Med anledning av propositionen 1979/80:109 om stöd till glesbygden för vissa energikostnader, i vad avser sänkning av ortstillägg för vissa oljeprodukter, jämte motioner

NU 1979/80:42

Näringsutskottets betänkande 1979/80:42

med anledning av propositionen 1979/80:109 om stöd till glesbygden för vissa energikostnader, i vad avser sänkning av ortstillägg för vissa oljeprodukter, jämte motioner

Ärendet

I detta betänkande behandlas

dels propositionen 1979/80:109 (budgetdepartementet) bilaga 2 (handelsdepartementet), som innehåller förslag om bemyndigande för regeringen att föreskriva sänkning av ortstillägg för vissa oljeprodukter,

dels - i viss del - en motion som har väckts med anledning av propositionen,

dels en motion som har väckts under allmänna motionstiden.

Propositionen och motionerna redovisas i det följande.

Propositionen jämte motioner har i övrigt behandlats av skatteutskottet i betänkandet SkU 1979/80:47.

Propositionen

Förslag

I propositionen bilaga 2 föreslås (s. 21) att riksdagen

1. antar förslag till lag med bemyndigande om sänkning av ortstillägg för vissa oljeprodukter, m. m.,

2. till Bidrag till vissa oljetransporter i glesbygd för budgetåret 1980/81 under elfte huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag av 10 000 000 kr.

Huvudsakligt innehåll

De s. k. ortstilläggen tas ut av oljeföretagen för att täcka kostnader för transport av eldningsolja inom landet. Syftet med den lag som föreslås (bilaga 2.3, s. 241) är att de skall sänkas så att de får utgå med ett visst högsta belopp i 50 kommuner i inre Norrland och västra Svealand. Som kompensation för transportkostnader, som till följd av prisutjämningen inte blir täckta, skall transportbidrag kunna utgå. Bestämmelserna föreslås träda i kraft den 1 januari 1981.

1 Riksdagen 1979180. 17 sami. Nr 42

NU 1979/80:42

2 Motionerna

Yrkanden

Den motion som har väckts med anledning av propositionen och behandlas här är

1979/80:1944 av Sven Henricsson m. fl. (vpk), såvitt gäller hemställan (1) att riksdagen med avslag på propositionen 1979/80:109, vad gäller utjämning av ortstillägg, som sin mening ger regeringen till känna att i samband med högstprisreglering av oljeprodukter tillägg till högstpriset med s. k. zon- och ortstillägg icke får göras.

Den motion från allmänna motionstiden som behandlas här är

1979/80:1453 av Rune Ångström m. fl. (fp), vari hemställs att riksdagen i skrivelse till regeringen begär skyndsamma åtgärder för att utjämna de regionala orättvisor som råder då det gäller fördelningen av kostnaderna för drivmedel till motorfordon och oljeförbrukningen för uppvärmning av bostäder.

Motivering

I motionen 1979/80:1944 anförs att kravet på en utjämning av oljepriserna mellan olika geografiska områden är rättvist och i hög grad berättigat. Det vore snarare rimligt att de orter i landet som har svårt klimat med stort uppvärmningsbehov och långa resor skulle åtnjuta lägre bränslepriser, säger motionärerna. De hävdar att en total utjämning av priserna skulle vara möjlig att genomföra inom ramen för gällande lagstiftning genom fastställande av högstpris utan samtidigt medgivande av zon- och ortstillägg på grundpriset.

I motionen 1979/80:1453 erinras om tidigare diskussion av olika förslag rörande utjämning av bensin- och oljepriserna. Vissa förslag till åtgärder på beskattningsområdet kritiseras. Ett samlat grepp på hela problemet med verksamma politiska åtgärder är en absolut nödvändighet, säger motionärerna.

Utskottet

De priser på dieselbrännolja och eldningsolja som oljebolagen tillämpar vid leverans med tankbil är differentierade genom särskilda ortstillägg av olika storlekar beroende på avståndet till leveransstället. F. n. varierar ortstilläggen mellan 24 och 95 kr. per m3. Summan av uttagna ortstillägg under år 1978 har beräknats till ca 470 milj. kr. En besläktad form av prisdifferentiering sker genom att zontillägg i viss utsträckning tas ut för dieselbrännolja som säljs från pump och för bensin.

En för hela landet enhetlig prisnivå för olika oljeprodukter är ett gammalt

NU 1979/80:42

politiskt önskemål. Näringsutskottet kan hänvisa till sin behandling av frågan under många år, senaste gången i februari 1979 (NU 1978/79:23). År 1974 fick statens pris- och kartellnämnd (SPK) i uppdrag av regeringen att utreda möjliga sätt att nå det angivna målet. Följande år redovisade SPK ett förslag till teknisk lösning, innefattande transportutjämningsavgift och transportkostnadsbidrag, men detta möttes av åtskillig kritik vid remissbehandlingen. Statsrådet Kjell-Olof Feldt konstaterade i ett frågesvar i riksdagen i februari 1976 (RD 1975/76:69 s. 74) att ytterligare överväganden och utredningsarbete erfordrades. Flan förklarade samtidigt att det enligt hans uppfattning inte var rimligt att de konsumenter som är i störst behov av olja måste betala ett högre pris än andra. Nästa fas blev att en särskild utredare tillkallades i juni 1977 med uppdrag att granska olika möjligheter att mildra verkningarna av orts- och zontilläggen. Efter två års arbete lade utredaren i juli 1979 fram betänkandet (Ds H 1979:3) Utjämning av ortstillägg. Detta har remissbehandlats och ligger till grund för den proposition som riksdagen nu har att ta ställning till.

Zontilläggen diskuteras i den del av propositionen som behandlas av skatteutskottet. Näringsutskottets överväganden gäller enbart frågan om statliga insatser för att påverka systemet med ortstillägg. Först tar utskottet emellertid upp motionen 1979/80:1453, som väcktes under allmänna motionstiden. Önskemålet där är att riksdagen skall hos regeringen begära skyndsamma åtgärder för att utjämna de regionala skillnaderna i kostnader för drivmedel och brännolja. Motionen, som inte innehåller något specifikt förslag till lösning av frågan, får anses ha blivit tillgodosedd genom att den nu aktuella propositionen har lagts fram. Utskottet finner alltså att den nu inte ger anledning till någon åtgärd från riksdagens sida.

Regeringens förslag innebär att de högsta ortstilläggen skall sänkas genom föreskrift med stöd av en särskild lag som bemyndigar regeringen att ange vilket ortstillägg som högst får uttas. Bemyndigandet skall gälla för femtio i lagen uppräknade kommuner i Norrlands inland och i västra Svealand. Maximinivån skall alltså regeringen få bestämma; enligt propositionen bör den f. n. kunna beräknas till bortemot 55 kr. per m3. Maximeringen kan medföra att oljebolagen inte får sina transportkostnader fullt täckta. För detta skall kompensation kunna ges i form av ett transportbidrag. Det skall ankomma på regeringen eller en därtill förordnad myndighet att pröva i vilken utsträckning det är befogat att medge transportbidrag. Den sammanlagda årliga kostnaden för transportbidrag beräknas utifrån nu rådande förhållanden till 20 milj. kr. Det nya systemet föreslås träda i kraft den 1 januari 1981. Medelsbehovet för budgetåret 1980/81 har följaktligen angivits till 10 milj. kr.

I motionen 1979/80:1944 kritiseras den ambitionsgrad och metod för prisutjämningen som regeringen har valt att förorda. Motionärerna vill att propositionen skall avslås i vad gäller ortstilläggen och att riksdagen skall anmoda regeringen att i stället för den föreslagna lösningen genomföra en

NU 1979/80:42

total utjämning av oljepriserna genom fastställande - med stöd av allmänna prisregleringslagen (1956:236) - av ett högstpris som inte inrymmer något ortstillägg.

Utskottet vill peka på att frågan om den av regeringen föreslagna lagstiftningens beröringspunkter med allmänna prisregleringslagen tas upp i propositionen (s. 17 f.). Det framhålls att ortstilläggens storlek omfattas av de kontrollmöjligheter som allmänna prisregleringslagen ger i bl. a. inflationsbekämpande syfte. För genomförande av den nu aktuella sänkningen av vissa ortstillägg, vilken har samband med resursfördelning och regionalpolitik, bedöms det vara påkallat med en särskild lagstiftning som kan tillämpas oberoende av allmänna prisregleringslagen. Utskottet instämmer häri och avvisar alltså tanken på en fullständig prisutjämning enligt motionärernas modell. Inom ramen för det system som regeringen föreslår synes omfånget av statens prisutjämnande insatser t. v. böra bestämmas så som sker i propositionen.

Med vad här sagts tillstyrker utskottet propositionen. Samtidigt avstyrks alltså motionen 1979/80:1944 i berörd del.

Utskottet hemställer att riksdagen

1. med bifall till propositionen 1979/80:109 och med avslag på motionen 1979/80:1944 yrkandet 1

a) antar det i propositionen framlagda förslaget till lag med bemyndigande om sänkning av ortstillägg för vissa oljeprodukter, m. m.,

b) till Bidrag till vissa oljetransporter i glesbygd för budgetåret 1980/81 under elfte huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag av 10 000 000 kr.,

2. finner motionen 1979/80:1453 icke föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 29 april 1980

På näringsutskottets vägnar INGVAR SVANBERG

Närvarande: Ingvar Svanberg (s). Johan Olsson (c). Erik Hovhammar (m). Hugo Bengtsson (s). Sven Andersson (fp). Margaretha af Ugglas (m). Birgitta Hambraeus (c). Lilly Hansson (s). Thage Peterson (s). Bengt Sjönell (c). Lennart Pettersson (s). Karl Björzén (m). Rune Jonsson (s). Wivi-Anne Radesjö (s) och Christer Eirefelt (fp).

NU 1979/80:42

5 Särskilt yttrande

av Ingvar Svanberg, Hugo Bengtsson, Lilly Hansson, Thage Peterson, Lennart Pettersson, Rune Jonsson och Wivi-Anne Radesjö (alla s):

När regeringen lade tram förslaget om en begränsning av oljebolagens ortstillägg hävdade handelsministern i en kommentar att åtgärden skulle vara ett led i den kompensation till glesbygden för höjda energiskatter som regeringen hade utlovat. Man har från regeringens sida fortsatt att i olika sammanhang komma med detta påstående. Bakgrundsteckningen i propositionen och i detta betänkande visar att verkligheten är en helt annan. Att oljepriserna skall utjämnas är ett gammalt krav. Det var en socialdemokratisk regering som först satte i gång en utredning i ämnet. Den utredning som utgör den direkta grunden för propositionen började sitt arbete år 1977. Regeringen har givetvis varit skyldig att lägga fram ett förslag rörande ortstilläggen så snart de tekniska problemen var utklarade. Det tidsmässiga sambandet med energiskattefrågan är slumpartat. Därtill kommer att den reform som nu har föreslagits är mycket begränsad. Det är bara en liten del av de totala ortstilläggen som kommer att tas bort. Fortfarande kommer de konsumenter som bor på avstånd från oljehamnarna att på ett påtagligt sätt belastas med särskilda transportkostnader.