Med anledning av motioner om tekoindustrin

NU 1979/80:39

Näringsutskottets betänkande 1979/80:39

med anledning av motioner om tekoindustrin Ärendet

I detta betänkande behandlas helt eller delvis sex motioner rörande tekoindustrin.

Bland frågor som behandlas i motionerna är allmänna riktlinjer för den statliga tekopolitiken, ursprungsmärkning av kläder, importreglering,

prissättningen i beklädnadsdetaljhandeln, säkerställande av driften vid Svenska Rayon AB.

Motionerna redovisas nedan.

Upplysningar i ärendet har inför utskottet lämnats av företrädare för handelsdepartementet, för tekodelegationen, för tekoindustrins organisationer (Textilrådet och Konfektionsindustriföreningen samt Sveriges textil- och konfektionsindustriförbund), för KF Industri AB och Svenska Rayon AB samt för Sveriges textilhandlareförbund och Sveriges köpmannaförbund.

De båda sistnämnda organisationerna har gemensamt ingivit en skrivelse. Skrivelser har vidare inkommit från Sveriges grossistförbund och från Marks kommun.

Motionerna

Yrkanden

De motioner som behandlas i betänkandet är följande:

1979/80:396 av Lars Werner m. fl. (vpk), vari hemställs att riksdagen

1. uttalar att i motionen angivna riktlinjer skall ligga till grund för den framtida tekopolitiken,

2. hos regeringen hemställer om förslag till åtgärder i anledning därav,

1979/80:700 av Lennart Brunander (c) och Maj Pehrsson (c), vari hemställs att riksdagen

1. anhåller att regeringen vidtar åtgärder för att tillgodose att kommuner och andra lokala och regionala organ blir representerade i de olika statliga samrådsorganen,

2. uttalar att de tekoinriktade kommunerna bör delges informationsmaterial på tekoområdet i samma omfattning som andra offentliga institutioner,

1 Riksdagen 1979180. 17 sami. Nr 39

NU 1979/80:39

3. anhåller att regeringen utarbetar ett förslag till omlokalisering av statliga tekoinriktade aktiviteter till sådana regioner där huvuddelen av industrin är lokaliserad,

1979/80:1021 av Olof Palme m. fl. (s), såvitt avser hemställan att riksdagen

1. anhåller att regeringen utan ytterligare dröjsmål redovisar förslag till bestämmelser rörande ursprungsmärkning av kläder,

2. anhåller att regeringen utan dröjsmål lägger fram förslag i frågan om stödformernas konstruktion,

3. anhåller att regeringen omedelbart utreder verkningarna av övergång till importreglering inom ramen för ett s. k. globalsystem.

4. anhåller att regeringen omedelbart inför ett system med övervakningslicenser för tekoimporten från EG- och EFTA-områdena,

5. anhåller att regeringen utarbetar förslag till en lagstiftning rörande metoderna för prissättning i beklädnadsdetaljhandeln,

7. som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförs om uppdrag för de myndigheter som f. n. utreder tekofrågorna,

8. som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförs om de förslag till åtgärder som bör analyseras i det pågående utredningsarbetet beträffande tekofrågorna,

1979/80:1403 av Lennart Brunander m. fl. (c, m, fp), vari hemställs att riksdagen hos regeringen begär initiativ syftande till att riksdagens beslut om tekobranschens framtid fullföljs,

1979/80:1423 av Bertil Jonasson m. fl. (c, m, fp), vari hemställs att riksdagen hos regeringen hemställer om förslag syftande till att säkerställa driften vid Svenska Rayon AB i Älvenäs,

1979/80:1436 av Magnus Persson m. fl. (s), vari hemställs att riksdagen hos regeringen begär förslag till statlig medverkan för fortsatt verksamhet i Svenska Rayon AB och att därför förhandlingar snarast tas upp i syfte att nå en överenskommelse med bolagets ägare om statligt ägarengagemang och finansiell medverkan.

Motionen 1979/80:1021 har i övrigt (yrkandet 6) behandlats i näringsutskottets betänkande NU 1979/80:37.

Motivering

I den här aktuella delen av den socialdemokratiska partimotionen 1979/80:1021 riktas kritik mot regeringens sätt att verkställa riksdagens tekobeslut från våren 1979 (NU 1978/79:48, rskr 1978/79:390). Bl. a. anförs i motionen att det i flera avseenden återstår för regeringen att se till att riksdagens beslut om åtgärder blir genomförda. Detta gäller bl. a. det av

NU 1979/80:39

riksdagen uttalade önskemålet om en utredning av frågan om ursprungsmärkning av kläder. Det är enligt motionärerna inte möjligt för riksdagen att innan åtgärder vidtas avvakta resultatet av de utredningar angående tekoindustrins framtid som nu görs av bl. a. tekodelegationen och industriverket. Mot bakgrund av att situationen för tekoindustrins del trots en viss konjunkturförbättring inger oro bör riksdagen begära att regeringen under år 1980 förelägger riksdagen förslag till åtgärder för denna industri. Omedelbara insatser anges vara nödvändiga särskilt på det handelspolitiska området. I motionen föreslås i linje härmed att verkningarna av övergång till ett globalkontingentsystem utreds, att övervakningslicenser införs för import från EG/EFTA samt att lagstiftning beträffande prissättningsmetoderna inom detaljhandeln genomförs. Vidare föreslås att riksdagen gör ett uttalande angående inriktningen av det pågående utredningsarbetet. Detta arbete bör bl. a. behandla frågor om en lånegaranti för säsongkrediter och om bildandet av ett statligt saneringsbolag för tekoindustrin. En annan fråga som bör tas upp rör den inhemska fibertillverkningen. Bl. a. bör reglerna för statlig upphandling av sådana fibrer och för stöd till maskininvesteringar utredas.

I en partimotion från vänsterpartiet kommunisterna. 1979/80:396, anges huvudsakliga utgångspunkter för en ny tekopolitik. Det ekonomiska och industripolitiska värdet av en bevarad tekoindustri fastslås. Handelspolitiken skall vara inriktad på att hindra de multinationella företagens frammarsch. Produktionen skall mer inriktas på kvalitet. Insatserna för industrins räddning måste grundas på insikten att det kapitalistiska ägandet och kortsiktiga synsätt inte kan medföra någon räddning för branschen. Mot denna bakgrund läggs i motionen fram en plan i elva punkter för den framtida tekopolitiken. Ett mål för planen är att den nuvarande produktionsvolymen inom industrin behålls. Innehållet i punkterna är i huvudsak följande. Tekoindustrin skall åtminstone till övervägande delen nationaliseras. Därvid skall ett statligt tekokombinat för tekoproduktionen inrättas liksom ett statligt importbolag för all tekoimport. Ett minimimål för sysselsättningen i tekoindustrin skall vara att det nuvarande antalet arbeten bevaras. En från kommersiella intressen oberoende textilforskning skall organiseras. Verkstadsindustrin skall intresseras för nya typer av textilmaskiner. Kvalitetsnormerna för textilvaror skall höjas och vidgas. Målet för importen skall sättas vid en andel av högst 60 %. Import från alla frizoner och från alla länder med fascistiska regimer skall slopas. Textilimporten skall stimuleras. Handelns prissättningsmetoder skall regleras i lag, varvid procentuella pålägg skall förhindras. Utveckling av inhemska textilmaterial skall främjas. För de västsvenska och nordsvenska tekoregionerna skall långsiktiga utvecklingsprogram upprättas.

Även motionen 1979/80:1403 går ut på att riksdagens tidigare beslut om tekobranschens framtid skall fullföljas. Motionärerna konstaterar att enligt budgetpropositionen beredskapsstödet till tekoindustrin kommer att minska

1* Riksdagen 1979180. 17 sami. Nr 39

NU 1979/80:39

och ramen för s. k. avskrivningslån förbli oförändrad under budgetåret 1980/81.

Vissa informationsfrågor tas upp i motionen 1979/80:700. Motionärerna hänvisar till att riksdagen våren 1979 uttalade sig till förmån för att kommuner samt andra lokala och regionala organ skulle få inflytande över de tekobeslut som fattas på central nivå. Sådana lokala och regionala organ bör enligt motionärerna i högre grad än vad nu är fallet få bli representerade i de statliga samordnings- och samrådsorganen. Med hänvisning till en förteckning över myndigheter och organisationer som brukar få del av regeringens beslut i tekoärenden föreslår motionärerna att riksdagen skall uttala att de tekoinriktade kommunerna, till skillnad från vad som nu gäller, bör delges informationsmaterial i samma omfattning som andra offentliga institutioner. Det tredje önskemålet i motionen avser omlokalisering av statliga tekoinriktade aktiviteter till sådana regioner där huvuddelen av industrin är lokaliserad. Härvidlag erinrar motionärerna om att statens institut för företagsutveckling skall flyttas till Borås och nya statliga förvaltningslokaler uppföras där.

Två i huvudsak likalydande motioner behandlar situationen för Svenska Rayon AB. I motionen 1979/80:1423 erinras om att bolaget enligt beslut av koncessionsnämnden för miljöskydd måste göra miljöinvesteringar på 62 milj. kr. utöver vad som redan beslutats och budgeterats. Eftersom KF Industri AB, som äger Svenska Rayon AB, inte anser sig ha råd att bekosta dessa investeringar kan driften vid fabrikerna komma att upphöra eller inskränkas kraftigt. Detta skulle ytterligare försämra det redan svåra arbetsmarknadsläget i Värmlands län. Till detta kommer, framhåller motionärerna, företagets betydelse för försörjningsberedskapen. Samma argument framförs i motionen 1979/80:1436. Där sägs att staten, när nu KF Industri AB inte längre anser sig kunna bära hela ägaransvaret för Svenska Rayon AB, bör gå in och trygga sysselsättningen och beredskapen för försörjning med textilråvara genom ägarengagemang och finansiell medverkan.

Riksdagens beslut om tekopolitiken våren 1979 Inledning

Riksdagen anmodade i december 1978 regeringen att utarbeta en övergripande plan för samhällets insatser på tekoområdet på såväl kort som lång sikt. Planen skulle syfta till att den dåvarande produktionsvolymen i allt väsentligt skulle bibehållas. Den skulle grundas på försörjningspolitiska och arbetsmarknadspolitiska bedömningar och vidare innehålla förslag till samordnande insatser från samhällets sida, ägnade att underlätta strukturförändringar i socialt acceptabla former med hänsynstagande till den regionala balansen (NU 1978/79:16, rskr 1978/79:122).

NU 1979/80:39

5 I mars 1979 lade regeringen fram propositionen 1978/79:145 om åtgärder för tekoindustrin. Propositionen innehöll en övergripande plan för tekoindustrin för budgetåren 1979/80-1981/82.1 planen angavs bl. a. nivåer för den löpande produktion av olika tekovaror som behövdes av försörjningsberedskapsskäl. Bl. a. föreslogs att försörjningsberedskapslån skulle utgå generellt till delbranscher vilkas produktionskapacitet nått en från försörjningsberedskapssynpunkt kritisk nivå. Vidare föreslogs att det s. k. äldrestödet skulle finnas kvar under hela planeringsperioden och bevaras på oförändrad nivå under budgetåret 1979/80. En förstärkning av de exportfrämjande åtgärderna förordades.

Näringsutskottet och riksdagen behandlade propositionen i maj 1979 (NU 1978/79:48, rskr 1978/79:390). De huvudsakliga ställningstagandena refereras i följande tre delavsnitt.

Tekopolitikens allmänna inriktning

Näringsutskottet konstaterade att propositionen 1978/79:145 i vissa hänseenden inte motsvarade de av riksdagen tidigare uppställda kraven. Utskottet hänvisade bl. a. till att regeringen i fråga om flera delbranscher inom tekoindustrin syntes vara beredd att godta en viss, om än måttlig, minskning av produktionsvolymen. Enligt regeringens egna beräkningar skulle sysselsättningen inom tekoindustrin under perioden 1978-1981 minska med 15 % om äldrestödet behölls oförändrat. Att acceptera en så kraftig nedskärning kunde enligt utskottet inte anses stå i överensstämmelse med riksdagens krav på målsättning för tekoindustrin. Utskottet anförde också att framförhållningen i planeringen uppenbarligen borde vara längre än tre år. Utskottet ansåg att en ny plan med det av utskottet förordade innehållet borde utarbetas och att det utredningsarbete som erfordrades borde överlåtas åt de ansvariga organen på området, dvs. tekodelegationen, statens industriverk, överstyrelsen för ekonomiskt försvar (ÖEF) och arbetsmarknadsstyrelsen (AMS). I avvaktan på att planeringsarbetet slutförts var dock utskottet t. v. berett att godta regeringens förslag om en treårig planeringsperiod. I ett annat sammanhang i betänkandet framhöll utskottet att det var lämpligt att det inom ramen för utredningsarbetet klarlades dels vilka principer som borde läggas till grund för beviljande av försörjningsberedskapslån (om denna låneform, se prop. 1978/79:145 s. 26), dels vilka delbranscher och företag som kunde ha behov av denna typ av lån. Riksdagen gav som sin mening regeringen till känna vad utskottet anfört i nu berörda delar.

Vidare anmodade riksdagen regeringen att göra en kartläggning av tillgänglig yrkeskapacitet inom tekoindustrin, av industrins långsiktiga behov av yrkesinriktad arbetskraft och av möjligheten att tillgodose dessa behov. Utredningsarbetet skulle bl. a. inriktas på utbildnings- och kulturfrågor inom tekobranschen.

NU 1979/80:39

6 Handelspolitiska åtgärder

Riksdagen begärde förslag av regeringen till bestämmelser rörande ursprungsmärkning av kläder. Regeringen skulle särskilt överväga i vilken utsträckning en sådan märkning borde vara obligatorisk för olika typer av konfektionsvaror.

Däremot avslog riksdagen motionsyrkanden om utredningar rörande införande av importlicenser i fråga om import från länder utanför EG/ EFTA-området samt om övergång till ett system med s. k. globalkontingenter. Vidare avslogs yrkanden om införande av övervakningslicenser och ursprungsdeklarationer i fråga om import från EG/EFTA. Riksdagen ställde sig inte heller bakom ett motionskrav om lagstiftning rörande prissättningsmetodernainom tekodetaljhandeln. Utskottet förutsatte dock att regeringen och ansvariga myndigheter uppmärksamt skulle följa utvecklingen på detta område.

Delbranschfrågor

Riksdagen gav regeringen till känna att ett första steg i ett aktivt statligt stöd till förmån för den inhemska produktionen av textilfibrer skulle vara att uppdra åt tekodelegationen att utarbeta ett program för inhemsk råvaruproduktion av ull, textilfibrer och syntetfibrer. Delegationen skulle få rätt att utnyttja erforderlig expertis för utredningen.

Vidare uttalade sig riksdagen för att hemtextiIföretag med sådan utrustning som är av värde i en beredskapssituation skall kunna erhålla ekonomiskt stöd i samma utsträckning som övriga tekoföretag.

Riksdagen upprepade en tidigare begäran om att en parlamentarisk utredning om den svenska skinn- och läderindustrins framtida dimensionering skulle tillsättas. Utredningen skulle ta upp bl. a. frågor om en viss minimiproduktion för industrin och om tillverkning av skyddshandskar för beredskapsbehov.

Näringsutskottet behandlade i sitt betänkande även frågan om situationen för Svenska Rayon AB. Spörsmålet hade under utskottsbehandlingen av ärendet aktualiserats bl. a. genom uppvaktningar inför utskottet av företrädare för bolaget och dess anställda. Utskottet konstaterade att det var av betydande värde bl. a. från försörjningsberedskapspolitisk synpunkt att en viss industriell produktion av fibrer för textilt bruk fanns inom landets gränser. Det var enligt utskottet samtidigt av vikt att miljöskyddshänsyn i görligaste mån tillgodosågs vid anordnandet av en sådan produktion. Med hänvisning till det anförda förutsatte utskottet att Svenska Rayon AB:s problem skulle finna en tillfredsställande lösning i de förhandlingar som pågick mellan bolaget och ansvariga myndigheter på området, bl. a. ÖEF.

NU 1979/80:39

7 Pågående utredningar

Med anledning av riksdagens beslut i maj 1979 har regeringen föranstaltat om en rad utredningar på tekoområdet.

Regeringen har sålunda den 19 juli 1979 uppdragit åt ÖEF, AMS och industriverket att inom ramen för sina resp. ansvarsområden utreda och lämna underlag till regeringen för den fortsatta långsiktiga planeringen av de statliga åtgärderna för tekoindustrin. De delar av planeringsunderlaget som rör försörjningsberedskapen skall ingå i den samlade planeringen av det ekonomiska försvaret. Tekodelegationen skall samordna myndigheternas arbete enligt nämnda uppdrag. 1 sina överväganden och förslag skall utredningsorganen beakta innehållet i propositionen 1978/79:145 och i näringsutskottets betänkande med anledning av propositionen. Rapporter över utredningsarbetet skall lämnas till berörda departement den 1 september 1980 och den 1 september 1981. Rapporterna 1980 skall avse budgetåren 1981/82-1983/84 med viss utblick mot budgetåren 1984/85 och 1985/86.

Regeringen har samma dag föreskrivit att det samordningsansvar som åvilar tekodelegationen skall avse hela tekoindustrin. Vid samordningen av det ovan nämnda arbetet inom ÖEF, AMS och industriverket och vid sin verksamhet i övrigt skall delegationen hålla kontakt med lokala och regionala myndigheter och organisationer.

Härutöver har tekodelegationen erhållit tre särskilda utredningsuppdrag. Resultatet av utredningarna skall redovisas till chefen för handelsdepartementet före den 1 september 1980. Delegationen skall kartlägga tillgången på yrkesutbildad arbetskraft samt utreda tekoindustrins långsiktiga behov av sådan arbetskraft och möjligheter att tillgodose detta behov. Delegationen skall också dels utreda vilken omfattning skinn- och läderindustrin bör ha i framtiden, dels studera hur skinn- och lädervaruimporten påverkar skinnindustrins framtidsutsikter. Vidare har delegationen att utarbeta förslag till ett åtgärdsprogram för en inhemsk produktion av ull, textilfibrer och syntetfibrer.

Regeringen har vidare uppdragit åt ÖEF att i samråd med AMS före den 1 september 1980 utreda hur stort behovet av arbetskraft inom tekoindustrin kan antas vara i en krissituation och hur detta behov skall kunna tillgodoses.

Frågan om stödformernas konstruktion i fortsättningen övervägs enligt uppgift i budgetpropositionen f. n. inom regeringskansliet (prop. 1979/ 80:100, bil. 15 s. 70).

En särskild utredare (departementsrådet Karl-Ingemar Edstrand) har nyligen tillkallats för att utreda frågan om ursprungsmärkning av kläder (Dir. 1979:151). Utredarens uppgift är att redovisa skäl för och emot märkning samt att lämna förslag till bestämmelser på området. Enligt direktiven bör hänsyn tas till de internationella överenskommelser som Sverige ingått på

1** Riksdagen 1979/80. 17 sami. Nr 39

NU 1979/80:39

handelsområdet och som innebär att Sverige inte får införa sådana handelshinder som orsakas av föreskrifter om utformning, märkning m. m. Eventuella åtgärder på detta område får vägas mot Sveriges allmänna handelspolitiska intresse av att kunna påverka andra länders ursprungsbestämmelser i syfte att underlätta den svenska importen. Även andra problem som hör ihop med ursprungsmärkning bör tas upp, t. ex. frågor om svårigheten att definiera ursprungsland, ursprungstecknens placering samt urvalet av varuslag som skall märkas. Utredaren skall också klarlägga frågan om i vilket distributionsled märkningskravet skall vara iakttaget samt lägga fram förslag till kontroll- och sanktionsbestämmelser.

Vissa utredningsrapporter m. m. TEKO-80

Som ett led i en kontinuerlig uppföljning av situationen inom textil- och konfektionsindustriernas olika delbranscher har regeringen uppdragit åt statens industriverk att i samråd med överstyrelsen för ekonomiskt försvar (ÖEF) utarbeta prognoser för produktionskapacitetens utveckling inom dessa branscher. Industriverket skall senast den 1 mars och den 1 september varje år inkomma med rapport till regeringen. Industriverket har nyligen publicerat rapporten (SIND PM 1980:3) TEKO-80, Bedömning av tekoindustrins utveckling.

Utredningsarbetet har inriktats på utvecklingen av produktionsnivåer och sysselsättning, som utgör ett tillfredsställande underlag för ÖEF:s kapacitetsberäkningar. Under utredningsarbetet har förutsatts att de statliga stödåtgärderna inom branschområdet kommer att bibehållas på nuvarande nivå under budgetåren 1979/80-1981/82.

Framtidsbedömningarna omfattar åren 1980 och 1981. Med nuvarande stora ovisshet rörande den internationella utvecklingen även på mycket kort sikt och dess konsekvenser för den svenska ekonomin är enligt rapporten redan bedömningarna för år 1981 förenade med mycket betydande osäkerhet. När det gäller år 1982 har det ej ansetts meningsfullt att presentera kvantifierade bedömningar på delbranschnivå, utan redovisningen har begränsats till vissa allmänna synpunkter.

Enligt rapporten har en viss utjämning av den svenska industrins relativa kostnadsläge i förhållande till övriga industriländer- dock icke alla - kommit till stånd. De näringspolitiska åtgärderna har visserligen i princip fått en något mera långsiktig inriktning, men osäkerheten speciellt beträffande utformningen av de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna på längre sikt bedöms inverka hämmande bl. a. på investeringsbenägenheten.

I det internationella perspektivet inger framför allt utvecklingen på oljemarknaden oro och osäkerhet vad gäller försörjningen med och priserna på såväl energi som olika halvfabrikat och förnödenheter.

NU 1979/80:39

9 På kortare sikt har marknadssituationen under 1979 enligt rapporten kännetecknats av en stegrad efterfrågan, vilken trots en betydande importtillväxt möjliggjort en ökad inhemsk produktionsvolym. Prisstegringar i utlandet tillsammans med leveransstörningar synes ha medverkat till ökat kapacitetsutnyttjande inom delar av den svenska industrin. Under fjolåret uppnådda produktions- och sysselsättningsnivåer väntas i huvudsak komma att bestå under i vart fall första halvåret 1980. För senare delen av året liksom för år 1981 är förutsättningarna betydligt oklarare. Den allmänekonomiska utvecklingen såväl i Sverige som hos exportmarknaderna samt avtalsförhandlingarnas förlopp är faktorer vilkas påverkan på marknadsläget är svår att förutse. Härtill kommer bl. a. osäkerheten om och när lageruppbyggnaden inom handeln kan följas av ett jämviktsläge eller initiativ till lagerneddragning.

Inom ett flertal delbranscher har företag till följd av brist på kompetent arbetskraft i viss utsträckning haft svårigheter att tillvarata den sedan senare delen av år 1979 ökade efterfrågan.

Avkastningen på totalt kapital inom textilindustrin har legat något lägre under åren 1977 och 1978 jämfört med perioden 1974-1976. För konfektionsindustrin är skillnaderna i avkastning mellan dessa perioder däremot obetydliga.

Av en analys av den ekonomiska strukturen hos 148 konfektionsföretag framgår att den största andelen företag med goda möjligheter till fortlevnad återfinns inom yrkeskläders- och fritidskonfektionen samt inom trikåkonfektionen.

En jämförelse i fråga om produktions- och sysselsättningsutvecklingen 1970-1977 mellan ett tiotal av industriländerna i västvärlden utvisar att produktionsvolymen och sysselsättningen har sjunkit snabbare i Sverige än i flertalet övriga länder. Speciellt har detta varit påtagligt inom konfektionsindustrin.

Produktionen inom textilindustrin är synnerligen differentierad, och det har med tillgängligt underlag ej varit möjligt att få ett sammanfattande, entydigt uttryck för produktionsvolymens utveckling. Man kan emellertid uppskatta 1979 års produktionsvolym till ca 85 % av 1976 års produktionsnivå. Nu föreliggande bedömningar pekar tillsammantagna på en i stort sett oförändrad produktionsnivå under åren 1980 och 1981.

Inom trikåindustrin kan produktionsvärdet, uttryckt i 1976 års priser, beräknas från år 1976 till år 1978 ha minskat till i det allra närmaste 70 % av det förstnämnda årets nivå. Utvecklingen under år 1979 synes ha inneburit en återhämtning till 75 % av 1976 års nivå. Bedömningarna för åren 1980 och 1981 indikerar en fortsatt återhämtning med fyra resp. två procentenheter till ca 80 % av 1976 års produktionsnivå.

Beräkningarna för konfektionsindustrin utgår från delbranscher, vilkas sammanlagda andel av näringsgrenens sysselsättning 1979 utgjorde något mer än 80 %. Därutöver har förutsatts att icke studerade branschområden

NU 1979/80:39

komitier att utvecklas i motsvarande takt som industrigrenen i övrigt.

Konfektionsindustri^ produktionsvärde, uttryckt i 1976 års priser, minskade under åren 1977 och 1978 till ungefär 63 % av 1976 års nivå. Under år 1979 har nedgångstakten bromsats upp väsentligt, men likväl synes en ytterligare produktionsminskning med ca fyra procentenheter ha ägt rum. Bedömningarna för åren 1980 och 1981 antyder en fortsatt långsam nedgång med en resp. två procentenheter till närmare 55 % av 1976 års produktionsvolym.

Följande tabell, som är fogad till promemorian, utvisar sysselsättningsutvecklingen i tekoindustrin under perioden 1974-1979 (1981).

Sysselsättningsutveckling i tekoindustrin, 1974-1979 (1981). 1 000-tal årsanställda

Verklig 1974 1975

19781 Beräknad 19792- 3 19803

19813 Textilindustri

20,8

19,2

19,1

18,2

17,7

17,4

17,4

17,3

Trikåindustri

7,1

6,8

6,6

5,5

5,2

5,4

5,5

Konfektions-

industri

25,7

24,4

22,2

19,1

16,5

15,3

14.3 Totalt

53,6

50,4

47,9

42,8

39,4

37,7

1 Enl. preliminär industristatistik

2 Beräkning efter SCB:s arbetskraftsundersökning 1979

3 Enl. Tekoutredning 1980

(Källa: TEKO-80. Bedömning av tekoindustriernas utveckling. SIND PM 1980-3).

Vissa statistiska uppgifter

Statistiska centralbyråns enhet för industristatistik har nyligen publicerat vissa uppgifter beträffande textilindustrin under år 1979 (Statistiska meddelanden, serie I v., april 1980).

Textilindustrins produktion av gam och vävnader (inkl. vävda mattor) uppgick till 52 815 ton, en ökning med 1 % jämfört med år 1978. Ökningen hänförde sig i sin helhet till mattor (+ 12 %) och trikåväv ( + 10 %), varemot produktionen av garn och vävnader i övrigt minskade med 5 resp. 2 %. Importen ökade med 6 % till 91510 ton. Exporten låg på oförändrad nivå, ca 25 000 ton. Industrisysselsättningen mätt i antalet arbetade timmar minskade med 3 % under år 1979 jämfört med år 1978.

Produktionen av kläder - beräknad i fasta priser - ökade med 1 %. Produktionen av trikåkläder ökade med 9 %, medan produktionen av övriga kläder minskade med 7 %. Importen ökade med 18 % och exporten med 11 %. Importens andel av tillförseln ökade med 4 % till 78 %. Sysselsättningen i beklädnadsindustrin (antalet arbetade timmar) minskade med 9%.

NU 1979/80:39

11 Utredning om tekostödets effekter

I en rapport från Institutet för internationell ekonomi vid Stockholms universitet (Carl Hamilton, Subsidies to Industry and ”Voluntary” Export Restraints: A Case Study of the Effects on Prices, Import and Employment; Institute for International Economic Studies, Stockholm University, mars 1980) har ett försök gjorts att uppskatta vilka verkningar det statliga stödet till tekoindustrin har haft. Analysen avser främst frågan vilken effekt de olika typerna av icke-tariffära handelshinder har haft på priser, importvolym och sysselsättning i Sverige. I rapporten konstateras bl. a. att utan subsidier till tekoindustrin importen under åren 1973-1977 skulle ha varit avsevärt större.

I sysselsättningshänseende kan man räkna med att under denna period ungefär 29 000 manår räddades genom det statliga stödet. Hälften av dessa räddade manår hänför sig till Älvsborgs län. Av dem som skulle ha fått lämna sina arbeten, om stödet inte hade funnits, var 60 % kvinnor och åtminstone 25 % invandrare.

Situationen för Svenska Rayon AB

Enligt tillstånd åren 1973 och 1976 av koncessionsnämnden för miljöskydd har Svenska Rayon AB hittills haft rätt till en årlig produktion vid bolagets fabrik i Älvenäs, Vålberg (Karlstads kommun), av högst 45 000 ton rayonprodukter, varav högst 5 000 ton rayoncord och 1 500 ton rayonsilke. Inom ramen för den tillåtna rayonproduktionen har bolaget haft rätt att tillverka högst 6 000 ton modalfiber per år. Tillstånden har varit förbundna med en rad villkor rörande bl. a. begränsning av utsläpp av föroreningar.

Koncessionsnämnden har den 13 juli 1979 meddelat nytt beslut angående den fortsatta verksamheten i Vålberg. Bolaget hade inför nämnden bl. a. hemställt om tillstånd enligt miljöskyddslagen för en årlig produktion av 45 000 ton rayonprodukter, varav högst 12 000 ton modalfiber. Naturvårdsverket hade å sin sida yrkat förverkande av bolagets nuvarande tillstånd till verksamheten i Vålberg och förbud mot fortsatt verksamhet enligt 23 § miljöskyddslagen (1969:387).

Genom beslutet lämnar koncessionsnämnden bolaget fortsatt tillstånd till verksamheten vid en årlig produktion av högst 45 000 ton rayonprodukter, varav högst 12 000 ton modalfiber. Naturvårdsverkets hemställan enligt 23 § miljöskyddslagen har följaktligen avslagits av nämnden. Omstruktureringen av verksamheten skall enligt beslutet ske i två etapper, varav etapp I skall vara färdig före utgången av år 1981 och etapp II före utgången av år 1984. Beslutet innebär vidare att nämnden t. v. uppskjutit den slutliga prövningen av villkoren för tillståndet såvitt gäller utsläppen till atmosfären av svavelväte och kolsvavla samt utsläppen av zink och andra föroreningar till vattenrecipienten genom avloppsvattnet. I dessa avseenden åligger det bolaget att före utgången av år 1984 redovisa förutsättningarna för ytterligare åtgärder och

NU 1979/80:39

rening enligt vissa i beslutet närmare angivna villkor.

Representanter för handelsdepartementet och för KF Industri AB har nyligen överenskommit att träffa ett avtal avsett att säkra driften under tre år vid Svenska Rayons anläggning. Det blivande avtalet skall gälla under förutsättning av riksdagens godkännande. Frågan härom avses riksdagen få ta ställning till under hösten 1980. Avtalet skall träffas för en period om fem år med omförhandling år 1982. Det skall innebära att staten lämnar ett villkorslån på 30-35 milj. kr. för att underlätta en omstrukturering av företaget. Lånet blir tioårigt och skall löpa med 10 % ränta. En viss personalreduktion vid fabriken nödvändiggörs.

Utskottet

Inledning

Riksdagen begärde i december 1978 att regeringen skulle åstadkomma en övergripande plan för samhällets insatser på tekoområdet på såväl kort som lång sikt. Riksdagen angav även utgångspunkterna för utredningsarbetet. Detta skulle bl. a. syfta till att den dåvarande produktionsvolymen i allt väsentligt skulle bibehållas (se s. 5).

Med anledning av riksdagens beslut lade regeringen i mars 1979 fram en övergripande plan för tekoindustrin med förslag till olika stödåtgärder (se s. 5). Riksdagen fann att denna plan i vissa hänseenden inte motsvarade de angivna kraven. Näringsutskottet konstaterade i sitt betänkande bl. a. att regeringen syntes vara beredd att godta en viss minskning av produktionsvolymen i branschen. Utskottet ansåg vidare att framförhållningen i planeringen borde vara längre än de tre år som regeringen hade förordat. Enligt utskottets mening borde kompletterande utredningar göras även på andra delområden inom tekobranschen. Riksdagen gav som sin mening regeringen till känna att en ny plan med det av utskottet förordade innehållet borde utarbetas och att det utredningsarbete som erfordrades borde göras av de ansvariga organen på området, dvs. te kodelegationen, statens industriverk, överstyrelsen för ekonomiskt försvar (ÖEF) och arbetsmarknadsstyrelsen (AMS). Riksdagen önskade vidare en kartläggning av den tillgängliga kapaciteten och det långsiktiga behovet av yrkesinriktad arbetskraft inom tekoindustrin. Riksdagsbeslutet omfattade även önskemål om vissa åtgärder på handels-, arbetsmarknads- och industripolitikens områden.

I det följande kommer 1979 års riksdagsbeslut att närmare behandlas i den mån detta föranleds av motionsyrkandena i ärendet.

Allmänna synpunkter på utredningsarbetet rörande tekoindustrin

Som framgått av redogörelsen i det föregående (s. 7 f.) har regeringen med anledning av riksdagens beslut 1979 tillsatt utredningar avseende (a) den

NU 1979/80:39

långsiktiga planeringen av de statliga åtgärderna för tekoindustrin, (b) tillgången på och behovet av yrkesutbildad arbetskraft, (c) skinn- och lädervaruindustrins omfattning i framtiden, (d) ett åtgärdsprogram för en inhemsk produktion av ull, textilfibrer och syntetfibrer, (e) möjligheterna att tillgodose behovet av arbetskraft i en krissituation och (f) ursprungsmärkning av kläder. Därjämte har regeringen föreskrivit att det samordningsansvar som åvilar tekodelegationen skall omfatta hela tekoindustrin. De myndigheter etc. som har att verkställa utredningarna skall enligt sina uppdrag beakta vad som framgår av 1979 års proposition och utskottsbetänkande angående tekoindustrin.

1 den socialdemokratiska partimotionen 1979/80:1021 anförs att kraftfulla insatser för att stärka tekoindustrins ställning omedelbart måste sättas in. Enligt motionärernas uppfattning bör riksdagen inte avvakta resultatet av de tidigare nämnda utredningarna innan åtgärder vidtas. Riksdagen bör, menar de, uttala att regeringen redan under 1980 skall utarbeta och förelägga riksdagen förslag till åtgärder för tekoindustrin. Riksdagen föreslås vidare genom ett uttalande fastslå att de skilda utredningsorganen har att lägga fram förslag som svarar mot det fastlagda målet för branschen, nämligen en i stort bibehållen produktionsvolym. Motionärerna ger vissa anvisningar om vilken inriktning utredningsarbetet bör ha. En utveckling av det nuvarande stödet till exportsatsningar bör eftersträvas. Det statliga stödet till marknadsföring på hemmamarknaden liksom investeringsstödet bör ses över och utvidgas. En särskild lånegarantiform för säsongkrediter bör inrättas, liksom ett statsägt saneringsbolag för tekoindustrin. Reglerna om statlig upphandling och om stöd för maskininvesteringar bör utformas på ett sätt som gynnar inhemsk spinning av fibrerna.

Av vad utskottet redan anfört framgår att regeringen som en följd av riksdagens tekobeslut år 1979 uppdragit åt tekodelegationen och vissa andra myndigheter samt en särskild utredare att lägga fram förslag om lagstiftning och andra åtgärder på tekoområdet i den utsträckning riksdagen begärt detta. En första rapport över utredningsarbetet skall i de flesta fallen lämnas före den 1 september 1980. Utskottet anser det uteslutet att regeringen utan att ha tillgång till resultatet av utredningsarbetet skulle vara i stånd att lägga fram en samlad plan för tekobranschens framtid enligt riksdagens önskemål. Enligt utskottets mening kan det inte begäras att utredningsarbetet skall bedrivas mer skyndsamt än vad regeringen bestämt i sina direktiv till utredningarna. Tekoindustrins situation i vad avser produktionsvolym och antalet sysselsatta har under det senaste halvåret något förbättrats. Också detta bidrar till utskottets uppfattning att i vart fall de första delrapporterna från resp. utredningar bör avvaktas innan åtgärder av den art som efterlyses i motionen övervägs.

I utredningsdirektiven anges särskilt att utredningsorganen har att beakta innehållet i bl. a. näringsutskottets betänkande år 1979 om tekoindustrin. En bärande tanke i detta betänkande var som nämnts att 1978 års produktions -

NU 1979/80:39

volym i tekoindustrin i allt väsentligt skulle bibehållas. Den plan med detta mål som utskottet efterlyste skulle grundas på försörjningspolitiska, arbetsmarknadspolitiska och regionalpolitiska bedömningar (NU 1978/79:48 s. 15). Utskottet utgår från att detta av riksdagen uppställda krav utgör själva utgångspunkten för utredningsarbetet. Ett särskilt uttalande från riksdagens sida härom torde inte vara erforderligt.

Vad så angår motionärernas synpunkter på vilka frågor som bör beaktas under utredningsarbetet vill utskottet endast hänvisa till vad som i detta hänseende framgår av det nyssnämnda betänkandet. Självfallet bör utredningarna vara oförhindrade att diskutera även sådana förslag som riksdagen inte ställde sig bakom år 1979. Utskottet tänker härvid t. ex. på motionsyrkandet om en lånegaranti för säsongkrediter, vilket avslogs av riksdagen med en hänvisning till redan existerande lånemöjligheter.

På grundval av det anförda avstyrker utskottet de nu berörda yrkandena i motionen 1979/80:1021.

1 en partimotion 1979/80:396 från vänsterpartiet kommunisterna anges ett program i elva punkter för den framtida tekopolitiken. Innehållet är i huvudsak detsamma som i den tiopunktsplan för förnyelse av svenskt produktionsliv - bl. a. tekobranschen - som samma parti framlade i en motion år 1979 och som då avvisades av riksdagen. Utskottet kan inte heller nu ställa sig bakom dessa tankegångar utan avstyrker de två yrkandena i motionen 1979/80:396.

Enligt motionen 1979/80:1403 bör riksdagen hos regeringen begära initiativ syftande till att riksdagens beslut om tekobranschens framtid fullföljs. I sin motivering behandlar motionärerna endast två frågor. De gör gällande att beredskapsstödet till tekoindustrin kommer att minskas enligt årets budgetproposition. De pekar vidare på att ramen för avskrivningslån inte skulle utökas under budgetåret 1980/81. Eftersom denna ram är till fullo intecknad kan inga ytterligare krediter ges, trots att det enligt motionärerna ligger inne ansökningar om lån på ca 30 milj. kr.

Enligt vad utskottet inhämtat uppgår summan av alla tekoanslag under handelsdepartementets huvudtitel för budgetåret 1979/80 till 92,5 milj. kr. och för budgetåret 1980/81 - enligt regeringens förslag - till 58 milj. kr. Skillnaden är i sin helhet hänförlig till tre omständigheter. I enlighet med regeringens tekoproposition 1979 byggdes en försörjningsberedskapslånereserv om 21,3 milj. kr. upp. Reserven kvarstår ograverad. Någon ytterligare avsättning under budgetåret 1980/81 är inte aktuell. Enligt gällande avtal med Svenska Rayon AB erhåller bolaget under innevarande budgetår ett belopp som är drygt 11 milj. kr. större än motsvarande belopp kommande budgetår. Vidare har ett belopp om 2 milj. kr. detta budgetår reserverats såsom ersättning för lagringsförluster hos ÖEF.

Vad som nu redovisats kan enligt utskottets mening inte sägas ge vid handen att regeringen inte har för avsikt att fullfölja riksdagens tekobeslut. Utskottet anser därför att en sådan begäran till regeringen som föreslås i

NU 1979/80:39

motionen 1979/80:1403 inte är motiverad.

I detta sammanhang vill utskottet erinra om att riksdagen våren 1979 upprepade sin begäran från våren 1978 att en utredning om den svenska skinn- och läderindustrins framtida dimensionering skulle komma till stånd. Enligt vad utskottet uttalade borde utredningen få en parlamentarisk sammansättning. Uppgiften att utreda skinn- och lädervaruindustrins framtid har, som framgått ovan, av regeringen lagts på tekodelegationen. Denna delegation är inte parlamentariskt sammansatt. Med hänsyn till den avgörande betydelse för den berörda industrin som utredningens slutsatser kan komma att få är det enligt utskottets mening av vikt att den utredning i frågan som riksdagen har begärt ges en parlamentarisk förankring. Vad utskottet nu anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

Stödformernas konstruktion

Våren 1977 infördes ett tillfälligt sysselsättningsbidrag för äldre arbetskraft inom tekoindustrin, det s. k. äldrestödet. Bidraget utgår f. n. med upp till 25 kr. per timme för anställda över 50 år som är sysselsatta i produktionsarbete. Bidraget är dock maximerat till 15 % av företagets totala lönekostnader. Under budgetåret 1978/79 uppgick kostnaderna för bidraget till 257 milj. kr.

Frågan om äldrestödets konstruktion m. m. behandlades av riksdagen i 1979 års tekoärende. Riksdagen beslöt härvid att bidraget skulle utgå med oförändrade villkor under budgetåret 1979/80. I samband härmed uttalade riksdagen att äldrestödet eller något annat stöd med liknande innebörd borde utgå fram t. o. m. budgetåret 1981/82. Samtidigt uppmanades regeringen att utan dröjsmål se över frågan om stödformernas konstruktion.

Riksdagen har nyligen beslutat att äldrestödet skall utgå på oförändrade villkor även under budgetåret 1980/81. Kostnaden härför beräknas till 250 milj. kr. (prop. 1979/80:100 bil. 15, AU 1979/80:21, rskr 1979/80:197). I samband med behandlingen av denna fråga avslog riksdagen ett motionsyrkande av socialdemokraterna rörande en förändring i förutsättningarna för att erhålla äldrestöd.

I motionen 1979/80:1021 tas frågan om äldrestödets konstruktion upp. Motionärerna konstaterar att den av riksdagen förra året begärda översynen av reglerna om äldrestöd inte presenterats. De anser att riksdagen därför ånyo bör begära att regeringen skall lägga fram förslag i frågan om stödformernas konstruktion. En bestämd riktlinje bör enligt motionärerna då vara att stöden konstrueras så, att de gynnar den inhemska produktionen.

Regeringen har som utskottet redovisat i det föregående uppdragit åt olika myndigheter att inom ramen för sina respektive arbetsområden utreda och

NU 1979/80:39

lämna förslag till regeringen om den fortsatta långsiktiga planeringen av de statliga åtgärderna för tekoindustrin. En första rapport skall lämnas senast den 1 september 1980. Vidare ses f. n. stödformerna till tekoindustrin över inom regeringskansliet. Resultatet av dessa överväganden bör enligt utskottets mening avvaktas innan riksdagen tar ställning till frågan om stödets framtida utformning. Utskottet avstyrker därför motionen 1979/ 80:1021 i nu angiven del.

Handelspolitiska åtgärder

I den socialdemokratiska partimotionen 1979/80:1021 framläggs flera förslag till åtgärder på det handelspolitiska området. Motsvarande förslag framfördes av socialdemokraterna i en partimotion med anledning av 1979 års tekoproposition.

1979 års riksdagsbeslut innebar bl. a. att riksdagen begärde förslag till lagstiftning rörande ursprungsmärkning av kläder. Riksdagen tillgodosåg därigenom delvis ett av yrkandena i den socialdemokratiska motionen. I den nu aktuella motionen konstateras att inget lagförslag i frågan ännu har redovisats. Motionärerna anser att regeringen bör anmodas att utan ytterligare dröjsmål redovisa förslag till bestämmelser rörande ursprungsmärkning av kläder.

Som framgått av det föregående (s. 7 f.) har regeringen nyligen tillkallat en särskild utredare med uppdrag att utreda frågan om ursprungsmärkning och lägga fram förslag till bestämmelser på området. I direktiven pekas på en rad problem i samband med ursprungsmärkning som utredaren bör ta upp och analysera. Enligt utskottets mening kan riksdagsbeslutet 1979 om ursprungsmärkning inte tolkas som en uppmaning till regeringen att lägga fram ett lagförslag i ärendet utan föregående utredning. Det bör framhållas att frågan om ursprungsmärkning i sig inrymmer en rad komplicerade problem, vilket också återspeglas i direktiven till utredaren. Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet på denna punkt motionen 1979/80:1021.

I motionen 1979/80:1021 upprepar socialdemokraterna vidare ett önskemål från föregående år, nämligen att regeringen omedelbart skall låta utreda verkningarna för svenskt vidkommande om Sverige överger nuvarande importbegränsningssystem och i stället övergår till ett system med s. k. globalkontingenter i enlighet med GATT-avtalets generella skyddsklausul. Ett sådant system skulle innebära att totalramar fastställs för importen av olika varugrupper från länder utanför EG/EFTA. De länder som omfattas av totalramen får sedan inbördes konkurrera om det tillgängliga importutrymmet. Fördelarna och nackdelarna med systemet i fråga har ingående redovisats i 1979 års tekoproposition (prop. 1978/79:145 s. 40). I den nu aktuella motionen erinras om att tekoimporten under år 1979 ökat kraftigt både volym- och värdemässigt, speciellt på konfektionssidan. I en situation där de svenska oljeköpen hårt frestar på landets valutatillgångar blir,

NU 1979/80:39

framhålls det, underskottet i handelsbalansen såvitt avser handeln med tekovaror (5-6 miljarder kr.) en tung börda. En hårdare reglering av tekoimporten är enligt motionärerna motiverad även med hänsyn till att det av riksdagen uttalade önskemålet att svensk industri skall svara för minst 30 % av den totala tillförseln av tekovaror inte uppfylls f. n. Motionärerna vill att regeringen också skall låta utreda effekterna av ett system enligt vilket de tekoimporterande företagen skall vara skyldiga att tillverka resp. sälja en viss andel svenska varor (importlicenssystem).

Utskottet vill först erinra om att man på tekoområdet internationellt sedan länge har erkänt behovet av avsteg från en strikt tillämpad frihandelsprincip gentemot s. k. lågprisländer. Dessa länders andel av importen till Sverige ligger på inte fullt 40 % när det gäller konfektionsvaror. Resten av importen av sådana varor härrör från EG/EFTA och vissa andra industriländer. En stor del av världshandeln med textilier regleras av ett mellanstatligt avtal, det s. k. multifiberavtalet (MFA), till vilket Sverige har anslutit sig. Avtalet innefattar regler för begränsning av handeln med textilvaror av bomull, ull och konstfibrer. Enligt MFA är det möjligt för deltagarländerna att ingå bilaterala avtal om begränsning av import av tekovaror. Vid tillkomsten av sådana avtal skall särskild hänsyn tas till importländer med små marknader, hög importandel och liten hemmaindustri. Om parterna är överens härom kan de under den nuvarande förlängningen av MFA på enskilda punkter avtala om avvikelser från MFA. Sverige har hittills ingått bilaterala avtal med fjorton leverantörsländer. Den del av lågprisimporten av konfektionsvaror som inte omfattas av begränsningsavtal eller annan reglering utgör f. n. 8-9 % av totalimporten. Begränsningsavtalen omförhandlas fortlöpande. Antalet länder med vilka begränsningsavtal träffats har efter hand ökat. Det nuvarande MFA går ut vid årsskiftet 1981-1982. Förhandlingar om ett nytt avtal kommer att inledas, sannolikt i början av år 1981.

Vid riksdagens behandling av 1979 års tekoproposition avslogs yrkandet om en övergång till ett globalkontingentsystem. I motiveringen till den reservation (nr 4) till näringsutskottets betänkande i ärendet som vann riksdagens bifall anfördes särskilt att det med hänsyn till Sveriges åtaganden inom ramen för GATT-avtalet var föga sannolikt att Sverige skulle kunna åstadkomma några mer väsentliga nedskärningar av tekoimporten genom att byta system. Med hänsyn till att de då ingångna begränsningsavtalen (tretton stycken) tillsammans med de ensidiga svenska importbegränsningarna gentemot Taiwan samt avtalen med statshandelsländerna totalt omfattade 95 % av importen av känsliga varor från länder utanför EG/EFTA skulle enligt utskottet en övergång till ett globalsystem endast kunna medföra en marginell förbättring.

Riksdagen avslog även ett motionsyrkande om införande av ett s. k, importlicenssystem. I betänkandet (reservation nr 3, som bifölls av riksdagen) anfördes bl. a. att verkningarna av ett licenssystem var svåra att överblicka. Det kunde med säkerhet antas att systemet skulle bli byråkratiskt

NU 1979/80:39

och tungrott samt drabba olika företag mycket olika. Ett licenssystem antogs även vara angripbart ur EG/EFTA-synvinkel på formella grunder.

Enligt utskottets mening saknas anledning att f. n. överväga en övergång till ett globalkontingentsystem. Utskottet hänvisar till de skäl mot en övergång som anfördes i 1979 års tekoproposition och de uttalanden i denna fråga som riksdagen gjorde vid behandlingen av ärendet. Utskottet förutsätter att Sverige tar aktiv del i de förhandlingar om ett nytt MFA som förestår. Skulle dessa förhandlingar inte leda till önskvärt resultat för svenskt vidkommande får självfallet andra utvägar att begränsa importen prövas. Utskottet vill för sin del inte utesluta möjligheten att i en sådan situation en övergång till ett globalkontingentsystem skulle kunna bli aktuell. Utskottet kan inte heller ställa sig bakom motionskravet på en utredning om införande av ett importlicenssystem. Utskottet får härvidlag hänvisa till de uttalanden riksdagen gjorde i denna fråga så sent som för ett år sedan. På grundval av det anförda avstyrker utskottet motionen 1979/80:1021 i nu aktuell del.

Ett annat yrkande som riksdagen avslog år 1979 rörde införande av s. k. övervakningslicenser vid import från EG/EFTA. Syftet med en sådan licens är att säkerställa att lågprisvaror från tredje land inte tar vägen över EG/EFTA. I utskottsbetänkandet (reservation nr 5, som bifölls av riksdagen) uttalades att övervakningslicenser möjligen skulle kunna ha en viss importbegränsande effekt, men att denna i så fall endast var marginell. Risken för motåtgärder från EG/EFTA:s sida om licenser infördes bedömdes vara stor. Det föreslagna licenssystemet ansågs också vara förenat med en rad svårigheter, bl. a. av praktisk natur.

Yrkandet om införande av övervakningslicenser återkommer i den nu aktuella motionen 1979/80:1021. Motionärerna anser att åtgärder bör genomföras omedelbart.

Utskottet anser att ingenting har inträffat som bör föranleda riksdagen att ändra den negativa inställning till ett övervakningslicenssystem som kom till uttryck i 1979 års tekobeslut. Utskottet vill härutöver tillägga att övervakningslicenser i regel införs som ett första steg när utvecklingen väntas bli sådan att en importbegränsning kan bli aktuell. Övervakningslicenser förekommer f. n. i fråga om import från Portugal. Enligt utskottets uppfattning är begränsningsåtgärder inte aktuella beträffande importen från EG/EFTA-länderna i övrigt. Motionen 1979/80:1021 avstyrks därför i nu nämnd del.

Prissättningen i detaljhandeln

Ytterligare ett förslag i motionen 1979/80:1021 är att åtgärder ofördröjligen skall sättas in när det gäller prissättningen i beklädnadsdetaljhandeln. Motionärerna hävdar att det procentpåslag som större delen av detaljhandeln tillämpar missgynnar svensktillverkade varor. De erinrar om att SPK i en undersökning år 1978 konstaterade att metoden med procentuellt pålägg

NU 1979/80:39

på varan medför resultat som inte är kostnadsmässigt motiverade. De förhandlingar som på riksdagens initiativ förts mellan staten och textildetaljhandeln om ändrade prissättningsmetoder har inte lett till något resultat. Motionärerna anser att lagstiftning utgör den enda utvägen och föreslår att det i lag skall fastslås att textildetaljhandeln skall tillämpa en kostnadsmässigt motiverad prissättningsmetod. Riksdagen bör enligt deras uppfattning begära ett förslag av regeringen härom.

Motionsyrkanden av i huvudsak samma innebörd som det nu aktuella har behandlats av riksdagen de två senaste åren (NU 1977/78:41, 1978/79:48). Riksdagen ställde sig båda gångerna avvisande till begäran om lagstiftning. Näringsutskottet sade sig vid det senaste tillfället (s. 25) vara medvetet om att det skulle stöta på stora svårigheter av både principiell och praktisk natur att tvångslagstifta om en viss prissättningsmetod. Utskottet pekade på att en lagstiftning skulle innebära att avsteg gjordes från den annars allmänt omfattade principen om marknadsanpassad prissättning. Priskonkurrens skulle omöjliggöras. Utskottet vidhåller sin inställning i frågan från förra året och vill, utöver vad som då anfördes, framhålla följande. Bakom tanken att man bör slopa procenttilläggen ligger föreställningen att svensktillverkade varor får ett högre pålägg i kronor än importvarorna. Svenska varor skulle härigenom få ”subventionera” importvarorna. Enligt utskottets mening bör man dock hålla i minnet att alla importerade varor inte är av lågpriskaraktär - sålunda kommer större delen av importen av konfektionsvaror från EG/EFTA-stater samt från andra industriländer. Det bör också noteras att en stor del av de billiga tekovaror som säljs är av svenskt ursprung. Vidare tillämpar handeln i dag inte samma procentuella pålägg på alla varor. Det torde därför vara svårt att dra slutsatsen att en viss prissättningsmetod framstår som särskilt gynnsam eller ogynnsam just för svensk tekoindustri. Det nu anförda utgör naturligtvis inte något skäl mot att regeringen och ansvariga myndigheter uppmärksamt bör följa utvecklingen pa prissättningsområdet. Utskottet har erfarit att SPK avser att under maj månad i år inom ramen för den kontinuerliga undersökningen av priser och pålägg i detaljhandeln ånyo studera textildetaljhandelns prissättningsprinciper. Någon anledning för riksdagen att göra ett uttalande i frågan föreligger således inte enligt utskottets mening. Det nu aktuella yrkandet i motionen 1979/80:1021 avstyrks därför av utskottet.

Informations- och lokaliseringsfrågor m. m.

I motionen 1979/80:700 behandlas ett par frågor rörande bl. a. informationen om och lokaliseringen av den statliga tekoverksamheten. Motionärerna anser att de lokala och regionala organen i större utsträckning än nu bör representeras i de statliga samrådsorganen, att kommunerna bör erhålla mer informationsmaterial i tekofrågor och att de statliga tekoaktiviteterna bör omlokaliseras till sådana regioner där huvuddelen av tekoindustrin finns.

NU 1979/80:39

20 I anslutning till ett motionsyrkande om behovet av en översyn av den statliga tekoadministrationen gjorde näringsutskottet i sitt tekobetänkande 1979 vissa uttalanden om informationens betydelse i tekofrågor. Utskottet underströk betydelsen av en effektiv statlig organisation på tekoområdet. Regionala och lokala intressen borde få inflytande på besluten.

Utskottet vill understryka att de växande statliga insatserna inom tekoindustrin ökar behovet av samordning och samarbete mellan de olika statliga organen på området men också mellan dessa organ samt regionala och lokala organ. Enligt utskottets uppfattning bör det ankomma på regeringen och de regeringen underställda organen att från fall till fall bedöma hur informationsfunktionen skall utformas. Det kan därvid visa sig lämpligt exempelvis att de kommuner som närmast berörs av aktuella beslut löpande erhåller tillgängligt informationsmaterial genom det statliga organets försorg. Utskottet vill heller inte utesluta möjligheten av att representanter för lokala intressen, t. ex. kommuner, i vissa fall får delta i samrådsorganens arbete som ledamöter e. d. Någon anledning för riksdagen att göra ett uttalande i dessa frågor föreligger dock enligt utskottets mening inte. Utskottet kan inte heller biträda tanken på att de statliga tekoaktiviteterna skulle omlokaliseras på det sätt motionärerna föreslår. På grundval av det anförda avstyrker utskottet motionen 1979/80:700.

Svenska Rayon AB

1 två i huvudsak likalydande motioner, 1979/80:1423 och 1979/80:1436, behandlas situationen för Svenska Rayon AB. Det hemställs i motionerna att riksdagen skall begära förslag av regeringen syftande till att driften av bolagets fabriker i Älvenäs säkerställs.

Som framgår av redogörelsen i det föregående (s. 12) har representanter för handelsdepartementet och för KF Industri AB nyligen överenskommit att träffa ett avtal avsett att säkra driften under tre år vid Svenska Rayons anläggning. Avtalet skall gälla under förutsättning av riksdagens godkännande. Frågan härom avses riksdagen få ta ställning till under hösten 1980.

Om det angivna avtalet kommer till stånd synes motionärernas syfte bli tillgodosett. I dagens läge har riksdagen enligt utskottets mening inte anledning att göra något uttalande i frågan. Motionerna 1979/80:1423 och 1979/80:1436 avstyrks därför.

NU 1979/80:39

21 Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande riktlinjer för den framtida tekopolitiken att riksdagen avslår motionen 1979/80:396,

2. beträffande inriktningen av utredningsarbetet på tekoområdet att riksdagen avslår motionen 1979/80:1021 yrkandena 7 och 8.

3. beträffande uttalande om att riksdagens beslut om tekobranschens framtid skall fullföljas

att riksdagen avslår motionen 1979/80:1403,

4. beträffande en parlamentarisk utredning om skinn- och lädervaruindustrin att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

5. beträffande stödformernas konstruktion

att riksdagen avslår motionen 1979/80:1021 yrkandet 2,

6. beträffande ursprungsmärkning av kläder

att riksdagen avslår motionen 1979/80:1021 yrkandet 1,

7. beträffande globalkontingenter

att riksdagen avslår motionen 1979/80:1021 yrkandet 3,

8. beträffande övervakningslicenser

att riksdagen avslår motionen 1979/80:1021 yrkandet 4,

9. beträffande prissättningen i detaljhandeln

att riksdagen avslår motionen 1979/80:1021 yrkandet 5,

10. beträffande informations- och lokaliseringsfrågor m. m. att riksdagen avslår motionen 1979/80:700,

11. beträffande Svenska Rayon AB att riksdagen

a) avslår motionen 1979/80:1423,

b) avslår motionen 1979/80:1436.

Stockholm den 17 april 1980

På näringsutskottets vägnar INGVAR SVANBERG

Närvarande: Ingvar Svanberg (s). Johan Olsson (c). Erik Hovhammar (m). Hugo Bengtsson (s). Sven Andersson (fp). Margaretha af Ugglas (m). Birgitta Hambraeus (c). Lilly Hansson (s). Tage Adolfsson (m).Wivi-Anne Radesjö (s). Sivert Andersson (s). Birgitta Johansson (s). Ivar Franzén (c). Christer Eirefelt (fp) och Sylvia Pettersson (s).

NU 1979/80:39

22 Reservationer

av Ingvar Svanberg, Hugo Bengtsson, Lilly Hansson, Wivi-Anne Radesjö, Sivert Andersson, Birgitta Johansson och Sylvia Pettersson (alla s)

1. Inriktningen av utredningsarbetet på tekoområdet (mom. 2)

Reservanterna anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 13 med "Av vad” och slutar på s. 14 med ”motionen 1979/80:1021” bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets mening är tekobranschens, främst tekoindustrins, situation fortfarande ägnad att inge stark oro, trots att läget synes ha i någon mån förbättrats under det senaste halvåret. Den av industriverket publicerade rapporten TEKO-80 (SIND PM 1980:3) ger på det hela taget en nedslående bild av tekoindustrins framtidsutsikter på lång sikt. Investeringsbenägenheten i branschen är låg. Produktionsvolymen och sysselsättningen har sjunkit snabbare i Sverige än i övriga länder. Någon ökning av antalet anställda är inte att vänta. Särskilt allvarligt ter sig läget för konfektionsindustrin. Produktionsvärdet väntas här år 1981 utgöra endast 55 % av 1976 års produktionsvärde. En motsvarande utveckling gäller i fråga om sysselsättningen inom denna industri. Utskottet vill vidare peka på att ett annat av de mål som riksdagen har uppställt för tekobranschen, nämligen att svensk industri helst bör svara för 30 % eller mera av den totala tillförseln av tekovaror, inte har kunnat upprätthållas. Enligt uppgifter täcks tillförseln i dag till närmare 80 % av importvaror.

Regeringen har nu initierat flera utredningar med anledning av riksdagens beslut år 1979. I sina beslut om utredning har regeringen visserligen anfört att utredningarna skall beakta innehållet i bl. a. näringsutskottets tekobetänkande, men direktiven i övrigt är mycket kortfattade. Utskottet delar motionärernas uppfattning att riksdagen nu bör uttala att de blivande utredningsförslagen skall svara mot målet att produktionsvolymen i tekoindustrin skall i stort bibehållas.

Utskottet ansluter sig vidare till motionärernas uppfattning om vilka konkreta frågor som bör tas upp under utredningsarbetet.

Det påbörjade utredningsarbetet kan förväntas pågå under lång tid. Snabba åtgärder från statsmakternas sida, bl. a. på det arbetsmarknadspolitiska området, är emellertid nödvändiga om en stark tekoindustri skall kunna bevaras i Sverige. Detta har inför utskottet starkt understrukits, bl. a. av företrädare för tekoindustrin. Regeringen bör med hänsyn till vad nu sagts redan under år 1980 lägga fram förslag till åtgärder för tekoindustrin.

Utskottet föreslår att riksdagen ger regeringen det nu anförda till känna som sin mening. Därmed tillstyrker utskottet de berörda yrkandena i motionen 1979/80:1021.

NU 1979/80:39

dels att utskottet under 2 bort hemställa

2. beträffande inriktningen av utredningsarbetet på tekoområdet att riksdagen med bifall till motionen 1979/80:1021 yrkandena 7 och 8 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

2. Stödformernas konstruktion (mom. 5)

Reservanterna anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 15 med "Regeringen har” och slutar på s. 16 med "angiven del” bort ha följande lydelse:

Det utredningsuppdrag som regeringen, enligt vad som har redovisats i det föregående, har givit åt olika myndigheter innefattar inte uttryckligen skyldighet att överväga frågan om äldrestödets konstruktion. Med hänsyn till den betydelse denna stödform haft och fortfarande har för tekoindustrins möjligheter att överleva samt till vikten av att industrin ges en tillräckligt lång planeringsperiod bör regeringen enligt utskottets mening utan dröjsmål lägga fram förslag om hur äldrestödet och övriga stödformer bör vara konstruerade under tiden närmast efter den nuvarande, treåriga planeringsperiodens utgång. Utskottet tillstyrker alltså det yrkande i motionen 1979/80:1021 som avser en begäran till regeringen av denna innebörd.

dels att utskottet under 5 bort hemställa

5. beträffande stödformernas konstruktion

att riksdagen med bifall till motionen 1979/80:1021 yrkandet 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

3. Ursprungsmärkning av kläder (mom. 6)

Reservanterna anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 16 som börjar med "Sorn framgått” och slutar med "motionen 1979/80:1021” bort ha följande lydelse:

Riksdagen har flera gånger uttalat sig till förmån för införande av regler om ursprungsmärkning av kläder. I ett av riksdagen godkänt betänkande våren 1978 (NU 1977/78:41) slog näringsutskottet fast att det är rimligt att importvaror är märkta med uppgift om ursprungsland liksom med fiberdeklaration och skötselråd. Riksdagen uttalade att det borde ankomma på konsumentverket att i samråd med branschorganisationerna utarbeta riktlinjer för en sådan märkning. De förhandlingar som upptogs blev resultatlösa. Förra året konstaterade utskottet därför att det endast återstod att tillgripa lagstiftning (NU 1979/80:48 s. 26). Riksdagen anslöt sig till denna uppfattning och begärde ett lagförslag om ursprungsmärkning. Det anförda

NU 1979/80:39

ger enligt utskottets mening vid handen att redan nu ett tillräckligt faktaunderlag bör finnas som kan vara ägnat att ligga till grund för ett lagförslag från regeringen. Frågans lösning får inte förhalas genom fortsatt utredningsverksamhet. Regeringen bör följaktligen, i enlighet med vad som påyrkas i motionen 1979/80:1021, utan dröjsmål lägga fram förslag till bestämmelser om ursprungsmärkning av kläder.

dels att utskottet under 6 bort hemställa

6. beträffande ursprungsmärkning av kläder

att riksdagen med bifall till motionen 1979/80:1021 yrkandet 1 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

4. Globalkontingenter (mom. 7)

Reservanterna anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 18 som börjar med ”Enligt utskottets” och slutar med ”aktuell del” bort ha följande lydelse:

Riksdagens tekobeslut förra årets bars upp av två huvudtankar. Den fortsatta tekopolitiken skulle enligt riksdagen dels möjliggöra att 1978 års produktionsvolym i allt väsentligt skulle bibehållas, dels sikta till att den inhemska produktionen skulle kunna stå för minst 30 % av den totala tillförseln av tekovaror. Det sistnämnda målet har inte kunnat uppnås ens under det första året av den treåriga planeringsperioden. I inte obetydlig utsträckning kommer lågprisimport från länder med vilka s. k. begränsningsavtal inte ingåtts. Från tekoindustrins sida har man inför utskottet uppgivit bl. a. att importen under år 1978 från de länder med vilka avtal ingåtts ofta inte nådde upp till begränsningsnivån men att den expansion av importen som dessa avtal medger i stället kommer nu. Redan dessa omständigheter talar enligt utskottets mening för att en övergång till ett system med globalkontingenter bör övervägas. Härtill kommer att Sverige inför de kommande omförhandlingarna av MFA bör ha en hög beredskap för övergång till ett annat system än det som MFA eller någon motsvarighet till detta avtal representerar. Med hänsyn till vad nu sagts finner utskottet det angeläget att en utredning om en övergång till ett globalkontingentsystem påbörjas omedelbart. I detta sammanhang bör även frågan om en övergång till ett importlicenssystem i enlighet med motionärernas tankegångar utredas. Det nu berörda yrkandet i motionen 1979/80:1021 tillstyrks sålunda av utskottet.

dels att utskottet under 7 bort hemställa

7. beträffande globalkontingenter

att riksdagen med bifall till motionen 1979/80:1021 yrkandet 3 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

NU 1979/80:39

5. Övervakningslicenser (mom. 8)

Reservanterna anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 18 som börjar med ”Utskottet anser” och slutar med ”nämnd del” bort ha följande lydelse:

I samband med riksdagens behandling av 1979 års tekoproposition uppgav representanter för tekoindustrin inför utskottet att importen av tekovaror från lågprisländer via EG/EFTA-staterna är av betydande omfattning. Det finns ingen anledning att tro att förhållandena härvidlag skulle ha ändrats under det senaste året. Kringgåenden av begränsningsåtgärderna när det gäller tekoimport bör så långt möjligt förhindras. Ett verksamt medel i dessa strävanden bör enligt utskottets mening vara att särskilda övervakningslicenser införs när det gäller importen från EG/EFTA. Regeringen bör, som påyrkas i motionen 1979/80:1021, omedelbart ta initiativ till att så sker.

dels att utskottet under 8 bort hemställa

8. beträffande övervakningslicenser

att riksdagen med bifall till motionen 1979/80:1021 yrkandet 4 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

6. Prissättningen i detaljhandeln (mom. 9)

Reservanterna anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 19 som börjar med ”Motionsyrkanden av” och slutar med ”av utskottet” bort ha följande lydelse:

Vid sin behandling av motsvarande motionsyrkande från socialdemokraterna förra året konstaterade utskottet - som i denna del var enhälligt - att det på lång sikt är otillfredsställande att ett prissättningssystem begagnas som inte ger ett riktigt uttryck för handelns kostnader för varans inköp och dess hantering. Utskottet noterade med beklagande att förhandlingarna mellan staten och textilhandelns företrädare hade blivit resultatlösa. Utskottet anser, i likhet med vad den socialdemokratiska minoriteten anförde i en reservation till 1979 års betänkande, att det nu inte återstår någon annan utväg än att lagstiftningsvägen ingripa mot prissättningsmetoderna inom detaljhandeln. Därmed instämmer utskottet i det berörda yrkandet i motionen 1979/80:1021. Utskottet föreslår att riksdagen i ett uttalande till regeringen ansluter sig till vad utskottet anfört.

dels att utskottet under 9 bort hemställa

9. beträffande prissättningen i detaljhandeln

att riksdagen med bifall till motionen 1979/80:1021 yrkandet 5 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

NU 1979/80:39

26 Innehållsförteckning

Ärendet 1

Motionerna

Yrkanden 1

Motivering 2

Riksdagens beslut om tekopolitiken våren 1979

Inledning 4

Tekopolitikens allmänna inriktning 5

Handelspolitiska åtgärder 6

Delbranschfrågor 6

Pågående utredningar

Vissa utredningsrapporter m. m.

TEKO-80 8

Vissa statistiska uppgifter 10

Utredning om tekostödets effekter 11

Situationen för Svenska Rayon AB 11

Utskottet

Inledning 12

Allmänna synpunkter på utredningsarbetet rörande tekoindustrin.. 12

Stödformernas konstruktion 15

Handelspolitiska åtgärder 16

Prissättningen i detaljhandeln 18

Informations- och lokaliseringsfrågor m. m 19

Svenska Rayon AB 20

Hemställan 21

Reservationer

1. Inriktningen av utredningsarbetet på tekoområdet (s) 22

2. Stödformernas konstruktion (s) 23

3. Ursprungsmärkning av kläder (s) 23

4. Globalkontingenter (s) 24

5. Övervakningslicenser (s) 25

6. Prissättningen i detaljhandeln (s) 25

■

GOTAB 64938 Stockholm 198(1