Med anledning av propositionen 1979/80:110 om en träteknisk utvecklingsenhet i Skellefteå jämte motioner

NU 1979/80:48

Näringsutskottets betänkande 1979/80:48

med anledning av propositionen 1979/80:110 om en träteknisk utvecklingsenhet i Skellefteå jämte motioner

Ärendet

I detta betänkande behandlas

dels propositionen 1979/80:110 (industridepartementet), som innehåller förslag om att en träteknisk forsknings- och utvecklingsenhet skall byggas upp i Skellefteå,

dels en motion som har väckts med anledning av propositionen och som avser utredning om en pilotanläggning för träbearbetning, förlagd till Hissmofors i Krokoms kommun,

dels, helt eller delvis, fem motioner som har väckts under allmänna motionstiden och av vilka en avser samma ämne som den ovannämnda motionen, en inrättande i Västernorrlands län av en pappersteknisk forsknings- och försöksenhet tillhörig Svenska träforskningsinstitutet och de tre övriga inrättande av en forskningsstation vid Rikssågverksskolan i Skoghall.

Propositionen och motionerna redovisas i det följande. Med anledning av propositionen har väckts ytterligare en motion, 1979/80:1931. Denna, som avser civilingenjörsutbildning i Skellefteå, har överlämnats till utbildningsutskottet.

Företrädare för Värmlands läns utvecklingsfond och Rikssågverksskolan har uppvaktat utskottet och överlämnat en promemoria om en forskningsstation vid Rikssågverksskolan.

Propositionen

Huvudsakligt innehåll

I propositionen föreslås att en träteknisk forsknings- och utvecklingsenhet byggs upp i Skellefteå. Enheten skall ingå som en del i en central forskningsstiftelse som är under bildande. Enheten föreslås bedriva informations- och kontaktverksamhet, forskning, provning och produktutveckling samt medverka vid viss träteknisk högskoleutbildning. Enhetens verksamhet skall samordnas med dels övrig träteknisk forskning, dels verksamheten vid Stiftelsen Industriellt utvecklingscentrum i övre Norrland. De årliga driftkostnaderna på ca 2 milj. kr. förutsätts finansieras av

1 Riksdagen 1979180. 17 sami. Nr 48

NU 1979/80:48

träindustrin tillsammans med Skellefteå kommun och staten. Lokaler och utrustning för verksamheten för sammanlagt 8 milj. kr. föreslås bekostas helt med statsbidrag.

Förslag

Regeringen föreslår riksdagen att till Bidrag till träteknisk utvecklingsenhet i Skellefteå för budgetåret 1980/81 under fjortonde huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag av 8 000 000 kr.

Motionsyrkandena

Den motion som har väckts med anledning av propositionen och behandlas här är

1979/80:1946 av Marianne Stålberg m. fl. (s), vari hemställs att riksdagen anhåller att regeringen utreder förutsättningarna för att i Krokoms kommun uppföra en pilotanläggning för träbearbetning direkt knuten till den trätekniska forsknings- och utvecklingsenhet som föreslås förläggas till Skellefteå.

De motioner från allmänna motionstiden som behandlas här är följande: 1979/80:318

av Bengt Wiklund m. fl. (s), vari hemställs att riksdagen hos regeringen anhåller att [Svenska] träforskningsinstitutets projekt för experimentpappersmaskinen FEX lokaliseras till Västernorrlands län,

1979/80:706 av Gullan Lindblad (m) och Göthe Knutson (m), vari hemställs att riksdagen hos regeringen anhåller om att en forsknings- och utvecklingsstation inrättas vid Rikssågverksskolan i Skoghall,

1979/80:1400 av Sven Aspling m. fl. (s), såvitt avser hemställan att riksdagen

4. beslutar inrätta en särskild forskningsstation vid Rikssågverksskolan i Skoghall,

5. anhåller att regeringen framlägger detaljerade förslag rörande verksamhetens organisation, dimensionering och finansiering enligt riktlinjer som angivits i motionen,

1979/80:1550 av Bertil Jonasson m. fl. (c, m, fp) - med motivering i motionen 1979/80:1549 såvitt avser hemställan (1) att riksdagen hos regeringen begär att frågan om en forskningsstation vid Rikssågverksskolan i Skoghall snarast blir föremål för en positiv lösning,

1979/80:1849 av Marianne Stålberg m. fl. (s)- med motivering i motionen 1979/80:1847 om regionalpolitiska m. fl. åtgärder i Jämtlands län -, såvitt avser hemställan att riksdagen

NU 1979/80:48

1. beslutar om att uppföra en pilotanläggning för träbearbetningsteknik - ett ”trämekaniskt centrum” - och att detta förslagsvis finansieras med regionalpolitiska medel,

5. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen framförts om kravet på att länets skogsråvara förädlas genom nyetablerade industrier inom länet.

I övriga delar behandlas motionen 1979/80:1400 i utskottets betänkanden NU 1979/80:47 och 1979/80:49-51, motionen 1979/80:1550 i utskottets betänkande NU 1979/80:35 och motionen 1979/80:1849 i ett senare betänkande om energipolitiska frågor.

Allmänt om träteknisk forskning

I propositionen redovisas (s. 3) bildandet av en ny forskningsstiftelse, gemensam för de organisationer som företräder sågverks-, trämanufakturoch skivindustrierna. Denna stiftelse, Stiftelsen Svensk träteknisk forskning, avses bedriva sin verksamhet enligt ett forskningsprogram som skall vara gemensamt för de organisationer som ingår som huvudmän. Programmet skall utformas i samråd med styrelsen för teknisk utveckling (STU), bl. a. eftersom stiftelsens verksamhet förutsätts delvis finansieras med statsbidrag. En programstyrelse med representanter för bl. a. huvudmännen och STU avses leda verksamheten.

I en skrift med titeln Framtida träteknisk forskning och utveckling (STU-information nr 148-1979) har STU framlagt planeringsunderlag för det angivna området.

I en skrivelse till industridepartementet den 18 mars 1980 uttalar huvudmännen i den nybildade Stiftelsen Svensk träteknisk forskning att de ”ser med oro på den utveckling som blivit följden av industridepartementets

handläggning av förslag till träteknisk utvecklingsenhet i Skellefteå”.

Denna utveckling sägs innebära ”att flera kommuner med skogstillgångar och träteknisk verksamhet kommunalt och lokalt och i medverkan med länens utvecklingsfonder anser sig vara fullt berättigade att bygga upp utvecklingsenheter, typ Skellefteå med andra intressenters forskningsmedel”. Särskilt åberopas förslag från Värmlands läns utvecklingsfond.

Stiftelsens huvudmän förklarar att de självklart inte är negativa till en utbyggd forskningsverksamhet, eventuellt i decentraliserade former. En sådan måste emellertid, anför de, ske i ordnade former, med långsiktig målsättning och med hänsyn till tillgängliga forskningsmedel, resurser och kompetens. Då svensk träteknisk kollektiv forskning arbetar "med utomordentligt begränsade medel och resurser" skulle en uppsplittring f. n. medföra betydande kostnadsökningar. Huvudmännen hemställer "att industridepartementet och dess handläggare inte gör regionala utfästelser om forsknings- och utvecklingsstationer baserade på den kollektiva trätekniska

1* Riksdagen 1979180. 17 sami. Nr 48

NU 1979/80:48

forskningens egna industrimedel, innan en fullständig överblick erhållits av den genomgripande omorganisationen av den kollektiva träforskningen”. Den nya stiftelsens huvudmän är, fastslår de, icke beredda att ta förvaltningsoch kostnadsansvaret för lokalt upprättade forskningsenheter.

Pappersteknisk utvecklingsenhet i Västernorrlands län

FEX-projektet

Sedan mitten av 1970-talet har med Stiftelsen Cellulosa- och pappersforskning som huvudman genomförts ett utrednings- och projekteringsaibete med syftet att ta fram ett alternativ till den numera otidsenliga experimentpappersmaskinen XPM vid Svenska träforskningsinstitutet. Arbetet har lett fram till det s. k. FEX-systemet, en basutrustning som anses krävas för att uppsatta mål inom det svenska papperstekniska forsknings- och utvecklingsarbetet skall nås. Projektet har presenterats av Träforskningsinstitutet i en lägesrapport mars/april 1979.

Kostnaderna för FEX-projektet beräknas till drygt 40 milj. kr. Enligt planeringen skall kostnaderna delas lika mellan styrelsen för teknisk utveckling (STU) och Svenska cellulosa- och pappersbruksföreningen (SCPF). För STU:s del sker finansieringen med 10,75 milj. kr. från anslaget Styrelsen för teknisk utveckling: Utrustning och 10 milj. kr. från anslaget Energiforskning. Dessa belopp beviljas - såvitt gäller det förstnämnda enligt beslut av regeringen den 14 februari 1980 - utan villkor om återbetalning.

I samband med planeringen av FEX har frågan om andra lokaliseringsalternativ än vid Träforskningsinstitutet i Stockholm uppkommit. Bl. a. har i en skrivelse från länsstyrelsen i Västernorrlands län till industridepartementet med förslag om statliga stödåtgärder för länet en lokalisering av FEX till Ådalen tagits upp. STU begärde att som underlag för sitt slutliga ställningstagande till STU:s medfinansiering av FEX-projektet få en kostnadskalkyl för andra tänkbara lokaliseringsalternativ än en förläggning till Träforskningsinstitutet.

Enligt en skrivelse från SCPF till STU i november 1979 har frågan om en utlokalisering av FEX-projektet till Västernorrlands län, i första hand Ådalen, varit föremål för seriösa överväganden på olika nivåer - bland forskare, i projektgrupper, i föreningens styrelse m. fl. Den enhälliga slutsatsen har varit att man avstyrkt förslaget om utlokalisering. Det föreligger, säger SCPF, icke praktiska förutsättningar att vad gäller FEX förena ett effektivt genomförande av angelägna forskningsuppgifter med samtidigt uppnående av regionalpolitiska önskemål. Den regionalpolitiska effekten skulle, vad sysselsättningssynpunkten beträffar, bli ytterst ringa, hävdar SCPF. En utlokalisering av projektet skulle medföra en betydande fördyring av driftskostnaderna till följd av att man skulle gå miste om

NU 1979/80:48

möjligheten att utnyttja den omgivande forskningsmiljö, inklusive laboratorier o. d., som finns vid Träforskningsinstitutet. Man skulle vidare ha att räkna med kostnader och effektivitetsförsämring till följd av att den varierande stab av forskare som kommer att syssla med experiment på FEX inte kan utlokaliseras utan måste komma att resa mellan Stockholm och FEX-orten, dit endast en mindre personalstyrka för underhållsarbeten skulle kunna förläggas permanent.

Vid STU:s och regeringens slutliga prövning av finansieringsfrågan har en förutsättning varit att någon annan lokalisering än till Träforskningsinstitutet i Stockholm inte kan accepteras av industrin.

Motionen 1979/80:318

Det är viktigt för en framgångsrik lösning av forskningsprojekt om papperskvaliteter att gapet mellan forskningsinstitutioner och industriell verksamhet kan överbryggas, sägs det i motionen 1979/80:318. Den nya pappersmaskinen FEX borde rimligen vara placerad i nära anslutning till en industrimiljö. Motionärerna anger olika fördelar som en lokalisering av FEX till Västernorrlands län enligt deras mening skulle medföra. Bl. a. skulle ytterligare finansieringskällor, såsom Norrlandsfonden, stå till buds. På längre sikt kan, hävdar motionärerna. Träforskningsinstitutet inte inrymmas i sin nuvarande trånga miljö i Stockholm. Placeringen av FEX skulle kunna innebära en första filialutläggning som kunde följas av flera.

Försöksanläggning för träbearbetning i Hissmofors

Bakgrund och framlagt förslag

I Flissmofors, som ligger i Krokoms kommun i Jämtlands län, har Norrlands Skogsägares Cellulosa AB (Ncb) år 1979 lagt ned en sulfitfabrik med ca 200 anställda. På orten driver Ncb alltjämt ett sågverk, som har ca 50 anställda. Industriminister Nils Åsling gav, sedan de anställda vid sulfitfabriken varslats om uppsägning, i augusti 1978 i uppdrag åt landshövdingen i Jämtlands län Harald Pettersson att biträda industridepartementet med vissa uppgifter avseende sysselsättningen i Hissmofors m. m. I de riktlinjer som angavs för uppdraget uttalades bl. a.: ”Det är angeläget att utnyttja den erfarenhet som finns vid Ncb:s sågverksrörelse i Hissmofors och pröva om man där kan utveckla ett centrum för praktisk försöks- och utvecklingsverksamhet vad gäller sågverk och träbearbetande industri (trämekaniskt centrum), som kan komma till nytta för företag i skogsbranschen.”

Förslag till ett centrum för försöks- och utvecklingsverksamhet i Hissmofors har redovisats i en promemoria i december 1978. Den utmynnar i följande slutsatser. Det synes på det trätekniska området inte föreligga något behov av ytterligare institutioner för forskning, utveckling eller utbildning

NU 1979/80:48

efter konventionella mönster. Befintliga institutioner tycks nämligen ha ökad kapacitet eller vara utbyggbara. Det har emellertid visat sig utomordentligt svårt både att etablera nya trämekaniska företag i Jämtlands län och att förmå sågverksindustrin att på allvar ta upp vidareförädling av sina produkter på arbetsprogrammet. Ett sätt att bryta detta förhållande skulle kunna vara att med statliga medel bygga upp en pilotanläggning med syfte bl. a. att utveckla lämpliga produkter i anslutning till sågverken och tillverkningsprocesser för dessa produkter. Verksamheten borde ev. tidsbegränsas till fem-tio år. Ett mål skulle vara att den därefter skulle vara självbärande och övergå i annan företagsform.

Förslaget om en pilotanläggning i Hissmofors för vidareförädling av sågade trävaror berördes då industriminister Åsling den 15 december 1979 (RD 1979/80:55 s. 177) besvarade en interpellation (1979/80:62) av Sven Lindberg (s) om en skoglig basindustri i Hissmofors m. m. Bland projekt som föreslagits från regionalt håll var, framhölls i svaret, dels detta projekt, dels en stubbflisanläggning. Omfattande utredningar hade, sade industriministern med angivande av olika faktiska upplysningar, initierats rörande råvarubaserad verksamhet, och regeringen hade i hög grad medverkat vid finansieringen av dem. Det finns inte anledning för regeringen att ta över ansvaret för den utredningsverksamhet som pågick på regional nivå, uttalade industriministern. Han meddelade även att det pågick diskussioner mellan Ncb och industridepartementet om statligt stöd till en investering i företagets sågverk i Hissmofors.

Motionerna 1979/80:1849 och 1979180:1946

I motionen 1979/80:1847 - som innehåller motiveringen till yrkandena i motionen 1979/80:1849-och motionen 1979/80:1946 hänvisas till det förslag om inrättande av ett trätekniskt centrum i Krokoms kommun som har framförts till industridepartementet. En utgångspunkt för förslaget har varit att förädlingsgraden i fråga om skogsråvara i Jämtlands län är ”besvärande låg - endast 10-15 procent”. Från länets sida vill man, betonas i den förstnämnda motionen, att förädlingsgraden ökas hos den industri som utnyttjar skogen som råvara och att en större del av virkesfångsten stannar inom länets gränser. Den föreslagna anläggningen skulle ha till syfte att utveckla lämpliga produkter och tillverkningsprocesser i anslutning till befintliga sågverk. Det finns, hävdas i den sistnämnda motionen, goda idéer om att i sågverksproduktionen utveckla produkter för direkt användning i snickeri- och möbelindustri. De små företagen i Jämtlands län har emellertid ofta inte resurser för att själva göra detta. Från Östersund är det drygt 50 mil till Skellefteå, där den nya trätekniska utvecklingsenheten föreslås ligga, fortsätter motionärerna. De som skall arbeta inom en utvecklingsenhet måste ha nära kontakt med företagen på marknaden. Därför borde det finnas utrymme för att förlägga en produktutvecklingsenhet till Jämtlands län.

NU 1979/80:48

7 Behovet av investeringsmedel för ändamålet beräknas i motionen 1979/ 80:1847 till 10 milj. kr.

Forskningsstation vid Rikssågverksskolan i Skoghall

Uppgifter om Rikssågverksskolan och framlagt förslag

Rikssågverksskolan i Skoghall i Värmlands län är organisatoriskt ansluten till Skoghalls gymnasieskola. Den har kommit till under medverkan av sågverksindustrin och bedriver, med anlitande av experter från olika håll, undervisning inom såg- och hyvlerisektorn för elever från hela landet. Skolan förfogar över en maskinpark där enligt uppgift ”i princip alla i dag förekommande sönderdelnings- och behandlingsmetoder finns representerade”. Maskinparken används även vid högskoleutbildning inom sågverksområdet. Högskolan i Karlstad har sedan år 1978 en 10-poängskurs med inriktning på sågverksteknik och sågverksekonomi och sedan år 1979 en YTH-linje med inriktning på sågverksindustrin.

Värmlands läns utvecklingsfond och Rikssågverksskolan har framlagt förslag om en forskningsstation vid Rikssågverksskolan. Projektet har diskuterats vid en konferens i Skoghall i mars 1980 med representanter för olika intressenter. I en promemoria till näringsutskottet i april 1980 presenterar förslagsställarna sitt projekt. Innehållet i promemorian är sammanfattningsvis följande.

Rikssågverksskolans anläggning representerar en kapitalinsats av i dagens penningvärde omkring 50 milj. kr. Den har byggts upp dels för utbildning, dels med tanke på forskning och utveckling med bl. a. möjlighet att göra fullskaleförsök i skolans laboratorier. En utredning borde få ta ställning till hur en forskningsstation i Skoghall skulle förhålla sig till övrigt forskningsoch utvecklingsarbete inom sågverksindustrins område. Flera olika verksamhetsområden har kommit att framstå som särskilt angelägna. En forskningsoch försöksverksamhet rörande sambandet skogproduktion-marknad borde hjälpa sågverksindustrin att anpassa den skogliga råvaran till trävarukundernas behov av och krav på produkterna. Sambandet mellan ekonomi och teknik är ett försummat avsnitt inom sågverksindustrin. En central instans behövs för att samla erfarenheter på energiområdet som har betydelse för sågverksindustrin när det gäller den egna produktionen, tillvaratagandet av råvaran och tillvaratagandet av olika slags biprodukter. Rikssågverksskolan skulle kunna bli ett centrum för arbetsmiljöfrågor inom branschen. Den tilltänkta forskningsstationen skulle kunnaYungera som en ”till-förfogandestation” för olika projekt, till tjänst för maskinindustrin och forskningsstationer. Den skulle vidare kunna få en viktig roll när det gäller att föra ut forsknings- och utvecklingsresultat till i första hand de små och medelstora sågverksföretagen.

Rikssågverksskolans fasta lärarstab kan inte belastas med mera omfattan -

NU 1979/80:48

de arbete i anslutning till en forskningsstation, utan för denna verksamhet behövs annan kvalificerad personal, sägs det vidare i promemorian. Enligt en bifogad kostnadsberäkning skulle ”en stomorganisation” med fem tjänster kräva en inledande investering av 2 milj. kr. och medföra en årlig driftskostnad av 1,5 milj. kr. Kostnaderna för ett antal tekniska konsulter därutöver beräknas kunna täckas genom uppdragsverksamhet.

Motionerna 1979180:706, 1979/80:1400 och 1979180:1550

Motionsyrkandena har sin utgångspunkt i det förslag om en forskningsstation vid Rikssågverksskolan i Skoghall som har redovisats i föregående avsnitt. Motionärerna hänvisar bl. a. till behovet av att tillgänglig råvara för sågverksindustrin utnyttjas maximalt och till betydelsen för sysselsättningen i skogslänen, särskilt Värmlands län, av en ökad bearbetning och förädling av skogsråvaran. De understryker särskilt att Rikssågverksskolan har ett lämpligt geografiskt läge och är väl utrustad maskinellt.

Utskottet

Utskottet tillstyrker regeringens förslag om att en träteknisk forskningsoch utbildningsenhet skall byggas upp i Skellefteå, i anslutning till Stiftelsen Industriellt utvecklingscentrum i övre Norrland (IUC). Förslaget har ett regionalpolitiskt syfte, men meningen är att enheten skall få en sådan inriktning att dess kompetens blir av riksintresse. Ett grundläggande krav, som utskottet vill understryka, är att verksamheten nära samordnas med den forskning och utveckling på träområdet som bedrivs på annat håll. I propositionen berörs särskilt relationerna till Svenska träforskningsinstitutet i Stockholm och till högskolan i Luleå. En väsentlig förutsättning för den nya enhetens verksamhet är att den trätekniska forskningens intressenter inom näringslivet nyligen har bildat en ny gemensam forskningsstiftelse. Stiftelsen Svensk träteknisk forskning, som i samråd med styrelsen för teknisk utveckling (STU) skall utforma ett forskningsprogram för sågverks-, trämanufaktur- och skivindustrierna.

Tillsammans med propositionen behandlar utskottet sex motioner, med ett undantag väckta under allmänna motionstiden, vilka innehåller förslag om att forsknings- och utvecklingsenheter med anknytning till skogsindustrin skall inrättas på andra håll än i Skellefteå.

Det s. k. FEX-projektet innebär att Svenska träforskningsinstitutet får en ny basutrustning för papperstekniskt forsknings- och utvecklingsarbete. Regeringen och STU har beslutat om statlig medverkan i projektets finansiering. I motionen 1979/80:318 begärs att FEX-projektet i stället för till Stockholm skall lokaliseras till Västernorrlands län.

Som framgår av redogörelsen i det föregående (s. 4 f.) har frågan om den nya anläggningens lokalisering prövats i samband med behandlingen av

NU 1979/80:48

frågan om statsbidrag till projektet. Det har därvid framkommit att den berörda industrin, som svarar för hälften av finansieringen, av en rad skäl inte kan acceptera någon annan lokalisering än till Stockholm. Utskottet finner inte att det finns förutsättningar för ett beslut av riksdagen om utlokalisering och avstyrker således motionen.

I motionen 1979/80:1946, som har väckts med anledning av propositionen, begärs en utredning om inrättande av en pilotanläggning för träbearbetning, knuten till den nya enheten i Skellefteå och förlagd till Hissmofors i Krokoms kommun. Samma förslagsställare står bakom ett tidigare, mera långtgående yrkande-i motionen 1979/80:1849-om att riksdagen skall fatta beslut om att en sådan anläggning, ett ”trämekaniskt centrum”, skall uppföras. I det sammanhanget har de också begärt ett uttalande av riksdagen om att skogsråvaran i Jämtlands län bör förädlas genom nyetablerade industrier inom länet.

I det föregående (s. 5 f.) har redogjorts för bakgrunden till motionärernas förslag. Sysselsättningssituationen i Hissmofors har kraftigt försämrats genom att Norrlands Skogsägares Cellulosa AB (Ncb) har lagt ned sin sulfitfabrik på orten. En sådan anläggning som motionärerna föreslår är ett av de projekt som har lanserats från regionalt håll med sikte på att man skall skapa nya arbetstillfällen i Hissmofors och stimulans åt det jämtländska näringslivet.

Utskottet fäster vikt vid att strävandena att åstadkomma sysselsättning i Hissmofors fortsätter och att ökad förädling av skogsråvaran i inlandet främjas. Någon åtgärd från riksdagens sida med anledning av de nu berörda motionsyrkandena vill utskottet dock inte förorda. Motionärernas förslag tycks närmast ta sikte på att nya trämekaniska företag skall stimuleras att etablera sig i Krokoms kommun. Det bör enligt utskottets mening i första hand ankomma på de regionala organen att svara för utredningsverksamhet i detta syfte. Utskottet avstyrker sålunda motionen 1979/80:1849 i berörda delar och motionen 1979/80:1946.

Frågan om inrättande av ytterligare en forsknings- och utvecklingsenhet på det trätekniska området tas upp i de tre återstående motionerna. Ledningen för Rikssågverksskolan i Skoghall har tillsammans med Värmlands läns utvecklingsfond lagt fram förslag om en forskningsstation vid Rikssågverksskolan. I motionerna 1979/80:706, 1979/80:1400 och 1979/80:1550 får detta förslag stöd av riksdagsledamöter som representerar Värmlands län.

Utskottet vill i detta sammanhang fästa uppmärksamheten på det aktuella läget när det gäller organisation och planering av träteknisk forskning. Sågverks-, trämanufaktur- och skivindustriernas branschsammanslutningar har, som redan nämnts, bildat en ny gemensam forskningsstiftelse. Från dess sida har kraftigt betonats att det är angeläget att resurserna för träteknisk forskning och utveckling inte splittras på ytterligare enheter. Utskottet instämmer i att det är betydelsefullt att de ekonomiska och personella resurser som står till buds för sådan verksamhet används så rationellt som

NU 1979/80:48

möjligt. Det finns skäl att med intresse avvakta resultatet av det programarbete som nu sätts i gång. Rikssågverksskolan har en maskinutrustning som otvivelaktigt kan ha stort värde även för forsknings- och utvecklingsarbete. Utskottet har också erfarit att denna utrustning utnyttjas av forskare vid Träforskningsinstitutet och att den tilldrar sig intresse även bland företrädare för forskningen vid de tekniska högskolorna. Utskottet utgår från att man vid planeringen av den trätekniska forskningen beaktar de resurser som finns vid Rikssågverksskolan. Vad man från värmländskt håll föreslår är att särskild personal skall anställas för att bedriva forsknings- och utvecklingsarbete i Skoghall. Utskottet kan mot bakgrund av vad som nyss sagts inte tillstyrka att riksdagen nu skulle uttala sig för att ytterligare en enhet för träteknisk forskning och utveckling skall komma till stånd. Därför avstyrker utskottet yrkandena härom i de tre sist nämnda motionerna.

Utskottet hemställer

1. beträffande träteknisk utvecklingsenhet i Skellefteå

att riksdagen med bifall till propositionen 1979/80:110 till Bidrag till träteknisk utvecklingsenhet i Skellefteå för budgetåret 1980/81 under fjortonde huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag av 8 000 000 kr.,

2. beträffande pappersteknisk utvecklingsenhet i Västernorrlands län

att riksdagen avslår motionen 1979/80:318,

3. beträffande försöksanläggning för träbearbetning i Hissmofors, m. m.

att riksdagen avslår motionen 1979/80:1849 yrkandena 1 och 5 och motionen 1979/80:1946,

4. beträffande forskningsstation vid Rikssågverksskolan i Skoghall att

riksdagen avslår motionen 1979/80:706, motionen 1979/ 80:1400 yrkandena 4 och 5 och motionen 1979/80:1550 yrkandet 1.

Stockholm den 29 april 1980

På näringsutskottets vägnar INGVAR SVANBERG

Närvarande: Ingvar Svanberg (s). Johan Olsson (c). Erik Hovhammar (m), Hugo Bengtsson (s), Sven Andersson (fp), Margaretha af Ugglas (m). Birgitta Hambraeus (c) .Lilly Hansson (s), Thage Peterson (s), Bengt Sjönell (c). Lennart Pettersson (s), Karl Björzén (m). Rune Jonsson (s). Wivi-Anne Radesjö (s) och Christer Eirefelt (fp).

GOTA B 65046 Stockholm 1980