.
Bakgrunden till den första av motionerna om billigare menstruationsskydd var de kraftiga prishöjningar som skedde år 1974 och den monopolliknande situation på tillverkningssidan som då förelåg. Förhållandena kartlades i en granskning av näringsfrihetsombudsmannen i slutet av nämnda år.
I oktober 1977 uttalade utskottet (NU 1977/78:8) att marknads- och prisförhållandena i fråga om menstruationsskydd hade varit otillfredsställande. Samtidigt konstaterade utskottet att statens pris- och kartellnämnd (SPK) och konsumentverket hade uppmärksammat förhållandena inom branschen och att en ökad priskonkurrens hade kommit till stånd i detaljhandelsledet.
Utskottet har i det föregående redovisat de höjningar av priserna på menstruationsskydd som de större tillverkarna - efter anmälan till SPK - har genomfört under de senaste två åren. SPK har bedömt att dessa höjningar varit kostnadsmotiverade. F. n. överväger SPK att göra en jämförande analys av menstruationsskyddsmarknadens struktur, kostnader i tillverkningsledet samt priser och pålägg i handelsledet.
Inom konsumentverket har under åren 1977-1979 pågått ett arbete med att få fram riktlinjer för marknadsföring av menstruationsskydd. Av den föregående redovisningen har framgått att detta arbete utmynnat i slutsatsen att det inte är motiverat att utarbeta sådana riktlinjer. Vidare har verket förklarat sig ämna utvidga gällande regler beträffande jämförpriser till att omfatta också menstruationsskydd. Härigenom bör, anser verket, kundernas
NU 1979/80:3
prismedvetenhet öka och de billigare alternativ som saluförs av bl. a. apoteken bli bättre uppmärksammade av konsumenterna.
I debatten i kammaren den 9 november 1977 med anledning av motsvarande motion anförde utskottets talesman (RD 1977/78:23 s. 112) att utskottet bedömt frågan så att riksdagen inte ”fördagen” borde tillgripa några speciella åtgärder men att frågan borde följas fortlöpande och med uppmärksamhet.
Utskottet har samma uppfattning i dag. Utvecklingen sedan hösten 1977 ger enligt utskottets mening inte anledning för riksdagen att göra ett uttalande enligt motionärernas förslag. Utskottet räknar med att den av SPK aviserade undersökningen kring menstruationsskydd kommer till stånd och att verket tar ytterligare initiativ om sådana visar sig behövliga.
Utskottet hemställer
att riksdagen avslår motionen 1978/79:1660.
Stockholm den 6 november 1979
På näringsutskottets vägnar INGVAR SVANBERG
Närvarande: Ingvar Svanberg (s), Johan Olsson (c). Erik Hovhammar (m), Hugo Bengtsson (s), Sven Andersson (fp), Nils Erik Wååg (s), Margaretha af Ugglas (m), Birgitta Hambraeus (c), Tage Adolfsson (m), Lennart Pettersson (s), Carl Tham (fp), Rune Jonsson (s), Ingegärd Oskarsson (c), Birgitta Johansson (s) och Sylvia Pettersson (s).
GOTAB 62817 Stockholm 1979