Med anledning av motioner om gummiindustrin

NU 1979/80:61

Näringsutskottets betänkande 1979/80:61

med anledning av motioner om gummiindustrin

Ärendet

I detta betänkande behandlas tre motioner om gummiindustrin. Motionsyrkandena avser bl. a. planeringen för gummiindustrin i dess helhet, nationalisering av vissa utlandsägda gummifabriker i Sverige, fortsatt drift vid Tretorn AB i Helsingborg.

Motionerna

Yrkanden Motionerna är följande:

1979/80:392 av Per Olof Håkansson m. fl. (s), vari hemställs att riksdagen 1.

som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om ett ökat statligt engagemang i gummivaruindustrin,

2. som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om ett program för den svenska gummiindustrin,

1979/80:699 av Nils Berndtson (vpk) och Marie-Ann Johansson (vpk), vari hemställs att riksdagen

1. hos regeringen begär en utvecklingsplan för svensk gummiindustri i enlighet med vad som anförts i motionen,

2. uttalar sig för en nationalisering av Goodyears och Firestones fabriker i Sverige,

1979/80:1784 av Jörn Svensson (vpk), vari hemställs att riksdagen hemställer hos regeringen

1. att undersöka förutsättningarna för ett statligt övertagande av ägaransvaret för Tretorn i Helsingborg,

2. att ge Tretorn och dess nya ledning förutsättningar att utveckla nuvarande och ny produktion,

3. att vidta åtgärder för att sanera importen av gummiskodon.

Motivering

I motionen 1979/80:392 anförs att en svensk gummiindustri är nödvändig inte minst av sysselsättnings- och försörjningsskäl. För att kapaciteten skall

1 Riksdagen 1979180. 17 sami. Nr 61

NU 1979/80:61

kunna säkras krävs emellertid en bättre samordning av företagen under sådana former att staten har ett avgörande inflytande. Ett ökat samhällsengagemang skulle kunna ske bl. a. genom att allmänna pensionsfonden förvärvar ytterligare aktier i de berörda företagen. För närvarande har stiftelser och multinationella koncerner dominerande intressen inom branschen. Motionärerna vill att riksdagen, mot bakgrund av ett utredningsarbete inom statens industriverk som skall avslutas under år 1980. skall begära att regeringen senast under riksmötet 1980/81 förelägger riksdagen ett program för den svenska gummiindustrin.

I motionen 1979/80:699 framhålls att tillverkningen av bildäck i Sverige i hög grad kontrolleras av multinationella företag. Bl. a. nämns hoten om nedläggning av Firestones fabriker i Viskafors och Borås och av Goodyears fabrik i Norrköping. I motionen hävdas att företagsledningarna inte har gjort nödvändiga investeringar utan i stället förklarat bristande lönsamhet med de anställdas höga frånvaro. Vidare framhåller motionärerna att det av Kooperativa förbundet ägda Gislaved AB har uttryckt farhågor för ökad importkonkurrens om de nämnda företagen lägger ned sin tillverkning i Sverige. Allt detta skulle tala för att samhället bör överta planeringen av gummiindustrin och ägandet av de båda företagen.

I motionen 1979/80:1784 hänvisas till att företagsledningen i Tretorn AB tycks vilja lägga ned driften vid företagets fabrik i Helsingborg med motiveringen att Tretorns resultatutveckling har varit otillfredsställande. Enligt motionären är en av orsakerna till det dåliga resultatet att viktig utrustning och tillverkning medvetet har flyttats utomlands. I Sverige finns ett behov av produkter med hög kvalitet, säger motionären. Priskonkurrensen från importerade skodon har emellertid trängt undan de svenska produkterna. Innan ett beslut om nedläggning av Tretorn fattas borde möjligheterna att finna alternativa användningsområden för gummimaterial undersökas. Motionären pekar bl. a. på att gummi kan användas i arbetsmiljösammanhang som beläggning och skydd samt för stöt- och ljuddämpning. Staten bör därför, menar han, i samarbete med de anställda låta undersöka de framtida utsikterna för att utveckla produktionen och sanera marknaden. Målet bör vara att staten tar över fabriken och att de anställda engageras i framtidsinriktat utvecklingsarbete. För att undermåliga importprodukter skall utestängas bör kvalitetskrav uppställas för importen.

Uppgifter i anslutning till motionerna

Inledning

Begreppet gummivaruindustri i den officiella statistiken innefattar verksamhet som huvudsakligen består av mekanisk och kemisk bearbetning av naturligt eller syntetiskt rågummi till gummilösningar, gummidispersioner, halvfabrikat av gummi och gummivaror. Vidare ingår framställning av

NU 1979/80:61

gummiregenerat (gummi i plastisk form framställt bl. a. ur gummiskrot) och vidareförädling av detta till halvfabrikat och färdigvaror. 1 gummivaruindustrin ingår även reparation av gummivaror samt regummering. Inom branschen produceras huvudsakligen insatsvaror och konsumtionsvaror. De två största produktgrupperna är gummidäck och industrigummi.

Saluvärdet av gummivaruindustrins produktion uppgick år 1979 enligt den officiella statistiken till 1 660 milj. kr. Importen av gummivaror uppgick samma år till 1 392 milj. kr. och exporten till 818 milj. kr. Antalet sysselsatta inom gummivaruindustrin har minskat under hela 1970-talet. År 1971 var antalet ca 15 000, medan det år 1979 var omkring 11 000.

I det följande redovisas pågående utrednings- och forskningsarbete samt det aktuella läget jämte riksdagsdebatter under riksmötet 1979/80 beträffande de företag som berörs i motionerna.

Utredning om gummivaruindustrin

Regeringen gav i december 1976 statens industriverk (SIND) i uppdrag att utreda vissa frågor rörande gummivaruindustrin. Enligt riktlinjerna för uppdraget skall en kartläggning göras av gummivarornas utveckling såväl totalt som inom de viktigaste förbrukningsområdena.

Riktlinjerna innehåller bl. a. följande. Kartläggningen bör utgöra en utgångspunkt för bedömning av utvecklingstendenserna inom gummivaruindustrin. Förutom en redogörelse för nuläget inom branschen bör även dess situation i stadium 1985/90 skisseras. Effekterna av den förväntade utvecklingen bör bedömas strukturellt, sysselsättningsmässigt, regionalt och från miljösynpunkt. Utvecklingens konsekvenser för vår försörjningsberedskap bör särskilt uppmärksammas. Problemet med lågprisimport av vissa standardvaror bör i hög grad beaktas bl. a. mot bakgrund av den allvarliga situationen för tillverkningen av gummistövlar. Även en stor del av däcktillverkningen kan snabbt komma i samma läge som stöveltillverkningen. Dessutom beräknas tillverkningen av cykeldäck redan efter ett par år vara omöjlig att hålla i gång i Sverige. Den tekniska förnyelsen och materialutvecklingen inom gummivaruindustrin bör också kartläggas av utredningen. Ett exempel på detta är det gjutna däcket som väntas bli introducerat på marknaden under 1980-talet.

Utredningens första rapport Gummivaruindustri, lägesrapport (SIND 1978:2) lämnades i mars 1978 och utgjorde en beskrivning av branschens nuläge samt en precisering av vissa problem och förhållanden av betydelse för branschens framtida utveckling. Ett förslag till lösning av arbetsmiljöproblemet vid blandningsenheterna inom gummivaruindustrin har lämnats i en rapport (SIND 1979:5) i oktober 1979. Utredningsuppdraget beräknas bli slutfört under år 1980, då en rapport om nuvarande och framtida konkurrensläge för den svenska industrigummiproduktionen kommer att publiceras.

1* Riksdagen 1979/80. 17 sami. Nr 61

NU 1979/80:61

4 I den nämnda lägesrapporten sammanfattas problembilden för gummivaruindustrin på följande sätt:

- Den inhemska däckstillverkningen har problem att hävda sig i den internationella konkurrensen. Anläggningsstrukturen är i huvudsak mindre effektiv jämfört med förhållandena i viktiga konkurrentländer. Ett sätt att minska hotet om nedläggning av hela produktionsenheter skulle kunna vara produktbyten företagen emellan, för att därigenom erhålla längre serier. Konkurrensen från låglöneländer kan väntas tilltaga i framtiden.

- För vissa standardprodukter väntas tilltagande svårigheter att vidmakthålla erforderlig produktionskapacitet för krisberedskap. Förutom vissa typer av däck och fordonsslang är det gummiskor och då främst stövlar som kommer att innebära ökande problem i detta avseende.

- Vad gäller industrigummi m. m. väntas tilltagande konkurrens från andra länder. Möjligheterna att hävda sig för svensk gummivaruindustri måste emellertid bedömas som goda inom detta område, förutsatt att företagen satsar tillräckligt på utveckling. Med hänsyn till att många företag med uppenbar utvecklingspotential de senaste åren haft svag lönsamhet och sjunkande soliditet finns risk för att nödvändiga offensiva satsningar blir eftersatta.

- Arbetsmiljöproblemen är svåra vid flera moment i gummivarutillverkningen. Som exempel kan nämnas gas- och dammproblem, klämrisker m. m. Åtminstone vad gäller de svåra problemen i samband med blandningsverksamheten i många företag synes det finnas möjligheter att hitta lösningar.

- Avsaknaden av inhemsk syntetgummitillverkning kan på sikt eventuellt visa sig bli ett handikapp för svensk gummivaruproduktion och verka hämmande på branschens utvecklingsmöjligheter. Problemet i dagsläget är emellertid, då i-världens syntetgummiproducenter dras med allvarliga lönsamhetsproblem p g a överkapacitet, att en svensk tillverkning ej torde kunna visa godtagbar företagsekonomisk lönsamhet. Dessutom uppmuntrar ej dagens strukturproblem inom gummivaruindustrin till investeringar i råvaruledet.

Inom industriverket pågår även en mindre studie som behandlar den ökande lågprisimporten av däck, främst från östeuropeiska och sydostasiatiska länder. Denna undersökning beräknas bli färdig under juni månad 1980.

Forsknings- och utvecklingsarbete

För att främja den tekniska utvecklingen inom svensk gummivaruindustri tillkom Plast- och gummitekniska institutet i oktober 1977 som ett branschforskningsinstitut bildat av de mekaniska, kemiska samt plast- och gummibearbetande industrierna. Verksamheten finansieras till hälften av medel från styrelsen för teknisk Utveckling (STU). Institutets främsta uppgift är att bidra till att kunskapsnivån höjs i de industrigrenar som sysslar med plaster och gummi. Bland åtgärderna märks service, uppdragsverksamhet samt information och utbildning. Projekt bedrivs f. n. inom områdena plaster, gummi, kompositer (sammansatta material), produktionsteknik, miljö och avfall samt information och utbildning. Förutom ett kontor i

NU 1979/80:61

5 Stockholm finns sedan början av år 1980 en station i Värnamo för produktionstekniska frågor och en station i Sundsvall för hållfasthetstekniska frågor.

Förutom vid Plast- och gummitekniska institutet bedrivs gummiteknisk forskning bl. a. vid de tekniska högskolorna i Stockholm, Göteborg och Lund samt inom de olika gummiföretagen.

Det aktuella läget samt riksdagsdebatter under riksmötet 1979180 beträffande vissa företag som berörs i motionerna

Goodyear Gummifabriks AB

Goodyear Gummifabriks AB är ett helägt dotterbolag till Goodyear Tire and Rubber Co i USA. Fabriken i Norrköping startades år 1938.

Medeltalet anställda år 1979 var 751 i Norrköping, 59 i Stockholm och 36 i övriga landet. Den fakturerade försäljningen år 1979 uppgick till ca 253 milj. kr. Resultatet för år 1979 blev ett underskott om 15,3 milj. kr. mot ett överskott om 3,3 milj. kr. år 1978.

I november 1979 informerade företagsledningen om att man planerade att lägga ned verksamheten i Norrköping. I mars 1980 inleddes MBLförhandlingar om nedläggning. I samråd med de anställda tillkallades i mitten av mars en konsult för att utreda förutsättningarna för fortsatt drift i någon form i Norrköping. MBL-förhandlingarna har ajournerats i avvaktan på besked från regeringen beträffande försörjningsberedskapsaspekter på vissa delar av Goodyears tillverkning. Frågan härom bereds f. n. inom regeringskansliet.

Sysselsättningen vid Goodyear i Norrköping debatterades i riksdagen den 12 november 1979 (RD 1979/80:26 s. 64), då arbetsmarknadsminister Rolf Wirtén besvarade en fråga (1979/80:77) av Nils Berndtson (vpk) om ökad anställningstrygghet i multinationella företag. Frågan gällde om regeringen - mot bakgrund av hotet om nedläggning av Goodyears fabrik i Norrköping med ca 700 anställda - var beredd att vidta åtgärder i syfte att öka tryggheten för anställda i multinationella företag.

Situationen vid Goodyears fabrik i Norrköping debatterades i riksdagen även den 27 mars 1980, då industriminister Nils Åsling besvarade en fråga (1979/80:372) om arbetsmarknaden i Norrköpingsregionen. I sitt svar meddelade industriministern bl. a. följande:

Bakgrunden till frågan är att Goodyear nyligen inlett MBL-förhandlingar med de fackliga organisationerna rörande behovet av en omstrukturering av verksamheten vid företaget. Enligt vad jag har erfarit har förhandlingar i denna fråga inletts. De fackliga organisationerna har begärt att en löntagarkonsult skall utreda företagets situation. En konsult har tillkallats och påbörjat sitt arbete.

1 samband med att företagsledningen vid Goodyear nyligen informerade mig om situationen inom företaget uppmanade jag dem att kontakta andra företag inom gummivaruindustrin för att förutsättningslöst undersöka

NU 1979/80:61

möjligheterna till olika former av samarbete. Enligt vad jag har erfarit pågår vissa diskussioner med andra företag i denna fråga.

I avvaktan på de pågående MBL-förhandlingarna, löntagarkonsultens arbete samt de kontakter som förekommer med andra företag är det ännu för tidigt att bedöma i vilken utsträckning företagets situation kan komma att få återverkningar på arbetsmarknaden i Norrköpingsregionen.

Industriministern jämförde situationen för Goodyear med den som Firestone i Borås befunnit sig i. Han uttryckte tillförsikt om att Goodyears problem skulle kunna lösas genom samma handlingsmönster som tillämpats för Firestone.

Firestone-Viskafors AB

Firestone-Viskafors AB är Sveriges äldsta gummiföretag. Firman grundades år 1890 under namnet Skandinaviska Gummi AB. Firestone Tire and Rubber Co i USA har sedan år 1964 aktiemajoriteten i företaget. Verksamhetsåret 1978/79 var medeltalet anställda 941. Den fakturerade försäljningen uppgick då till 191 milj. kr. Detta innebar en ökning med ca 23 %, att jämföras med en ungefär lika stor minskning föregående år. Rörelsen har de senaste åren resulterat i förlust, 26,6 milj. kr. år 1977/78 och 1,7 milj. kr. år 1978/79.

I november 1979 tillkännagav majoritetsaktieägaren att inga ytterligare kapitaltillskott skulle komma att lämnas. Mot bakgrund av budgeterade fortsatta förluster inleddes förhandlingar med de anställda och övriga intressenter om den fortsatta verksamheten.

I februari 1980 övertogs aktierna av det svenskägda företaget Hexagon AB. Härigenom kunde tillverkningen i Viskafors fortsätta, medan tillverkningen i Boråsfabriken skulle upphöra den 31 mars 1980 och all personal friställas, om man inte dessförinnan kunde hitta någon annan intressent.

Hexagon lyckades inte före utgången av mars 1980 hitta någon köpare till bildäcksfabriken i Borås. I första hand har möjligheterna att fortsätta som gummiförelagundersökts, men man har även varit villig att sälja fabriken för annan tillverkning. Personalen är varslad om uppsägning till mitten av augusti 1980. Målet är att finna en köpare före denna tidpunkt. Förhandlingar pågår f. n. med ett antal intressenter.

Sysselsättningsproblemen i Borås och Sjuhäradsbygden debatterades i riksdagen den 10 december 1979 (RD 1979/80:48 s. 61) med anledning av två interpellationer (1979/80:64, 1979/80:76) och en fråga (1979/80:127).

Sysselsättningen vid Firestones fabriker i Borås och Viskafors debatterades i riksdagen även den 10 mars 1980 (RD 1979/80:98 s. 12), då industriminister Nils Åsling besvarade en interpellation (1979/80:143) i ämnet. Industriministern beskrev de åtgärder som vidtagits beträffande fabrikerna i Borås och Viskafors på följande sätt:

Redan när Firestone under senare delen av hösten år 1979 meddelade att man planerade att upphöra med sin tillverkning i Sverige, tog jag direkt

NU 1979/80:61

kontakt med det amerikanska moderbolaget. Firestone ombads att försöka finna andra gummiindustriföretag som kunde vara intresserade av att överta hela eller delar av verksamheten i Borås och Viskafors.

Företrädare för industridepartementet har därefter hållit mycket nära kontakt med en arbetsgrupp i Borås som har haft till uppgift att finna ny sysselsättning till Firestones fabriker och i vilken bl. a. de fackliga organisationerna, länsmyndigheterna och Borås kommun varit företrädda. I samverkan med den konsult som arbetsgruppen har anlitat har departementets företrädare medverkat bl. a. genom att ta kontakter med andra företag i gummibranschen.

Sedan kontakter hade tagits med ett flertal företag, varav några seriöst övervägde att överta delar av Firestones anläggningar, återstod till sist två intressenter, Trelleborg AB och Hexagon AB.

I mitten av januari månad i år inledde Firestone förhandlingar med dessa båda företag .

Såväl Trelleborg som Hexagon hade för avsikt att efter ett övertagande driva Firestones verksamhet vidare i endast begränsad omfattning. Inget av de båda företagen hade planer på att fortsätta produktionen av personvagnsdäckiBorås. Under förhandlingarnas gång framkom att båda företagen hade för avsikt att på litet längre sikt sysselsätta ungefär hälften av det antal personer som nu är anställda av Firestone.

Stora ansträngningar gjordes för att undersöka förutsättningarna för Trelleborg och Hexagon att samtidigt överta var sin del av Firestones verksamhet. Därigenom skulle större delen av sysselsättningen i Borås och Viskafors ha kunnat bevaras. Denna tanke måste dock överges, sedan det visat sig att den skulle leda till betydande negativa konsekvenser för sysselsättningen i Trelleborg.

I början av februari månad beslöt Firestone att överlåta det svenska dotterbolaget till Hexagon på de villkor som parterna enats om. Det fanns enligt min mening vare sig formella möjligheter eller faktisk anledning för regeringen att försöka förhindra denna uppgörelse mellan Firestone och Hexagon, som också stöddes helt av de fackliga organisationerna. Trots allt innebar den att en betydligt större del av sysselsättningen vid Firestones anläggningar direkt kunde räddas än vad någon hade vågat hoppas ett par månader tidigare.

I samband med att Hexagon övertog Firestones svenska dotterbolag lovade bolaget såväl mig som de fackliga organisationerna att göra intensiva ansträngningar för att finna andra företag och annan verksamhet till Boråsfabriken så att så stor del av sysselsättningen som möjligt kan bibehållas. Enligt vad jag har erfarit har Hexagons ledning tillsatt tre arbetsgrupper inom koncernen vilka sedan en tid tillbaka var för sig arbetar med att i första hand finna annan gummiindustri, i andra hand annan industri utanför gummibranschen eller annan verksamhet inom Hexagongruppen som kan placeras i Boråsfabriken.

Hexagons ansträngningar sker i nära samarbete med den arbetsgrupp i Borås som hela tiden följt frågan med bistånd av en konsult. Jag räknar med att inom kort få en rapport från Hexagon och arbetsgruppen om resultaten av de ansträngningar som hittills har gjorts. Enligt de underhandsupplysningar som jag hittills har fått finns det för dagen anledning att vara relativt optimistisk, och jag utgår från att Hexagon skall lyckas med sin uppgift så att sysselsättningen i Boråsfabriken kan räddas.

NU 1979/80:61

8 Tretorn AB

Tretorn AB startade sin verksamhet år 1891. Tillverkningen domineras av gummiskor och tennisbollar.

Tretorngruppens fakturerade försäljning uppgick år 1979 till 318 milj. kr. Antalet anställda uppgick i augusti 1979 till 1 077, varav 831 i Sverige. Detta innebar en kraftig minskning från föregående år, då motsvarande antal var 1 675 och 1 314.

Riksdagen behandlade situationen vid Tretorn AB i december 1978 i samband med frågor om skoförsörjningen (prop. 1978/79:60, NU 1978/ 79:18, rskr 1978/79:117). För tryggande av försörjningsberedskapen i fråga om gummistövlar beslutades för budgetåret 1978/79 om ett ränte- och amorteringsfritt försörjningsberedskapslån om 8 milj. kr. och en statlig garanti för ett banklån om 4 milj. kr. Riksdagen godkände ett avtal mellan Tretorn och överstyrelsen för ekonomiskt försvar (ÖEF). vilket innebar att Tretorn under åren 1979-1981 vid sina anläggningar i Helsingborg av beredskapsskäl skulle upprätthålla en erforderlig produktionskapacitet i fråga om gummistövlar. För hela avtalsperioden beviljades 19,5 milj. kr. i försörjningsberedskapslån.

Tretorn AB har även erhållit särskilt sysselsättningsstöd. I ett avtal med staten förband sig Tretorn AB i februari 1978 att, mot en ersättning av 5,6 milj. kr., förlänga avvecklingsperioden för sådan verksamhet som det då bedömdes nödvändigt att lägga ner för att möjliggöra fortsatt sysselsättning inom övrig tillverkning. Behovet av personalminskning beräknades till 250 personer. Företaget gick med på att, mot en ersättning på 2,9 milj. kr., inte säga upp några anställda med verkan före den 1 januari 1979. Mot en ersättning på 2,7 milj. kr. lovade företaget att inte avskeda mer än 100 arbetstagare under perioden 1 januari-30 juni 1979. För år 1978 uppfylldes villkoret. Däremot bedömde man i slutet av år 1978 att villkoret för perioden 1 januari-30 juni 1979 inte skulle kunna uppfyllas. Ett förslag till nytt sysselsättningsavtal mellan företaget och staten godkändes av riksdagen i december 1978. Detta förslag innebar att företaget skulle, utöver de 2,9 milj. kr. som det redan uppfyllt villkoren för enligt det ursprungliga avtalet, få uppbära ytterligare 2,1 milj. kr. Dessa medel skulle användas för att under hela år 1979 upprätthålla sysselsättningen för ca 75 anställda vid blandningsoch bollbeklädnadsenheterna. Dessa personer skulle annars få lämna sina anställningar vid utgången av april 1979. Företaget förband sig därutöver att upprätthålla verksamheten för ca 25 personer vid blandningsenheterna till och med utgången av år 1981.

Under hösten 1979 begärde Tretorn AB en omprövning av sitt avtal med ÖEF om försörjningsberedskapsstöd för produktion av gummistövlar. ÖEF fann dock inte skäl att öka detta stöd. Tretorn valde i detta läge att säga upp avtalet och varsla om nedläggning av tillverkningen vid företaget.

Näringslivsdelegationen i Malmöhus län initierade då en konsultundersökning i syfte att ta fram förslag som kunde leda till att Tretorn i möjlig

NU 1979/80:61

utsträckning beredde fortsatt sysselsättning åt den varslade personalen.

Resultatet blev att man vid styrelsesammanträde i Tretorn AB den 2 april 1980 beslöt om överlåtelse av två tredjedelar av aktiekapitalet i dotterbolaget Tretorn Stövel AB. Tretorn AB skulle kvarstå som ägare till den återstående tredjedelen, medan AB Norrvikens Skofabrik i Skee skulle äga en tredjedel och enskilda intressenter i Helsingborg en tredjedel. Det nya företaget Stövel AB Tretorn beräknas komma att sysselsätta ca 270 personer.

Bolaget har ansökt om att få teckna ett avtal med ÖEF om försörjningsberedskapslån mot att viss stöveltillverkning upprätthålls. ÖEF bereder f. n. ärendet och väntas kunna fatta beslut under maj 1980. Inriktningen är att få till stånd ett avtal av samma typ som det mellan ÖEF och Tretorn AB.

Situationen vid Tretorn AB har debatterats vid två tillfällen under riksmötet 1979/80. Den 17 december 1979 (RD 1979/80:54 s. 24) besvarade arbetsmarknadsminister Rolf Wirtén två frågor (1979/80:194, 1979/80:196) om den framtida sysselsättningen vid Tretorn AB. Arbetsmarknadsministern redogjorde för de då aktuella förhållandena på följande sätt:

För ett par månader sedan begärde Tretorn AB hos överstyrelsen för ekonomiskt försvar en uppjustering av nu gällande avtal. Överstyrelsen fann dock inte skäl att gå med på ökat stöd. Tretorn AB valde då att säga upp avtalet.

Tretorns förslag till nytt avtal skulle dels innebära en avsevärd personalminskning under 1980, dels en subvention vad gäller stöveltillverkningen med 40 000-50 000 kr. per personår.

Regeringen anser inte att det finns anledning att frångå överstyrelsens bedömning. Det blir nu överstyrelsens sak att överväga alternativa vägar att upprätthålla försörjningsberedskapen när det gäller gummistövlar. Företaget har informerats härom.

Mot bakgrund av detta har Tretorn AB beslutat att inleda MBLförhandlingar om total nedläggning.

Sysselsättningsläget har nu allmänt sett förbättrats. Efterfrågan på arbetskraft till industrin är relativt god. Men omfattande arbetsmarknadspolitiska åtgärder måste ändå sättas in vid en nedläggning av denna omfattning. Självfallet kommer de reguljära medel som står till buds att användas. Jag har från arbetsförmedlingen i Helsingborg inhämtat att sådana insatser planeras. I första hand kommer det att bli aktuellt att, i det relativt gynnsamma arbetsmarknadsläge som nu råder inom industrin, underlätta omplaceringar lokalt och regionalt genom intensiva förmedlingsinsatser. Det kan även bli aktuellt med utbildningsinsatser för att underlätta övergången till expansiva industrier. På detta sätt kan man långsiktigt trygga sysselsättningen för dem som drabbas vid en nedläggning av Tretorn AB.

Den 15 februari 1980 (RD 1979/80:86 s. 95) besvarade handelsminister Staffan Burenstam Linder en fråga (1979/80:294) om åtgärder för att säkra fortsatt svensk tillverkning av gummistövlar. Handelsministern redovisade bl. a. de försörjningsmässiga överväganden som regeringen hade gjort och anförde:

Regeringen har intagit samma ståndpunkt som ÖEF. Inom de begränsade ekonomiska ramar som det ekonomiska försvaret har till sitt förfogande

NU 1979/80:61

måste en lång rad angelägna behov kunna tillgodoses. Jag vill här peka på kravet att trots starkt ökade kostnader upprätthålla försörjningsberedskapen på olje- och tekoområdena. Detta innebär att noggranna överväganden måste göras både då det gäller vilka varor som skall anses oundgängliga från försörjningsberedskapssynpunkt och i fråga om valet av metoder för att tillgodose behoven.

Då det gäller produktion av lättgummiskor vill jag nämna att Tretorns tillverkning upphörde redan under första halvåret 1979. Någon anledning att av försörjningsberedskapsskäl stödja en tillverkning av tennisbollar kan inte föreligga.

Beträffande handelspolitiska åtgärder för att trygga svensk sko- och gummistöveltillverkning anförde handelsminister Hadar Cars i propositionen hösten 1978 om skoförsörjningen följande (prop. 1978/79:60 s. 17):

Våra möjligheter att förbättra den svenska industrins läge genom att ingripa mot importen begränsas av våra internationella åtaganden. För ett litet, starkt exportberoende land som Sverige finns särskild anledning att slå vakt om frihandeln och de internationella regler som värnar den. Avsteg från dessa regler från svensk sida riskerar - något som inte nog starkt kan understrykas när krav på ökade protektionistiska åtgärder nu förs fram från olika håll - att mötas av motåtgärder från andra länder. Sådana motåtgärder skulle kunna bli besvärande och leda till arbetslöshet i andra viktiga branscher. Vårt bästa skydd mot en tilltagande protektionism är och förblir det regelsystem som har utvecklats i GATT, det allmänna tull- och handelsavtalet.

Näringsutskottet gjorde i detta sammanhang inget särskilt uttalande beträffande importen av gummistövlar. När det gällde importen av läderskor uttalade utskottet följande (NU 1978/79:18 s. 7):

Utskottet erinrar om att importen från lågprisländer f. n. utgör en ringa andel av den totala importen av läderskor. Av de skäl som anges i propositionen är det viktigt att inga importrestriktioner införs. Utskottet vill emellertid - i likhet med vad som anförs i propositionen - framhålla betydelsen av att utvecklingen av importen från lågprisländerna noga följs.

De socialdemokratiska ledamöterna reserverade sig till förmån för ett uttalande om att regeringen borde vara beredd att vid behov vidta importreglerande åtgärder för läderskoproduktionen. Riksdagen följde utskottet.

Utskottet

Gummiindustrin behandlas i tre motioner. Av dessa avser motionen 1979/80:392 och delvis också motionen 1979/80:699 branschen i stort. Den sistnämnda motionen tar emellertid främst sikte på Goodyears fabrik i Norrköping och Firestones fabriker i Viskafors och Borås. Den tredje motionen, 1979/80:1784, gäller Tretorns fabrik i Helsingborg.

I motionen 1979/80:392 anförs att en svensk gummiindustri är nödvändig

NU 1979/80:61

bl. a. av beredskaps-och sysselsättningsskäl. För att kapaciteten skall tryggas krävs, enligt motionärerna, ett ökat samhällsengagemang både i form av aktieförvärv t. ex. genom allmänna pensionsfonden och i form av ett program för svensk gummiindustri.

Ägarförhållandena anges i motionen 1979/80:699 som en bidragande orsak till de nedläggningshot som har riktats mot Firestones och Goodyears fabriker. Anläggningarna ägs av multinationella företag och dessa har. säger motionärerna, inte genomfört de investeringar som är nödvändiga för den fortsatta verksamheten. Motionärerna begär att riksdagen skall uttala sig för en nationalisering av fabrikerna. De vill vidare att samhället skall överta planeringen för den svenska gummiindustrin i dess helhet.

I motionen 1979/80:1784 anförs att det otillfredsställande resultatet vid Tretorn AB kan förklaras av att företaget medvetet har flyttat ut viktig utrustning och tillverkning utomlands och av att importerade skodon genom priskonkurrens har trängt ut dyrare svenska produkter av högre kvalitet. Motionären anser att staten, i samarbete med de anställda, bör undersöka möjligheterna att finna alternativa användningsområden för gummimaterial, så att företagets produktion kan utvecklas mot nya områden. Vidare borde samhället uppställa kvalitetskrav för importen för att på så sätt utestänga importprodukter av låg kvalitet.

En kartläggning av den svenska gummivaruindustrin genomförs på regeringens uppdrag av statens industriverk. Resultatet skall utgöra en utgångspunkt för bedömning av utvecklingstendenserna inom branschen. Industriverket skall både redovisa nuläget och beräkna den förväntade utvecklingens effekter på sysselsättningen i dess helhet och regionalt samt dess påverkan på miljö och försörjningsberedskap. Vidare skall problemen med lågprisimport och möjligheterna till teknisk förnyelse och materialutveckling beaktas. Utredningsarbetet beräknas bli avslutat under år 1980.

Utskottet vill framhålla betydelsen av att samhället noga följer utvecklingen inom gummiindustrin. Det utredningsarbete som pågår är ett uttryck för samhällets vilja att kartlägga problemen för att kunna få den överblick som är nödvändig. Utskottet förutsätter att regeringen, så snart som möjligt sedan utredningsarbetet avslutats, tar upp frågan om ett samlat program för eventuella statliga insatser inom den svenska gummiindustrin.

Beträffande Goodyears fabrik i Norrköping vill utskottet framhålla att följderna av en eventuell nedläggning av produktionen bör granskas från beredskapssynpunkt. Detta sker för närvarande inom regeringskansliet, sedan frågan först behandlats av överstyrelsen för ekonomiskt försvar (OEF). Utskottet förutsätter att ÖEF och regeringen gör erforderliga bedömningar och vidtar de åtgärder som kan vara lämpliga. Sysselsättningen vid Firestones fabrik i Viskafors har tryggats genom att anläggningen sålts till Hexagon AB i februari 1980. Hexagon beräknar att genom tillverkning av industrigummi kunna bereda de anställda fortsatt sysselsättning. För fabriken i Borås gäller att Hexagon har köpt även denna, men med rätt att

NU 1979/80:61

lägga ned verksamheten om företaget inte funnit en köpare före utgången av mars 1980. Eftersom detta inte skett har de anställda varslats om uppsägning till mitten av augusti 1980. Förhandlingar pågår f. n. med ett antal intressenter, och regeringen följer utvecklingen. Målet är att finna en köpare som kan överta produktionen innan de anställda sägs upp. Utskottet vill framhålla det angelägna i att samhället noga följer utvecklingen vid de nedläggningshotade enheterna och är berett att medverka till en lösning av sysselsättningsproblemen.

När det gäller Tretorn AB kan anföras att stöveltillverkningen har tryggats genom tillkomsten av Stövel AB Tretorn, vilket kommer att sysselsätta omkring 270 personer. Detta bolag, i vilket Tretorn AB äger en tredjedel, AB Norrvikens Skofabrik en tredjedel och enskilda intressenter i Helsingborg en tredjedel, har ansökt om att få teckna ett avtal med ÖEF om försörjningsberedskapslån för gummistöveltillverkning. Ärendet behandlas f. n. av ÖEF, som beräknas kunna ta ställning till ansökan under maj 1980. Utskottet finner att sysselsättningen och försörjningsberedskapen vid Tretorn i Helsingborg f. n. tycks vara tryggad.

Kravet på åtgärder mot import av vissa skoprodukter kan utskottet inte biträda. Härvidlag hänvisar utskottet till de internationella överenskommelser rörande utrikeshandeln som Sverige i olika sammanhang har anslutit sig till. Liksom tidigare i liknande sammanhang (NU 1978/79:18 s. 8) vill utskottet emellertid framhålla betydelsen av att utvecklingen av importen från lågprisländerna noga följs.

Utskottet finner mot här angiven bakgrund inte skäl för någon framställning till regeringen på grundval av motionerna.

Utskottet hemställer

att riksdagen avslår

1. motionen 1979/80:392 (om ett program för svensk gummiindustri m. m.),

2. motionen 1979/80:699 (om nationalisering av Goodyears och Firestones fabriker i Sverige m. m.),

3. motionen 1979/80:1784 (om statligt övertagande av Tretorns fabrik i Helsingborg m. m.).

Stockholm den 14 maj 1980

På näringsutskottets vägnar INGVAR SVANBERG

Närvarande: Ingvar Svanberg (s), Johan Olsson (c), Erik Hovhammar (m), Hugo Bengtsson (s). Sven Andersson (fp). Nils Erik Wååg (s). Margaretha af Ugglas (m). Lilly Hansson (s). Thage Peterson (s). Bengt Sjönell (c). Rune Jonsson (s), Ingegärd Oskarsson (c), Wivi-Anne Radesjö (s), Sven Munke (m) och Christer Eirefelt (fp).

GOTAB 65208 Stockholm 1980