Med anledning av propositionen 1979/80:128 om ställföreträdares ansvar för arbetsgivaravgifter samt avveckling av den frivilliga pensionsförsäkringen, m. m., jämte motioner

SfU 1979/80:16

Socialförsäkringsutskottets betänkande 1979/80:16

med anledning av propositionen 1979/80:128 om ställföreträdares ansvar för arbetsgivaravgifter samt avveckling av den frivilliga pensionsförsäkringen, m. m., jämte motioner

Propositionen

I propositionen föreslås att ett ställföreträdaransvar införs för juridiska personers arbetsgivaravgifter. Har en företrädare för en juridisk person uppsåtligen eller av grov oaktsamhet underlåtit att betala in avgifter i rätt tid och ordning skall han vara solidariskt ansvarig med den juridiska personen för de obetalda avgifterna. Härigenom sker en anpassning till vad som gäller i fråga om innehållen preliminär A-skatt och mervärdeskatt.

Dessa bestämmelser föreslås träda i kraft den 1 juli 1980.

I propositionen läggs också fram förslag om att debitering av arbetsgivaravgifter i samband med debiteringen av slutlig skatt skall ersättas av ett enhetligt debiteringssystem fr. o. m. 1980 års debitering.

Vidare föreslås att möjligheten att göra inbetalningar till den frivilliga pensionsförsäkringen inom den allmänna försäkringen upphör i och med utgången av år 1980.

Bestämmelserna om arkiv hos statlig myndighet föreslås kunna tillämpas även på arkiv hos de allmänna försäkringskassorna.

Det föreslås också att kvinnor som genomgår militär grundutbildning skall behandlas på samma sätt som värnpliktiga som genomgår grundutbildning när det gäller rätt till sjukpenning m. m. under utbildningstiden.

Vidare föreslås att bestämmelserna i den allmänna försäkringen anpassas till den nya organisationen för yrkesinriktad rehabilitering. Utbildningsbidrag som utgår under den yrkesinriktade rehabiliteringen föreslås bli pensionsgrundande.

I propositionen föreslås också att avgiftsskvldigheten för vissa bidrag till konstnärer m. fl. begränsas till enbart ATP-avgiften.

I övrigt föreslås bl. a. vissa mindre ändringar i reglerna om överklagande av beslut i socialförsäkringsärenden.

De i propositionen intagna författningsförslagen är följande.

1 Riksdagen 1979180. 11 sami. Nr 16

SfU 1979/80:16

1 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1959:552) om uppbörd av vissa avgifter enligt lagen om allmän försäkring, m. m.

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1959:552) om uppbörd av vissa avgifter enligt lagen om allmän försäkring, m. m.1

dels att 17 § skall upphöra att gälla,

dels att 18, 19, 30, 36 och 51 §§ skall ha nedan angivna lydelse,

dels att i lagen skall införas en ny paragraf, 30 a §, av nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

17 §

Arbetsgivaravgift uppgående till högst ettusen kronor skall, därest riksförsäkringsverket icke annat bestämmer, påföras såsom slutlig avgift i samband med slutlig skatt i enlighet med vad som stadgas i uppbördslagen. Vad nyss sagts skall även gälla arbetsgivaravgift överstigande nämnda belopp, därest verket finner skäl därtill föreligga.

Riksförsäkringsverket skall lämna uppgift om de arbetsgivaravgifter som skola påföras i samband med slutlig skatt.

18 §

Annan arbetsgivaravgift än som Arbetsgivaravgifterna skall uppbäavses i 17 § uppbäres av riksförsäk- ras av riksförsäkringsverket, ringsverket.

19 §

Preliminär avgift skall erläggas Den preliminära avgiften skall

under utgiftsåret enligt debitering. erläggas under utgiftsåret enligt

debitering. Beräknas arbetsgivaravgiften uppgå till högst ettusen kronor skall preliminär avgift debiteras endast om riksförsäkringsverket finner skäl till det eller om arbetsgivaren begär det.

1 Lagen omtryckt 1974:938.

Senaste lydelse av lagens rubrik 1974:938.

SfU 1979/80:16

3 Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Avgiften debiteras i en gemensam post, vilken avrundas till närmast lägre hela krontal, som utan att öretal uppkommer är jämnt delbart med antalet inbetalningstillfällen.

Preliminär avgift skall inbetalas med lika belopp senast den 18 i envar av månaderna februari, april, juni, augusti, oktober och december eller, vid debitering under utgiftsåret, i de av nämnda månader som infalla under återstoden av året.

Aven utan debitering må preliminär avgift, för vinnande av bättre överensstämmelse med den beräknade slutliga avgiften, erläggas under utgiftsåret eller efter utgången därav.

Den preliminära avgiften skall inbetalas med lika belopp senast den 18 i envar av månaderna februari, april, juni, augusti, oktober och december eller, vid debitering under utgiftsåret, i de av dessa månader som infaller under återstoden av året.

Även utan debitering får preliminär avgift, för att nå bättre överensstämmelse med den beräknade slutliga avgiften, erläggas under utgiftsåret eller efter utgången därav.

30 §

Vad i uppbördslagen och föreskrifter angående tillämpningen av nämnda lag stadgas om restavgift, indrivning och redovisning av restförd skatt, avkortning och avskrivning av skatt, antagande av ackordsförslag som rör skatt samt upprättande av balanslängd skall äga motsvarande tillämpning i fråga om avgiftsbelopp som avses i 29 §; dock skall befogenhet, som enligt 58 § 2 mom. angivna lag tillkommer länsstyrelse eller riksrevisionsverket, i stället utövas av riksförsäkringsverket. Angående efterkrav och preskription skall vad i 70 och 71 §§ uppbördslagen stadgas äga motsvarande tillämpning, dock att vad i 70 § 2 mom. nämnda lag sägs beträffande länsstyrelse i stället skall gälla riksförsäkringsverket.

Vad i uppbördslagen (1953:272) och föreskrifter angående tillämpningen av nämnda lag stadgas om restavgift, indrivning och redovisning av restförd skatt, avkortning och avskrivning av skatt, antagande av ackordsförslag som rör skatt samt upprättande av balanslängd skall tillämpas också i fråga om avgiftsbelopp som avses i 29 §; dock skall befogenhet, som enligt 58 § 2 mom. angivna lag tillkommer länsstyrelse eller riksrevisionsverket, i stället utövas av riksförsäkringsverket. / fråga om efterkrav och preskription tillämpas föreskrifterna i 70 och 71 §§ uppbördslagen, dock att vad i 70 § 2 mom. nämnda lag sägs beträffande länsstyrelse i stället skall gälla riksförsäkringsverket.

Införsel enligt införsellagen (1968:621) får äga rum vid indrivning av avgifter som debiteras enligt denna lag.

SfU 1979/80:16

4 Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

30 a §

Har någon, i egenskap av företrädare för arbetsgivare som är juridisk person, uppsåtligen eller av grov oaktsamhet underlåtit att betala in arbetsgivaravgift i rätt tid och ordning, är han tillsammans med arbetsgivaren betalningsskyldig för avgiftsbeloppet och den restavgift som belöper på detta. Betalningsskyldigheten får jämkas eller efterges om det föreligger särskilda skäl.

Talan om att ålägga betalningsskyldighet enligt första stycket skall föras vid allmän domstol. Talan får inte väckas och åtgärd för indrivning inte vidtas sedan arbetsgivarens ansvarighet för avgiftsbeloppet har bortfallit på grund av preskription. En dom på betalningsskyldighet får dock verkställas inom två år från utgången av det kalenderår då domen vann laga kraft. Hos den som har blivit ålagd betalningsskyldighet får indrivning ske i samma ordning som gäller för arbetsgivaravgift.

Den som har fullgjort betalningsskyldighet för arbetsgivaravgift eller restavgift enligt första stycket får söka beloppet åter av arbetsgivaren. Därvid tillämpas bestämmelserna i 76 § uppbördslagen (1953:272).

Förmenar arbetsgivare att arbetsgivaravgift påförts honom obehörigen eller med oriktigt belopp, äger han söka rättelse hos riksförsäkringsverket inom ett år efter det han erhållit vederbörlig debetsedel eller räkning. Då fråga är om storleken av avgiftsunderlag skall vad nu sagts

Har en arbetsgivaravgift påförts arbetsgivaren obehörigen eller med oriktigt belopp, får han söka rättelse hos riksförsäkringsverket inom ett år efter det han erhållit vederbörlig räkning. Då fråga är om storleken av avgiftsunderlaget skall vad nu sagts icke gälla, om arbetsgivaren erhållit

SfU 1979/80:16

5 Nuvarande lydelse

icke gälla, om arbetsgivaren erhållit underrättelse som avses i 15 §.

Ingår arbetsgivaravgiften i slutlig skatt må ansökningen om rättelse ingivas till den lokala skattemyndighet, som verkställt debiteringen av skatten. Myndigheten har att med eget yttrande översända ansökningen till riksförsäkringsverket.

51 Riksförsäkringsverket äger för varje år från vederbörlig inkomsttitel å riksstaten tillgodoföra sig ett belopp motsvarande skillnaden mellan summan av de arbetsgivaravgifter, som enligt vad i 17 § andra stycket sägs under äret anmälts för påföring i samband med slutlig skatt, och vad som av dessa avgifter kan enligt av regeringen fastställda grunder beräknas bliva avskrivet pä grund av bristande betalning. Beloppet skall fördelas mellan avgifter, som avses i 1 §, i samma proportion som gäller enligt bestämmelserna i 28 §.

Avgiftsbelopp som avses i 29 § skola i den mån de inflyta av vederbörande länsstyrelse redovisas till riksförsäkringsverket.

Riksförsäkringsverket må i samma ordning som i första stycket sägs varje år tillgodoföra sig ett belopp motsvarande summan av de under nästföregående år debiterade tillläggspensionsavgifterna minskad med summan av de avgifter som under samma år avkortats eller restituerats.

Föreslagen lydelse

sådan underrättelse som avses i 15 §.

§

De avgiftsbelopp som avses i 29 § skall i den mån de betalas in redovisas till riksförsäkringsverket av länsstyrelsen.

Riksförsäkringsverket får varje år från vederbörlig inkomsttitel i statsbudgeten tillgodoföra sig ett belopp som motsvarar summan av de under nästföregående år debiterade tillläggspensionsavgifterna minskad med summan av de avgifter som under samma år avkortats eller restituerats.

1* Riksdagen 1979/80. 11 sami. Nr 16

SfU 1979/80:16

6 Denna lag träder såvitt avser 30 a § i kraft den 1 juli 1980 och i övrigt två veckor efter den dag, då lagen enligt uppgift på den utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

De nya bestämmelserna i 18,19,36 och 51 §§ skall tillämpas första gången i fråga om avgift för utgiftsåret 1979.

Bestämmelserna i 30 a § gäller inte i fråga om arbetsgivaravgift som förfaller till betalning före den 1 juli 1980.

2 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1962:381) om allmän försäkring1 dels

att 22 kap. skall upphöra att gälla,

dels att 3 kap. 5 och 15 §§, 11 kap. 2 §, 18 kap. 5 §, 19 kap. 1 § samt 20 kap. 10 och 13 §§ skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3 kap.

5 §2

Allmän försäkringskassa skall i samband med inskrivning av försäkrad besluta angående den försäkrades tillhörighet till sjukpenningförsäkringen. I fråga om försäkrad som avses i 1 § första stycket skall kassan samtidigt fastställa den försäkrades sjukpenninggrundande inkomst. Av beslutet skall framgå i vad mån sjukpenninggrundande inkomst är att hänföra till anställning eller till annat förvärvsarbete. Beslut om tillhörighet till sjukpenningförsäkringen skall omprövas

a) när till kassans kännedom kommit att försäkrads inkomstförhållanden undergått ändring av betydelse för rätten till sjukpenning eller för sjukpenningens storlek,

b) när undantagande som avses i 2 § första stycket sista punkten blir giltigt eller upphör att äga giltighet,

c) när förtidspension enligt denna lag beviljas den försäkrade eller redan utgående sådan pension ändras med hänsyn till ändring i den försäkrades förmåga eller möjlighet att bereda sig inkomst genom arbete, samt

d) när delpension enligt särskild lag beviljas den försäkrade eller redan utgående sådan pension ändras med hänsyn till ändring i den försäkrades arbets- och inkomstförhållanden.

Ändring skall i fall som avses i första stycket a) ej ske förrän trettio dagar efter det försäkringskassan fått kännedom om inkomständringen. Ändring skall i annat fall ske så snart anledning till ändringen uppkommit eller, i fall

1 Lagen omtryckt 1977:630.

2 Senaste lydelse 1979:505.

SfU 1979/80:16

7 Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

då sjukpenningförsäkring enligt 1 § andra stycket skall upphöra på grund av att den försäkrades make eller någon med vilken den försäkrade varit gift eller har eller har haft barn avlider, vid fjärde månadsskiftet efter dödsfallet.

Under tid då försäkrad bedriver studier för vilka han uppbär särskilt vuxenstudiestöd enligt studiestödslagen (1973:349) eller utbildningsbidrag för doktorander enligt förordningen (1976:536) om utbildningsbidrag för doktorander, eller då han efter förmedling av arbetsmarknadsmyndighet eller arbetsvårdsorgan hos kommun eller landstingskommun undergår arbetsprövning, yrkesutbildning eller arbetsträning, skall fastställd sjukpenninggrundande inkomst ej sänkas, med mindre sådant fall är för handen som avses i första stycket b), c) eller d) eller, vad angår arbetsträning, denna pågått sex månader.

Under tid, då den försäkrade bedriver studier för vilka han uppbär särskilt vuxenstudiestöd enligt studiestödslagen (1973:349) eller utbildningsbidrag för doktorander enligt förordningen (1976:536) om utbildningsbidrag för doktorander, eller då han är inskriven vid arbetsmarknadsinstitut eller efter förmedling av en arbetsmarknadsmyndighet genomgår yrkesutbildning, skall den fastställda sjukpenninggrundande inkomsten ej sänkas. Sänkning får dock ske i sådana fall som avses i första stycket b), c) eller d). Vidare får sänkning ske när någon undergår arbetsträning i arbetsmarknadsinstitut, under förutsättning att arbetsträningen pågått sex månader.

15 §3

Sjukpenning utgår ej för tid då försäkrad '

a) fullgör värnpliktstjänstgöring eller vapenfri tjänst eller genomgår bistånds- och katastrofutbildning;

Sjukpenning utgår ej för tid då den försäkrade

a) fullgör värnpliktstjänstgöring eller vapenfri tjänst eller genomgår militär grundutbildning för kvinnor eller bistånds- och katastrofutbildning; b)

är intagen i annat barnhem än mödrahem eller i ungdomsvårdsskola; c)

är häktad eller intagen i kriminalvårds- eller arbetsanstalt;

d) i annat fall än under b eller c sagts av annan orsak än sjukdom tagits om hand på det allmännas bekostnad.

För dag då försäkrad är intagen i vårdanstalt för alkoholmissbrukare skall sjukpenning minskas på sätt som framgår av bestämmelserna i 4 § andra stycket.

3 Senaste lydelse 1979:505.

SfU 1979/80:16

8 Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Utan hinder av första stycket utgår sjukpenning till försäkrad som avses under b och c vid sjukdom som inträffar under tid då han vårdas eller eljest får vistas utom skola eller anstalt och därvid bereds tillfälle att förvärvsarbeta.

11 kap.

2 §4

Med inkomst av anställning avses den lön i penningar eller naturaförmåner i form av kost, bostad eller bil, som försäkrad åtnjutit såsom arbetstagare i allmän eller enskild tjänst. Till sådan inkomst hänföres dock icke från en och samme arbetsgivare åtnjuten lön som under ett år ej uppgått till femhundra kronor. Såsom inkomst av anställning anses även

a) sjukpenning enligt denna lag eller lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring eller motsvarande ersättning som utgår enligt annan författning eller på grund av regeringens förordnande, i den mån ersättningen träder i stället för försäkrads inkomst såsom arbetstagare i allmän eller enskild tjänst

b) föräldrapenning,

c) vårdbidrag enligt 9 kap. 4 §,

d) dagpenning från erkänd arbetslöshetskassa,

e) kontant arbetsmarknadsstöd enligt lagen (1973:371) om kontant arbetsmarknadsstöd,

f) utbildningsbidrag under ar- f) utbildningsbidrag under arbetsmarknadsutbildning i form av betsmarknadsutbildning och yrkes dagpenning

och stimulansbidrag, inriktad rehabilitering i form av dag penning

och stimulansbidrag,

g) timstudiestöd, inkomstbidrag och vuxenstudiebidrag enligt studiestödslagen (1973:349),

h) delpension enligt lagen h) delpension enligt lagarna (1975:380) om delpensionsförsäk- (1975:380) och (1979:84) om delpen ring,

sionsförsäkring,

i) dagpenning till värnpliktiga, vapenfria tjänstepliktiga och elever i bistånds- och katastrofutbildning under repetitionsutbildning, frivilliga som genomgå utbildning under krigsförbandsövning eller särskild övning inom värnpliktsutbildningen, läkare under försvarsmedicinsk tjänstgöring samt civilförsvarspliktiga,

j) utbildningsbidrag för doktorander,

k) timersättning vid grundläggande utbildning för vuxna,

1) livränta enligt 4 kap. lagen om arbetsskadeförsäkring eller motsvarande livränta som bestämmes med tillämpning av sagda lag.

4 Senaste lydelse 1979:650.

SfU 1979/80:16

9 Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

m) från Sveriges författarfond och konstnärsnämnden utgående bidrag som ej är att hänföra till inkomst av annat förvärvsarbete enligt 3 §, i den mån regeringen så förordnar.

I fråga om ersättning i penningar eller naturaförmåner som i första stycket sägs för arbete som någon utfört för annans räkning utan att vara anställd i dennes tjänst skall vad i 3 kap. 2 § andra stycket sägs äga motsvarande tillämpning.

Vid beräkning av inkomst av anställning skall hänsyn tagas till lön eller annan ersättning, som försäkrad åtnjutit från arbetsgivare, vilken är bosatt utom riket eller är utländsk juridisk person, endast i fall då den försäkrade sysselsatts här i riket eller tjänstgjort som sjöman ombord på svenskt handelsfartyg. Vad i detta stycke sägs skall icke gälla beträffande lön till svensk medborgare, såframt svenska staten eller, där lönen härrör från utländsk juridisk person, svensk juridisk person, som äger ett bestämmande inflytande över den utländska juridiska personen, enligt av riksförsäkringsverket godtagen förbindelse har att svara för avgift till försäkringen för tilläggspension enligt 19 kap. 1 §.

Hänsyn skall ej heller tagas till lön eller annan ersättning från främmande makts härvarande beskickning eller lönade konsulat eller från arbetsgivare, vilken tillhör beskickning eller konsulat som nu sagts och icke är svensk medborgare. Vad i detta stycke sägs skall icke gälla beträffande lön till svensk medborgare eller den som utan att vara svensk medborgare är bosatt i riket, såframt utländsk beskickning här i riket enligt av riksförsäkringsverket godtagen förbindelse har att svara för avgift till försäkringen för tilläggspension enligt 19 kap. 1 §.

Den som åtagit sig förbindelse enligt tredje eller fjärde stycket skall anses såsom arbetsgivare.

18 kap.

5 §

Allmän försäkringskassa må ej utan stöd av särskilt lagstadgande bedriva annan verksamhet än som angives i denna lag eller i bestämmelser, som utfärdats med stöd av densamma.

I den mån regeringen så förordnar, är allmän försäkringskassa pliktig att biträda vid handhavandet av annan verksamhet ävensom att tillställa socialregister behövliga uppgifter.

Allmän försäkringskassa skall tillhandagå statlig eller kommunal myndighet, försäkringsinrättning samt arbetsgivare med yttranden och upplysningar, i den mån hinder enligt lag eller författning ej möter samt mera betydande olägenhet ej därigenom uppkommer för kassan. Myndighet, som handhar arbetslöshetsförsäkring, eller lokalt organ som i 1 kap. 2 § sägs må ej av allmän försäkringskassa förvägras begärt biträde.

SfU 1979/80:16

10 Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 den mån regeringen så föreskriver gäller bestämmelserna om arkiv hos statlig myndighet även arkiv hos allmänna försäkringskassor.

19 kap.

1§5

Arbetsgivare skall enligt vad nedan sägs för varje år erlägga socialförsäkringsavgift till sjukförsäkringen, folkpensioneringen och försäkringen för tilläggspension.

Avgift till sjukförsäkringen och till folkpensioneringen utgår å summan av vad arbetsgivaren under året till arbetstagare hos honom i penningar eller naturaförmåner i form av kost, bostad eller bil utgivit såsom lön eller, där fall som avses i 3 kap. 2 § andra stycket sista punkten är för handen, annan ersättning för utfört arbete.

Avgift till försäkringen för tilläggspension utgår å summan av vad arbetsgivaren under året till arbetstagare hos honom i penningar eller naturaförmåner i form av kost, bostad eller bil utgivit såsom lön eller, där fall som avses i 11 kap. 2 § andra stycket är för handen, annan ersättning för utfört arbete, sedan från nämnda summa dragits ett belopp motsvarande det vid årets ingång gällande basbeloppet multiplicerat med det beräknade genomsnittliga antalet arbetstagare hos arbetsgivaren under året. Härvid skall arbetstagare, som under hela året varit anställd med full arbetstid, räknas såsom en arbetstagare och arbetstagare, som under året varit anställd i mindre omfattning, medräknas i motsvarande mån. Det antal arbetstimmar per år som i allmänhet skall anses motsvara full arbetstid fastställes av regeringen efter förslag av riksförsäkringsverket. Genomsnittliga antalet arbetstagare beräknas med en decimal. Om särskilda skäl föranleda därtill, må avgift beräknas på sätt som avviker från vad nu stadgats men som giver i huvudsak samma resultat.

Vid beräkning av avgift enligt denna paragraf skall hänsyn icke tagas till arbetstagare, vars lön under året ej uppgått till femhundra kronor. Vad gäller sjukförsäkringen och folkpensioneringen skall vidare bortses från arbetstagare, som icke är obligatoriskt försäkrad enligt lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring, eller, där fråga är om arbete som utförts för annans räkning utan att anställning förelegat, från arbetstagare som varit bosatt utomlands och utfört arbetet utom riket. Såvitt angår försäkringen för tilläggspension skall hänsyn icke tagas till arbetstagares lön eller ersättning i vad den för år räknat överstiger sju och en halv gånger det vid årets ingång gällande basbeloppet. Såvitt angår försäkringen för tilläggspension skall

5 Senaste lydelse 1979:650.

SfU 1979/80:16

11 Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

vidare bortses från arbetstagare, som vid årets ingång uppnått sextiofem års ålder, så ock från arbetstagare i fall då lön eller annan ersättning till honom antingen enligt 11 kap. 2§ tredje eller fjärde stycket icke räknas såsom inkomst av anställning eller, om arbetstagaren icke är svensk medborgare och ej heller är bosatt härstädes, avser arbete utom riket.

Avgift erlägges icke för arbetstagares lön vid sjukdom eller ledighet för vård av barn eller med anledning av barns födelse till den del lönen motsvarar sjukpenning eller föräldrapenning, som arbetsgivare äger uppbära enligt 3 kap. 16 § eller 4 kap. 12 §. Avgift erlägges ej heller för lön som arbetsgivare utgivit till barn för arbete utfört i hans förvärvsverksamhet i de fall avdrag för lönen ej får ske vid inkomsttaxeringen eller för ersättning för vilken bevillningsavgift erlagts enligt lagen (1908:128 s. 1) om bevillningsavgifter för särskilda förmåner och rättigheter.

Bidrag som avses i 11 kap. 2§ Den som har utgivit ett bidrag som

första stycket m) skall vid beräkning avses i 11 kap. 2 § första stycket m)

av avgift enligt denna paragraf anses skall erlägga avgift till försäkringen

som lön. Den som utgivit bidraget för tilläggspension som om bidraget

skall anses som arbetsgivare. Vid hade utgjort lön från honom som beräkning av avgift till försäkringen arbetsgivare. Vid beräkningen av

för tilläggspension skall den som avgiften skall den som fått bidraget

uppburit bidraget anses som arbets- anses som en arbetstagare som under

tagare, som under hela året varit hela året varit anställd med full

anställd med full arbetstid. arbetstid.

20 kap.

10 §6

Allmän försäkringskassa skall ändra beslut i ärende angående försäkring enligt denna lag, som har fattats av kassan och ej har prövats av försäkringsrätt,

1. om beslutet på grund av skrivfel, räknefel eller annat sådant förbiseende innehåller uppenbar oriktighet,

2. om beslutet har blivit oriktigt på grund av att det har fattats på uppenbart felaktigt eller ofullständigt underlag,

3. om beslutet har blivit oriktigt på grund av uppenbart felaktig rättstillämpning eller annan liknande orsak.

Ändring får underlåtas om den oriktighet som vidlåder beslutet är av ringa betydelse.

Beslut får ej ändras till försäkrads nackdel såvitt gäller förmån som har förfallit till betalning och ej heller i annat fall om synnerliga skäl äro däremot.

Fråga om ändring enligt denna paragraf får ej tagas upp sedan mer än två år

6 Senaste lydelse 1978:30.

SfU 1979/80:16

12 Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

förflutit från den dag då beslutet meddelades. Ändring får dock ske även efter utgången av denna tid, om det först därefter har kommit fram att beslutet har fattats på uppenbart felaktigt eller ofullständigt underlag eller om annat synnerligt skäl föreligger.

Bestämmelserna i första-fjårde styckena ha motsvarande tillämpning på beslut som har överprövats av försäkringsdomstol. Därvid skall fråga om ändring bedömas av den domstol som senast har prövat målet.

13 §7

Besvärshandling skall tillställas den myndighet som meddelat beslutet.

Den omständigheten att besvärshandlingen tillställts den domstol, som har att pröva besvären, riksförsäkringsverket eller allmän försäkringskassa utgör ej hinder för besvärens upptagande till prövning, därest handlingen inkommit före besvärstidens utgång.

Har besvärshandlingen före besvärstidens utgång kommit in till en försäkringsdomstol, riksförsäkringsverket eller en allmän försäkringskassa, som ej är rätt myndighet enligt första stycket, skall besvärshandlingen översändas till den rätta myndigheten och anses inkommen i rätt

tid.

Vid besvär över beslut i mål eller ärende angående försäkring enligt denna lag skall besvärshandlingen vara inkommen inom två månader från den dag då klaganden erhöll del av beslutet eller, om besvären anförts av riksförsäkringsverket, inom två månader från den dag då beslutet meddelades.

Allmän försäkringskassas, riksförsäkringsverkets och försäkringsrätts beslut lända till omedelbar efterrättelse, om ej annat föreskrivits i beslutet eller bestämmes av domstol som har att pröva beslutet.

22 kap.

1§

Genom frivilliga avgifter skall försäkrad under de förutsättningar och på de villkor regeringen bestämmer kunna hos riksförsäkringsverket försäkra sig för erhållande av pension.

7 Senaste lydelse 1978:30.

SfU 1979/80:16

13 Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 §8

Försäkringstekniska grunder för den frivilliga pensionsförsäkringen fastställas av regeringen, varvid bestämmelserna i 264 § 1 mom. lagen om försäkringsrörelse skola äga tillämpning.

De erlagda avgifterna ingå till en fond, benämnd fonden för den frivilliga pensionsförsäkringen, vilken förvaltas och användes enligt grunder som riksdagen fastställer särskilt.

Om regelbundet återkommande försäkringsteknisk undersökning av den frivilliga pensionsförsäkringen förordnar regeringen.

Denna lag träder i kraft, såvitt avser 3 kap. 5 och 15 §§,11 kap. 2 §, 18 kap. 5 §, 19 kap. 1 § samt 20 kap. 10 och 13 §§, två veckor efter den dag, då lagen enligt uppgift på den utkommit från trycket i Svensk författningssamling och i övrigt den 1 januari 1981.

De nya bestämmelserna i 11 kap. 2 § tillämpas första gången vid beräkningen av pensionsgrundande inkomster för år 1980.

De nya bestämmelserna i 19 kap. 1 § tillämpas första gången på arbetsgivaravgifter för utgiftsåret 1980.

De tidigare bestämmelserna i 22 kap. om frivillig pensionsförsäkring skall alltjämt gälla för försäkring på grund av avgift som har erlagts före utgången av år 1980.

8 Senaste lydelse 1979:127.

SfU 1979/80:16

3 Förslag till

Lag om ändring i uppbördslagen (1953:272)

Härigenom föreskrivs att 1 §, 27 § 1 mom. och 49 § 1 mom. uppbördslagen (1953:272)' skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

1§2

Med skatt förstås i denna lag, där icke annat angives, statlig inkomstskatt, statlig förmögenhetsskatt, utskiftningsskatt, ersättningsskatt, kommunal inkomstskatt, landstingsmedel, skogsvårdsavgifter, sådana socialförsäkringsavgifter till folkpensioneringen och tilläggspensionsavgifter som avses i 19 kap. 3 § lagen om allmän försäkring, sjukförsäkringsavgifter enligt 19 kap. 2 § sistnämnda lag, arbetsskadeförsäkringsavgifter enligt 7 kap. 2 § tredje stycket lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring, delpensionsförsäkringsavgifter enligt 21 § andra stycket lagen (1979:84) om delpensionsförsäkring, socialavgifter enligt 16 § lagen (1976:381) om barnomsorg, sådana arbetsgivaravgifter enligt lagen om uppbörd av vissa avgifter enligt lagen om allmän försäkring, m. m., avgifter enligt lagen om allmän arbetsgivaravgift och enligt lagen om avgift för sjöfolks pensionering vilka icke uppbäras av riksförsäkringsverket, skattetillägg eller förseningsavgift enligt taxeringslagen, ävensom annuitet å avdikningslån.

Regeringen må, om särskilda omständigheter därtill föranleda, föreskriva att i samband med uppbörden av skatt må uppbäras jämväl annan avgift än sådan som i första stycket sägs. Har dylik föreskrift meddelats skall, där icke annat angivits, vad i denna lag stadgas angående skatt äga motsvarande tillämpning beträffande avgift som med föreskriften avses.

1 Lagen omtryckt 1972:75. Senaste lydelse av lagens rubrik 1974:771.

2 Senaste lydelse 1979:361.

Föreslagen lydelse

Med skatt förstås i denna lag, där icke annat angives, statlig inkomstskatt, statlig förmögenhetsskatt, utskiftningsskatt, ersättningsskatt, kommunal inkomstskatt, landstingsmedel, skogsvårdsavgifter, sådana socialförsäkringsavgifter till folkpensioneringen och tilläggspensionsavgifter som avses i 19 kap. 3 § lagen (1962:381) om allmän försäkring, sjukförsäkringsavgifter enligt 19 kap. 2 § sistnämnda lag, arbetsskadeförsäkringsavgifter enligt 7 kap. 2 § tredje stycket lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring , delpensionsförsäkringsavgifter enligt 21 § andra stycket lagen (1979:84) om delpensionsförsäkring, socialavgifter enligt 16 § lagen (1976:381) om barnomsorg, skattetillägg eller förseningsavgift enligt taxeringslagen, ävensom annuitet å avdikningslån.

SfU 1979/80:16

15 Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

27 §

1 mom ,3 Vid debitering av slutlig skatt skall iakttagas: att för skattskyldiga, som avses i 10 § 1 mom. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt, sådan skatt uträknas med tillämpning av det procenttal av grundbeloppet, som har fastställts att gälla för den preliminära skatt, vilken skall avräknas mot den slutliga skatten;

att kommunal inkomstskatt uträknas med ledning av den skattesats som för inkomståret gäller i beskattningsorten;

att kommunal inkomstskatt uträknas i en post, varvid skattebeloppet vid öretal över 50 avrundas uppåt och vid annat öretal avrundas nedåt till helt krontal;

att skogsvårdsavgift uträknas enligt bestämmelserna i 1 § lagen (1946:324) om skogsvårdsavgift;

att tilläggspensionsavgift uträknas med tillämpning av den för inkomståret fastställda procentsatsen för avgiftsuttaget, varvid öretal bortfaller;

att kommunal inkomstskatt debiteras med belopp som har uträknats av lokal skattemyndighet i det fögderi där beskattningsorten är belägen;

att i 1 § nämnd sjukförsäkringsavgift debiteras enligt 19 kap. lagen (1962:381) om allmän försäkring på grundval av uppgifter om försäkringsförhållanden som lämnas av allmän försäkringskassa;

att socialförsäkringsavgift till folkpensioneringen såvitt gäller person med inkomst av annat förvärvsarbete än anställning debiteras med tillämpning av bestämmelserna i 11 kap. 4 § samt 19 kap. 3 och 4 a §§ lagen om allmän försäkring;

att i 1 § nämnd arbetsskadeförsäkringsavgift debiteras med ledning av bestämmelserna i 7 kap. 2 § tredje stycket lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring; att

i 1 § nämnd delpensionsförsäkringsavgift debiteras med ledning av bestämmelserna i 21 § andra stycket lagen (1979:84) om delpensionsförsäkring; att

i 1 § nämnd socialavgift debite- att i 1 § nämnd socialavgift debiteras med ledning av bestämmelserna i ras med ledning av bestämmelserna i

16 § lagen (1976:381) om barnom- 16 § lagen (1976:381) om barnomsorg; sorg; samt

att i 1 § nämnda arbetsgivaravgifter debiteras i en gemensam post; samt

att i 1 § nämnd annuitet eller, om skattskyldig har att erlägga flera annuiteter, summan av dessa påförs i helt antal kronor, varvid öretal bortfaller.

3 Senaste lydelse 1979:489.

SfU 1979/80:16

16 Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

49 §

1 mom.4 Skattskyldig får av den lokala skattemyndigheten beviljas anstånd med inbetalning av skatt, kvarskatteavgift eller ränta,

1) om taxeringsintendenten har anfört besvär över taxeringen med yrkande om ändring till den skattskyldiges förmån: till det belopp som betingas härav,

2) om den skattskyldige har anfört besvär över taxeringsnämndens beslut om taxering och taxeringsintendenten helt eller delvis har tillstyrkt besvären eller ansökan om anstånd eller det - utan att yttrande har inhämtats från

taxeringsintendenten - kan med skäl antas att besvären kommer att bifallas

helt eller delvis: till det belopp som betingas härav,

3) om den skattskyldige har anfört besvär över länsrätts eller kammarrätts beslut om taxering och taxeringsintendenten helt eller delvis har tillstyrkt besvären eller ansökan om anstånd: till det belopp som betingas härav,

4) om taxeringen har blivit oriktig på grund av felräkning, felskrivning eller annat uppenbart förbiseende: till det belopp som betingas av förbiseendet,

5) om den skattskyldige har taxerats på mer än en ort för samma inkomst, garantibelopp för fastighet eller förmögenhet: till det belopp som svarar mot ettdera av eller båda de skattebelopp som har påförts med anledning av taxeringen,

6) om avgiftsunderlag för egenav- 6) om avgiftsunderlag för egenavgift som avses i anvisningarna till gift som avses i anvisningarna till

41 b § kommunalskattelagen (1928: 41 b § kommunalskattelagen (1928:

370) eller avgiftsunderlag för avgift 370) har bestämts till för högt

enligt 17 § lagen (1959:552) om upp- belopp: till det belopp som betingas

börd av vissa avgifter enligt lagen om av felaktigheten.

allmän försäkring, m. m., har bestämts till för högt belopp: till det belopp som betingas av felaktigheten,

7) om skatt har påförts obehörigen eller med för högt belopp på grund av fel vid debiteringen: till det belopp som betingas av felaktigheten i debiteringen,

8) om preliminär skatt, som enligt 27 § 2 mom. skall gottskrivas den skattskyldige, kan beräknas överstiga motsvarande slutliga skatt och bli avkortad enligt 65 § samt den skattskyldige inte har erhållit jämkning enligt

1 Senaste lydelse 1979:999.

/

SfU 1979/80:16

bestämmelserna i 45 § 1 mom. sista stycket: till så stor del av skatten som kan antas bli avkortad.

Denna lag träder i kraft två veckor efter den dag, då lagen enligt uppgift på den utkommit från trycket i Svensk författningssamling och tillämpas första gången i fråga om debitering av slutlig skatt på grund av 1980 års taxering. De äldre bestämmelserna skall tillämpas i fråga om slutlig skatt som debiteras på grund av taxering år 1979 eller tidigare år eller eftertaxering för år 1978 eller tidigare år.

Skall enligt lagen (1978:434) om upphävande av lagen (1968:419) om allmän arbetsgivaravgift fortfarande erläggas egenavgift enligt 4 § sistnämnda lag, tillämpas uppbördslagen i dess äldre lydelse.

Motioner

Motioner väckta under allmänna motionstiden vid riksmötet 1979/80

I motionen 1979/80:362 av Hugo Bengtsson (s) och Bengt Silfverstrand (s) hemställs att riksdagen hos regeringen begär ändringar i nuvarande bestämmelser och rutiner för registrering, kontroll och inbetalning av arbetsgivaravgifter och skatter så att möjligheter till oegentligheter minime ras.

I motionen 1979/80:836 av förste vice talmannen Ingegerd Troedsson (m) och Knut Wachtmeister (m) hemställs att riksdagen beslutar att överskott inom inkomstslaget jordbruk får kvittas mot underskott inom inkomstslaget rörelse och tvärtom vid beräkning av egenavgifter.

I motionen 1979/80:1016 av förste vice talmannen Ingegerd Troedsson (m) hemställs att riksdagen beslutar att i de i motionen nämnda fallen socialförsäkringsavgifterna skall beräknas först sedan hänsyn tagits till förlustavdraget.

I motionen 1979/80:1152 av Görel Bohlin (m) och Nils Carlshamre (m) hemställs att riksdagen beslutar att sista stycket i 20 kap. 10 § lagen (1962:381) om allmän försäkring skall utgå.

I motionen 1979/80:1161 av Stig Josefson m. fl. (c) hemställs att riksdagen beslutar att uttala sig för den gränsdragning beträffande arbetstagare, uppdragstagare och rörelseidkare som angivits i motionen.

I motionen 1979/80:1171 av Joakim Ollén (m) hemställs att riksdagen hos regeringen begär att möjligheterna att åstadkomma bättre överensstämmelse mellan avgiftsbestämmelser och förmånsbestämmelser än f. n. inom socialförsäkringssystemet utreds.

I motionen 1979/80:1181 av förste vice talmannen Ingegerd Troedsson m. fl. (m) hemställs att riksdagen hos regeringen anhåller om förslag till sådana ändringar i lagen om allmän försäkring och kommunalskattelagen som åsyftas med motionen.

SfU 1979/80:16

18 Utskottet

Förslagen i propositionen

Arbetsgivaravgifterna till bl. a. socialförsäkringarna debiteras och uppbärs enligt bestämmelser i lagen (1959:552) om uppbörd av vissa avgifter enligt lagen om allmän försäkring, m. m. (AVGL). Avgifterna beräknas och uppbärs av riksförsäkringsverket. Uppgår avgift till högst 1 000 kr. skattedebiteras normalt avgiften enligt reglerna i uppbördslagen (1953:272), dvs. avgiften påförs i samband med debiteringen av slutlig skatt. Denna skattedebitering av arbetsgivaravgifter föreslås slopad i den föreliggande propositionen. Samtliga arbetsgivaravgifter kommer därför att beräknas och uppbäras efter debitering på särskild räkning från riksförsäkringsverket, s. k. räkningsdebitering.

Arbetsgivare skall erlägga preliminära avgifter vid sex betalningstillfällen under det år som avgifterna avser, utgiftsåret. Den preliminära avgiften för ett visst år uppgår i princip till samma belopp som den slutliga avgift som arbetsgivaren debiterades året före utgiftsåret. Vid bestämmande av den preliminära avgiften skall dock hänsyn tas till ändringar i de procentsatser som avgifterna utgår med och andra likartade ändringar.

Enligt propositionen har det nuvarande debiterings- och uppbördssystemet utsatts för kritik i flera avseenden. Som exempel nämns att underuttag av avgifter förekommer bl. a. på grund av att den preliminära avgiften debiteras på ett två år gammalt avgiftsunderlag och på att arbetsgivare sällan begär jämkning när avgiftsunderlaget ökar. Vidare nämns att nytillkommande arbetsgivare kan undandra sig att betala preliminära arbetsgivaravgifter under de första verksamhetsåren genom att underlåta att göra anmälan till riksförsäkringsverket. När sedan avgifter slutligt debiteras är företaget inte sällan upplöst eller utan tillgångar.

I propositionen anförs att det finns möjlighet att - utan att avvakta en revision av hela avgiftssystemet - omedelbart införa bestämmelser om ställföreträdaransvar för arbetsgivaravgifter. Förslaget innebär att den som företräder en juridisk person och som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet har underlåtit att betala påförd arbetsgivaravgift i rätt tid och ordning är solidariskt ansvarig med den juridiska personen för arbetsgivaravgiften jämte restavgift. En ställföreträdare som har fullgjort sin betalningsskyldighet har regressrätt mot den juridiska personen. Införsel får äga rum vid indrivning av avgifter som debiteras enligt AVGL. Bestämmelserna om ställföreträdaransvar för arbetsgivaravgifter har utformats efter mönster från vad som redan gäller i fråga om bl. a. inkomstskatt och mervärdeskatt enligt regler i bl. a. 77 a § uppbördslagen och 48 a § lagen (1968:430) om mervärdeskatt. Enligt propositionen är det en allmän uppfattning att dessa sistnämnda bestämmelser verksamt har bidragit till en förbättring av uppbörden av skattemedel.

I betänkandets inledning har under rubriken Propositionen i korthet

SfU 1979/80:16

redogjorts för vissa andra förslag som läggs fram i propositionen. En av de föreslagna ändringarna i reglerna om överklagande av beslut i socialförsäkringsärenden innebär att en besvärshandling skall anses ha kommit in i rätt tid även om den inom besvärstiden har getts in till annan försäkringsdomstol än den som skall pröva besvären. Sistnämnda förslag har sin grund i ett riksdagsuttalande vid föregående års riksmöte (SfU 1978/79:17, rskr 227).

Den andra ändringen i reglerna om besvärsprocessen inom socialförsäkringen tar sikte på bestämmelserna om omprövning av försäkringsdomstols beslut. Enligt nuvarande bestämmelser kan försäkringskassa, försäkringsrätt och försäkringsöverdomstol i vissa fall ompröva sina egna beslut. Sålunda kan ändring ske i ett beslut som på grund av skrivfel, räknefel eller annat sådant förbiseende innehåller uppenbar oriktighet liksom i beslut som har blivit oriktigt på grund av att det har fattats på uppenbart felaktigt eller ofullständigt underlag eller grundas på uppenbart felaktig rättstillämpning eller annan liknande orsak. I propositionen föreslås att omprövningsinstitutet slopas såvitt gäller förfarandet hos försäkringsrätterna och försäkringsöverdomstolen. Det erinras om att förvaltningsprocesslagens (1971:291) bestämmelse om rättelse av förbiseendefel samt resningsinstitutet alltjämt står till buds för den som vill ha rättelse i försäkringsdomstolarnas beslut när möjligheten till besvär i vanlig ordning är uttömd.

Förslaget överensstämmer med yrkandet i den under den allmänna motionstiden i år väckta motionen 1152 av Görel Bohlin och Nils Carlshamre.

Förslagen i propositionen har inte föranlett några motionsyrkanden och utskottet biträder desamma. Motionen 1152 blir härigenom tillgodosedd.

Motioner rörande vissa avgiftsfrägor

Utskottet behandlar i det följande vissa motioner om avgiftsfrägor m. m. som har väckts under den allmänna motionstiden i år.

I motionen 362 av Hugo Bengtsson och Bengt Silfverstrand begär motionärerna ändringar i nuvarande bestämmelser och rutiner för registrering, kontroll och inbetalning av arbetsgivaravgifter och skatter så att möjligheter till oegentligheter minimeras. Som exempel på oegentligheter och på hur nuvarande bestämmelser kan kringgås och missbrukas nämner motionärerna att det inte är ovanligt att nystartade företag underlåter att sända in anmälan för erhållande av preliminär arbetsgivaravgift. Andra sätt som arbetsgivare enligt motionärerna kan använda sig av är att enbart lämna in kontrolluppgift till taxeringen eller att på arbetsgivaruppgiften ange att verksamheten skall upphöra under nästkommande år.

Motionen 836 av förste vice talmannen Ingegerd Troedsson och Knut Wachtmeister innehåller ett yrkande om att riksdagen skall besluta att överskott inom förvärvskällan jordbruk får kvittas mot underskott inom förvärvskällan rörelse och tvärtom vid beräkning av egenavgifter.

SfU 1979/80:16

20 Likartade frågor om egenavgifter tas upp i motionen 1016 av förste vice talmannen Ingegerd Troedsson och i motionen 1181 av samma motionär m. fl. moderata riksdagsledamöter.

I motionen 1016 menar motionären att bestämmelserna om beräkning av socialförsäkringsavgifter bör ändras när det gäller förlustavdrag vid övergång från aktiebolag till annan företagsform. Då ett aktiebolag avvecklas och dess förlustavdrag övertas av en enskild rörelseidkare kan enligt motionären den situationen uppkomma att avgifter får erläggas på rörelseinkomsten utan avdrag för förlustavdraget. Detta avdrag redovisas nämligen som ett allmänt avdrag. Om nu också lön har tagits ut från aktiebolaget under förluståret kan resultatet enligt motionären bli att socialförsäkringsavgifter kommer att betalas två gånger. Motionären begär därför att avgifter skall beräknas först sedan hänsyn har tagits till förlustavdraget.

Motionärerna i motionen 1181 vill att lagen om allmän försäkring och kommunalskattelagen ändras så att det 30-procentiga tillägg som görs när investeringsreserv återförs till beskattning inte skall medräknas när det gäller beräkningen av förmåner och avgifter inom socialförsäkringarna för egenföretagare.

Också motionären i motionen 1171, Joakim Ollén, syftar till att åstadkomma bättre överensstämmelse mellan förmåner och avgifter, särskilt såvitt gäller egenföretagare. Motionären tar finansieringen av ATP som exempel på hur avgiftssystemet borde tillämpas också för andra förmåner som ger ersättning för inkomster under det nuvarande ”taket”, 7,5 gånger basbeloppet. Som exempel på inkonsekvenser i systemet nämner motionären att en företagare med inkomst av såväl anställning som rörelse kan få betala avgift till sjukförsäkringen på rörelseinkomster över ”taket” trots att han har begärt undantagande från ATP och sjukförsäkringen.

Motionen 1161 av Stig Josefson m. fl. berör gränsdragningen mellan arbetstagare, uppdragstagare och rörelseidkare. Motionärerna anför att det ofta inte är möjligt för en person som vill anlita en företagare att få reda på om priset för arbetet i fråga är det mellan honom och företagaren överenskomna. I vissa fall kan nämligen uppdragsgivaren - oberoende av överenskommelsen mellan honom och företagaren - bli skyldig att betala sociala avgifter på det utgivna beloppet. Motionärerna begär ett riksdagsbeslut av innebörd att om en arbetsuppgift utförs till fast pris, vilket inkluderar arbets- och materialkostnader, skall entreprenören betala också de sociala avgifterna.

Vid föregående års riksmöte behandlade utskottet i betänkandet SfU 1978/79:25 ett antal motioner om avgiftsfrågor. I betänkandet lämnas utförliga redogörelser för avslutade och pågående utredningsarbeten m. m. som rör skatte- och avgiftssystemen. Här kan i korthet nämnas följande.

Pensionskommittén lade år 1977 fram förslag om enhetligare regler för avgiftsberäkning (SOU 1977:46, Pensionsfrågor m. m.). Förslaget innebär att avgifterna i praktiken kommer att beräknas på samma underlag. Bl. a.

SfU 1979/80:16

föreslås att basbelopps- och maximeringsavdragen slopas vid beräkning av ATP-avgift. Vid remissbehandlingen av förslaget begärdes från flera instanser en översyn och samordning av de olika inkomstbegreppen inom socialförsäkringarna och skattelagstiftningen. Kommitténs förslag är föremål för beredning i socialdepartementet.

I anslutning till behandlingen av en motion med begäran om förslag till samordning av reglerna om pensionsgrundande inkomst inom socialförsäkringen och reglerna om A- och B-inkomst vid beskattningen uttalade utskottet (SfU 1978/79:25, s. 36) att tillämpningen av de nuvarande reglerna på skatte- och socialförsäkringsområdena kan ge upphov till sammantagna effekter som i vissa situationer inte är tillfredsställande och medför att inkomster som endast till liten del härrör från förvärvsarbete grundar rätt till tilläggspension. Utskottet anförde vidare att de synpunkter som kommit fram vid remissbehandlingen av pensionskommitténs betänkande visar att det kan finnas behov av en mer allmän översyn av tilläggspensioneringens och sjukförsäkringens inkomstbegrepp från bl. a. samordningssynpunkt och att det kan finnas anledning att särskilt se över reglerna för beräkning av pensionsgrundande inkomst. Utskottet erinrade om att socialpolitiska samordningsutredningen avsåg att redovisa sina principiella synpunkter på bl. a. de olika inkomstbegrepp som finns inom bidragssystemet och att sjukpenningkommittén har i uppdrag att undersöka tillämpningen och verkningarna av nuvarande regler för sjukpenninggrundande inkomst för egenföretagare. Slutligen ansåg sig utskottet ha anledning förutsätta att de samordningsfrågor som berörts i motionen skulle uppmärksammas inom de nämnda utredningarna eller inom regeringskansliet, inte minst mot bakgrund av de önskemål som framförts vid remissbehandlingen av pensionskommitténs betänkande.

Socialpolitiska samordningsutredningen har nyligen avgett betänkandet (SOU 1979:94) En allmän socialförsäkring, vilket f. n. är föremål för remissbehandling.

Utskottet redogjorde i betänkandet SfU 1978/79:25 också bl. a. för det arbete som bedrivits inom statskontoret och riksskatteverket för att rationalisera skatteadministrationen (RS-projektet). I RS-utredningens delrapport (1977:4) Uppbörd av direkt skatt - arbetsformer m. m. anförs att utredningen inte finner det meningsfullt att med dagens komplicerade materiella regler för avgiftsdebitering söka nå någon högre grad av samordning mellan skatte- och avgiftsområdet. Utredningen menade bl. a. att resultatet av pensionskommitténs överväganden om enhetligare avgiftsregler borde avvaktas innan frågan prövas ytterligare.

I det ovan nämnda utskottsbetänkandet redovisas också den s. k. DEMA-utredningens principförslag. Förslaget, som är utarbetat inom riksförsäkringsverket av utredningen för decentralisering av de manuella funktionerna inom arbetsgivaravgiftssystemet, innebär att riksförsäkringsverkets nuvarande verksamhet med att fastställa avgiftsunderlag och

SfU 1979/80:16

debitera arbetsgivaravgifter skall överföras till de lokala skattemyndigheterna och verkets uppbördsverksamhet flyttas över på länsstyrelserna. Också DEMA-utredningen hänvisar till de ökade möjligheter till samordning av avgifts- och skattesystemen som ett genomförande av pensionskommitténs förslag skulle medföra. DEM A-utredningens förslag bereds f. n. i socialdepartementet.

De förevarande motionerna behandlar skilda problemställningar inom avgiftssystemen för beräkning av arbetsgivaravgifter och egenavgifter. Vissa frågor har som nämnts varit föremål för behandling tidigare eller tangerar spörsmål som utskottet har tagit ställning till i olika sammanhang.

Vad särskilt gäller motionen 362 med begäran om ändringar i nuvarande bestämmelser för att minska möjligheterna till missbruk inför bl. a. debitering av arbetsgivaravgifter vill utskottet framhålla att förslaget i den föreliggande propositionen om ställföreträdaransvar för arbetsgivaravgifter kan bidra till att lösa en del av de problem som tas upp i motionen. Utskottet vill också peka på att riksdagen i december 1979 beslutade om en ändring i AVGL som gör det möjligt för riksförsäkringsverket att fastställa den preliminära avgiften genom en uppskattning av avgiftsunderlaget i de fall då en arbetsgivare inte har lämnat begärda uppgifter till verket (prop. 1979/80:29, SfU 1979/80:9, rskr 102).

I anslutning till yrkandet i motionen 836 om kvittning av överskott inom förvärvskällan jordbruk mot underskott inom förvärvskällan rörelse och tvärtom vid beräkning av egenavgifter vill utskottet erinra om att frågan har behandlats av pensionskommittén som avvisade tanken på en sådan kvittning. Kommittén anförde bl. a. att med nuvarande bestämmelser kan pensionspoäng tillgodoräknas den som deklarerar överskott av rörelse men samtidigt brukat en jordbruksfastighet som uppvisar underskott. Skulle kvittning få ske kan resultatet enligt kommittén bli att försäkringsskyddet från ATP reduceras eller försvinner, något som kommittén inte kunde medverka till.

Mot bakgrund av den lämnade redogörelsen för innehållet i vissa delar av betänkandet SfU 1978/79:25 och med hänvisning främst till de olika förslag som f. n. är föremål för beredning inom regeringskansliet anser utskottet att det nu inte finns skäl för riksdagen att göra nägra särskilda uttalanden med anledning av de föreliggande motionerna. Enligt utskottets mening finns det, i likhet med vad utskottet anförde i betänkandet 1978/79:25. anledning förutsätta att problemställningar som tas upp i motionerna blir uppmärksammade i pågående utredningsarbete eller vid beredningen inom regeringskansliet. Utskottet, som anser att resultatet härav bör avvaktas, avstyrker således bifall till motionerna 362. 836. 1016. 1161. 117] och 1181.

SfU 1979/80:16

23 Hemställan

Utskottet hemställer att riksdagen

1. beträffande ställföreträdaransvar för arbetsgivaravgifter m. m. med bifall till propositionen 1979/80:128 och till motionen 1979/80:1152 antar de i propositionen framlagda förslagen till

a) lag om ändring i lagen (1959:552) om uppbörd av vissa avgifter enligt lagen om allmän försäkring, m. m.(

b) lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring,

c) lag om ändring i uppbördslagen (1953:272),

2. beträffande bestämmelser för kontroll m. m. av arbetsgivaravgifter avslår motionen 1979/80:362,

3. beträffande överskott och underskott vid beräkning av egenavgifter avslår motionen 1979/80:836,

4. beträffande förlustavdrag vid beräkning av avgifter avslår motionen 1979/80:1016,

5. beträffande avdrag för tillägg till investeringsreserv avslår motionen 1979/80:1181,

6. beträffande överensstämmelse mellan avgifter och förmåner avslår motionen 1979/80:1171,

7. beträffande gränsdragning mellan arbetstagare, uppdragstagare och rörelseidkare avslår motionen 1979/80:1161.

Stockholm den 22 april 1980

På socialförsäkringsutskottets vägnar SVEN ASPLING

Närvarande: Sven Aspling (s), Nils Carlshamre (m), Helge Karlsson (s), Margareta Andrén (fp), Doris Håvik (s), Allan Åkerlind (m), Gösta Andersson (c). Ralf Lindström (s). Gullan Lindblad (m). Elis Andersson (c), Arne Lindberg’* (c). Arne Andersson i Falun (c), Nils-Olof Gustafsson* (s), Ingegerd Elm (s) och Ulla Johansson (s).

* Ej närvarande vid betänkandets justering.

GOTA B 64947 Stockholm 1980