Med anledning av motion om rätt till ersättning från den allmänna försäkringen för medicinsk-kosmetologisk behandling
SfU 1979/80:2
Socialförsäkringsutskottets betänkande 1979/80:2
med anledning av motion om rätt till ersättning från den allmänna försäkringen för medicinsk-kosmetologisk behandling
Motionen
I motionen 1978/79:703 av Anita Gradin m. fl. (s) hemställs att riksdagen hos regeringen anhåller om utredning av frågan om ersättning från den allmänna försäkringen för medicinsk-kosmetologisk behandling.
Utskottet har inhämtat yttrande över motionen från socialstyrelsen och Landstingsförbundet.
Gällande bestämmelser
Enligt lagen om allmän försäkring (AFL) är sjukförsäkringsförmånerna - frånsett dem som utgår i samband med havandeskap - begränsade till att avse ersättning vid sjukdom. Enligt 2 kap. 2 § samma lag utgår sålunda ersättning för utgifter för läkarvård endast vid sjukdom som enligt läkares utsago kräver sådan vård. Ersättning för sjukhusvård utgår enligt 4 § samma kapitel endast om vården är erforderlig på grund av sjukdom och ersättning för annan behandling endast om denna utförts med anledning av sjukdom (2 kap. 6 §). Ombesörjs vården av annan än sjukvårdshuvudman ersätts vården - såvitt gäller läkarvård - endast om den ges av läkare som är uppförd på försäkringskassas förteckning och - såvitt gäller sjukvårdande behandlingar - endast om den ges av läkare eller sjukgymnast som är uppförd på sådan förteckning.
Remissyttrandena
Socialstyrelsen anser i sitt remissyttrande att behandlingar av patienter med onormal hårväxt bör utföras vid hudklinik eller plastkirurgisk klinik, i de fall de är betingade av medicinska inklusive psykiatriska indikationer. Styrelsen framhåller emellertid att resurserna för behandlingar av detta slag är starkt begränsade, i synnerhet inom det plastikkirurgiska verksamhetsområdet. Detta medför en prioriteringssituation, i vilken för verksamheten ansvarig överläkare har att - eventuellt i samråd med sjukvårdshuvudmannen - avgöra vilka fall som kan beredas tillgång till behandling. Den kosmetologiskabehandlingsverksamhet som avses i motionen är enligt socialstyrelsens mening inte helt dokumenterad beträffande behandlingsresultatet, säkerhetsaspekter rörande patienter och personal etc. Styrelsen erinrar om att regeringen tillkallat en särskild utredare för att behandla vissa frågor rörande
1 Riksdagen 1979/80. II sami. Nr 2
SfU 1979/80:2
användningen av apparatur för behandling med kortvåg, mikrovåg och ultraljud m. m. (Dir 1978:104). Enligt styrelsen synes det lämpligt att motionen överlämnas till utredaren med uppmaning att närmare pröva gängse metoders effektivitet och säkerhet m. m. Först därefter kan enligt styrelsens mening frågan om ersättning från den allmänna försäkringen tas upp till prövning.
Landstingsförbundet framhåller i sitt remissyttrande att frågan om i vilken utsträckning medicinsk-kosmetologiska åtgärder förekommer inom den offentliga hälso- och sjukvården inte är närmare dokumenterad. Förbundet har emellertid haft förfrågningar rörande ersättningsförhållandena vid medicinsk-kosmetologiska åtgärder. I aktuella fall har samråd i ersättningsfrågan alltid ägt rum med riksförsäkringsverket. Sålunda har, anför förbundet, riksförsäkringsverket i fråga om försäkrads utgifter för exempelvis medicinska åtgärder vid könsbyte-t. ex. hormonbehandlingar och kirurgiska ingrepp i könsorganen - uttalat att sådana utgifter ersätts av sjukförsäkringen på samma sätt som utgifter för annan läkar- eller sjukhusvård på grund av sjukdom. Enligt verket torde vidare om läkaren i samband med nämnda åtgärder utför behandling för avlägsnande av skäggväxt även sådan behandling vara ersättningsberättigande.
Förbundet framhåller vidare att, i de fall medicinsk-kosmetologisk behandling sker som ett led i behandlingen av viss sjukdom, de formella förutsättningarna för ersättning enligt lagen om allmän försäkring synes föreligga. Erfarenheten säger emellertid att viss oklarhet råder om vilka fall och behandlingsformer m. m. som omfattas av tillämpningen. Förbundets styrelse har mot angiven bakgrund inte något att erinra mot att nämnda frågor blir föremål för närmare överväganden och preciseringar.
Utskottet
Motionen behandlar frågan om ersättning från den allmänna försäkringen för medicinsk-kosmetologisk behandling med s. k. diatermi. Behandlingsmetoden används bl. a. för att avlägsna onormal hårväxt i ansiktet hos kvinnor till följd av vissa sjukliga förändringar i kroppens inre organ. Motionärerna anför att behandlingen ges på kosmetologiska salonger och att det finns exempel på att kostnaderna för behandlingen kan uppgå till mellan 15 000 och 30 000 kr. utan att behandlingsresultatet blir tillfredsställande. Behandlingen bör i stället, framhåller motionärerna, kunna utföras på hudklinik. Härigenom skulle man få en garanti för att behandlingen blir riktigt utförd. Samtidigt borde behandlingen kunna grunda rätt till ersättning från försäkringen på samma sätt som plastikkirurgisk behandling.
En grundförutsättning för rätt till ersättning från sjukförsäkringen är att de kostnader för vilka ersättning begärs föranletts av sjukdom. Har sjukdomen medfört vård eller behandling inom den offentliga vården ersätter försäkringen kostnaden, oavsett om läkare eller annan vårdgivare utfört behand -
SfU 1979/80:2
lingen. Även kostnader för vård och behandling som lämnas av privatpraktiserande vårdgivare som har avtal med sjukvårdshuvudmannen ersätts. Vård eller behandling som lämnas av privatpraktiserande vårdgivare i övrigt ersätts om vårdgivaren är läkare och uppförd på förteckning hos försäkringskassa. Även behandling som utförs av privatpraktiserande sjukgymnast kan grunda rätt till ersättning.
Gällande bestämmelser medger sålunda att ersättning utgår för medicinskkosmetologisk behandling i de fall denna är ett led i behandlingen av viss sjukdom och behandlingen utförts inom den offentliga vården eller av privatpraktiserande läkare som är ansluten till sjukförsäkringen. Någon anledning förorda att ersättningsrätten för medicinsk-kosmetologisk behandling utvidgas till att avse även sådana fall där behandlingen utförs av annan privat vårdgivare anser utskottet inte föreligga.
De problem som berörs i motionen synes, såsom framgår av socialstyrelsens yttrande, främst vara föranledda av att sjukvårdshuvudmännens resurser inom det plastikkirurgiska området är starkt begränsade och att det sker en prioritering av vilka fall som kan beredas tillgång till behandling. Då det i första hand är sjukvårdshuvudmännen själva som har att avgöra de viktiga prioriteringsfrågorna och också en utbyggnad av sjukvårdsresurserna bör riksdagen enligt utskottets mening inte vidta någon åtgärd i anledning av motionen.
Utskottet hemställer
att riksdagen avslår motionen 1978/79:703.
Stockholm den 16 oktober 1979
På socialförsäkringsutskottets vägnar SVEN ASPLING
Närvarande: Sven Aspling (s), Maj Pehrsson (c), Helge Karlsson (s), Margareta Andrén (fp), Doris Håvik (s)*, Allan Åkerlind (m), Börje Nilsson (s), Gösta Andersson (c), Gullan Lindblad (m), Christer Nilsson (s), Elis Andersson (c), Lars-Åke Larsson (s), Arne Lindberg (c), Siri Häggmark (m) och Ulla Johansson (s).