Med anledning av propositionen 1979/80:100 i vad avser vissa anslag för budgetaret 1980/81 till allmän försäkring, jämte motioner
SfU 1979/80:13
Socialförsäkringsutskottets betänkande 1979/80:13
med anledning av propositionen 1979/80:100 i vad avser vissa anslag för budgetaret 1980/81 till allmän försäkring, jämte motioner
Utskottet behandlar i detta betänkande de i propositionen 1979/80: 100, bilaga 8 (socialdepartementet) under litt. B. Allmän försäkring m. m. upptagna anslagen B 1 -7 och B 9.
Allmän försäkring m. m.
1. Försäkringsöverdomstolen. Utskottet tillstyrker regeringens under punkten B 1 (s. 45-47) framlagda förslag och hemställer
att riksdagen till Försäkringsöverdomstolen för budgetåret 1980/81 anvisar ett förslagsanslag av 6558000 kr.
2. Försäkringsrätter. Regeringen har under punkten B 2 (s. 47—49) föreslagit riksdagen att till Försäkringsrätter för budgetåret 1980/81 anvisa ett förslagsanslag av 28 363 000 kr.
Motion
I motionen 1979/80: 161 av Anna-Greta Skantz m. fl. (s) hemställs att riksdagen beslutar att hos regeringen begära att en ny försäkringsrätt inrättas i Malmö.
Utskottet
Genom beslut vid 1977/78 års riksmöte (prop. 1977/78:20, SfU 1977/ 78: 15, rskr 113) infördes fr. o. m. den 1 januari 1979 en ny besvärsorganisation inom socialförsäkringen. Tre regionala försäkringsrätter, försäkringsrätten för Mellansverige, försäkringsrätten för Södra Sverige och försäkringsrätten för Norra Sverige, övertog de arbetsuppgifter som riksförsäkringsverkets besvärsavdelning och försäkringsrådet haft.
Försäkringsrätterna är domföra med tre yrkesdomare. Dessutom ingår två nämndemän vid prövning av vissa besvärsmål. Rätterna är organiserade i avdelningar. I försäkringsrätten för Mellansverige, som är lokaliserad till Haninge kommun, finns f. n. fem avdelningar med vardera sex domare. I försäkringsrätten för Södra Sverige, som är lokaliserad till Jönköpings kommun, finns tre avdelningar med vardera sju domare. 1 försäkringsrätten för Norra Sverige slutligen, som är lokaliserad till Umeå kommun, finns två avdelningar med vardera fem domare. Utöver domarpersonalen finns på försäkringsrätterna föredragande till ett sammanlagt antal av 28 och biträdande personal till ett sammanlagt antal av 43 personer.
1 Riksdagen 1979180. 11 sami. Nr 13
SfU 1979/80:13
2 Propositionen 1977/78:20 innehöll vissa antaganden om arbetsbördan för de olika försäkringsrätterna. Antalet mål i inledningsskedet beräknades till ca 12000. Härav kunde 6000 mål - varav 2000 övergångsvis - beräknas falla på försäkringsrätten för Mellansverige, 4000 på försäkringsrätten för Södra Sverige och 2000 på försäkringsrätten för Norra Sverige. Varje handläggare (domare eller föredragande) beräknades kunna avverka 135 mål per år i genomsnitt. De olika försäkringsrätternas personalbehov beräknades från dessa utgångspunkter.
Enligt budgetpropositionen visar de hittillsvarande erfarenheterna att såväl målbalansen vid starten för försäkringsrätternas verksamhet som den fortsatta måltillströmningen är högre än de ursprungliga beräkningar som låg till grund för personalbedömningen och att det inte torde finnas anledning räkna med att tillströmningen av mål till försäkringsrätterna kommer att minska under den närmaste tiden. Däremot anses det möjligt att efter den första igångsättningsperioden nå en viss ökning i avverkningstakten av mål.
Mot denna bakgrund och med hänsyn till att det ofta är fråga om ärenden av stor betydelse för den enskildes försörjning föreslår departementschefen att rätterna tillförs medel för tio nya tjänster och ett tjugotal tillfälliga tjänster. Försäkringsrätterna i Mellansverige och Norra Sverige föreslås få medel för vardera tre domare, två föredragande och två biträden, samtliga utom ett biträde vid den senare rätten tillfällig personal. Försäkringsrätten för Södra Sverige föreslås få medel för inrättande av en fjärde avdelning med fem domare, två föredragande och två biträden samt medel för tillfällig personal, motsvarande två domare, två föredragande och två biträden.
Motionärerna i motionen 161, Anna-Greta Skantz m. fl., vill att riksdagen begär hos regeringen att en ny försäkringsrätt inrättas i Malmö. Motionärerna framhåller att den ursprungligen beräknade tiden för handläggning av mål, ett år, inte kunnat hållas och att det inte kan accepteras att de försäkrade kan tvingas vänta närmare två år på förmåner som utgör deras enda inkomst. För försäkringskassornas del medför också den långa handläggningstiden att de måste handlägga och fatta beslut om vissa ärenden utan ledning av rättspraxis. Den kraftiga ökningen av antalet mål till försäkringsrätten för Södra Sverige utgör enligt motionärerna tillräckliga skäl för att förlägga en ny försäkringsrätt till Malmö. Befolkningsunderlaget enbart i Skåne och Blekinge, ca 1 200000 invånare, är tillräckligt för en försäkringsrätt. Motionärerna erinrar också om att utredningen angående översyn av besvärsorganisationen inom socialförsäkringen m. m. föreslagit att försäkringsrätten för Södra Sverige skulle lokaliseras till Malmö, ett förslag som följdes upp i en motion med anledning av propositionen 1977/ 78: 20. För en sådan lokalisering talar enligt motionärerna såväl närheten till juridiska fakulteten i Lund som att det finns unika resurser i MalmöLundområdet som säkerställer tillgången på kvalificerad medicinsk expertis inom nära nog samtliga specialiteter och ger förutsättningar för snabba utredningar.
SfU 1979/80:13
3 Enligt vad utskottet erfarit uppgick målbalansen vid 1979 års utgång till 16629 mål, medan under året avverkats 7 600 mål. Särskilt för försäkringsrätten för Södra Sverige har prognoserna för måltillströmning och målavverkning slagit fel. Några delade meningar om behovet av att förstärka försäkringsrätternas organisation för att bringa ner de besvärande långa handläggningstiderna finns inte. Erfarenheterna av hur de nya försäkringsrätterna kan fungera när igångsättningssvårigheterna övervunnits är emellertid ännu begränsade. Utskottet anser därför att frågan om inrättande av ytterligare en försäkringsrätt är för tidigt väckt och att de förstärkningar av organisationen som behövs bör ske på sätt föreslagits i propositionen. Utskottet biträder därför propositionens förslag och avstyrker bifall till motionen 161.
Utskottet tillstyrker regeringens förslag om medelsanvisning till försäkringsrätterna.
Hemställan
Utskottet hemställer att riksdagen
1. beträffande inrättande av en försäkringsrätt i Malmö avslår motionen 1979/80:161,
2. med bifall till regeringens under punkten B 2 framlagda förslag till Försäkringsrätter för budgetåret 1980/81 anvisar ett förslagsanslag av 28 363 000 kr.
3. Riksförsäkringsverket. Regeringen har under punkten B 3 (s. 49-52) föreslagit riksdagen att till Riksförsäkringsverket för budgetåret 1980/81 anvisa ett förslagsanslag av 118 851 000 kr.
Motion
I motionen 1979/80:1842 (motivering i motionen 1979/80: 1840) av Göthe Knutson (m) hemställs
1. att riksdagen i samband med behandlingen av anslaget V B 3 Riksförsäkringsverket som sin mening ger regeringen till känna
a. att den sittande utredningen om riksförsäkringsverkets organisation även bör pröva frågan om den statistiska verksamhetens överförande till statistiska centralbyrån,
b. att försäkringskassornas långsiktiga ställning och huvudmannaskap även bör utredas av en parlamentariskt sammansatt kommitté,
c. att i avvaktan på den sittande ALLFA-utredningens förslag så få maskin- och programvarumässiga investeringar som möjligt bör förekomma i verkets nuvarande datasystem,
d. att riksförsäkringsverket skyndsamt bör vidta åtgärder för att upprätthålla offentlighetsprincipen för datalagrade allmänna handlingar enligt
SfU 1979/80:13
datainspektionens riktlinjer i yttrande över lägesrapport från ALLFAkommittén,
2. att riksdagen hos regeringen anhåller att försäkringsöverdomstolen och försäkringsrätterna överförs till justitiedepartementets verksamhetsområde.
Utskottet
De i motionen 1842 av Göthe Knutson framställda yrkandena syftar till en decentralisering inom socialförsäkringen. Motiveringen till motionen återfinns i motionen 1840 om datapolitiken, där samme motionär tar upp olika datapolitiska problem inom den statliga sektorn. Såvitt gäller riksförsäkringsverkets datasystem menar motionären att detta har ansvarsgränser som helt strider mot myndighetsindelningen mellan försäkringskassorna och riksförsäkringsverket. Motionären pekar på att kassorna under senare år fått starkt och väl förankrat stöd för sin självständighet och anser att dataansvarsgränserna därför måste ändras och anpassas efter decentraliseringstrenden. I takt med en decentralisering av datasystemet bör även försäkringens regelsystem, organisation och kontroll decentraliseras och statens styrning övergå till en mer övergripande målsättning.
En motion med samma syfte väcktes under fjolårets riksmöte med anledning av propositionen 1978/79:162 om sjukförsäkringsförmåner vid arbetsmarknadsutbildning och vissa vuxenstudier m. m. och behandlades av utskottet i betänkandet SfU 1978/79:21. Utskottet erinrade därvid om det pågående arbetet inom utredningen om ADB inom den allmänna försäkringen (ALLFA) som bl. a. har inriktats på frågorna om och i så fall i vilken utsträckning det kan vara lämpligt att dela upp och sprida datorbearbetningarna och databaserna genom att komplettera riksförsäkringsverkets centrala datoranläggning med regionala anläggningar eller mindre datorutrustningar vid försäkringskassornas central- och lokalkontor. Utskottet fann att flertalet av de frågor motionären tagit upp hade samband med ALLFA-utredningens arbete.
Utredningen avgav i april 1979 en lägesrapport. Ds S 1979:4, ADB inom den allmänna försäkringen på 1980-talet och därefter. Av denna framgår att utredningen beslutat att som huvudalternativ utreda en datadriftstruktur som innebär en fördelning av sjukförsäkringssystemet till försäkringskassornas samtliga centralkontor. Som referensalternativ skall utredas en central drift av samtliga ADB-system. Vidare skall möjligheterna prövas att i en följande etapp ytterligare decentralisera datordriften till regional eller lokal nivå. Utredningen anser att investeringar i den nuvarande datordriftorganisationen för att möjliggöra administrationen av nya tillämpningar bör undvikas. Blir investeringar nödvändiga före 1983 - då utredningen räknar med att en ny datordriftorganisation kan tas i bruk - bör man undersöka möjligheterna att förlägga driften övergångsvis på annan datoranläggning. Utredningens bedömning i denna fråga överensstämmer sålunda med motionärens.
SfU 1979/80:13
5 Datainspektionen har yttrat sig över ALLFA-utredningens lägesrapport bl. a. beträffande datorskyddet och konstaterat att även om stora insatser gjorts från riksförsäkringsverkets sida för att förbättra dataskyddet i den nuvarande organisationen så kan ytterligare krav både behöva ställas och förverkligas i samband med övergång till en helt ny driftorganisation. Bl. a. måste i ett nytt system de enskilda personernas möjligheter till insyn enligt offentlighetsprincipen och till erhållande av registerutdrag enligt datalagen förbättras. Inspektionen ger i detta sammanhang vissa riktlinjer för konstruktionen av de nya systemen.
Utskottet delar uppfattningen att det är angeläget att offentlighetsprincipen kan upprätthållas för datalagrade handlingar. Vilka åtgärder som måste vidtas härför är emellertid redan föremål för sådan uppmärksamhet att det enligt utskottets mening inte finns anledning för riksdagen att göra något särskilt uttalande härom.
Vad härefter angår frågor om uppgifts- och ansvarsfördelning mellan riksförsäkringsverket och de allmänna försäkringskassorna är dessa f. n. föremål för uppmärksamhet såväl inom kommittén för översyn av riksförsäkringsverkets organisation (S 1979:08) som inom den s.k. RFV-FKFutredningen, i vilken senare ingår representanter för såväl verket som kassorna. Vid den pågående översynen av riksförsäkringsverkets organisation kommer, såsom utskottet erinrade om föregående år, även frågan om verkets fortsatta statistiska verksamhet att ingå som ett naturligt led i utredningens arbete.
Utskottet anser att resultatet av dessa båda utredningars arbete bör avvaktas innan riksdagen tar ställning till behovet av ytterligare utredning på området.
Något vägande skäl för att överföra den nya besvärsorganisationen inom socialförsäkringen till justitiedepartementets verksamhetsområde har enligt utskottets mening inte anförts.
På grund av det anförda avstyrker utskottet bifall till motionen 1842.
Utskottet tillstyrker regeringens förslag om medelsanvisning till riksförsäkringsverket.
Hemställan
Utskottet hemställer att riksdagen
1. beträffande datasystem m. m. avslår motionen 1979/80: 1842,
2. med bifall till regeringens under punkten B 3 framlagda förslag till Riksförsäkringsverket för budgetåret 1980/81 anvisar ett förslagsanslag av 118 851 000 kr.
SfU 1979/80:13
4. Bidrag till försäkringskassornas förvaltningskostnader. Utskottet tillstyrker regeringens under punkten B 4 (s. 52—53) framlagda förslag och hemställer
att riksdagen till Bidrag till försäkringskassornas förvaltningskostnader för budgetåret 1980/81 anvisar ett förslagsanslag av 265000000 kr.
5. Folkpensioner. Regeringen har under punkten B 5 (s. 53—56) föreslagit riksdagen att till Folkpensioner för budgetåret 1980/81 anvisa ett förslagsanslag av 29980000000 kr.
Motioner
I motionen 1979/80: 160 av Bengt Kindbom (c) och Tage Sundkvist (c) hemställs att riksdagen begär att regeringen snarast framlägger förslag till ändring av lagen om pensionstillskott innebärande att vid beviljande av pensionstillskott till ålderspensionen skall bortses från makes undantagande från ATP.
I motionen 1979/80:420 av Lars Werner m. fl. (vpk) hemställs att riksdagen beslutar att med verkan från den 1 juli 1980 anta
1. dels följande såsom Motionärernas förslag betecknade förslag till ändring i 6 kap. 2 § lagen om allmän försäkring:
Nuvarande lydelse Motionärernas förslag
6 kap.
Ålderspension utgör, där ej annat följer av vad i andra stycket samt 3 och 4§§ sägs, för år räknat nittiofem procent eller, för gift försäkrad vars make åtnjuter folkpension i form av ålderspension eller förtidspension eller äger rätt till pension enligt 1 § första stycket, sjuttiosju och en halv procent av basbeloppet.
Böijar ålderspension
Ålderspension utgör, där ej annat följer av vad i andra stycket samt 3 och 4 §§ sägs, för år räknat nittionio procent eller, för gift försäkrad vars make åtnjuter folkpension i form av ålderspension eller förtidspension eller äger rätt till pension enligt 1 § första stycket, åttiofyra och en halv procent av basbeloppet.
till folkpension.
2. dels följande såsom Motionärernas förslag betecknade förslag till ändring i 1 kap. 6 § lagen om allmän försäkring:
SfU 1979/80:13
7 Nuvarande lydelse Motionärernas förslag
1 kap.
6 §
Inom den ett basbelopp.
Basbeloppet fastställes av rege- Basbeloppet fastställes av regeringen för varje månad och utgör ringen för varje månad och utgör
fyratusen kronor multiplicerat med fyratusen kronor multiplicerat med
det tal, vilket angiver förhållandet det tal, vilket angiver förhållandet *
mellan det allmänna prisläget under mellan det allmänna prisläget under
andra månaden före den som bas- andra månaden före den som basbeloppet avser och prisläget i sep- beloppet avser och prisläget i september 1957. Ändring av nämnda tember 1957. Ändring av nämnda
tal må ej föranleda ändring av bas- tal må ej föranleda ändring av basbeloppet, med mindre talet stigit el- beloppet, med mindre talet stigit eller nedgått med minst tre procent ler nedgått med minst två procent
sedan närmast föregående ändring sedan närmast föregående ändring
av basbeloppet vidtogs. Det sålun- av basbeloppet vidtogs. Det sålunda beräknade basbeloppet avrun- da beräknade basbeloppet avrun das
till närmaste hundratal kronor. das till närmaste hundratal kronor.
I motionen 1979/80: 624 av Lennart Brunander (c) hemställs att riksdagen anhåller att regeringen förändrar reglerna för erhållande av ålderspension och ATP i enlighet med vad som anförts i motionen.
I motionen 1979/80:631 av Maj Pehrsson m. fl. (c) hemställs att riksdagen hos regeringen begär att ett förslag skyndsamt läggs fram innebärande en rätt till pensionstillskott för den som begärt undantagande från ATP.
I motionen 1979/80: 835 av Åke Polstam (c) hemställs att riksdagen hos regeringen anhåller om förslag innebärande att lagen om pensionstillskott ändras, så att 4§ ej skall gälla änkepension till kvinna som ej lämnat samtycke till undantagande.
I motionen 1979/80: 1183 av förste vice talmannen Ingegerd Troedsson m.fl. (m) hemställs att riksdagen hos regeringen
1. begär förnyad översyn av frågan om rätt till pensionstillskott till dem som på grund av undantagande från ATP efter pensionering kommit att som enda inkomst uppbära mindre belopp än folkpension och pensionstillskott,
2. begär översyn av frågan om änkors rätt till pensionstillskott när maken gjort undantagande från ATP.
Uppräkning av folkpensionens grundbelopp och beräkning av basbelopp
Hel ålderspension inom folkpensioneringen utgår med 95 % av basbeloppet till ensam pensionär och med 155% av basbeloppet till två makar som båda är pensionärer.
Basbeloppet inom den allmänna försäkringen har tillkommit för att värdet av pensionerna skall bibehållas i nivå med prisutvecklingen i samhället. Basbeloppet bygger därför på konsumentprisindex, vilket beräknas på
SfU 1979/80:13
statistiska uppgifter om prisförändringar. Basbeloppet fastställs vaije månad och utgör 4 000 multiplicerat med det tal som anger förhållandet mellan konsumentprisindex under andra månaden före den som basbeloppet avser och konsumentprisindex i september 1957.
För att man skall undvika alltför täta justeringar av basbeloppet har man försett regeln om basbeloppets förändringar med en marginalspärr. Denna är uttryckt så, att en ändring av jämförelsetalet inte skall föranleda ändring av basbeloppet med mindre än att jämförelsetalet stigit eller gått ned med tre procent sedan närmast föregående ändring av beloppet vidtogs.
Motionärerna i motionen 420 av Lars Werner m. fl. anser att det finns starka skäl för en höjning av pensionsförmånerna för att ge pensionärerna en reell standardhöjning. De föreslår därför att ålderspensionen för ensam pensionär skall höjas till 99 % av basbeloppet och för gift pensionär till 84,5% av basbeloppet eller tillhopa 169% för makar. Motionärerna föreslår också att reglerna för inflationsskyddet förändras så att basbeloppet ändras redan när jämförelsetalet stigit eller gått ner med två procent efter närmast föregående ändring av beloppet.
Riksdagen har senast föregående år (se SfU 1978/79: 17) avvisat förslag om höjningar av folkpensionens grundbelopp bl. a. med hänvisning till de mycket omfattande och kostnadskrävande reformer på pensionsområdet som genomförts under senäre år. Utskottet har i det nämnda betänkandet också hänvisat till pensionskommitténs ställningstagande i betänkandet SOU 1977:46, Pensionsfrågor m.m. Kommittén förordade mot bakgrunden av den rådande samhällsekonomiska situationen att tillgängliga resurser för förbättringar för pensionärerna i första hand skulle tas i anspråk för en utbyggnad av bl. a. långtidssjukvården. En sådan prioritering såvitt gäller pensionärerna har också förordats i budgetpropositionen och utskottet delar helt denna uppfattning. Utskottet vill erinra om att pensionärerna till följd av pensionernas anknytning till basbeloppet bättre än många andra grupper under senare tid tillförsäkrats en oförändrad standard och att kostnaderna för endast värdesäkring av pensionerna för nästa budgetår enligt propositionen beräknas uppgå till 2880 milj. kr.
Också ett motionsyrkande om tätare justering av basbeloppet behandlades i det förenämnda betänkandet SfU 1978/79: 17. Yrkandet avslogs av riksdagen på förslag av utskottet under hänvisning till att pensionskommittén övervägt även denna fråga, men ansett att gällande bestämmelser för värdesäkring av pensioner ger ett mycket gott inflationsskydd, varför en ytterligare förfining av värdesäkringssystemet inte framstod som särskilt angelägen. 1 betänkandet erinrade utskottet om att vissa av kommitténs förslag, däribland frågan om värdesäkring av pensionerna, var föremål för beredning i regeringskansliet.
Utskottet anser inte att riksdagen har någon anledning frångå sina tidigare ståndpunkter i de nu aktuella frågorna och avstyrker följaktligen bifall till motionen 420.
SfU 1979/80:13
9 Pensionstillskott vid undantagande från ATP
Pensionärer utan ATP eller med låg ATP har utöver grundpension rätt till pensionstillskott. Dessa utgår f. n. med belopp motsvarande för ålderspensionär 37% och för folkpensionär med hel förtidspension 74% av basbeloppet. Pensionstillskotten räknas upp successivt den 1 juli varje år med 4 % av basbeloppet för ålderspensionär och med 8 % av basbeloppet för förtidspensionär fram till den 1 juli 1981. De kommer då, för år räknat, att utgöra 45% av basbeloppet för ålderspensionär och 90% av samma belopp för pensionär med förtidspension.
Försäkrad kan anmäla undantagande från ATP såvitt avser inkomst av annat förvärvsarbete än anställning. Ett undantagande kan medföra att pensionstillskotten helt eller delvis reduceras. Vid bedömningen av rätten till pensionstillskott skall nämligen hänsyn tas till den ATP som skulle ha utgått om undantagande inte hade skett.
I motionen 631 av Maj Pehrsson m. fl. begärs att förslag skyndsamt läggs fram om att den som begärt undantagande från ATP skall ha rätt till pensionstillskott. Motionärerna konstaterar att det var olyckligt att inte redan från början göra anslutningen till ATP obligatorisk och att följden blivit att många som begärt undantagande från ATP får leva på en oanständigt låg materiell nivå. Motionärerna pekar också på att de som haft ett undantagande från ATP under många år betalat högre folkpensionsavgift än de som anslutit sig till ATP-systemet på grund av att avgiften till ATP är avdragsgill vid taxeringen. Underlaget för folkpensionsavgiften blir därmed lägre för ATP-anslutna än för dem som begärt undantagande. Dessa har således enligt motionärerna under sina aktiva år betalat såväl större avgifter till folkpensioneringen som högre stats- och kommunalskatt än de som varit anslutna till ATP.
Även motionärerna i motionen 1183 av förste vice talmannen Ingegerd Troedsson m.fl. anser att rätten till pensionstillskott för dem som begärt undantagande från ATP bör vidgas. Motionärerna erinrar om att många som begärt undantagande nu lever på inkomster som understiger beloppet för folkpension och pensionstillskott, och de begär att pensionskommittén skall få förnyat uppdrag att se över detta problem. Samma motionärer och motionärerna i motionen 160, Bengt Kindbom och Tage Sundkvist, och i motionen 835, Åke Polstam, tar upp ett annat problem med anknytning till pensionstillskotten. Vid bedömningen av änkors rätt till pensionstillskott beaktas pension som skulle ha utgått om undantagande från ATP inte hade gällt för den avlidne maken. Denna bedömning kvarstår även sedan änkepensionen avlösts av ålderspension. Får däremot hustrun ålderspension innan mannen avlider påverkas hennes rätt till pensionstillskott varken före eller efter makens död av hans undantagande från ATP. Motionärerna i motionen 1183 begär en översyn av dessa regler, medan motionärerna i motionen 160 begär skyndsamt förslag till lagändring så att makes undantagande inte påverkar en änkas rätt till pensionstillskott när hon får ålders -
SfU 1979/80:13
pension. Också motionären i motionen 835 begär förslag av denna innebörd såvitt avser kvinnor som ej lämnat samtycke till undantagandet.
Motionsyrkanden med samma syfte prövades av föregående riksmöte (SfU 1978/79:17). Utskottet erinrade därvid om att pensionskommittén i betänkandet SOU 1977:76, Pensionsfrågor m. m., bl. a. lagt fram förslag om att möjligheten att anmäla undantagande från ATP skall slopas och att kommittén i det sammanhanget prövat frågan om rätten till pensionstillskott vid undantagande från ATP. Vidare erinrade utskottet om att riksförsäkringsverket uppmärksammat skillnaderna i villkoren för rätt till pensionstillskott för änkor och att verkets skrivelse till regeringen i frågan överlämnats till pensionskommittén för prövning.
Utskottet anser, i likhet med utskottets ställningstagande föregående år, att beredningen inom regeringskansliet av pensionskommitténs förslag bör avvaktas innan ställning tas till yrkandena beträffande pensionstillskott till dem som begärt undantagande från ATP. Utskottet avstyrker därför bifall till motionen 631 och motionen 1183 i motsvarande del.
Utskottet vidhåller också sitt ställningstagande i frågan om änkors rätt till pensionstillskott, vilket innebär att yrkandena härom i motionerna 160, 835 och 1183 inte bör föranleda någon åtgärd med hänsyn till de överväganden i frågan som pågår inom pensionskommittén.
Ansökan om folkpension
Ålderspension utgår fr. o. m. 65 års ålder. Möjlighet finns dock att skjuta upp uttaget av pensionen till mellan 65 och 70 års ålder, varvid pensionsbeloppet ökas, eller att ta ut pensionen i förtid fr. o. m. 60 års ålder, varvid pensionsbeloppet reduceras.
Den som vill ha ålderspensionsförmåner måste i princip göra en skriftlig ansökan härom hos försäkringskassan. Pensionen kan utgå retroaktivt, dock längst för tre månader före ingången av den månad under vilken ansökan gjordes hos försäkringskassan.
Lennart Brunander framhåller i motionen 624 att ålderspensionen bör kunna utgå automatiskt fr. o. m. den månad man fyller 65 år och att nuvarande ansökningsförfarande är onödigt byråkratiskt. Han begär att reglerna för utbetalning av pension ändras så att den pensionsberättigade tre månader före 65-årsdagen får ett meddelande om att pensionen kommer att utbetalas med vissa angivna belopp för ålderpension och ATP. Vill den pensionsberättigade ha pensionsuttaget uppskjutet skall uppgifter härom anges på en blankett som sänds in till försäkringskassan.
En pensionsansökan innehåller uppgifter om sökandens personliga förhållanden - make, barn, sammanboende, ekonomi m. m. — som skall tjäna som underlag för bedömning av storleken av pensionsförmånerna, skatteberäkning, utbetalningssätt m. m. När utskottet vid föregående riksmöte (SfU 1978/79:15) behandlade en motion om förenkling av reglerna för utbetalning av ålderspension erinrade utskottet bl. a. om att ansökningsför -
SfU 1979/80:13
farandet fungerade som en kontroll och kunde för den försäkrade innebära en impuls till att ta upp frågan om inkomstprövade förmåner i form av bostadstillägg och hustrutillägg. Utskottet fann det nödvändigt att en ansökan regelmässigt föregick utbetalning av ålderspension. Utskottet anser att riksdagen — som delade denna mening — bör vidhålla sin tidigare ståndpunkt och avstyrker därför bifall till motionen 624.
Hemställan
Utskottet hemställer
att riksdagen
1. beträffande höjning av folkpensionens grundbelopp och värdesäkring av pensionsförmåner avslår motionen 1979/80:420,
2. beträffande pensionstillskott vid undantagande från ATP avslår motionerna 1979/80: 631 och 1979/80:1183 yrkandet 1,
3. beträffande pensionstillskott till änkepension avslår motionerna 1979/80:160, 1979/80: 835 och 1979/80:1183 yrkandet 2,
4. beträffande utbetalning av pension avslår motionen 1979/80:624,
5. med bifall till regeringens under punkten B 5 framlagda förslag till Folkpensioner för budgetåret 1980/81 anvisar ett förslagsanslag av 29980000000 kr.
6. Bidrag till kommunala bostadstillägg till folkpension. Regeringen har under punkten B 6 (s. 56-57) föreslagit riksdagen att
1. godkänna de i propositionen förordade ändringarna i fråga om hyresgränser för kommunalt bostadstillägg till folkpension,
2. till Bidrag till kommunala bostadstillägg till folkpension för budgetåret 1980/81 anvisa ett förslagsanslag av 650000000 kr.
Motioner
1 motionen 1979/80: 628 av Maj-Lis Landberg m. fl. (s) hemställs att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om samordning mellan bostadsbidragssystemen.
I motionen 1979/80:1187 (jfr 1979/80: 1011) av Lars Werner m.fl. (vpk) hemställs att riksdagen beslutar att bostadskostnadsgränserna för statsbidrag till KBT fr. o. m. den 1 januari 1981 höjs till 775 kr./månad för ogift pensionär och 900 kr./månad för makar.
Utskottet
Fr. o. m. den 1 januari 1980 utgår statsbidrag till kommunernas kostnader för kommunala bostadstillägg till folkpension. Statsbidrag utgår under förutsättning att kommunen täcker minst 80 % av bostadskostnaden upp
SfU 1979/80:13
till 700 kr./mån. för ensamstående och 800 kr./mån. för makar. Statsbidrag utgår med 43% av kommunens kostnader för bostadstillägg upp till nämnda bostadskostnader per månad (prop. 1978/79:95 bil. 2, FiU 1978/ 79: 35, rskr 1978/79: 335).
I konsekvens med vad som föreslagits i budgetpropositionen bil. 16, Bostadsdepartementet beträffande hyresgränserna för statskommunala bostadsbidrag förordar chefen för socialdepartementet att bostadskostnadsgränserna för statsbidrag till kommunala bostadstillägg justeras upp till 750 kr./mån. för ensamstående och 850 kr./mån. för makar fr. o. m. den 1 januari 1981. Höjningen kommer inte att påverka statsbidragsgivningen förbudgetåret 1980/81.
Civilutskottet har denna dag (CU 1979/80:16) biträtt regeringens förslag om en justering av de övre hyresgränserna för statskommunala bostadsbidrag, vilket innebär att utskottet avstyrkt ett yrkande i motionen 1011 av Lars Werner m.fl. om en höjning av hyresgränserna till 775 kr./mån. för ensamstående och 900 kr./mån. för makar. Socialförsäkringsutskottet anser att överensstämmelse bör föreligga beträffande bostadskostnadsgränserna inom de båda bostadsbidragssystemen. Utskottet avstyrker följaktligen bifall till samma motionärers förslag i motionen 1187 om en motsvarande höjning av hyresgränserna för statsbidrag till kommunala bostadstillägg och tillstyrker bifall till propositionens förslag.
I motionen 628 av Maj-Lis Landberg m. fl. påtalas att olika regler gäller för beräkning av kommunalt bostadstillägg och statskommunalt bostadsbidrag såvitt gäller sammanboende personer. Vid beräkning av kommunalt bostadstillägg anses pensionär som stadigvarande sammanbor med annan, med vilken han eller hon varit gift eller har eller har haft barn, som gift pensionär medan vid beräkningen av statskommunalt bostadsbidrag även de som utan att fylla de nämnda förutsättningarna har ekonomisk hushållsgemenskap behandlas som gifta. Motionärerna anser att de båda systemen bör samordnas och de begär att bostadsbidragskommittén (Bo 1979:01) skall få i uppdrag att lägga fram förslag i frågan.
Utskottet delar motionärernas uppfattning att en bättre samordning mellan de båda systemen på denna punkt behövs. Problemet har emellertid redan uppmärksammats av den socialpolitiska samordningsutredningen (S 1975:02) som i sitt betänkande SOU 1979: 94, En allmän socialförsäkring, ansett det särskilt angeläget att införa enhetliga civilståndsregler för de olika bostadsbidragen. Utredningen har därvid förordat att man skulle införa ett utvidgat samboendebegrepp för kommunala bostadstillägg för att anpassa reglerna till de statskommunala bostadsbidragen. Betänkandet är för närvarande föremål för remissbehandling. Med hänsyn till det anförda anser utskottet att någon riksdagens åtgärd med anledning av motionen 628 för närvarande inte är påkallad.
SfU 1979/80:13
13 Hemställan
Utskottet hemställer att riksdagen
1. beträffande höjda hyresgränser med bifall till propositionen och med avslag på motionen 1979/80: 1187 godkänner de i propositionen förordade ändringarna i fråga om hyresgränser för kommunalt bostadstillägg till folkpension,
2. beträffande samordning mellan bostadsbidragssystemen avslår motionen 1979/80: 628,
3. med bifall till regeringens under punkten B 6 framlagda förslag till Bidrag till kommunala bostadstillägg till folkpension för budgetåret 1980/81 anvisar ett förslagsanslag av 650000000 kr.,
7. Ersättning till postverket för pensionsutbetalningar. Utskottet tillstyrker regeringens under punkten B 7 (s. 58-59) framlagda förslag och hemställer att riksdagen till Ersättning till postverket för pensionsutbetalningar för budgetåret 1980/81 anvisar ett förslagsanslag av 50 500000 kr.
9. Vissa yrkesskadeersättningar m. m. Utskottet tillstyrker regeringens under punkten B 9 (s. 61) framlagda förslag och hemställer
att riksdagen till Vissa yrkesskadeersättningar m. m. för budgetåret 1980/81 anvisar ett förslagsanslag av 2 200000 kr.
Stockholm den 13 mars 1980
På socialförsäkringsutskottets vägnar SVEN ASPLING
Närvarande: Sven Aspling (s), Nils Carlshamre (m), Maj Pehrsson (c). Helge Karlsson (s), Margareta Andrén (fp), Doris Håvik (s), Allan Åkerlind (m). Börje Nilsson (s), Gullan Lindblad (m), Lars-Åke Larsson (s), Elis Andersson (c), Martin Segerstedt (s), Siri Häggmark (m). Arne Andersson i Falun (c) och Ulla Johansson (s).
SfU 1979/80:13
14 Reservation
Inrättande av en försäkringsrätt i Malmö (punkten 2 mom. I)
Sven Aspling, Helge Karlsson, Doris Håvik, Börje Nilsson, Lars-Åke Larsson, Martin Segerstedt och Ulla Johansson (alla s) anser
dels att det avsnitt av utskottets yttrande på s. 3 som böijar med ”Enligt vad” och slutar med ”motionen 161.” bort ha följande lydelse.
Enligt vad utskottet erfarit uppgick målbalansen för försäkringsrätterna vid 1979 års utgång till 16629 mål, medan under året avverkats 7600 mål. Detta innebär att de försäkrade kan få vänta två år på förmåner, som utgör deras enda inkomst. Försäkringskassan måste också handlägga och fatta beslut om vissa ärenden utan ledning av rättspraxis. I synnerhet för bedömningen av ärenden om ersättning från den nya arbetsskadeförsäkringen är detta allvarligt.
Några delade meningar om nödvändigheten att förstärka försäkringsrätterna föreligger inte. Propositionens förslag innebär att samtliga försäkringsrätter tillförs medel för inrättande av nya tjänster, men att försäkringsrätten för Södra Sverige prioriteras i detta avseende med en helt ny avdelning. För denna försäkringsrätt har också prognoserna för måltillströmning och målavverkning slagit mest fel.
I en reservation till utskottets betänkande SfU 1977/78: 15 hemställdes att försäkringsrätten för Södra Sverige skulle förläggas till Malmö i stället för till Jönköping. Reservanterna anslöt sig härvid till det förslag som lagts fram av utredningen angående översyn av besvärsorganisationen och som motiverats av de fördelar främst ur rekryteringssynpunkt som en lokalisering till Malmö skulle innebära. I reservationen redogjordes utförligt för de skäl ur rekryterings- och andra synpunkter som talade för en försäkringsrätt i Malmö.
Utskottet delar motionärernas i motionen 161 uppfattning att det finns anledning inrätta en ljärde försäkringsrätt som förläggs till Malmö. Enbart befolkningen i Skåne och Blekinge, ca 1 200000 personer, utgör tillräckligt underlag härför. I Malmö-Lundområdet finns mycket goda möjligheter att rekrytera personal till en försäkringsrätt. Här finns också unika resurser för att säkerställa den nödvändiga tillgången på kvalificerad medicinsk expertis inom nära nog samtliga specialiteter och därmed genomföra snabba utredningar i ärenden av komplicerad natur.
Antalet nya tjänster - inberäknat tillfälliga tjänster — som föreslås i propositionen motsvarar ungefärligen vad som skulle behövas för att inrätta en försäkringsrätt i Malmö. Enligt utskottets mening bör man inom regeringskansliet ha en sådan planering vid utbyggnaden av de befintliga försäkringsrätterna att man bevarar möjligheterna att föra samman en del av resurserna inom organisationen till en ny försäkringsrätt i Malmö. Regeringen bör återkomma med förslag om en sådan försäkringsrätt till riksdagen vid riksmötet 1980/81. Vad utskottet anfört bör ges regeringen till känna.
SfU 1979/80:13
dels att utskottet vid punkten 2 under moni. 1 bort hemställa
1. beträffande inrättande av en försäkringsrätt i Malmö med bifall till motionen 1979/80: 161 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
Särskilt yttrande
Pensionstillskott vid undantagande från ATP (punkten 5 mom. 2 och 3) Nils Carlshamre (m), Maj Pehrsson (c), Allan Åkerlind (m), Gullan Lindblad (m), Elis Andersson (c), Siri Häggmark (m) och Arne Andersson i Falun (c) anför:
Bestämmelserna om avräkning av pensionstillskott mot den ATP som skulle ha utgått om undantagande inte skett kan få den konsekvensen att en ålderspensionär för sin försöijning endast får grundpensionens belopp, f. n. 1 179 kr./mån. för ogift pensionär, och i förekommande fall kommunalt bostadstillägg. Enligt vår mening talar flera omständigheter för att man snarast bör vidta åtgärder för att ge dessa försäkrade en anständig materiell standard. De som vid tilläggspensioneringens uppbyggnadsskede anmälde undantagande från ATP hade inte möjlighet att förutse att de skulle bli uteslutna från att få del av pensionstillskottens förmåner. Pensionstillskotten kan inte heller ses som en förmån inom ATP-systemet utan får i princip anses vara en skattefinansierad låginkomstutfyllnad och standardsäkring. Härtill kommer att de flesta som uppbär pensionstillskott inte direkt har bidragit till finansieringen av ATP. Avgifts- och taxeringsbestämmelserna har också medfört att företagare, som begärt undantagande från ATP, under sina aktiva år har betalat större avgifter till folkpensioneringen och högre stats- och kommunalskatt än den som med samma bruttoinkomst av jordbruk eller rörelse varit ansluten till ATP genom att ATP-avgiften hela tiden varit avdragsgill vid inkomsttaxeringen och därmed sänkt underlaget för beräkning av avgifter och skatter.
Tyvärr måste vi konstatera att pensionskommittén i sitt betänkande SOU 1977:76 inte föreslagit någon ändring i bestämmelserna om rätt till pensionstillskott vid undantagande från ATP. Vi menar emellertid att de ovan anförda argumenten är tillräckligt starka för en ändring av nuvarande ordning och att det är en väsentlig politisk uppgift att slå vakt om ekonomiskt eftersatta minoriteters trygghet på så vis att förändringar till dessa gruppers bästa snabbt och effektivt uppnås. Vi vill därför uttrycka förhoppningen att regeringen vid beredningen att pensionskommitténs förslag, oavsett kommitténs restriktiva hållning, beaktar vad som under flera år anförts i motioner av riksdagsledamöter från centerpartiet och moderata samlingspartiet och snarast förelägger riksdagen förslag om att undantagande från ATP inte skall påverka rätten till pensionstillskott.
Norstedts Tryckeri, Stockholm 1980