Med anledning av propositionen 1979/80:74 om upplåtelsevillkor m. m. för kronotorp och propositionen 1979/80:100 i vad avser kostnader för kronotorp jämte motioner
NU 1979/80:64
Näringsutskottets betänkande 1979/80:64
med anledning av propositionen 1979/80:74 om upplåtelsevillkor m. m. för kronotorp och propositionen 1979/80:100 i vad avser kostnader för kronotorp jämte motioner
Ärendet
I detta betänkande behandlas
dels propositionen 1979/80:74 (industridepartementet), vari förslås att riksdagen godkänner att nu gällande upplåtelsevillkor för kronotorp m. m. ändras i överensstämmelse med vad föredragande statsrådet har förordat.
dels propositionen 1979/80:100 bilaga 17 (industridepartementet) punkten G 2 (s. 320 f.), vari föreslås att riksdagen till Kostnader för kronotorp för budgetåret 1980/81 anvisar ett förslagsanslag av 4 300 000 kr..
dels en motion som har väckts med anledning av propositionen 1979/ 80:74,
dels en motion om friköp av kronotorp vilken har väckts under allmänna motionstiden år 1979.
Motionerna redovisas i det följande (s. 2).
Propositionen 1979/80:74
De ändringar av gällande avtalsvillkor för kronotorp m. m. som föreslås innebär ekonomiskt gynnsammare avträdesvillkor för innehavare av kronotorp.
Vidare innebär förslaget att kronotorpare skall erhålla vidgade mö jligheter att förvärva kronotorp. Sålunda skall kronotorpare få rätt att förvärva del av kronotorp för bostadsändamål om hinder inte möter från fastighetsbildningssynpunkt. Kronotorpare skall även få rätt att förvärva hela kronotorp när tillstånd enligt jordförvärvslagen kan erhållas.
Propositionen 1979/80:100
Anslaget kostnader för kronotorp avses för bidrag bl. a. till investeringar i byggnader och andra fasta anläggningar på bestående kronolägenheter och till flyttningsbidrag och avträdesersättning åt innehavare av kronolägenheter. Sådana kostnader har hittills belastat ett anslag under tionde huvudtiteln (jordbruksdepartementet). Medelsberäkningen är grundad på förutsättning -
1 Riksdagen 1979180. 17 sami. Nr 64
NU 1979/80:64
en att riksdagen beslutar i enlighet med vad som föreslagits i propositionen 1979/80:74.
Motionerna
Yrkanden
Den motion som har väckts med anledning av propositionen 1979/80:74 är 1979/80:1909 av Lars Werner m. fl. (vpk), vari hemställs att riksdagen uttalar att i motionen nämnda principer bör gälla i förhandlingarna mellan staten och kronotorparna.
Den motion från allmänna motionstiden år 1979 som behandlas här är
1978/79:2024 av Per Petersson m. fl. (m), vari hemställs att riksdagen hos regeringen anhåller om förslag till ändrade bestämmelser vid friköp av kronotorp med beaktande av vad som anförts i motionen.
Motivering
Texten i motionen 1978/79:2024 svarar i stora delar mot det särskilda yttrande som har avgetts av representanterna för Sveriges kronotorpare- och kolonistförbund i den arbetsgrupp vars förslag ligger till grund för propositionen 1979/80:74 (se prop. s 49 f.). Huvudregeln bör enligt motionärerna vara att kronotorpsinnehavaren skall ha rätt att friköpa hela den arrenderade arealen. Det bör. säger de. finnas synnerligen starka skäl om avsteg skall göras från denna regel. Skäl för vissa begränsningar kan finnas i samband med den allmänna jordbrukspolitiken, dvs. samhällets intresse av effektivaste möjliga användning av skogs- och åkermark.
I motionen 1979/80:1909 anförs att vänsterpartiet kommunisterna ställer sig positivt till propositionens tendens. Motionärerna menar emellertid att de föreslagna arrangemangen ter sig omständliga och byråkratiska. De hävdar att följande principer borde fastslås i fråga om statens jordarrendespolitik. För det första bör rätten till friköp vara ovillkorlig vad gäller såväl byggnader som mark. Det finns knappast skäl att pröva friköp ur fastighetsbildningssynpunkt. För det andra bör priserna vid friköp inte fastställas utifrån kommersiella villkor. De bör bygga på fasta principer, som kan tillämpas automatiskt. Utgångspunkten skall icke vara "hittillsvarande höga prisnivå som gällt vid genomförda förvärv".
Utskottet
Beteckningen kronotorp används som en sammanfattande benämning på lägenheter under domänverkets förvaltning som enligt olika regler har upplåtits för uppodling och bebyggande. Upplåtelser av detta slag har förekommit från slutet av 1800-talet fram till 1950-talet. Huvudsyftet har
NU 1979/80:64
varit att främja uppkomsten av mindre jordbruk och egna hem. Senare motiv var att underlätta kronoparkernas vård och att säkra det statliga skogsbrukets behov av arbetskraft.
För de fall då kronotorp av innehavaren avträds till domänverket finns riktlinjer för beräkning av avträdesersättning. Dessa riktlinjer har godkänts av riksdagen. Kronotorparnas organisation. Sveriges kronotorpare- och kolonistförbund (SKKF). har länge krävt en revision av ersättningsreglerna.
Sedan gammalt har hos många kronotorpare funnits önskemål att få förvärva de av staten upplåtna lägenheterna - helt eller delvis - med äganderätt. De framställningar som har ingivits har oftast avsett förvärv av en del av kronotorpet för bostadsändamål. Framställningar av denna innebörd har i en del fall avslagits, vanligen därför att förvärvet bedömts medföra olägenheter vid förvaltningen av kronoparken. Över framställningar om förvärv av hela kronotorp för jordbruksändamål har lantbruksnämnderna och fastighetsbildningsmyndigheterna fått yttra sig. I ett flertal fall. då dessa instanser avstyrkt förvärv, har domänverket avslagit framställningarna. Regeringen har prövat en del av dessa ärenden och därvid inte ändrat verkets beslut.
Våren 1977 behandlade näringsutskottet motioner som gällde höjda avträdesersättningar och rätt till friköp av kronotorp (NU 1976/77:48 s. 35 f.). Utskottet kunde då notera att regeringen i slutet av år 1976 hade givit domänverket i uppdrag att efter samråd med SKKF komma in med förslag i båda dessa avseenden. En arbetsgrupp, där SKKF var representerat, hade tillsatts. Utskottet underströk att det var väsentligt att frågan om friköp av kronotorp fick en positiv lösning.
Arbetsgruppen har redovisat sin utredning i en rapport år 1979. På vissa punkter har SKKF:s representanter reserverat sig. Domänverket har i skrivelse till regeringen i stort anslutit sig till vad arbetsgruppen har förordat.
Regeringens förslag överensstämmer till väsentlig del med domänverkets. Det innebär bl. a. följande. Nya, för kronotorparna gynnsammare regler för avträdesersättning införs. Dessa får retroaktiv verkan från den 14 mars 1977. Kronotorpare får vidare i princip en generell rätt att för bostadsändamål förvärva torpets byggnader och tomt. Beträffande förvärv av kronotorp för jordbruksändamål anförs att nuvarande innehavare av kronotorp om de så önskar bör ges möjlighet att förvärva sina torp. Förvärvets lämplighet frän jordbrukspolitisk och regionalpolitisk synpunkt skall dä enligt jordförvärvslagen (1979:230) prövas av lantbruksnämnderna. Förvärv av kronotorp som inte redan utgör särskild fastighet förutsätter, konstateras det. för sin giltighet i vanlig ordning även prövning enligt fastighetsbildningslagen (1970:988).
Domänverket säger i sin skrivelse till regeringen att fastighetsbildning vid friköp av mark utöver tomt för byggnader bör kunna medges enligt
NU 1979/80:64
undantagsbestämmelsen i 3 kap. 10 § fastighetsbildningslagen. Enligt denna bestämmelse får fastighetsbildning, om den är till övervägande nytta från allmän synpunkt, äga rum även om den strider mot vad som i lagen föreskrivits till skydd för jordbruksnäringen eller skogsbruket. Utskottet finner det inte uppenbart att verket har grund för sin tolkning av den angivna paragrafen. Om så är fallet kvarstår likväl allmänna lämplighets- och planvillkor, från vilka motsvarande undantagsbestämmelse, 3 kap. 9 §, knappast torde ge möjlighet till befrielse.
När det gäller avträdesersättning har SKKF:s representanter i arbetsgruppen liksom organisationen i sitt remissyttrande krävt en längre gående retroaktivitet än vad regeringen förordar. På den punkten föreligger inget motionsyrkande. Utskottet instämmer i industriministerns resonemang i propositionen och tillstyrker således att riksdagen godkänner att nu gällande villkor för avträdesersättning ändras enligt regeringens förslag.
1 fråga om förvärv av kronotorp har från SKKFrs sida på samma sätt begärts att en kronotorpare i princip skall ha rätt att friköpa hela den arrenderade arealen. Undantag skulle få förekomma bara om synnerligen starka skäl föreligger. Domänverkets skrivelse till regeringen innehåller uttalandet att någon generell rätt att friköpa hela torpet inte bör införas men att verket i princip är berett att medge friköp av jord som brukas av torparen. Därvid förutsätter verket att lantbruksnämnderna bevakar möjligheterna att till verket återföra friköpt jord när brukningen upphör.
De båda motioner som finns att behandla i detta sammanhang ger stöd åt kronotorparnas önskemål. Motionen 1978/79:2024 ansluter sig nära till det särskilda yttrande som SKKF:s representanter har fogat till arbetsgruppens rapport. Huvudregeln bör vara, sägs alltså i denna, att kronotorpsinnehavaren skall ha rätt att friköpa hela den arrenderade arealen. Enligt motionen 1979/80:1909 bör som en princip fastslås att rätten till friköp bör vara ovillkorlig vad gäller såväl byggnader som mark och att det knappast finns skäl att pröva friköp från fastighetsbildningssynpunkt.
Utskottet anser att starka skäl talar för att kronotorparna nu bör få en obetingad rätt att - på skäliga ekonomiska villkor - förvärva de torp som de innehar. Enligt utskottets mening finns det, mot bakgrund av kronotorpsinstitutionens historia och de villkor som hittills gällt för kronotorparna och med hänsyn till det begränsade antalet återstående kronotorp, inte anledning för staten att i samband med friköpen hårt hävda de principer av bl. a. jordbrukspolitisk natur som kommer till uttryck i fastighetsbildningslagen och jordförvärvslagen. Som utskottet i det föregående har nämnt ger fastighetsbildningslagen inte med säkerhet utrymme för den generösa behandling från fastighetsbildningsmyndigheternas sida som domänverket har förordat när det gäller friköpsärenden. Fastighetsbildningslagens motivering kan inte kompletteras genom fristående uttalanden i efterhand (jfr JuU 1976/77:15 s.6). Utskottet föreslår därför att riksdagen i lag anger att vid friköp av kronotorp fastighetsbildning får äga rum utan hinder av vad som
NU 1979/80:64
anges i 3 kap. fastighetsbildningslagen. De villkor som sålunda åsyftas är, som framgår av det föregående, av två slag, nämligen dels allmänna lämplighets- och planvillkor, dels särskilda villkor till skydd för jordbruksnäringen och skogsbruket. Den av utskottet föreslagna bestämmelsen ansluter nära till den av domänverket åberopade undantagsbestämmelsen i 3 kap. 10 §.
Utskottet anser likaså att friköp av kronotorp bör få genomföras utan att kronotorparen behöver ha förvärvstillstånd enligt jordförvärvslagen. Domänverket har förutsatt att lantbruksnämnderna kommer att inta en generös hållning till frågan om friköp av torp med jord under brukning. Även i detta fall gäller emellertid att ett fristående uttalande av riksdagen inte blir förpliktande. Utskottet föreslår alltså en lagbestämmelse av nyss angiven innebörd.
De undantagsbestämmelser med avseende på fastighetsbildningslagen och jordförvärvslagen som utskottet har angivit gäller en mycket begränsad kategori av fall som har övergångskaraktär. Det bör därför enligt utskottets mening inte ifrågakomma att infoga undantagsbestämmelserna i de båda nämnda lagarna. I stället föreslår utskottet att dessa bestämmelser placeras i en särskild lag om undantag från fastighetsbildningslagen och jordförvärvslagen vid friköp av kronotorp.
Beträffande den inledande bestämmelsen i sitt förslag till sådan lag får utskottet anföra följande. Begreppet friköp av kronotorp innefattar enligt angiven definition även det mera detaljreglerade förfarandet inlösen av kronotorp, varom tidigare stadgats i vissa författningar (se prop. 1979/80:74 s. 42). Enligt uppräkningen av upplåtelseformer blir lagen tillämplig på just de lägenheter under domänverkets förvaltning som omfattas av regeringens förslag i propositionen 1979/80:74. Bland dessa ingår icke de fjällägenheter som förvaltas av domänverket.
Det är uppenbart att undantaget från krav på förvärvstillstånd gäller endast vid själva friköpet, inte vid senare överlåtelse av samma fastighet.
Som värderingsnorm vid förvärv av kronotorp bör enligt propositionen (s. 11) fortsättningsvis gälla att köpeskillingen fastställs efter förhandling med kronotorparen i varje enskilt fall, att därvid den hittillsvarande prisnivån vid genomförda förvärv utgör en utgångspunkt och att domänverket - på samma sätt som vid sin markförsäljning i övrigt - erbjuder kredit för en del av köpeskillingen. Vad här sagts tycks vara godtaget också från kronotorparnas sida. I motionen 1979/80:1909 anförs att priserna vid friköp ej bör fastställas utifrån kommersiella villkor, att de bör byggas på fasta principer som kan tillämpas automatiskt och att utgångspunkten inte skall vara "hittillsvarande höga prisnivå som gällt vid genomförda förvärv”.
Enligt utskottets mening svarar regeringens förslag på denna punkt så långt det är möjligt mot kravet på fasta principer. Automatiskt verkande regler torde det med hänsyn till de från fall till fall starkt växlande förhållandena vara svårt eller omöjligt att uppställa. Kronotorparens utgifter
NU 1979/80:64
för förvärvet kan komma att kraftigt reduceras - eventuellt bortfalla - till följd av att avträdesersättning utbetalas även till kronotorpare som förvärvar sitt torp. Slutsatsen av vad här sagts blir att det senast angivna kravet i motionen 1979/80:1909 inte ger anledning till någon särskild åtgärd från riksdagens sida.
I propositionen berörs också frågan om skogskomplettering vid friköp av kronotorp. Därvid uttalas att domänverket bör medverka till att vid förvärv av kronotorp för jordbruksändamål komplettering kan ske med skogsmark i den omfattning lantbruksnämnd finner lämplig och kronotorparen har möjlighet härtill. Utskottet förutsätter att detta skall gälla trots att det enligt utskottets förslag inte erfordras att lantbruksnämnden lämnar tillstånd till förvärvet.
Utskottet föreslår sålunda när det gäller friköp av kronotorp de riktlinjer som här har angivits och som bl. a. tar sig uttryck i det framlagda lagförslaget. Motionen 1978/79:2024 har delvis blivit tillgodosedd redan genom framläggandet av propositionen och blir det i övrigt enligt utskottets förslag. Även motionen 1979/80:1909 tillgodoses i allt väsentligt.
Regeringens förslag i budgetpropositionen om anslag till kostnader för kronotorp (se s. 1) tillstyrks av utskottet.
Utskottet hemställer att riksdagen
1. med anledning av propositionen 1979/80:74 samt motionerna
1978/79:2024 och 1979/80:1909
a) godkänner att gällande upplåtelsevillkor för kronotorp m. m. ändras i överensstämmelse med vad utskottet har angivit,
b) antar följande
Förslag till
Lag om undantag från fastighetsbildningslagen (1970:988) och jordförvärvslagen (1979:230) vid friköp av kronotorp
Härigenom föreskrivs följande.
1 § Med friköp av kronotorp avses i denna lag att innehavare av sådan lägenhet under domänverkets förvaltning som har upplåtits såsom skogstorp, odlingslägenhet, kolonat, kronotorp eller kronolägenhet förvärvar lägenheten eller del därav med äganderätt.
2 § Vid friköp av kronotorp får fastighetsbildning äga rum utan hinder av villkor som anges i 3 kap. fastighetsbildningslagen (1970:988).
3 § Vid friköp av kronotorp behövs inte förvärvstillstånd enligt jordförvärvslagen (1979:230).
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1980.
NU 1979/80:64
2. med bifall till propositionen 1979/80:100 bilaga 17 punkten G 2 till Kostnader för kronotorp för budgetåret 1980/81 under fjortonde huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag av 4 300 000 kr.
Stockholm den 3 juni 1980
På näringsutskottets vägnar
INGVAR SVANBERG
Närvarande: Ingvar Svanberg (s). Johan Olsson (c). Erik Hovhammar (m). Hugo Bengtsson (s). Sven Andersson (fp). Nils Erik Wååg(s), Margaretha af Ugglas (m). Birgitta Hambraeus (c). Bengt Sjönell (c). Lennart Pettersson (s). Carl Tham (fp). Rune Jonsson (s). Sivert Andersson (s) och Per Westerberg (m).